Turist i tillvaron zine 4
Punk, hardcore, ska, oi, fanzine
Punk, hardcore, ska, oi, fanzine
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Nummer 4, sommaren 2017<br />
TURIS<br />
T<br />
I<br />
TILLVARON<br />
Foto: Jenny Plaits<br />
Kafka Prosess<br />
Nike Giftigt Avfall<br />
Asocial Youth Man<br />
Allvaret Brooke Delarco<br />
Sixten Redlös Ragata<br />
Riot Girl Sessions Luigi Scorcia<br />
Yxans punkpodd Punkfiol<br />
Barbiepunkarna Call Cat<br />
Jutte sågar dagens vinyl RAS<br />
Svenskt mangel går hem i Tjeckien<br />
Så sköter du om dina skivor Disfear<br />
Peter Kagerland om punklyrik<br />
Laddat Lugn – seriefigurerna talar ut<br />
Clara och Charlie om när band spricker<br />
Fotofrossa med Hugo Nabo, Ia Hammar,<br />
Martin Wilson och Roine Lundström<br />
84<br />
SIDOR<br />
PUNK<br />
10 sidor SKA<br />
Spökstan<br />
Ska’n’Ska<br />
T-Shirts AMTY<br />
Skandalites<br />
The Liptones<br />
Stockholm 1980<br />
Reinholds
Svensk punk<br />
2011-<br />
2016<br />
Suicide Syndicate, Glidslem, Dick Tracy, Epidemics,<br />
Snutjävel, E.A.T.E.R, Varsel, Black Feet,<br />
Kronofogden, Strindberg som tortyr, Bäddat<br />
för trubbel, Spotlicks, Prins Carl, Beyond Pink,<br />
Abjekt, Slöa Knivar.<br />
Allvaret, Bittra Miner, Brottskods 11, Nars, Headons,<br />
Trubbel, Thurneman, Tomma Händer, The<br />
Baboon Show, Kaffekatt, Vindicate This!, Fru<br />
Dörr, Mimikry, Fubbix, Striker, Insidious Process<br />
Scarlet Radio, Moralens Väktare, Ticking Bombs,<br />
Vervain, Uppgång & Fall, Total Aggression,<br />
Håll käften vad vill du!?, The Negatives, Hyrda<br />
Knektar, Oldfashioned Ideas, Thräshers, Livet<br />
som insats, Gråsuggorna, The Flints, Antipati,<br />
Vånna Inget<br />
Desperat, Din Skevf, Burning Kitchen, Rännstensorkestern,<br />
Le Muhr, Crash Nomada,<br />
Kapitano, Gamla Pengar, The great german<br />
re-research, Tiger Bell, Makabert Fynd, Våldsamt<br />
Motstånd, Bombfors, Nobelkommittén,<br />
Va!?, Aggrenation<br />
Angelpiss, Blåslampa, Brottsvåg, Fredag den 13e,<br />
Math and the Blah Blah Blahs, UX Vileheads,<br />
Spiknykter, Gatans Lag, Lurken Boogie Band,<br />
Vinnarcirkeln, Sub Alert, The Volcano, Hjärtattack,<br />
Nedslagsplats, Utbrott, Jealous Cowards<br />
Svart Städhjälp, Utanförskapet, Dobermann<br />
Cult, Ligisterna, Planet Trash, Alison Blaire, The<br />
Sweetshow, The Guilt, Knivderby, Svartlistad,<br />
Psykbryt, Pusrad, Lysande Utsikter, Inkvistionen,<br />
Kaos Kris & Helvete, Söderberg<br />
Nervgift, Solanas Cunts, Ein zwei die, KlartgrabbenskahaenEPAmedsilvertjep&Uffe,<br />
Lyckliga<br />
Idioter, Miss Behave and The Caretakers, Åtgärdsprogrammet,<br />
Contorture, The Bombettes,<br />
Kafferep, Marys Kids, Könsförrädare, Korsfäst,<br />
Körsbärsfettera, City Saints, The Headlines,<br />
M:40, Ursut<br />
2 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
Motvilja, Svin, Vet Hut, Benmjöl, Matriarkatet,<br />
Urban Savage, Ilandsproblem, Stry & Stripparna,<br />
Hellre Vargen, Nya Given, Senap, Låt dom hata<br />
oss, Min mammas klimax, Sista Dansen, Trots,<br />
Idiot Ikon, Dråp, Slomarp, Stick & brinn, Knægt,<br />
The Judas Bunch<br />
Beat up Betty, Distraktion, No Recede, Sista<br />
Försöket, Comminor, Nackskott, BDA, Fuck<br />
Frankie, Lycka Till, Giftgas, Perkulator, Toxo,<br />
Dtakters, Shitfucks, Grid, Groteskha, Snake<br />
Tongue, The Liptones
Fan<strong>zine</strong>s<br />
Jag försöker läsa så många fan<strong>zine</strong>s jag kommer<br />
över och om du gör ett <strong>zine</strong> så hör gärna av dig. Här<br />
är några tidningar jag läst under den senaste tiden.<br />
Jag skrev redan i förra numret<br />
att du knappt hinner läsa ett<br />
nummer av Flyktsoda förrän<br />
Johan gett ut ett nytt nummer.<br />
Idag (den 13 juni 2017) finns<br />
inte mindre än 15 nummer<br />
utgivna. Senaste numret<br />
innehåller intervjuer med<br />
Dråp, Belta 53, Krimtänkt,<br />
Tvekampen och Kronofogden.<br />
Dessutom recensioner, krönikor och artiklar, där<br />
framför allt historien om den försvunna 16 Blåsare<br />
Utan Hjärna-lp:n är lysande läsning. Det jag gillar<br />
mest med Flyktsoda är dess glöd, nyfikenhet och<br />
DIY-attityd. (flyktsoda14@gmail.com)<br />
Och innan detta numret gav Flyktsoda ut en split<br />
med Tragedi. Där det skrevs om feta band som<br />
Degeneration, Provocera och Dick Tracy.<br />
Tragedi görs av Micke Ström,<br />
välkänd fan<strong>zine</strong>profil som bland<br />
annat har Scizo på sitt samvete<br />
– det är dessutom Micke som<br />
jobbar med boken om Ultrahuset<br />
vilket <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong> skrev<br />
om i nummer 2.<br />
Det här är det fjärde numret<br />
av Tragedi som förutom<br />
läsvärda intervjuer med Staffan<br />
Fagerberg (varför har inte jag gjort<br />
ett megareportage om honom<br />
– troligen den person som betytt mest för mig när<br />
det handlar om punk), Psykbryt, Prins Carl, Adhesive<br />
och Self Surgery.<br />
Dessutom en del halvudda men roliga inslag som<br />
ett Diskorsord – alltså ett korsord med inriktning<br />
på käng. Knäppt och kul. Intressant är också Tony<br />
Johanssons attack mot Alonzo i KSMB-härvan.<br />
(tragedifan<strong>zine</strong>@hotmail.com)<br />
Hilda och Filip gav för drygt ett<br />
år sedan ut fan<strong>zine</strong>t HC15 som<br />
på ett kul och inspirerande sätt<br />
sammanfattade och summerade<br />
den svenska hardcorescenen<br />
2015. I HC16 gör det<br />
samma sak om tillståndet i<br />
scenen 2016. Med nyfikenhet<br />
och attityd låter redaktionen<br />
band som Waste, Pissjar, Vile<br />
Act, Nio Liv, Lawgiver och Positive Abuse att komma<br />
till tals. Layouten är total klippåklistra-glädje och jag<br />
ä l s k a r att de använder ansiktsfoton som avsändare<br />
på svaren och inte namn, så jävla lysande! Jag<br />
önskar att Hilda och Filip ville summera scenen lite<br />
oftare. (hildadenward@gmail.com)<br />
Tova Halling är redan upp i fem<br />
nummer av sitt In Defiance,<br />
det senaste har jag dock inte<br />
sett eftersom det endast<br />
delades ut till dem som var på<br />
PSK i år. Fusk. Men nummer<br />
4 har jag läst och bläddrat i.<br />
Tova berättar om band och<br />
spelningar med ett väldigt<br />
personligt tilltal som sätter en<br />
tydlig egen identitet på tidningen. Den här<br />
gången bjuds du bland på läsning om portugisisk och<br />
australiensk oi, Posso Kongro och en massa gig- och<br />
skivrecensioner. (molotovawithhate@gmail.com)<br />
Och så har det dimpt ner<br />
några utrikiska blaskor, som<br />
exempelvis långlivade Ox Fan<strong>zine</strong>.<br />
Varje gång jag bläddrar i<br />
det här magasinet önskar jag<br />
att jag varit flitigare på tyska<br />
lektionerna i skolan. #131<br />
kom i april/maj och består av<br />
148 (!) sidor, dessutom langar<br />
Ox med en 23-låtars cd. Är du<br />
en jävel på tyska kan du bland<br />
annat läsa om Protex, Hammerhead, Greg Graffin,<br />
Staatspunkrott och svenska Psychotic Youth.<br />
(www.ox-fan<strong>zine</strong>.de)<br />
Engelska Our future #1 är<br />
betydligt tunnare men minst<br />
lika intressant. Rodney Shades<br />
skriver med stort engagemang<br />
om KLF, Extreme Noise Terror<br />
och Exit Hippies. Väl värt att<br />
kolla upp om du gillar lite<br />
extremare mangel.<br />
(thisclose86@gmail.com)<br />
Artcore Fan<strong>zine</strong> känns som en<br />
gammal kompis. Detta utsökta<br />
brittiska fan<strong>zine</strong> är nu uppe i<br />
sitt 36:e nummer och denna<br />
gång bjuds det framför allt på<br />
läsfest i form av den superfeta<br />
artikeln om Upright Citizens,<br />
som bland berättar hur det var<br />
att spela i Sverige på 80-talet.<br />
Yes, jag såg dem två gånger<br />
– sjukt bra band.<br />
Artcore innehåller ett väldigt brett spektrum av<br />
punkrock, allt från huliganer som Crown Court<br />
till superöverskattade Dag Nasty, och däremellan<br />
Descendents, Vicious Circle och Flicts för att nämna<br />
några få.<br />
Som om detta inte vore nog skickar Artcore dessutom<br />
med den klassiska Upright Citizens-sjuan ”Fact<br />
and views”.<br />
Tack som fan! (www.artcorefan<strong>zine</strong>.co.uk)<br />
Malmö, juni 2017<br />
Välkomna till ett nytt nummer<br />
av <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong>. Den här<br />
gången har jag tillsammans med en<br />
mängd briljanta skribenter och fotografer<br />
fyllt <strong>zine</strong>t med texter jag själv<br />
gärna vill läsa om. Som de tio (!)<br />
sidorna om den svenska ska-scenen<br />
nu och då, där Lasse Anrell superbussigt<br />
låter <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong> återpublicera<br />
ett reportage om Reinholds han<br />
skrev för många många år sedan. Patrik<br />
Södling skriver initierat om Kafka<br />
Prosess och Mikael Ekström låter New<br />
York-profiler som Luigi Scorcia och<br />
Brooke Delarco komma till tals.<br />
Jag tycker också det är coolt att<br />
kunna vika fem uppslag åt några av<br />
landets grymmaste punkfotografer.<br />
Och så är det ju för jävla roligt att<br />
läsa Jan Jutilas vassa synpunkter om<br />
dagens vinylproduktion och om hur<br />
Marie Slacker Olsson<br />
upptäckte Youth<br />
Man. Vill du skriva i<br />
nästa nummer eller<br />
har du tagit några<br />
grymma bilder, hör<br />
av dig!<br />
<br />
Mikael Sörling<br />
OBS! Det finns fortfarande några exemplar kvar<br />
av #2 och #3. 40:- styck plus porto.<br />
Bäst just nu<br />
RAS ”Entreprenad” lp<br />
