Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

vid krigets utbrott, så han var aldrig aktuell som soldat. Inspektor Jansson däremot skaffade trekantig hatt,
bestick och ryggsäck. Min far skaffade amerikanskt fett och salt fläsk. 330
Hönsfarm, majbrasa, skolorna, Priffespel.
Ingenjör Tamm hade två barn i första giftet. Emmy, som dog i sockersjuka och Erik, som var litet
invalidiserad i ryggen. De hade skolhushåll i Västerås tillsammans med modern. På Ådö skaffade Tamm
en hushållerska, Carolina Crawford, som var mycket intresserad av hönsskötsel. Man anlade en stor farm
med hönsfågel, gäss och kalkoner. Hela parken var full av hönsburar. Min syster Ingeborg och jag fick
under en tid i uppdrag att sköta de här hönsen. Man byggde ett gödhus för en del höns. Burarna var så
små att hönsen inte kunde röra sig och fick följaktligen inte någon matlust. De tvångsmatades med en
slang, som man förde ned i halsen på dem. Vid avlivningen gällde det att trycka till runt halsen så att
inget blod kom på dunen.
När vi flyttade till Saltvik hade Malmström tagit över Ådö och han ville inte ha det här gödhuset, så
pappa fick köpa det. Hönsgården vid Ådö sträckte sig över 2 hektar. Ner mot Ormudden växte ädelträd,
som fick en fantastisk växtkraft av all hönsgödseln.
På Kvarnberget firades sista april med majbrasa. Någon kvarn fanns inte kvar. Vi odlade jordärtskockor
och den blasten är oerhört eldfängd, så majbrasorna brann fint. Sista april blev av tradition
upptagningsdag för jordärtskockorna. Varje liten rotdel ger nya växter. Majbrasan samlade en 25-30
personer och pappa sköt med sin bössa några skott för att förgylla festen. I ett uthus intill, där vi förvarade
bänkfönster, hade vi gjort i ordning för dans. Det var inte mycket supa, folk hade inte råd.
Jag var inte 6 år, när jag började skolan. Astrid Öberg var nyutexaminerad och hade sin mamma med
sig till Ormudden. Min lekkamrat Nils Holmkvist gick redan i skolan och jag hade bara tråkigt. Så fröken
tyckte jag kunde få börja i skolan. Hon skrev in mig med blyerts, så hon hade kunnat stryka mej om jag
tröttnade. Carlander byggde sitt hus på skolgrunden.
Det fanns en liten båt, som hette Greta, som avgick senare än de ordinarie båtarna och som alltid skulle
lägga till vid Hästhagen vid Hackholmssund. Den användes av ingenjör Tamm. Den gick till Berghamns
brygga i Hässelby. Det fanns planer på att göra ett småhusområde vid Hästhagen och därför kom den
bryggan till. Dessa planer förverkligades aldrig. Hackholmssund har varit arrendeställe under Ådö. Det
var Tore och Mårten Lindbergs far, som arrenderade. 1912 hade skolan vid Ådö byggts och barnen
flyttats från Ormudden, för ingenjör Tamm ville inte se statarbarnen gå förbi slottet. Den skolan låg
isolerad, så de lärarinnor som bodde där var ofta utsatta för obehagliga besök av traktens pojkar. Det
drogs en lokaltelefon genom skogen till rättaren, som bodde i staten och en pistol inköptes av skolrådet,
som skydd. Prosten Elg var ordförande i skolrådet, som sammanträdde någon gång om året. Pappa var
också med i skolrådet.
Pappa gillade att spela kort. Vi spelade ofta Priffe hemma, mina systrar Ingeborg och Ebba och jag.
Inspektoren, som hade kontor och bodde i Drabanten bjöd in pappa, Hildur Lindberg och Adolf
Pettersson att spela Priffe. 551
******************************************************************************
ORTSBOR BERÄTTAR
Sammandrag ur UKF:s kassettband nr 69 sidan 2
av Gudrun Sandén
Gustav Hasselgren
Intervjuare Gudrun och Börje Sandén
1987-04-25
UKF:s arkiv Gushas-69-2.doc
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
Sidan 2.
Personer: Henningsson, Malmström, Oscar Sjölander, Gunnar Sträng, Lennart Stålhandske, Svea
Stålhandske, Andersson, Bondesson, Swedelius, Netz, Järn, Hullberg, Sparre
Orter: Långa Raden, Hebbo, Rösaring, Savolax, Karelen, Marielund, Källtorp, Eneby, Kalmar,
Brunnsvik, Svanö
3 D:\Ortsbor berättar\o68 69 70 c Skapat den 04-11-19 18:17 Senast utskrivet 04-11-19 22:03
69