Turist i tillvaron zine 4

Nummer 4, sommaren 2017 

TURIS 

T 

I 

TILLVARON 

Foto: Jenny Plaits 

Kafka Prosess 

Nike Giftigt Avfall 

Asocial Youth Man 

Allvaret Brooke Delarco 

Sixten Redlös Ragata 

Riot Girl Sessions Luigi Scorcia 

Yxans punkpodd Punkfiol 

Barbiepunkarna Call Cat 

Jutte sågar dagens vinyl RAS 

Svenskt mangel går hem i Tjeckien 

Så sköter du om dina skivor Disfear 

Peter Kagerland om punklyrik 

Laddat Lugn – seriefigurerna talar ut 

Clara och Charlie om när band spricker 

Fotofrossa med Hugo Nabo, Ia Hammar, 

Martin Wilson och Roine Lundström 

84 

SIDOR 

PUNK 

10 sidor SKA 

Spökstan 

Ska’n’Ska 

T-Shirts AMTY 

Skandalites 

The Liptones 

Stockholm 1980 

Reinholds

Svensk punk 

2011- 

2016 

Suicide Syndicate, Glidslem, Dick Tracy, Epidemics, 

Snutjävel, E.A.T.E.R, Varsel, Black Feet, 

Kronofogden, Strindberg som tortyr, Bäddat 

för trubbel, Spotlicks, Prins Carl, Beyond Pink, 

Abjekt, Slöa Knivar. 

Allvaret, Bittra Miner, Brottskods 11, Nars, Headons, 

Trubbel, Thurneman, Tomma Händer, The 

Baboon Show, Kaffekatt, Vindicate This!, Fru 

Dörr, Mimikry, Fubbix, Striker, Insidious Process 

Scarlet Radio, Moralens Väktare, Ticking Bombs, 

Vervain, Uppgång & Fall, Total Aggression, 

Håll käften vad vill du!?, The Negatives, Hyrda 

Knektar, Oldfashioned Ideas, Thräshers, Livet 

som insats, Gråsuggorna, The Flints, Antipati, 

Vånna Inget 

Desperat, Din Skevf, Burning Kitchen, Rännstensorkestern, 

Le Muhr, Crash Nomada, 

Kapitano, Gamla Pengar, The great german 

re-research, Tiger Bell, Makabert Fynd, Våldsamt 

Motstånd, Bombfors, Nobelkommittén, 

Va!?, Aggrenation 

Angelpiss, Blåslampa, Brottsvåg, Fredag den 13e, 

Math and the Blah Blah Blahs, UX Vileheads, 

Spiknykter, Gatans Lag, Lurken Boogie Band, 

Vinnarcirkeln, Sub Alert, The Volcano, Hjärtattack, 

Nedslagsplats, Utbrott, Jealous Cowards 

Svart Städhjälp, Utanförskapet, Dobermann 

Cult, Ligisterna, Planet Trash, Alison Blaire, The 

Sweetshow, The Guilt, Knivderby, Svartlistad, 

Psykbryt, Pusrad, Lysande Utsikter, Inkvistionen, 

Kaos Kris & Helvete, Söderberg 

Nervgift, Solanas Cunts, Ein zwei die, KlartgrabbenskahaenEPAmedsilvertjep&Uffe, 

Lyckliga 

Idioter, Miss Behave and The Caretakers, Åtgärdsprogrammet, 

Contorture, The Bombettes, 

Kafferep, Marys Kids, Könsförrädare, Korsfäst, 

Körsbärsfettera, City Saints, The Headlines, 

M:40, Ursut 

2 turist i tillvaron fanzine 

Motvilja, Svin, Vet Hut, Benmjöl, Matriarkatet, 

Urban Savage, Ilandsproblem, Stry & Stripparna, 

Hellre Vargen, Nya Given, Senap, Låt dom hata 

oss, Min mammas klimax, Sista Dansen, Trots, 

Idiot Ikon, Dråp, Slomarp, Stick & brinn, Knægt, 

The Judas Bunch 

Beat up Betty, Distraktion, No Recede, Sista 

Försöket, Comminor, Nackskott, BDA, Fuck 

Frankie, Lycka Till, Giftgas, Perkulator, Toxo, 

Dtakters, Shitfucks, Grid, Groteskha, Snake 

Tongue, The Liptones

Fanzines 

Jag försöker läsa så många fanzines jag kommer 

över och om du gör ett zine så hör gärna av dig. Här 

är några tidningar jag läst under den senaste tiden. 

Jag skrev redan i förra numret 

att du knappt hinner läsa ett 

nummer av Flyktsoda förrän 

Johan gett ut ett nytt nummer. 

Idag (den 13 juni 2017) finns 

inte mindre än 15 nummer 

utgivna. Senaste numret 

innehåller intervjuer med 

Dråp, Belta 53, Krimtänkt, 

Tvekampen och Kronofogden. 

Dessutom recensioner, krönikor och artiklar, där 

framför allt historien om den försvunna 16 Blåsare 

Utan Hjärna-lp:n är lysande läsning. Det jag gillar 

mest med Flyktsoda är dess glöd, nyfikenhet och 

DIY-attityd. (flyktsoda14@gmail.com) 

Och innan detta numret gav Flyktsoda ut en split 

med Tragedi. Där det skrevs om feta band som 

Degeneration, Provocera och Dick Tracy. 

Tragedi görs av Micke Ström, 

välkänd fanzineprofil som bland 

annat har Scizo på sitt samvete 

– det är dessutom Micke som 

jobbar med boken om Ultrahuset 

vilket Turist i tillvaron skrev 

om i nummer 2. 

Det här är det fjärde numret 

av Tragedi som förutom 

läsvärda intervjuer med Staffan 

Fagerberg (varför har inte jag gjort 

ett megareportage om honom 

– troligen den person som betytt mest för mig när 

det handlar om punk), Psykbryt, Prins Carl, Adhesive 

och Self Surgery. 

Dessutom en del halvudda men roliga inslag som 

ett Diskorsord – alltså ett korsord med inriktning 

på käng. Knäppt och kul. Intressant är också Tony 

Johanssons attack mot Alonzo i KSMB-härvan. 

(tragedifanzine@hotmail.com) 

Hilda och Filip gav för drygt ett 

år sedan ut fanzinet HC15 som 

på ett kul och inspirerande sätt 

sammanfattade och summerade 

den svenska hardcorescenen 

2015. I HC16 gör det 

samma sak om tillståndet i 

scenen 2016. Med nyfikenhet 

och attityd låter redaktionen 

band som Waste, Pissjar, Vile 

Act, Nio Liv, Lawgiver och Positive Abuse att komma 

till tals. Layouten är total klippåklistra-glädje och jag 

ä l s k a r att de använder ansiktsfoton som avsändare 

på svaren och inte namn, så jävla lysande! Jag 

önskar att Hilda och Filip ville summera scenen lite 

oftare. (hildadenward@gmail.com) 

Tova Halling är redan upp i fem 

nummer av sitt In Defiance, 

det senaste har jag dock inte 

sett eftersom det endast 

delades ut till dem som var på 

PSK i år. Fusk. Men nummer 

4 har jag läst och bläddrat i. 

Tova berättar om band och 

spelningar med ett väldigt 

personligt tilltal som sätter en 

tydlig egen identitet på tidningen. Den här 

gången bjuds du bland på läsning om portugisisk och 

australiensk oi, Posso Kongro och en massa gig- och 

skivrecensioner. (molotovawithhate@gmail.com) 

Och så har det dimpt ner 

några utrikiska blaskor, som 

exempelvis långlivade Ox Fanzine. 

Varje gång jag bläddrar i 

det här magasinet önskar jag 

att jag varit flitigare på tyska 

lektionerna i skolan. #131 

kom i april/maj och består av 

148 (!) sidor, dessutom langar 

Ox med en 23-låtars cd. Är du 

en jävel på tyska kan du bland 

annat läsa om Protex, Hammerhead, Greg Graffin, 

Staatspunkrott och svenska Psychotic Youth. 

(www.ox-fanzine.de) 

Engelska Our future #1 är 

betydligt tunnare men minst 

lika intressant. Rodney Shades 

skriver med stort engagemang 

om KLF, Extreme Noise Terror 

och Exit Hippies. Väl värt att 

kolla upp om du gillar lite 

extremare mangel. 

(thisclose86@gmail.com) 

Artcore Fanzine känns som en 

gammal kompis. Detta utsökta 

brittiska fanzine är nu uppe i 

sitt 36:e nummer och denna 

gång bjuds det framför allt på 

läsfest i form av den superfeta 

artikeln om Upright Citizens, 

som bland berättar hur det var 

att spela i Sverige på 80-talet. 

Yes, jag såg dem två gånger 

– sjukt bra band. 

Artcore innehåller ett väldigt brett spektrum av 

punkrock, allt från huliganer som Crown Court 

till superöverskattade Dag Nasty, och däremellan 

Descendents, Vicious Circle och Flicts för att nämna 

några få. 

Som om detta inte vore nog skickar Artcore dessutom 

med den klassiska Upright Citizens-sjuan ”Fact 

and views”. 

Tack som fan! (www.artcorefanzine.co.uk) 

Malmö, juni 2017 

Välkomna till ett nytt nummer 

av Turist i tillvaron. Den här 

gången har jag tillsammans med en 

mängd briljanta skribenter och fotografer 

fyllt zinet med texter jag själv 

gärna vill läsa om. Som de tio (!) 

sidorna om den svenska ska-scenen 

nu och då, där Lasse Anrell superbussigt 

låter Turist i tillvaron återpublicera 

ett reportage om Reinholds han 

skrev för många många år sedan. Patrik 

Södling skriver initierat om Kafka 

Prosess och Mikael Ekström låter New 

York-profiler som Luigi Scorcia och 

Brooke Delarco komma till tals. 

Jag tycker också det är coolt att 

kunna vika fem uppslag åt några av 

landets grymmaste punkfotografer. 

Och så är det ju för jävla roligt att 

läsa Jan Jutilas vassa synpunkter om 

dagens vinylproduktion och om hur 

Marie Slacker Olsson 

upptäckte Youth 

Man. Vill du skriva i 

nästa nummer eller 

har du tagit några 

grymma bilder, hör 

av dig! 

 

Mikael Sörling 

OBS! Det finns fortfarande några exemplar kvar 

av #2 och #3. 40:- styck plus porto. 

Bäst just nu 

RAS ”Entreprenad” lp 

Call Cat ”Radio hour” digital 

Bromure ”A La Roquette” 7” 

Tumult ”Alltagsturisten” låt 

Axe Rash live, Malmö 

Psykbryt ”Livsfarlig ledning” lp 

Hårda Tider live, Malmö 

Döda Katten podd 

Bäddat för trubbel ”Live på Vinnys” kassett 

Smisk ”Span på stan” låt 

Allvaret ”Skam och skuld” lp 

Thåström ”Utanför Old Point Bar” låt 

Atrapp ”Tänk att få vakna upp en morgon och 

se ut som Povel Ramel” 7” 

Ragata ”Dissa/Gammal punk/Livsdömd” låtar 

Giftigt Avfall ”S/t” 7” och ”Krossa SD” 7” 

Posso Kongro ”063-019” 7” 

Bränna Broar podd 

Svart Städhjälp ”Avveckla dig själv EP” 7” 

Medarbetare #4 

Skribenter: 

Lasse Anrell 

Bengtzon 

Cod 

Roger Crossler 

Mikael Ekström 

Mattias Grenholm 

Jan Jutila 

Simon Lack 

Roine Lundström 

Johan Malm 


Patrik Södling 

Fotografer: 

Ia Hammar 

Al Hicky 


Hugo Nabo 

Jenny Plaits 

Helge Schreiber 

Peter Troest 

Martin Wilson 

Foto omslag 

Ska’n’Ska: 

Christer Tille 

OBS: Skicka inga lyssningslänkar eller downloads. Turist i tillvaron lyssnar gärna på er, 

men bara på fysiska skivor . Mejla för adress: turistitillvaronfanzine@gmail.com 

Citera oss gärna, men glöm inte att ange källa. 

Tryckt juni 2017, 500 exemplar 

turist i tillvaron fanzine 3

FRANK BERGSTEN 

Luddapa (Magnus Grehn förlag) 

Den gamla Rövsvett-profilen Frank 

Bergsten låter oss än en gång följa med 

in i hans absurda serietecknarvärld. Förra 

våren debuterade han med ”Vivelsallad” 

som lockade till fler än ett gapflabb 

under läsningen. 

Detsamma gäller för nya ”Luddapa” 

där vi återigen stöter på udda existenser 

i skruvade situationer, som exempelvis 

rutan som berättar att Barbapapa tar 

brons i höga hopp i klassen för rosa 

seriefigurer, eller hur det mystiska Luggfolket 

lockar på sina byten eller Jerry Gus 

som tog tre guld i alternativa OS i Luton 

eller Eva-Lotta Lottasson som får hoppa 

in som stand-in-vinkare åt Påven. Det är 

småknäppt mest hela tiden, men ibland 

händer det att det absurda inte ligger 

så förskräckligt långt från verkligheten, 

som när Klaus Hinterschmitt avtackas av 

företaget efter 50 års trogen tjänst med 

en tom plastpåse, som han kan ”fylla 

med han vill”. 

”Luddapa” räcker en stund och precis 

som med ”Vivelsallad” så lär du återvända 

till den när du behöver muntras upp. 

Den som är sugen på ett exemplar kan 

swisha 150:- till 0727070054. 

100:- plus porto. 

Det finns 

exemplar 

kvar av 

Turist i 

tillvaron 

vol 9. 

Mejla: turistitillvaronfanzine@gmail.com 

Nu känns det 

rätt för Disfear 

I april är det dags för den traditionella 

Roadburnfestivalen i Nederländerna. 

Bland alla feta bokningar 

är det ett namn som sticker ut 

– Disfear är äntligen tillbaka. Den 

20 april är det dags för det kanske 

bästa svenska råpunkbandet 

genom tiderna att ställa sig på 

scenen igen, sex år efter att basisten 

Henrik Frykman förlorade kampen 

mot cancern. Disfears senaste 

album var hyllade ”Live the storm” 

som gavs ut 2008. 

– Det har egentligen varit på gång i flera år 

men har inte passat med andra aktiviteter 

förrän nu. Viljan har funnits men det har 

helt enkelt inte gått att få ihop på ett sätt 

som känts bra för alla. Ska vi göra något är 

det 100 procent fokus som gäller, annars är 

det bättre att låta det vara, berättar gitarristen 

Björn Pettersson 

Efter Henrik Frykmans bortgång, 

trodde du att ni någonsin 

skulle stå på scen som 

Disfear igen? 

– Vi bestämde direkt efter Frykmans 

begravning att vi inte skulle 

lägga ned bandet. Det var ett enhälligt 

beslut, inget nedläggande och ingen 

senare re-union. Allt skulle få ta sin tid, när 

det kändes rätt igen skulle vi fortsätta. 

När Roadburn hörde av sig kändes det rätt. 

Disfear hade hört mycket gott om festivalen 

och tyckte att den låg helt rätt i tiden. 

– På eget initiativ kommer vi att spela på 

en mindre scen där det blir mer intimt och 

nedtonat än på den största scenen. Det kommer 

att bli väldigt speciellt att stå där igen 

utan Henrik, därför vill vi göra det på våra 

villkor och på det sätt som vi förhoppningsvis 

kommer att känna oss nöjda med efteråt. 

Vi har tänkt mycket på 

det ”första” officiella 

giget efter det som hände, den här helgens 

aktiviteter känns i nuläget rätt. 

På Roadburn kommer Disfear främst 

fokusera sitt live-set på låtar från de senaste 

släppen, men även en del äldre material 

kommer att repas in 

– Det är väldigt viktig del av vår historia, 

det enkla och råa. 

Den 21 april gjorde Disfear sitt första gig 

på 8 år. Platsen var Hafenklang Hamburg. 

Hur var det att stå på scenen igen, Björn 

Pettersson? 

– Det var kanske aningen ringrostigt, i alla 

fall första delen av setet. Det var väl inte helt 

otippat, men sedan kändes det ganska bra. 

Det var utsålt sedan nån vecka och lagom 

varmt, trångt och svettigt. Precis som det ska 

Spelade på fest 

Björn avslöjar att Disfear redan för drygt två 

år sedan gjorde ett inofficellt gig på en väns 

40-års fest. 

– Tanken var väl att vi då skulle känna oss 

lite för och därefter fortsätta rulla igång lite 

smått igen. Av olika anledningar blev det 

inte så, livets pussel gick inte att lägga just 

då. Det finns en del låtskisser och fragment 

men inga färdiga låtar. 

Kommer ni att spela in något nytt? 

– Det hoppas jag verkligen. Det får dock bli 

när det blir och känns rätt. 

”Kännas rätt” är det som vägleder 

Disfear idag. Inga fler gigs är bokade, 

men Björn avvisar inte tanken 

– samtidigt måste det... 

– kännas rätt, skrattar Björn. Just 

nu är det fullt fokus på april, dyker 

det upp något annat som känns bra 

är det dock inte omöjligt att vi gör 

något mer framöver. 

Och vi, det vill säga Disfear 2017, är förutom 

Björn, Tomas Lindberg (sång), Andreas 

Axelsson (bas), Marcus Andersson (trummor) 

och Ulf Cederlund (gitarr). 

Cockney Rejects spelade 

sist i Sverige på PSK 

för fem år sedan. I höst 

kommer de tillbaka till 

Stockholm för att förgylla 

ytterligare en kväll med 

några av punkens allra 

vassaste klassiker. Klubb 

Capital arrangerar det 

hela den 26 augusti. 

vara med andra ord. Vi gjorde ju ett oannonserat 

gig på en väns 40-årsfest 2014 som 

var det första på väldigt länge, och också det 

första utan Frykman. 

Det var mer emotionellt 

och kanske mer speciellt 

än denna gång, trots att 

Hamburg var det första 

”officiella” giget sedan 

2009. Med ett gig i ryggen 

så kändes Roadburn 

dagen efter ganska 

avslappnat och bra faktiskt. 

Vi hade önskemål 

om att få spela på en 

av de mindre scenerna, 

vilket visade sig var rätt val. Lagom stort, bra 

ljud och väldigt bra publik. 

Hur satt låtarna? 

– Vi hade repat en del så det satt ganska 

bra får jag nog säga. Några småmissar i 

Hamburg, och kanske någon på Roadburn, 

men annars helt okej. Det kan bli några justeringar 

framöver och även succesivt repas 

in fler låtar. Alltid kul att impulsivt variera 

sig lite från gig till gig. 

Hur var responsen från Roadburnpubliken? 

– Jag hade inga direkta förväntningar men 

DMU:s texter i bokform 

Den Mediterande Uttern ger ut 

sina samlande skrifter i en ny bok 

TEXTER 1989-2016. ”Eftersom vi 

anser att våra låt-texter har samma 

kulturhistoriska värde som Lord 

Byrons poesi så har vi nu gett ut en 

diktbok.” säger Ekis. ”Och då Svenska 

Akademin nu öppnat dörren till 

rocklyrik genom att ge Nobelpriset 

i litteratur till Bob Dylan, bör det 

inte vara en högoddsare att DMU 

erhåller nämnda pris 2017. Glöm 

inte var ni läste det först.” 

Från Turist i tillvaron #3 

Björn Pettersson röjer på Kafé 44 

den 19 oktober 2007. 

Foto: Staffan Fagerberg 

Disfear har flera 

spelningar bokade 

håller ganska bra fortfarande. Vi lade ned 

väldigt mycket tid och energi på de låtar som 

är med där. Orginalomslaget var inte vårt 

första val, och inte heller andra. Vi gjorde 

senare ett eget omslag, till de limiterade 

turnépressarna av vinylen, som var mer i 

linje med hur vi ville ha det från början. 

Lyssnar inte så mycket på musik 

Björn säger att han har dålig koll på hur 

dagens punk- och hardcorescen låter, däremot 

håller sig han uppdaterad om vad som 

”Live the storm” 

Det har gått åtta år sedan Disfear gav ut det händer. 

formidabla albumet ”Live the storm”, ett – I ärlighetens namn så lyssnar jag faktiskt 

mästerverk i den svenska hardcorepunkhistorien. 

Björn har en lite mer ödmjuk är inte av ointresse, men jag vet inte riktigt, 

inte så mycket på musik överhuvudtaget. Det 

hållning till skivan och tycker den håller det prioriteras inte i nuläget. Ser dock fram 

hygglig klass. 

emot den dagen när man hittar något som 

– Jag lyssnar sällan på det jag själv medverkat 

på. Men jag gjorde det dock för en tid sluka allt som finns utgivet. 

man verkligen tycker är bra och bara vill 

sedan och jag tycker nog att ”Live the storm” 


”Jag hade inga 

direkta förväntningar 

men det var 

bra drag, lite oldschool 

med bra pit 

och stadgediving 

och röj.” 

det var bra drag, lite old-school med bra pit 

och stadgediving och röj. Jag tror kanske att 

folk behövde röra lite på sig efter nästan tre 

dagar av lite långsammare musik, möjligtvis 

något band undantaget. Det kändes lite så, 

att det släpptes löst lite uppdämd positiv 

energi. Det var faktiskt över förväntan. 

Vad har ni annars gjort under våren? 

– Vi har mest repat inför Roadburntrippen 

och styrt med allt annat runt om. Det är 

rätt mycket att aktivera igen efter ett långt 

uppehåll. Vi har även 

börjat att jobba lite med 

återutgivningar av våra 

plattor. ”Misanthropic 

Generation” kom precis 

i tid för gigen, både lp 

och cd, och det är mer 

på gång framöver. Det är 

ungefär vad tiden räcker 

till med just nu, vissa av 

oss har ju även andra 

aktiva band att sysselsätta 

sig med. 

Vad händer i sommar/höst? 

– Nästa gig är K-Town HC Fest 17 juni i Köpenhamn, 

det ska bli väldigt kul. I september 

ska vi göra tre gig (Leipzig, Prag, Berlin) 

med Wolfbrigade och Cyness, i Berlin lirar 

även Crude S.S. Det är ingen slump att vi valt 

att göra något speciellt i dessa tre städer, 

har alltid varit ställen som ligger varmt 

om hjärtat och supportat. I oktober gör vi 

Bloodshed Fest i Eindhoven, det blir några 

gig till under 2017 sedan får vi se vad som 

händer. Förhoppningen är att börja göra lite 

nya låtar också, vi får se... 

 


4 turist i tillvaron fanzine

OBNOXIOUS YOUTH 

"Disturbing The Graves" LP 

LYSSNA OCH BESTÄLL I SHOPPEN: WWW.CRITICALMASS.SE ELLER FRÅN GINZA, BENGANS, CDON ETC 

turist i tillvaron fanzine 

5

Vet Hut 

tar ton på 

nytt i höst 

Vet Hut är ett av Malmös ballaste 

punkrockband. För snart 

två år sedan langade de ut lp:n 

”Översittarjävlar/Vafan!”, så det 

hade ju suttit fint med något nytt 

snart. 

– Det kommer nytt till sensommaren, 

hösten, lovar Jenka Jenkins. Vi var i Tambourinestudion 

igen i mitten av maj. Vi 

har planer på en digital-ep på Heptown. 

Vad har ni pysslat med sedan sist? 

– Vi har spelat alldeles för lite och skrivit 

hela fem nya dängor. 

Vad gör ni i sommar? 

– Dricker öl, vissa klipper gräs. Förhoppningsvis 

trillar det in nån spelning, 

det hade varit trevligt. 

 


Canan drog in nästan 70 000:- 

Klara - Crucified Barbara & 

The Heard 

Tess - Memoria & Snake 

Kajsa Grytt - soloartist & 

Tant Strul 

Tumult kör 

Ebba Grön 

– på tyska 

Jenka 

Jenkins 

lägger sång 

på kommande 

ep:n. 

Det är alldeles för få svenska band som 

sjunger på tyska. Det tänker Stockholms 

Tumult råda bot på. I våras damp det ner 

en replokalsinspelning i min mejlkorg 

som gjorde mig på gott humör. Tumult 

hade lirat in Ebba Gröns ”Turist i tillvaron” 

på – just det – tyska! 

– I vår tappning heter den ”Alltagsturisten”, 

vilket direktöversatt blir typ 

”Vardagsturisten”, berättar sångerskan 

Jessica. Vi har ju egna låtar också, men vi 

tyckte det kunde vara kul att ha ”egna” 

texter till just covers. Jag kan tyska och 

efter ett rep så testade vi. Texterna får en 

mer egen tappning när man gör det på ett 

annat språk eftersom du måste omformulera 

meningarna. 

Förutom Jessica består 

Tumult av Elin 

(Framfall/Spotlicks) 

bas, Magnus (Catmanpigbird) 

gitarr samt 

Nikko (Psykbryt) på 

trummor. Planen 

inför framtiden 

är först och 

främst att spela 

in en debutdemo. 

Mikael 

Sörling 

Madde - Snake Frida - The Baboon Show Hanna - Satirnine 

I höst går tolv grymma musiker in 

i studion för att där och då skapa 

svensk musikhistoria. Hjärnan 

bakom är Canan Rosén (Tiger Bell/ 

Twin Pigs). 

Canan Rosén hade en dröm om att samla ett 

dussin av landets bästa musiker i studion 

för att genomföra ett första svenskt Riot 

Grrrl-Session. 

– Jag har varit peppad på ett renodlat 

riot grrrlband ett par år men 

inte hittat musiker som har tid 

att starta ett. En dag när jag 

och min hjärna samarbetade 

extra bra så kläckte jag idén 

att det kanske kunde gå om 

jag skulle göra det under väldigt 

begränsade former. Det var 

så det började 

– Hela idén med Riot Grrrl Sessions 

är att jag och elva andra musiker ska ses i en 

studio under en helg för att skriva, repa och 

spela in en Riot Grrrl-platta. Den ska sedan 

ges ut, fysiskt och digitalt. Alla inblandade 

i projektet i alla led är kvinnor och/eller 

transpersoner. 

60 000 kronor krävdes 

Canan behövde dra in 60 000 kronor för 

att ro projektet i hamn. Och hon gjorde det 

genom crowfounding. I sista stund donerade 

en person 2 000 euro, nästan 20 000 kronor 

och finansieringen var med råge fixad. 

– Det var en random snubbe från Brasilien 

som gillar punk som langade in den 

summan. Han driver en liten punkfanzinedistro 

och har troligtvis för mycket pengar. 

Han är jättetrevlig och vi har chattat lite 

på WhatsApp i och med att han donerade 

pengarna. Han hade lite frågor typ som 

jag gladeligen besvarade. Han hade 

fått upp ögonen för projektet när 

han följde oss på instagram och 

jag (mitt sociala medier-geni) 

följde tillbaka. 

Trodde du att det skulle gå 

att dra in 60 000 kronor? 

– Jamen alltså ja. Eller vissa 

dagar trodde jag absolut inte 

det. Men jag utgick liksom utifrån 

vad vi faktiskt behövde dra in för att 

kunna genomföra det. Sedan så valde jag 

alternativet flexible funding vilket skulle 

innebära att man mot en högre administrationsavgift 

på crowdfundingsajten ändå 

skulle få behålla pengarna även om man inte 

nådde upp till sitt mål. Det hjälpte till att 

våga sätta den summan. 

Det var cirka 250 personer som backade 

projektet. Totalsumman landade på 7 149 

euro, nästan 70 000 kronor. 


till Riot Grrrl-projekt 

Canan - Twin Pigs & Tiger 

Bell 

Katja - Drömfakulteten 

Nicki - Crucified Barbara & 

The Heard 

Maja - Heavy Tiger 

Manuela - Pascal 

Agnes - Call Cat 

– Helt sjukt fett! Många bäckar små så inåt 

helvete! 

Nu pågår efterarbete efter crowdfundingen 

– det gick till exempel att lägga en viss summa 

och i utbyte få en t-shirt eller en tygpåse. 

Så Canan packar och skickar iväg allt sådant. 

– Sedan så är det förberedelser inför inspelningen 

som pågår hela tiden. Vi kommer 

ju behöva ha med oss låtidéer in i studion så 

jag försöker slipa på lite idéer. Överlag så är 

det ju ett logistiskt helvete, men jag 

får skylla mig själv eftersom jag 

kom på det här, så det är bara 

att bita ihop och styra upp. 99 

procent av tiden känns det 

superfett och gåshudsmäktigt. 

Många tillsammans 

Projektet kommer att dokumenteras 

ordentligt och även det kräver en 

hel del arbete. 

– Jag håller också på att försöka lösa 

dokumentationsprocessen – jag har filmare 

och fotografer men skulle behöva ytterligare 

medel eller bara att få kunna låna utrustning 

(feta grejer helst liksom) så vi kan 

dokumentera skiten ur detta! Tips mottages 

tacksamt! 

Och Canan betonar att detta inte är ett 

enmansprojekt. 

– Överlag 

så ser jag 

detta som 

ett projekt som 

endast är möjligt om många gör det tillsammans. 

Nog kan jag hålla i alla trådar och dra 

i grejer, men jag kan ju inte genomföra detta 

själv på något sätt. Till exempel har jag fått 

ovärderlig hjälp av musikjuristen Eva Karman 

som liksom ställer upp helt pro bono 

för att hon tycker det är en bra grej. De 

flesta ställer upp utan betalning. 

Har du några tips till andra 

som vill dra igång ett projekt? 

– Gör det du drömmer om. Var 

beredd att det är mycket mer 

jobb än du någonsin hade kunnat 

ana men låt det inte skrämma dig. 

Be om hjälp! Ge inte upp. Var snäll 

mot dig själv. Var ödmjuk och tacksam 

för den hjälp och stöd du får. Folk har ofta 

huvudet väldigt långt uppe i sina egna rövar 

så om någon faktiskt tittar ut och erbjuder 

sina tjänster till något annat så är det faktiskt 

ganska stort! 

Canan avslutar med en hälsning till er som 

läser detta. 

– Om någon av er har goda idéer, tips eller 

tänker att ni kan vara projektet till gagn på 

något sätt, hör gärna av er! 

 


Ruiner ska 

ge Myteri 

en het höst 

Göteborgs Myteri gav för två år 

sedan ut ett formidabelt crustalbum. 

Nu är de redo för uppföljaren 

”Ruiner”, som ges ut på 

vinyl efter sommaren och på cd 

kanske lite tidigare. 

– Vår målsättning var att det skulle 

vara mer av allt det vi kände att vi gjorde 

rätt med debutalbumet. Vi ville att de 

skulle innehålla fler spår, bättre spår, fler 

instrument för att ge utrymme till fler 

känslomässiga upplevelser. Vi ville inte 

låta kostnaderna begränsa oss på samma 

sätt utan ville ge albumet de ekonomiska 

förutsättningar det enligt oss förtjänade, 

berättar gitarristen Johan. 

Myteri valde även denna gång att spela 

in hos vännen Kim Gravander i Studio 

Svavel och skickade sen iväg inspelningen 

över Atlanten för att låta Brad Boatright i 

Audiosiege utföra mastringen. Designarbetet 

lämnade vi till Sascha Voß , Written 

in Black. ”Ruiner” ges ut av ett flertal olika 

bolag men i Sverige är det Halvfabrikat 

som sköter releasen. 

Johan, vad händer i sommar? 

– Vi ska göra en spelning på Obscene 

Extreme Festival vilket vi hoppas kommer 

bli så galet roligt som vi tror. I övrigt så 

kommer sommaren vara väldigt lugn för 

Myteris del. Livet står helt enkelt i vägen 

för mer aktivitet än så. Vi hoppas kunna 

ta igen detta senare i höst. 

 



7

Sju Svåra År 

redo storma 

hjärtan igen 

Hej Sara Hedberg i Sju Svåra År, 2011 

gav ni plattan ”Storma varje hjärta”, 

vad hände sedan med bandet? 

– Det är lite hop on hop off med aktiviteten 

i vårt band. Vi hade inte tänkt oss 

något uppehåll, det bara kom så mycket 

annat emellan. Flytt till andra städer, 

andra band och utbildningar slukade tid. 

Men vi har hela tiden haft aktivitet i vår 

chatgrupp! Där vi diskuterat spelningar 

som inte blivit och planerat studiotid som 

bokats av. Inte har vi legat på latsidan! 

Heh... Efter att skivan kom ut gjorde vi 

spelningar i Tyskland, Polen och Sverige. 

Och det senaste året har vi faktiskt varit i 

Göteborg Luleå Umeå och Stockholm och 

gigat. Det var rasande roligt. 

Ni drog för en tid sedan igång igen. 

Varför det? Och vad skiljer dagens upplaga 

av Sju Svåra År mot gårdagens? 

– Plötsligt stod planeterna rätt! Närå. Men 

det var bara dags helt enkelt att göra väsen 

av sig för att fortfarande räknas som band. 

Och vi låter som förr! Eftersom vi är gillar 

hur det låter när vi kommer samman har 

det inte funnits nån ambition att göra det 

annorlunda. Det är fortfarande melodiös 

politiskpunk med poetiska utbrott. Den 

stora skillnaden är vår nya trummis, Erik 

som smattrar på väldigt bra. 

Ni har spelat in nytt material, berätta. 

– Efter att ha skjutit på inspelningen i flera 

år satte jag tillslut kniven mot strupen 

på de andra och bokade en helg i Studio 

Wolfden i Hökarängen, Stockholm. Och 

hotade med att ta den till ett annat musikprojekt 

ifall Sju Svåra År inte skulle lyckas 

få till det. Och då blev det fart! Vi nailade 

4 låtar. Och nu har jag bytt kniv mot piska 

för att få ut ep:n i sommar. 


– Vi tar med glädje emot förfrågningar om 

spelningar. Ännu är inget bokat. Vi är rätt 

snabba på att repa ihop oss när det gäller. 

Jag ser med glädje fram emot kommande 

spelningar. Bara locka på oss så ska vi se 

till att befinna oss i samma stad och på 

samma scen! 

 


Eli. 

Giftigt Avfall 

- en reaktion 

mot det perfekta 

Det händer roliga saker mest hela 

tiden på den svenska scenen och 

en av många ljuspunkter var när 

Giftigt Avfall dumpade sina inspelningar 

i min mejlkorg. Jag blev 

svårt tagen av den förtjusande 

råpunken som osade göteborgskt 

åttiotal i samklang med det monster 

som växt upp i sunkiga squats i 

Bristol. Giftigt Avfall presenterade 

sig under våren med inte en, utan 

två vinylskivor – ”S/t” och ”Krossa 

SD”. Ganska kaxigt. 