Call Cat ”Radio hour” digital<br />
Bromure ”A La Roquette” 7”<br />
Tumult ”Alltagsturisten” låt<br />
Axe Rash live, Malmö<br />
Psykbryt ”Livsfarlig ledning” lp<br />
Hårda Tider live, Malmö<br />
Döda Katten podd<br />
Bäddat för trubbel ”Live på Vinnys” kassett<br />
Smisk ”Span på stan” låt<br />
Allvaret ”Skam och skuld” lp<br />
Thåström ”Utanför Old Point Bar” låt<br />
Atrapp ”Tänk att få vakna upp en morgon och<br />
se ut som Povel Ramel” 7”<br />
Ragata ”Dissa/Gammal punk/Livsdömd” låtar<br />
Giftigt Avfall ”S/t” 7” och ”Krossa SD” 7”<br />
Posso Kongro ”063-019” 7”<br />
Bränna Broar podd<br />
Svart Städhjälp ”Avveckla dig själv EP” 7”<br />
Medarbetare #4<br />
Skribenter:<br />
Lasse Anrell<br />
Bengtzon<br />
Cod<br />
Roger Crossler<br />
Mikael Ekström<br />
Mattias Grenholm<br />
Jan Jutila<br />
Simon Lack<br />
Roine Lundström<br />
Johan Malm<br />
Marie Slacker Olsson<br />
Patrik Södling<br />
Fotografer:<br />
Ia Hammar<br />
Al Hicky<br />
Roine Lundström<br />
Hugo Nabo<br />
Jenny Plaits<br />
Helge Schreiber<br />
Peter Troest<br />
Martin Wilson<br />
Foto omslag<br />
Ska’n’Ska:<br />
Christer Tille<br />
OBS: Skicka inga lyssningslänkar eller downloads. <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong> lyssnar gärna på er,<br />
men bara på fysiska skivor . Mejla för adress: turisti<strong>tillvaron</strong>fan<strong>zine</strong>@gmail.com<br />
Citera oss gärna, men glöm inte att ange källa.<br />
Tryckt juni 2017, 500 exemplar<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong> 3
FRANK BERGSTEN<br />
Luddapa (Magnus Grehn förlag)<br />
Den gamla Rövsvett-profilen Frank<br />
Bergsten låter oss än en gång följa med<br />
in i hans absurda serietecknarvärld. Förra<br />
våren debuterade han med ”Vivelsallad”<br />
som lockade till fler än ett gapflabb<br />
under läsningen.<br />
Detsamma gäller för nya ”Luddapa”<br />
där vi återigen stöter på udda existenser<br />
i skruvade situationer, som exempelvis<br />
rutan som berättar att Barbapapa tar<br />
brons i höga hopp i klassen för rosa<br />
seriefigurer, eller hur det mystiska Luggfolket<br />
lockar på sina byten eller Jerry Gus<br />
som tog tre guld i alternativa OS i Luton<br />
eller Eva-Lotta Lottasson som får hoppa<br />
in som stand-in-vinkare åt Påven. Det är<br />
småknäppt mest hela tiden, men ibland<br />
händer det att det absurda inte ligger<br />
så förskräckligt långt från verkligheten,<br />
som när Klaus Hinterschmitt avtackas av<br />
företaget efter 50 års trogen tjänst med<br />
en tom plastpåse, som han kan ”fylla<br />
med han vill”.<br />
”Luddapa” räcker en stund och precis<br />
som med ”Vivelsallad” så lär du återvända<br />
till den när du behöver muntras upp.<br />
Den som är sugen på ett exemplar kan<br />
swisha 150:- till 0727070054.<br />
100:- plus porto.<br />
Det finns<br />
exemplar<br />
kvar av<br />
<strong>Turist</strong> i<br />
<strong>tillvaron</strong><br />
vol 9.<br />
Mejla: turisti<strong>tillvaron</strong>fan<strong>zine</strong>@gmail.com<br />
Nu känns det<br />
rätt för Disfear<br />
I april är det dags för den traditionella<br />
Roadburnfestivalen i Nederländerna.<br />
Bland alla feta bokningar<br />
är det ett namn som sticker ut<br />
– Disfear är äntligen tillbaka. Den<br />
20 april är det dags för det kanske<br />
bästa svenska råpunkbandet<br />
genom tiderna att ställa sig på<br />
scenen igen, sex år efter att basisten<br />
Henrik Frykman förlorade kampen<br />
mot cancern. Disfears senaste<br />
album var hyllade ”Live the storm”<br />
som gavs ut 2008.<br />
– Det har egentligen varit på gång i flera år<br />
men har inte passat med andra aktiviteter<br />
förrän nu. Viljan har funnits men det har<br />
helt enkelt inte gått att få ihop på ett sätt<br />
som känts bra för alla. Ska vi göra något är<br />
det 100 procent fokus som gäller, annars är<br />
det bättre att låta det vara, berättar gitarristen<br />
Björn Pettersson<br />
Efter Henrik Frykmans bortgång,<br />
trodde du att ni någonsin<br />
skulle stå på scen som<br />
Disfear igen?<br />
– Vi bestämde direkt efter Frykmans<br />
begravning att vi inte skulle<br />
lägga ned bandet. Det var ett enhälligt<br />
beslut, inget nedläggande och ingen<br />
senare re-union. Allt skulle få ta sin tid, när<br />
det kändes rätt igen skulle vi fortsätta.<br />
När Roadburn hörde av sig kändes det rätt.<br />
Disfear hade hört mycket gott om festivalen<br />
och tyckte att den låg helt rätt i tiden.<br />
– På eget initiativ kommer vi att spela på<br />
en mindre scen där det blir mer intimt och<br />
nedtonat än på den största scenen. Det kommer<br />
att bli väldigt speciellt att stå där igen<br />
utan Henrik, därför vill vi göra det på våra<br />
villkor och på det sätt som vi förhoppningsvis<br />
kommer att känna oss nöjda med efteråt.<br />
Vi har tänkt mycket på<br />
det ”första” officiella<br />
giget efter det som hände, den här helgens<br />
aktiviteter känns i nuläget rätt.<br />
På Roadburn kommer Disfear främst<br />
fokusera sitt live-set på låtar från de senaste<br />
släppen, men även en del äldre material<br />
kommer att repas in<br />
– Det är väldigt viktig del av vår historia,<br />
det enkla och råa.<br />
Den 21 april gjorde Disfear sitt första gig<br />
på 8 år. Platsen var Hafenklang Hamburg.<br />
Hur var det att stå på scenen igen, Björn<br />
Pettersson?<br />
– Det var kanske aningen ringrostigt, i alla<br />
fall första delen av setet. Det var väl inte helt<br />
otippat, men sedan kändes det ganska bra.<br />
Det var utsålt sedan nån vecka och lagom<br />
varmt, trångt och svettigt. Precis som det ska<br />
Spelade på fest<br />
Björn avslöjar att Disfear redan för drygt två<br />
år sedan gjorde ett inofficellt gig på en väns<br />
40-års fest.<br />
– Tanken var väl att vi då skulle känna oss<br />
lite för och därefter fortsätta rulla igång lite<br />
smått igen. Av olika anledningar blev det<br />
inte så, livets pussel gick inte att lägga just<br />
då. Det finns en del låtskisser och fragment<br />
men inga färdiga låtar.<br />
Kommer ni att spela in något nytt?<br />
– Det hoppas jag verkligen. Det får dock bli<br />
när det blir och känns rätt.<br />
”Kännas rätt” är det som vägleder<br />
Disfear idag. Inga fler gigs är bokade,<br />
men Björn avvisar inte tanken<br />
– samtidigt måste det...<br />
– kännas rätt, skrattar Björn. Just<br />
nu är det fullt fokus på april, dyker<br />
det upp något annat som känns bra<br />
är det dock inte omöjligt att vi gör<br />
något mer framöver.<br />
Och vi, det vill säga Disfear 2017, är förutom<br />
Björn, Tomas Lindberg (sång), Andreas<br />
Axelsson (bas), Marcus Andersson (trummor)<br />
och Ulf Cederlund (gitarr).<br />
Cockney Rejects spelade<br />
sist i Sverige på PSK<br />
för fem år sedan. I höst<br />
kommer de tillbaka till<br />
Stockholm för att förgylla<br />
ytterligare en kväll med<br />
några av punkens allra<br />
vassaste klassiker. Klubb<br />
Capital arrangerar det<br />
hela den 26 augusti.<br />
vara med andra ord. Vi gjorde ju ett oannonserat<br />
gig på en väns 40-årsfest 2014 som<br />
var det första på väldigt länge, och också det<br />
första utan Frykman.<br />
Det var mer emotionellt<br />
och kanske mer speciellt<br />
än denna gång, trots att<br />
Hamburg var det första<br />
”officiella” giget sedan<br />
2009. Med ett gig i ryggen<br />
så kändes Roadburn<br />
dagen efter ganska<br />
avslappnat och bra faktiskt.<br />
Vi hade önskemål<br />
om att få spela på en<br />
av de mindre scenerna,<br />
vilket visade sig var rätt val. Lagom stort, bra<br />
ljud och väldigt bra publik.<br />
Hur satt låtarna?<br />
– Vi hade repat en del så det satt ganska<br />
bra får jag nog säga. Några småmissar i<br />
Hamburg, och kanske någon på Roadburn,<br />
men annars helt okej. Det kan bli några justeringar<br />
framöver och även succesivt repas<br />
in fler låtar. Alltid kul att impulsivt variera<br />
sig lite från gig till gig.<br />
Hur var responsen från Roadburnpubliken?<br />
– Jag hade inga direkta förväntningar men<br />
DMU:s texter i bokform<br />
Den Mediterande Uttern ger ut<br />
sina samlande skrifter i en ny bok<br />
TEXTER 1989-2016. ”Eftersom vi<br />
anser att våra låt-texter har samma<br />
kulturhistoriska värde som Lord<br />
Byrons poesi så har vi nu gett ut en<br />
diktbok.” säger Ekis. ”Och då Svenska<br />
Akademin nu öppnat dörren till<br />
rocklyrik genom att ge Nobelpriset<br />
i litteratur till Bob Dylan, bör det<br />
inte vara en högoddsare att DMU<br />
erhåller nämnda pris 2017. Glöm<br />
inte var ni läste det först.”<br />
Från <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong> #3<br />
Björn Pettersson röjer på Kafé 44<br />
den 19 oktober 2007.<br />
Foto: Staffan Fagerberg<br />
Disfear har flera<br />
spelningar bokade<br />
håller ganska bra fortfarande. Vi lade ned<br />
väldigt mycket tid och energi på de låtar som<br />
är med där. Orginalomslaget var inte vårt<br />
första val, och inte heller andra. Vi gjorde<br />
senare ett eget omslag, till de limiterade<br />
turnépressarna av vinylen, som var mer i<br />
linje med hur vi ville ha det från början.<br />
Lyssnar inte så mycket på musik<br />
Björn säger att han har dålig koll på hur<br />
dagens punk- och hardcorescen låter, däremot<br />
håller sig han uppdaterad om vad som<br />
”Live the storm”<br />
Det har gått åtta år sedan Disfear gav ut det händer.<br />
formidabla albumet ”Live the storm”, ett – I ärlighetens namn så lyssnar jag faktiskt<br />
