Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

492
Vardagslivet på Saltvik.
Vi hade utedass och man måste alltid ha ficklampa med sig. När strömmen kom kunde man ju sitta där
och läsa tidningen. Vi handmjölkade våra 3 kor. Vi hade handseparator och när nyponbuskarna
blommade var det omöjligt att få smör. Det kan bero på att den tiden har korna sämsta näringen i fodret.
Vi var i stort sett självförsörjande. Under andra världskriget skulle vi betala kuponger för varje djur vi
slaktade. Men det var alltid samma antal kuponger även om grisen vägde 50 eller 100 kilo.
Veterinärsbesiktning är ett senare påfund. Nu skickar man in en gris till slakt och får inte samma gris
tillbaks. Livsmedelsverket skall ha kontroll över alltsammans. Efter andra världskriget kom alla dessa
bestämmelserna. Vi får inte bespruta rågen med stråförkortningsmedel, så nu ligger den efter en regnig
sommar och vi får importera råg, som naturligtvis är besprutad.
Vi odlade säd och körde till Aspviks kvarn och malde. Smedjan vid kvarnen fanns då. 593
Sidan 2.
Naturgödsel och konstgödsel.
Vi handlade på kontrabok hos Sandell. Under de månader när vi inte hade några inkomster fick vi kredit.
Skogen räckte bara till husbehov. Vi fick latrin från Lövsta och blandade med halm. Av värmen kunde
rädisorna vara klara 1 april. Meloner hade vi färdiga till skolavslutningen. Jorden fick inte bli för varm.
Vid 50 grader blev den steril och alldeles vit. Då gällde det att vattna och kyla av. Vi bytte plats på
bänkarna. Vi började så småningom att använda konstgödsel. Det var chilesalpeter och kalisalpeter. Det
fanns inga blandningar. Pappa försökte blanda kalkkväve och superfosfat, men då fick den som sådde
brännsår. Man använde inte mycket konstgödning.
Man gödslade med naturgödsel och eftersom allt tröskades och togs om hand på gården följde ogräset
med från åkern. När man började använda skördetröskor stannade ogräsfröna kvar på åkern och man
måste börja använda bekämpningsmedel.
Börje berättar: I Uppland började man inte använda plog förrän i mitten på 1800-talet. Det var
Gripenstedts plog från smedjan i Lejondal. Tidigare användes order. Gustav menar att jordbrukaren inte
längre får samma kontakt med jorden, när man använder maskiner, som när man plöjde med oxar eller
hästar.
Rapsbaggen övervintrar i mossa i skogsbackar. Den har en parasit, som den släpper ned i jorden och
som skadar säden. Vi fick jordloppor på kålrötterna, som bekämpades med arsenik. Min första kontakt
med DDT var när mitt fina blomkålsland drabbades av kålfjärilsangrepp. Fröhandeln rekommenderade ett
nytt preparat, som kallades DDT och jag spred ut det utan tanke på att använda några skyddsmedel. På
morgonen låg alla kållarverna döda trots att det regnat under natten. 286
Telefonen.
När pappa byggde på Saltvik 1923 gick han till Ålbrunna och telefonerade. Själva fick vi telefon långt
senare. Växeln fanns i Säbyholm och sköttes först av Roséns och sedan av Janssons. På helger och kvällar
fanns växeln i Bro hos Petterssons.
Även posten hämtade vi i Ålbrunna för när de körde ned mjölken till Bro tog de posten tillbaks. Den
första lantbrevbäraren var Hallberg, som bodde i Eriksberg innan han byggde vid Lindormsnäsvägen. Den
servis vi har i dag hade man aldrig kunnat drömma om. 330
Fattigvården.
Gårdarna var indelade i fattigrotar. De gamla fick bo kvar och fick någon liter mjölk, som de anställda
fick betala. En gång när pappa skulle göra slutavräkning för året drog ingenjör Tamm av 85 kronor, som
skulle vara till fattigroten. 525
6 D:\Ortsbor berättar\o68 69 70 Skapat den 04-11-19 18:17 Senast utskrivet 04-11-19 22:03