– Jag var en aning deprimerad för 

jag hade lagt undan lite pengar 

för att ha råd ge ut en sjua med 

mitt gamla band, inleder Linus 

”Siken” Sikström. Det blev dock 

inte av och jag valde att lämna det 

bandet för att satsa mer på Giftigt 

Avfall istället. Pengarna tog jag 

till våra sjuor istället, det var en 

förlustaffär men det var fan så 

roligt trycka upp skiten på riktigt. 

Vi visste att plattorna var bra 

och tänkte att svensk hardcore 

på vinyl säljer säkert, och de har 

faktiskt sålt ganska bra! 

På singlarna består Giftigt 

Avfall av Siken och Johanna 

Kängvall, duon startade bandet efter att ha 

hängt på Andra långs skivhandel i Göteborg 

där samlingsplattan ”GBG hardcore” 

inhandlades. 

Siken om Johanna, Eli, Siken och Linnéa: 

7 Johanna vrålar i Giftigt avfall. Hennes röst har 

formats genom åratals av hat mot överheten och 

patriarkatet. Johanna älskar all möjlig musik och 

har också ett stort hästintresse och utbildar sig just 

nu till hovslagare. 

7 Eli fann så att säga punken bakvägen. Tidigare 

har hen stått på scen som slam-poet och konstnär, 

och är utöver gitarrist i Giftigt Avfall akademiker 

och odlartönt. 

7 Siken spelar trummor i Giftigt Avfall och gitarr 

och sång i rock n rollpunkbandet Jerrys Farsa. Han 

Linnéa. Siken. Johanna. 

– Vi tänkte att det vore kul att skapa något 

liknande som TASK, Disarm och Nisses Nötter. 

Så vi bara bandade ett gäng låtar en dag 

mycket sparsamt uppmickat, 100 procent 

improviserat och oplanerat resulterade 

detta i vår självbetitlade EP. Vi gjorde några 

månader senare samma sak med uppföljaren 

”Krossa SD”. 

Vad är så bra med svensk råpunk från 

1980-talet? 

– Jag älskar det råa analoga soundet med 

mycket mid, reverb och inslag av flanger. 

Det känns som man flyttas bakåt 

i tiden till en tid då det var farligt 

att vara punkare. Det är ett aktivt 

val från vår sida att ha ett så rått 

mid-igt sound vi kan med mycket 

reverb och en del flanger. Vi vill 

vara en motreaktion mot det moderna 

”perfekta” punksoundet 

med finkornig dist och metalproduktion. 

Vi vill mangla allt vi har 

utan en tanke på att det ska vara 

”tekniskt bra”. 

Idag har duon blivit en kvartett, 

och förutom Siken och Johanna 

består Giftigt Avfall även av 

Eli Göthe och Linnéa Dahlén. I 

augusti spelar de på Hygget och 

planen är att ytterligare en singel 

ska komma ut – dessutom kommer de att 

medverka på den gratissingel som följer 

med nästa nummer av Turist i tillvaron. 

 


är bandets gamling och har varit med i punkscenen 

i över ett decennium och har bland annat spelat 

gitarr i Moderatjävel, Smurfslakt och Civil Olydnad. 

Siken är utöver musiken sjukligt intresserad av: Star 

Wars, Nintendo 8-bitars och skumma brädspel. 

7 Om Siken är gamlingen i bandet så är Linnéa 

bebisen. Linnéa har dock hunnit lyssna på punk 

och hardcore i flera år, dock så är det här med att 

spela en relativt ny grej. När hon inte repar med 

bandet är hon i skolan och pluggar humanistiska på 

gymnasiet. 


Barbiepunks 

har inga positiva låtar om män 

Agzy Pop, Loco Linn, Krazy K och Sassy 

Zandra tänker låta barbiepunken skölja 

över landet. Beväpnade med debutalbumet 

”Radio hour” är Call Cat redo att sätta sin 

prägel på scenen. Hipsterskägg beware! 

– Barbiepunk är glad, tjejig, lekfull och 

feministisk punk, säger Agzy Pop. Vi 

spelade tidigare i ett annat band där vårt 

största fokus var feminism, allt vi gjorde 

i det bandet skulle vara feministiskt. Vi 

är fortfarande feminister men vill inte att 

det ska behöva framföras så seriöst. 

Eftersom det är vår 

egen grej kan vi också 

göra typ vad som helst 

och säga att det är 

barbiepunk. 

Inga begränsningar 

”Radio hour” har 

formen av ett radioprogram, 

en idé som 

kläcktes i studion, vilket 

förstärker det budskap 

Call Cat vill skicka vidare. 

Texterna på skivan handlar om allt från 

dryga hipsterkillar till galna festkvällar 

och Buffy the vampire slayer. 

– Vi har inte satt några begränsningar 

på vad vi kan skriva om men just nu har vi 

inga positiva låtar om män. 

Vad blir ni inspirerade av? 

– Främst av saker vi är med om själva, 

till exempel fick vi inspiration till 

”Bearded Burden” 

när vi spelade med ett 

skäggigt band som fick 

all uppmärksamhet trots 

att de sög och vi var bäst. 

Musikaliskt är det vida 

ramar som gäller. 

Allt från kommersiell 

pop på radion 

till riot grrrl och 

hårdrock. 

– Men gemensamt för 

alla i bandet är att vi älskar 

Tiger Bell, Vengaboys 

och alla Kathleen Hannas 

projekt. 

Endast digitalt 

Debutalbumet ”Radio 

hour” finns bara digitalt 

och det är inte säkert att den kommer ges 

ut fysiskt alls, även om Call Cat gärna vill 

det. 

– Vi har inte ekonomin till det. Det blir 

eventuellt så att vi trycker upp cd-skivor 

i en jätteliten upplaga – men helst vill vi 

ju trycka upp rosa kassetter och vinyler, 

avslutar Agzy Pop. 

 


”Vi spelade med ett 

skäggigt band som 

fick all uppmärksamhet 

trots att de 

sög och vi var bäst.” 

Foton: Martin Wilson 


9

Foto: Martin Wilson 

Jag vet inte hur många gånger 

jag såg Sixten Redlös när det 

begav sig på 1980-talet. Men 

jag har två starka minnen från 

deras konserter. Som när bandet 

ägde Stora dans-scenen på 

den allra första Hultsfredsfestivalen 

1986. Det var magi. Total 

eufori. Minns det som igår hur 

Jöjje (sång) ömsom omfamnade 

ömsom rispade oss i publiken. 

Jag blev kär den eftermiddagen. 

Ett annat gig som etsat sig fast 

var i Motala året efter. Sixten 

Redlös spelade i Stadsparken 

mitt i stan. Det var kanske ett 

dussin glada själar på plats, 

där flera gick när Sixten började 

spela. Ändå gav de ta mig 

tusan allt för oss fyra, fem som 

pogade runt framför scenen. 

Storartat. När det blev klart att 

Sixten Redlös skulle följa med 

på KSMBs Sverigevända så var 

det Husqvarnas finest jag verkligen 

ville se. Och vilket gig de 

bjöd på – igen! – den där kvällen 

i mars. Fräscht, piggt, peppigt. 

Det kändes som att alla de låtar 

jag älskade för 30 år sedan var 

nyskrivna. Jag gick hem i natten 

med ett varmt hjärta och 

ett stort leende. Sedan mejlade 

jag Jöjje (Jörgen Andersson) 

för jag hade ju några 

frågor jag ville ställa. 

I wish 

I woz 

Sixten 

Redlös 

an animal 


Ni var ruskigt bra i Malmö? Hur kändes 

det att stå på scenen igen? 

– Tack. Det var väldigt kul att stå på scen 

igen efter sju års uppehåll. Första giget 

på turnén var i Malmö och det kändes 

faktiskt riktigt bra direkt. Vi fixade till 

lite inför de kommande gigen så att det 

skulle bli ännu bättre. Men det var bra 

publik i Malmö och vi var taggade till 

max. 

Det kändes som att ni längtat efter 

detta? 

– Vi har ju laddat på det sen i november 

då vi repade första gången så det kändes 

som inspirationen var på topp. 

Jag tyckte låtmaterialet lät väldigt 

fräscht, visst hade ni arrat om en del? 

– Några låtar har vi arrat om men i stort 

sett är det originalversioner. Under 

senare månad har vi försökt bättra på 

lite småsaker och vi har jobbat ganska 

mycket på körer. Lutten som spelar trummor 

har tidigare inte haft tillgång till 

någon mikrofon men 

helt plötsligt så hade 

vi fyra mikrofoner och 

det visade sig att hans 

körstämma var grym. 

Hur valde ni låtar? 

Var ni överens? 

– Det har förkommit 

lite tjafs gällande 

låtarna men i stort sett 

första rephelgen så blev det klart. Vi gick 

igenom låtarna vi hade. Spelade ganska 

många. Betygsatte och plockade fram tio 

bra låtar. Sen hittade vi några till under 

tidens gång som vi inte hade tänkt på. 

Hur var turnén överlag? Vilka var 

topparna? 

– Det var kalaskul. Det var väldigt roligt 

att arbeta med ett proffsigt gäng som 

skötte alla instrument och scenljud. Topparna 

var väl i Stockholm och Huskvarna. 

Stockholm för att det var utsålt med 

1750 personer på Cirkus och Huskvarna 

för det var vårt hemmagig med en helt 

galen publik. Det kunde däremot slutat 

redan efter första giget då vi blev påkörda 

i Lund när vi var på väg till vårt hotell. 

Turligt nog enbart materiella skador på 

bilen men det hade kunnat vara spiken 

i kistan för turnén efter först giget. Personligen 

så mådde jag askasst på slutet 

då jag hade feber och var förkyld men 

det är sånt man får sätta sig över. Roligt 

att träffa massa människor vi inte sett på 

flera år. Också väldigt kul att det var så 

många som kom till oss efter spelningarna 

och sa att vi var bra. Sånt är viktigt. 

Vad är skillnaden med att spela live 

med Sixten idag och när ni var aktiva 

som band? 

– Vi är idag mycket bättre och tajtare än 

förr. Vi har repat mycket mer. Vi undvek 

att dricka massa alkohol före konserterna. 

Sånt märks och känns. Vi är väl lite 

mer mogna även om vi stundtals under 

”Det var magiskt 

men vi 

ska nog låta 

det vara så.” 

dom där veckorna varit som 14-åringar 

igen. Vi försökte säga ”inga könsord i 

bilen under den här resan”. Två minuter 

senare så var vi fast igen. Att man kan gå 

i barndom på det sättet tror jag beror på 

att vi är kamrater sedan skolåldern. 

Hur resonerade ni när frågan om en 

re-union dök upp? 

– Vi tänkte först: okej, kanske det. Sen 

gick det ju nästan 1 1/2 år innan det blev 

allvarligt snack om det. Och sedan var vi 

tvingade att räkna och bedöma om det 

skulle gå tidsmässigt och ekonomiskt. 

Och efter lite diskussioner fram och tillbaka 

med arrangören så fick vi villkor vi 

kunde acceptera. Sen gick det undan. 

Varför återupplivar ni inte Sixten på 

riktigt? 

– Sixten Redlös är vårt ungdomsband. 

Att spela en låt som Feminint 81 som jag 

skrev nät jag var 15 år inför ett utsålt 

Cirkus i Stockholm gör man nog baran en 

gång. Det var magiskt men vi ska nog låta 

det vara så. Om vi skulle 

spela mer skulle vi 

antingen till slut spela 

inför elva personer på 

en pizzeria i Ödeshög 

eller börja skriva nya 

låtar och inget av dom 

alternativen känns 

speciellt lockande. 

När var det sist ni 

spelade live som Sixten Redlös? 

– Vi gjorde en spelning 2010. 

Finns det några planer på att återutge 

erat material på nytt? 

– Vi har lite löst pratat om vi skulle spela 

in några gamla låtar igen bara för att 

dokumentera men det är krångligt. Johan 

bor i Jönköping, jag och Henrik i Stockholm 

och Lutten i Hälsingland. 

Vad gör ni nuförtiden, när ni inte 

spelar i Sixten? 

– Jag arbetar på Sverige Radio och har 

gjort det i nästan 25 år. Jag är journalist 

i grunden men har haft olika chefsjobb 

sedan slutet av 90-talet. Henrik är fotograf 

och redigerare på SVT. Johan driver 

sin firma Lundgren pickups och säljer 

mikrofoner till gitarrer över hela världen. 

Lutten har sitt företag Träplan som bygger 

bland annat tv-studior. När det gäller 

musik så spelar Johan i ett Ebba Gröncoverband, 

Lutten spelar med massa 

olika band. Han har på senare tid spelat 

bland annat med Fas 3. Henrik ligger 

lite halvlågt på musikfronten och när vi 

klev in i en replokal i november så hade 

jag inte varit i närheten av en mikrofon 

på nästan 7 år. Men vem vet. Vi fick ju 

lite blodad tand. Och vi måste väl spela 

igen innan det är för sent. Nästa turné 

kommer nog heta ”Rock’n’rollatour 1”. 

Kanske 2035. Men vi har blivit övertalade 

förut... 

 


Per Eriksson blev för några år 

sedan utmanad av en amerikansk 

tjej att göra en kortfilm om punk. 

Projektet har sedan dess växt och 

nu handlar det om en långfilm, som 

kanske får premiär i höst. 

– Min första impuls var att göra en femton 

sekunders film, men det 

svällde till en minut, sedan 

fem minuter. Och så sa jag 

till mig själv, varför inte 

göra en halvtimmes film om 

Stockholmsscenen? Men så 

ville resten av landet vara 

med och då blev det så. Även 

om fokus ligger på Stockholm. 

– I Youtube-eran där nästan allt som spelats 

live läggs upp dagen efter behövs kanske 

någon som binder ihop det. Som sätter det i 

ett sammanhang, en tidskontext. 

Jävla skitliv 

– en film om svensk punk här & nu 

– Sedan är jag sjukt trött på dokumentärer 

som auktoritärt börjar med CBGB, 100 Club 

eller Oasen – som om punken tog slut med 

Sex Pistols undergång. 

”Sedan är jag sjukt 

trött på dokumentärer 

som auktoritärt 

börjar med 

CBGB, 100 Club 

eller Oasen.” 

Ingen nostalgi 

Per är i första hand videokonstnär och hans 

verk har visats världen över. Men han poängterar 

att Jävla skitliv är 

en dokumentär. Han har 

följt Ligisterna, Topper 

och Fuck Frankie på 

turnéer, festat och lärt 

känna dem. Vi kommer 

att få se livematerial, intervjuer, 

replokalshäng 

och bandmedlemmarna 

i sin vardag – men även 

den politiska turbulensen som vi lever mitt 

i får plats. 

– Jag vill inte ha så mycket nostalgi utan 

mer varför och hur det är idag. Jag har också 

valt en ganska bred definition av punk: DIY, 

politik, sport, föräldraskap etcetra. Så den 

som väntar sig ett fullskaligt krig mellan 

Oldschool, trall, Oi!, ska och HC blir nog 

besviken. 

Naiv vision 

Per har oftast filmat med handhållen 

kamera, ”att filma i moshpiten kräver sitt” 

skrattar han, men i vissa tagningar har han 

använt tre kameror på stativ. 

– Förhoppningsvis blir den ballt MTVklippt, 

det är min stil. 

När får vi se den? 

– Min vision att i princip endast visa den 

på konstgallerier var nog naiv? Förhoppningsvis 

i höst. Eller nästa vår, då svensk 

punk fyller 40 år. Arbetet är ett och ett halvt 

år försenat år försenat på grund av familjeskäl… 

Vilken punkfilm tycker du själv är bäst? 

– The Filth and the fury är väl bäst? 

Från Turist i tillvaron #1 

Filmen om 

svensk punk 

snart klar 

I första numret av Turist i tillvaron 

berättade filmaren Per Eriksson 

om sin kommande punkfilm Jävla 

skitliv. Nu ett år senare menar Per 

att arbetet är på sluttampen. 

– Det betyder inte att den är färdig i morgon, 

jag saknar några tunga intervjuer som 

jag hoppas få till ganska snart. Jag filmar 

också en del kompletterande berättande 

bilder som för filmen framåt och ger en 

helhetsbild, där är jag inte riktigt nöjd än. 

Jag letar tålmodigt efter miljöer och vinklar 

som höjer upplevelsen, men visst – det finns 

givetvis en gräns för det vansinnet, skrockar 

Per. 

– Sedan är det ett mycket tidsödande jobb 

att mixa ljudet. Det är inte direkt Pink Floyds 

mixerbord som jag har tappat liveljudet på, 

så det är en del EQ-ande och filtrerande. 

Inte lika glamoröst som att filma, men lika 

viktigt. 

Förändrad punkscen 

En annan sak som gett Per visst bekymmer 

är att scenen förändrats en del under det 

senaste året. 

– Det är mycket mer konflikter mellan olika 

grupper och individer i Stockholm nu än när 

jag startade. När jag började snackades det 

om enighet och att lira tillsammans, nu ser 

jag lite mer separatism igen. Vi är mest punk 

och ni är inte välkomna, typ. 

– Men eftersom jag såg mig färdigfilmad så 

påverkar det inte så jättemycket, jag måste 

ändå fundera på hur mycket plats det ska få 

ta. Jag tänkte att bandkonfliktskapitlet skulle 

vara kort och sakligt. Men så inser man att 

exempelvis KSMB-bråket kanske inte helt 

kan ignoreras. Och då kommer frågan om 

jag vill att det ska ta en sådan plats att alla 

pratar ut – eller överskuggar det resten av 

filmen? Sabotage och fencewalkerdebatten? 

Riktig punk kontra antifagalan? Hur mycket 

plats vill jag ge det? Och blir de bråken 

respektlösa mot de andra som jobbar hårt i 

replokalen och inte får rubrikerna? 

Per siktar på att ha filmen klar innan året 

är slut. 

 



11

Psykbryt 

tar farväl 

med gig 

Zackarias, 

varför lägger 

ni ner Psykbryt? 

– För att allt 

har sin tid, 

och Psykbryt 

har haft sin. 

Har man inte 

koll på sånt kan det sluta med 

att man börja lira på Cirkus för 

femhundra och tar trehundra 

för en tröja. Som tur är har ju ett 

sådant horriblet gyckelspel aldrig 

ägt rum. 

Crossler 

om vikten 

av samarbete 

inom punken 

Är det inte knäppt att göra det 

när ni precis gett ut en lysande 

skiva? 

– Kanske det, men vore det inte 

ännu knäppare att släppa en kass 

skiva och sen lägga ner? 

Vad var bäst med Psykbryt? 

– För mig var det bästa att få 

spela med tre briljanta medmusiker 

och bli en del av den svenska 

punkscenen. Att upptäcka att det 

finns en publik och att folk faktiskt 

gillar vad vi håller på med. Om 

jag ska våga mig på en gissning 

om vad som var bäst med oss i 

allmänhet skulle jag tro att det var 

livespelningarna, Tobbe och Nikkos 

förmågor som låtskrivarduo 

och att vi faktiskt är rätt dugliga 

på våra instrument. 

Vad händer nu? 

– Nikko lirar med Avgå! och har 

lite andra bollar i luften, Linus har 

börjat spela klaviatur (!) i Hyrda 

Knektar. Jag smider en del planer 

men har inte bestämt mig för 

vilket projekt jag ska börja med, 

men lär säkert vara med på något 

hörn med Fas 3 eller några andra 

farbröder så länge. Ska jag gissa så 

tror jag att det kommer dyka upp 

något nytt-och-poppis-band med 

metodiskt ihopskrivna låtar i penta, 

och sen kommer nån falkögd 

jävel längst fram säga ”vafan, 

gitarristen... Är inte det Tobbe från 

Psykbryt?” 

– Vi kommer att ha en rejäl 

avskedsspelning i höst och går ut 

med datum och plats (någon kan 

säkert gissa var det blir) när det är 

dags. Efter det? Då bildar vi väl ett 

synthrockband. 

– Stort tack för ett bra zine och 

fina recensioner genom åren. En 

ära. 

 


Grupprunk 

& dubbelmoral 

Punkrock anno 2017. Sitter backstage å 

snackar med en veteran inom svensk punk 

och inser att han å jag har helt olika bilder 

av punken å vad som är vad. 

Medans jag halva mitt liv levt livsstilens legend 

maximalt och sedan spenderat resten med att 

reparera skadorna, har han etablerat sig som en 

välmående medelålders man tillsammans med 

andra välmående medelålders män och dom har 

skrivit om kartan vad gäller svensk punk. 

Den punk media, 

klubbar, publik och 

radio menar när de 

relaterar till svensk 

punk har inget med mig 

eller det jag gör att göra. 

Min punk har aldrig 

varit välmående, utav 

den enkla anledning 

att den aldrig har vare 

sig domesticerats eller 

blivit nedbruten i små 

sekter av världsfrånvända 

hare krishna-typer 

i hundratals nitar eller 

färdigpreppade uniformer. 

Den punk jag levde 

i och med har aldrig 

blivit en del av dagens 

svenska musikkultur. 

Ändå ser jag hur 

svensk punk idag är 

vital, med mångfald och flertalet nya, gamla 

och redan etablerade band som täcker hela 

genrespektrat från umpalumpierna inom crust-, 

kängscenen till ompa ompa-banden inom 

skinheadscenen. Och banden är många men 

publiken gles, förutom när det ska skrålas med 

i nostalgisk allsång. En allsång som inte väcker 

en jävel, eller inspirerar till ett endaste nytt 

punkband! 

”Min punk har aldrig 

varit välmående, utav 

den enkla anledning 

att den aldrig har 

vare sig domesticerats 

eller blivit nedbruten 

i små sekter 

av världsfrånvända 

hare krishna-typer i 

hundratals nitar eller 

färdigpreppade 

unifor mer.” 

Problemet är vad det varit sen mitten av 

åttitalet; det finns ingen sammanhållning, 

inget sammanhållande intresse för själva 

musiken, livsstilen eller det positiva utanförskapet 

som inte ruttnar i dubbelmoralens, 

egenintressets eller det ständiga grupprunkadets 

namn! 

Nu har vi femtielva idioter som kör sitt eget 

rejs, med en liten grupp som har ett fast grepp 

på landets scener och respekten fraktionerna 

emellan är noll och intet! 

Om tre av dessa duktiga 

idioter slog ihop sina 

huven skulle vi svenska 

punkband kunna åka land 

och rike runt å sprida 

den här den bästa av alla 

musikstilar till fler huven. 

Och det är egentligen det 

viktigaste vi kan göra 

– dela med oss av det som 

gjorde att vi själva inte 

gick under... 

För som det är nu är 

dom enda som drar 

land och rike runt 

dom som håller den här 

kulturen kvar i 80-talets 

trallande - I ett jävla 

fiolgnisslande, knätofsvippande 

å pinsamt yxigt 

långfilsdoftande trallande! Punkrocken blir då 

lika jävla rolig, ball och utmanande som anslagstavlan. 

Å gubbarna fortsätter å va välmående 

men musiken blir bara allt sämre... 

Antagligen borde jag väl identifiera mig med 

de här gubbarna, men nu gör jag inte det och 

absolut inte med dom vars gig jag inte ens gick 

på när det begav sig... 

Roger Crossler, SMASH IT UP 


”Prettoskit” fick 

Ragata att agera 

Malmös Ragata langade upp tre 

grymma låtar på nätet, ”Dissa”, 

”Gammal punk” och ”Livsdömd”, 

och Turist i tillvaron blev eld och 

lågar över den smått aviga new 

wave-punken. 

Hur var tanken när ni drog igång Ragata 

för ett år sedan? 

– Vi var trötta på prettoskit och ville bara ha 

roligt. Vi ville starta ett band vi själva ville 

se. 

Hur tänker ni nu? 

– Att vi har skitkul! Att 

det blev precis vad vi 

hoppades på... kanske 

ännu bättre faktiskt! 

Vilka musikaliska 

bakgrunder har ni 

och på vilket sätt har 

de erfarenheterna 

tagit plats i Ragata. 

”Vi gillar att vi är 

olika. Olika är 

roligast och mest 

inspirerande. Vi 

blickar sällan bakåt 

utan strävar framåt.” 

– Vi är olika som personer och kommer från 

olika håll musikaliskt. Vi gillar att vi är olika. 

Olika är roligast och mest inspirerande. Vi 

blickar sällan bakåt utan strävar framåt. 

Vad inspirerar och influerar er? 

– Vi blir inspirerade av varandra. På reporna, 

spelningarna och när vi hänger tillsammans. 

Vi brukar ha bandhelger ute på landet. 

Lyssna på varandras historier. Tänk vad vi 

varit med om!! Ge oss själva tid att lyssna 

på oss. Det finns andra också såklart som 

kämpar på olika sätt i livet. Det är inspirerande 

att vara en av dem och att möta och 

höra hur de kämpar mot orättvisor och för 

en bättre värld. Att träffa människor som 

överlever och att höra deras berättelser. Det 

inspirerar! 

Hur skulle ni vilja beskriva en konsert 

med Ragata? 

– Vi har skitkul! Det är fantastiskt vad många 

som vill komma och ha roligt med oss. Och 

så många trevliga arrangörer. Så fint att folk 

ordnar och fixar så att vi får 

stå på scen och spexa! 

Vilket gig har varit roligast 

hittills och varför? 

– Alla är härliga på sitt sätt. 

Alla ligg är ändå ett ligg 

liksom! Men vi måste nog 

ändå säga att spelningen 

på ”Dåligt rykte” på 128A i 

Göteborg var speciell. Det 

var en härlig klubb. Goa 

människor. Bra ljud! Eenergi! 

Alla dansade! Kändes som att spela på bästa 

kompisens fest liksom... 


– Vi ska repa in några nya låtar. Hänga 

tillsammans. Spela på några roliga ställen, 

bland annat Mossagårdsfestivalen. Åka på 

minisemester till Flensburg där vi också ska 

spela. Hoppas på gött mos! 

 


10-i-topp 

Mika & Yxan 

Puntala Rock - Festival 

Blackbird - Restaurang 

KIR - Alkohol 

Wolfpack - Band 

Baboon Show - Band 

First Blood - Film 

V (originalet) - Tv-serie 

Jeansväst - Kläder 

Cyklopen - Spelställe 

Skansen Kronan - Gött ställe 

att bärsa vid 

Johanna, Giftigt Avfall 

Kaffe - livselixir 

Sonic the hedgehog - spel 

Gamla KSMB - band 

Harry Potter - böcker och filmer 

Choklad - godis 

Katter - djur 

Stigmata - Skitsystem-platta 

Sleepy hollow - tv-serie 

Muang thai - restaurang 

Pilbågar - vapen 

Lisa, Fuck Frankie 

1. Känslan när en vaknar och 

inser först efter några sekunder 

att det är helg 

2. Mina bandisar i Fuck Frankie - 

ett härligt gäng helt enkelt. 

3. Öl i allmänhet, lunch-öl i 

synnerhet. 

4. En varg söker sin pod - podcast 

med liv Strömqvist och Caroline 

Ringskog Ferrada 

Noli. 

5. Död kompis - 

seriebok av Simon 

Gärdenfors. 

6. När ens tiomånaders 

taggar 

till som en liten 

vildvetting till den gamla Misfits-dängan 

Where Eagles Dare. 

7. Queendom Crew tatueringsstudio 

”feministisk och underjordisk, 

ett systerskap i bläck” 

8. Grillade grönsaker, sås och 

sangria. 

9. Nätverket Ingen människa är 

illegal och deras arbete. 

10. Feminism, vilken grej! 

Fippe, Peking Punk 

Lag i hjärtat: Peking 

Amnesti: Vackert ord 

Möllevångstorget: 

Demoplats 

Nobes: Legendarisk 

pub 

Thåström: Legend 

Redemption song: Kampsång 

Rickenbacker: Bas 

Scarface: Episk film 

Metropolis brinner: Fet låt 

Sex Pistols: Såklart 


13

Döda Katten 

– en punkpodd 

Yxan är en välkänd profil i 

scenen sedan många år tillbaka. 

Tidigare i år drog han 

igång podden Döda Katten 

som hittills producerat åtta 

långa, nyfikna, engagerade 

och proffsiga avsnitt. 

Hur kom du på idén med podd? 

– Jag har lyssnat en del på poddar framförallt 

under långa bilresor och där någonstans 

började jag fundera på det. Sen blev jag 

arbetslös och rastlös och tänkte att nu drar 

jag fan igång! 

Vad är poddens fördelar? 

– Det är att du som lyssnar gör det när du 

vill, var du vill. Har man till exempel inte 

jättemycket surf på sitt mobilabonnemang 

så kan man tanka ned avsnitt när man har 

wifi och sedan lyssna offline på spårvagnen, 

tunnelbanan eller vart fan som helst. Enkelheten 

att du kan lyssna via en podcastapp 

där du kan prenumerera på podcasts. 

Beskriv Döda Katten? 

– Det är en svensk podcast som görs av mig. 

Den röda tråden är punk men det pratas om 

allt möjligt med eller utan gäster. Namnet är 

ett uttryck för när man lämnar krogen utan 

att säga hej då till sina polare. Man gör en 

Döda Katten och smyger ut i natten. Myten 

säger att katter som vet att de skall dö smyger 

undan och dör för sig själva. Jag har döpt 

utgivaren av Döda Katten till Ninjabomb 

Produktion eftersom när jag förklarade 

namnet Döda Katten för Stoffe i Fredag Den 

13:e så svarade han ”Jaja, en vanlig ninjabomb 

alltså?” 

Hur tänker du kring varje avsnitt? 

– När jag kommit på idén så kollar jag upp 

vem eller vilka som vill vara med och efter 

det så skriver jag ihop ett gäng frågor som 

bas för avsnittet. Ofta så tillkommer det 

nya frågor eller ämnen av sig självt under 

inspelningen. 

Yxan var en gång i tiden redaktör för 

klassiska zinet Banka Bäver. Idag hittar du 

honom bland annat i Wolfhour. 

Hur gör man en podd, rent tekniskt, vad 

använder du för utrustning/program? 

– Man kan göra en podd på många olika sätt. 

Jag kör på ett mellandyrt alternativ med ett 

riktigt ljudhotell där man kan lägga till sin 

podd på iTunes. Fördelen med det är att det 

gör man bara en gång sedan sköter det sig 

självt, det vill säga att så fort ett nytt avsnitt 

läggs upp på servern så fattar iTunes det och 

det är tack vare den tjänsten som det går att 

lyssna på podden i alla podcastappar på alla 

plattformar. Ljudhotell kostar en tusenlapp 

om året medan iTunes podtjänst är gratis. 

Sen kan man gå bananas med mickar, 

mixerbord och inspelningsprogram. Jag kör 

på en USB-mikrofon av bra kvalité som kan 

spela in antingen som en vanlig mick eller 

som en intervju eller 360-mick. Det blir ju 

givetvis inte lika bra som när alla gäster har 

en egen mick men jag kände att man måste 

börja någonstans. Jag spelar in och editerar 

i gratisprogrammet Audacity. Hittills har jag 

lagt 6 400 kr på podden. Varav 4 200 kr är 

på utrustning och ljudhotell och resten har 

gått till öl, diesel och bussbiljetter. 

Hur många lyssnar? 

– I skrivande stund har podden 2704 downloads. 

Helt okej efter åtta avsnitt tycker jag. 

Vad säger de som lyssnar? 

– De gillar det! Jag har fått en del mail och 

meddelanden på Facebook samt direkt feedback 

från vänner och bekanta. Jag försöker 

göra podden bättre ljud och editeringsmässigt 

hela tiden och det tycker jag märks och 

att jag orkar lägga upp till 14-15 timmar 

på editering beror på att jag dels tycker att 

det är en kul skapandeprocess och att jag är 

ganska petig men även konstruktiv feedback 

har gjort att jag har tagit till mig folks tankar, 

förslag och idéer. 

Vilka är planerna för framtiden? 

– Målet är ett avsnitt varannan onsdag vilket 

jag har hållit hittills. Det gäller dock att jag 

får mer idéer om innehåll till kommande avsnitt. 

Jag är tacksam för alla förslag! Har du 

som läser detta ett förslag eller kanske rent 

av vill vara med i ett avsnitt så är det bara 

att höra av sig till dodakatten@gmail.com 

Till sist, vem är Yxan? 

– Yxan heter egentligen Nicklas men har dragits 

med detta smeknamn sedan tidigt 90-tal 

på grund av en packad snubbe som kallas 

Katten. Jag gav ut fanzinet Banka 

Bäver/ Backlash tillsammans med några 

polare under åren 1994 till 2009. Jag har 

gastat i några band också: Bloomcore, 

F.U.C.T. Slaktattack och numera i Wolfhour. 

Jag flyttade till Göteborg 96 och bor sedan 

2011 med min fru i Majorna. Jag gillar att 

gå på spelningar, resor, dricka öl och lira 

bowling. Ibland gillar jag även att stå på scen 

med mitt band. Senast det hände var i oktober 

förra året då vi lirade i Prag på Enemy Of 

The Sun Fest och det var kul som fan att dels 

lira och dels bärsa med gubbarna i Lautstürmer 

på ett rökigt hak någon kilometer från 

spelstället. 

 




15

Foto: Helge Schreiber 

BLITZ- 

PUNKS 

Kafka 

Prosess 

”Ett av de bästa europeiska 

hardcorebanden under hela åttiotalet” 

”Vi vil ikke ha mur eller piggtråd”! 

Via en postorderkontakt fick jag i 

åttiotalets mitt mina första doser 

av norsk punk. Kassetten ”Lov & 

Orden” plus samlings-LP:n ”Tjernobilly 

Boogie” inhandlades tillsammans 

med en bunt sjutummare, 

och ur högtalarna dundrade rå 

hardcore i form av Barn Av Regnbuen, 

Overlagt Drap, Brent Flagg 

och Stengte Dører. Men huvud 

och axlar över dessa höjde sig ett 

band, nämligen Kafka Prosess. 

Övriga gäng var hårda och råa, 

Kafka Prosess var knivskarpa och 

stenhårda! Jag återkommer ofta 

till dem, och riffen och texterna 

sitter i ryggmärgen på något sätt. 

Så hos mig gjorde de avtryck. Och 

jag är inte ensam… 

– I mitt tycke var Kafka Prosess ett av de 

bästa europeiska hardcorebanden under 

hela åttiotalet! 

Orden är Helge Schreibers, mångårig 

skribent på tidningar som Ox och Plastic 

Bomb samt författare till boken ”Network 

of Friends”. Han är nära vän med flera i 

bandet och följde dem redan från gruppens 

start. 

– Jag kände sångaren Gunnar Nuven 

redan innan när hans dåvarande band 

Svart Framtid turnerade med Disorder i 

Tyskland. Jag sålde skivor på postorder, 

bland annat dem från Gunnars etikett 

X-port Plater. 

