Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

270
Kallelsen till Brogård och radiogudstjänsten.
När jag skulle jordfästa ett litet barn i Låssa tog jag på mig min höga hatt, som jag gett 50 kronor för. Det
tyckte inte prosten var nödvändigt för det där lilla barnet.
En dag kallades jag till Brogård. Det var sent på eftermiddagen och greve Sparre hade inte varit i
kyrkan på förmiddagen. Jag fick för mig att han var sjuk och kanske ville bereda sin hädangång, så jag
klädde mig i full ornat och tog sockentyget under armen och sprang hela vägen till Brogård. Där öppnade
husmamsellen klädd i svart och såg mycket allvarlig ut. Jag fick vänta en halv timma och hann tänka
igenom vilka psalmverser och bibelspråk, som var lämpliga. Sedan blev jag insläppt till greven, inte som
jag trott till sängkammaren utan till arbetsrummet, där han satt helt frisk. Han harklade sig och sa att han
ville förklara varför han inte varit i kyrkan. Det var så att kyrkoherde Lindgren i Engelbrektskyrkan höll
radiogudstjänst och han ville för en gångs skull höra en riktig predikan. 340
Greve Sparre.
Greve Sparre åkte runt och tittade på sina grödor med kusken Andersson på kuskbocken. När man mötte
ekipaget skulle man helst stå vid vägkanten och bocka.
Erik Rexhammar ordnade valborgsmässobål och jag ville ha grevens tillstånd att lägga brasan på en
liten höjd vid Hallmarken, eftersom det var hans mark. Det skulle gå bra sa greven och jag inbjöd honom
att delta i firandet. En kvart försenad anlände han stående i vagnen och åkte ett ärevarv runt planen
ungefär som Oscar II. När brasan brunnit ut och sångerna var sjungna, började greven läsa dikten Vad rätt
du tänkt... För att alla skulle förstå gjorde han särskilda påpekanden. 406
Livet i Bro.
På somrarna var det dans och på vintern visades film varje veckan. I Härneviskolan framfördes något
spel, där man framförde Gounods Ave Maria i tretakt till ackompanjemang av cittra. Greven tackade de
duktiga och kunniga deltagarna och var särskilt imponerad av deras framförande Prima vista, vilket
betyder fritt från bladet. Han ville gärna förklara svåra ord och uttryck. 437
Nazismen i prästgården.
Jag var kvar i Bro 1 1/2 år och min sista uppgift blev att jordfästa yngsta dottern Elg. Hon hette Birgit och
dog i blodstörtning på Akademiska i Uppsala. När jag steg på tåget, som jag trodde för sista gången
härifrån mötte jag min efterträdare Hultstrand.
Jag tyckte om prosten, men han var för mycket förälskad i prostinnan och lydde henne in i minsta detalj.
Det var hon som blev problemet. Hon var fullblodsnazist, vilket hon blivit genom sonen, Torsten, som var
gift med en tyska.
Heymans pappa var nasare och lyckades spara ihop så att han kunde bygga sitt hus och starta affären.
När Hitler tog makten tågade Torsten Elg och hans kumpaner från Stockholm dit och sjöng Die Fahne
hoch. Av en slump befann vi oss i prästgården när kriget var slut och den första svenska flagga som
hissades i Bro var vid Heymans.
När Norge och Danmark ockuperades hörde prästgårdsarrendator Fagerlind hur det jublades i
prästgården. Vid Hitlers segrar flaggades det med Tysklands flagga.
Vid ett tillfälle skulle en förbön läsas för Finland och Tyskland, som kämpade mot Ryssland. Jag var
inte pigg på detta utan hoppade över den bönen. Prosten blev mycket stött, då det visade sig att det var
prostinnan, som önskat förbönen.
Prosten flyttade 1943. Han tillhörde den generation, som kunde välja att gå i pension eller sitta till
döddagar. Han valde att stanna. Han hade fått folket emot sig här, när socialdemokratin bröt igenom. Det
var väldigt kallt i prästgården, -10 grader i luften och -3 på golvet. Man motsatte sig att det skulle
installeras en kamin. Men någon uttryckte det så: - Ge prästfan en kamin så han får vänja sig i förväg.
Albert Jonsson var den första kyrkoherden som valdes av folket. Tidigare hade Brogård föreslagit
prästerna. 550
2 D:\Ortsbor berättar\o45 Skapat den 04-11-19 16:47 Senast utskrivet 04-11-19 21:51