mästerverk i den svenska hardcorepunkhistorien.<br />
Björn har en lite mer ödmjuk är inte av ointresse, men jag vet inte riktigt,<br />
inte så mycket på musik överhuvudtaget. Det<br />
hållning till skivan och tycker den håller det prioriteras inte i nuläget. Ser dock fram<br />
hygglig klass.<br />
emot den dagen när man hittar något som<br />
– Jag lyssnar sällan på det jag själv medverkat<br />
på. Men jag gjorde det dock för en tid sluka allt som finns utgivet.<br />
man verkligen tycker är bra och bara vill<br />
sedan och jag tycker nog att ”Live the storm”<br />
Mikael Sörling<br />
”Jag hade inga<br />
direkta förväntningar<br />
men det var<br />
bra drag, lite oldschool<br />
med bra pit<br />
och stadgediving<br />
och röj.”<br />
det var bra drag, lite old-school med bra pit<br />
och stadgediving och röj. Jag tror kanske att<br />
folk behövde röra lite på sig efter nästan tre<br />
dagar av lite långsammare musik, möjligtvis<br />
något band undantaget. Det kändes lite så,<br />
att det släpptes löst lite uppdämd positiv<br />
energi. Det var faktiskt över förväntan.<br />
Vad har ni annars gjort under våren?<br />
– Vi har mest repat inför Roadburntrippen<br />
och styrt med allt annat runt om. Det är<br />
rätt mycket att aktivera igen efter ett långt<br />
uppehåll. Vi har även<br />
börjat att jobba lite med<br />
återutgivningar av våra<br />
plattor. ”Misanthropic<br />
Generation” kom precis<br />
i tid för gigen, både lp<br />
och cd, och det är mer<br />
på gång framöver. Det är<br />
ungefär vad tiden räcker<br />
till med just nu, vissa av<br />
oss har ju även andra<br />
aktiva band att sysselsätta<br />
sig med.<br />
Vad händer i sommar/höst?<br />
– Nästa gig är K-Town HC Fest 17 juni i Köpenhamn,<br />
det ska bli väldigt kul. I september<br />
ska vi göra tre gig (Leipzig, Prag, Berlin)<br />
med Wolfbrigade och Cyness, i Berlin lirar<br />
även Crude S.S. Det är ingen slump att vi valt<br />
att göra något speciellt i dessa tre städer,<br />
har alltid varit ställen som ligger varmt<br />
om hjärtat och supportat. I oktober gör vi<br />
Bloodshed Fest i Eindhoven, det blir några<br />
gig till under 2017 sedan får vi se vad som<br />
händer. Förhoppningen är att börja göra lite<br />
nya låtar också, vi får se...<br />
<br />
Mikael Sörling<br />
4 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
OBNOXIOUS YOUTH<br />
"Disturbing The Graves" LP<br />
LYSSNA OCH BESTÄLL I SHOPPEN: WWW.CRITICALMASS.SE ELLER FRÅN GINZA, BENGANS, CDON ETC<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
5
Vet Hut<br />
tar ton på<br />
nytt i höst<br />
Vet Hut är ett av Malmös ballaste<br />
punkrockband. För snart<br />
två år sedan langade de ut lp:n<br />
”Översittarjävlar/Vafan!”, så det<br />
hade ju suttit fint med något nytt<br />
snart.<br />
– Det kommer nytt till sensommaren,<br />
hösten, lovar Jenka Jenkins. Vi var i Tambourinestudion<br />
igen i mitten av maj. Vi<br />
har planer på en digital-ep på Heptown.<br />
Vad har ni pysslat med sedan sist?<br />
– Vi har spelat alldeles för lite och skrivit<br />
hela fem nya dängor.<br />
Vad gör ni i sommar?<br />
– Dricker öl, vissa klipper gräs. Förhoppningsvis<br />
trillar det in nån spelning,<br />
det hade varit trevligt.<br />
<br />
Mikael Sörling<br />
Canan drog in nästan 70 000:-<br />
Klara - Crucified Barbara &<br />
The Heard<br />
Tess - Memoria & Snake<br />
Kajsa Grytt - soloartist &<br />
Tant Strul<br />
Tumult kör<br />
Ebba Grön<br />
– på tyska<br />
Jenka<br />
Jenkins<br />
lägger sång<br />
på kommande<br />
ep:n.<br />
Det är alldeles för få svenska band som<br />
sjunger på tyska. Det tänker Stockholms<br />
Tumult råda bot på. I våras damp det ner<br />
en replokalsinspelning i min mejlkorg<br />
som gjorde mig på gott humör. Tumult<br />
hade lirat in Ebba Gröns ”<strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong>”<br />
på – just det – tyska!<br />
– I vår tappning heter den ”Alltagsturisten”,<br />
vilket direktöversatt blir typ<br />
”Vardagsturisten”, berättar sångerskan<br />
Jessica. Vi har ju egna låtar också, men vi<br />
tyckte det kunde vara kul att ha ”egna”<br />
texter till just covers. Jag kan tyska och<br />
efter ett rep så testade vi. Texterna får en<br />
mer egen tappning när man gör det på ett<br />
annat språk eftersom du måste omformulera<br />
meningarna.<br />
Förutom Jessica består<br />
Tumult av Elin<br />
(Framfall/Spotlicks)<br />
bas, Magnus (Catmanpigbird)<br />
gitarr samt<br />
Nikko (Psykbryt) på<br />
trummor. Planen<br />
inför framtiden<br />
är först och<br />
främst att spela<br />
in en debutdemo.<br />
Mikael<br />
Sörling<br />
Madde - Snake Frida - The Baboon Show Hanna - Satirnine<br />
I höst går tolv grymma musiker in<br />
i studion för att där och då skapa<br />
svensk musikhistoria. Hjärnan<br />
bakom är Canan Rosén (Tiger Bell/<br />
Twin Pigs).<br />
Canan Rosén hade en dröm om att samla ett<br />
dussin av landets bästa musiker i studion<br />
för att genomföra ett första svenskt Riot<br />
Grrrl-Session.<br />
– Jag har varit peppad på ett renodlat<br />
riot grrrlband ett par år men<br />
inte hittat musiker som har tid<br />
att starta ett. En dag när jag<br />
och min hjärna samarbetade<br />
extra bra så kläckte jag idén<br />
att det kanske kunde gå om<br />
jag skulle göra det under väldigt<br />
begränsade former. Det var<br />
så det började<br />
– Hela idén med Riot Grrrl Sessions<br />
är att jag och elva andra musiker ska ses i en<br />
studio under en helg för att skriva, repa och<br />
spela in en Riot Grrrl-platta. Den ska sedan<br />
ges ut, fysiskt och digitalt. Alla inblandade<br />
i projektet i alla led är kvinnor och/eller<br />
transpersoner.<br />
60 000 kronor krävdes<br />
Canan behövde dra in 60 000 kronor för<br />
att ro projektet i hamn. Och hon gjorde det<br />
genom crowfounding. I sista stund donerade<br />
en person 2 000 euro, nästan 20 000 kronor<br />
och finansieringen var med råge fixad.<br />
– Det var en random snubbe från Brasilien<br />
som gillar punk som langade in den<br />
summan. Han driver en liten punkfan<strong>zine</strong>distro<br />
och har troligtvis för mycket pengar.<br />
Han är jättetrevlig och vi har chattat lite<br />
på WhatsApp i och med att han donerade<br />
pengarna. Han hade lite frågor typ som<br />
jag gladeligen besvarade. Han hade<br />
fått upp ögonen för projektet när<br />
han följde oss på instagram och<br />
jag (mitt sociala medier-geni)<br />
följde tillbaka.<br />
Trodde du att det skulle gå<br />
att dra in 60 000 kronor?<br />
– Jamen alltså ja. Eller vissa<br />
dagar trodde jag absolut inte<br />
det. Men jag utgick liksom utifrån<br />
vad vi faktiskt behövde dra in för att<br />
kunna genomföra det. Sedan så valde jag<br />
alternativet flexible funding vilket skulle<br />
innebära att man mot en högre administrationsavgift<br />
på crowdfundingsajten ändå<br />
skulle få behålla pengarna även om man inte<br />
nådde upp till sitt mål. Det hjälpte till att<br />
våga sätta den summan.<br />
Det var cirka 250 personer som backade<br />
projektet. Totalsumman landade på 7 149<br />
euro, nästan 70 000 kronor.<br />
6 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
till Riot Grrrl-projekt<br />
Canan - Twin Pigs & Tiger<br />
Bell<br />
Katja - Drömfakulteten<br />
Nicki - Crucified Barbara &<br />
The Heard<br />
Maja - Heavy Tiger<br />
Manuela - Pascal<br />
Agnes - Call Cat<br />
– Helt sjukt fett! Många bäckar små så inåt<br />
helvete!<br />
Nu pågår efterarbete efter crowdfundingen<br />
– det gick till exempel att lägga en viss summa<br />
och i utbyte få en t-shirt eller en tygpåse.<br />
Så Canan packar och skickar iväg allt sådant.<br />
– Sedan så är det förberedelser inför inspelningen<br />
som pågår hela tiden. Vi kommer<br />
ju behöva ha med oss låtidéer in i studion så<br />
jag försöker slipa på lite idéer. Överlag så är<br />
det ju ett logistiskt helvete, men jag<br />
får skylla mig själv eftersom jag<br />
kom på det här, så det är bara<br />
att bita ihop och styra upp. 99<br />
procent av tiden känns det<br />
superfett och gåshudsmäktigt.<br />
Många tillsammans<br />
Projektet kommer att dokumenteras<br />
ordentligt och även det kräver en<br />
hel del arbete.<br />
– Jag håller också på att försöka lösa<br />
dokumentationsprocessen – jag har filmare<br />
och fotografer men skulle behöva ytterligare<br />
medel eller bara att få kunna låna utrustning<br />
(feta grejer helst liksom) så vi kan<br />
dokumentera skiten ur detta! Tips mottages<br />
tacksamt!<br />
Och Canan betonar att detta inte är ett<br />
enmansprojekt.<br />
– Överlag<br />
så ser jag<br />
detta som<br />
ett projekt som<br />
endast är möjligt om många gör det tillsammans.<br />
Nog kan jag hålla i alla trådar och dra<br />
i grejer, men jag kan ju inte genomföra detta<br />
själv på något sätt. Till exempel har jag fått<br />
ovärderlig hjälp av musikjuristen Eva Karman<br />
som liksom ställer upp helt pro bono<br />
för att hon tycker det är en bra grej. De<br />
flesta ställer upp utan betalning.<br />
Har du några tips till andra<br />
som vill dra igång ett projekt?<br />
– Gör det du drömmer om. Var<br />
beredd att det är mycket mer<br />
jobb än du någonsin hade kunnat<br />
ana men låt det inte skrämma dig.<br />
Be om hjälp! Ge inte upp. Var snäll<br />
mot dig själv. Var ödmjuk och tacksam<br />
för den hjälp och stöd du får. Folk har ofta<br />