– Deras sound var unikt, och det är lätt 

att känna igen deras speciella stil i det 

enorma hav av hardcoreband som fanns 

på den tiden. De hade alltid väldigt bra 

och catchiga melodier, kombinerat med 

direkta texter du inte kunde undkomma. 

Riffen, basslingorna och det stadiga 

trumkompet var också bitar som definierade 

dem. 

Tidigare Svart Framtid 

Sångaren Gunnar var liksom gitarristen 

Nils Aune och basisten Fridtjof Benneche 

tidigare medlemmar i Svart Framtid. 

Bandet turnerade flitigt i Europa, men 

efter en sväng på vägarna med brittiska 

Disorder lades bandet ner 1984. Ur 

askan steg Kafka Prosess istället och 

Stian Løken på trummor kompletterade 

sättningen. Kort därefter utökades bandet 

när Stian också blev gitarrist samt att 

Geir Strand togs in som trummis. Sista 

rockaden blev sedan att Geir hoppade 

av och ersattes av Thomas Fosseide 

på trummor. Bildandet av bandet och 



Foto: Al Hicky 



bytena av medlemmar gjordes med det 

legendariska Blitz-huset i Oslo som nav. 

– De flesta i bandet kände varandra 

från förr, genom husockupationer och 

liknande aktioner, berättar trummisen 

Thomas. 

– Det ockuperades hus på flera håll 

i Oslo då, men just Blitz var en vanlig 

träffpunkt, tillägger gitarristen Nils. Det 

var vi ”Blitzare” mot polisen och resten 

av världen kändes det som då. Det är 

lätt att romantisera i efterhand, men det 

var en väldigt våldsam miljö denna scen 

växte fram ur. 

– Jag kom till Blitz från Trondheim (via 

London) 1982, fortsätter Nils. Där träffade 

jag Geir Brurok som tog med mig i sitt 

band Betong Hysteria. När sedan Gunnar 

Nuven dök upp i Oslo bildade han bandet 

Svart Framtid, och efter ett tag kom jag 

med som basist. 

Nils fortsätter att berätta att Gunnar var 

en fena på boka spelningar, både för att 

få ut sitt Svart Framtid på Europas vägar, 

men även att ta bra band till Oslo för spelningar 

på Blitz. På den tiden hade huset 

inget eget PA-system, och det var något 

Nils tog tag i och blev på så sätt kunnig 

inom det ljudtekniska området. 

Blitz-rutten 

Enligt Helge var Kafka Prosess ett av de 

ledande banden att ge sig ut på turné i 

Europa och visa att man genom kontakter 

i DIY-scenen kan komma långt och uppnå 

mycket. 

– Det kom att kallas ”Blitz-rutten”, berättar 

han, alla band med förgreningar till 

Blitz-huset som tog sig runt i Europas underjord. 

Kafka Prosess gjorde bland annat 

en turné med Nottinghambandet Heresey 

som banade väg för många andra norska 

band åren därpå. 

– Mellan 2014 och 2015 hade Network 

of Friends en utställning i Trondheim om 

just ”Blitz-rutten” och dess betydelse, 

fortsätter han. Jag kände att det var viktigt 

att dagens unga band får ta del av det arvet 

och själva inspireras att ta tag i sin situation 

och fixa gig och turnéer de också. 

Ett annat band som Kafka Prosess knöt 


17


tajta vänskapsband med var tidigare 

nämnda Disorder. Nils berättar att Gunnar 

och hans flickvän Ote reste till Bristol 

i tre veckor och lärde känna bandet där. 

Efter att de kom hem fick Gunnar ett brev 

från basisten Taff, med erbjudandet att 

Svart Framtid kunde hänga med dem på 

deras Tysklandsturné. 

– Samarbetet fortsatte sedan när vi 

bildade Kafka Prosess, säger Nils, och de 

kom sedan att bli vår nyckel ut i Europa. 

En nyckel som även ledde till en split- 

LP med Disorder, den lysande ”One day 

son all this will be yourz” där vi kunde 

höra Kafka Prosess i sitt esse. 

Inledande ”Vi vil ikke ha” är i mitt tycke 

en av de bästa hardcorelåtar som spelats 

in, ”Tro Håp Og Kærlighet” och ”Mentalt 

utan balanse” är ytterligare två låtar 

som tillhör det bästa bandet gjorde, plus 

den rasande ”Så Diktatorisk” som måste 

vara en av de hårdaste och mest furiösa 

låtarna genren presenterat på den här 

sidan Atlanten. Disorder får ursäkta, men 

på denna vinylbit är det ingen tvekan om 

vilka det är som stjäl showen! 

Dessa låtar samlades år 2000 på lp:n 

”Ingen Fattige, Ingen Rike” (Skuld Releases) 

där allt bandet spelade in plockades 

ihop. Kafka Prosess fick tyvärr aldrig 

ut någon egen release under sin livstid 

(även om en ep låg på planeringsstadiet, 

men hann aldrig ges ut innan bandet lades 

ned), men medverkade desto flitigare 

på diverse samlingsskivor och kassetter. 

Och från dessa kan vi på lp:n få njuta av 

pärlor som titelspåret, ”Hun Lever Ikke 

Lenger”, ”Er Du Stolt Av Å Være Hvit” och 

”90 Åra”. 

Såg för snobbig ut 

På frågan om minnen från tiden med 

bandet lyfter Nils fram hela deras sista 

Tysklandsturné som den absoluta höjdpunkten, 

och Thomas instämmer: 

– Undergroundställen i städer runt om 

Europa, trevligt folk och bra band överallt, 

kan det bli bättre, menar han. 

– En kul anekdot jag minns var att Stian 

”De satte standarden 

för det som 

idag ses som det 

klassiska norska 

hardcoresoundet. 

De norska banden 

hade en egen stil 

som inte var en 

direkt kopia av 

den hardcore som 

spelades i USA och 

Storbritannien.” 

inför en turné köpte en hög kostymskjortor 

att spela i. På ett av spelställena gick 

han sedan ut för att hämta en nypa frisk 

luft, varvid han inte blev insläppt i lokalen 

igen för att han såg för snobbig ut! 

– Annars var vår spelning på Ungdomshuset 

i Köpenhamn en höjdare. Ett av 

våra favoritband, B.G.K., var förband till 

oss då. 

Och på avdelningen vänskapsband är 

jag naturligtvis tvungen att kolla om de 

hört vännerna Rövsvetts cover på ”Vi Vil 

Ikke Ha”: 

– Den har jag självklart hört, svarar 

Thomas, och jag tyckte de gjorde den 

jävligt bra! 

Spreds för vinden 

Sagan Kafka Prosess tog som sagt slut 

i mitten av åttiotalet. Enligt Nils och 

Thomas fanns det ingen mer dramatisk 

orsak än att medlemmarna spreds för 

vinden till andra projekt istället. 

Gunnar fortsatte som sångare So 

Much Hate och återfinns idag i Tyskland 

där han frontar Bone Idols. Stian 

gick vidare till att bli trummis i Within 

Range. Thomas fortsatte i Stengte Dører 

och avslutade sedan sitt musicerande 

i bandet Stookers för tiotalet år sedan. 

Fridtjof slutade spela i band, men var 

chaufför åt Stengte Dører istället. Nils 

plockades upp av Raga Rockers och har 

sedan gett ut skivor tillsammans med 

Prepple Houmb. Idag släpper han musik 

under sitt eget namn och tanken är att 

det framöver ska utmynna i ett riktigt 

band. 

Avslutningsvis frågar jag vad i karriären 

de är mest stolta över, och förvå- 


”De flesta 

i bandet 

kände 

varandra 

från förr, 

genom 

husockupationer 

och 

liknande 

aktioner.” 



nande nog nämner ingen av dem Kafka 

Prosess! 

– Svår fråga, svarar Thomas, men jag 

hamnar nog tillbaka på Bannlyst och 

Psykisk Terror. Det är från dessa band 

min punksjäl kommer ifrån. 

– Jag är glad över att ha spelat så pass 

länge i så pass många band, och ändå 

känner att jag har mer att ge, menar 

Nils. Annars är jag väldigt stolt över att 

varit med i Raga Rockers på ”Übermench”-plattan 

och den efterföljande 

turnén. 

Norskt hardcoresound 

Helge avslutar med att ge sin syn på 

vad Kafka Prosess betydde både för 

norsk och europeisk hardcore: 

– De satte standarden för det som 

idag ses som det klassiska norska hardcoresoundet. 

De norska banden hade en 

egen stil som inte var en direkt kopia av 

den hardcore som spelades i USA och 

Storbritannien. 

– Då var de det starkaste kortet i en diger 

hand bestående av gäng som Stengte 

Dører, Barn Av Regnbuen, Life But How 

To Live It? och Data Morgana. Idag heter 

några av efterföljarna Knuste Ruter, 

Urbanoia, Faensmakt och Terrorstat, 

och scenen är lika vital idag som under 

åttiotalets glansår. 

Kommer vi då få se ett återförenat 

Kafka Prosess kan en undra? Ja, när Blitz 

firade tio år var det tänkt att de skulle 

spela. Bandet repade och namnet fanns 

på affischerna, men väl framme vid 

jubileumsgiget drog de sig ur. Så ur den 

synvinkeln ser det inte speciellt ljust ut. 

Men Nils kan istället bjuda på en annan 

nyhet: 

– Vi har beslutat oss för att göra en 

återföreningsspelning med Svart Framtid, 

berättar han. Tanken var att vi skulle 

spela på Blitz i våras, men då vi inte hann 

knyta ihop projektet får det bli nu i sommar 

istället. Det kommer bli lite speciellt 

att träffa Gunnar igen, vi har inte pratat 

med varandra på 20 år! 

En godbit som vi ändå kan hoppas 

ger mersmak, och eventuellt ett sug att 

även ge Kafka Prosess en ny chans. Tills 

vi vet mer får vi plocka fram de gamla 

vinylerna och låta oss svepas med den 

västliga virvelvind bandet en gång var i 

vår punkvärld. 



19

Turist i tillvaron gillar ska, därför viker vi 10 sidor 

Ska är det nåt att ha? Turist i tillvaron 

är väldigt förtjust i några av de 

banden som gör sig hörda på den 

svenska scenen just nu, som Spökstan, 

Ska’n’Ska och The Liptones. 

Men hur mår scenen? Inget vidare 

enligt de experter Turist i tillvaron 

konsulterat. 

– Det finns en del band men scenen är inte 

jättespännande, inleder Rikard Schaffer på 

långlivade zinet/skivbiolaget/distron 

A message to you. 

– Hela ska scenen generellt har väl mer 

eller mindre stått stilla i 20 år. Det kommer 

nya bra band men den får ingen större 

uppmärksamhet och publiken är på ungefär 

samma nivå. Det brukar ju komma en liten 

våg vart tionde år, men det har det inte gjort, 

lägger Stefan Widell (A message to you) till. 

– Den svenska ska-scenen skulle verkligen 

förtjäna ett genomslag till gemene man, 

menar Henrik Bjugård (A Message to you). 

På 90-talet hade vi en hel mängd kul och bra 

band som Chickenpox och Liberator. Och 

den fantastiska känsla som 

drabbar de som idag går och 

ser en spelning med Liptones 

borde få drabba fler. 

– De bästa banden idag 

ligger redan på vårt bolag, 

fortsätter Rikard. Vi kommer 

att släppa T-Shirts i 

höst vilket är så himla kul 

då det är musik som vi lyssnade 

på i början av våra karriärer. Jag tycker 

att det bästa svenska bandet genom tiderna 

dock är USCB Allstars, de är svårslagna. En 

av mina bästa ska live upplevelser på sista 

tiden var dock Ska’n’Ska som vi körde ett 

gig med på en knökfullt Staybar våren 2017. 

Sånt sjukt jäkla drag! Det var roligt. Sedan 

bör jag väl tillägga att det är nog vi som 

utvecklat vårt lyssnande genom åren. Det 

som funkade för 20 år sedan funkar inte alla 

gånger idag. När snabb ska var det som var 

mest poppis då var vi såklart mot det och 

idag när vart och vart annat band spelar 

någon form av original inspirerad ska då 

vill vi såklart som de antagonister vi är 

hellre höra snabb ska. 

”Den svenska 

ska-scenen skulle 

verkligen förtjäna 

ett genomslag 

till gemene man.” 

Står still 

A message to you-trion får medhåll 

av Spökstan om tillståndet i 

scenen. De menar att den svenska 

ska-scenen alltid varit ganska 

liten. Och även Ska’n’Ska målar 

upp samma bild. 

– Den svenska ska-scenen står ju 

i princip helt stil i nuläget! Det finns 

några gamla rävar som håller fanan 

högt och sliter på. Men spelar man ska så 

snittar man väl på en 10-20 bandmedlemmar. 

Så det är både svårt ekonomiskt och 

att hålla ihop det som ”kompisar”. 

A message to you, Spökstan och Ska’n’Ska 

huserar i Stockholm, där finns också Skandalites. 

Anna Koman i sistnämnda väljer 

att peka på att det finns en skara trogna 

ska-fantaster i huvudstaden och några ställen 

att hänga på. 

– Organisationen ”Spela live” verkar för 

en livescen med förkärlek 

för ska, rock, punk och har 

bland annat intagit scenerna 

Göta källare, Broder 

Tuck och Kings Table och 

några mindre pubar. Klubben 

”Oldies”, som regelbundet 

spelar gammal vinyl, 

håller liv i ska-, rock steadyoch 

northern-movesen hos 

övervintrade mods, originalskins och dreads 

och har bidragit till att föra intresset vidare 

till nya generationer. ”Stockholm ska-scen” 

(hittas på Facebook) håller alla ska-fans 

uppdaterade och annonserar kommande gig 

i Stockholm. 

Svårt hitta vettiga blåsare 

The Liptones från Tidaholm och Malmös The 

Bustups är mer eller mindre veteraner, trots 

att deras perspektiv är lite annorlunda är 

slutsatserna desamma. 

– Den har ju snarare avvecklats tyvärr. Det 

kan vara en svår musik att klura ut också 

som kräver många medlemmar med blås 

och allt. Och ju fler kockar destå mer strul. 

Det kan säkert vara ett hinder. Jag menar var 

hittar man vettiga blåsare lixsom, skrattar 

Henke i The Liptones 

– Just nu känns det ganska trött, säger 

Anders Baeck i The Bustups. 

Men han väljer att tolka det rådande tillståndet 

som något positivt. 

– Men kanske behövde den dö innan den 

ska (!) leva igen. Ska-vågorna har kommit 

och gått under alla år. Det finns några band 

som jobbar på och gör det bra. Den svenska 

reggaescenen har ju exploderat de sista 

åren och vi jobbar för att ska-musiken ska 

följa det exemplet. Ska är ju grunden och 

föregångaren! 

 



åt den svenska scenen då och nu. 

Vilka band/ 

artister skulle ni 

vilja tipsa om? 

The Bustups: 

The Talks, The Frightnrs, 

The Slackers, The One Night 

Band, The Steady 45s, The 

Sidewalk Doctors, The 

Liptones, The Beat from 

Palookaville och Westcoast 

Backbeat Orchestra. 

Fokus på 

danssväng 

med tempo 

Skandalites bildades hösten 2005 av Bödeln 

(Anders Westholm) och Dr. Painkilla’ (Anna Koman) 

som hade snackat om att starta ett skaband 

i tjugo års tid. De lyckades få med sig några av sina 

favoriter från sitt tidigare muskaliska liv i Baby 

Snakes, Bushtrain, The Joints, Klinga och Kokowerk. 

Idag är Skandalites ett åtta–nio personers 

skaband. 

– Vi spelar övervägande egna låtar och ska-beats 

inspirerade av alla skavågor från jamaicanskt 

60-tal via brittiskt 70-80-tal, amerikansk 90-tal 

nedkokat till ett eget Skandalitiskt sound, säger 

Anna Koman. Förutom detta har vi tolkat death 

metal, tysk electronica och andra favoriter i rask 

baktakt. Allt med fokus på danssväng med tempo. 

Våra egna låtar är skrivna av olika medlemmar 

och texterna är en mix av existensiella teman, bara 

nonsens eller smått bisarra. 

En spelning i månaden 

Skandalites har i genomsnitt ett gig per månad och 

spelar över hela Sverige, men mest i Stockholm 

och närliggande städer som Norrköping, Örebro, 

Linköping, Hällefors, Uppsala och Bredsjö, där Bödeln 

har sitt andra hem. I Stockholm har de bland 

annat spelat på Mosebacke, Klubb Kalashnikov, 

Göta Källare, Kulturhuset, Klubb Rudette, Tantogården 

och ett lång rad mindre sunkhak, fester och 

mindre festivaler genom åren. 

– På fritiden ägnar sig våra medlemmar åt bland 

annat båtbyggeri, kirurgi, betongtransport, skriver 

manus till julkalendern och mer barnförbjuden litteratur, 

logopedi, utformar landskap och skulpterar 

lik. Utöver det pågår helt vanliga familjeliv som 

med tiden kommit att invävas i bandets sociala 

sfär. Bödelns dotter har till exempel skrivit en av 

låttexterna på senaste skivan. Eget krogliv och 

nätverkande med scenerna kommer tyvärr lite på 

undantag därav och i avsaknad av manager blir det 

djungeltrumman som sköter våra gig-uppdrag. På 

grund av alla medlemmars plikt-fyllda ”fritid” och 

ytterst skral ekonomi har vi fått avböja smickrande 

erbjudanden efter att ”Skank or die” strömmat 

ut i etern att besöka Venezuela, USA och Spanien. 

Vi får nöja oss med äran och passa på att skryta 

för läsarna här i ett försök att erövra en något 

svårfångad rock’n’roll-image för ett gäng hårt 

arbetande musiker. 

Skandalites har släppt två plattor. ”Golden classics” 

2012 och ”Skank or die” 2015. 

– Vi är stolta över att den första mastrats av 

framlidne Stig Vig och är utgiven av bolaget Ball. 

 

Mattias Grenholm 

Spökstan: 

Jävlar va svårt, det finns 

ju hur många som helst, 

särskilt om man tar med 

all musik som vi i bandet 

lyssnar på, från reggae och 

punk till jazz och country 

mm. Om vi pratar ska-musik 

så kan man ju förutom 

Liptones, Ska’n’Ska, Charlie 

Skaville, Autoklang också 

nämna utländska band 

(låtar) som The Aggrolites 

(Work to do), Ocean 11 

(Let´s start again), Dr Ring 

Ding (One Scotch, One 

Bourbon, One Beer), The 

valkyrians (Mongoloid), 

Giuliano Palma & The Bluebeaters 

(till exempel den 

gamla ”synth”-klassikern 

Wonderful Life). Kompbandet 

The Bluebeaters har 

också gjort egna grejer som 

är bra, youtuba på True 

Confessions. 


Om du vill lyssna på lite bra 

latinamerikansk SKA så får 

man inte missa band som 

Los Calzones, Panteon Rococo, 

Los Fabulosos Cadillacs 

och karamello Santo. När 

det kommer till balkanmusik 

så är Goran Bregovic ett 

måste. Men också band som 

Fanfare Ciocarlia, Mahala 

Rai Banda och Shantel. Sen 

har vi såklart Daniel Norgren, 

han är det bästa som 

har hänt Sverige! 

The Liptones: 

Mårten: Blues Busters!! 

Finns en Trojansläppt samling 

med denna Jamaica 

duo, sent 60 - tidigt 70-tal. 

Lite soulig ska när den är 

som absolut bäst! 

Mo: Har man ingen koll på 

2-Tonebanden så kan du 

börja där. Och The 4-Skins 

såklart. 

Henke: Engelska dj:duon 

Thievery Corperations 

senaste är en riktigt grym 

reggaeplatta. Punkmässigt 

sett stockholmsbanden The 

Tlark och Psykbryt som jag 

tycker är svinbra. Och har 

du inte lyssnat på Ska’n’Ska 

så gör det för dom är 

grymma. 


21

A message to you 

Henrik Bjugård Rikard Schaffer Stefan Widell 

Lyssna, dansa och 

A message to you är ska-scenens sambandscentral i dagens 

läge. AMTY ger ut skivor, arrangerar spelningar och har en 

webshop där du hittar det du inte visste att du ville ha. En 

gång i tiden gjorde AMTY dessutom fanzinet A message to 

you. 

Ni drog igång AMTY med fanzinet redan 

1991. Är det samma personer som varit 

aktiva hela tiden? Vad var syftet/tanken 

i början? 

– Det var jag (Stefan Widell) som drog 

igång tidningen med en kompis 1991. I början 

var det lite olika människor inblandade. 

Rille (Rikard Schaffer) kom med tidigt och 

något senare Henke (Henrik Bjugård) också. 

Så cirka de senaste 20 åren har det varit vi 

tre. Utan dem hade nog inte AMTY överlevt 

så länge. Måste nämna Anders också som 

var med länge och gjorde mycket för oss. 

Tanken med fanzinet, från början och så 

länge det begav sig, var en ren passion och 

kärlek till skamusiken. Jag ville göra något 

för scenen, och var väl lite bättre på att skriva 

eftersom jag inte kan ta en ton med ett 

instrument. Jag började åka på ska festivaler 

och spelningar i främst England och Tyskland 

i slutet av 80-talet och inspirerades av 

scenerna där. Jag köpte alla nya skivor som 

kom och hade bra koll på de nya banden, så 

jag ville förmedla det vidare här i Sverige, 

där scenen var väldigt mycket mindre. 

Berätta om tidningen. 

– Det blev 24 nummer. Det sista utkom 

2007, tio år sedan alltså. Inte så länge sedan 

men det har ändå hänt mycket de tio senaste 

åren. Då gick det fortfarande att sälja 

cd-skivor och vi var inte fullt lika digitala. En 

tidning var nog rätt ok att sälja fortfarande 

då (även om upplagan alltid varit ganska 

blygsam). Tror åren efter 2010 så skulle nog 

en tidning få väldigt lite uppmärksamhet i 

hård konkurrens med bloggar etc. Kanske 

har det vänt lite nu och fler vill återigen ha 

en tidning eller en vinylskiva. 

Blir ni inte sugna på att sätta igång på 

nytt? 

– Vi har alltid sagt att vi ska göra ett sista 

nummer då vi begraver tidningen. Men den 

är nog redan nedlagd för gott. Det är svårt 

att hålla igång allt, tidningen, skivbolag, spelningar, 

och webshopen. Man måste prioritera 

och då fick tidningen stryka på foten, det 

tar ju så lång tid att skriva ihop ett nummer. 

Vi säljer lite lösnummer fortfarande och vi 

blir alltid lika glada när någon beställer ett 

nummer, så man vet aldrig! 

Hur ser ni på AMTYs utveckling under de 

här 25 åren? 

– Från väldigt lite till lite mera. Vi har 

egentligen utvecklats enormt om man jämför 

från starten till idag. Men eftersom det 

gått så långsamt över så många år reflekterar 

man inte över det. Men för att vara en 

hobby har vi gjort ganska bra ifrån oss. Ser 

vi till postorder och skivbolaget så har vi 

hela tiden haft en expansiv kurva. På gigsidan 

har det varierat desto mer. För drygt 

tio år sedan sa vi till exempel ”aldrig mer 

konsertarrangör” men så gjorde vi ett litet 

gig igen och det gick bra och då får man ju 

blodad tand. Men det händer förstås även nu 

att vi står där med en för stor lokal, eller för 

lite folk på spelningarna. Vi har alltid varit 

Vilka fem-tio ska-skivor skulle ni sätta 

i öronen på den som aldrig hört ska? 

Det här är klurigt. Det spänner ju över så lång 

tid, från början av 60-talet fram till nu. 

Någon samling med Skatalites och Prince Buster 

för att få inblick i hur det lät från början. Här 

nedan kommer ett axplock från lite olika epoker. 

The Wailers ”The Wailing Wailers” 

Desmond Dekker ”The writing on the wall” 

The Specials ”Same” 

Bim Skala Bim ”American playhouse” 

Hotknives ”Home” 

Mr. Review ”Walking down Brentford road” 

(egentligen alla skivor med dem). 

Dr. Calypso ”Toxic sons” 

Ventilators ”Orange flowers” 

USCB Allstars ”Class brutàls” 

The Liptones “Sidospår” 

noga med att banden vi gjort konsert med 

ska få betalt och att ingen ska behöva lira 

gratis. Det har varit viktigt för oss. Under ett 

par år körde vi klubb varannan torsdag på 

Läckerbiten vilket var en kul era, men inget 

vi skulle hinna med idag. Festivalförsäljning 

är en annan del som sina upp och nergångar. 

Störst för oss var helt klart Augustibuller. 

Där kunde vi verkligen nå ut till många 

och det gav riktigt bra pengar. De pengar 

som kommit in / kommer in investerar vi i 

scenen. Vi tar inget för egen vinning förutom 

att vi bjuder oss själva på resor till ska-festivaler 

etcetra. Det är ett bra upplägg. 

Idag är AMTY bland annat ett skivbolag, 

hur tänker ni där? 

– Ja det kan man undra ibland? Att släppa 

skivor var något vi ville göra tidigt. Det första 

släppet kom 1999. Anledningen var att 

det blev just då var att vi både hade råd och 


njut 

hade funnit ett band vi verkligen gillade. Det 

dröjde nog ett tag innan vi ens vågade kalla 

oss skivbolag. Under en ganska lång tid nu 

har vi ökat takten på utgivningarna, men får 

nog lugna oss lite. Den här vinylhypen är ju 

väldigt överdriven. Det är ju inte så konstigt 

att försäljningen av vinyl går upp med flera 

hundra procent när det var noll innan. Vi har 

ganska svårt att få våra släpp att gå runt (undantaget 

Liptones) men i långa loppet ska 

nog de flesta gå runt. Men vi måste erkänna 

att vi gjort några rejäla djupdykningar. Det 

är väldigt frustrerande när en skiva man tror 

på, och verkligen gillar, som sedan alls inte 

säljer. 

Hur ser ni på framtiden för AMTY, vilka 

är er planer? 

– Vi försöker dra ner på skivsläppen just 

nu. Vilket är lättare sagt än gjort då vi har 

en del projekt att slutföra. Plus att det alltid 

dyker upp något vi inte kan säga nej till, för 

att det är så bra. Närmast kommer en singel 

med de gamla svenska ska bandet T-Shirts. 

Efter det en 10” (ett format vi länge velat 

ge ut) med Headons och en Lp med Scenic 

Belly uppföljt av Dokas nya LP. I sommar 

åker vi med The Liptones till Rosslau ska 

festival i Tyskland och Rebellion i Blackpool. 

Till hösten/vintern kommer vi förmodligen 

anordna några spelningar. 

– Kontinuerligt tar vi in nya skivor och 

annat till webshopen, och jagar hela tiden 

begagnad vinyl. Det är en viktig del för att 

hålla intresset uppe för kunderna. Sälj eran 

skivsamling till oss! 

Till sist, vad är grejen med ska? 

– Vilken dum fråga!? Det är bara att lyssna, 

njuta och dansa! 

 


Vad är grejen 

med ska? 

The Bustups: 

Varje subkultur behöver 

sin dansmusik och ska är 

det som blir dansant för 

just oss. Testa själv vetja! 

Men akta er, ni fastnar 

lätt! 

Spökstan: 

Svår fråga egentligen. 

Vad är grejen med 

musik? Men ska-musiken 

har väl en energi som 

vi tycker om. Allra helst 

när det finns lite svärta 

i botten. Det är ju en 

ibland ganska misshandlad 

musikform (och det 

finns säkert någon som 

tycker att vi gör det ha 

ha) där den serveras som 

enbart en sorts trallvänlig 

kostymmusik av studentband… 

det är inget vi går 

igång på. Sen spelar vi ju 

inte bara ska utan också 

reggae. Så länge alla i 

bandet är nöjda med 

resultatet så spelar det 

ingen roll. 


När vi fick höra Manu 

Chao och hans Radio- 

Bemba-platta så var vi 

helt sålda! Då insåg vi att 

man kan göra hård röjig 

musik men ändå få det 

att svänga som satan. 

Antar att det är det som 

är just grejen med SKA, 

väldigt medryckande, 

dansant och fartfyllt på 

samma gång. 

The Liptones: 

Mo: SKA-musik i all ära 

men det är 2-Tone ska:n 

som är grejen typ The 

Specials och Madness: 

Det är baktakten och den 

coola estetiken som gör 

grejen. 

Henke: Grejen är att 

det är världens gladaste 

argaste musik. Jag får ut 

lika mycket aggressivitet 

genom vår typ av ska som 

genom punk. Man lurar 

folk att man är ett trevligt 

band sen får dom en 

känga i nyllet. Fast på ett 

trevligt sätt! 

Mårten: Ska är ju en 

jävligt uppryckande stil 

att både lyssna på och 

lira. Och fortfarande en 

utmaning att fixa till när 

man egentligen tänker 

i termer som punk och 

rock. 

Medvetna och 

tacksamma 

The Liptones slog världen, eller åtminstone mig, med häpnad 

för något år sedan med det excellenta albumet ”Sidospår”, där 

skaraborgarna för första gången skrev låtarna på svenska. I år 

fyller bandet 20 och en kan ju undra vad som inspirerat och 

influerat bandet under alla åren. 

– Jag tycker vi är jävligt bra på att ta upp influenser från det 

mesta. Allt från Jamaica och engelska ska/punkscenen såklart 

till Kraftwerk, svensk progg och black metal. Det finns även en 

låt som är helt byggd av en Eddie Meduza låt. Säger inte vilken 

dock, säger Henke. 

Mårten nämner Dead Kennedys, The 

Replacements, Rancid, 60-tals ska, 

northern soul och The Who. Medan Mo 

väljer de tunga klassikerna. 

– Specials och Madness såklart men 

också Liberator och Rancid. Desmond 

Dekker och Jimmy Cliff. 

Hur skulle ni vilja beskriva gårdagens 

The Liptones, och hur beskriver ni dagens? 

– Förr repade vi jämt, hade större drömmar, fattade ingenting 

och hade ett jävla ös. Nu är det mindre rep och vi är mer medvetna 

och tacksamma över den lilla plats vi har i musikvärlden 

och över alla människor och platser vi får uppleva genom 

bandet. Livsglada och fortfarande ett jävla ös, säger Mårten 

– Jag tycker fan inte det är nån skillnad. Tycker vi kör på i 

samma stil som förr... eller? funderar Mo 

– Vi är mycket fetare nu förutom saxofon-P-A som smalnat 

av som fan och delat ut sina kilon till oss andra. Vi kanske är 

något nyktrare på scen nu än förr, tror Henke. 

The Liptones spelar i sommar på tyska This is ska-festivalen 

samt Rebellion i England. De hoppas också kunna fira 20-årsdagen 

på hemmaplan 

– Vi ska försöka få till någon spelning här hemma med lite 

gästartister. Men det är inget bokat än, säger Mo. 

 



23

T-Shirts satte 

ska på listan 

för 37 år sen 

Foto: Tuva Ramberg 

1979 släpptes den första singeln 

på den brittiska etiketten 2-Tone, 

och därmed var stenen i rullning. 

Snart skulle baktaktstonerna ljuda 

över fler städer än Coventry och i 

fler länder än England. De smittande, 

dansanta skatakterna gjorde 

också sina avtryck här i Sverige. 

Band som Dag Vag, Ebba Grön och 

Knugens Håf hade en eller ett par 

skalåtar på sin repertoar, men rena 

skaband fick man leta länge efter. 

I Stockholm fanns dock en nybildad 

grupp som gick under namnet Taxi. 

Med sångaren och gitarristen Jon 

Hammer, basisten Anders Engström 

och trummisen Pelle ”Pop” Nordwall 

kompletterades sättningen 

med leadgitarristen Bie Karlsson. 

– Pelle och Jon bildade bandet redan 1977, 

men det var inte förrän Anders anslöt som 

de började testa att spela låtarna i baktakt, 

berättar Bie. Och själv anslöt jag till bandet 

året därpå och då var det fullt skafokus. 

En monsterhit 

Taxi släppte en singel, ”Time in a bottle”, 

på egen etikett innan de plockades upp av 

Sonet. Då hade de efter flera byten antagit 

namnet T-Shirts. Om huruvida T-Shirts var 

landets första skaband, och huruvida de 

var ett renodlat skaband eller inte, tvistar 

de lärda om lite då och då. Men faktum är 

att de med sin monsterhit ”Walk on water”, 

debutsingeln på Sonet, var först med att 

placera en skalåt på de svenska listorna. 

Singeln följdes upp av en mini-lp, som släpptes 

samtidigt som bolagskompisarna Docent 

Död och Dave & The Mistakes paketerades i 

samma format. Och dessa tre akter skeppades 

sedan iväg på en längre Sverigeturné. 

Det är nog inte helt fel att säga att det var en 

paketturné med landets då tre hetaste unga 

band som drog land och rike runt. 

– Det var otroligt kul att åka runt tre unga 

band på det där viset. Ett rullande 24-timmarparty!, 

minns Bie. Banden turades om 

att toppa men som sista extranummer 

körde vi alltid Arthur Conleys ”Sweet Soul 

Music” tillsammans. Mottagandet var lite 

olika i olika städer för alla banden, men att 

”Walk on Water” var en stor hit det var alltid 

uppenbart, nästan i klass med Docent Döds 

”Solglasögon”. 

En ung upplaga av undertecknad såg spelningen 

på Hofors Folkets Hus, en lyckoruskväll 

som toppades av att jag fick skaka hand 

med min stora idol Joppe Pihlgren i Docent 

Död. 

– Hofors minns jag mycket väl, det var sista 

spelningen på turnén före avslutningen i 

Stockholm. Bokningsbolaget kom upp och 

bjöd på sprit, så efterfesten på hotellet spårade 

ur lite, ler Bie. 

”Trodde vi var helt bortglömda” 

1981 utökades sättningen med Ylva-Li Björk 

på klaviatur, och T-Shirts släppte med denna 

konstellation sin första och enda lp ”Mr 

Swing”. Skavågen hade dock börjat klinga av, 

så trots en ytterligare hit med singeln ”I’m 

The Television” började bandets saga lida 

mot sitt slut. Jon satsade på en solokarriär 

istället och resten av gruppen fortsatte under 

namnet Gang Bang. Bie dök sedermera 

upp som gitarrist i vad som då hette Docenterna, 

och medverkade på deras lysande lp 

”Söderns Ros”. Men T-Shirts var ett minne 

blott. Lite då och då har namnet dykt upp 

i olika skasammanhang, när det pratas om 

band förr och då, och inte minst när det i 

olika forum diskuterats vilka som egentligen 

var störst och först. Något Bie visade sig vara 

totalt ovetande om: 

– Nej, jag trodde vi var helt bortglömda, 


Hej kompis, 

det här är Spökstan! 

tills Universal beslutade sig att släppa hela 

vår katalog på olika streamade tjänster, 

berättar han. I samband med det beslutade 

Pelle, Anders och jag att ses, ta ett par öl och 

prata gamla minnen. 

