Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

På Tunavägen låg skomakare Glassings hus och Suphäll bakom Konsum. Ström hade byggt och
telefonstationen låg i fastigheten Dorisberg. Ivar minns inte Långa Raden, som var fattigstuga och låg där
radhusen på Tunavägen ligger idag. Nästa var prästgården, Klint, Fagerlinds och magasinet. Där hade
tidigare legat två gårdar.
Brogård hade åladugården vid ån och mejeriet. Utefter Köpmanvägen fanns ingenting i Ivars barndom.
Bensinstationen fanns inte utan Norman hade egna tankar på tomten vid Stationsvägen
. 304
Runt Härneviskolan.
Ekonomibyggnader till skolan låg ner emot vägen mitt emot SvenPelles handelsträdgård. Skolan låg
alldeles ensam. Utefter Kamrervägen byggde byggmästare Olsson en villa. Den kallades Solhem.
Holmströms hus fanns, men inte Hallbergs. Olsson byggde en villa till sin son, som sedan köptes av
bröderna Törnberg, som drev järnhandel där några år. Huset ligger i hörnet Kamrervägen och
Köpmanvägen. 343
Luffare och nasare. Vattenmagasin vid Norrboda.
Vid tegelbruket kom nasare och luffare och låg på ugnen i värmen. De stannade ett par nätter. Vid
Stenbockstorp hade vi besvär med luffare, som var vana att kunna logera där. Brogård hade en kolarkoja
uppe i skogen vid Norrboda, där luffarna också gärna höll till.
Tidigare hade varit ett stort vattenmagasin vid Norrboda. Vattnet drev en såg uppe i skogen. Konrad
Björkman påstår att man åkte med båt på ängarna, när det var mycket vatten. Gamla Norrboda låg på
åkerholmen och därifrån till Norrnäs uppe i skogen var det vatten, nästan runt Sättra. Det bildades en
naturlig damm. 394
Grammofonfabriken och tillverkningen.
Grammofonfabriken startade 1938. Ägaren kom från Skåne och hette Andersson. Han bosatte sig aldrig i
Bro, men köpte mejeriet och gjorde om till fabrik med 4 pressar och valsar. Det fanns en kvarn, som
malde ned gamla shellackskivor s k stenkakor. Senare utvidgade han med tillverkning av plast. Det fanns
andra tillverkare av grammofonskivor t ex i Karlberg och IBM. Grammofonbolagen Glad Ton och Sonora
var de första kunderna. Senare kom Husbondens Röst, Columbia och Odeon. Alla skulle ha olika
kvaliteter på sin massa och blandningen var svår. Ivar arbetade med blandningen, som bestod av 50%
pulver och 50% gamla skivor. Blandningen lades ut i valsarna till en kaka på 3 centimeter. Man tog kakan
på armen och förde in den i nästa valsverk, där den pressades ut till 3 millimeter. Den nya kakan skars i
mindre bitar och lades på ett värmebord, där skivan sedan pressades mellan två etiketter. Sedan kyldes
skivorna. De förvarades mellan pappskivor. Trycket fick man av en ångmaskin som eldades med ved.
Husbondens Röst hade bäst kvalitet. Vi gjorde 10.000 skivor per dag 1947. Ivar arbetade i 25 år vid
fabriken. Under någon period kördes treskift. Man gjorde sina egna matriser och från början hade man
tryckeri och gjorde egna etiketter. Bolagen höll med konvoluten. Bolagen gjorde inspelningen på
vaxskivor. De kunde hyvla av dem och använda den flera gånger. Skivan skyddades av en silverhinna. I
ett galvaniskt bad omvandlades det till en kopparskiva. Den första skivan kallades fadern.
Det var Europafilm, som experimenterade så att vi så småningom kunde göra nickelmatriser. Det gick
mycket fortare. Under femtio-talet gick man över till att göra platsskivor. Det var enklare att hantera. Nu
kunde man inte återvinna gamla skivor.
Det var 25-30 anställda vid fabriken. Man fick köpa skolbacken och byggde arbetarbostäder. Ivar och
fyra kamrater såg ut sina tomter och Ivar valde den längs bort. Han tittade på broschyrer på hus och tyckte
Sv Trähus modell nr 10 skulle passa. 591
2 D:\Ortsbor berättar\o46 Skapat den 04-11-19 16:53 Senast utskrivet 04-11-19 21:51