huvudet väldigt långt uppe i sina egna rövar<br />
så om någon faktiskt tittar ut och erbjuder<br />
sina tjänster till något annat så är det faktiskt<br />
ganska stort!<br />
Canan avslutar med en hälsning till er som<br />
läser detta.<br />
– Om någon av er har goda idéer, tips eller<br />
tänker att ni kan vara projektet till gagn på<br />
något sätt, hör gärna av er!<br />
<br />
Mikael Sörling<br />
Ruiner ska<br />
ge Myteri<br />
en het höst<br />
Göteborgs Myteri gav för två år<br />
sedan ut ett formidabelt crustalbum.<br />
Nu är de redo för uppföljaren<br />
”Ruiner”, som ges ut på<br />
vinyl efter sommaren och på cd<br />
kanske lite tidigare.<br />
– Vår målsättning var att det skulle<br />
vara mer av allt det vi kände att vi gjorde<br />
rätt med debutalbumet. Vi ville att de<br />
skulle innehålla fler spår, bättre spår, fler<br />
instrument för att ge utrymme till fler<br />
känslomässiga upplevelser. Vi ville inte<br />
låta kostnaderna begränsa oss på samma<br />
sätt utan ville ge albumet de ekonomiska<br />
förutsättningar det enligt oss förtjänade,<br />
berättar gitarristen Johan.<br />
Myteri valde även denna gång att spela<br />
in hos vännen Kim Gravander i Studio<br />
Svavel och skickade sen iväg inspelningen<br />
över Atlanten för att låta Brad Boatright i<br />
Audiosiege utföra mastringen. Designarbetet<br />
lämnade vi till Sascha Voß , Written<br />
in Black. ”Ruiner” ges ut av ett flertal olika<br />
bolag men i Sverige är det Halvfabrikat<br />
som sköter releasen.<br />
Johan, vad händer i sommar?<br />
– Vi ska göra en spelning på Obscene<br />
Extreme Festival vilket vi hoppas kommer<br />
bli så galet roligt som vi tror. I övrigt så<br />
kommer sommaren vara väldigt lugn för<br />
Myteris del. Livet står helt enkelt i vägen<br />
för mer aktivitet än så. Vi hoppas kunna<br />
ta igen detta senare i höst.<br />
<br />
Mikael Sörling<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
7
Sju Svåra År<br />
redo storma<br />
hjärtan igen<br />
Hej Sara Hedberg i Sju Svåra År, 2011<br />
gav ni plattan ”Storma varje hjärta”,<br />
vad hände sedan med bandet?<br />
– Det är lite hop on hop off med aktiviteten<br />
i vårt band. Vi hade inte tänkt oss<br />
något uppehåll, det bara kom så mycket<br />
annat emellan. Flytt till andra städer,<br />
andra band och utbildningar slukade tid.<br />
Men vi har hela tiden haft aktivitet i vår<br />
chatgrupp! Där vi diskuterat spelningar<br />
som inte blivit och planerat studiotid som<br />
bokats av. Inte har vi legat på latsidan!<br />
Heh... Efter att skivan kom ut gjorde vi<br />
spelningar i Tyskland, Polen och Sverige.<br />
Och det senaste året har vi faktiskt varit i<br />
Göteborg Luleå Umeå och Stockholm och<br />
gigat. Det var rasande roligt.<br />
Ni drog för en tid sedan igång igen.<br />
Varför det? Och vad skiljer dagens upplaga<br />
av Sju Svåra År mot gårdagens?<br />
– Plötsligt stod planeterna rätt! Närå. Men<br />
det var bara dags helt enkelt att göra väsen<br />
av sig för att fortfarande räknas som band.<br />
Och vi låter som förr! Eftersom vi är gillar<br />
hur det låter när vi kommer samman har<br />
det inte funnits nån ambition att göra det<br />
annorlunda. Det är fortfarande melodiös<br />
politiskpunk med poetiska utbrott. Den<br />
stora skillnaden är vår nya trummis, Erik<br />
som smattrar på väldigt bra.<br />
Ni har spelat in nytt material, berätta.<br />
– Efter att ha skjutit på inspelningen i flera<br />
år satte jag tillslut kniven mot strupen<br />
på de andra och bokade en helg i Studio<br />
Wolfden i Hökarängen, Stockholm. Och<br />
hotade med att ta den till ett annat musikprojekt<br />
ifall Sju Svåra År inte skulle lyckas<br />
få till det. Och då blev det fart! Vi nailade<br />
4 låtar. Och nu har jag bytt kniv mot piska<br />
för att få ut ep:n i sommar.<br />
Vad händer i sommar/höst?<br />
– Vi tar med glädje emot förfrågningar om<br />
spelningar. Ännu är inget bokat. Vi är rätt<br />
snabba på att repa ihop oss när det gäller.<br />
Jag ser med glädje fram emot kommande<br />
spelningar. Bara locka på oss så ska vi se<br />
till att befinna oss i samma stad och på<br />
samma scen!<br />
<br />
Mikael Sörling<br />
Eli.<br />
Giftigt Avfall<br />
- en reaktion<br />
mot det perfekta<br />
Det händer roliga saker mest hela<br />
tiden på den svenska scenen och<br />
en av många ljuspunkter var när<br />
Giftigt Avfall dumpade sina inspelningar<br />
i min mejlkorg. Jag blev<br />
svårt tagen av den förtjusande<br />
råpunken som osade göteborgskt<br />
åttiotal i samklang med det monster<br />
som växt upp i sunkiga squats i<br />
Bristol. Giftigt Avfall presenterade<br />
sig under våren med inte en, utan<br />
två vinylskivor – ”S/t” och ”Krossa<br />
SD”. Ganska kaxigt.<br />
– Jag var en aning deprimerad för<br />
jag hade lagt undan lite pengar<br />
för att ha råd ge ut en sjua med<br />
mitt gamla band, inleder Linus<br />
”Siken” Sikström. Det blev dock<br />
inte av och jag valde att lämna det<br />
bandet för att satsa mer på Giftigt<br />
Avfall istället. Pengarna tog jag<br />
till våra sjuor istället, det var en<br />
förlustaffär men det var fan så<br />
roligt trycka upp skiten på riktigt.<br />
Vi visste att plattorna var bra<br />
och tänkte att svensk hardcore<br />
på vinyl säljer säkert, och de har<br />
faktiskt sålt ganska bra!<br />
På singlarna består Giftigt<br />
Avfall av Siken och Johanna<br />
Kängvall, duon startade bandet efter att ha<br />
hängt på Andra långs skivhandel i Göteborg<br />
där samlingsplattan ”GBG hardcore”<br />
inhandlades.<br />
Siken om Johanna, Eli, Siken och Linnéa:<br />
7 Johanna vrålar i Giftigt avfall. Hennes röst har<br />
formats genom åratals av hat mot överheten och<br />
patriarkatet. Johanna älskar all möjlig musik och<br />
har också ett stort hästintresse och utbildar sig just<br />
nu till hovslagare.<br />
7 Eli fann så att säga punken bakvägen. Tidigare<br />
har hen stått på scen som slam-poet och konstnär,<br />
och är utöver gitarrist i Giftigt Avfall akademiker<br />
och odlartönt.<br />
7 Siken spelar trummor i Giftigt Avfall och gitarr<br />
och sång i rock n rollpunkbandet Jerrys Farsa. Han<br />
Linnéa. Siken. Johanna.<br />
– Vi tänkte att det vore kul att skapa något<br />
liknande som TASK, Disarm och Nisses Nötter.<br />
Så vi bara bandade ett gäng låtar en dag<br />
mycket sparsamt uppmickat, 100 procent<br />
improviserat och oplanerat resulterade<br />
detta i vår självbetitlade EP. Vi gjorde några<br />
månader senare samma sak med uppföljaren<br />
”Krossa SD”.<br />
Vad är så bra med svensk råpunk från<br />
1980-talet?<br />
– Jag älskar det råa analoga soundet med<br />
mycket mid, reverb och inslag av flanger.<br />
Det känns som man flyttas bakåt<br />
i tiden till en tid då det var farligt<br />
att vara punkare. Det är ett aktivt<br />
val från vår sida att ha ett så rått<br />
mid-igt sound vi kan med mycket<br />
reverb och en del flanger. Vi vill<br />
vara en motreaktion mot det moderna<br />
”perfekta” punksoundet<br />
med finkornig dist och metalproduktion.<br />
Vi vill mangla allt vi har<br />
utan en tanke på att det ska vara<br />
”tekniskt bra”.<br />
Idag har duon blivit en kvartett,<br />
och förutom Siken och Johanna<br />
består Giftigt Avfall även av<br />
Eli Göthe och Linnéa Dahlén. I<br />
augusti spelar de på Hygget och<br />
planen är att ytterligare en singel<br />
ska komma ut – dessutom kommer de att<br />
medverka på den gratissingel som följer<br />
med nästa nummer av <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong>.<br />
<br />
Mikael Sörling<br />
är bandets gamling och har varit med i punkscenen<br />
i över ett decennium och har bland annat spelat<br />
gitarr i Moderatjävel, Smurfslakt och Civil Olydnad.<br />
Siken är utöver musiken sjukligt intresserad av: Star<br />
Wars, Nintendo 8-bitars och skumma brädspel.<br />
7 Om Siken är gamlingen i bandet så är Linnéa<br />
bebisen. Linnéa har dock hunnit lyssna på punk<br />
och hardcore i flera år, dock så är det här med att<br />
spela en relativt ny grej. När hon inte repar med<br />
bandet är hon i skolan och pluggar humanistiska på<br />
gymnasiet.<br />
8 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
Barbiepunks<br />
har inga positiva låtar om män<br />
Agzy Pop, Loco Linn, Krazy K och Sassy<br />
Zandra tänker låta barbiepunken skölja<br />
över landet. Beväpnade med debutalbumet<br />
”Radio hour” är Call Cat redo att sätta sin<br />
prägel på scenen. Hipsterskägg beware!<br />
– Barbiepunk är glad, tjejig, lekfull och<br />
feministisk punk, säger Agzy Pop. Vi<br />
spelade tidigare i ett annat band där vårt<br />
största fokus var feminism, allt vi gjorde<br />
i det bandet skulle vara feministiskt. Vi<br />
är fortfarande feminister men vill inte att<br />
det ska behöva framföras så seriöst.<br />
Eftersom det är vår<br />
egen grej kan vi också<br />
göra typ vad som helst<br />
och säga att det är<br />
barbiepunk.<br />
Inga begränsningar<br />
”Radio hour” har<br />
formen av ett radioprogram,<br />
en idé som<br />
kläcktes i studion, vilket<br />
förstärker det budskap<br />
Call Cat vill skicka vidare.<br />
Texterna på skivan handlar om allt från<br />
dryga hipsterkillar till galna festkvällar<br />
och Buffy the vampire slayer.<br />
– Vi har inte satt några begränsningar<br />
på vad vi kan skriva om men just nu har vi<br />
inga positiva låtar om män.<br />
Vad blir ni inspirerade av?<br />
– Främst av saker vi är med om själva,<br />