– Vi skämtade om att vi borde göra några 

spelningar, fortsätter han, och när jag 

nämnde det för en bokare jag jobbat med i 

andra sammanhang satte han en spelning på 

en festival direkt! Det var bara att börja repa 

och lyckligtvis satt baktakten i fortfarande 

efter över 30 år. Vi kollade med Jon och 

Ylva-Li, men de var inte intresserade av att 

vara med utan önskade oss lycka till. Efter 

det pratade vi med Ludde Lorentz som nu är 

vår fjärde medlem. 

Nyskrivna låtar 

Så är det återbildade T-Shirts bara en kul 

grej för ett par spelningar, eller vad har de 

för planer, undrar jag. 

– Senare i år kommer A Message To You 

släppa en 7” med två nyskriva och nyinspelade 

låtar. Förhoppningsvis kommer vi göra 

några fler spelningar i sommar och höst. 

Först? Störst? Om detta kan de lärda 

fortsätta träta. Att T-Shirts fortfarande är relevanta 

får däremot de kommande spelningarna 

och nya singeln bevisa. Gott så! 

 


Spökstan har precis spelat in en lp. 

Inspelningen gjordes i Dissekerad-Andrés 

studio i Hökarängen. 

– Jätteskönt ställe och bra känsla, säger 

Magnus. 

Spökstan spelade in alla grunder live på 

en dag med tre gitarrer, bas och trummor 

och sedan la de på lite mer gitarr, sax och 

sång. 

– Vi hoppas och tror att resultatet av 

att spela in det mesta live och under begränsad 

tid blir att musiken får en extra 

energikick, vi är i alla fall nöjda med det 

så här långt. Det är en del äldre låtar som 

vi inte gjort ordentliga inspelningar på, 

hela vägen från ”Hål i betongen”, en av de 

första låtar vi gjorde, till de senaste som 

vi bara spelat live den senaste tiden. Så 

det är som en sammanfattning av Spökstans 

första decennium. 

Lyrik på svenska 

Spökstan skriver alla sina texter på 

svenska, det var ett medvetet beslut 

bandet tog tidigt. 

– Kanske på grund av att reggae, punk 

och hiphop (som flera av oss också gillar) 

tidigare lämnat engelskan till förmån för 

svenskan. Ska-scenen har längre hållit 

fast vid engelskan, kanske på grund av att 

scenen är ganska liten och rätt anglofil. 

Magnus menar att det finns några få 

lysande undantag i historien, som ”Stå 

upp Svensson” med Reinholds. 

– Lite märkligt är det att det tagit sådan 

tid med tanke på att många svenska artister, 

som var tidiga med att spela reggae 

körde på svenska, som till exempel Peps, 

Dag Vag och Kalle Baah. Men det kanske 

kommer att ändras, inte minst med tanke 

på de många reggaeband/rappare som 

gjort en och annan ska-låt. Gränserna 

mellan olika musikstilar och subkulturer 

är inte lika tydliga som de var i slutet av 

70- och större delen av 80-talet… det är 

skönt. 

Ska, reggae och råpunk 

Spökstan har en ganska skön musikallisk 

bredd, här har det spelats ska, reggae och 

råpunk sedan urminnes tider. 

– Jag, Magnus (bas) och Janos är 

uppvuxna ihop i Sundbyberg och har 

spelat tillsammans i olika konstellationer 

sedan 90-talet. Det började i ska-bandet 

The Crooked Beat, som gav ut en skiva 

på AMTY och bland annt backade Judge 

Dread när han var här 1998. 

– Ur The Crooked Beat bildades reggaebandet 

Black Mariah som fanns i några år 

men som spelade sparsamt ute. 

– Anders, Pona (gitarr), Carl (trummor) 

och Felix (gitarr) är uppvuxna tillsammans 

i trakterna av Östersund och har 

spelat ihop i olika hög grad under åren. 

Anders och Pona har lirat mycket punk 

och hardcore i band som Strychnine, 

Monkey Radar och Rouges Utd. Idag 

spelar de utöver Spökstan också tillsammans 

i Knark och Makabert Fynd. Anders 

spelar även trummor i Societys Decline 

och säkerligen i något annat eller några 

projekt som inte jag har koll på. 

– Felix har spelat en massa reggae, 

bland annat i Congoman Crew som gjort 

rytmer till och backat flera reggaeartister. 

Carl har spelat alltifrån pop till reggae. 

Han har även gjort en skiva i eget namn 

och spelat i reggaebandet Paraden. Sofia 

(sax) spelar förutom i Spökstan också i 

nyss nämnda Paraden. 

 



25

Stockholm skank 

En fredag i augusti 1980 ringde jag på 

hos min nyfunna vän Rudis. Vi var femton 

år och skulle ses för första gången 

sedan han kommit hem från sin språkresa 

i England. När han öppnade kände jag först 

inte igen honom. Han var kortklippt och 

klädd i vit skjorta, smal svart slips och svarta 

kostymbyxor. Ivrigt bad han mig att komma 

in. När vi lärde känna varandra, någon 

månad tidigare, hade jag bland annat spelat 

Madness för honom i min kassettbandspelare 

och han verkade lika fascinerad som jag 

blev första gången jag hörde ska på radion. 

(One step beyond var det.) Det var som att 

allt stannade upp för ett tag och jag klev in 

i en ny värld. En instrumental och eggande 

värld. Jag följde honom upp till vardagsrummet 

där han satte på en skalåt och började 

dansa. Jag kopplade stilen till Madness 

skivomslag men hade aldrig sett rörelserna 

förut. Han berättade om klubbarna han varit 

på, musiken och dansen som han lärt sig där. 

Det var underbart att se. Jag tänkte att jag 

måste också lära mig det där. 

Det som fångade mig med ska var glädjen, 

rytmen och den coola attityden. 

Men jag lyssnade på lite av varje. Mest 

det jag hörde på radion, som new wave, 

The Jam, reggae, Ramones och en del punk. 

Några år tidigare hade jag fastnat för Dag 

Vag när de kom med sin första skiva. Där var 

också mycket glädje men det var lite mer 

flamsigt, och pubertalt. 

När vi lyssnat på skivorna han köpt sa 

Rudis att vi kunde gå hem till några polare 

han lärt känna som också var inne på ska. Vi 

gick dit och satt i ett litet rum i en lägenhet 

och lyssnade på musik och snackade. De var 

alla klädda i vit skjorta, svart slips och svarta 

byxor. Jag trivdes verkligen där. Så nästa 

fredag efter skolan gick jag till frisören och 

klippte mig. 

Pappa var svingpjatte i slutet av trettiotalet 

och hängde på Nalen. I källaren stod 

några snygga myggjagare som han sparat 

från den tiden. Och han hade ett gäng smala 

enfärgade slipsar i snygga färger hängande i 

garderoben, som han inte använde eftersom 

det var breda slipsar med fula mönster som 

gällde. Så de kunde jag också ta. De hänger i 

min garderob än idag. 

På Stora Nygatan i Gamla stan låg en 

affär som sålde begagnade kläder och 

prylar. (Det fanns inte många sådana 

affärer på den tiden, undantaget Myrorna 

och Militärens överskottslager). Jag hade 

Gränden vid Dirty Dickies i Gamla Stan. 

hört att de skulle sälja både tyska och 

engelska parkas där. Jag tyckte bäst om den 

engelska parkasen, men tyckte bara att jag 

hade råd med en tysk. 

Det ångrade jag ibland. 

Så var jag för första 

gången klädd på ett sätt 

som sa vilken musik jag 

lyssnade på och vilket 

gäng jag tillhörde. När 

jag kom in i lägenheten 

till mina nya polare lät 

de nästan lite besvikna 

över att jag övergivit min 

diffusa plastreggae look. 

Det gjorde mig lite förvånad, 

men det var skönt 

att känna att jag hade 

varit välkommen även om 

jag inte bytt stil. 

Vi började hänga på en fritidsgård i Hässelby 

och skankade i ring när personalen gick 

med på att spela någon låt vi hade med oss. 

Men efter några gånger tröttnade gänget 

av hårdrockare, som också hängde där, så de 

följde efter oss när vi gick därifrån. Jag bar 

på bandspelaren och hann inte reagera när 

mina vänner började springa. En av hårdrockarna 

tog min hatt och slängde in den i 

en trädgård och slog mig på käften. Sedan 

gick vi inte dit mer. 

Efter att ha provat ett disko på Söder där 

vi fick dj:n att spela ska så vi kunde dansa i 

ring igen, hittade vi till Dirty Dickies i Gamla 

Stan. Stället låg nere i en källare 

i en av de smala gränderna 

ner mot Skeppsbron. Där var 

trångt, svettigt och helt underbart 

att dansa. Och folk var 

så snyggt klädda. Där blev jag 

riktigt bra på min version av 

skank, som gick ut på att lyfta 

knäna riktigt högt och få till 

en knyckighet i rörelsen som 

förstärkte rytmen. 

Enda nackdelen med stället 

var att det låg i Gamla Stan. 

Skinheadsen hängde ofta vid 

tunnelbanestationen och de 

gillade inte ska-mods. Jag gillade 

inte dem heller, trots att 

vi lyssnade på samma musik. De ansåg att 

vi var medelklass och jag gillade inte rasism 

och våld. En dag blev någon brutalt misshandlad 

i gränden utanför Dirty Dickies. 

Jag snöade verkligen in på ska och köpte 

varenda singel och lp som gavs ut i den 

engelska skavågen. Svenska T-shirts och 

tyska Nighthawks köpte jag också skivor 

av, även om de inte var lika bra. Genom The 

Specials live-EP fick jag upp ögonen för den 


1980 

Ska’n’Skas dist drev 

publiken till vansinne 

jamaikanska ska’n. Även Nighthawks och 

Selecter gjorde gamla ska-covers upptäckte 

jag efterhand. 

Två samlings-lp med jamaicansk ska och 

rock steady från 60-talet lyckades jag få tag 

på och den musikaliska historien började 

klarna. Jag som trott jag att ska var en blandning 

av punk och reggae som växt fram ur 

punken, insåg nu att den här coola musiken 

blev till innan rock och pop ens blivit tillräckligt 

intressant för att lyssna på. 

Jag gillade alla de engelska skabanden 

lika mycket, men på olika sätt. De låtar jag 

tyckte allra bäst om att dansa till var The 

Beats ”Mirror in the Bathroom”, The Specials 

”Too Much too Young” och Madness ”My 

Girl”. Rent socialt var The Beats ”Ranking 

Full Stop” roligast, med de snygga stoppen i 

musiken som vi timade in. 

Själv kom jag inte till England förrän sommaren 

1981 och då var ska-vågen på väg att 

dö ut. Många av mina polare hade gått över 

till mods-musik och jag började utforska den 

musiken jag med. Vi klädde oss fortfarande 

likadant men dansen var inte lika rolig. Bara 

på en fest när någon satte på ”You Really Got 

Me” med The Kinks, kände jag en liknande 

dansglädje igen. 

Bengtzon 

Jag har inte kunnat sluta lyssna på 

Ska’n’skas sjua ”A-team” som kom ifjol. 

Dunder dansant ska filtrerad genom Goran 

Bregovis galenskap. Inte illa av ett gäng 

gamla metalmusiker får jag nog lov att 

säga. 

– Vi ville ha ett band där vi bara kunde 

ösa på, utan pretentioner och krav. ”Fan, 

ska vi inte starta ett kängpunkband där vi 

bara kan kötta på hur vi vill?” sa vi på en 

krog i Stockholm för drygt 13 år sedan, 

säger Ska’n’Ska i ett kollektivt svar. 

Det var det första lilla frö som sedan kom 

att bli Ska’n’Ska. Men som tur var blev det 

ingen kängpunk. 

– Många av oss spelade i metalband 

tidigare. Därav blev det ganska så ”hård” 

ska-musik. Det fick vi väldigt mycket kritik 

för i början, bara det att vi blanda in dist 

lite då och då gjorde folk helt vansinniga. 

Men det är ganska så blandat, vi har folk 

som är skolade musiker och har det som 

yrke. Men merparten gör det på en passionerad 

hobbynivå och har ”vanliga/riktiga” 

jobb på sidan om. 

Balkankrydda 

Ska’n’Ska är ett riktigt storband, tio personer 

ingår i truppen. Då blir det väldigt 

många olika smaker och influenser som 

ska samsas. Men de har faktiskt några 

gemensamma hjältar: Goran Bregovic, 

Shantel, Manu Chao, Los Fabulossos Cadillacs 

och Rage Against The Machine. 

Och det är förstnämnda Goran Bregovic-influensen, 

den här balkankryddan, som ger 

Ska’n’Skas sound en extra skjuts men även 

en egen identitet. 

– Ja den kryddan är helt och hållet Emir 

Kusturicas förtjänst! Både hans musik och 

filmer är helt fantastiska. Och dom har 

fått oss att upptäcka och älska balkanmusiken. 

Men till en början var det absolut 

inte någon självklarhet att blanda in det. 

Våra stora idoler i början var band från 

Latinamerika och det var mer så vi ville 

låta. Men vi skriver all musik tillsammans i 

replokalen och testar/jamar/blajar väldigt 

mycket. Så då faller det sig ganska naturligt 

att också Balkaninfluenserna smyger sig 

in i musiken. Sedan har vi en sån extremt 

grym blåssektion som också bemästrar 

att spela sådan typ av musik. De ska dom 

fan ha grabbarna! Håller absolut med om 

att det ger musiken en extra skjuts och 

blir jäkligt röjig. Och desto röjigare, desto 

bättre! 

Ifjol kom den utsökta singeln ”A-team”, 

hur ser ni på den idag? 

– Först och främst så har vi alltid drömt 

om att få släppa vår musik på vinyl, vilket 

vi fick med ”A-Team”. Sen har ett annat mål 

varit att släppa något på AMTY Records. De 

har liksom varit kungar i branschen sen vi 

började och AMTY var även väldigt kritiska 

till vår lite speciella ska när vi precis hade 

startat. Om inte säga att de rent av hatade 

den. Sen gick det några år och de kom krypande 

på knäna och bad om att få släppa 

grejer med oss.. Men det ska nämnas att vi 

kanske inte var svinbra i början, så deras 

kritik var väl inte helt obefogad... 

Ny skiva i höst 

I höst ska det enligt planen komma en ny 

sjua med tre låtar. 

— Tre riktigt bra låtar om du frågar oss 

så det går inte riktigt att kalla det en singel. 

En av låtarna är en cover helt på spanska 

och med vår ena gitarrist på sång. Första 

gången vi släpper en låt där han sjunger 

och det är riktigt jäkla bra! Men vi har tio 

starka viljor i bandet och ibland är vi inte 

helt överens, då har saker en tendens att 

dra ut på tiden. Men som sagt, till hösten är 

det tänkt i alla fall. 

 



27

Det här reportaget publicerades i Aftonbladet 1986, 

Skinheads, 

ska och 

antivåld 

På konsert med åttamannabandet Reinholds. 

Spelning i Stockholm. Längs väggarna 

står människor i jeans och kostym. 

Framför scenen dansar, hoppar och 

vrålar unga män med stora kängor och 

renrakade skallar. 

De rör sig likt popcorn i en kastrull. 

På scenen står Reinholds – åttamannabandet 

som är både långhårigt och prydligt 

klätt – och som är Stockholms skinheads 

hjältar. 

Bandet spelar snabb, dansvänlig musik. 

Publiken dansar. Ibland lugnt. Ibland mera 

vildsint och ibland närmast våldsamt. De 

stöter på varandra. Och ibland omkull 

varandra. Det verkar som om det är en del 

av meningen. Man kan förledas att tro att 

dessa unga män med sin tuffa framtoning 

och med sina kala huvuden kompenserar 

tider av brist på kroppslig närhet i sin dans. 

Även om de aldrig erkänner det. Deras 

trubbiga närhet blir exakt lagom när de 

dansar. 

Reinholds har total kontroll över sin 

publik. När det blir för våldsamt lägger 

sångaren som kallas Jacke sin hand på ett 

huvud. Strävheten gör att dansaren blir 

lugn. Jacke blir ett slags messiasfigur med 

guldtand och mohikanfrisyr. 

När det blir så känslosamt i publiken att 

det är förvillande likt slagsmål tar Jacke en 

skinnskalle i handen. Jacke leder honom ut. 

Och likt en skolpojke går 17-åringen som 

just tänkte skalle en annan rockälskare 

hand i hand ut ur lokalen med sin sångare. 

Reinholds är ett av Stockholms två 

skinheadsband. Reinholds är det 

band i Stockholm som klarast tar 

avstånd från ungdomsvåldet och går till 

direkt angrepp mot det. Både under spelningar, 

före och efter. 

Era fans är skinheads som i tidningar 

skildras som blodtörstiga idioter 

– skäms ni inte över er publik? 

– Absolut inte. Skinheadsen är en suverän 

rockpublik. Dom dansar och lever ut. Även 

om det inte är särskilt kul att se dom dansa 

vilt på golvet medan övrig publik står uppträngda 

längs väggarna och ser rädda ut. 

Men skinheadsen är härliga. De vågar leva 

ut, de vågar dansa. Andra vågar bara dansa 

när de är skitfulla, säger Björn Öqvist, 18, 

som spelar klaviatur. 

– Men jag mår dåligt när en invandrare 

jag känner från mitt jobb inte vågade komma 

till en av våra spelningar därför att han 

var rädd för vår publik, säger Olov Öqvist, 

19, som spelar trummor. 

– Men jag blir ofta skrämd över skildringen 

av skinnskallar. De beskrivs ju inte som 

människor utan som djur. De utsätts för en 

rasistisk smutskastning. De är otäckt, säger 

”Jacke” Sjöstrand, 18, sångare. 

– Vid kravallerna i Gamla Stan greps 23 

skinheads. Tidningarna skrev spaltmil om 

det. Men några kvarter längre bort, några 

minuter senare blev några skinheads nerklubbade. 

Det skrevs det inget om. 

Vad tycker era fans om att ni spelar på 

ANC-galor som faktiskt är mot rasism 

och invandrarfientlighet? 

– I början hånades vi en del för det av vår 


men även i Antivåldsjournalen januari 1987. 

publik. Men vi pratade mycket med dom 

om det och det är klart att de egentligen 

höll med oss: dom är inte rasister. 

– Dessutom skulle ju inte skinnskallarna 

komma och betala inträde på de här 

spelningarna om de var rasister. Senaste 

ANC-galan vi spelade på var det fullt med 

skinheads som dansade som galningar. 

Ni brukar direkt ingripa när era spelningar 

urartar till våld? 

Jakob: – En gång på Kolingsborg skrek 

alla ”Sieg heil” gång på gång i talkör. Jag 

försökte prata med dom men inget hände. 

Till slut fick jag hota med att vi faktiskt 

inte tänkte spela om de fortsatte med sina 

”Sieg heil”. Då, till slut, la dom av. 

– Förra spelningen så var det förresten 

en som såg ut som Carl Bildt som dansade 

allra värst. Han dansade runt som en galning 

med kostym och portfölj, ler Jakob. 

Det var skamusiken som gjorde att 

Reinholds fick den publik de har. 

Skamusiken är en sorts snabb 

reggae – ungefär sån som Madness och 

Specials spelat de senaste åren och Millie 

på 60-talet i ”My boy lollipop”. Om man 

blandar Madness med Sham 69 får man 

möjligen Reinholds. Skamusiken tilltalar 

Englands skinheads och alltså även Sveriges, 

utan att någon riktigt vet varför. 

– Vi märkte det direkt på första spelningen. 

Då kom både skinheads och mods. Fast 

modsen försvann när de fick stryk. 

Reinholds musik har utveklats mera från 

ska till soulmusik och bluespop. De har 

gjort en skiva - en singel som släpptes för 

ett år sen. ”Jag har hört det förut” och ”Stå 

upp Svensson” blev en 

bestseller – åtminstonde 

på skivaffären 

Pet Sounds. Den sålde i 

500 exemplar. 

– Det är väl åtminstone 

bronsskiva! säger 

Oskar. 

– Vi hade massor av 

spelningar i början. Det 

gick sanslöst bra. Folk 

gillade vår glada och svängiga dansmusik. 

Det var när punkvågen började och då 

kom vi med glad musik med blås och orgel. 

Medlemmarna i Reinholds kommer från 

skilda delar av Stockholm. Några från innerstaden, 

några från Hässelby och någon 

ifrån Vällingby. Några studerar, en är sotarlärling, 

en flyttgubbe och en vårdbiträde. 

De repar på Fryshuset vid Danvikstull. 

– Vi kom med där för två år sen. Det är 

suveränt. 150 

band spelar och repar 

där. Vi var med och 

byggde om lokalerna, byggde 

väggar, isolerade och målade. 

”Senaste ANC-galan 

vi spelade på var 

det fullt med skinheads 

som dansade 

som galningar.” 

Medlemmarna i Reinholds tycker 

att föräldrarna måste ta mer 

ansvar när det gäller ungdomsvåldet. 

– TV borde sluta sina sändningar varje 

kväll med att lägga ut en skylt med texten: 

”Vad gör dina barn just nu?” Det finns 

13-14-åringar som driver omkring på 

gatorna sent på kvällarna och är med i 

kretsarna som sprider 

våld. Föräldrarna måste 

bry sig mera om vad deras 

barn sysslar med. 

– Tidningarna måste 

också ta sitt ansvar. De 

måste sluta peka ut 

grupper som ansvariga 

för våldet. Tidningarna 

får aldrig skriva att 

skinheads ligger bakom 

ett våldsdåd när man 

inte vet hur händelsen har gått till, vad 

som legat bakom och ens försöker skildra 

händelsen och våldsvågen med ett uns 

djup, menar Jakob. 

Vad kommer att hända med våldet den 

här vintern? 

– Det viktiga nu är att man klargör att 

alla dom här grupperna som är med och 

slåss inte behöver förvandlas till några 

”Svenssons” 

över en natt. 

Det viktiga är att 

dom slutar slåss innan 

några fler allvarliga händelser 

inträffar. Sen kan man börja diskutera vad 

som är fördomar och vad som kan ändras. 

Det är när man hackar på skinnskallarna 

och invandrarna som dom börjar slåss, 

säger Björn. 

– Rockmusiken får nog ta sitt ansvar 

också. Ta ett band som Wasp, till exempel, 

som styckar en ung kvinna på scenen. Det 

är inte klokt. De har ju mellanstadiebarn 

som publik, menar Jakob. 

Har stämplingen som skinheadsband 

hjälpt er i karriären? 

– Tvärtom, det har försenat vår karriär 

(skratt). På en del spelningar blir vi inte 

insläppta för dom är rädda för att vår 

publik och det har faktiskt varit en av 

avsikterna med att vi spelat på ANC-galor 

– för att tvätta rent vårt rykte. 

Själv går jag från spelningen med Reinholds 

och begrundar författaren Slas ord 

från 1982: ”Vårt land om något har väl råd 

att hålla sig med en rå, brutal och stökig 

arbetarklass. Vad vi inte har råd med är en 

förbannad tennisspelande medelklass. En 

överklass är lite lattjo att ha. Dom kan putta 

lite krocket och spela golf. Dom får det 

om vi får slåss. Efter egna regler förstås. 

Den allmänna förståelsen för varandras 

problem måste få ett slut.” 

Lasse Anrell 


29

Slacker om upptäckten av Youth Man 

Foto: Peter Troest 

Kärlek 

ett klick bort 


Nattkröken, dygnets bästa och jag ska bara … kolla 

en grej till på youtube. Ett klick och: Youth Man 

från Birmingham, UK. Det är BAM! En känga rakt i 

magen, kroppen som elektrifieras och far rätt in ett okänt 

universum. På 10 sekunder. Kärlek. 

Heavy Rain, debutsingeln från 2013, är något alldeles 

extra. Nerven i det jazziga introt, manglet som drar igång, 

det är spitting word, larmigt, flummigt, mera jazz och allt 

med respektlöst aggressiv energi. Fast egentligen saknar 

jag ord. 

Inget horisontalläge efter det. Nästa fynd blir Live at the 

lab: Skin och Deadweight (2015) samt Pigs (2017). Här har 

de lagt i en växel till, Kaila Whyte och Miles Cocker vrålar 

bitar av lungorna ur sig, filar stenhårt på gitarr och bas 

och Marcus Perks är infernalisk med stockarna. Det är mer 

hardcore, mer självsäkert än första ep:n och det är uppenbart 

att Youth Man ska upplevas live. 

Och jag har flyt. Några dagar senare lirar de på 

Pumpehuset i Köpenhamn. Trots måndag, tunt med 

folk, kör de ett intensivt set. Jag kan hänga ostört vid 

scenkanten, byter några ord med Kaila Whyte efteråt, hon 

lyser upp när jag säger att jag åkt från Malmö enbart för att 

se dem, och jag ser till att få en knallorange bandtröja med 

hem. 

Egentligen är det ett ofog att en ofta ger nya låtar max tio 

sekunder. Är intresset inte fångat då – hejdå. När fan förvandlades 

jag till en pösig skivbolagsdirre utan skivbolag? 

Den rastlösheten utgår Youth Man ifrån när de håller sig 

till ep:s. De knåpar ihop materialet i flykten och så rätt in i 

studion. 

Marcus Perks: ”Vi har aldrig ro sätta oss och skriva 

ett helt album. Ur ett logiskt perspektiv, det finns inte 

många som har nog med uppmärksamhet för ett album. 

Människor gillar att snabbt fånga upp något och leka med 

det en stund, och överger det sedan lika snabbt igen.” 

Jag funderar lite på var tålamodet tog vägen. Som när 

jag var 14 och bodde i Uddevalla, där Smokie, 10 CC och 

det lokala dansbandet Christers regerade. Jag överlevde 

detta mörker vid radion, i timmar, med fingrarna redo på 

play/rec, i hopp om guld, som ”Angels With Dirty Faces” 

med Sham 69, den sitter djupt i hjärtat, och ”Crazy” med 

999. Ändå lägger jag fem gånger så mycket tid på youtube. 

En kan gräva i oändlighet, icke-mainstream, rariteter och 

udda grejer, så djupt att 11-kilometershålan i Marianergraven 

i Stilla havet känns futtig i jämförelse. 

Men en ratar det som inte genast sticker ut, bokmärkar 

det som låter lovande… och så vidare, ständigt letande. 

Birmingham har av tradition en spretig musikscen 

– gospel, jazz, metal, punk, ska, reggae, garage, postpunk, 

hardcore, dub, techno, you name it - och bland 

legenderna finns Black Sabbath, GBH, Au Pairs, The Beat 

och Steel Pulse. 

Det präglar Youth Man, men de nämner gärna amerikanska 

inspiratörer som New York Dolls, Stooges, Black Flag, 

Fugazi, Dead Kennedys, Deerhof, The Flaming Lips, M.I.A. 

Kaila Whyte har en del av hjärtat i riot grrrl-scenen, men 

det är The Breeders med Kim Deal som är nummer ett: 

”I stället för att kräva jämlikhet och respekt, som vi alla 

förtjänar, gestaltar Kim slutmålet. Kim Deal lever det. Kim 

Deal är vad vi kämpar för. Jag vill inte vara en kvinnlig musiker. 

Jag vill vara musiker. Jag vill vara som Kim Deal.” 

Det måste vara ett tecken att förra vändan jag var på 

Pumpehuset var det just The Breeders jag såg. Och jag 

minns känslan att det var första gången som jag verkligen 

närvarade på en konsert. Det är kanske det jag ska sträva 

efter. Den stillheten. 


Marcus Perks. 

Kaila Whyte 

Miles Cocker. 


31

Laddat Lugn 

i Köpenhamn 

”Det är 

Ibland överträffar dikten verkligheten. 

Den svensk/danska noise/ 

punkgruppen Laddat Lugn startade 

som en kul grej en blöt kväll i mars 

2016 då skåningarna Tom och Mik 

rumlade runt på Köpenhamns barer 

och stötte på den danske seriehjälten 

Steen. Redan på småtimmarna 

under deras första möte spelade de 

in hälften av vad som skulle komma 

att bli deras legendariska demotape 

”Dine Penge Mig I Røven”. 

Ryktet gick snabbt att en ny spännande 

grupp hade bildats och Laddat Lugn fick en 

del uppmärksamhet via Turist i tillvaron. 

Tom och Mik blev kvar i Köpenhamn, de 

sov på golvet hemma hos Steen och taggade 

av intresset för Laddat Lugn spelade in 

fler låtar och under hösten 2016 kom alltså 

deras demo Dine Penge Mig I Røven ut, men 

endast i 25 exemplar. 

Jag fick utan större problem tag på Steens 

mobilnummer, men han var inte vidare 

intresserad av att ställa upp på en intervju 

förrän jag lovade att det var jag som skulle 

stå för eventuella inköp av öl under intervjun. 

Steen föreslog att vi skulle träffas 

nästkommande lördag på Floss bar som 

ligger på Larsbjørnsstræde i Köpenhamns 

latinkvarter. 

Det var med stor förväntan jag satt vid ett 

bord på Floss och väntade på att får göra en 

exklusiv intervju med en av medlemmarna 

av Laddat Lugn, ingen av dem hade tidigare 

pratat med pressen. Steen släntrade in strax 

efter utsatt tid, med en blå King’s i mungipan 

och beställde två Tuborg Guld till sig själv 

och sa: ”Okej, shoot!” 

När träffade du Tom och Mik första 

gången? 

− Det var under en hejdlös krogrunda i 

Pisserenden i Köpenhamn. Jag satt ensam 

vid ett bord och drack och så dök de två upp 

och efter fem minuter satt vi och snackade 

om olika grymma rockband. 

Hur kom det sig att ni bildade bandet 

Laddat Lugn? 


konst før 

HELVETE” 

− Jag tror att det började med ett vad, eller 

så betalade de mig för att vara med i bandet. 

Vad betyder egentligen ”bildade”? 

Jag försöker mig på en förklaring, men 

Steen börjar direkt flacka med blicken och det 

är tydligt att han inte är intresserad av mitt 

svar så jag går vidare med nästa fråga. 

Danmark måste vara fullt av duktiga musiker, 

vad har Tom och Mik som du gillar? 

− Jag känner inga andra musiker, nä, jag 

skojar bara, jag känner många duktiga 

musiker här i Köpenhamn, men de är alltid 

så jävla upptagna med allt annat än musik. 

Till exempel att gå med sina barnvagnar, äta 

korv eller spendera hela eftermiddagarna 

med att ta svartvita fotografier med en ”riktig” 

fotograf. De lägger ner så satans mycket 

tid på att se deprimerade ut framför en 

10 000 kronors kamera att det är pinsamt. 

Hur gick själva inspelningen till, hur 

skrev ni låtarna? 

− Det kommer jag fan inte ihåg, jag var full 

hela tiden. 

Vilka grupper är dina förebilder? 

− En grupp av nakna tjejer på en 

strand? Nä, för helvete, jag skämtar 

bara, men jag måste lyfta fram Toto, Huey 

Lewis and the News och det danska bandet 

Sneakers. 

I det här läget börjar jag undra om Steen 

driver med mig eller om han bara är berusad. 

Han har redan sänkt sina två Tuborg Guld 

och viftat till sig två nya, och jag misstänker 

att han dessutom druckit några öl innan vi 

träffades. 

Tror du Laddat Lugn kommer att spela 

live någon gång? 

− Absolut inte. Eller, om Roskilde ringer så 

kommer jag att överväga det, men definitivt 

inte på Oranga scenen, där är alltid så usel 

ljud. Kanske skulle vi passa på Arena-scenen, 

ha ha. 

Hur är din relation till Tom och Mik idag? 

− Tja, om de bjuder på ett par öl så kan jag 

tänka mig att träffa dem igen, men de är tål 

inte sprit så bra så de är rätt uselt sällskap. 

Er demo tryckte ni bara upp i 25 exemplar, 

varför då ? 

− Det är ju konst för helvete! Nu får du 

sluta med alla dessa frågor, svenskjävel! 

Jag avrundar med en sista fråga. Vad 

menas med titeln: Dine penge mig i 

røven? 

− Jag vet inte om jag orkar berätta den 

historien, ska jag? Okej då, du får den korta 

versionen om du bjuder på en vända till. 

Alltså, det var för två eller tre år sedan på ett 

värdshus i Vesterbro, klockan var väl runt 

fyra på morgonen när jag försökte köpa en 

fatöl till en riktigt vacker och trevlig kvinna 

som stod ensam i baren. Hon måste varit 

runt 50 år. När jag närmade mig henne lugnt 

och stilla, som ett lejon som ska anfalla 

ett byta, hinner jag inte ens sätta in stöten 

förrän hon vänder sig om och studerar mig 

med sina trötta bruna ögon och säger helt 

kallt: ”Dine penge mig i røven”. Ah, jag har 

blivit törstig av allt detta prat, fixar du en öl 

till? 

Vi dricker ett par öl tillsammans, och Steen 

blir mer och mer osammanhängande. Jag 

vet inte om den här intervjun hjälper till att 

förklara Laddat Lugn eller inte, men jag kan i 

alla fall starkt rekommendera Floss Bar. 

Ett par veckor efter att jag träffat Steen 

nåddes jag av ryktet att Turist i tillvarons 

egen Mikael Sörling blivit sångare i Laddat 

Lugn. Jag bestämde mig för att ringa 

upp Steen och få det bekräftat. Hans svar 

var kort: 

− Ja, fy fan. 

Var det inte Sörling som sågade 

”Dine penge mig i røven”? 

− Som jag sa, fy fan. 

 

Simon Lack 


33

”Vår samtid är så 

kall och själlös” 

Allvaret: Vi kanske gör lite mer ledsna och trötta låtar 

För några år sedan spelade Allvaret 

på Inkonst i Malmö. Det var en 

hisnande upplevelse. Någonstans 

i mitten av giget försvann tid och 

rum och kvar blev jag och Allvaret, 

armhåren reste sig och en overklig 

euforisk känsla brann i kroppen. 

Jag vet det låter helt knäppt, men 

så var det. 

Allvaret gav nyligen ut sin andra 

platta, ”Skuld och skam”, som trots 

det dystra budskapet lovar gott 

inför framtiden. 

Det har gått fyra mellan plattorna ”Tänk 

på döden” och ”Skuld och skam” och det 

beror bland annat på att sångerskan Sushila 

Gautam haft skrivkramp, men också på att 

vardagen kommit emellan. 

– Plugg och jobb och folk som fått barn och 

haft att göra med det, säger Sushila. Mellan 

det och att Chris och Kiba flyttade från 

stan har det vart svårare att få till det goa 

vardagsrepet som vi hade i början. Saker blir 

alltid annorlunda i distansrelationer även 

om alla parter fortfarande gillar varandra 

så att säga. Det blir alltid undantagstillstånd 

och man måste ses och ställa upp oavsett om 

man är på humör eller inte. 

