17.12.2012 Views

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

När båtarna skulle ta sig fram i dimma, hade man ett system, att lägga ut kursen och med hjälp av<br />

klockan och signaler som gav eko t ex vid Smidö höra var man befann sig. Det gällde att ta hänsyn till hur<br />

stor lasten var och anpassa farten därefter.<br />

Tamms hade stort inflytande över båtbolagen. Samma dag som båten Hugo Tamm företog sin<br />

jungfruresa bröt första världskriget ut, alltså i augusti 1914. När det blev fel på Ekolsundsbåten fanns en<br />

ersättare, som hette Gunhild.<br />

Mälsåker trafikerade genom Långtarmen. Alla båtarna avgick från Stockholm klockan 15.15. De skildes<br />

åt vid Kungs Hatt. Mälsåker gick på Munsösidan. Den gick från Löten till Dävensö. Hade fiskare Ekberg<br />

på Gräsholmen frakt, som skulle med båten åkte han till Dävensö och signalerade med en vit skylt.<br />

Samma signalsystem gällde från Smidö. Rutten gick till Ådö, Lindormsnäs och Säbyholm. Bryggan vid<br />

Säbyholm låg nära stora huset och det mejeri som fanns där i huset intill. Den senare bryggan vid<br />

Sjöstugan byggdes under Claes Tamms tid av byggmästare Adolf Pettersson. Han konstruerade en<br />

pålkran, som slog ned bryggpålarna. Bryggan vid Ådö låg vid Köpenhamn och den brygga som fanns<br />

längst in i viken var en tvättbrygga. Huset mitt emot Köpenhamn kallades Ystad. Där låg en ovanligt stor<br />

jordkällare. 573<br />

Sidan 2.<br />

Livet vid trädgården vid Ådö.<br />

Andredal var ett dagsverkstorp, som brukades av en arbetsam och duktig familj Andersson. De hade ko<br />

och gris och smådjur och var i stort självförsörjande. Det var knappast väg dit.<br />

Min far sålde överskottet, som inte herrskapet skulle ha, på torget i Stockholm. Där stod Mor Anna,<br />

som var en rättskaffens dalkulla och sålde. Hon sålde åt alla gårdar. Det var god kvalitet på varorna för<br />

trädgårdsmästarna tävlade om att få fram prima produkter. NK och Arvid Nordkvist var stora kunder.<br />

Pappa hade specialiserat sig på stora kronärtskockor. Han sådde redan i januari och sedan gällde det att<br />

vårda och plantera om flera gånger innan de hamnade i drivbänk, för att sedan planteras på landet. Vid ett<br />

tillfälle fick han leverera skockor till en middag på slottet och fick erkännande att de varit fina. På hösten<br />

täcktes de med jord och halm och löv utom översta delen som skulle fungera som en ventilator. En del<br />

övervintrade på det sättet och gav en 15-tal skockor på varje stock. De gödslades med latrinvatten.<br />

Vi barn plockade vårblommor och skickade in med båten till Mor Anna, som aldrig tog något av oss för<br />

sitt eget besvär. Det kunde bli både 10 och 15 kronor i förtjänst. Mamma höll hårt på att jag skulle spara<br />

tills jag skulle göra min exercis. 1923 när det var dags att göra militärtjänst hade jag också 600 kronor på<br />

ett sparkonto på Stockholms Sparbank.<br />

Det var vanligt att styrmannen tog hand om varorna och såg till att de blev levererade till rätt person i<br />

stan. En gumma kom med en tupp i en korg och bad honom sälja den. Dagen därpå inväntade hon båten<br />

för att få sina pengar. Styrmannen sa: -Jag fick 1,50 för tuppen. 50 öre kostar frakten, 50 öre vill jag ha<br />

för mitt besvär och 50 öre tog han som sålde tuppen, så här har frun korgen.<br />

På hösten kom båtarna lastade med 3-4 statarfamiljer. Alla hade många barn. Till vänster nedanför<br />

stallet låg Staten, som nu är nedbränd. Där var gott om vägglöss. En familj hade 11 barn, den nionde hette<br />

Nina, den tionde hette Tiri och den elfte hette Elvi. Smeden bodde i Köpenhamn. Madrid var en gammal<br />

stuga på väg mot Hackholmssund. Den känner inte Gustav till.<br />

En statare med en duktig hustru kunde ha gris, att dryga ut staten med. Staten bestod av vete, råg, korn<br />

och blandsäd, ärter, sill och kabeljo. Det var svårt under första världskriget. Trädgårdsfolket skulle själva<br />

stå för sin mat. Vid anställningen fick de husrum, sängkläder och potatis. Resten fick de hålla sig med<br />

själva. Mjölkkuskarna tog med sig notor till de båda affärerna i <strong>Bro</strong>, Bojes och Viktor Jonsson. Den<br />

handelsman, som kunde smörja kuskarna bäst, fick de fetaste notorna. Det var ibland svårigheter att tyda<br />

dessa beställningar, skrivkunnigheten var ju inte så stor. En beställning på långskorpor resulterade i ett<br />

paket stångkorv. En annan vill köpa skospar, ett slags piggar man fäste på sulan. Han fick skorpor.<br />

Under första världskriget sålde gårdarna ved. Hela planen framför Köpenhamn var fullastad av ved,<br />

som vi barn hjälpte till att lasta mot en strut karameller. 300<br />

Första världskriget.<br />

Gustav minns när kyrkklockorna i Låssa kyrka klämtade vid första världskrigets utbrott. Min far var 44 år<br />

2 D:\<strong>Ortsbor</strong> <strong>berättar</strong>\o68 69 70 Skapat den 04-11-19 18:17 Senast utskrivet 04-11-19 22:03

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!