till exempel fick vi inspiration till<br />
”Bearded Burden”<br />
när vi spelade med ett<br />
skäggigt band som fick<br />
all uppmärksamhet trots<br />
att de sög och vi var bäst.<br />
Musikaliskt är det vida<br />
ramar som gäller.<br />
Allt från kommersiell<br />
pop på radion<br />
till riot grrrl och<br />
hårdrock.<br />
– Men gemensamt för<br />
alla i bandet är att vi älskar<br />
Tiger Bell, Vengaboys<br />
och alla Kathleen Hannas<br />
projekt.<br />
Endast digitalt<br />
Debutalbumet ”Radio<br />
hour” finns bara digitalt<br />
och det är inte säkert att den kommer ges<br />
ut fysiskt alls, även om Call Cat gärna vill<br />
det.<br />
– Vi har inte ekonomin till det. Det blir<br />
eventuellt så att vi trycker upp cd-skivor<br />
i en jätteliten upplaga – men helst vill vi<br />
ju trycka upp rosa kassetter och vinyler,<br />
avslutar Agzy Pop.<br />
<br />
Mikael Sörling<br />
”Vi spelade med ett<br />
skäggigt band som<br />
fick all uppmärksamhet<br />
trots att de<br />
sög och vi var bäst.”<br />
Foton: Martin Wilson<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
9
Foto: Martin Wilson<br />
Jag vet inte hur många gånger<br />
jag såg Sixten Redlös när det<br />
begav sig på 1980-talet. Men<br />
jag har två starka minnen från<br />
deras konserter. Som när bandet<br />
ägde Stora dans-scenen på<br />
den allra första Hultsfredsfestivalen<br />
1986. Det var magi. Total<br />
eufori. Minns det som igår hur<br />
Jöjje (sång) ömsom omfamnade<br />
ömsom rispade oss i publiken.<br />
Jag blev kär den eftermiddagen.<br />
Ett annat gig som etsat sig fast<br />
var i Motala året efter. Sixten<br />
Redlös spelade i Stadsparken<br />
mitt i stan. Det var kanske ett<br />
dussin glada själar på plats,<br />
där flera gick när Sixten började<br />
spela. Ändå gav de ta mig<br />
tusan allt för oss fyra, fem som<br />
pogade runt framför scenen.<br />
Storartat. När det blev klart att<br />
Sixten Redlös skulle följa med<br />
på KSMBs Sverigevända så var<br />
det Husqvarnas finest jag verkligen<br />
ville se. Och vilket gig de<br />
bjöd på – igen! – den där kvällen<br />
i mars. Fräscht, piggt, peppigt.<br />
Det kändes som att alla de låtar<br />
jag älskade för 30 år sedan var<br />
nyskrivna. Jag gick hem i natten<br />
med ett varmt hjärta och<br />
ett stort leende. Sedan mejlade<br />
jag Jöjje (Jörgen Andersson)<br />
för jag hade ju några<br />
frågor jag ville ställa.<br />
I wish<br />
I woz<br />
Sixten<br />
Redlös<br />
an animal<br />
10 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
Ni var ruskigt bra i Malmö? Hur kändes<br />
det att stå på scenen igen?<br />
– Tack. Det var väldigt kul att stå på scen<br />
igen efter sju års uppehåll. Första giget<br />
på turnén var i Malmö och det kändes<br />
faktiskt riktigt bra direkt. Vi fixade till<br />
lite inför de kommande gigen så att det<br />
skulle bli ännu bättre. Men det var bra<br />
publik i Malmö och vi var taggade till<br />
max.<br />
Det kändes som att ni längtat efter<br />
detta?<br />
– Vi har ju laddat på det sen i november<br />
då vi repade första gången så det kändes<br />
som inspirationen var på topp.<br />
Jag tyckte låtmaterialet lät väldigt<br />
fräscht, visst hade ni arrat om en del?<br />
– Några låtar har vi arrat om men i stort<br />
sett är det originalversioner. Under<br />
senare månad har vi försökt bättra på<br />
lite småsaker och vi har jobbat ganska<br />
mycket på körer. Lutten som spelar trummor<br />
har tidigare inte haft tillgång till<br />
någon mikrofon men<br />
helt plötsligt så hade<br />
vi fyra mikrofoner och<br />
det visade sig att hans<br />
körstämma var grym.<br />
Hur valde ni låtar?<br />
Var ni överens?<br />
– Det har förkommit<br />
lite tjafs gällande<br />
låtarna men i stort sett<br />
första rephelgen så blev det klart. Vi gick<br />
igenom låtarna vi hade. Spelade ganska<br />
många. Betygsatte och plockade fram tio<br />
bra låtar. Sen hittade vi några till under<br />
tidens gång som vi inte hade tänkt på.<br />
Hur var turnén överlag? Vilka var<br />
topparna?<br />
– Det var kalaskul. Det var väldigt roligt<br />
att arbeta med ett proffsigt gäng som<br />
skötte alla instrument och scenljud. Topparna<br />
var väl i Stockholm och Huskvarna.<br />
Stockholm för att det var utsålt med<br />
1750 personer på Cirkus och Huskvarna<br />
för det var vårt hemmagig med en helt<br />
galen publik. Det kunde däremot slutat<br />
redan efter första giget då vi blev påkörda<br />
i Lund när vi var på väg till vårt hotell.<br />
Turligt nog enbart materiella skador på<br />
bilen men det hade kunnat vara spiken<br />
i kistan för turnén efter först giget. Personligen<br />
så mådde jag askasst på slutet<br />
då jag hade feber och var förkyld men<br />
det är sånt man får sätta sig över. Roligt<br />
att träffa massa människor vi inte sett på<br />
flera år. Också väldigt kul att det var så<br />
många som kom till oss efter spelningarna<br />
och sa att vi var bra. Sånt är viktigt.<br />
Vad är skillnaden med att spela live<br />
med Sixten idag och när ni var aktiva<br />
som band?<br />
– Vi är idag mycket bättre och tajtare än<br />
förr. Vi har repat mycket mer. Vi undvek<br />
att dricka massa alkohol före konserterna.<br />
Sånt märks och känns. Vi är väl lite<br />
mer mogna även om vi stundtals under<br />
”Det var magiskt<br />
men vi<br />
ska nog låta<br />
det vara så.”<br />
dom där veckorna varit som 14-åringar<br />
igen. Vi försökte säga ”inga könsord i<br />
bilen under den här resan”. Två minuter<br />
senare så var vi fast igen. Att man kan gå<br />
i barndom på det sättet tror jag beror på<br />
att vi är kamrater sedan skolåldern.<br />
Hur resonerade ni när frågan om en<br />
re-union dök upp?<br />
– Vi tänkte först: okej, kanske det. Sen<br />
gick det ju nästan 1 1/2 år innan det blev<br />
allvarligt snack om det. Och sedan var vi<br />
tvingade att räkna och bedöma om det<br />
skulle gå tidsmässigt och ekonomiskt.<br />
Och efter lite diskussioner fram och tillbaka<br />
med arrangören så fick vi villkor vi<br />
kunde acceptera. Sen gick det undan.<br />
Varför återupplivar ni inte Sixten på<br />
riktigt?<br />
– Sixten Redlös är vårt ungdomsband.<br />
Att spela en låt som Feminint 81 som jag<br />
skrev nät jag var 15 år inför ett utsålt<br />
Cirkus i Stockholm gör man nog baran en<br />
gång. Det var magiskt men vi ska nog låta<br />
det vara så. Om vi skulle<br />
spela mer skulle vi<br />
antingen till slut spela<br />
inför elva personer på<br />
en pizzeria i Ödeshög<br />
eller börja skriva nya<br />
låtar och inget av dom<br />
alternativen känns<br />
speciellt lockande.<br />
När var det sist ni<br />
spelade live som Sixten Redlös?<br />
– Vi gjorde en spelning 2010.<br />
Finns det några planer på att återutge<br />
erat material på nytt?<br />
– Vi har lite löst pratat om vi skulle spela<br />
in några gamla låtar igen bara för att<br />
dokumentera men det är krångligt. Johan<br />
bor i Jönköping, jag och Henrik i Stockholm<br />
och Lutten i Hälsingland.<br />
Vad gör ni nuförtiden, när ni inte<br />
spelar i Sixten?<br />
– Jag arbetar på Sverige Radio och har<br />
gjort det i nästan 25 år. Jag är journalist<br />
i grunden men har haft olika chefsjobb<br />
sedan slutet av 90-talet. Henrik är fotograf<br />
och redigerare på SVT. Johan driver<br />
sin firma Lundgren pickups och säljer<br />
mikrofoner till gitarrer över hela världen.<br />
Lutten har sitt företag Träplan som bygger<br />
bland annat tv-studior. När det gäller<br />
musik så spelar Johan i ett Ebba Gröncoverband,<br />
Lutten spelar med massa<br />
olika band. Han har på senare tid spelat<br />
bland annat med Fas 3. Henrik ligger<br />
lite halvlågt på musikfronten och när vi<br />
klev in i en replokal i november så hade<br />
jag inte varit i närheten av en mikrofon<br />
på nästan 7 år. Men vem vet. Vi fick ju<br />
lite blodad tand. Och vi måste väl spela<br />
igen innan det är för sent. Nästa turné<br />
kommer nog heta ”Rock’n’rollatour 1”.<br />
Kanske 2035. Men vi har blivit övertalade<br />
förut...<br />
<br />
Mikael Sörling<br />
Per Eriksson blev för några år<br />
sedan utmanad av en amerikansk<br />
tjej att göra en kortfilm om punk.<br />
Projektet har sedan dess växt och<br />
nu handlar det om en långfilm, som<br />
kanske får premiär i höst.<br />
– Min första impuls var att göra en femton<br />
sekunders film, men det<br />
svällde till en minut, sedan<br />
fem minuter. Och så sa jag<br />
till mig själv, varför inte<br />
göra en halvtimmes film om<br />
Stockholmsscenen? Men så<br />
ville resten av landet vara<br />
med och då blev det så. Även<br />
om fokus ligger på Stockholm.<br />
– I Youtube-eran där nästan allt som spelats<br />
live läggs upp dagen efter behövs kanske<br />
någon som binder ihop det. Som sätter det i<br />
ett sammanhang, en tidskontext.<br />
Jävla skitliv<br />
– en film om svensk punk här & nu<br />
– Sedan är jag sjukt trött på dokumentärer<br />
som auktoritärt börjar med CBGB, 100 Club<br />
eller Oasen – som om punken tog slut med<br />
Sex Pistols undergång.<br />
”Sedan är jag sjukt<br />
trött på dokumentärer<br />
som auktoritärt<br />
börjar med<br />
CBGB, 100 Club<br />
eller Oasen.”<br />
Ingen nostalgi<br />
Per är i första hand videokonstnär och hans<br />
verk har visats världen över. Men han poängterar<br />
att Jävla skitliv är<br />
en dokumentär. Han har<br />
följt Ligisterna, Topper<br />
och Fuck Frankie på<br />
turnéer, festat och lärt<br />