Chris och Kiba har alltså lämnat Göteborg 

och det har som sagt påverkat Allvaret. 

– Det var mer replokalshäng och vi gjorde 

allt tillsammans. Nicke och Kiba kom med 

idéer och Chris gjorde sitt. Jag kollade om 

jag hade texter som passade eller satt och 

skrev när dom provade grejer. Nu för tiden 

blir det mest jag och Nicke som ses, eller 

att dom skickar grejer som jag kan kolla 

hemma. Men oftast så är det inte förens vi 

är i repokalen som jag tänder på låtidéer. 

Det är inte samma sak att sitta hemma och 

lyssna på gitarrslingor eller ackordföljder. 

Det är alltid när vi är tillsammans som det 

känns bäst. 

Vad skiljer Allvaret 2017 musikaliskt 

från Allvaret 2013? 

– Vi spelar det som kommer ut bara. Hur 

det låter beror väl lite på hur man känner sig 

när man gör låten, men sånt hör inte jag. För 

mig låter allt vi gjort som oss bara. Ibland 

gör vi arga låtar, ibland uppgivna, ibland 


ledsna... Vi kanske gör lite mer ledsna och 

trötta låtar nu för tiden, men det har mer 

med hur livet sett ut att göra. Man har olika 

faser och det märks väl i allt man gör. 

Avtrubbade människor 

Sushila skriver texter som griper tag, hon 

säger att hon inte direkt inspireras av något. 

– Snarare oinspirerad. Jag bara skriver vad 

jag känner, och sen när killarna spelar nått 

som har den känslan blir det en låt liksom. 

Men hon säger att hon påverkas av samtiden 

och sin omvärld. 

– Människor man möter eller sammanhang 

man är i. För mig handlar det mer om 

överlevnad än inspiration. Vår samtid 

är så kall och själlös. Allt handlar 

om att köpa saker. Människor 

är helt emotionellt avtrubbade 

och utslitna och ointresserade 

och självupptagna. Alla som 

blir utbrända får jobba med 

”terapeutiska” verksamheter 

typ som att sy eller väva 

eller odla mat eller snickra 

eller blåsa glas... sånt som var 

det enda folk gjorde om dagarna 

för 100 år sen. Idag kan man inte 

leva på det, utan får bara göra 

det för att må lite bättre ett tag 

om man blivit själsligt förbrukad. 

Nu ska man bara sälja, 

det är det enda som räknas. Du 

får två månader för våldtäkt 

och tre år för fildelning. Folk 

köper kläder för 49,90:- och 

reflekterar inte ens över vad 

som krävs av andra människor 

eller naturen för att göra den 

jävla plastbiten. Det finns inget 

människovärde och ingen som 

helst självinsikt eller känsla av 

sammanhang. Allt är att generera 

likes. Folk vänder in och 

ut på sig själva för att försöka 

synas och finnas och betyda 

nått för någon. Det är så jävla 

sjukt så jag spyr. Och värst 

är det för dom yngre som ska 

försöka växa upp i det här jävla 

hell-hålet. 

Allvaret får henne att må bättre, 

– Att repa och göra låtar och vara ute och 

spela är som att andas. Att träffa folk som 

gillar det vi gör och mår lite bättre för en 

stund gör att vi mår lite bättre för en stund 

med. 

Vad gör du när du inte spelar i Allvaret? 

– Försöker överleva. 

 


Foto: Martin Wilson


Foton från tuben. 

Luigi Scorcia 

– överlevaren från 

Måndagsbörsen 

Musiknyheter var inte helt lätt att få i nordvästra Skåne 1982, så när gitarristen från 

New York Dolls, Johnny Thunders, figurerade på framsidan av Kvällsposten blev jag 

naturligtvis intresserad. Att artikeln handlade om att tv-programmet Måndagsbörsen 

känt sig tvingade att plocka bort Johnny Thunders framträdande från sändningen. 

Enligt uppgifter hade Johnny varit drogpåverkad. Ord som ”skandal” nämndes. Det 

räckte för att jag, som 11-åring, skulle påbörjade min livslånga fascination av Johnny 

Thunders. 

Text: Mikael Ekström 

Johnny hade kommit till Sverige i mars 

1982 med sin gamla vapendragare och 

tillika trummis från New York Dolls, Jerry 

Nolan och med nyrekryteringen Luigi Scorcia 

på bas. Den korta turnén som bland annat 

skulle innehålla ett tv-framträdande på 

Måndagsbörsen urartade omgående. Johnny 

hamnade på kvällspressens löp under ett 

par tillfällen den veckan, och det handlade 

aldrig om musiken, utan om droger. Framträdande 

på Måndagsbörsen stoppades, men 

sändes senare i något dokumentärprogram 

som avhandlade knark. När Johnny och bandet 

lämnade ett chockartat Sverige bakom 

sig hade de i alla fall fått ett nytt fan. Johnny 

dog 1991 och Jerry året därpå. Den enda 

person som lever från bandet som spelade 

på Måndagsbörsen är alltså Luigi Scorcia. 

Han bor i New York, och han brukar inte 

vilja prata om det som har varit, men gjorde 

ett undantag för Turist i Tillvaron. 

Vilka grupper hade du spelat med innan 

du hamnade i Johnny Thunders band? 

– Innan jag påbörjade mitt äventyr med 

Johnny Thunders hade jag ett band som 

hette Luigi And the Wise guys. Frank Zappa 


tog namnet och skrev en låt med den titeln. 

Han såg oss på Max’s Kansas en kväll när 

jag hade en argumentation med bandet på 

scenen och Zappa tyckte att det var komiskt. 

Sedan hade jag ett band som hette The 

Knots, döpt efter en av mina låtar med Tony 

Cairo, som även han lirat med Johnny. Walter 

Lure gick senare med i The Knots. Tony och 

jag var kompisar, han var från Bronx, jag från 

Brooklyn och Johnny från Queens. Det är de 

områdena som gör ”Knew Yawk Shitty”. 

– Johnny kom en dag till The Knots replokal 

och sa något i stil med att jag lät som Jeff 

Beck, jo tjena. Jag gjorde lite studioarbete 

med Alan Vega vid det tillfället. Alan producerade 

en platta och jag spelade på den. Det 

ska finnas en video på YouTube med Alan 

Vega och Johnny Thunders där de spelar 

”Dream Baby Dream” med The Wise Guys på 

Max’s. Johnny brukade hoppa in med olika 

band, han älskade att spela, och han lirade 

med mitt band ett par gånger. Alan Vega var 

en fadersfigur för mig. Han var vid min sida 

när jag hade en motorcykelolycka efter en 

konsert med Johnny. Alan ville inte att jag 

skulle spela med Johnny. Han sa att Johnny 

var dålig inflytande. Jag tror att det fanns en 

sorts rivalitet mellan Alan och Johnny. 

Hur kom du i kontakt med Johnny och 

hur hamnade du i hans band? 

– Det var Johnny som tog kontakt med mig 

efter ha sett mig med The Knots. Han ringde 

upp mig och sa med sin nasala röst; ”Hey, 

Luigi, vill du åka på turné med mig? Möt 

mig på flygplatsen.” Jag sa att jag inte kunde 

någon av hans låtar, men han sa att han 

skulle han lära mig dem på planet. Så blev 

det såklart inte, men efter tre gig så kunde 

jag spela dem i sömnen. 

Hur var bandets förberedelser inför 

turnén? 

– Helt obefintliga. Under soundchecken 

”Det blev bara två, 

tre konserter sen 

blev vi förbjudna 

att spela mer. Vi 

var huvudnyheter i 

kvällstidningarna 

under några dagar.” 

eller mitt i konserten kunde Johnny berätta 

vilken tonart låten gick i. Chuck Berry gjorde 

samma sak med sina konsertband. När 

jag turnerade med Bo Diddley hade vi en 

halv repetition där han enbart instruerade 

trummisen hur han skulle spela. Bo var fantastisk. 

Vi spelade till och med in en låt efter 

turnén; “Don’t Know where I’ve been”. 


37

Luigi Scorcia spelade med Johnny Thunders 

under ”Skandalturnén” i Sverige 

1982. 

Hur förberedde sig Johnny för en turné? 

– Det handlade mest om hans kläder. Han 

reste lätt, väska och gitarr, så det skulle gå 

enkelt att göra en snabb exit. 

Hur länge spelade du med Johnny? 

– Det kändes som en evighet, men det var 

mindre än två år. Jag spelade bas och gitarr 

mellan 1981 och 1983. 

Vilka minnen har du från turnéerna? 

– Min dröm som ung pojke som växte upp 

i Brooklyn var att försöka komma på hur i 

helvete jag skulle ta mig därifrån levande. 

Mina tre bästa vänner blev antingen skjutna 

eller överdoserade. New York var ett rufft 

ställe på den tiden. Att åka på turné var en 

dröm som gick i uppfyllelse, men det skulle 

snart utvecklas till en mardröm. Vi hade problem 

att komma in i Kanada då vi inte hade 

arbetspass. Jag minns att tulltjänstemannen 

sa till Johnny att antingen har du en ängel 

som vaktar över dig eller så gillar någon här 

dig, för vi brukar inte släppa in band utan 

arbetstillstånd. Vi träffade Sydney Gustafson 

i Vancouver och hon var ”barnvakt” till 

Johnny. Och i San Fransisco var där en kille 

som häcklade Johnny så Johnny slog honom 

i huvudet så han fick hjärnskakning. Sedan 

sålde vi ut Whisky a go-go, men Johnny 

trillade framåtstupa i första sången. Och så 

åkte vi fast i San Diego och hamnade i fängelse 

i tre dagar. Lori Deep ordnade ett ”ut ur 

fängelse” party för oss och Tom Petty och 

hans kompband The Heartbreakers dök upp 

och deras trummis sa; varför ändrar ni inte 

namn till Johnny Thunders and the Lawbreakers? 

Johnny skrattade inte, men jag tycket 

det var rätt kul. 

”Jag för facklan 

från Johnny Thunders 

och Jerry Nolan 

vidare, må de vila i 

frid, och jag lever 

livet” 


”Johnnys timing och hans tystnad och 

pauser var perfekta. Han är gravt underskattad 

som gitarrist och låtskrivare. När 

han plockade upp en gitarr visste man 

direkt att det var Johnny Thunders. Det är 

skandal att New York Dolls inte är med i 

Rock Roll Hall of Fame.” 

Vad tyckte du om Sverige? 

– Jag älskade det, men det blev bara två, tre 

konserter sen blev vi förbjudna att spela 

mer. Vi var huvudnyheter i kvällstidningarna 

under några dagar. Turnén startade och slutade 

där. Jag håller fortfarande kontakt med 

Toril Vigerust som räddade oss och Lotten 

Sunna som jag presenterade för Jerry Nolan. 

Lotten och Jerry gifte sig sedan. 

Hur var det att spela med Jerry? 

– Jerry var som en äldre bror för mig, han 

pratade med mig, inte till mig, försökte lära 

mig om livet och han fick mig att hitta min 

stil, vilket jag än idag är tacksam över. Och 

jag håller traditionen DTK vid liv. 

Kom Jerry och Johnny bra överens under 

turnén i Sverige? 

– Ja, det gjorde 

de. De älskade 

och respekterade 

verkligen varandra 

och snackade 

aldrig skit om varandra. 

De var rock 

och soul-bröder. 

DaDame 

and 

DaBabe 

Hur var Johnny 

som bandledare 

och person? 

– Han var inte 

ledaren, han var bandet. Som person var han 

busig och snäll. Jag upptäckte först flera år 

senare hur speciell han var. Det fanns ingen 

som han. 

Tycker du att historieböckerna har gjort 

honom rättvis? 

– Ibland, en del inte. Filmen “Looking 

For Johnny” är bäst hittills. Boken ”In Cold 

Blood” var cool. Johnny var inte bara droger. 

Han älskade sin musik, kvinnor och sina 

fans. Han var en plågad själ, och jag tror att 

han kände sig missförstådd. Han lärde en hel 

generation att man inte behöver spela tusen 

noter i sekunden. Johnnys timing och hans 

tystnad och pauser var perfekta. Han är 

gravt underskattad som gitarrist och låtskrivare. 

När han plockade upp en gitarr visste 

man direkt att det var Johnny Thunders. Det 

är skandal att New York Dolls inte är med i 

Rock Roll Hall of Fame. 

Varför slutade du spela med Johnny? 

– Den vilda resan slutade. Jag tog mig ur 

den levande, livet blev lite tråkigare, men jag 

var i alla fall vid liv. Nya personer hoppade 

på Johnnys galna tåg, Tony James från Generation 

X ersatte mig. Än idag är jag tacksam 

för chansen att få spela bas och gitarr med 

Johnny. 

Vad gjorde du efter tiden med Johnny? 

– Jag spelade med Cheetah Chrome från the 

Dead Boys ett tag, det är ännu en underskattade 

musiker. Jag försökte få igång mitt liv 

igen. Arbetade på The Miami Herald som fotograf. 

Öppnade en nattklubb som hette Fat 

Black Pussy Kat i South Beach Miami. Startade 

The Swing Dancing Scene under 90-talet i 

New York, jag blev Luigi Babe Da’ Impresario 

Crack Daddy av Swing, var manager för ett 

band som hette Dem Brooklyn Bums, var DJ 

på radion och hade ett program på Pseudo, 

ett av de första internetbolagen i Silicon 

Valley. Och jag skrev en 

bok; “Acting teachers of 

America”, som nu finns 

på Amazon. 

Spelar du i något 

band idag? 

– Ja, för fan! Dame 

and the Babe med 

Alisa Ermolaev. 

Är du intresserad 

att spela i Sverige igen? 

– Absolut! Boka mig nu! Jag är verkligen 

intresserad av att komma tillbaka. Jag har 

både vänner och goda minnen från Sverige. 

Vad håller du på med nu? 

– Just nu har jag producerat filmen 

”Sad Vacation” tillsammans med Danny 

Garcia som gjorde “Looking for Johnny” 

och “ Rise fall of the Clash” och vi arbetar 

nu med en dokumentär om Stiv Bators. 

Nästa projekt som vi letar finansiärer till 

är Dannys Spaghetti Westerns. Jag har 

ett par manus och böcker liggande. Förra 

året producerade jag Prima Donna Reeds 

album och jag har medverkat i en del 

filmer och reklamfilmer. 

– Jag har även spelat live med Da’ Dame 

and Da” Babe och lärt ungdomar vad 

riktig Knew Yawk Rock and Roll är, jag 

för facklan från Johnny Thunders och 

Jerry Nolan vidare, må de vila i frid, 

och jag lever livet. Du är en lycklig kille 

Mikael, för jag brukar inte gilla att gå 

tillbaka och minnas. Love and Peace and 

Rock Roll. 


39

Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-du 

T-Ban och Bad Dreams Always i fokus. 

Bergslagens 

Metallica har 

inte bråttom 

Vad gjorde du 1988 egentligen? 

Jag var 19 år, jobbade på stålverk 

och gjorde fanzinet Profit Blaskan. 

T-Ban och Pontus i Fagersta 

drog igång Bad Dreams Always. 

De anade nog inte att de 29 år 

senare fortfarande skulle vara 

vid liv och dunka in en förnämlig 

sjutummare vid namn ”Inavelns 

maktkorridor”. 

– Vi har vilat oss i form med mycket kir 

och kebab, skojar T-Ban. Musiken idag är 

en blandning av järnverk och en vrålsnabb 

Ford escort motor, rå hardcore 

med influenser 

av tidiga DRI och 

Agnostic Front 

– den spelas utan 

krusidueller. Vi 

kompromissar 

aldrig med hatet, 

farten och kraften 

i musiken. 

Texterna handlar 

om sådant vi ogillar och hatar: religioner, 

politiker som bara skor sig själva och ljuger, 

överklassmänniskor och rövslickare. 

Ni har hunnit med fyra cd och två sjuor 

på nästan 30 år, lite Metallica över det? 

– Man ska inte ha för bråttom och häva 

ur sig låtar, då blir lagret snabbt tomt. 

Med andra ord får en nog vänta 

ytterligare några år på en uppföljare till 

”Inavelns maktkorridor”. 

– Vi fortsätter att vila oss i form, bland 

annat genom att kolla dokumentären 

om The Allins plus gubben i stugan. Men 

sedan blir det nog träningsläger med BDA 

som kanske kan leda till något gig någonstans 

i världen. 

 



Inte på flera decennier har det införskaffats 

så många vinylspelare – och vinylpressar. 

Dom få vinylpressar som finns 

kvar går för högtryck, man letar i gamla 

lador efter övergivna maskiner för att kunna 

möta efterfrågan på vinylskivor. 

Äntligen börjar folk hajja att vinylskivor är 

fantastiska ljudbärare... eller vad är det som 

ligger bakom hypen? 

Förklaringen till hypen för vinylen sägs 

vara många, till exempel att se något röra 

sig. 

Som punkare kan jag ju inte låta bli att 

problematisera detta – allt går att problematisera 

för en punkare. Hur kan det komma 

sig att man väljer ett format som är så dåligt 

för miljön? Massa plast, tunga transporter, 

energikrävande produktion, farliga kemikalier, 

materialkrävande maskiner. Ändå ska 

folk ha vinylskivor. 

Vad hände med miljöengagemanget? 

Näe, skämt åsido, det finns faktiskt ett 

rejält och allvarligt 

problem 

– kunskapsbristen. 

Gubbarna (ja, det är mest 

män) som kan hantverket 

är redan döda eller har 

gått i pension för länge 

sedan. 

Ni som känner mig väl 

vet att jag skrev låten 

”CD-suger” 1994 och att 

Hellacopters använde 

delar av min ”pro-vinyl/ 

anti-cd artikel” till sitt 

första album. Jag har alltid 

varit en förespråkare 

för vinyl som ljudbärare. 

Just det ljudbärare. 

”När det gäller 

ljudet – det där 

härliga stöket 

blandat med ”in 

your face” karaktären 

som gamla 

punkvinyler har 

– så har det inget 

med vinyl att 

göra.” 

Det är ju ljudbärare det är i första hand och 

det är just detta som är problemet, vinylen 

av idag låter inte bättre än cd-utgåvan. Det 

är mindre diskant, svagare nivåer, smalare 

stereobredd, brusigare och så vidare. Både 

i en jämförelse med äldre vinylskivor och 

cd-skivor/filer. Många utgåvor låter illa helt 

enkelt 

Finns liksom ingen anledning att ge ut vinyl 

idag så länge kvaliteten är så här kass på 

de flesta utgåvor, det är ett jävla lotteri vem 

som graverar och så vidare. 

När det gäller ljudet – det där härliga 

stöket blandat med ”in your face” karaktären 

som gamla punkvinyler har – så har 

det inget med vinyl att göra har jag kommit 

fram till, det har att göra med mastringsmetodiken 

som krävs för vinylens fysiska 

begränsningar. Går att få samma karaktär på 

en digital fil. Jojo. 

Så jag ser ingen anledning alls att pressa 

vinyler – men ändå, jo visst fan vill jag det 

om ljudet var lika bra som förr. 

Förutom bristen på kunnandet så finns 

det ett till stort problem. Små skivbolag 

är inte välkomna kunder längre. 

Ordrarna är för små så man tvingas gå via 

”brokers”. Brokers är en slags agenter som 

samlar ihop ett flertal mindre bolags utgåvor 

och på så sätt kommer upp i vettiga volymer 

för att vara välkomna kunder hos presserierna 

– som ju ska ha sin del 

av kakan. Många brokers 

har ingen koppling till 

ljud eller vinyl, dom kunde 

lika gära sälja dammsugare 

eller begagnade 

bilar – eller kanske gillar 

vinyl för ”artworkdelen” 

och lägger krutet 

på färgtemperaturer. 

Men visst finns det dom 

som är genuint engagerade 

i vinylskivor. 

Att inte längre vara 

välkommen kund hos 

presserierna är liksom 

tacken för alla år som 

punkbolagen var en del 

av ett fåtal genrer som höll några presserier 

levande. Nu är det dom stora multijättarna 

som har företräde och tillgång till de få pressar 

som finns. Jaja, sådan är kapitalismen... 

tralalalaa. 

Jag var uppe på Sveriges Radio i Uppsala 

för några dar sen. Såg ett par nya inplastade 

lp-skivor på ett bord och undrade vad detta 

var. Det var recensionsex som ett bolag 

Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-du

pp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du 

Här står jag med modermatriser till Disclose/Totalitär split-lp. Matriser är nickelbeklädda 

plåtskivor som man kan göra pressmatriser av. Pressmatriserna används till pressning av 

vinylskivor. Än så länge är kunskaperna kring matristillverkningen begränsade i Sverige 

men jag hoppas på att kunna få rätt på ytterligare en gubbe som kan just detta. Matriseringen 

är förutom gravering och pressning den tredje yrkesgruppen som behövs för att 

överföra musiken från hårddisk, usb, rullband etcetra till vinylskiva. 

skickat. Nu har ju inte radion i Uppsala 

någon fungerande vinylspelare så om dessa 

plattor någonsin kommer spelas är mycket 

ovisst. Jävla slöseri. 

Nu finns det ju trevliga planer på gång i 

Sverige. 

Yessss! 

En av de ”gamla gubbarna” 

som graverade skivor på 

Cutting Room för 20 år sen 

har köpt ett riktigt högklassigt 

graververk. Matrisering 

och press finns i Köping hos 

entusiastiska punkentreprenörer. 

”Vinylen av 

idag låter 

inte bättre än 

cd-utgåvan.” 

Så inför nästa nummer av Turist i 

tillvaron så har jag förhoppningsvis 

intervjuat en broker på plats i Prag, kört 

en 80-åring till Köping som delat med sig 

av sitt kunnande kring vinylpressning (han 

hade 50 års erfarenhet vid olika vinylpressar). 

Och även ”Svarvaren från Solna” ska väl 

få berätta om högkvalitativ skivgravering 

hoppas jag. 

Känns jävligt hoppfullt men 

troligen kortvarigt. För som 

med alla hypar så är det som 

slutligen tar knäcken på något 

(gäller musikgenrer i alla fall). 

När den stora massan upptäckt 

det entusiasterna sysslat 

med så försvinner charmen 

och därmed entusiasterna, när 

den stora massan hittar någon ny hype och 

rör sig dit så finns inte entusiasterna kvar. 

Så länge leve vinylen – ett tag till i alla fall. 

 

Jan Jutila 

 

”Jag vågar 

tro mer på 

mig själv” 

Det dök upp en singel, ”10:15, 

med för mig okända Världen 

Brinner. Jag blev nyfiken och 

mejlade över några frågor till 

sångerskan Malin. 

Vad är Världen Brinner för ett band? 

– Vi är ett gäng kompisar som har spelat 

ihop i många år och i olika konstellationer. 

Jag, Anders och Alle började till 

exempel spela ihop första gången redan 

för 21 år sedan, så vår vänskap sträcker 

sig långt bak i tiden. 

Vad är den stora skillnaden med 

Världen Brinner om du jämför med 

tidigare band du spelat i? 

– Det känns som att det är först nu som 

jag har vågat satsa lite mer och tro mer 

på mig själv. Äntligen skiter jag i om 

folk har svårt för ”tjejsång” eller tjejer 

som tar plats inom musik. Vi har släppt 

skivor och åkt runt och spelat en del med 

tidigare projekt, men jag har alltid känt 

en viss osäkerhet. Jag började jobba med 

ett projekt som hette Rebel Girls, där 

jag pushade och peppade unga tjejer att 

börja spela och bilda band- då tänkte jag 

att ”VA FAN! här peppar jag andra och så 

vågar jag knappt satsa själv” då hittade 

jag en helt annan säkerhet och beslutsamhet 

i att det visst kan va lika ”coolt” 

att ha ett band som har en tjej på sång. 

Ni har nyligen gett ut en sjua, vad kan 

du berätta om den? 

– Vi hade tänkt att det var dags att spela 

in en ep efter att ha släppt några låtar 

digitalt innan. När jag sen träffade Håkan 

Sörle på en fest i Stockholm och han sa 

att han hade en studio så bestämdes det 

att vi skulle spela in hos honom. Vi är 

skitnöjda med resultatet. 

Vad händer i sommar? 

– Vi hoppas att ep:n ger lite ringar på 

vattnet så klart. Planer finns på att dra ut 

på en liten turné till hösten och förhoppningsvis 

spela in igen. 

 


pp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du 


41

PUNX 

SOM PLÅTAR 

Turist i tillvaron gillar bra foton, därför bad vi fyra utmärkta punkfotografer att 


Hugo 

Nabo 

Ia 

Hammar 

Martin 

Wilson 

Roine 

Lundström 

skicka in bilder som säger mer än tusen ord om dagens punkscen. 

Foto: Hugo Nabo 


43

Hugo 

Nabo 


Röj i Malmö 


45

Martin 

Wilson 

Rome is not a town 

Rotten Mind 

Matriarkatet 

Nightmen 

Nya Given 


Lava Bangs 

Night Terror 

Systemkollaps 

Grå Vardag 

Call Cat 


47

Martin 

Wilson 

Midnite Stalkers 

Twin Pigs 


23 Till 

Allvaret 

The OhNos 

Stry 


49

Framfall 

Ia 

Hammar 

Kovaa Rasvaa 

Sthlm 

hardcore 

fest 2015 

Insect 

Vicious Irene The Baboon Show 


Mascara 

Snakes 

Axe Rash 

Fuck 

Frankie 

Kai Martin & Stick 

Idiot 

Ikon 


51

Asta 

Kask 

Slobobans Undergång 

Roine 

Lundström 

Troublemakers 

Trubbel 


Bäddat 

för trubbel 

Anatomi-71 

Dave Vanian 

Insidious Process 

Perverts 


53


Jag bestämmer 

över kameran 

Jag har fotat musik i rätt många år nu. Men det är väl egentligen först de senaste 

10 åren som bilderna har blivit som jag vill. Förr kom jag ofta hem efter en konsert 

med bilder som var både suddiga, oskarpa och rent ut sagt sketdåliga. 

Frustrerande! Det var helt enkelt kameran som bestämde och skit bakom 

spakarna. Med åren har den allt bättre utrustningen, och lite kunskap, gjort att det 

oftast blir fler bra bilder. Numera är det jag som bestämmer över kameran! 

Eftersom jag har rätt starka drag av samlarsjuka så har jag grymt svårt att slänga 

någon bild. Även de allra sämsta finns kvar i arkivet! 

Jag har ingen aning om hur många konserter jag har fotat, men det är många 

hundra. Sällan kommer jag hem med färre än femhundra exponeringar på ett band, 

ibland till och med fler än tusen. Summerar man det så blir det några bilder… 

Jag har själv spelat i band sedan början av 80-talet och hjärtat sitter i punken så 

det är ett privilegium att få fota just punkscenen. I stort sett alla man stöter på är 

trevliga och ödmjuka. Annat kunde det vara i början av 80-talet. 

En lustig grej är somliga i publiken som vill att man fotar just de. Det är ofta 

okända som ställer sig och ”posar” och bönar och ber om att bli fotograferade. Då 

är det bara att spela med och ta en bild. Så blir alla nöjda och glada. 

Som fotograf söker jag situationer där det finns någon form av energi eller 

uttryck som skiljer sig från standard. Många skrikande sångare, vilt slående 

trummisar och knutna nävar blir det. Jag försöker i det längsta undvika bilder 

på sångare med en mikrofon i ansiktet eller gitarrister som glor på sin gitarr. Det 

finns ju så många andra som tar de bilderna. Eftersom jag själv spelar bas så blir 

det ofta några extra bilder på just bassisterna såklart. 

Bäst är det om man får möjlighet att komma upp på scenen under konserten och 

ta bilder från andra vinklar än de som man kan ta från diket eller från publikplats. 

Men det är såklart så att uttrycket i bilden är viktigare än till exempel vinkel, 

skärpa och annat fotograftjafs. Jag har också märkt att jag blir inspirerad, och 

bilderna blir mycket bättre, när jag gillar bandet jag fotar. 

Vi som fotar mycket på konserter i Göteborg känner varandra mer eller 

mindre. Ofta stöter jag på väldigt trevliga fotografer i punksvängen. Det blir 

mycket snack om utrustning, inställningar och bildredigering. Jag har fått 

många tips av mina ”konkurrenter”. Det finns otroligt mycket att lära sig, om man 

vill. 

Som fotograf vill man att det är bra scenljus så att bilderna blir extra snygga. Man 

kan gnälla över dåligt ljus i det oändliga, nästan som bönder som nästan alltid klagar 

på för mycket eller för lite regn. Men som alla som läser detta vet så är ju inte 

snyggt scenljus det viktigaste på en punkkonsert. Många spelställen har obefintligt 

eller hemskt ljus. Ibland är det några glödlampor, ibland är det en massa ljus ut 

mot publiken istället för på bandet. Varje ställe har sina utmaningar. Det finns några 

ställen som har grymt bra ljus. Favoriterna är Frysen i Stockholm, Nöjesfabriken 

i Karlstad och Musikens Hus i Göteborg. Men min favorit är ändå under bron i 

Gamlebyen i Oslo. Där kan man få till grymt snygga bilder. 

Lite kort info om mig 

53-åring från Göteborg. Sambo. 

Två vuxna barn som varken gillar punk eller fotografering!?! Enl sönerna är jag 

mest bara jävligt mossig med kass musiksmak. 

Några av banden som jag varit/är med i: Psychotic Youth, Red West, Roines Kvartett, 

Instigators + en drös lokala band. 

Fotat sedan sent 90-tal (ångrar djupt att jag inte började långt tidigare). 

Kombinerar heltidsjobb, familj, Psychotic Youth och frilansfoto för främst tidningen 

Nostalgia. Det går nästan bra. 


Dropkick Murphys 

Foto: Roine Lundqvist 


55

FREIGHTTRAIN.SE 

OUT NOW ON LÖVELY, GAPHALS AND THE SIGN RECORDS 

Rotten Mind - Rotten 

Mind CD/LP 

The Dahmers - In the 

Dead of Night CD/LP 

Nightmen - Can’t Avoid 

Sucess CD/LP 

Knifven - Brinner LP 

Paranoid 

Praise No Deity 7” 

WE CARRY ALL THE RELEASES FROM: 

AND OTHER GOOD STUFF.. 

WWW.FREIGHTTRAIN.SE

Bakom mixerbordet: 

Brooke 

Delarco 

Trots att det är över 25 år sedan Johnny Thunders dog så kommer det med 

jämna mellanrum nya skivor, främst liveinspelade bootleg. De är av naturliga 

orsaker av varierad kvalitet, men ibland så kommer det en skiva som 

man bara undrar; hur i hela världen har denna lyckats vara outgiven? 

Johnny Thunders & The Heartbreakers – L.A.M.F. – Live At The Village Gate 

är kanske den absolut bästa liveplattan med Johnny Thunders som kommit 

ut. Den är inspelad och mixad av ljudteknikern Brooke Delarco 1977. 

Personen som är ansvarig för denna kulturgärning var jag bara tvungen att 

få kontakt med. Har man jobbat som ljudtekniker på CBGB’s under 70-talet 

så var man där allt hände. Ängelholm 1977 i all ära, men New York 1977 

känns betydligt intressantare och Brooke hade inget emot att dela med sig 

av sina minnen. 

 

Text: Mikael Ekström 


57

Du var ljudtekniker under den så kallade 

”New York scenen” under 70-talet. Hur 

hamnade du där? 

– Jag hade flyttat till New York City 1975 

och gick på Institute of Audio Research där. 

Efter det fick jag jobb som assistenttekniker 

på Vanguard Records genom en vän som var 

chef där. De hade en fantastisk studio som 

var fylld med diverse vintage utrustning 

och de hade en av de första Neve multitrack 

konsolerna i USA. 

– Jag hade en annan vän som mixade ljudet 

för Television och han tog mig med till CB- 

GB’s för att se dem. Vid den tiden letade alla 

band efter skivkontrakt så de var öppna för 

att låta någon mixa deras ljud under konserterna. 

De verkade också intresserade av att 

ha en personlig mixning för att säkerställa 

att deras sound kom fram, och jag fick till 

och med betalt för det. 

– Jag började arbeta som ljudtekniker för 

The Feelies och det spred sig fort att jag 

mixade så varje band fick ett unikt sound 

och ganska omgående var jag ljudtekniker 

för nästan alla band utom Television, Talking 

Heads och The Ramones. Jag tackade nej till 

Blondie, det var ett stort misstag. 

– Jag fick kontakt med Terry Ork som hade 

gett ut den första singeln med Television, 

och han hade en vision om vad som var på 

gång. Terry var väldigt stöttande och jag 

började arbeta som ljudtekniker på några 

Ork Records singlar som han gav ut. Jag 

lämnade punkscenen runt 1980 och började 

installera studios i New York och på 90-talet 

flyttade jag till Washington där jag jobbade 

på Inner Ear Studios med olika prominenta 

musiker och band. 

Vad gjorde du innan du kom till New 

York? 

– Jag är född och uppvuxen i Woodstock. 

Min mamma anordnade den första folkmusikfestivalen 

där innan den stora festivalen 

1969. I slutet av 60-talet flyttade vi till 

Atlanta och jag sprang på alla möjliga konserter. 

Trots att jag växte upp i en musikalisk 

familj insåg jag tidigt att jag inte skulle bli 

tillräckligt bra på något instrument, så jag 

började spela in andra och mixa band som 

spelade live. Jag upptäckte att jag hade en 

naturlig fallenhet för processen att få fram 

ett bra sound. Eftersom jag hade en pojkvän 

i ett band så började jag spela in dem och 

var ljudtekniker på deras gig. I den vevan 

hörde jag New York Dolls och så fort jag var 

tillräckligt gammal för att flytta hemifrån 

åkte jag raka vägen till New York City. 

”Jag mixar inte varje band 

likadant. Jag försöker ge varje 

band en unik mix som passar 

deras sound.” 

”Jag hade turen att få vara med om en spännande 

era i rockhistorien. Jag såg nästa alla band som 

spelade på CBGB’s mellan 1976-1980.” 

Du måste ha sett alla de ikoniska banden! 

– Jag hade turen att få vara med om en 

spännande era i rockhistorien. Jag såg nästa 

alla band som spelade på CBGB’s mellan 

1976-1980. Inte bara alla New York band, 

men även The Jam, Wire och till och med 

Devo när de provspelade där. Det var något 

av den bästa tiden av mitt liv. Alla umgicks 

med alla och CBGB’s var vårt andra hem. Det 

var verkligen som Richard Hell beskrev i sin 

låt ”Down at the Rock and Roll Club”. Det var 

en otrolig känsla när man öppnade dörren 

och blev välkomnad av alla som var där. 

