Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

551
Badproblem.
Det fanns inget badrum i prästgården. En dag bad jag prostens att få låna balkongen. Det regnade kraftigt
och jag hade räknat ut att tvåla in mig och låta regnet skölja bort löddret. När jag tvålat in mig slutade det
regna och där stod jag som en snögubbe. Eftersom det inte fanns badrum åkte prostinnan till sin dotter
Gunborg, som bodde på Skeppargatan och hade badrum, två gånger i månaden. Hon badade och
övernattade. 572
Sidan 2.
Personer: Berggren, Viktor Jonsson, Johansson, Pettersson, Astrid Öberg, Hulda Jonsson, Amanda, Asp,
Gustavsson-Brofalk, Holm, Konrad Björkman, Robert Littmarck, Nilsson, Gad, Sparre, Lazarus, Axel
Karlsson, Norman
Orter: Anneberg, Dorisberg, Bålsta, Önsta, Lindormsnäs, Bro, Låssa, Håtuna, Håbo-Tibble, Husby
Ämnen: Bageri, mejeri, post, flyglar, stigen från stationen, telefonstation, ålderdomshem,
förestånderskan, andaktsstund, Hållen frid med varandra, landstinget, Uppsala län, sockenpampar,
fattigstuga, hembygdskunskap, Lantmannens Hushållskalender, prost, biskop, konvent, Fjällstedtska,
Universitetet, Vilda Västern, järnvägen, skritt
Bro på 30-talet.
Under Eriks första tid i Bro fanns bageriet, mejeriet och Viktor Jonssons affär. Posten låg i Berggrens
fastighet Anneberg (där radhusen på Byggmästarvägen ligger). Uppe vid prästgården var det två flyglar
och arrendatorns uthusbyggnader. Det blev som en liten borggård. En stig ledde från stationen ungefär där
Byggmästarvägen nu går och när man svängde upp mot prästgården skulle man alltid hosta, för där stod
alltid vänslandes par. När man hade gäster i prästgården ringde prosten till stationen och bad att de skulle
ringa tillbaks när sista tåget lämnade Bålsta, för då var det dags att gå till stationen. Det hände t o m att
man höll kvar tåget så att prästgårdsgästerna skulle hinna med.
Sockenmagasinet, som stod vid prästgården revs och förvandlades till ved. Klint hade sina innevånare.
Telefonstationen låg i fastigheten Dorisberg, mellan Tunavägen och Prästbacken och sköttes av familjen
Pettersson. Förestånderskan höll väl reda på om folk var hemma eller någon annanstans, dit man kunde
koppla samtalet. En servis!
Vid Härneviskolan bodde Astrid Öberg och Hulda Jonsson. 147
Kontakten med Bålsta.
Ålderdomshem fanns i Bålsta och det var prostens uppgifter att fördela platser och avgifter. Det fanns en
kvinna på ålderdomshemmet, som hette Amanda. Hon ställde alltid till osämja och förtret. En dag ringde
föreståndarinnan och sa att nu får prosten välja mellan mig och Amanda. Ska hon var här, flyttar jag.
Prosten for dit och höll en liten andakt med texten - Hållen frid med varandra. Sedan lade han ut texten
om detta och när han hållit på en stund reste sig Amanda och sa: - Jaja, det där angår inte mig och gick
därifrån. Prosten skulle sedan tala henne tillrätta, men han kom ingen vart med henne. Hon bara svarade
med att åkalla Gud och det hade han ju själv lärt henne påstod hon.
Läkare och tandläkare fanns i Bålsta. Allt som hade med landstinget att göra gick till Bålsta, då vi
tillhörde Uppsala län.
Kommunsammanträdena hölls i kyrkstugan, där det fanns ett sammanträdesrum och kyrkvaktare Asps
lilla lägenhet. Socknen styrdes av pampar, som var ganska snåla och naturligtvis också hade ont om
pengar. När en liten backe vid kyrkan skulle grusas hade man bestämt 2 lass grus, men Gustavsson,
senare Brofalk, hade räknat ut att det räcker med 1 1/2. Längre tillbaka fanns en fattigstuga vid kyrkan.
Personer i trakten.
Gårdfarihandlare Holm bodde i en stuga vid Sättra, som låg mycket nära vägen. När Alva mötte honom
en gång hade hon en shoppingvagn och då sa Holm: - Jaså frun är ute med sin Volkswagen. Sedan
flyttade de till Suphäll vid Tunavägen.
3 D:\Ortsbor berättar\o45 Skapat den 04-11-19 16:47 Senast utskrivet 04-11-19 21:51