Du kan flyga, lilla fågel
I ett fågelbo kläcks tre fågelungar. Försiktiga Frida är sist med att knacka hål på skalet. Ljudet från den täta skogen skrämmer den lilla fågeln. När det är dags för ungarna att lära sig flyga, kan inte Frida, i motsats till sina syskon, finna modet. Till slut vinner nyfikenheten över rädslan och Frida upptäcker att hennes vingar bär henne. När hon väl lär känna sin omgivning, blir flygandet roligt. Hon inser att det finns plats för alla slags fåglar i skogen, även för försiktiga Frida.
I ett fågelbo kläcks tre fågelungar. Försiktiga Frida är sist med att knacka hål på skalet. Ljudet från den täta skogen skrämmer den lilla fågeln. När det är dags för ungarna att lära sig flyga, kan inte Frida, i motsats till sina syskon, finna modet.
Till slut vinner nyfikenheten över rädslan och Frida upptäcker att hennes vingar bär henne. När hon väl lär känna sin omgivning, blir flygandet roligt. Hon inser att det finns plats för alla slags fåglar i skogen, även för försiktiga Frida.
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
SWEDISH<br />
EDITION<br />
<strong>Du</strong> <strong>kan</strong> <strong>flyga</strong>,<br />
<strong>lilla</strong> <strong>fågel</strong><br />
Tuula Pere • Alexandra Burda<br />
W<br />
ickWick
<strong>Du</strong> <strong>kan</strong> <strong>flyga</strong>, <strong>lilla</strong> <strong>fågel</strong>
<strong>Du</strong> <strong>kan</strong> <strong>flyga</strong>, <strong>lilla</strong> <strong>fågel</strong><br />
Text Tuula Pere<br />
Illustrationer Alexandra Burda<br />
Layout Peter Stone<br />
Översättning till svenska Elisabeth Torstensson<br />
ISBN 978-952-325-413-8<br />
Första utgåvan<br />
Copyright © 2018 Wickwick Ltd<br />
Förlag Wickwick Ab<br />
2018, Helsingfors, Finland<br />
Tryckt inom EU<br />
You Can Fly, Little Bird, Swedish translation<br />
Story by Tuula Pere<br />
Illustrations by Alexandra Burda<br />
Layout by Peter Stone<br />
Swedish translation by Elisabeth Torstensson<br />
ISBN 978-952-325-413-8 (Print)<br />
ISBN 978-952-325-913-3 (ePub)<br />
First edition<br />
Copyright © 2018 Wickwick Ltd<br />
Published by Wickwick Ltd<br />
2018, Helsinki, Finland<br />
Printed in EU<br />
Originally published in Finland by Wickwick Ltd in 2018<br />
Finnish “Osaat lentää, lintu pieni”, ISBN 978-952-325-411-4 (Print), ISBN 978-952-325-911-9 (ePub)<br />
English “You Can Fly, Little Bird”, ISBN 978-952-325-412-1 (Print), ISBN 978-952-325-912-6 (ePub)<br />
All rights reserved. No part of this publication may be reproduced, stored in a retrieval system, or transmitted<br />
in any form or by any means, mechanical, electronic, photocopying, recording, or otherwise, without the prior<br />
written permission of the publisher Wickwick Ltd. The only exception is brief quotations in printed articles and<br />
reviews. For details and written permissions, contact rights@wickwick.fi.<br />
Wickwick books are available at special discounts when purchased in quantity for premiums and promotions as<br />
well as fundraising or educational use. Special editions can also be created to specification. For details, contact<br />
specialsales@wickwick.fi.
