Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

143
K V Johansson berättar om sina kommunala uppdrag.
Johansson kom till Kungsängen 1944 och 1946 började han arbeta kommunalt. 1952 blev han fullmäktig i
storkommunen med ansvar för fattigvården Det fanns ett ålderdomshem i Håbo-Tibble, som sköttes av en
föreståndarinna med hjälp av en flicka. Förutom de gamla skötte de även höns och trädgård. Där bodde 14
personer med 4 i varje rum. I V Ryd bodde pensionärer i korridorer, men sedan byggdes ett nytt
pensionärshem. I Bro fanns ett välfungerande pensionärshem.
I Bålsta ålderdomshem hade kommunen platser.
K V uttrycker att ärkebiskopen nog borde ha gjort en ny visitation, då förhållandena i kommunen för de
gamla inte var tillfredsställande. 174
Striden om namnet på storkommunen.
Alla önskade få namn efter sin kommundel. Särskilt ivriga var man i Håtuna, som ansågs mest känt.
Eftersom alla dock var Upplänningar kunde man enas om första delen av namnet. Till slut segrade Bro
som var gammalt, fanns på runstenen vid Bro kyrka och givit namn åt kyrkan, samhället och häradet. 240
Granhammars stad.
1962 köpte HSB Granhammar för att bygga 2000 villor där. Senare övertog militären, men det fanns
planer på en stadsdel på 85.000 personer. 278
Sundby.
Göta Andersson, Sigurds hustru och grannen Lisa Andersson berättar att de bott på Sundby. Det gamla
huset brändes av militären. Det fanns ett äldre hus. Det var bra på Sundby. 334
Märta Lindberg berättar om lantarbetarstrejken.
Märta Lindberg är född på Dävensö och uppväxt på Lindormsnäs, där far var trädgårdsmästare. När hon
skulle gå och läsa flyttade familjen till Lindormsnäs, så att vägen till Bro kyrka skulle bli något kortare.
När jag gifte mig hamnade jag i Kungsängen. Jag gick med min svärmor och plockade bär där höghusen
står i dag. Det var 1920. Det fanns ett soldattorp och Alvreten fanns. Vid stationen fanns två affärer,
Bengtssons och Lundins.
Sjölander, som var kantor i Stockholms-Näs, ville hjälpa lantarbetarna och när inte det gick blev det
strejk. Under strejken kom lantarbetarna till Kungsängen och hjälpte Sjölander att bygga Villa Skoga.
Godsägarna tog ut folk från Stockholm, men de var så odugliga till lantarbete att de blev mest till besvär.
Senare fick lantarbetarna det bättre. Sjölander bildade Upplands lantarbetarförbund, som bara på några
månader blev mycket starka. Den första strejken 1918-19 lyckades och arbetarna fick bättre villkor. Vid
den andra strejken 1925 gick det inte lika bra. Det föranledde ärkebiskopen Nathan Söderblom att komma
på visitation. Det han såg i Kungsängen kom att prägla hans kamp för arbetarnas bättre villkor i hela
landet. Prästen i Håtuna, Robert Littmarck, skrev en uppmärksammad bok, kallad Mälardalens nomader,
där han beskriver statarnas flyttningar.
Sjölander var riksdagsman till sin död 1928 och verkade i riksdagen för statarna. Han fick aldrig
uppleva statarsystemets upphävande, som inte skedde förrän 1945. 405
4 D:\Ortsbor berättar\o36 37 -Skapat den 04-11-19 13:11 Senast utskrivet 04-11-19 18:47