Vad kommer du att tänka på om jag säger 

Television? 

– De är mitt absoluta favoritband. De var 

det första bandet som jag såg på CBGB’s. 

Tom Verlaine och Richard Lloyd är båda 

briljanta musiker och i mitt tycke hade det 

bandet alla delar som behövs för det perfekta 

rockbandet. Att se dem på CBGB’s var en 

transcendental upplevelse. Jag blev kär! Fast 

jag jobbade aldrig med dem, jag gjorde ett 

par singlar med Richard Lloyd och mixade 

hans band efter Television splittrades. Jag är 

fortfarande vän med alla i bandet. 

Patti Smith? 

– Jag var ljudtekniker för henne från mitten 

av 1977 till början av 1978. Det var bra konserter 

och det var bra gitarrister i hennes 

band. Patti hade en energi som trollband 

publiken. Minnesvärda konserter med henne 

var på Elgin Theater och CBGB Theater på 

nyårsafton 1977 med Bruce Springsteen. Jag 

gillade att Patti Smith Group var ett traditionellt 

rockband med ett stort sound. 

Ramones? 

– Jag såg de flesta av deras gig på CBGB’s 


”Konstformen har dött ut med hela DIY 

attityden med låga kostnader och hemmastudios. 

Endimensionellt ljud och komprimerade 

MP3-låtar har blivit normen. Varje 

musiker och band verkar tro att de kan 

göra det själv och de vill inte betala för 

en producent eller ljudtekniker.” 

Patti Smith 

och de var fantastiska. Jag hade många roliga 

nätter på CBGB’s tillsammans med dem. Med 

undantag av The Dead Boys så var Ramones 

det enda “punkband” jag gillade. 

Växte inte Peter Criss från Kiss och Jerry 

upp tillsammans? 

– Ja, det stämmer och Kiss startade ju som 

ett glamband. 

Johnny Thunders? 

– Johnny var en underbar person. Han var 

supertrevlig och respektfull mot mig när vi 

jobbade ihop vid konserter. Även när han 

tog mina droger hade han det charmigaste 

leendet, det var en minnesbild som etsat sig 

fast. Jag ser alltid det leendet när jag tänker 

på honom. Jag hade inte sett eller hört The 

Heartbreakers innan jag jobbade med dem 

på The Village Gate. Jag hade hört ryktena 

om Anarchy-turnén i England, men jag hade 

ingen aning om hur de lät. De gillade det 

kraftfulla soundet jag gav dem live och det 

resulterade i att jag var ljudtekniker till de 

flesta av deras konserter på Max’s Kansas 

City. 

– Johnny och Walter Lure hade en unik 

kemi tillsammans, men de skulle aldrig 

erkänna det. Soundcheckarna var kaotiska, 

de två brukade tjafsa om vem av dem som 

lät mest. Hela stan var fylld med energi de 

kvällar de spelade. Jag har inte så många 

anekdoter om Johnny. Han var alltid i tid för 

soundcheckar och han hade en hyfsat professionell 

attityd trots ryktena som föregick 

honom. Han var alltid trevlig mot mig under 

konserterna. 

– Jag minns i och för sig en gång då han 

lurade mig att köpa dåliga droger av honom. 

Alla vill tro att han hade ett självdestruktivt 

beteende hela tiden, men om sanningen ska 

fram så var vi alla mer intresserade av musiken, 

drogerna kom i andra hand. Johnny var 

en charmör och han respekterade kvinnor 

och han behandlade kvinnor som jämställda 

i musikbranschen. 

Wayne County & the Electric Chairs? 

– Jag såg dem bara en gång och de berörde 

mig inte alls, samma sak med The Dictators. 

Suicide? 

– Jag gillade dem, men de gjorde inget 

större avtryck hos mig, eftersom jag hellre 

lyssnar på gitarrbaserade band. 

Vilka andra band har du jobbat med? 

– The Feelies, Lester Bangs, John Stabb, 

Mars och B52’s för att nämna några. 

Mitt favoritband när jag var liten var Kiss, 

vad tyckte du och dina vänner om dem? 

– Ha, ha, nja, som du säkert kan tänka dig 

så hade vi inte så höga tankar om Kiss, men 

jag har för mig att Ramones gillade dem, och 

Jerry Nolan. 

Vilket band anser du är sorgligt bortglömt 

och som inte har fått det erkännandet 

de förtjänar? 

– The Senders. De var ett fantastiskt rock 

& roll band och de var Johnny Thunders 

favoritband. 

Vilket band var enklast att arbeta med? 

– The Feelies. Vi hade samma inställning 

till produktion och vi gillade samma band. 

De var stora fans av tidiga Beatles samt 

Brian Eno och Robert Fripps prylar. Från 

min tid hos Vanguard var jag van vid det 

engelska sättet att producera så jag kunde få 

till soundet som de ville ha. 

Och vilket var det jobbigaste bandet att 

arbeta med? 

– Patti Smith. Patti hade precis haft sin 

nackskada när jag började jobba med henne. 

Jag var nära vän med hennes trummis och 

vi hade jobbat ihop tidigare. Patti hade fortfarande 

ont i nacken efter sin skada och dök 

inte upp till soundcheckarna. Det var också 

svårt att få tag på en del av utrustningen 

som jag ville ha till deras turné, framförallt 

en speciell mikrofon till henne. Patti och jag 

var rätt lika, kanske för lika, vilket resulterade 

i en del missar i kommunikationen. 

Hon bestämde sig för att sparka mig mitt 

under Europaturnén. Hela versionen av den 

händelsen kommer att berättas i ett kapitel i 

min framtida bok. 

Vad är hemligheten bakom att få till ett 

bra ljud på en liten klubb? 

– Jag angriper livemixning på samma sätt 

som om det skulle vara en studioinspelning. 

De flesta ljudtekniker försöker få ett klart 

ljud och behandlar alla band på samma vis. 

Det mesta du hör är bastrumman, bas och 

sång. 

– Själv är jag mer intresserad att få fram 

gitarrerna och hela trumljudet, gärna med 

lite reverb och det är viktigt att sången kommer 

in i ljudbilden och inte ligger ovanpå. 

– Jag mixar inte varje band likadant. Jag 

försöker ge varje band en unik mix som 

passar deras sound. Vid livemixning är det 

centralt att mixa bort frekvenser som kan 

bli problematiska, speciellt i små lokaler. 

Vid studiomixning försöker man lägga till 

effekter som tar fram harmonierna. 

– Jag försöker uppnå en kombination 

mellan ett sterilt torrt ljud och effekter som 

lyfter fram instrumenten och ger värme 

Ramones 

Johnny 

Thunders 

Wayne County 

& the Electric 

Chairs 

Suicide 

Television 


59

till ljudbilden. Jag har läst recensioner av 

konserter som jag har gjort med både The 

Feelies och The Heartbreakers där uttrycket 

”wall of sound” har använts. 

– Det som skilde mig från andra ljudtekniker 

var att jag arbetade med banden som 

deras ljudtekniker och inte som klubbens 

ljudtekniker. 

– Jag ser mig främst som en studiotekniker 

och jag föredrar processen i studion där 

man kan forma soundet, fast att mixa ljudet 

under konserter har sin charm. 

Av någon anledning så verkad det mest 

finnas manliga kända producenter och 

ljudtekniker, varför är det så? 

– Nuförtiden finns det knappt producenter 

och ljudtekniker, manliga eller kvinnliga. 

Konstformen har dött ut med hela DIY attityden 

med låga kostnader och hemmastudios. 

Endimensionellt ljud och komprimerade 

mp3-låtar har blivit normen. Varje musiker 

och band verkar tro att de kan göra det själv 

och de vill inte betala för en producent eller 

ljudtekniker. Vi har tappat skivkvaliteten 

som alla de talangfulla producenterna under 

70-talet stod för. Jag brukar inte spela könskortet 

och jag har lyckats göra karriär i yrket, 

men ibland verkar det som en del killar 

inte kan hantera en kvinnlig producent eller 

ljudtekniker. En sak som var bra med hela 

”New York scenen” var att det fanns inga 

könsbarriärer, man, kvinna, gay, hetro eller 

bara udda, vi var alla på samma planhalva. 

”Själv är jag mer 

intresserad att få fram 

gitarrerna och hela 

trumljudet, gärna med 

lite reverb och det är 

viktigt att sången kommer 

in i ljudbilden och 

inte ligger ovanpå.” 

Brooke back in the days. 

Du har gett ut Johnny Thunders & The 

Heartbreakers livealbum ”Live at the 

Village Gate 1977”. Har du några planer 

att ge ut fler skivor? 

– Det finns ett par videos med the Heartbreakers 

från Max’s som jag mixade. Jag 

skulle gärna vilja få ut dem på skiva och det 

jobbar jag på just nu. Det finns också en del 

inspelningar med The Feelies från CBGB’s 

som kanske ser dagens ljus inom den närmast 

framtiden. 

Har du många konsertinspelningar liggande? 

– Tyvärr så ville många band inte bli 

inspelade, men jag lyckades ändå spela in en 

del via soundboarden och med en rumsmikrofon 

till en två-kanalsbandspelare. Dessa 

var egentligen mer referensinspelningar till 

banden så de skulle få chans att höra hur de 

lät och hur låtarna funkade. Det var det som 

var bakgrunden till The Heartbreakers at 

the Village Gate. Tack och lov så tyckte rätt 

personer att den konserten lät tillräckligt 

bra för att ges ut. Jag har inspelningar med 

de flesta band som jag arbetat med, fast 

bara några av dem skulle hålla som officiella 

utgivningar. De inspelningarna som jag har 

som är mest intressanta är ett par konserter 

med Patti Smith som ingen har hört och som 

inte kommit ut på bootleg. Vem vet, kanske 

blir de släppta en dag. 

Vad gör du nuförtiden? 

– Som jag tidigare sagt så jobbar jag med att 

få ett par inspelningar från mitt arkiv att bli 

utgivna, och sedan finns det några nya band 

från Washington som jag hoppas ge ut. Jag 

ansvarar för ett par Facebookgrupper och jag 

åker runt i landet och går på konserter och 

jag arrangerar ett par konserter med Walter 

Lure. Jag är välsignad att jag har alltid har 

arbetat med det jag älskar och jag har vara 

relativt framgångsrik. Det här är allt jag kan. 

 



Skivsamlaren 

För fan, 

sköt om 

era skivor 

Vem har inte fått frågan: ”Varför lägger 

du ut pengar på vinyl*, skaffa dig ett 

Spotifyabonnemang för 99 kronor i 

månaden så spar du pengar, dessutom det 

låter bättre och det är mindre krångel!” 

Helst vill jag säga som det är: det är jävligt 

mesigt att lägga bilder på instagram när man 

spelar strömmad musik. Men att lägga upp 

plattor på instagram – det är betydligt mer 

true och mycket tuffare. 

Dödsspiralen 

Men låt oss reda ut ett par saker. Analogt 

låter bättre än digitalt. Tänk på hur det var 

förr, åtminstone ni över 40 bast. Då hade 

du en kamera och bilderna blev bra, om du 

visste lite om foto och rengjorde linsen lite 

då och då. Sedan fick något idiot för sig att 

stoppa in en urkass digital kamera i en 

mobiltelefon och alla bilder blev skitkassa. 

Samma sak hände med musik: förr hade 

alla som var värda att känna en stereo – det 

vill säga en skivspelare, en riktig försäkrare 

och riktiga högtalare. Det lät skitbra. Sedan 

uppfann någon cd:n, det lät sämre och 

skivbolagen fick oss köpa de skivor vi redan 

hade på ett digitalt format. 

Århundradets blåsning! 

Dödsspiralen var i gång och kraschlandningen 

kom med några muppar som började 

ladda ner mp3 låtar från nätet och spela 

dem på urkassa datorhögalare. Och nu började 

det låta riktigt urkasst. 

Låt oss illustrera detta 

Upplösningen på de ”bästa” mp3 ljudet är 

320 kbps vilket innebär att ljudet består av 

320 000 bitar av data varje sekund. En cd 

har mer än fyra gånger mer information. En 

skiva går inte att mäta i kbps men upplösningen 

på en hygglig stereo är betydligt mer 

än så. Det vanligaste mp3 upplösningen är 

dock mellan 96 och 160 kbps, det är vad 

som gratisversionen av Spotify strömmar. 

Det innebär att upp till 92 procent ljudet har 

tagit bort jämfört med en cd. 92 procent! 

Okey, den som uppfann mp3-filen (det var 

en tysk) påstår att det är sådant du inte behöver 

höra i varje fall. Ett gott råd, lita aldrig 

på en tysk – lyssna själv. 

Trots detta försvarstal så gnäller en del 

fortfarande på skivor, de knäpper och 

knastrar. Vissa försvarar sig med att det är 

fräckt med lite knäpp och knaster och får det 

att verka vara äkta punkskick. 

Det är skitsnack – det ska inte vara något 

shabby chic med plattor. Skivor ska låta bra 

och skivomslagen ska se schyssta ut, punkt 

slut. 

Så sköt om dina skivor. 

Här har du 

några tips 

1, Skivomslagen bör 

ligga i en plastficka. De 

skall vara tillverkade av 

polyplast och inte av PVC. 

De senare är de tjocka 

plastomslagen som har 

lite apelsinskalsyta. PVC 

reagerar med vinyl och 

förstör skivor. Själva 

skivan ska ligga i sin 

innerpåse bakom skivomslaget. 

Det gör att det 

inte blir ringmärken på 

omslaget när det förvaras. 

2, Skivor ska förvaras stående och får inte 

ligga i hög, för då blir de vinda efter ett tag. 

3, Om du tycker ljudet är viktigt, glöm bort 

bildskivor, de låter skit. Och om du inte är 

helt galen i färgad vinyl, köp svarta skivor 

– de låter bäst. 

4, När du köper en begagnad platta, tvätta 

den först. Det lättaste och billigaste sättet 

”Vissa försvarar 

sig med att det är 

fräckt med lite 

knäpp och knaster 

och får det att 

verka vara äkta 

punkskick. Det är 

skitsnack – det 

ska inte vara något 

shabby chic med 

plattor.” 

är att tillverka en egen rengöringsvätska. 

Gör så här: köp en literflaska batterivatten 

på macken. Det kostar typ 20 kronor. Detta 

vatten är helt rent. Häll ut en skvätt vatten 

(max en halv deciliter) och fyll på med 

isopropanol-alkohol (det hittar på på Kjell 

& Co) samt ett par droppar handdiskmedel. 

Man kan också ha i lite vätmedel (sådan 

som man använder i mörkrum), men det 

är lite överkurs. Lägg din skiva på en ren 

handduk och droppa rengöringsvätskan 

på bomullsrondeller och rengöra skivan i 

cirkulära rörelser (motsols). Torka skivan 

med torra bomullsrondeller. Lägg sedan 

skivan att torka en stund 

innan du stoppar en i en 

NY innerpåse (den gamla 

innehåller ju damm och 

skräp). 

5, Se till att du har en 

borste som du dammar 

av skivan med innan du 

spelar, och håll skivan i 

kanten för att undvika 

att peta på spelytan med 

dina skitiga fingrar. 

Följer du dessa enkla 

råd så kommer din 

favoritmusik låta kanon 

– ”charmen” med knäpp 

och knaster finns inte där och du får bra 

ljud till skillnad från komprimerat digitalt 

skräpljud. Dessutom kan du ta bilder på dina 

skivomslag och lägga upp på instagram – det 

får dig att verka jävligt tuff och cool – en 

schysst bonus, eller hur! 

 

Cod 

* Och återigen, det heter skivor, de råkar 

vara tillverkade av vinyl. Andra ljudformat är 

cd:n och kassetter. Okey? 

”När du köper en begagnad platta, tvätta den först. Det lättaste 

och billigaste sättet är att tillverka en egen rengöringsvätska.” 


61

Hedemora 

Hardcorepunks 

Den 24 mars 1984 lämnade 

ett gäng hardcorepunkarna 

Hedemora för att ta sig de 

knappa fem milen söderut 

till Fagersta. De passerade 

smått klassiska punkhålor 

som Kärrgruvan och Norberg 

innan de landade på 

Kottmossen. Inte kunde de 

tro att det som spelades in 

där senare skulle leda till 

en musikalisk revolution. 

Asocial manglade snabbare 

än de flesta och Fagerstatrippen 

resulterade i splitkassetten, 

med The Bedrövlers, 

”How could hardcore 

be any worse?” som idag är 

en viktig del av det svenska 

kulturarvet. Nu är Asocial 

tillbaka igen, i våras gjorde 

de två redan legendariska 

spelningar på Cyklopen i 

Stockholm. Och snart kommer 

bandets debut-lp, 33 år 

sedan den där dagen då de 

omedvetet skapade musikhistoria. 

Författaren och musikern Daniel 

Ekeroth gav för några år sedan ut 

en superfet bok om svensk death 

metal. Den svenska råpunkscenen 

nämndes som en tidig utgångspunkt 

för det svenska death 

metal-undret. 

– Den hastighet och brutalitet 

som Asocial uppvisade med ”How 

could hardcore be any worse?” 

är helt klart en viktig länk mellan 

extrem punk och extrem metal, 

menar Daniel. 

– Band som Napalm Death sägs 

ha inspirerats av denna demo när 

de utvecklade sin hastighet, och 

kopplingen är uppenbar. Därtill 

hade TB Asocial, och kanske än 

mer Jörgen i Svart Parad, ett speciellt 

sätt att sjunga som gränsade 

till den senare growl-stilen inom 

death metal. Jag vet att några 

av medlemmarna i Entombed 

har nämnt Svart Parad som en 

föregångare till growl. Sen blev 

väl Asocial mer eller mindre 

ett death metal-band i början 

av 90-talet, särskilt deras sista 

inspelning hos Dan Swanö är mer 

death än punk. Många av Asocials 

otaliga medlemmar har genom 

åren också spelat mycket metal, 

i band som Interment, Beyond, 

Uncanny, Dellamorte, Centinex, 

Entombed AD, Demonical, Agony, 

Hatred... ja, en jävla massa. Johan 

Jansson är väl den mest skyldiga! 

Helt kapitel om Asocial 

Daniel arbetar nu med en bok om 

svensk 80-tals hardcore. När jag 

kontaktar honom har han precis 

korrläst det 24 sidor långa kapitlet 

om just Asocial. 

– De hade större betydelse än 

folk fattar. Framgångsmässigt 

var väl Asocial kanske aldrig ett 

av de ledande banden vad det 

gäller svensk 80-tals hardcore, 

men såväl musikaliskt som 

engagemangsmässigt betydde de 

mycket. Den korta period då de 

spelade proto-grindcore under 

1984 var kanske den största 

musikaliska nydaningen av alla 

inom svensk hardcore, även om 

de aldrig fick något erkännande 

för den. 

– Demon ”How could hardcore 

be any worse?” är sinnessjukt 

bra. Medlemmarna var ju också 

drivande i ett par fanzines (även 


om det blev få nummer), och 

Håkan Aspnäs hade ju etiketten 

Dis-Cassettes/Dis-Records. Dessutom 

var det kretsen kring Asocial 

som drev spelstället Bunkern 

i Hedemora i mitten av 80-talet, 

där många av de svenska banden 

fick tillfälle att spela. Mob 47 

gjorde bland annat sin första 

spelning där. Medlemmarna i 

Asocial var också aktiva i andra 

band, som Svart Parad, Distrust, 

Discard med mera. Personligen 

håller jag Asocial väldigt högt. 

Daniel anser att allt de gjorde 

under 1984 ”håller sjukt hög 

klass”. 

– ”How could hardcore be any 

worse?” är en av mina favoritdemos 

någonsin, och ”Det bittra 

slutet...” är en av de starkaste 

svenska sjuorna från 80-talet. 

De hade ett jävla ös, direkta 

låtar samt en rå desperat sång. 

Allt känns så jävla äkta. ”Asocial 

Attack” är nog låten med Asocial 

som ligger mig närmast om hjärtat, 

den är så jävla brutal. 

Fans bakom järnridån 

Men det var såklart inte bara i 

Sverige som punks gick igång på 

den här kassetten. Amerikanska 

punkbibeln Maximum Rocknroll 

med Tim Yohannan i spetsen älskade 

den och i Prag i dåvarande 

Tjeckoslovakien satt en 16-åring 

och blev fullständigt överkörd av 

dalmasarna. 

– Jag bytte kassetter med en 

brevvän i Polen och han skickade 

en tejp med Really Fast vol 2. 

De här två Asocial-låtarna var 

så otroligt råa men ändå catchy, 

framför allt ”Rustning är mord”. 

– Och ”How could hardcore be 

any worse?”-kassetten, alltså 

ingen spelade så supersnabbt 

och galet som de gjorde då. 

Den som berättar detta heter 

Martin Suicixx Cesky och är en 

välkänd tjeckisk punkprofil som 

bland annat jobbar med nätzinet 

Kids and heroes. Kort efter sitt 

första möte med Asocial dök 

”Religion sucks”-ep:n upp i en 

skivaffär i Prag. Martin köpte den 

omedelbart och har den fortfarande 

kvar i samlingen. 

– Jag blev helt golvad av den 

skivan. Ilska, mörker och råhet 

på en och samma gång. Soundet 

var mörkt, kryddat med de 

där djävulska ekot på sången 

mixat med riff som stannade kvar och 

Discharge-trummor. Perfekt soundtrack 

för min tonårspunkångest. 

Martin berättar att han nyligen 

lyssnat igen och han tycker att singeln 

åldrats väl. Samtidigt undrar han om 

Asocial spelade in fler låtar än de som 

hamnade på samlingarna ”Hardcore for 

the masses” och ”Attack is now suicide”. 

– ”No time to be nice” och ”Religion 

sucks” är mina favoriter, slår han fast. 

Mess från hela världen 

Ifjol två utgåvor på vinyl som dokumenterade 

Asocial, och 2015 gav 

originaltrummisen Håkan Aspnäs ut 

samlings-cd:n ”Det bittra slutet”. 

– Jag fick en massa meddelanden från 

punkare i Brasilien, Japan – i princip 

hela världen – som berättade hur mycket 

de lyssnade på oss redan 1984 och 

att Asocial betytt mycket för dem. 

Håkan är inte med i det Asocial som 

återbildats. Han har dock sin uppfattning 

om dagens Asocial klar. 

– Deras nya material är ju sjukt bra. 

Och det är en åsikt som många skriver 

under på. Asocials sångare TB vittnar 

om att reaktionerna på återfödelsen 

varit lysande, på gränsen till galet i 

såväl Sverige som utomlands. 

– Det hade vi ju delvis förstått, säger 

TB. Men kanske inte riktigt så mycket, 

att vi är kult ute i världen. 

TB och Tomas ”Tompa” Andersson 

diskuterade för flera år sedan att dra 

igång bandet igen, men de fick aldrig 

riktigt ihop med de gamla 

medlemmarna. Istället bildade 

de Utanförskapet. Men ifjol tog 

de upp diskussionen igen. Mats 

Svensson var pepp, men Håkan 

tveksam. 

– Vi frågade Johan Jansson 

om han ville spela trummor. Det 

ville han och så var det klart. Vi 

började repa och allt kändes rätt 

och bra. 

Hur kändes det att stå på 

scenen igen som Asocial? 

– Vi drog ju igång med dubbelgig 

på Cyklopen. Det var jävligt 

bra och det var jävligt kul, och 

en aning nostalgiskt att köra 

de gamla låtarna igen efter så 

många år. 

Hur var det att sjunga texter 

ni skrev på 1980-talet? 

– Det kändes inte så konstigt 

tycker jag egentligen, samhället 

är förändrat men ändå mycket 

samma skit. 

Asocialsjuorna, och framför 

allt ”Det bittra slutet”, har ju 

stått sig otroligt bra genom 

åren. Vad hände egentligen 

när ni spelade in ”Det bittra 

slutet”? 

–Det hände väl bara att vi drog 

till Töreboda och Kloakens alternativa 

antistudio och brände in 

sex låtar. Vi fixade och trixade en 

del, jag hade supit och tappade 

rösten helt redan vid sångtestet. 

När sången skulle läggas var det 

bara att väsa fram sången så gott 

det gick. Resultatet blev ju ”Det 

bittra slutet”. Efter inspelningen 

hade jag pratförbud i flera veckor 

innan rösten kom tillbaka. 

Varför tror du att ”Det bittra 

slutet” idag är en klassiker 

med samma dignitet som Anti 

Cimex ”Victims of a bombraid” 

och Mob 47-debuten? 

– Jag tror att den är jävligt rå 

för den tiden. Asocial var eget 

och brutalt in your face mangel. 

Debut-lp på gång 

I höst kommer Asocials debut-lp. 

10 låtar spelades in hos mangellegendaren 

Mattias ”Kenko” 

Kennhed och ges ut av FOAD. 

När det gäller gigs kommer 

Asocial dyka upp på Hygget men 

är också bokade på Cyklopen tillsammans 

med Discharge i höst. 

– Framtiden är punk och atomkrig, 

avslutar TB. 



63

”Jag valde 

mellan 

tusentals 

texter” 

Författaren och journalisten Peter Kagerland gav tidigare i år ut 

boken ”Punklyrik - svenska punktexter 1977-1982”. Turist i tillvaron 

ville så klart veta hur han resonerade under framväxten av den, men 

också vilken punklyrik som betytt lite extra för honom. 

Hur kom du på idéen med Punklyrik? 

– Jag ville skriva en bok till om punken. Många tjatade om att jag 

borde göra en uppföljare till Ny Våg, en bok om om punken från 

1983 och framåt, men jag kände att jag inte var rätt person att skriva 

den. Även om jag tycker att det är häftigt att sätta på Huvudtvätt, 

Anti Cimex och Skitslickers ibland är jag inte tillräckligt intresserad 

av hardcore-punken som ju dominerade under resten av åttiotalet. 

Kraften är häftig i mindre doser men jag gillar melodier och det är 

det ju ont om där. Dessutom kände jag att jag inte pallade att dra 

igång ett sådant mastodontprojekt till. Ny Våg tog tio år från start 

till mål och det var svårt att hålla energin uppe under så lång tid. 

Men jag hoppas verkligen att någon tar tag i det och gör den boken. 

Det är viktigt. 

– För det är det allting handlar om. Punken har varit så himla 

viktig för mig hela livet och och jag vet att den varit det för väldigt 

många andra. Mycket inom punken skedde ju ute i marginalen där 

många band på sin höjd omnämndes i obskyra fanzines, ofta inte 

ens det. Om ingen skulle skriva ner den historien skulle det mesta 

vara helt bortglömt om tio-tjugo år och det vore sorgligt eftersom 

så mycket är så bra. Jag tycker att det jag gör är viktigt, men jag är 

långt ifrån ensam i denna mission. Jocke Sundberg på Punktjafs gör 

ett oförtröttligt kanonjobb, liksom de skivbolag som återutger de 

gamla skivorna och de arrangörer som anordnar punkspelningar 

osv. Och så klart alla som fortsätter att köpa punkskivor. Punken 

ska inte få dö! 

– Att min andra bok skulle handla om låttexterna kändes naturligt. 

Det var ju där skillnaden mellan den övriga rocken och punken 

var som störst. Det de tidigare punkbanden sjöng om hade ju ingen 

sjungit om förut, i alla fall inte på det sättet. Så tanken dök upp 

om att det skulle kunna bli en bra bok om man bad låtskrivare och 

bandmedlemmar berätta historierna bakom texterna. Varför de 

skrevs och vad de fick för reaktioner på dem. Jag menar, det var 

rätt modigt att skriva hatlåtar om raggare på den tiden. Hur vågade 

Skäms, P-Nissarna och The Rude Kids göra det? Vad hände när de 

visade sig på stadens gator? 

Hur resonerade du när du skissade på boken i inledningsfasen? 

– Egentligen visste jag inte var jag skulle hamna när jag startade. 

Jag hade haft idéen i skallen ett tag. Ny Våg var ju förhållandevis 

torr. Även om jag där försökte få in en del skojiga anekdoter blir 

ju bandpresentationer faktabaserade. Man måste ju liksom rabbla 

upp medlemmarnas namn och årtalen måste ju med. Nu skulle jag 

ju få chansen att komma lite närmare. 

– Jag hade nog inte riktigt tänkt att det skulle bli så många kapitel 

som tjugotvå men så blev det. Huvudtanken var att berätta bakgrunden 

till en massa låttexter. Det jag däremot redan från början 

bestämde mig för var att inte analysera texterna mer än att möjligen 

placera dem i ett sammanhang. Därför stoppade jag in en sida i 

början av varje kapitel där jag gjorde just det, där jag också bjöd på 

några nedslag från mina egna tidiga punkår. 

Vad var knepigast med arbetet den här gången? 

– Det mesta knepiga betade jag av på förra boken, exempelvis 

att hitta de människor jag ville ha kontakt med. De flesta som 

medverkar i Punklyrik hade jag ju kontakt med när jag gjorde Ny 

Våg. Nu visste de flesta dessutom vem jag var, vilket gissningsvis 

gjorde det lättare att få folk att berätta en massa saker. Krånglet 

var kanske att få folk att minnas. Det visade sig att det inte alltid 

var lätt att komma ihåg varför en text skrevs eller ens vem i bandet 

som gjorde just den texten jag var ute efter, det har ju gått några år. 

Men många hade mycket att berätta och orden bara flödade medan 


Lyrik som träffade Peters hjärta 

Innan punken var många texter jag hörde av nonsenskaraktär. Jag gillade 

The Sweet men de sjöng mest om ”pappa ramba ramba hey poppa joe coconut”, ”oh 

chi cacao coco” och liknande. Annars var det kärlekstrams eller sådant man 

inte fattade alls. När punken kom blev texterna tydligare och jag gillade 

det. Oftast gick det inte att missta sig på vad de handlade om. Det var inte 

alltid man hörde allt de sjöng men oftast fattade man ändå. Så för mig är en 

bra punktext tydlig. Men det är också så att det är svårt att separera texten 

från musiken. En bra text blir ju på något sätt ännu bättre om själva låten 

är skitbra. 

Att välja ut fem texter av de tusentals punktexter som skrevs de här åren 

är självklart helt omöjligt. Här kommer i alla fall fem texter som träffade 

mitt hjärta: 

”We’re only in it for the drugs” - Ebba Grön 

För mig som landsortspunkare var Stockholm 

ett paradis med alla band och alla spelställen. 

Och Rågsved må ha varit hårt och tufft 

för dem som bodde där men i och med att Ebba 

Grön höll till där blev Rågsved helig mark. 

I texten får man en liten men spännande 

inblick i förortslivet, med tunnelbanor och 

droger. Men just denna text tjänade också som 

inspiration för många. I och med att Ebba 

var inblandade i kampen för egna lokaler 

där fungerade det som inspiration för musikföreningar 

ute i landet. Jag tror att den 

gjorde det för oss i föreningen Rock d’Amour 

i Linköping. Den gjorde det i alla fall för 

mig. Och för oss gick det bättre än för Oasen. 

Vi fick ett hus som kommunnen byggde om till 

replokaler. 

”Raggare is a bunch 

of motherfuckers” - The Rude Kids 

Jovisst är texten smått naiv, det 

håller jag med om. Kanske är det 

därför jag gillade (och gillar) den 

så mycket. Raggarna, som man man ju 

inte kunde låta bli att tycka illa om 

eftersom de så ofta gav sig på sådana 

som oss, var på något sätt inte värda 

mer än en naiv text. Det skulle ha 

varit kul att vara en fluga på väggen 

i raggarkåken när de hörde den 

låten första gången. Sedan kan man 

ju så här i efterhand tänka att vi 

hade mera gemensamt än vad både vi 

och raggarna trodde. Vi var ju båda 

outsiders som ville stå en bit utanför. 

”En meningslös dag” - Attentat 

Vid den här tiden gjorde i stort 

sett alla lumpen, det gick knappt 

att komma undan. Totalvägra var det 

inte så många som vågade då, sitta i 

fängelse lockade inte särskilt mycket. 

Alternativet för många var att 

i alla fall skriva låttexter om hur 

illa det var. ”En meningslös dag” var 

en av dem som satte sig sig hårdast, 

säkert också till stor del på grund 

av den svängiga melodin. 

”Ronka” - Perverts 

Det är klart att det hade sjungits om snuskiga 

saker tidigare i rockhistorien men det 

kändes ändå spännande när punkbanden skrev 

texter som denna, inte minst för att det 

var på svenska. Jag minns att man funderade 

på vad Christer Blomgren och de andra 

Perverts-killarnas föräldrar tyckte när de 

fick höra den. Och väldigt många vuxna blev 

förstås upprörda när de hörde den. Det tyckte 

man ju var kul. 

”Så jävla svensk” - Urban Släke 

Vissa textförfattare under punken hade 

förstås lite mer att komma med än andra. 

Per Seigerlund i Urban Släke var en av 

dem, det förstår man snabbt när man läser 

igenom texten till denna låt på debutsingeln. 

Här handlade det inte bara om att 

vräka ur sig något, här fanns en massa 

tankar bakom. Synd att bandets historia 

blev så kort. 


65

”Tyvärr fick jag aldrig med Thåström. Han är ju som de 

flesta vet inte så förtjust i att prata om det som varit och 

det får jag självklart acceptera. Men i en soffa i logen 

efter en spelning gav han mig i alla fall en halvtimmes 

redogörelse om varför han helst låter den biten vara. Han 

sa bland annat att han är stolt över vad Ebba Grön åstadkom 

men att han själv inte blev helt nöjd med sina texter 

förrän en bit in i Imperiet.” 

andras minnen var vagare. Att få med folk på tåget var egentligen 

inte svårt, även ett par som egentligen tyckte att texterna de skrivit 

kändes smått patetiska idag. Någon till och med skämdes för sin 

text med gick ändå med på att ge några kommentarer, men det hör 

ju också till. Allt man gjorde som femtonåring kan ju inte kännas 

bekvämt att konfronteras med när man har fyllt femtio, och det ska 

det väl inte heller vara. 

– Tyvärr fick jag aldrig med Thåström. Han är ju som de flesta 

vet inte så förtjust i att prata om det som varit och det får jag självklart 

acceptera. Men i en soffa i logen efter en spelning gav han mig 

i alla fall en halvtimmes redogörelse om varför han helst låter den 

biten vara. Han sa bland annat att han är stolt över vad Ebba Grön 

åstadkom men att han själv inte blev helt nöjd med sina texter förrän 

en bit in i Imperiet. Det var ett tungt vägande skäl för honom. 

Fjodor fick jag i alla fall med. 