SWEDISH<br />
EDITION<br />
<strong>Du</strong> <strong>kan</strong> <strong>flyga</strong>,<br />
<strong>lilla</strong> <strong>fågel</strong><br />
Tuula Pere • Alexandra Burda<br />
W<br />
ickWick<br />
Children’s Books from the Heart<br />
1
2
I<br />
en sluttning i skogen växte ett stort träd.<br />
Trädets grenar gav skydd till många olika<br />
sorters fåglar som valt att bygga sitt bo där.<br />
På de kraftigare grenarna nära stammen hade<br />
de större fåglarna byggt sina bon. Och på de<br />
tätare och tunnare grenarna hade sparvarna<br />
slagit sig till ro. Ett par <strong>fågel</strong>familjer hade till<br />
och med gjort ett hål och byggt ett bo i den<br />
ruttna trädtoppen.<br />
”Är det inte underbart att vi kunde bosätta<br />
oss i just det här trädet?” sa pappa <strong>fågel</strong> till sin<br />
maka. ”Härifrån har vi den bästa utsikten i hela<br />
skogen.”<br />
Mamma <strong>fågel</strong> nickade nöjd och beundrade<br />
boet som de precis byggt. Sedan satte hon sig<br />
i en bekväm ställning. Det var dags att börja<br />
lägga ägg.<br />
3
Snart låg det tre fläckiga ägg i boet. Föräldrarna<br />
turades om att ruva äggen och hålla dem varma<br />
hela tiden. På nätterna, när det blev kyligare, var de<br />
extra noggranna att se till att varje ägg täcktes av de<br />
mjuka magfjädrarna.<br />
”Jag undrar hur våra <strong>fågel</strong>ungar kommer att vara.”<br />
Föräldrarna fantiserade tillsammans. ”Kommer de<br />
att vara lugna eller livliga? Kommer de att lära sig att<br />
<strong>flyga</strong> tidigt?”<br />
”Nåväl, en sak är säker. De kommer att vara gråspräckliga<br />
som oss”, sa mamman.<br />
”Jag antar att ingen av dem kommer att vara<br />
särskilt bra på att sjunga – det vill säga, om<br />
de tar efter mig”, sa pappan.<br />
4
5
6
Efter många dagars ruvning var det<br />
dags för äggen att kläckas.<br />
Två av äggen började spricka nästan<br />
samtidigt. Först kunde man bara se två<br />
näbbar som stack ut genom skalen.<br />
Sakta men säkert kröp två blöta <strong>fågel</strong>ungar<br />
fram. Det blev jäktiga tider för<br />
föräldrarna. De nykläckta ungarna var<br />
hungriga hela tiden.<br />
Tiden gick, men det tredje ägget förblev<br />
helt. Mamman började bli orolig för sin<br />
sena och okläckta <strong>fågel</strong>unge.<br />
7
Efter ett par dagar med otålig väntan kläcktes<br />
äntligen det tredje ägget.<br />
”Jag tror visst att vår sistfödda är lite mer fridfull och<br />
försiktig än de andra två”, sa <strong>fågel</strong>mamman medan<br />
hon ömt strök ungen med sin vinge. ”Låt oss kalla<br />
henne Frida.”<br />
”Frida verkar vara ganska lättskrämd”, sa pappan.<br />
”Titta, hon är till och med skygg för sina syskon.”<br />
Så sakteliga vande sig den <strong>lilla</strong> <strong>fågel</strong>ungen med livet<br />
i det trånga och högljudda boet. Eftersom Frida både<br />
var svagare och mindre än sina syskon, hade hon<br />
ibland svårt att få sin del av maten, som föräldrarna<br />
lämnade i boet. Men lyckligtvis såg mamman och<br />
pappan till att Fridas mage också var full med insekter<br />
och maskar.<br />
8
9
En dag tittade Frida försiktigt över<br />
<strong>kan</strong>ten på boet. Mellan grenarna<br />
kunde hon se fler och fler träd. Den blåa<br />
himlen skymtade högt där uppe. Ljud<br />
hördes från alla håll; vinden rörde sig<br />
bland grenarna; och fåglar i alla storlekar<br />
