Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Det var ett överklassnöje att jaga. På Dävensö planterades in hjort men de var borta när jaktsällskapet
kom, så där bodde det inga vegetarianer. 405
Översvämning 1924, mötet med Hildur, ballongen.
Våren 1924 blev det mycket högt vattenstånd. Det var innan man reglerade Mälarens utlopp i Saltsjön. Vi
fick lägga stora stenar på bryggan så att den inte skulle flyta bort. Emellan Kälkholmen och Lindormsnäs
fanns en träspång, men den flöt bort, så det gick att åka med aktersnurra över till Lindormsnäs. Vattnet
sjönk inte förrän efter midsommar. Hildur, som sedan blev min hustru, arbetade som husa hos Henrik
Tamm. De hade sommarnöje på Lindormsnäs. När jag kom med min aktersnurra mot Lindormsnäs stod
en snygg flicka och hoppade på landgången så vattnet stänkte. Det var Hildur. En lördag när jag skulle
träffa Hildur och stod och rakade mig, ropade min syster Ingeborg att det kom en ballong. Den sjönk ned i
vattnet och jag hoppade i båten och styrde dit. Ballongen, som var på väg till Västerås hade tappat gas och
gondolen låg helt i vattnet. Fiskare Kalle Ekberg kom till hjälp och vi bogserade ballongen in till
Sjöherrgård. Kalle Eriksson på Sjöherrgård fick i uppdrag att sända ballongen till Stockholm. 493
Gustav räddar ett hus från att drunkna.
Herman Karlssons far kom till Saltvik 1903. Han träffade en flicka från Gräsholmen och de gifte sig. Han
var händig och byggde båtar och skulle livnära sig på fiske. När Tamm fick veta att tänkte slå sig på fiske
fick han bygga ett hus på en udde vid Skarpskär. Det gick inte för honom att livnära sig på fisket utan han
flyttade till Munsö och började arbeta i grustagen vid Löten.
Seved Karlsson hade varit trädgårdsmästare på Ådö och hade sonen Östen och dottern Estrid. Hon gifte
sig med Martin Olsson och Seved köpte huset på Skarpskär, för att bygga upp det på Olsbo till bostad åt
sig och dottern och mågen. På den tiden hade man flatbottnade flottar för att transportera djuren ut till
öarna. De lånade en sådan av Kalle Ekberg och lastade på hela Skarpskärshuset. Knut Karlsson, som
arrenderade Smidö av Lindormsnäs skulle hjälpa dem att bogsera pråmen till Saltvik. Sedan skulle de föra
materialet till Olsbo invid Ekeby. Pråmen var helt överlastad och utanför Hattbergen stannade
bogserbåtens motor och det blåste upp. Seved Karlsson, som gick efter strandkanten sprang till Saltvik
och bad om hjälp.
Gustav tog aktersnurran och lyckades i sista stund dra pråmen in till Saltvik.
Vid skiftet mellan bröderna Tamm blev det en avstyckning som hette Bärby. I samband med att
Säbyholm gjorde avverkning där, upptäcktes att den avstyckningen tillhörde Tamms. 573
Sidan 2.
Saltvik, Snytan, Gullhäll.
Gustav vet inte hur namnet Saltvik tillkommit. Möjligen har det hetat Sandvik efter den sandiga stranden,
som den ligger vid och eftersom det finns ett Sandvik på Dävensö, kan namnet ha ändrats. Det har funnits
ett ställe under Saltvik, som hetat Snytan, där det bott en del avvikande personer. Vid Gullhäll finns en
stensättning, som man inte vet vad den använts till. 084
Storkommunen, nämndemannaskapet.
Innan sammanslagningen till Storkommunen blev det en del stridigheter även inom partierna.
Inrikesminister Mossberg kallades till ett möte i Medborgarhuset i Bålsta för att medla. Fransson i Bålsta
hade lagt ett förslag att Bro och Håbo skulle bilda en kommun. Han menade att vi hade naturliga
vattengränser och att administrationen skulle bli billigare. Trots att Ferdinand Nilsson inte var med i
fullmäktige hade han som suppleant i kyrkofullmäktige yttranderätt, vilket han utnyttjade till fullo. Edwin
Hedin försökte bearbeta landstinget till att döpa kommunen till Håtuna. Filip Åkerlind i Tibble stred för
att huvudorten skulle bli Kungsängen. Petterson i V Ryd och Öberg i Håbo-Tibble var mera neutrala.
Håbo representerades av Lindblom i Yttergran och Ragnar Frank i Kalmar.
Gustav var nämndeman i 6 år. Genom att E18 går genom kommunen var det mest trafikmål.
Ordföranden hade bilar, som han placerade framför ledamöterna för att åskådliggöra ärendena.
Häradshövding Dalkvist höll noga på formerna. Det var alltid en vaktmästare som hämtade
2 D:\Ortsbor berättar\o67 Skapat den 04-11-19 18:08 Senast utskrivet 04-11-19 22:02