– Det kändes lite trist att vissa band jag tycker mycket om inte 

riktigt gick att trycka in i boken eftersom de inte skrev ”regelrätta 

punktexter”. TT Reuter är med men bara med en text, Kai Martin & 

Stick! är inte med alls. Den typen av band, med den typen av texter, 

hamnade tyvärr lite utanför denna gång. 

Hur många texter valde du mellan? Hur många läste du? 

– Först skrev jag ner tänkbara texter ur minnet under respektive 

ämne, sedan började jag bläddra igenom alla svenska punkplattor. 

Jag läste texterna på de omslag där texterna fanns tryckta och 

lyssnade på massor av låtar och lade till efterhand. Man kan alltså 

säga att jag valde mellan tusentals texter. Här och där blev det 

ganska trångt så jag blev förstås tvungen att rensa. Det var inte lätt. 

Jag hade flera tankar under tiden jag valde. Jag försökte exempelvis 

tänka på den geografisk spridningen, förhållandet storstad och 

landsbygd och att få en bra blandning mellan större och mindre 

band. Där det var möjligt försökte jag också få med olika vinklingar 

av det aktuella ämnet. 

– Med andra ord är det alltså inte så att jag har försökt välja ut de 

160 bästa texterna till boken. Jag brukar säga att åtminstone hundra 

av texterna lika gärna hade kunnat bytas ut mot hundra andra 

och att det hade blivit en lika bra bok ändå. 

Kan du säga något generellt om den svenska punklyriken 77- 

82? 

– Först och främst bör man kanske tänka på att väldigt många av 

de punktexter som skrevs under de här åren författades av förhållandevis 

unga människor som i många fall knappt hade skrivit mer 

än enstaka uppsatser i skolan. De flesta hade definitivt inte skrivit 

någonting utifrån sig själva. Dessutom tror jag att dessa texter 

ofta skrevs ganska snabbt, kanske i replokalen veckan innan en 

spelning på den lokala fritidsgården. En låt behövde helt enkelt en 

text, något måste man ju sjunga. Det var självklart ingen som tänkte 

på att de kanske skulle bli tillfrågade om att berätta om sina texter 

till en bok nästan fyrtio år senare. Men allt detta borgar ju för en 

spontanitet som är häftig. Fram med det ur hjärtat bara, liksom. 

– Sedan är det klart att det skrevs en himla massa texter av olika 

karaktär. Bland alla snabbt ihoprafsade texter fanns även motsatsen, 

där textförfattare hade kommit lite längre. Men jag lägger 

egentligen ingen värdering i det, jag lyssnar lika gärna på förhållandevis 

simpla texter som mer genomarbetade med mer finess. Jag 

tycker de kompletterar varandra på ett bra sätt. Punken var spretig 

i sig så det är klart att det avspeglar sig även i texterna. 

– Självklart var det också så att inte riktigt allt kanske kom från 

det egna hjärtat. Flera som medverkar i boken erkänner till exem- 

pel att ett stort skäl till att de gjorde texter om kungen var att Sex 

Pistols skrev ”God save the Queen”. Några stycken erkände också 

att de hade en bucket list där de bockade av ämne efter ämne. Som 

punkband skulle man ju gärna ha låtar om disco, raggare, polisen 

osv. Men det kom ju ändå från hjärtat på något sätt, ingen sjöng ju 

texter man inte stod bakom. Lite inpiration är aldrig fel. 

Vad kan du säga om språket i lyriken, finns det ett speciellt 

”punkspråk” eller ”punkton”? 

– Jo, det måste man väl ändå säga. De flesta texterna präglas ju 

av en tydlighet, en rakhet, som inte var så vanlig vid den här tiden. 

Ofta var verserna ganska korta och refrängerna bestod inte sällan 

bara av en enda rad som upprepades åtta gånger. Och alla som 

skrev texter förstod ju att texterna blev ännu mer effektiva och 

provocerande om de kryddades med diverse svordomar. Men återigen, 

det finns många exempel på mer poetiska låttexter i boken. 

Dessutom blev det, som exemplifieras i det sista kapitlet, relativt 

vanligt att skriva nonsenstexter om slemmiga torskar, cornflakes 

och att gå till tandläkaren. Så humorn fanns också där, alla var inte 

arga. Åtminstone inte hela tiden. 

Lärde du dig någonting du inte visste? 

– Grundtanken med boken var att låta banden berätta historier 

runt sina gamla texter, men boken som helhet berättar väldigt 

mycket om hur det var att vara ung i Sverige vid den här tiden. 

Det var inte det som var meningen men det blev en väldigt trevlig 

bonus. Vi som var med då var ju inte bara punkare. Vi var samtidigt 

ganska normala tonåringar, åtminstone de flesta av oss, som tänkte 

normala tonårstankar. Många bjuder väldigt mycket på sig själva 

och berättar öppet till exempel om känslan av utanförsskap, sin 

inställning till religion och poliser. Man får helt enkelt veta massor 

om vad som rörde sig i en flera hundra ungars skallar och det är 

häftigt tycker jag. Jag är säker på att man kan ha stor glädje av att 

läsa boken även om man inte gillade punk. Det är en samtidsskildring 

så god som någon. 

Vilka slutsatser kan du dra av arbetet med boken? 

– En slutsats skulle kunna vara att väldigt många fortfarande 

präglas av de där tidiga punkåren. Åren mellan femton och tjugo 

brukar ju sägas vara viktiga för det fortsatta livet och så tror jag 

verkligen att det varit för majoriteten av alla som bidragit till 

boken. Ett stort antal gör fortfarande musik i olika sammanhang, 

ofta till och med i punkband. De flesta står dessutom än idag för de 

åsikter de gav utlopp för i texterna de skrev som tonåringar. Några 

sa att de kanske skulle uttryckt sig annorlunda idag men att de 

ändå sympatiserar med sitt tonårsjag. 

– I vilket fall som helst tror jag många är stolta över att ha varit 

en del av punken under de där åren. Punken må ha varit bespottad 

av samhället i stort men efterhand har acceptansen ökat och numera 

förstår nog de flesta musikintresserade hur viktig punken var för 

rockens utveckling. Jag tror att många av de gamla punkare känner 

att de var med och bidrog till något ganska unikt. 

Vad blir nästa bokprojekt? 

– Ingen aning. Idéer finns men det är inte alls säkert att det blir 

fler böcker. Men jag kommer att fortsätta med de projekt jag redan 

är inblandad i, Slyngel Rekords och sajten Punk Östergötland, och 

jag kommer säkert att sätta igång ytterligare något som har med 

dokumentation att göra. Jag tycker att sådant är viktigt. 

 



IF THE KIDS ARE UNITED 

A message to you - www.amty.se 

Reggae Punk Mod 

SKA 

2 

Tone 

NORTHERN SOUL 

K E E P 

T H E 

FA I T H 

ONCE A 

PUNK 

ALWAYS A 

PUNK 

Oi! 

Postorder: 

Mängder med vinyler, CDs (nytt och begagnat) - här hittar du tips på 

massor med härliga släpp som du annars missat, eller möjlighet att 

komplettera din samling. Vi har bandtishor och annan kul merch, 

samt ett av världens bästa sortiment av brutusskjortor. 

info@amty.se 

www.amty.se 

AMTY HB 

Box 794 

120 02 Årsta 

AMTY RECORDS 

AMTY REC 


67

RAS 

ett band att älska 

Jag fick ett mejl från chefredaktören, 

han var pressad: ”RAS 

har gett ut en svinbra skiva, 

men jag hinner inte göra en artikel, 

någon som är pepp?” Jag 

hade faktiskt inte hört talas om 

RAS och kan väl inte påstå att 

jag varit ”pepp” på någonting 

den senaste tiden, men chefredaktören 

gjorde mig lite nyfiken 

på det här bandet, och för 

det är jag evigt tacksam. 

”Se inte så förvånad ut när jag sparkar 

på din kuk 

ser inga blåa skyltar men du beter dig 

som en snut” 

Ovanstående textrader 

återfinns på första 

låten ”Värddjur” på RAS 

senaste skiva Entreprenad, 

som innehåller de bästa 

punktexterna jag hört på 

länge. RAS består av Äcklet 

på sång, Vogler på synth, 

Kort Datum på Bas, Miami 

Weisse på trummor och 

Karl Hygien på gitarr. Fem 

fullkomligt geniala namn, 

som Sveriges punkvärld inte 

skådat sedan Stig Vig och 

Tage Dirty turnerade land 

och rike runt med Dag Vag. 

”Entreprenad” var såklart knäckande bra, 

chefredaktören överdrev inte, så det var bara 

till att kapitulera och kontakta Karl Hygien 

för att få reda på lite mer om RAS. 

”Tror att det kommer ta 

tid innan vi orkar göra 

en ny fullängdare men 

vi har lite planer på 

några bra singlar. Sen 

vill man ju alltid störta 

hela skiten och slå ihjäl 

nazister och kristna.” 


Jag måste tyvärr erkänna att jag inte hört 

talas om er tidigare. 

– Ingen fara. Vi har inte hört om dig tidigare. 

Redan med detta svar insåg jag att det här 

skulle bli en lysande intervju. 

RAS? Vad är bakgrunden till namnet? 

–Det verkar vara någon optisk konnotation 

folk gör. Vi stavar aldrig med bara stora 

bokstäver men alla andra envisas med det. 

Våra första skivor la till och med Skrammel 

Records upp under namnet R.A.S på Spotify. 

Folk får väl göra hur dom vill eftersom det 

är ett hopplöst namn från början. För oss 

är namnet en beskrivning på människorna 

vi sjunger om, oftast då idioter. Det är 

dock mångfacetterat. Folk fast i sms-lån, 

Sverigedemokrater, 

medvetna Riche-besökare, 

hantverkare, 

vaccinvägrare, 40-talister, 

mobbare, dj-s and 

so on… Allt hänger på 

dessa människor hur 

samhället ska fungera 

och det säger sig själv 

att det är hopplöst. 

Det fanns liksom ingen 

anledning att fylla ut 

texten med min bristfälliga 

historik över 

bandet, så jag bad Karl 

Hygien ösa på och la mina anteckningar åt 

sidan. 

– Vi bildades 2009 i Oxelösund. Vi gjorde 

ett antal spelningar och spelade sen in en 

singel och en ep. ”Vill ha mer” på Push My 

Buttons och en ep som jag aldrig har fattat 

vilka som släppte. Efter det så spelade vi 

in två lp-skivor som släpptes samtidigt. En 

på Push My Buttons och en på Skrammel 

Records. Det var första inspelningen för Kort 

Datum som till en början hoppade in när vår 

tidigare basist Mack The Makadamm-ass 

inte kunde. Vi gjorde några spelningar på 

skivorna men allt gick ganska trögt. Folk 

blev mest arga och jag ledsnade på allt 

som hade med gitarr att göra. Vår trummis 

Philthy Collins tröttnade också och gav fan i 

att vara med. 

– Några månader innan det så kastade vi 

in Vogler på Synth för att balansera upp den 

mentala biten. Han fipplade lite med någon 

trummaskin men vi fick inte till det så jag 

ringde upp Miami Weisse som jag visste satt 

och var förbannad i något hus. Han hoppade 

in på trummor och styrde upp vissa bitar 

men drog ner det mentala biten igen. Det får 

vi helt enkelt leva med. 

– Under tiden mellan dubbelsläppet och nu 

så har vi bara jobbat på den nya skivan ”Entreprenad” 

som släpptes nyss på Ultraljud 

Records. Tidigare band vi har smekt med 

våra intellekt är Local Oafs, Manikins, Henry 

Fiats Open Sore, Assid, Unabombers. 

Jag får härliga Bakverk 80/Suicide-känslor 

när jag lyssnar på er, vilka är era 

största influenser? 

– Det var kul att höra. Jag tycker det där

Foto: Mathias Johansson 

med influenser är jävligt svårt att svara 

på. Jag menar, vi är fem personer som har 

konsumerat musik i alla former i flera 

årtionden och då snappar man ju upp lite 

olika grejer överallt. 

Personligen lyssnar jag 

mycket på tidig punk/HC 

typ Damned, Dicks och 

så vidare samtidigt som 

det är mycket N.W.A, Wire 

och Sodom. Det kan dock 

ändras snabbt. Nästa 

vecka lyssnar jag kanske 

bara på Kraftwerk och 

Blitz. Vi har nog alla slutit 

upp bakom att vi gillar 

G.G. Allin och Devo. 

Så härligt att höra lite nytänk med syntljud 

i punklåtar, hur hittade ni ert sound? 

Görs musiken ”live” eller programmerar 

ni a la Suicide en del? 

”Sen får man ju aldrig 

glömma kraften 

som finns i en textrad 

som till exempel 

”dra åt helvete ditt 

jävla äckel”. Det är 

sånt allt ska utgå 

ifrån.” 

–Det är lite olika, men vi brukar ha en 

ganska tydlig grund för en låt när vi går in i 

replokalen som vi utgår ifrån. På skivan är 

det väl någon låt som har trummaskin där 

vi programmerade den 

utefter en gitarrslinga. 

Några låtar på skivan är 

också inspelad direkt i 

replokalen där vi bara 

kör på liksom. 

Jag vill påstå att era 

texter är de bästa jag 

hört sedan Thåström 

var ung och arg. Vad är 

er syn på punktexter? 

– Tack! Jag tycker att 

texter är viktiga och jag tycker att man ska 

ha ganska höga krav på dem när man sjunger 

på svenska. Däremot är det svårt att hitta 

den rätta tonen i texten så att det inte blir 

för pretentiöst eller för larvigt. Jag tycker att 

man ska utgå ifrån Sparks texter om man vill 

ha en bra måttstock. Sen får man ju aldrig 

glömma kraften som finns i en textrad som 

till exempel ”dra åt helvete ditt jävla äckel”. 

Det är sånt allt ska utgå ifrån. 

Vad är bandets vision och framtidsplaner? 

– Vi hoppas kunna spela lite mer än vad vi 

har gjort de senaste åren. Jag är sugen på att 

spela lite death så vi får se vad som händer 

med det. Tror att det kommer ta tid innan vi 

orkar göra en ny fullängdare men vi har lite 

planer på några bra singlar. Sen vill man ju 

alltid störta hela skiten och slå ihjäl nazister 

och kristna. 

Karl har i mitt tycke levererat de bästa svaren 

på några enkla frågor sedan Sex Pistols satt 

och småpratade med Bill Grundy. Det finns seriöst 

inget mer att tillägga. Köp plattan för fan. 

 



69

Mirek 

svenskt 

mangel 

Mangel från Sverige har fortfarande 

kvar kvalitetsstämpeln som 

tatuerades in under 1980-talet. Om 

det inte spelas covers på svenska 

skillingtryck runt om i världen så 

köps och säljs det gamla reliker 

för smått absurda summor, eller så 

gör du som 38-årige Mirek Vokal i 

Tjeckien och grottar ner dig i dagens 

svenska scen. 

Mirek driver skivbolaget Phobia Records 

som varit inblandad i ett flertal utgåvor 

med svenska band, så som Warvictims, 

Paranoid, Dödsdömd, Human Waste, 

Crutches, 365 Dagar av synd, Electric 

Funeral, Dissekerad, Makabert Fynd, 

Societys Decline, Ursut, Voidfiller, 

Svaveloxid, Venegeance of Karma, 

Mardröm, Personkrets 3:1, Discover, 

Besk, Brottskod 11, Suffer the 

pain, Förgiftad, Passiv Dödshjälp, 

Kronisk Misantropi, Bomangrepp, 

Kakafoni, Malcontent, Irritation, 

Bring the drones, Achilles, Nervgift, 

Myteri, Återfall, Vanvett, Adrestia, Utanförskapet, 

Arrogant State, Slutet och Honnör SS. 

– Det finns så många otroligt bra band 

i Sverige och då menar jag inte bara de 

gamla. Alltså, jag upptäcker nya gäng hela 

tiden. Visst, jag vet att det råder viss inavel i 

banden, men än sen då? Det är inga konstigheter 

att en person spelar i fem band. Ni är 

helt galna däruppe, beror det på den mörka 

vintern, skrattar Mirek. När jag spelade med 

mitt band Fear Of Extinction i Sverige träffade 

vi så många genuint trevliga människor 

på varje spelställe, det verkligen flödade 

positiv energi. 

– Jag gissar att de flesta punkare i världen 

emellanåt lyssnar på svenskt mangel. När 

jag började lyssna på punk så var det 

band som Anti Cimex, Crude S.S., 

Asocial, Skitsystem, Protes Bengt, 

Disarm, Crudity, Wolfpack, Disfear, 

Victims, Mob 47, Discard tillsammans 

med manglet från England, 

Japan och Usa som gällde för 

mig. 

150 titlar 

Mirek sparkade igång Phobia 

Records 2001, innan dess hade 

han under några år haft en tapedistro. Första 

utgåvan var en re-press av See You In Hells 

debutsjua. Idag har katalogen växt till cirka 

150 titlar, där många av dem som sagt är 

med svenska band. 

– Ja så är det. De första svensk grupperna 

jag gav ut på Phobia var Human Waste, 

Dödsdömd (båda på kasssett) och 365 Dagar 

av synd. Sedan kom jag genom Personkrets 

3:1 i kontakt med Danne (Halvfabrikat) som 

jag gett ut många skivor tillsammans med. 

Och efter det var det väldigt enkelt att få 

kontakt med fler och fler band som jag ville 

ge ut plattor med. Jag har nästan bättre koll 

på den svenska scenen än den tjeckiska. 

Och den tjeckiska scenen lovordar Mirek. 

Han säger att den för tillfället är stark, med 

många spelningar, nya band och framväxten 

av pappersfanzines. 

– Den som vill ha färska nyheter om den 

tjeckiska scenen kan surfa in på www. 

perifiera.cz eller www.czechcore.cz, och vill 

du ha koll på den slovakiska så bokmärker 

du www.punkgen.cz. Jag vet att all text är på 

tjeckiska men det fixar du lätt med google 

translate, säger Mirek. 

 



Fear Of Extinction med Mirek på sång. 

Mirek tipsar om tjeckiska och 

slovakiska band att hålla koll på: 

See You In Hell, Mörkhimmel, Gride, Krüger, 

Gomora, Slavery, How Long?, Beton (SVK), Roxor 

(SVK), Lahar, Fear Of Extinction (hehe), Ginnungagap, 

Brüuner Todesmarsch, Sheeva Yoga, 

Lycanthrophy, Needful Things, Controlled Existence, 

Genom Bastard, Afterlife, Ficken Leben, Angry 

Brigade, Tomorrows Hell, Rozpor (SVK), Kovadlina, 

och Repelent SS . 


71

NIKE 

minns sin punk med kärlek 

Nike Markelius, punklegend, multimusiker, författare och skribent är ständigt 

aktuell. Förra året gav hon ut den hyllade självbiografin Trumslag Hjärtslag 

som du bör läsa om du inte redan gjort det. Och i ett tidevarv då konsten, och även 

punken, blir mer och mer urvattnad, känns det skönt att det fortfarande finns 

några artister som fortfarande levererar och vågar gå framåt och vara kreativa. 

Nike Markelius är en av dem. 

Hur känns det att ha gett ut en biografi, 

att ha gått igenom det som man upplevt? 

Har du lagt allt bakom dig nu eller tror 

du att du i framtiden kommer att göra en 

reviderad version av Trumslag Hjärtslag? 

– Det har varit härligt och flödigt att skriva 

om livet jag levt. Det har gått lätt och lustfyllt 

för det mesta. Att göra alla dessa minnesresor. 

Naturligtvis smärtsamt också, när det 

gäller vissa saker, men livet är ju både ock 

och det tror jag framkommer bra i den här 

boken. Sen kändes det viktigt att berätta 

om punkens födelse i Stockholm, musiklivet 

som det var under mina ungdomsår och 

fortsättningen sen musiken blivit mitt yrke 

och ansvaret det innebär. Skönt att nörda 

loss i beskrivningar av arbete med låtskriveri, 

turnéer och skivinspelningar. Det var 

ju också väldigt skönt att skriva boken på 

uppdrag, som jag hade förmånen att göra, 

att veta hela tiden att den skulle komma ut 

och nå sina läsare. 

– Nej någon ny version av boken kommer 

inte. Det här var första 50 åren, kanske 

skriver jag om nästa 50 också så småningom 

haha! Jag har skrivit kontrakt för fler böcker 

och jobbar nu med två nya bokprojekt, av 

helt annat slag. 

Finns där någon händelse i boken som 

du i efterhand kom på att du glömt skriva 

om? 

– Nej faktiskt inte. Men jag är övertygad 

om att det finns en hel del som jag inte 

minns som skulle 

varit roligt att skriva 

om. Turnéminnen 

och sånt som är dolt 

i ungdomens vilda 

festdunkel. Minnet är 

ju så selektivt, det har 

jag märkt när jag tagit 

hjälp av vänner och 

kollegor att minnas 

under arbetet med 

boken, vi minns alla 

olika saker. Men det 

var bra att sitta ner 

och prata minnen 

med dem, vi triggade varandra och mindes 

tillsammans. 

”Världen har hårdnat 

så pass och allt 

fler har fått det allt 

sämre och skillnaderna 

mellan de 

som har och de som 

inte har är större. 

Det är en olycklig 

utveckling.” 

Hur har reaktionen på boken varit bland 

dina vänner och gamla bandmedlemmar? 

– Bra tycker jag. Det är ingen som haft 

någon invändning om något som nått mig i 

alla fall. 

Skulle vara kul om du orkar guida oss 

genom din karriär längs memory lane för 

de som kanske inte känner till din karriär 

med några kommentarer om några av 

dina band, vi börjar med USCH: 

– Fina första kanonbandet! 

Punken hade just kommit till 

stan, jag var 16 och hängde 

i Gallerian med de andra 

punkarna. Alla spelade i band. 

Vi ville också starta ett. Så 

Irre (Irre Terad, bas) och jag 

bestämde oss för att starta 

USCH. Efter bara några få månader 

i replokalen fick vi följa 

med som förband till Ebba 

Grön på en liten förortsturné 

plus Uppsala. Det var stort 

och vi gjorde succé. Att jag så 

tidigt fick starta mitt liv som 

musiker i det här bandet, har betytt så himla 

mycket för mig. Det har varit min musikaliska 

grund. Vi var så modiga, så sorglösa och 

vågade sjunga om relationer också mitt i alla 

samhällsomstörtande vråltexter. Det var så 

befriande och skönt att spela i ett punkband 

på den här tiden. Kraftfullt och livsnödvändigt. 


”De nya texterna 

känns så personliga 

och annorlunda än 

något annat jag 

skrivit förut så jag 

har bestämt mig för 

att ge ut det och 

turnera som soloartist 

nu. Jag jobbar mycket 

med röster och med 

täta skimrande 

gitarrvävar och 

kommer att ha 

flera elgitarrister 

på scen.” 

Foto: Cristian Saltas 


73

Tant Strul: 

– Ett underbart band! Det föll sig naturligt 

att bli en del av Tant Strul när de frågade 

om jag ville vara med. Jag bodde redan ihop 

med Kajsa och vi var redan vänner allihop. 

Musikaliskt var det som att hitta hem och en 

solklar utmaning för mig som instrumentalist 

och jag utvecklades mycket som trummis 

under de åren. Det blev några år av ganska 

stora framgångar med bandet. Vi blev väldigt 

väl emottagna och turnerade mycket i hela 

Sverige, i Danmark, Norge, Finland, gjorde 

tv-shower och släppte plattor. 1985 gjorde vi 

vår sista spelning på Roskildefestivalen inför 

25.000 personer. Men sen gjorde vi också 

en återföreningsturné under hela 2012. Det 

var riktigt roligt! Vi spelade bara gamla låtar 

i originalversionerna. Förutom alla medelålders 

jämnåriga med oss som kom och 

återupplevde gamla minnen så var där nu 

massor med unga människor i publiken, som 

stod längst fram och sjöng med i låtarna. 

Vi insåg att en helt ny generation lyssnat in 

sig på oss och kom för att se oss för första 

gången live. Många var inte ens födda när 

det begav sig. 

– Jag har under alla år i tiden här emellan 

spelat i olika fria musikgrupper, varit teatermusiker, 

dramatiker och skrivit och spelat 

musikteater för små barn. 

Nike & Röda Orkestern: 

– Bandet kom från början till ur en frustration 

över sakernas tillstånd när borgerligheten 

och deras sunkiga värderingar 

tog över allt mer. När högerpopulism och 

rasism började normaliseras samtidigt som 

jag såg att vanligt folk fick det allt sämre, 

klassklyftorna ökade och alla människors 

lika värde ifrågasattes i vardagen. Jag kände 

att jag måste göra något och jag var nyfiken 

på hur andra människor såg på samhället så 

som det hade blivit. Så jag startade bandet 

som ett samarbete med olika textförfattare 

och musiker. Jag kontaktade ett ganska stort 

antal författare och bad dem skriva varsin 

sångtext ur ett politiskt, existentiellt perspektiv. 

Jag fick in många fina texter som jag 

sedan tonsatte. Jag satte ihop bandet och vi 

började spela live inför valet 2010. Sen fick 

vi den fantastiska möjligheten att samarbeta 

med Benny Andersson som bjöd in oss till 

sin fina studio på Skeppsholmen och där 

spelade vi sen in två album. Det första ”Det 

står skrivet” kom 2012 och det andra ”Vi är 

alla” kom 2014. Jag samarbetade med till exempel 

Bruno K Öijer, som skrev ”Arvet” (som 

finns som video på Youtube), med Susanna 

Alakoski, Göran Greider, Inger Edelfeldt, 

Jenny Wrangborg m.fl. författare. Skivorna 

finns på Spotify. Vi spelar fortfarande live då 

och då. 

Du är en av få musiker som vågar säga 

vad du tycker samt att skriva texter som 

kritiserar samtiden, väldigt många artister 

idag är så försiktiga i sina åsikter, så 

beiga, även inom punken. SD, Trump och 

miljöförstöring borde vara självskrivna 

textuppslag för punkare, ändå är det få 

grupper som skriver texter som är något 

att ha. Vad har hänt? 

Usch 

"Vi var så modiga, så sorglösa och 

vågade sjunga om relationer också 

mitt i alla samhällsomstörtande 

vråltexter. Det var så befriande och 

skönt att spela i ett punkband på 

den här tiden. " 

Tant Strul 

"Musikaliskt var det som att hitta 

hem och en solklar utmaning för 

mig som instrumentalist och jag 

utvecklades mycket som trummis 

under de åren " 

Nike 

& Röda 

Orkestern 

" Bandet kom från början till ur en 

frustration över sakernas tillstånd 

när borgerligheten och deras sunkiga 

värderingar tog över allt mer." 

Foto: Mats Bäcker 

– Ja du, svår fråga. Tiden går. Tiden är ny. 

Många är rädda. Livet handlar för många om 

överlevnad. Världen har hårdnat så pass och 

allt fler har fått det allt sämre och skillnaderna 

mellan de som har och de som inte 

har är större. Det är en olycklig utveckling. 

Kanske finns inte lika mycket utrymme för 

kampvilja, genuint mod och klarsynthet hos 

människor när vi har allt större maskor i 

skyddsnäten och du behöver kämpa hårt för 

att inte bli en av dem som faller igenom. 

– Och vad gäller musikbranschen så är det 

ju oerhört svårt att leva på musik, det är 

en liten elit förunnad, då ligger inte de som 

sjunger arga politiska texter särskilt bra till. 

Det kan nog finnas en rädsla för att publiken 

sviker, vilket den ju faktiskt också gör i ganska 

stor utsträckning. När världen är skakig 

och världsutvecklingen skrämmande på så 

många sätt som nu, så vill nog många hellre 

ha glad underhållning som kan få dej att 

glömma en stund, snarare än att påminnas 

om sakernas tillstånd. Och då spelar folk den 

musik som säljer för att kunna försörja sig. 

Så kan det vara. 

Det pratas om att skivindustrin är illa 

ute, det säljs inga skivor etc, men jag tycker 

att det ges ut minst lika många skivor 

idag som det gjorde för 30 år sen. Hur är 

det att spela in en skiva idag jämfört med 

hur det var förr? 

– Skivindustrin är illa ute. Ingen säljer 

fysiska skivor längre som det gjordes innan 

streaming och nedladdnings-tjänster kom. 

Själva inspelningsprocessen är också väldigt 

annorlunda än på 70-, 80- och även 90-talet. 

Nu ska det gå fortare. Många spelar in hemma. 

Lågbudgetproduktioner är lättare att 

göra i o m den nya tekniken. Du är inte lika 

beroende av studios och skivbolag längre. På 

gott och ont. 

Du har en ny skiva på gång. 

– Ja nu har jag suttit och skrivit nya låtar 

det senaste året. De nya texterna känns så 

personliga och annorlunda än något annat 

jag skrivit förut så jag har bestämt mig för 

att ge ut det och turnera som soloartist nu. 

Jag jobbar mycket med röster och med täta 

skimrande gitarrvävar och kommer att ha 

flera elgitarrister på scen. Jag håller just nu 

på att sätta ihop bandet, söka nya samarbeten 

och vi ska börja spela live under våren. 

Musikalisk inriktning är alternativ rock med 

punknerv, drömkänsla och stor dynamik. 

Lämnar också öppet för improvisation. Det 

är det som är skönt med att ha hållit på så 

här länge att det kan få vara lite spännande 

och oförutsägbart. 

– Sen hoppas jag att vi kan komma igång 

och spela in den nya skivan under året, eller 

allra senast i början på nästa. 

Vad kan vi förvänta oss av Nike 2017? 

– Vi ska spela live en hel del. Annars jobbar 

jag ju på som vanligt med mina kulturartiklar, 

debattartiklar, mina kommande böcker 

och andra texter. 

 




Skivor och kassetter 

16 BLÅSARE 

UTAN HJÄRNA 

Vi ska gå till botten 

med det här lp 

(Power it up/ 

Fetvadd) 

Historien om den 

här plattan är minst lika underhållande 

som själva musiken. 16 Blåsare Utan 

Hjärna (kanske det bästa bandnamnet 

någonsin) klev in i studion en vinterdag 

i februari 1989 för att spela den 

här lp:n. Skivan skulle ges ut av tyska 

etiketten Dissonance Records. Efter en 

tid trillade det in fem provpressar hos 

bandet i Tranås. Men punkaren som 

drev Dissonance hade drogproblem 

och hamnade i fängelse. 16 B.U.H. försökte 

få kontakt men lyckades aldrig. 

Det skulle dröja hela 27 år tills skivan 

kom ut. För ifjol hittade Helge från 

Filthy Few 975 exemplar av ”Vi ska gå 

till botten med det här” i en källare i 

Oberhausen. Tillsammans med tyska 

bolaget Power it up har nu 16 B.U.H. 

sett till att lp:n till slut är ute. 

16 Blåsare Utan Hjärna var ett på 

många sätt väldigt speciellt band. 

Soundet var eget och textförfattandet 

annorlunda och klurigt, få band 

landar en text som ”Anarki, men inga 

fiskpinnar” bättre än det här hardcoregänget. 

De tio spåren här har åldrats väl 

och den egensinniga hardcoren känns 

fortfarande som väldigt egen. 

Avslutningsvis kan jag tillägga att 

även jag skulle ge ut en 16 B.U.H-platta 

en gång i tiden. Det rörde sig om 

en splitsjua tillsammans med Brutal 

Personal. 500 omslag trycktes upp och 

mastertejperna skickades till Ljudpress 

i Östersund, någonstans på vägen försvann 

dem. Ljudpress sa sig aldrig ha 

fått några. Posten visste ingenting. Jag 

satt med 500 omslag till ingen nytta. 

Jag flippade och la ner skivbolaget. 

Några år senare gavs splitten ut av 

Crash Mag. (3) 


AFTERLIFE 

S/t 12” (Phobia) 

Afterlife – din 

portal till ett rike av 

ångest. Första låten, 

”Forget regret”, är 

drygt åtta minuter 

och berättar hur snabbt och enkelt 

allt kan förstöras, hur du kan förlora 

allt i en sekund, att din dröm blir din 

mardröm. 

Och det blir inte mycket muntrare i 

fortsättningen heller. 

I avslutande ”Key of life” konstaterar 

den här tjeckiska crustensemblen att 

döden är livets nyckel. Jag tycker att 

det är ganska behagligt att lyssna på 

Afterlife och tycker de bygger upp 

många nyanser av grått och svart som 

lyfter den atmosfäriska crusten. Inte 

så pjåkigt. (3) 

BELTA 53 

Diktatur 7” (egen) 

Smålands Belta 

53 gav ifjol ut den 

finfina cd:n ”Ingen 

vinner”. Nu är det 

dags för bandets 

första vinyl, en tvålåtarssingel, som 

fått snurra en hel del den senaste 

tiden. 

Låtarna ”Diktatur” och ”Tjejen i 

publiken” klockar in på dryga tre 

minuter stycket har en ganska proggig 

hårdrockig karaktär. Jag saknar lite 

bett i uttrycket, kanske ett extra 

sylvasst gitarrpålägg som river sönder 

och skakar om. (2) 

BRING THE 

DRONES 

Ignorance paradise 

lp (Phobia) 

Jag har inte klickat 

med Bring The Drones 

nya platta alls. 

Det tog ett tag att sätta fingret på vad 

som var problemet för mig, men när 

polletten trillade ner var det ju glasklart. 

”Ignorance paradise” påminner 

ganska mycket om den hardcore som 

The Guilt – electropunks som oftast löper amok 

existerade i England mellan 1985- 

1989 och som Ian Glasper skriver om i 

Trapped in the scene. 

Jag tycker det är den tristaste 

perioden i brittisk punkhistoria eftersom 

den dominerades av en massa 

pre-crust band som aldrig fick det att 

lyfta. Och lite så upplever jag den här 

skivan. (1) 

BROMURE 

A la roquette 7” 

(UVPRV) 

Frankrike alltså, 

älskar stället – 

eller framför allt 

saxofonpunken 

som produceras där. Bromure är ett 

klockrent argument för fler saxofoner 

i punken. Inledande ”Catacombes” är 

så nära en betygsfemma det går att 

komma. Om du gillar Maraboots och 

Gatans Lags saxigaste låtar kommer att 

du älska detta. Jag gör det. (4) 

ROB 

COFFINSHAKERS 

Underground fire 

7” (Critical Mass 

Recordings) 

Jag blev aningen 

besviken på den 

här sjutummaren. Jag trodde Rob Coffinshakers 

skulle bjuda på en nattsvart 

giftig country men möts inte alls av 

mörker, eller country för den delen, 

utan ganska småputtrig garagerock. (2) 

THE DAHLMANS 

Play it on repeat 7” 

(Beluga) 

Ljuvlig handklappspop 

från Norge. Jag 

har lyssnat på The 

Dahlmans när det 

dykt upp länkar i 

mitt flöde och blev väldigt peppig när 

jag fick denna. Titelspåret är en catchy 

Blondie-rökare jag gärna spelar på 

repeat. B-sidan är en kul tolkning av 

Katarina & The Waves ”Do you want 

crying”. (3) 

DAMAGED HEAD 

Gone 7” (Adult 

Crash) 

Det här är fjärde 

singeln från 

hardcorekrigarna i 

Damaged Head. Här 

langar de ut sex moshvänliga låtar som 

uppmnar till dans, headbanging och 

luftgitarrshow. Jag gillar nog crossoverpärlan 

”Smoke them out” bäst 

men samtidigt är de rakare attackerna 

i ”Gone” och ”Häxprocess” feta. (3) 

DISSEKERAD 

S/t 7” (Phobia) 

Poffen! Egentligen 

räcker det så. Hans 

hetsiga jävla röst 

är smått oslagbar. 