flaxade förbi boet. Luften fylldes<br />
med dofter.<br />
Den <strong>lilla</strong> <strong>fågel</strong>n kände sig yr. Så oändlig<br />
stor världen verkade vara!<br />
Hur ska jag någonsin finna mod att<br />
lämna boet? tänkte Frida, vettskrämd. De<br />
andra <strong>fågel</strong>ungarna har redan börjat öva<br />
flygrörelser.<br />
10
11
12
Frida lyssnade ängsligt på sina syskon när de planerade<br />
den första flygturen.<br />
”Jag kommer att <strong>flyga</strong> direkt ner till dalen och försöka<br />
sväva så långt jag <strong>kan</strong>”, förkunnade den äldsta<br />
<strong>fågel</strong>ungen.<br />
”Vinden är starkare högre upp på kullen. Jag vill virvla<br />
runt i vinden”, sa mellanungen upphetsat.<br />
”Jag vill inte gå någonstans än”, sa Frida tyst. ”Igår<br />
kväll hörde jag några hemska ljud. Och högst upp på<br />
trädet bredvid såg jag en skrämmande varelse med<br />
stora gula ögon. Jag vill inte hamna öga mot öga med<br />
det odjuret.”<br />
”Kära barn, det var våran granne, nattugglan”,<br />
lugnade mamman henne. ”Han<br />
är uppe om nätterna och hoar i mörkret.”<br />
13
Nästa dag var det dags för den äldsta <strong>fågel</strong>ungen<br />
att <strong>flyga</strong>. De andra tittade beundrande hur hon<br />
bredde ut sina vingar och lutade sig nedåt. Efter lite<br />
flaxande lyckades hon snart fånga upp vinden och<br />
<strong>flyga</strong> med den – utom synhåll.<br />
Efter ett tag, kom hon tillbaka – andfådd – och berättade<br />
för de andra om sina spännande upplevelser.<br />
”Jag såg ett monster med långa ben och spetsig näbb.<br />
Jag blev nästan nedtrampad, när jag vilade på en sten<br />
vid dammen!”<br />
”Det var en vadare”, förklarade mamma. ”En vadare<br />
har långa ben för att kunna vada fram i fuktiga<br />
och leriga platser. Och sin långa näbb har den<br />
stor nytta av när den fångar fisk i vattnet och<br />
grodor i vassen.”<br />
14
15
16
Den äldsta <strong>fågel</strong>ungen hade sett flera spännande<br />
saker.<br />
”Jag såg en <strong>fågel</strong> som dök ner i vattnet. Den<br />
var under vattenytan så länge att jag började<br />
bli orolig!”<br />
”Det var en dopping. Den dyker under vattnet<br />
för att fånga fisk”, sa pappan. ”Men du får inte<br />
försöka göra likadant. Insekter, sädeskorn och<br />
bär duger bra till oss mindre fåglar.”<br />
Vilken tur att jag inte behöver lära mig dyka,<br />
tänkte Frida. Det räcker att jag är rädd<br />
för att <strong>flyga</strong>.<br />
17
En ny morgon grydde och mellanungen var redo<br />
att <strong>flyga</strong>. Han hoppade ut från <strong>kan</strong>ten av boet och<br />
flaxade häftigt med vingarna. Snart var han i luften<br />
och flög vaggande mot toppen av kullen.<br />
Frida stannade i boet för att öva. Hon flaxade från<br />
sida till sida, men hon kunde inte riktigt få luft under<br />
vingarna. Generat kravlade hon sig upp från botten<br />
av boet gång efter gång.<br />
På eftermiddagen kom mellanungen hem igen.<br />
”Det var underbart!” sa han. ”Först var jag rädd, men<br />
sedan lät jag mig fångas i vindens virvel.”<br />
18
19
20
Mamman rynkade pannan oroligt<br />
medan hon lyssnade på ungen<br />
som precis kommit tillbaka från sluttningen.<br />
”Var snäll och kom ihåg att du<br />
inte är en hök eller svala. Dessa fåglar<br />
är födda till att dyka ned från klippor. Vi<br />
har inte lika starka och snabba vingar”,<br />