känna dem. Vi kommer<br />
att få se livematerial, intervjuer,<br />
replokalshäng<br />
och bandmedlemmarna<br />
i sin vardag – men även<br />
den politiska turbulensen som vi lever mitt<br />
i får plats.<br />
– Jag vill inte ha så mycket nostalgi utan<br />
mer varför och hur det är idag. Jag har också<br />
valt en ganska bred definition av punk: DIY,<br />
politik, sport, föräldraskap etcetra. Så den<br />
som väntar sig ett fullskaligt krig mellan<br />
Oldschool, trall, Oi!, ska och HC blir nog<br />
besviken.<br />
Naiv vision<br />
Per har oftast filmat med handhållen<br />
kamera, ”att filma i moshpiten kräver sitt”<br />
skrattar han, men i vissa tagningar har han<br />
använt tre kameror på stativ.<br />
– Förhoppningsvis blir den ballt MTVklippt,<br />
det är min stil.<br />
När får vi se den?<br />
– Min vision att i princip endast visa den<br />
på konstgallerier var nog naiv? Förhoppningsvis<br />
i höst. Eller nästa vår, då svensk<br />
punk fyller 40 år. Arbetet är ett och ett halvt<br />
år försenat år försenat på grund av familjeskäl…<br />
Vilken punkfilm tycker du själv är bäst?<br />
– The Filth and the fury är väl bäst?<br />
Från <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong> #1<br />
Filmen om<br />
svensk punk<br />
snart klar<br />
I första numret av <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong><br />
berättade filmaren Per Eriksson<br />
om sin kommande punkfilm Jävla<br />
skitliv. Nu ett år senare menar Per<br />
att arbetet är på sluttampen.<br />
– Det betyder inte att den är färdig i morgon,<br />
jag saknar några tunga intervjuer som<br />
jag hoppas få till ganska snart. Jag filmar<br />
också en del kompletterande berättande<br />
bilder som för filmen framåt och ger en<br />
helhetsbild, där är jag inte riktigt nöjd än.<br />
Jag letar tålmodigt efter miljöer och vinklar<br />
som höjer upplevelsen, men visst – det finns<br />
givetvis en gräns för det vansinnet, skrockar<br />
Per.<br />
– Sedan är det ett mycket tidsödande jobb<br />
att mixa ljudet. Det är inte direkt Pink Floyds<br />
mixerbord som jag har tappat liveljudet på,<br />
så det är en del EQ-ande och filtrerande.<br />
Inte lika glamoröst som att filma, men lika<br />
viktigt.<br />
Förändrad punkscen<br />
En annan sak som gett Per visst bekymmer<br />
är att scenen förändrats en del under det<br />
senaste året.<br />
– Det är mycket mer konflikter mellan olika<br />
grupper och individer i Stockholm nu än när<br />
jag startade. När jag började snackades det<br />
om enighet och att lira tillsammans, nu ser<br />
jag lite mer separatism igen. Vi är mest punk<br />
och ni är inte välkomna, typ.<br />
– Men eftersom jag såg mig färdigfilmad så<br />
påverkar det inte så jättemycket, jag måste<br />
ändå fundera på hur mycket plats det ska få<br />
ta. Jag tänkte att bandkonfliktskapitlet skulle<br />
vara kort och sakligt. Men så inser man att<br />
exempelvis KSMB-bråket kanske inte helt<br />
kan ignoreras. Och då kommer frågan om<br />
jag vill att det ska ta en sådan plats att alla<br />
pratar ut – eller överskuggar det resten av<br />
filmen? Sabotage och fencewalkerdebatten?<br />
Riktig punk kontra antifagalan? Hur mycket<br />
plats vill jag ge det? Och blir de bråken<br />
respektlösa mot de andra som jobbar hårt i<br />
replokalen och inte får rubrikerna?<br />
Per siktar på att ha filmen klar innan året<br />
är slut.<br />
<br />
Mikael Sörling<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
11
Psykbryt<br />
tar farväl<br />
med gig<br />
Zackarias,<br />
varför lägger<br />
ni ner Psykbryt?<br />
– För att allt<br />
har sin tid,<br />
och Psykbryt<br />
har haft sin.<br />
Har man inte<br />
koll på sånt kan det sluta med<br />
att man börja lira på Cirkus för<br />
femhundra och tar trehundra<br />
för en tröja. Som tur är har ju ett<br />
sådant horriblet gyckelspel aldrig<br />
ägt rum.<br />
Crossler<br />
om vikten<br />
av samarbete<br />
inom punken<br />
Är det inte knäppt att göra det<br />
när ni precis gett ut en lysande<br />
skiva?<br />
– Kanske det, men vore det inte<br />
ännu knäppare att släppa en kass<br />
skiva och sen lägga ner?<br />
Vad var bäst med Psykbryt?<br />
– För mig var det bästa att få<br />
spela med tre briljanta medmusiker<br />
och bli en del av den svenska<br />
punkscenen. Att upptäcka att det<br />
finns en publik och att folk faktiskt<br />
gillar vad vi håller på med. Om<br />
jag ska våga mig på en gissning<br />
om vad som var bäst med oss i<br />
allmänhet skulle jag tro att det var<br />
livespelningarna, Tobbe och Nikkos<br />
förmågor som låtskrivarduo<br />
och att vi faktiskt är rätt dugliga<br />
på våra instrument.<br />
Vad händer nu?<br />
– Nikko lirar med Avgå! och har<br />
lite andra bollar i luften, Linus har<br />
börjat spela klaviatur (!) i Hyrda<br />
Knektar. Jag smider en del planer<br />
men har inte bestämt mig för<br />
vilket projekt jag ska börja med,<br />
men lär säkert vara med på något<br />
hörn med Fas 3 eller några andra<br />
farbröder så länge. Ska jag gissa så<br />
tror jag att det kommer dyka upp<br />
något nytt-och-poppis-band med<br />
metodiskt ihopskrivna låtar i penta,<br />
och sen kommer nån falkögd<br />
jävel längst fram säga ”vafan,<br />
gitarristen... Är inte det Tobbe från<br />
Psykbryt?”<br />
– Vi kommer att ha en rejäl<br />
avskedsspelning i höst och går ut<br />
med datum och plats (någon kan<br />
säkert gissa var det blir) när det är<br />
dags. Efter det? Då bildar vi väl ett<br />
synthrockband.<br />
– Stort tack för ett bra <strong>zine</strong> och<br />
fina recensioner genom åren. En<br />
ära.<br />
<br />
Mikael Sörling<br />
Grupprunk<br />
& dubbelmoral<br />
Punkrock anno 2017. Sitter backstage å<br />
snackar med en veteran inom svensk punk<br />
och inser att han å jag har helt olika bilder<br />
av punken å vad som är vad.<br />
Medans jag halva mitt liv levt livsstilens legend<br />
maximalt och sedan spenderat resten med att<br />
reparera skadorna, har han etablerat sig som en<br />
välmående medelålders man tillsammans med<br />
andra välmående medelålders män och dom har<br />
skrivit om kartan vad gäller svensk punk.<br />
Den punk media,<br />
klubbar, publik och<br />
radio menar när de<br />
relaterar till svensk<br />
punk har inget med mig<br />
eller det jag gör att göra.<br />
Min punk har aldrig<br />
varit välmående, utav<br />
den enkla anledning<br />
att den aldrig har vare<br />
sig domesticerats eller<br />
blivit nedbruten i små<br />
sekter av världsfrånvända<br />
hare krishna-typer<br />
i hundratals nitar eller<br />
färdigpreppade uniformer.<br />
Den punk jag levde<br />
i och med har aldrig<br />
blivit en del av dagens<br />
svenska musikkultur.<br />
Ändå ser jag hur<br />
svensk punk idag är<br />
vital, med mångfald och flertalet nya, gamla<br />
och redan etablerade band som täcker hela<br />
genrespektrat från umpalumpierna inom crust-,<br />
kängscenen till ompa ompa-banden inom<br />
skinheadscenen. Och banden är många men<br />
publiken gles, förutom när det ska skrålas med<br />
i nostalgisk allsång. En allsång som inte väcker<br />
en jävel, eller inspirerar till ett endaste nytt<br />
punkband!<br />
”Min punk har aldrig<br />
varit välmående, utav<br />
den enkla anledning<br />
att den aldrig har<br />
vare sig domesticerats<br />
eller blivit nedbruten<br />
i små sekter<br />
av världsfrånvända<br />
hare krishna-typer i<br />
hundratals nitar eller<br />
färdigpreppade<br />
unifor mer.”<br />
Problemet är vad det varit sen mitten av<br />
åttitalet; det finns ingen sammanhållning,<br />
inget sammanhållande intresse för själva<br />
musiken, livsstilen eller det positiva utanförskapet<br />
som inte ruttnar i dubbelmoralens,<br />
egenintressets eller det ständiga grupprunkadets<br />
namn!<br />
Nu har vi femtielva idioter som kör sitt eget<br />
rejs, med en liten grupp som har ett fast grepp<br />
på landets scener och respekten fraktionerna<br />
emellan är noll och intet!<br />
Om tre av dessa duktiga<br />
idioter slog ihop sina<br />
huven skulle vi svenska<br />
punkband kunna åka land<br />
och rike runt å sprida<br />
den här den bästa av alla<br />
musikstilar till fler huven.<br />
Och det är egentligen det<br />
viktigaste vi kan göra<br />
– dela med oss av det som<br />
gjorde att vi själva inte<br />
gick under...<br />
För som det är nu är<br />
dom enda som drar<br />
land och rike runt<br />
dom som håller den här<br />
kulturen kvar i 80-talets<br />
trallande - I ett jävla<br />
fiolgnisslande, knätofsvippande<br />
å pinsamt yxigt<br />
långfilsdoftande trallande! Punkrocken blir då<br />
lika jävla rolig, ball och utmanande som anslagstavlan.<br />
Å gubbarna fortsätter å va välmående<br />
men musiken blir bara allt sämre...<br />
Antagligen borde jag väl identifiera mig med<br />
de här gubbarna, men nu gör jag inte det och<br />
absolut inte med dom vars gig jag inte ens gick<br />
på när det begav sig...<br />
Roger Crossler, SMASH IT UP<br />
12 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
”Prettoskit” fick<br />
Ragata att agera<br />
Malmös Ragata langade upp tre<br />
grymma låtar på nätet, ”Dissa”,<br />
”Gammal punk” och ”Livsdömd”,<br />
och <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong> blev eld och<br />
lågar över den smått aviga new<br />
wave-punken.<br />
Hur var tanken när ni drog igång Ragata<br />
för ett år sedan?<br />
– Vi var trötta på prettoskit och ville bara ha<br />
