Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Bageriet.
Bageriet var världsberömt för sina limpor. Olofsson började verksamheten, sedan övertog Jonsson.
Ett nöje för småpojkarna var att spela hartsfiol för bagargesällerna. 170
Livet kring Lejondalssjön.
Margit berättar att deras umgänge bodde runt Lejondalssjön och man rodde när man skulle träffas.
Man hade inga kontakter i Bro. Elektriskt ljus fick man först på femtiotalet. Man hade
midsommardanser på Gröna Gångens loge. När torpen runt om blev sommartorp var det bästa
sommargästerna visste att komma till Gröna Gången och bli bjudna på hembakat bröd och hemkärnat
smör. Det kunde var 70-80 personer.
När man åkte till stan åkte man båt och tog Håtunabussen vid Björkboda. I Bro handlade man och
uträttade ärenden på posten. Thil var stadspojke och arbetade då på kontor. När han gifte sig med
Margit fick han arbete på tegelbruket och enda sättet att ta sig dit var cykel och skidor. När de skaffat
sin första bil fanns ingen väg fram till Gröna Gången utan de parkerade vid Lejondal utom på vintern
när de kunde åka på isen.
Margit gick från Gröna Gången till Härneviskolan, när hon var i skolåldern. Ingrid och Elsa gick
från Paradiset, som var ändå längre bort. Paradiset hörde till V Ryd, men prosten Elg lovade att de
skulle få gå i Bro, dit det ändå var något kortare väg. Prosten tyckte att de kunde ha lite fisk till
läraren och varje vecka fick de bära fisk. Varannan dag sålde man ägg och fisk i Bro. Man levererade
till Konsum. Gödkalvar såldes till Jonssons affär från Paradiset. 313
Godtemplarlogen, silverrävsfarmen vid Knöpplan och skolgången i Bro.
1933 började vi i Godtemplarlogen och där träffades ungdomar varje onsdag. Man lekte och dansade.
Ibland hade man föreläsningar. Simon Melin var med och byggde huset. Ett annat nöje var att ena
veckan åkte Kallhällspojkarna till Bro och slogs och nästa vecka var det tvärtom. Gustaf Rick var
ledare för Logen Seger 4300 och nykterheten var det nog inte så noga med utom vid själva mötena.
Det fanns ett litet bibliotek.
Rexhammar bildade teatersektionen. Man spelade Spritlangaren och uppförde den t o m i stan.
Vid Knöpplan hade man en stor silverrävsfarm intill Prästtorp. Hasselgren hade också rävar på
Saltvik. Axel Karlsson är född i Sandhagen.
Man gick i skolan i 6 år och två år i fortsättningsskolan. Sedan kom konfirmationen och man fick
kostym med krage och slips. Sedan var det dags att börja arbeta. 447
Kulspetspennan.
Gösta Olsson berättar vilket rabalder det blev när lärarna förbjöd barnen i skolan att skriva med
kulspetspenna. Han var vice ordförande i skolstyrelsen på den tiden. Åkerbrant var mycket noga med
välskrivning.
Vinblad i Finstaberg skrev oerhört vackert liksom Frida Norman. 488
Storkommunens huvudort och namnfrågan.
När man skulle bestämma var huvudorten skulle ligga skedde det vid en kommunalstämma i
Kungsängens kyrka. Broborna höll på Bro och Kungsängenborna höll på Kungsängen. Det blev ett
förfärligt palavrande, så stämman fick avbrytas och alla kastade sig i sina bilar och for runt och
samlade upp deltagare till stämmobeslutet. Kungsängen hade fler röster, men kommunalhuset var
redan byggt i Bro, så det blev ändå Bro som blev huvudorten. Bro hade varit förutseende och hade
bra skolor, men fick vara med och betala för de övriga kommunernas skolväsende. Det blev mycket
diskussioner och osämja kring de flesta besluten. Även kring frivilliga sjukkassan blev det
bekymmer. Namnet på kommunen föranledde också svåra meningsskiljaktigheter. Bro låg längre
framme genom att arbetarkommunen redan var bildad och här fanns folk som var lämpliga ledare. I
Kungsängen hade man svårare att samlas kring ledare. 578
4 D:\Ortsbor berättar\o71 72 Senast utskrivet 04-11-19 22:04