Och när jag njuter 

av Dissekerads nya singel funderar 

jag på hur coolt det skulle vara att 

höra honom i ett lite annat musikalisk 

sammanhang. Jag tänker att hans röst 

skulle kunna göra underverkt med ett 

-77band eller i ett stimmigt saxofonpunkgäng 

eller ett röjigt oi!-band. 

Jag gissar att jag får fortsätta leka 

med de tankarna i fantasin – och 

fortsätta njuta av det grymma råpunkmangel 

Dissekerad står för. (3) 

DIVERSE ARTISTER 

Bombo Hotel 

kassett (Medan vi 

rökte Kent tapes) 

Bara det faktumet 

att någon 2017 

sätter samman en 

samlingskassett är bisarrt härligt. Och 

ungefär detsamma kan en säga om 

blandningen på ”Bombo Hotel”. Här 

möts Jet Black Gasoline och Headons 

med Psychedelic Cowboy, Patrick 

O’Brien och Svarta Ön Gospel. Festlig 

lyssning rakt igenom. (3) 

DIVERSE ARTISTER 

The new wave 

of the grave new 

beat Vol 2 cd (Our 

future) 

Jag vet inte hur 

ofta du köper 

samlings-cd:s. Jag minns inte när jag 

gjorde det sist. Jag undrar därför hur 

många coola plattor som jag missat, 

för det är ju tveksamt om jag exempelvis 

hade inhandlat denna efter att ha 

plöjt en distro. 

Och det hade ju varit jävligt synd 

för jag hade missat så otroligt många 

grymma band som visar upp sig på 

den här superfeta internationella kompilationen 

där svenska Price of silence 

och Paranoid medverkar. 

”The new wave of the grave new 

beat vol2” är fantamig proppad med 

den allra råaste och svettigaste hardcorepunken 

du kan tänka dig och jag 

har fått ett helt gäng nya favoriter jag 

tänker undersöka närmare, som: Bombardement, 

Final Fukker, This Close, 

Gaze och Indian Nightmare. Totalt 17 

band och 24 låtar. 

Missa inte om du gillar Dischargeinspirerad 

råpunk. (4) 

DRIP FEED 

Music strikes like a 

fucking dagger 7” 

(Elände) 

Jag trodde först jag 

dragit på någon av 

”A country fit for heroes”-volymerna 

när Drip Feeds slummiga 

punkrock fyllde mitt punkkontor. 

Jag tyckte till en början att det lät lite 

halvsunkigt, men när jag efter ett par 

lyssningar fått lite ordning på ”Music 

strikes lika a fucking daggar” har den 

lyft flera nivåer. Det finns jävligt coola 

detaljer, som den där knäppa basen i 

”Dagger” och gitarrliret överlag. 

Sugen på UK82? 

Spana då in den här singeln. (3)

5 Klassiker 4 Utmärkt 3 Bra 2 Godkänt 1 Inget vidare 

Samtliga skivor och kassetter som jag har tyckt till om här är sådant som skickats till mig. 

OBS! Det här är egentligen inga recensioner utan mer lite löst och slappt tyckande. 

FAN TA ER 

Vid liv men iskall cd 

(egen) 

Du som gillar crustmangel 

med black 

metal-detaljer ska 

absolut spana in det 

här svinråa gänget från Mariestad. Här 

bjussar de på ”Jag hatar dig”, ”Lägg an, 

sikta, bränn av” och ”Lik på parad”, en 

trojka sånger med övergrym sång och 

delikat mangel. Lite Skitsystem, lite 

Totalt jävla mörker och lite Norge. Ge 

mig mer! (3 ) 

FIVE THOUSAND 

Monadh cd (Our 

future) 

Jag var smått sugen 

på den här plattan 

efter att ha hört det 

viskats om både 

Amebix- och Antisect-influenser. Men 

det vet i tusan alltså, det är inte alls 

på den nivån skottarna Five Thousand 

huserar. Jag fattar kopplingen till 

nämnda band, men ”Monadh” är en 

lågmäld jämtjock i utgåva som saknar 

galenskap och överraskningar. (2) 

GIFTIGT AVFALL 

Krossa sd 7” 

(Anti-ljudkvalité) 

S/t ep 7” (Anti-ljudkvalité) 

Så otroligt kaxigt 

att debutera med 

inte en utan två 

glödande sjutummare. 

Giftigt Avfall 

gör det och sätter 

därmed ett par 

rejäla avtryck i den 

svenska punkmyllan. Jag är mycket förtjust 

i bandets old school råpunk som 

minner om hur det lät en gång i tiden 

i Göteborg när Nisses Nötter, Disarm 

och Tatuerade Snutkukar chefade. 

Lyssna, fatta, dyrka! (4/4) 

GUBBJÄVLERS 

Analysera varenda 

jävel kassett (Computer 

killed the 

record store) 

Det var så här det 

lät när man lyssnade 

på Delirium Tremens-kassetter en 

gång i tiden. Gubbjävlers definierar 

old school och anti-trendkänslighet 

på ”Analysera varenda jävel”. Jag gillar 

dem allra bäst i korta Protes Bengt-rökare 

som ”Googla det”, ”Vem är rädd 

för gubbjäveln” och ”Näthat”. (3) 

THE GUILLOTINES 

Heads will roll lp 

(Just 4 Fun) 

Robert Conn har 

härjat runt i punkscenen 

ända sedan 

Sex Pistols dagars. 

Jag har inte följt honom speciellt noga 

även om jag ibland lyssnat på The 

Pagans och The Plague. Men jag gillar 

nog The Guillotines allra bäst. ”Heads 

will roll” är en grym punkrock’n’rollplatta 

som främst får mig att tänka på 

Dead Boys och Electric Frankenstein, 

utan för den skull vara något annat än 

The Guillotines först och främst. (4) 

THE GUILT 

S/t cd (Heptown) 

Live är The Guilt 

synnerligen 

effektfulla. Emma 

rasar runt som en 

spastisk slängdocka 

och Tobias kör coola poser mest hela 

tiden. Jag har gillat det här bandet 

sedan deras medverkan på Turist i 

tillvaron vol 6. Den elektroniska punkmanin 

som flödar ur duon får dig att 

drömma om alla de där rejvfesterna 

du aldrig var på. ”Hate hate hate” och 

”I don’t care” är essen här, men övriga 

låtar smiskar bra också. (3) 

GRÅ VARDAG 

Allting är grått cdr 

(Egen) 

Linköpings Grå 

Vardag har steppat 

upp rejält sedan 

sist, nog för att 

jag tyckte de var helt okej - men nu 

är de mer än så. ”Allting är grått” rör 

sig i en miljö runt äldre namn som 

KSMB, Attentat med en del Sixten 

Redlös-vibbar. Elva låtar finns på den 

här inspelningen som ges ut på vinyl i 

höst, håll utik då. (3) 

I 11:E TIMMEN 

Samlade verk cdr 

(Egen) 

Det här var en 

väldigt trevlig ny bekantskap 

måste jag 

säga. För trots att 

Inget 

omslag 

Stockholms I 11:e timmen har spelat 

tillsammans i cirka fyra år är detta mitt 

första möte med dem. 

Basisten Johan Holmer skickade en 

cdr med nio låtar som lyft ett snäpp 

efter varje lyssning. Låtarna känns 

genomtänkta och det finns en hel del 

smakrika gitarrpålägg som river och 

sliter. Magnus Öhrn har en väldigt bra 

röst som ger texterna en extra skjuts. 

I 11:e timmen gör punk på svenska i 

samma tradition som exempelvis Los 

Bohemos och Force Majeure gjorde en 

gång. Jag vill höra mer! (3) 

INGEMANSLAND 

Lycklig men 

förbannad cd (Egen) 

Jag kan inte påminna 

mig om att jag hört 

de här Motalapunksen 

tidigare, och har de alltid låtit så 

här är de lite synd. ”Lycklig men förbannad” 

är inte bara en bra titel den 

ramar dessutom in soundet på den 

här ep:n väldigt bra. Ingenmansland är 

upprörda över sakernas tillstånd och 

de berättar det genom ganska gladlynt 

punkrock - sådan där du sitter ler över 

när du hör den. Sympatisk punkrock 

någonstans mellan Asta Kask, Social 

Distortion och Johan Johansson, typ. 

(3) 

JUNTA 

Vertigem E.p. 7” 

(Egen) 

Live var Köpenhamns 

Junta en 

fet upplevelse. Det 

är de även när de 

snurras på skivspelaren. Rå hardcorepunk 

som får mig att tänka på såväl 

italienska kaoslegender som Eu’s Arse 

och Wretched men också spanska 

hardcorehjältarna H.H.H. och brittiska 

Chaos U.K. (4) 

KRYMPLINGS 

Första var gratis cd 

(Birdnest) 

Jag trodde inte 

att det här skulle 

vara något kul alls 

att lyssna på. Det 

kändes som Krymplings fungerade 

bäst när det begav sig sist – du vet när 

Thomas Ravelli, Kenneth Andersson 

och Klas Ingesson grävde brons i USA. 

Jag vill minnas att ”Burk-luft”, ”The 

lok of love” och ”Dunken” spelades 

ganska frekvent på kalas. Men det var 

då, nu är nu. 

Och nu visar det sig att Krymplings 

kanske till och med är bättre idag än 

igår. Det är väldigt roligt att lyssna 

och texterna är överlag träffsäkra och 

fyndiga, och tolkningen av KSMBs 

”Sex noll två” är ljuvlig. Ser redan fram 

emot en uppföljare om sisådär tjugo 

år, för visst blir det så? Redan på debuten 

från 1994 deklarerade de att ”Ni 

blir aldrig av med oss”. Tur det! (3) 

LASTKAJ 14 

Becksvart cd (Second 

Class Kids) 

OMG! WTF! Yes, 

exakt så tänker jag 

när ”Becksvart” exploderar 

igång. Och 

så tänker jag, vad f-n har hänt. Det är 

mangel som kommer att ge trallpunkarna 

hjärtattack och svår ångest. 

Men så förändras ljudbilden och palestinasjalarna 

kan andas ut. Eller? 

Jag tycker det här är en jäkligt ball 

platta för att Lastkaj 14 spänner över 

ett så stort musikaliskt spektrum: det 

är trall, visa, råpunk, hardcore och 

power metal i den ena oheliga alliansen 

efter den andra. Svårlyssnad till en 

början men den som ger ”Becksvart” 

tid blir belönad. (3) 

OBNOXIOUS 

YOUTH 

Disturbing the graves 

lp (Critical Mass 

Recordings) 

När jag slog på 

”Disturbing the 

graves” var det som att sätta sig i en 

tidsmaskin med destination typ 1984. 

I ett pojkrum i Östergötland satt ett 

gäng tonåringar och lyssnade på obskyra 

speed metal-samlingar som jag inte 

längre minns namnet på. Kompisarna 

kryddade dessutom med Metallica 

och Voi Vod. Jag tyckte det var okej, 

men det var inte min värld. Obnoxious 

Youth, hajja att det är sex år sedan 

debut-lp:n ”Into the void”, är mer min 

värld eftersom de dessutom befruktar 

speeden med rikliga mängder crossover 

och hardcore: läs RKL, Septic Death 

och Cancerous Growth. Slutresultatet 

blir ganska så mäktigt. (3) 

ORREAGA 778/ 

GREBOL 

Split 12” (Mendeku 

Diskak) 

Det här är en finfin 

split med baskiska 

Orreaga 778 och 

svenska Grebol. Jag var väldigt nyfiken 

på förstnämnda och tycker de infriar 

förväntingarna hyffsat med sin fransk 

inspirerade streetpunk, hade dock 

önskat att de vågat använda saxofonen 

än mer. Grebol är ju garant för hög 

kvalitet och det gäller de fyra låtarna 

som de bidrar med här. Gapigt, störigt 

och smått underbart. (3/4) 

PLANET Y 

S/t 7” (Adult-Crash) 

Köpenhamns punkscen 

har bjudit på 

många utsökta band 

under 2000-talet 

och Planet Y är 

inget undantag. Jag är väldigt förtjust 

i den här självbetitlade sjutummaren. 

Jag tycker det emellanåt påminner 

en del om Gorilla Angreb, samtidigt 

som det är aningen surfigare och mer 

-77skramligt. Dessutom ett extra plus 

för den giftiga countrygitarren som 

spökar i bakgrunden. Mycket bra. (4) 

P.R.O.B.L.E.M.S 

Enemy/Spy 7” (Just 

4 Fun) 

Drygt tre minuter 

pur hardcorefest 

levererar 

P.R.O.B.L.E.M.S 

på den här sanslöst underhållande 

singeln. Du som har smak för MDC och 

Dead Kennedys, fortfarande lirar ”We 

got power”-samlingarna och hånglar 

med Circkle Jerks kommer älska ”Enemys 

spy” och ”Every day”. (3) 

PSYKBRYT 

Livsfarlig ledning lp 

(Noise of Sweden) 

Psykbryt tyckte det 

fick vara nog nu 

och lämnar därför 

scenen. De gör det 

på allra bästa sätt, men platta som 

kommer att leva länge. ”Livsfarlig ledning” 

är trettio minuter adrenalinstinn 

punkrock i Asta Kasks åttiotalsanda. 

Psykbryt nailar fast melodierna 

varenda gång och tricket att låta flera 


77

Skivor och kassetter 

i bandet gapa är ju så klart genialt. 

För fem år sedan blev jag knockad när 

jag första gången hörde ”Åk hem till 

Täby”, idag är känslan densamma när 

Psykbryt bränner av ”Du är ingenting”, 

”Stämpla in” och briljanta ”Jag minns 

min punk”. Tack som fan för det! (4) 

RAS 

Entreprenad lp 

(Ultraljud) 

Har du bara råd att 

köpa en endaste 

skiva i år är det för 

denna du ska swisha 

cashen, jag lovar – du kommer inte 

att hitta en bättre platta än denna. 

Musiken är ju rakt igenom totalbäng 

på ”Entreprenad” och det är framför 

allt den där helt spejsade zynthen 

som skapar galenskap. Det är Devo, 

Krunch, Dead Kennedys, Rövsvett- 

Jerker, Flipper och Suicide på en och 

samma gång. Sångaren Äcklet känns 

närgången i ditt ansikte hela tiden. 

Det är lite läskigt och härligt på en och 

samma gång. 

Musiken är som sagt formidabel, 

detsamma gäller texterna och 

exempelvis ”Kylan slår hårdast mot 

en småstad”, ”Värddjur” och ”Gör 

som jag säger” är genialiska. Det är 

även gästartisterna som dyker upp 

Hjelle, Sthlm Inkasso och Mia Maria 

Johansson. 

Som sagt, ska du bara köpa en lp i år 

så är det denna – annars är du dum i 

huvudet! (4) 

THE 

REVERBERATIONS 

S/t 7” (Beluga) 

Det ligger en skön 

orgel över den här 

singeln och för en 

novis som mig i det 

här sammanhanget så är det ju främst 

Doors-referensen som poppar upp. 

Men desto mer jag lyssnar på det 

här garagepsychbandet från punkmeckat 

Portland i Usa hör jag en hel del 

Rolling Stones och Byrds också. 

The Reverberations får mig att vilja 

dyka ner i den här myllan för att ta 

reda på mer och förhoppningsvis upptäcka 

fler eminenta låtar som b-sidans 

”Why ya gotta be so mean”. (3) 

ROYAL CREAM 

Big words, small 

talk lp (Beluga) 

En rock’n’rollplatta 

för förfesten innan 

festivalhänget. 

Royal Cream får 

mig att drömma om An Emotional 

Fish, indiepop och Hultsfred en solig 

eftermiddag i augusti. Fint. (3) 

RÄTTENS KRATER 

Urrah! cdr (Conquest 

of noise) 

Jag älskar knäppa 

band, som Ras och 

som Rättens Krater. 

Med knäpp menar 

jag band som bryter regler, går egna 

vägar, formulerar sitt eget språk. Precis 

det har Norbergs Rättens Krater gjort 

sedan de första stapplande stegen 

därute i Bergslagens ödemarker. 

Nya plattan ”Urrah!” är ”ett 

motstånd på samtliga nivåer. Ett 

psykedeliskt bondeuppror mot allt”, 

rapporterar bandet. Och ”Urrah!” 

fängslar från första stund i ”Lyftet” via 

”Det skimrar bland soporna” och ”Rå 

kraft” till avslutande ”I stålstormen”. 

Synthen ger en extra dimension till de 

flesta låtarna och när Läderbiffen tar 

ton lyssnar en. 

Bästa new wave-punken som gjorts 

i det här landet och den perfekta plattan 

för dig som går igång på Cortex, 

Dansdepartementet, Blue for two och 

Commando Musse Pigg. (4) 

S81 

S/t 7” (egen) 

En gång i tiden 

skrålade jag högt 

när Sabotage 81 

rullade igång på 

något blandband, 

helt ärligt så tycker jag fortfarande att 

”Det är bara USA” och ”Håll käft” är 

väldigt bra. 

Men jag är inte lika begistrad i Halmstadsönernas 

nya sjua. 

Det är för mycket stabbig rock över 

de de två spåren och ljudet är riktigt 

muggigt, låter som om någon låst in 

det i ett bankvalv och slängt nyckeln. 

(1) 

SLOMARP 

Christer Petterssons 

ögon kassett (Egen) 

Världen är ju inte 

rättvis, för om 

den varit det så 

hade åtminstone 

halva punkscenen tjatat om Motalas 

Slomarp, som hade fått åka land och 

rike runt för att lira sin utsökta egna 

77-punk. 

”Christer Petterssons ögon” briljerar 

med sex låtar som soundmässigt 

påminner om Bakverk-80 och där 

titelspåret är en grym svensk tolkning 

av Adverts klassiska ”Gart Gilmore’s 

eyes”. Lyssna! (3) 

STRUL 

Lennart och asen lp 

(Ken Rock) 

Det är ju så här det 

ska manglas. Pang 

på, utan krusidueller. 

Kängnäven pumpar, 

benen sprattlar. Rock’n’roll fast på 

hardcorepunkvis. 

Det svänger konstant. Jag tror jag är 

på kalas hos Missbrukarna och Totalitär. 

Festen tar aldrig slut. Strul chefar. 

”Lennart och asen” är inget annat en 

orgie i punkglädje. 

Utmärkta texter dessutom, som 

i programförklaringen ”Hifi-punx” 

där Strul konstaterar att ”punk ska 

vara bösigt, inte snyggt och polerat”, 

annars kan du ”ta din metalproduktion 

och cykla till Bahamas”. 

Köptvång! (4) 

SVART STÄDHJÄLP 

Avveckla dig själv 

7” (-) 

Äntligen en ny platta 

från Svart Städhjälp, 

de tidigare släppen 

har jag i princip 

spelat sönder och ”Avveckla dig själv” 

lär gå samma öde till mötes, för det 

här är i-ditt-jävla-ansikte-råpunk-tokvevar-rens 

från första stund, helt sjukt 

jävla lysande. (4) 

SVAVELDIOXID 

Krigets brutalitet 7” 

(Phobia) 

Svaveldioxid följer 

redan upp tolvtummaren 

”Ändlös mardröm” 

med denna vassa fyralåtarssjua. 

Och som jag skrev i förra numret 

är manglet av ypperlig klass och svårt 

att värja sig emot, däremot tycker jag 

forfarande krigslyriken är ganska platt 

och entonig. Fet cover på DNA:s 

4 000 000 000 döda kroppar. (3) 

SWINEHOOD 

Looks like shit to 

me 7” (Ken Rock) 

Buller och oljud i 

en rufflig miljö blir 

naturligtivis något 

alldeles extra när 

ex-Totalitär möter ex-Missbrukare. 

11 låtar punkterror där framför allt 

”Another wageslave to the grave”, ”I 

feel fine in the welfare line” och ”Family 

führer” är lite extra maffiga. (3) 

TOMMY & THE 

ROCKETS 

Rock’n’roll wrecking 

machine 7” 

(Beluga) 

Charmig sjutummare 

från danska 

Tommy & The Rockets som låter sin 

frejdig surfgarage blomstra i de fyra 

låtarna. Det är mer Beach Boys än 

Ramones över inspelningen, mer 60- 

än 70-tal. Titelspåret är riktigt bra, en 

låt -77punks lär kunna umgås ledigt 

med. Men även avslutande ”Gonna be 

alright” sitter väldigt fint. (3) 

TYRANT 

S/t 7” (Adult-Crash) 

Ny bekantskap från 

Köpenhamn jag gärna 

hänger mer med 

i framtiden. Bäst 

är sista ”Count me 

out” en rå oi-dänga 

med klockren sing-a-long-refräng, de 

två första spåren gillar jag också - men 

där lutar det mer åt Motörhead-hardcore. 

(3) 

URBAN SAVAGE/ 

SYNDROME 81 

Split (-) 

Urban Savages inledande 

”Cruel new 

order” är en drygt 

tre minuter lång 

zombievaggandestomp-dänga som 

har potential att urarta i kaos och hets 

live. Jag ser mycket fram emot att få 

avnjuta den live. ”Darwin against the 

machines” är mer poga själv och njuta 

av livet tills alla löper amok på slutet. 

Franska Syndrome 81 är något helt 

annat. Gladare och piggare. Sneglar 

ibland på Blitz, ibland på Rixe. Starka 

melodier, skön sång och en grym bas 

som wobblar runt. På det hela taget 

en split att återvända till. (3/3) 

VÅLDSAMT 

MOTSTÅND 

The great equalizer 

cd (Högre tempo) 

Karlstads Våldsamt 

Motstånd krämar ur 

sig elva monstruösa 

crustbomber som lätt borde attrahera 

även black metal-publiken, för det är 

i det gränslandet du hittar ”The great 

equalizer”. Jag tycker det finns en kraft 

i de här låtarna som tilltalar och jag 

gillar även flörtandet med corpsepaintmänniskorna, 

samtidigt går jag 

inte riktigt igång på detta. Varje gång 

jag lyssnat har jag från och till tappat 

koncentrationen, kanske för många 

låtar? (2) 

VÄRLDEN 

BRINNER 

10:15 7” (Egen) 

Jag blev glad av den 

här sjutummaren 

när den dök upp i 

brevlådan. Världen 

Brinner bjuder på punkrock på svenska 

av det snittet du kunde hitta på Studio 

Otukt/Beat Butchers förr i världen. 

Och trots att bandmedlemmarna har 

ganska många år i scenen bakom sig 

låter detta väldigt mycket här och 

nu-engagerat. Plattan är producerad 

av Håkan Sörle, The Baboon Show. (3) 

ZERO ZERO 

I hate 7” (Egen) 

Jag hade helt missat 

det här Stockholmsgänget, 

hur det nu 

är möjligt med tanke 

på hur bra den 

här plastbiten är. Zero Zero tycker jag 

landar någonstans mellan Turbonegro 

och Suzie Beats Them All. Här både 

hatas det och sjungs ”Fuck you” med 

attityd och skärpa. Gott nog! (3) 

ÅTERFALL/ 

VANVETT 

Split 10” (Phobia/ 

Buzzbox/PPP/ 

MOG) 

Det tar aldrig slut, 

det här flödet av 

mangel du blir så peppad att mötas av. 

Den här gången är det framför allt 

svinigt råa Vanvett som får mig på 

gott humör, pisket i ”Abrakadabra für 

alles” är löjligt bra liksom metalröjet i 

”Zombieapokalypsen”. 

Polarna i Återfall langar mer åt 

crusthållet och det som Driller Killer 

en gång pysslade med. Bra grejor det 

också. (3/3) 


Entreprenad 

LP/digitalt ute nu via Ultraljud Records 

”Fan, tänk om vi vågade låta så här!” 

Ena brorsan i Teddybears 

”Om Devo och KSMB låg med varandra i 

Samhalls fikarum skulle det låta så här” 

Hört på Carmens toalett 

”Så fräckt att jag tappar underbettet!” 

Anton Abele 

”Jag hatar dom!” 

Jan Emanuel 

Gatefold LP med textblad | 150 kr + frakt 

WWW.ULTRALJUDRECORDS.SE 


79

KNIVEN I 

o 

... eller sa 

Att ha ett band är som att ha 

förhållanden, med flera personer 

samtidigt. Och likt ett förhållande 

är det inte lätt att avsluta. 

Jag har frågat några olika 

personer om deras upplevelser 

i samband med att de lagt ner 

sina band. Det har kretsat kring 

två enkla frågor: När insåg du 

att det var dags att lägga ner 

bandet och hur kändes det? 

Foto: Michelle Olaya 

Beyond Pink är ett band jag hyser stor respekt för. 

Jag minns att jag hade några låtar från första ep:n 

på ett blandband. Från att vara något som vissa 

skrattade åt, till att vara en given del av den svenska punk 

och hardcorescenen. Ja, dom hade fan erövrat scenen. Jag 

känner att dom är ett gäng människor som investerat lite 

mer än många andra i sitt band. I alla fall så ville jag prata 

med någon om hur det kändes med uppbrottet och Clara 

Magdesjö var ju först att lämna bandet. 

Pendlade Stockholm-Malmö 

Clara flyttade till Stockholm och började med att åka ner 

till Malmö en helg i månaden för att repa, vilket funkade 

i något år. Men efter hand började hon känna det som en 

uppoffring och att det roliga allt mer försvann. Hon kände 

hur hon kunde bli sur på de andra om de inte kunde komma 

och repa de dagarna hon var nere. Typ “Jag skiter väl i 

att du känner dig förkyld, nu har jag stressat efter jobbet, 

betalat 1500 kronor, åkt tåg i fyra timmar och offrat min 

helg!” Och när det kom förfrågningar om spelningar 

kände hon ofta att hon ”inte ville offra en helg till”. Det var 

där någonstans insikten kom, det ska ju inte kännas som 

att du offrar något när du spelar. Hon konstaterar ”Det 

ska ju vara kul. Det var ju alltid kul när vi väl spelade, men 

innan jag skulle åka kände jag bara nej, jag vill inte”. 

Kände sig som en bromskloss 

Till slut kände hon att hon var mer av en bromskloss än en 

tillgång för bandet och det då var bättre att hoppa av. Våren 

2015 pratade hon med bandet om att hon ville sluta efter 

sommarens turné. Det kändes bättre att säga det i god tid 

så att de kunde vara öppna och ärliga med varandra. 


oo 

HJARTAT 

oo 

oo 

kanns det nar det ar slut 

oo 

Men det här var inget lätt beslut och inte lätt att säga till 

sina bandkamrater. De hade spelat ihop i 15 år och vuxit 

upp tillsammans i bandet. 

Clara hade aldrig varit vuxen utan bandet, när dom 

började var hon 19 år, så bandet var en stor del av vem 

hon var. När hon väl sa det så bölade dom allihopa, men 

det kändes ändå bra. 

Antiklimax 

Sedan ville det sig så illa att sommarturnén fick ställas in 

på grun av att Tijana fick njursten. Ett riktigt antiklimax. 

Istället för att sluta med flaggan i topp gick luften bara ur 

bandet. ”Det kändes så orättvist mot vår nya skiva att inte 

få den turné den förtjänade. Men samtidigt kändes det 

orimligt för mig att hålla på sådär i ett år till, bara för att 

få avsluta med en fet turné.” 

Innan Clara tog beslutet att hoppa av hade hon först 

hoppats på någon mellanvariant, att de skulle lägga bandet 

på is. Något som inte kändes så slutgiltigt. 

Det retliga är att det var typ så det blivit efter att hon 

hoppade av, på grund av diverse graviditeter och annat. 

Så ibland önskar Clara att hon inte sagt något, så de 

fortfarande officiellt hade varit ett band. ”Men samtidigt 

kändes det mer ärligt såhär, och jag utesluter inte att vi 

någon gång kommer spela ihop igen. Vi pratade, redan då 

när jag sa att jag skulle hoppa av, om att det inte nödvändigtvis 

var för alltid och evigt, utan att vi kanske kunde 

göra spelningar/turnéer ihop längre fram” avslutar Clara. 

Nästa person jag frågade var Charlie Claesson för att 

han växt upp som en del av Anti-Cimex och att det 

format honom till den han är idag. Det kanske är 

svårt att tro att Anti-Cimex la ner på grund av att skivor 

som inte sålde och utebliven publik på konserter. Men 

lägger man till att livet hann ifatt och att barn föddes är 

det kanske lättare att förstå. När insikten kom var det 

såklart ett stort nederlag. ”Man skulle ju erövra världen 

och istället hamnade man i Neverland” säger Charlie och 

jag kan inte mer än att känna igen mig i den känslan. Det 

hela dämpades lite av att han fick barn som höll honom 

sysselsatt ”...men känslan av att det man skapat under 

tolv år skulle falla i glömska var ganska hemsk. Jag var 15 

när vi startade bandet och 27 när vi lade ner” konstaterar 

Charlie. 

Tomheten infann sig 

Senare hoppade Charlie på Troublemakers och det var ett 

rätt hetsigt tempo både vad gäller spelningar och alkohol. 

Men han tyckte att gruppen stagnerade och att dom stod 

Clara, 

Beyond 

Pink 

”Det kändes 

så 

orättvist 

mot vår 

nya skiva 

att inte få 

den turné 

den förtjänade. 

Charlie, 

Anti 

Cimex 

”Man 

skulle ju 

erövra 

världen 

och istället 

hamnade 

man 

i Neverland” 

på samma plats och trampade. ”De var nöjda med att 

spela staden Göteborg på Hönö med tillhörande fylla och 

hångel. Det var inte jag” berättar han. Det var inget lätt 

beslut att ta men när han beslutade att hoppa av kändes 

det betydligt bättre. Trots det infann sig ändå tomheten 

när han väl lämnat Troublemakers. Bandet var ju en 

del av hans sociala liv under tio år och de hade umgåtts 

mycket. Nu fick det ett abrupt slut. Kanske var det lite 

enklare den här gången säger han, då han inte var med 

och startade Troublemakers. 

Själv kan jag, Johan Malm, som den drivande i mina 

band tycka att det är dags att lägga ner när det känns 

jobbigt att ringa och fråga bandmedlemmarna om 

de vill repa. När man vet att de inte längre vill men ändå 

måste ringa för att man har saker inuti som måste ut. 

Ibland är det en enstaka person som inte längre vill och 

då kan det räcka att göra sig av med den medlemmen och 

få in lite nytt blod men ibland kan det välta hela bandet 

över kanten. 

Jag är livrädd för att inte ha ett band att kanalisera min 

kreativitet genom. Ibland har jag vägrat ge upp innan jag 

hittat nya människor att spela med. Det är förbannat jobbigt 

när man lagt all sin energi och levt sitt liv genom ett band 

och helt plötsligt inser man att det inte är hållbart längre. 

Jag var besegrad 

En gång var jag ensam kvar och två medlemmar bodde i 

andra änden av Sverige och en i USA. Jag var arbetslös och 

satt nätterna igenom och la till folk på myspace, jag hade 

en replokal fullt bestyckad där allt var sorterat och låg 

perfekt på sin plats. Det slog mig när jag började måla om 

lokalen att det var dags att leta nytt band. Jag gick hem 

och skrev ett avskedsbrev till bandets myspacevänner 

och gick vidare. Det var lättande men samtidigt jobbigt. 

Jag hade ju erkänt mig besegrad. 

Vad skulle jag göra med all tid jag lagt på bandet? Det 

som jag hade lutat mig mot i fem år fanns inte mer, det 

var borta. Alla timmar jag lagt på att skriva och memorera 

texter var inte längre till någon nytta. Sedan dess har jag 

haft ett gäng andra band och det jag lärt mig är väl att 

inte hålla krampaktigt tag i det gamla utan att våga chansa 

och kasta sig ut i tomma intet och leta nya projekt. 

Framför allt att prata igenom vilken ambitionsnivå man 

vill hålla. Så att inte en person tror att man ska försöka 

slå igenom och ständigt turnera medan de andra är nöjda 

med att träffas varje tisdag och prata skit och spela lite 

musik. 

 

Johan Malm 


81

PUNKFIOL 

for the masses 

”Fiolen är mångsidig 

och passar 

både för smetiga 

melodier och upprepade 

kompfigurer. 

Den är också som 

ett kitt som ’mustar 

till’ ljudbilden.” 

Sir Reg live. 

Foto: Martin Wilson 

I vintras såg jag Sir Reg på KB i Malmö. 

Jag var inte superpepp på dem, 

hade hört någon skiva som jag tyckte 

var sisådär. Men den där kvällen blev 

jag helt uppslukad av bandet och framför 

allt av Karin Ullvins oemotståndliga 

fiol-lirande som verkligen lyfte 

soundet. 

– Det var trevligt att höra, säger Karin som 

berättar att hon började spela fiol när hon var 

runt 7 år gammal. 

Punkfiol har hon lirat sedan 2009. Men hon 

inspireras främst av musiker från den klassiska 

musikens värld som exempelvis Itzhak Perlman 

och Japp Schröder. När det gäller fiolband nämner 

hon The Dubliners och Flogging Molly. 

Vad tycker du fiolen tillför ett band? 

– Fiolen är mångsidig och passar både för smetiga 

melodier och upprepade kompfigurer. Den är 

också som ett kitt som ”mustar till” ljudbilden. 

När kommer du in i låtskrivarprocessen? 

– Det är olika. Ibland är jag med och petar ganska 

tidigt. Det viktigaste är den fulla frihet jag 

har då det gäller fiolgrejorna. 

Karin har examen från Kammarmusikerutbildningen 

på högskolan i Västerås, hon läser gärna 

böcker och lyssnar på samhällsdokumentärer. 

När hon inte spelar i Sir Reg lirar hon i Banshee 

Rebels. 

– Vi spelar irländsk musik på pubar och vid 

andra festligheter. Annars har jag mest spelat 

klassisk musik i olika konstellationer 

och gör det till viss del fortfarande.

Turist i tillvaron zine 4

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?