roligt. Vi ville starta ett band vi själva ville<br />
se.<br />
Hur tänker ni nu?<br />
– Att vi har skitkul! Att<br />
det blev precis vad vi<br />
hoppades på... kanske<br />
ännu bättre faktiskt!<br />
Vilka musikaliska<br />
bakgrunder har ni<br />
och på vilket sätt har<br />
de erfarenheterna<br />
tagit plats i Ragata.<br />
”Vi gillar att vi är<br />
olika. Olika är<br />
roligast och mest<br />
inspirerande. Vi<br />
blickar sällan bakåt<br />
utan strävar framåt.”<br />
– Vi är olika som personer och kommer från<br />
olika håll musikaliskt. Vi gillar att vi är olika.<br />
Olika är roligast och mest inspirerande. Vi<br />
blickar sällan bakåt utan strävar framåt.<br />
Vad inspirerar och influerar er?<br />
– Vi blir inspirerade av varandra. På reporna,<br />
spelningarna och när vi hänger tillsammans.<br />
Vi brukar ha bandhelger ute på landet.<br />
Lyssna på varandras historier. Tänk vad vi<br />
varit med om!! Ge oss själva tid att lyssna<br />
på oss. Det finns andra också såklart som<br />
kämpar på olika sätt i livet. Det är inspirerande<br />
att vara en av dem och att möta och<br />
höra hur de kämpar mot orättvisor och för<br />
en bättre värld. Att träffa människor som<br />
överlever och att höra deras berättelser. Det<br />
inspirerar!<br />
Hur skulle ni vilja beskriva en konsert<br />
med Ragata?<br />
– Vi har skitkul! Det är fantastiskt vad många<br />
som vill komma och ha roligt med oss. Och<br />
så många trevliga arrangörer. Så fint att folk<br />
ordnar och fixar så att vi får<br />
stå på scen och spexa!<br />
Vilket gig har varit roligast<br />
hittills och varför?<br />
– Alla är härliga på sitt sätt.<br />
Alla ligg är ändå ett ligg<br />
liksom! Men vi måste nog<br />
ändå säga att spelningen<br />
på ”Dåligt rykte” på 128A i<br />
Göteborg var speciell. Det<br />
var en härlig klubb. Goa<br />
människor. Bra ljud! Eenergi!<br />
Alla dansade! Kändes som att spela på bästa<br />
kompisens fest liksom...<br />
Vad händer i sommar/höst?<br />
– Vi ska repa in några nya låtar. Hänga<br />
tillsammans. Spela på några roliga ställen,<br />
bland annat Mossagårdsfestivalen. Åka på<br />
minisemester till Flensburg där vi också ska<br />
spela. Hoppas på gött mos!<br />
<br />
Mikael Sörling<br />
10-i-topp<br />
Mika & Yxan<br />
Puntala Rock - Festival<br />
Blackbird - Restaurang<br />
KIR - Alkohol<br />
Wolfpack - Band<br />
Baboon Show - Band<br />
First Blood - Film<br />
V (originalet) - Tv-serie<br />
Jeansväst - Kläder<br />
Cyklopen - Spelställe<br />
Skansen Kronan - Gött ställe<br />
att bärsa vid<br />
Johanna, Giftigt Avfall<br />
Kaffe - livselixir<br />
Sonic the hedgehog - spel<br />
Gamla KSMB - band<br />
Harry Potter - böcker och filmer<br />
Choklad - godis<br />
Katter - djur<br />
Stigmata - Skitsystem-platta<br />
Sleepy hollow - tv-serie<br />
Muang thai - restaurang<br />
Pilbågar - vapen<br />
Lisa, Fuck Frankie<br />
1. Känslan när en vaknar och<br />
inser först efter några sekunder<br />
att det är helg<br />
2. Mina bandisar i Fuck Frankie -<br />
ett härligt gäng helt enkelt.<br />
3. Öl i allmänhet, lunch-öl i<br />
synnerhet.<br />
4. En varg söker sin pod - podcast<br />
med liv Strömqvist och Caroline<br />
Ringskog Ferrada<br />
Noli.<br />
5. Död kompis -<br />
seriebok av Simon<br />
Gärdenfors.<br />
6. När ens tiomånaders<br />
taggar<br />
till som en liten<br />
vildvetting till den gamla Misfits-dängan<br />
Where Eagles Dare.<br />
7. Queendom Crew tatueringsstudio<br />
”feministisk och underjordisk,<br />
ett systerskap i bläck”<br />
8. Grillade grönsaker, sås och<br />
sangria.<br />
9. Nätverket Ingen människa är<br />
illegal och deras arbete.<br />
10. Feminism, vilken grej!<br />
Fippe, Peking Punk<br />
Lag i hjärtat: Peking<br />
Amnesti: Vackert ord<br />
Möllevångstorget:<br />
Demoplats<br />
Nobes: Legendarisk<br />
pub<br />
Thåström: Legend<br />
Redemption song: Kampsång<br />
Rickenbacker: Bas<br />
Scarface: Episk film<br />
Metropolis brinner: Fet låt<br />
Sex Pistols: Såklart<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
13
Döda Katten<br />
– en punkpodd<br />
Yxan är en välkänd profil i<br />
scenen sedan många år tillbaka.<br />
Tidigare i år drog han<br />
igång podden Döda Katten<br />
som hittills producerat åtta<br />
långa, nyfikna, engagerade<br />
och proffsiga avsnitt.<br />
Hur kom du på idén med podd?<br />
– Jag har lyssnat en del på poddar framförallt<br />
under långa bilresor och där någonstans<br />
började jag fundera på det. Sen blev jag<br />
arbetslös och rastlös och tänkte att nu drar<br />
jag fan igång!<br />
Vad är poddens fördelar?<br />
– Det är att du som lyssnar gör det när du<br />
vill, var du vill. Har man till exempel inte<br />
jättemycket surf på sitt mobilabonnemang<br />
så kan man tanka ned avsnitt när man har<br />
wifi och sedan lyssna offline på spårvagnen,<br />
tunnelbanan eller vart fan som helst. Enkelheten<br />
att du kan lyssna via en podcastapp<br />
där du kan prenumerera på podcasts.<br />
Beskriv Döda Katten?<br />
– Det är en svensk podcast som görs av mig.<br />
Den röda tråden är punk men det pratas om<br />
allt möjligt med eller utan gäster. Namnet är<br />
ett uttryck för när man lämnar krogen utan<br />
att säga hej då till sina polare. Man gör en<br />
Döda Katten och smyger ut i natten. Myten<br />
säger att katter som vet att de skall dö smyger<br />
undan och dör för sig själva. Jag har döpt<br />
utgivaren av Döda Katten till Ninjabomb<br />
Produktion eftersom när jag förklarade<br />
namnet Döda Katten för Stoffe i Fredag Den<br />
13:e så svarade han ”Jaja, en vanlig ninjabomb<br />
alltså?”<br />
Hur tänker du kring varje avsnitt?<br />
– När jag kommit på idén så kollar jag upp<br />
vem eller vilka som vill vara med och efter<br />
det så skriver jag ihop ett gäng frågor som<br />
bas för avsnittet. Ofta så tillkommer det<br />
nya frågor eller ämnen av sig självt under<br />
inspelningen.<br />
Yxan var en gång i tiden redaktör för<br />
klassiska <strong>zine</strong>t Banka Bäver. Idag hittar du<br />
honom bland annat i Wolfhour.<br />
Hur gör man en podd, rent tekniskt, vad<br />
använder du för utrustning/program?<br />
– Man kan göra en podd på många olika sätt.<br />
Jag kör på ett mellandyrt alternativ med ett<br />
riktigt ljudhotell där man kan lägga till sin<br />
podd på iTunes. Fördelen med det är att det<br />
gör man bara en gång sedan sköter det sig<br />
självt, det vill säga att så fort ett nytt avsnitt<br />
läggs upp på servern så fattar iTunes det och<br />
det är tack vare den tjänsten som det går att<br />
lyssna på podden i alla podcastappar på alla<br />
plattformar. Ljudhotell kostar en tusenlapp<br />
om året medan iTunes podtjänst är gratis.<br />
Sen kan man gå bananas med mickar,<br />
mixerbord och inspelningsprogram. Jag kör<br />
på en USB-mikrofon av bra kvalité som kan<br />
spela in antingen som en vanlig mick eller<br />
som en intervju eller 360-mick. Det blir ju<br />
givetvis inte lika bra som när alla gäster har<br />
en egen mick men jag kände att man måste<br />
börja någonstans. Jag spelar in och editerar<br />
i gratisprogrammet Audacity. Hittills har jag<br />
lagt 6 400 kr på podden. Varav 4 200 kr är<br />
på utrustning och ljudhotell och resten har<br />
gått till öl, diesel och bussbiljetter.<br />
Hur många lyssnar?<br />
– I skrivande stund har podden 2704 downloads.<br />
Helt okej efter åtta avsnitt tycker jag.<br />
Vad säger de som lyssnar?<br />
– De gillar det! Jag har fått en del mail och<br />
meddelanden på Facebook samt direkt feedback<br />
från vänner och bekanta. Jag försöker<br />
göra podden bättre ljud och editeringsmässigt<br />
hela tiden och det tycker jag märks och<br />
att jag orkar lägga upp till 14-15 timmar<br />
på editering beror på att jag dels tycker att<br />
det är en kul skapandeprocess och att jag är<br />
ganska petig men även konstruktiv feedback<br />
har gjort att jag har tagit till mig folks tankar,<br />
förslag och idéer.<br />
Vilka är planerna för framtiden?<br />
– Målet är ett avsnitt varannan onsdag vilket<br />
jag har hållit hittills. Det gäller dock att jag<br />
får mer idéer om innehåll till kommande avsnitt.<br />
Jag är tacksam för alla förslag! Har du<br />
som läser detta ett förslag eller kanske rent<br />
av vill vara med i ett avsnitt så är det bara<br />
att höra av sig till dodakatten@gmail.com<br />
Till sist, vem är Yxan?<br />
– Yxan heter egentligen Nicklas men har dragits<br />
med detta smeknamn sedan tidigt 90-tal<br />
på grund av en packad snubbe som kallas<br />
Katten. Jag gav ut fan<strong>zine</strong>t Banka<br />
Bäver/ Backlash tillsammans med några<br />
polare under åren 1994 till 2009. Jag har<br />
gastat i några band också: Bloomcore,<br />
F.U.C.T. Slaktattack och numera i Wolfhour.<br />
Jag flyttade till Göteborg 96 och bor sedan<br />
2011 med min fru i Majorna. Jag gillar att<br />
gå på spelningar, resor, dricka öl och lira<br />
bowling. Ibland gillar jag även att stå på scen<br />
med mitt band. Senast det hände var i oktober<br />
förra året då vi lirade i Prag på Enemy Of<br />
The Sun Fest och det var kul som fan att dels<br />
lira och dels bärsa med gubbarna i Lautstürmer<br />
på ett rökigt hak någon kilometer från<br />
spelstället.<br />
<br />
Mikael Sörling<br />
14 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
15
Foto: Helge Schreiber<br />
BLITZ-<br />
PUNKS<br />
Kafka<br />
Prosess<br />
”Ett av de bästa europeiska<br />
hardcorebanden under hela åttiotalet”<br />
