Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

1800-talet. Järnvägen var klar 1876. Den stora samlingspunkten var mejeriet. Det kom mjölkskjutsar
från alla gårdarna dit med mjölken på morgonen. Sedan hade de med köpnoter, som lämnades till
antingen Bojes eller Viktor Jonssons affär. Hästarna bands vid stänger utanför affärerna och kuskarna
tog en pilsner i backen upp till bageriet. Det fanns affärer vid Säbyholm och Fiskartorp. När Gösta
var liten kom den första eldistributionsföreningen och telefoner blev vanligare. Slaktare Gustavsson i
Kocktorp var initiativtagare till elverket. Växelstationen låg då i Cigarrlådan. 380
Tegelbruket.
Kalle Karlsson gick i skolan i Säbyholm och eftersom det fanns affär där hade han inte mycket
kontakt med Bro i sin barndom. 1924 kom familjen till Brogård och det var mycket folk, som bodde
där då. 397
Sidan 2.
Arbetsförhållandena vid Tegelbruket.
Arbetet vid tegelbruket började i april och räckte till september. Viss bränning kunde ske därefter.
Ingen var egentligen fast anställd, utan man arbetade när det fanns jobb. Transporterna skedde med
pråmar och innan skolan sprang man till bryggan för att se vilka pråmar som kommit. Någon gång
fick jag åka med till Stockholm, berättar Kalle. Hemresan gick med en annan pråm. Teglet lastades
av vid lämpliga ställen i Stockholm beroende på vart teglet skulle.
På vintern var det skogsarbete och Brogård hade stora rovodlingar, där rovorna drogs upp och lades
i stukor. Ett arbete som varade några veckor på senhösten. Tegelbruket var den enda industri på orten.
Det bodde ett tiotal familjer vid bruket och under säsongen anställdes smålänningar och ungkarlar,
som kom överallt ifrån. Det var ackordsarbete och gav något högre inkomst än andra jobb.
075
Kalles uppväxt och fritid.
Det var närmare till Säbyholms Folkskola än till Bro. Man gick efter stranden och genom skogen.
Min fritid tillbringade jag hos Lisa Jonssons svärföräldrar, som sysslade med fiske. Mitt sista skolår
fick jag bo vid Fiskartorp, sedan mina föräldrar flyttat till Näshagen. Efter skolan hjälpte jag mina
föräldrar i jordbruket och hann också vara dräng vid fiskartorpet ett år innan jag skulle göra rekryten.
111
Bandy på Lejondalssjön och annan idrott.
Vi var sex ungdomar från Gröna gången och Näshagen och trakten däromkring, som höll ihop. Varje
söndag träffades vi och spelade fotboll och ägnade oss åt idrott. Vid Lejondal bodde flera pojkar, som
samlades på söndagsmorgnarna och skottade upp en bana på Lejondalssjön och sedan spelade en
bandymatch. Efter 1938 spelade jag också på Mälarisen. Man gjorde en bana där det var lämpligast
med tanke på is och snö.
En gång förskräckte jag ett Stockholmslag genom att borra små hål i isen på banan. De trodde jag
skulle dränka dem. Men det sipprade upp lagom vatten som frös till en fin bandyis. 180
Isupptagning till mejeriet.
Alla som levererade mjölk till mejeriet i Bro skulle hjälpa till att ta upp is. De som hade hästar fick
köra och de andra fick såga. Det låg en stor isstack vid mejeriet. Även gårdarna hade egna isstackar.
Det gällde att packa isstacken tätt, så att den höll sig kall så länge som möjligt. Det var renare vatten i
Lejondalssjön och därför tog man isen där.
Timret lades på flottar vid Fiskartorp och drog sedan till sågverken. Även på Lejondalssjön hände
det att man flottade.
Det fanns två ångbåtslinjer, som fraktade trädgårdsprodukter från Upplands-Bro till Stockholm.
Tidigare hade man rott till stan med sina varor. Margits farfar rodde med en båt med fyra par åror.
2 D:\Ortsbor berättar\o71 72 Senast utskrivet 04-11-19 22:04