Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Ämnen: Åladugården, timrad, strejk, saltgurka, trädgårdsarbetare, slöjdare, hembygd, Sunnerdahls
Praktiska Ungdomskola, föreläsningsföreningen, gurka, sparris, elektricitet, fotogen, karbid, smeden,
generator, lokomobil, konkurs, koppartråd, Bro och Låssa Eldistributionsförening
Åladugården. Strejken.
Åladugården var timrad och där hade man ungdjuren. Året runt fanns rinnande vatten inlett och det var
stor skulle ovanpå. Intill hade legat en kvarn. Arbetarna bodde i Långa Raden (nuvarande radhusen vid
Tunavägen). Före 1918 var förvaltare Henningsson på Brogård. Han var också Bro och Låssa kommuns
allt i allo. Han blev sedan förvaltare på Ådö.
1919 strejkade lantarbetarna och trädgårdsarbetare för förenings och förhandlingsrätt. Pappa och jag
fick själva plocka saltgurkor och frakta till stan. Oscar Sjölander var ledare för strejken och även Gunnar
Sträng var inblandad. Strejken drabbade pappas ekonomi. I dag förstår man att lantarbetarna knappast
hade någon annan utväg än att strejka. Lantarbetarna skiljdes från trädgårdsarbetarna och Sträng var
med och organiserade Trädgårdsarbetarförbundet. 190
Familjen Stålhandske.
Lennart Stålhandskes farfar var slöjdare på Ådö och en mycket skicklig sådan. Han var gift med Svea,
som i många år arbetade i skolbespisningen i Härneviskolan. De bodde i en liten rosa stuga strax bortom
Tammsvik och senare i Klint. Lennart är nu sambo med Karin Seeman. 215
Rösaring, Sunnerdahl, föreläsningsförening, Savolax.
1917 fick jag cykla till Hebbo till arrendator Andersson och köpa smör. Jag cyklade över Rösa Ring. Det
var enda kontakten med den platsen. Folk var aldrig intresserade av sin hembygd på samma sätt som i
dag. Hembygden var den plats där man var född och upplevde allt slit. Man försökte ofta komma därifrån
så fort som möjligt.
Husgrunden till Savolax finns kvar. Det fanns på 1860 års karta. I Marielund, som låg strax intill var en
av döttrarna barnflicka till barnen Tamm på Ådö. Karelen är ännu okänt, men visade sig vara Källtorp.
Min farbror Karl var trädgårdsmästare vid Säbyholm. Han hade kontakt med Sunnerdals Praktiska
Hemskolor och umgicks med fröknarna. Rektor vid skolan var Swedelius och sedan Netz. Farbror Karl
besökte gärna föreläsningsföreningen vid skolan. Han flyttade till Eneby i Kalmar. Trädgårdsmästare Järn
vid Sunnerdahl bodde i Brunnsvik. Farbror Karl odlade sparris och vita gurkor. Varje 1:sta maj kom han
till förvaltare Hullberg med en färsk gurka. 401
Tamms gravkor.
Gustav har restaurerat Tamms gravkor. 432
Elektrifiering.
1917 när första världskriget pågått 3 år började det bli ont om fotogen. Direktör Malmström, som just
köpt Ådö, hämtade några elektriker från sitt sågverk Svanö och de drog provisoriskt in el på egendomen.
Det gällde bara belysning, några maskiner fanns inte. Smeden fick i uppdrag att köra en generator med
hjälp av en lokomobil från mörkrets inbrott till klockan 9 på kvällen. En kvart i 9 blinkade lamporna för
att varsko om att snart blir det mörkt. Klockan 5 startade han igen, så att det fanns el i ladugården och
stallet. Det bildades en förening bland de stora gårdarna med greve Sparre som ordförande. Materialet var
bara kristidsvaror och tråden var järntråd med dålig ledningsförmåga. För att få koppartråd samlade man
ihop alla möjliga kopparkärl på gårdarna, som skulle smältas och förvandlas till tråd. Strömmen
levererades genom Vattenfall till Vallby. Föreningen gjorde så dåliga affärer att de gjorde konkurs. Jag
hade inte så mycket med Bro och Låssa Elektriska Distributionsförening att göra för på Saltvik fick vi
inte elektrifierat förrän på 40-talet.
Innan elen fanns karbid, som vi barn gjorde experiment med. Det var livsfarligt. 577
4 D:\Ortsbor berättar\o68 69 70 Skapat den 04-11-19 18:17 Senast utskrivet 04-11-19 22:03