varnade mamman sitt barn.<br />
Frida bestämde att om hon lärde sig<br />
<strong>flyga</strong>, skulle hon bara hålla sig i sin egen<br />
skog, under skyddet av träden. Det i sig<br />
själv, var tillräckligt spännande.<br />
21
Frida fortsatte att öva medan hennes<br />
föräldrar tålmodigt levererade mat<br />
till henne i boet. Sakta började hon lita<br />
på sina vingar. Den yngsta <strong>fågel</strong>ungen<br />
blev starkare och modigare – nu tordes<br />
hon till och med stå rakt upp på <strong>kan</strong>ten<br />
av boet!<br />
”Idag är det min tur”, sa Frida bestämt.<br />
”Jag vill också se spännande saker, fast<br />
jag är helt övertygad om att jag inte<br />
behöver <strong>flyga</strong> utanför våran skog för att<br />
göra det.”<br />
Frida tittade nervöst på sin mamma en<br />
sista gång innan hon sträckte ut sina<br />
vingar.<br />
22
23
24
Frida var lycklig. Även om hon var liten och blyg,<br />
kunde hon <strong>flyga</strong> nu! Luften som ömt bar den <strong>lilla</strong><br />
<strong>fågel</strong>n kändes tjock och mjuk. Trots hennes första<br />
tve<strong>kan</strong>, var hon ganska bra på att <strong>flyga</strong>. Frida var<br />
speciellt duktig på att skjuta sig fram mellan träden.<br />
”Så olika invånarna i våran skog är!” tänkte Frida<br />
förundrat. ”Jag trodde aldrig att det skulle finnas så<br />
många <strong>fågel</strong>arter.”<br />
Under sin flygtur såg hon små och stora fåglar, såväl<br />
som långsamma och snabba <strong>flyga</strong>re. En del av dem<br />
sjöng avancerade melodier, medan andra kraxade<br />
falskt.<br />
25
Väl hemma i boet igen var Frida<br />
alldeles till sig av upphetsning, när<br />
hon berättade om allt det hon upplevt.<br />
Hon var särskilt imponerad av de färgglada<br />
fåglarna och alla sånger som hon<br />
hade hört.<br />
”Mamma, <strong>kan</strong> du lära mig att sjunga<br />
vackrare?” frågade Frida. ”Jag hörde<br />
underbart vackra sånger därute.”<br />
”Kära barn, du har din egna unika röst,<br />
och den räcker bra”, sa hennes mamma.<br />
”Din stämma passar alldeles utmärkt för<br />
att sjunga med i kören med de andra<br />
fåglarna.”<br />
26
27
28
Följande natt sov Frida gott. Hennes trötta<br />
vingar och sinne fick en chans att vila. Inte ens<br />
nattugglans hoande störde hennes drömmar.<br />
Den unga <strong>fågel</strong>n visste nu att det bodde alla<br />
möjliga varelser i skogen, i dammen och på<br />
kullen i närheten. Hon visste också att de alla<br />
hade varsin plats på jorden.<br />
Och en dag skulle Frida ha ett eget bo, med egna<br />
<strong>fågel</strong>ungar, och då skulle hon lära dem allt om<br />
livet som en <strong>fågel</strong>.<br />
29
I<br />
ett <strong>fågel</strong>bo kläcks tre <strong>fågel</strong>ungar. Försiktiga Frida är<br />
sist med att knacka hål på skalet. Ljudet från den täta<br />
skogen skrämmer den <strong>lilla</strong> <strong>fågel</strong>n. När det är dags för<br />
ungarna att lära sig <strong>flyga</strong>, <strong>kan</strong> inte Frida, i motsats till<br />
sina syskon, finna modet.<br />
Till slut vinner nyfikenheten över rädslan och Frida<br />
upptäcker att hennes vingar bär henne. När hon väl<br />
lär känna sin omgivning, blir <strong>flyga</strong>ndet roligt. Hon<br />
inser att det finns plats för alla slags fåglar i skogen,<br />
även för försiktiga Frida.<br />
wickwick.fi
Change language