Dramatens säsongsprogram 2018 2

”Jag vill höra vad den nya generationen
dramatiker har att säga!”
Lena Endre om varför hon vill regissera.
Lena Endre är en av landets mest
kända och erkända skådespelare.
Hon har stått på Dramatens scener,
ofta i klassiker, i mer än 30 år och
medverkat i en lång rad stora filmer
och tv-serier. Men som regissör är
hon desto färskare – och pjäserna hon
väljer att arbeta med är nyskrivna och
högaktuella. Nu är hon aktuell med
HÅLLA ANDAN av Zinnie Harris, ett
dystopiskt drömspel om en resa
genom ett Europa i fritt fall.
Varför ville du börja regissera? Du hade
lika gärna kunnat låta bli.
– Ja, jag hade verkligen kunnat låta bli!
”Att du vågar” har några sagt. Och när
jag tänker på alla bra regissörer jag
arbetat med kan jag också bli lite
nervös. Men nej, det är väldigt roligt.
I arbetet på golvet med skådespelarna
är jag väldigt hemma, men att se helheten
är absolut en ny utmaning.
Det gäller att arbeta med bra folk,
och det gör jag ju. En annan uppsida
är att man slipper jobba kväll. Jag
älskar att spela, det är inte det, men
man blir ganska asocial som teaterskådespelare.
Du har tidigare regisserat The Nether,
en nyskriven pjäs med ganska obehagliga
moraliska frågeställningar om
pedofiler som begår övergrepp i virtuella
världar. Nu sätter du upp HÅLLA
ANDAN av Zinnie Harris, en annan
nyskriven dystopisk berättelse. Vad
lockar dig?
– Tragedierna är mer spännande än
komedierna, så är det. Men pjäsen är
också humoristisk, det är bitvis
väldigt kul dialog. Men jag ser nog
inte så ljust på vår tid och det kanske
pjäsvalen vittnar om. Jag fastnade för
HÅLLA ANDAN för att det kan vara
en mardröm, men det behöver inte
vara det. Det kan vara
ett Europa som faktiskt kraschar.
Och det är en intressant tanke –
vad händer med oss bortskämda
människor i den här delen av världen
när allting kraschar?
Har du dåligt samvete?
– Nej, vi lever ju alla i symbios med den
här ständiga tillväxten. Köp, slit och
släng, det var ju något positivt på
60-talet, man visste ju inte bättre!
I dag vet vi att det är befängt, men det
fortsätter ju ändå. Det är otroligt
cyniskt, och jag kan skämmas över
mänskligheten som är så girig. Det är
ju också svårt att få till en förändring
när allt lämpas över på individen –
det behövs ordentliga politiska beslut.
HÅLLA ANDAN skrevs 2015 när
migrationsvågen var som störst.
Men hur kommer det se ut när
miljökriserna tilltar? Vi har nog
bara sett en droppe.
Du har sagt att du vill bli omskakad
av teater. Blir man det av HÅLLA
ANDAN?
– Ja, jag vill bli berörd. Där är skådespeleriet
extremt viktigt, det måste alltid
vara i fokus. Jag vill bli berörd mer än
på ett intellektuellt plan, det måste
kännas.
Ser du mycket nyskriven teater själv?
– Jag ser en del, men det är svårt att
hinna med när man själv spelar. Och
kanske kan jag känna att det spelas
för lite nyskrivet, jag har ju själv
spelat väldigt mycket klassiker och
moderna klassiker. Jag vill höra vad
den nya generationen dramatiker har
att säga! Där känner jag ett ansvar.
Vad är viktigast för dig som regissör?
– Det viktigaste är att skapa och
upprätthålla ett kreativt rum för
skådespelarna. Ett rum där deras
egna liv och erfarenheter befruktar
författarens text. Och att vi har roligt
tillsammans. Svårt men ljuvligt ska
det vara att gå till jobbet. Det är själva
lågan, driften, som jag är rädd om
hos alla.
Erik Gripenholm är redaktör på
Dramaten.
KUNGLIGA DRAMATISKA TEATERN: REPERTOAR 2018/2019 39