”Vi vil ikke ha mur eller piggtråd”!<br />
Via en postorderkontakt fick jag i<br />
åttiotalets mitt mina första doser<br />
av norsk punk. Kassetten ”Lov &<br />
Orden” plus samlings-LP:n ”Tjernobilly<br />
Boogie” inhandlades tillsammans<br />
med en bunt sjutummare,<br />
och ur högtalarna dundrade rå<br />
hardcore i form av Barn Av Regnbuen,<br />
Overlagt Drap, Brent Flagg<br />
och Stengte Dører. Men huvud<br />
och axlar över dessa höjde sig ett<br />
band, nämligen Kafka Prosess.<br />
Övriga gäng var hårda och råa,<br />
Kafka Prosess var knivskarpa och<br />
stenhårda! Jag återkommer ofta<br />
till dem, och riffen och texterna<br />
sitter i ryggmärgen på något sätt.<br />
Så hos mig gjorde de avtryck. Och<br />
jag är inte ensam…<br />
– I mitt tycke var Kafka Prosess ett av de<br />
bästa europeiska hardcorebanden under<br />
hela åttiotalet!<br />
Orden är Helge Schreibers, mångårig<br />
skribent på tidningar som Ox och Plastic<br />
Bomb samt författare till boken ”Network<br />
of Friends”. Han är nära vän med flera i<br />
bandet och följde dem redan från gruppens<br />
start.<br />
– Jag kände sångaren Gunnar Nuven<br />
redan innan när hans dåvarande band<br />
Svart Framtid turnerade med Disorder i<br />
Tyskland. Jag sålde skivor på postorder,<br />
bland annat dem från Gunnars etikett<br />
X-port Plater.<br />
– Deras sound var unikt, och det är lätt<br />
att känna igen deras speciella stil i det<br />
enorma hav av hardcoreband som fanns<br />
på den tiden. De hade alltid väldigt bra<br />
och catchiga melodier, kombinerat med<br />
direkta texter du inte kunde undkomma.<br />
Riffen, basslingorna och det stadiga<br />
trumkompet var också bitar som definierade<br />
dem.<br />
Tidigare Svart Framtid<br />
Sångaren Gunnar var liksom gitarristen<br />
Nils Aune och basisten Fridtjof Benneche<br />
tidigare medlemmar i Svart Framtid.<br />
Bandet turnerade flitigt i Europa, men<br />
efter en sväng på vägarna med brittiska<br />
Disorder lades bandet ner 1984. Ur<br />
askan steg Kafka Prosess istället och<br />
Stian Løken på trummor kompletterade<br />
sättningen. Kort därefter utökades bandet<br />
när Stian också blev gitarrist samt att<br />
Geir Strand togs in som trummis. Sista<br />
rockaden blev sedan att Geir hoppade<br />
av och ersattes av Thomas Fosseide<br />
på trummor. Bildandet av bandet och<br />
16 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
Foto: Helge Schreiber<br />
Foto: Al Hicky<br />
Foto: Jenny Plaits<br />
Foto: Helge Schreiber<br />
bytena av medlemmar gjordes med det<br />
legendariska Blitz-huset i Oslo som nav.<br />
– De flesta i bandet kände varandra<br />
från förr, genom husockupationer och<br />
liknande aktioner, berättar trummisen<br />
Thomas.<br />
– Det ockuperades hus på flera håll<br />
i Oslo då, men just Blitz var en vanlig<br />
träffpunkt, tillägger gitarristen Nils. Det<br />
var vi ”Blitzare” mot polisen och resten<br />
av världen kändes det som då. Det är<br />
lätt att romantisera i efterhand, men det<br />
var en väldigt våldsam miljö denna scen<br />
växte fram ur.<br />
– Jag kom till Blitz från Trondheim (via<br />
London) 1982, fortsätter Nils. Där träffade<br />
jag Geir Brurok som tog med mig i sitt<br />
band Betong Hysteria. När sedan Gunnar<br />
Nuven dök upp i Oslo bildade han bandet<br />
Svart Framtid, och efter ett tag kom jag<br />
med som basist.<br />
Nils fortsätter att berätta att Gunnar var<br />
en fena på boka spelningar, både för att<br />
få ut sitt Svart Framtid på Europas vägar,<br />
men även att ta bra band till Oslo för spelningar<br />
på Blitz. På den tiden hade huset<br />
inget eget PA-system, och det var något<br />
Nils tog tag i och blev på så sätt kunnig<br />
inom det ljudtekniska området.<br />
Blitz-rutten<br />
Enligt Helge var Kafka Prosess ett av de<br />
ledande banden att ge sig ut på turné i<br />
Europa och visa att man genom kontakter<br />
i DIY-scenen kan komma långt och uppnå<br />
mycket.<br />
– Det kom att kallas ”Blitz-rutten”, berättar<br />
han, alla band med förgreningar till<br />
Blitz-huset som tog sig runt i Europas underjord.<br />
Kafka Prosess gjorde bland annat<br />
en turné med Nottinghambandet Heresey<br />
som banade väg för många andra norska<br />
band åren därpå.<br />
– Mellan 2014 och 2015 hade Network<br />
of Friends en utställning i Trondheim om<br />
just ”Blitz-rutten” och dess betydelse,<br />
fortsätter han. Jag kände att det var viktigt<br />
att dagens unga band får ta del av det arvet<br />
och själva inspireras att ta tag i sin situation<br />
och fixa gig och turnéer de också.<br />
Ett annat band som Kafka Prosess knöt<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
17
Foto: Helge Schreiber<br />
tajta vänskapsband med var tidigare<br />
nämnda Disorder. Nils berättar att Gunnar<br />
och hans flickvän Ote reste till Bristol<br />
i tre veckor och lärde känna bandet där.<br />
Efter att de kom hem fick Gunnar ett brev<br />
från basisten Taff, med erbjudandet att<br />
Svart Framtid kunde hänga med dem på<br />
deras Tysklandsturné.<br />
– Samarbetet fortsatte sedan när vi<br />
bildade Kafka Prosess, säger Nils, och de<br />
kom sedan att bli vår nyckel ut i Europa.<br />
En nyckel som även ledde till en split-<br />
LP med Disorder, den lysande ”One day<br />
son all this will be yourz” där vi kunde<br />
höra Kafka Prosess i sitt esse.<br />
Inledande ”Vi vil ikke ha” är i mitt tycke<br />
en av de bästa hardcorelåtar som spelats<br />
in, ”Tro Håp Og Kærlighet” och ”Mentalt<br />
utan balanse” är ytterligare två låtar<br />
som tillhör det bästa bandet gjorde, plus<br />
den rasande ”Så Diktatorisk” som måste<br />
vara en av de hårdaste och mest furiösa<br />
låtarna genren presenterat på den här<br />
sidan Atlanten. Disorder får ursäkta, men<br />
på denna vinylbit är det ingen tvekan om<br />
vilka det är som stjäl showen!<br />
Dessa låtar samlades år 2000 på lp:n<br />
”Ingen Fattige, Ingen Rike” (Skuld Releases)<br />
där allt bandet spelade in plockades<br />
ihop. Kafka Prosess fick tyvärr aldrig<br />
ut någon egen release under sin livstid<br />
(även om en ep låg på planeringsstadiet,<br />
men hann aldrig ges ut innan bandet lades<br />
ned), men medverkade desto flitigare<br />
på diverse samlingsskivor och kassetter.<br />
Och från dessa kan vi på lp:n få njuta av<br />
pärlor som titelspåret, ”Hun Lever Ikke<br />
Lenger”, ”Er Du Stolt Av Å Være Hvit” och<br />
”90 Åra”.<br />
Såg för snobbig ut<br />
På frågan om minnen från tiden med<br />
bandet lyfter Nils fram hela deras sista<br />
Tysklandsturné som den absoluta höjdpunkten,<br />
och Thomas instämmer:<br />
– Undergroundställen i städer runt om<br />
Europa, trevligt folk och bra band överallt,<br />
kan det bli bättre, menar han.<br />
– En kul anekdot jag minns var att Stian<br />
”De satte standarden<br />
för det som<br />
idag ses som det<br />
klassiska norska<br />
hardcoresoundet.<br />
De norska banden<br />
hade en egen stil<br />
som inte var en<br />
direkt kopia av<br />
den hardcore som<br />
spelades i USA och<br />
Storbritannien.”<br />
inför en turné köpte en hög kostymskjortor<br />
att spela i. På ett av spelställena gick<br />
han sedan ut för att hämta en nypa frisk<br />
luft, varvid han inte blev insläppt i lokalen<br />
igen för att han såg för snobbig ut!<br />
– Annars var vår spelning på Ungdomshuset<br />
i Köpenhamn en höjdare. Ett av<br />
våra favoritband, B.G.K., var förband till<br />
oss då.<br />
Och på avdelningen vänskapsband är<br />
jag naturligtvis tvungen att kolla om de<br />
hört vännerna Rövsvetts cover på ”Vi Vil<br />
Ikke Ha”:<br />
– Den har jag självklart hört, svarar<br />
Thomas, och jag tyckte de gjorde den<br />
jävligt bra!<br />
Spreds för vinden<br />
Sagan Kafka Prosess tog som sagt slut<br />
i mitten av åttiotalet. Enligt Nils och<br />
Thomas fanns det ingen mer dramatisk<br />
orsak än att medlemmarna spreds för<br />
vinden till andra projekt istället.<br />
Gunnar fortsatte som sångare So<br />
Much Hate och återfinns idag i Tyskland<br />
där han frontar Bone Idols. Stian<br />
gick vidare till att bli trummis i Within<br />
Range. Thomas fortsatte i Stengte Dører<br />
och avslutade sedan sitt musicerande<br />
i bandet Stookers för tiotalet år sedan.<br />
Fridtjof slutade spela i band, men var<br />
chaufför åt Stengte Dører istället. Nils<br />
plockades upp av Raga Rockers och har<br />
sedan gett ut skivor tillsammans med<br />
Prepple Houmb. Idag släpper han musik<br />
under sitt eget namn och tanken är att<br />
det framöver ska utmynna i ett riktigt<br />
band.<br />
Avslutningsvis frågar jag vad i karriären<br />
de är mest stolta över, och förvå-<br />
18 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
”De flesta<br />
i bandet<br />
kände<br />
varandra<br />
från förr,<br />
genom<br />
husockupationer<br />
och<br />
liknande<br />
aktioner.”<br />
Foto: Jenny Plaits<br />
Foto: Helge Schreiber<br />
nande nog nämner ingen av dem Kafka<br />
Prosess!<br />
– Svår fråga, svarar Thomas, men jag<br />
hamnar nog tillbaka på Bannlyst och<br />
Psykisk Terror. Det är från dessa band<br />
min punksjäl kommer ifrån.<br />
– Jag är glad över att ha spelat så pass<br />
länge i så pass många band, och ändå<br />
känner att jag har mer att ge, menar<br />
Nils. Annars är jag väldigt stolt över att<br />
varit med i Raga Rockers på ”Übermench”-plattan<br />
och den efterföljande<br />
turnén.<br />
Norskt hardcoresound<br />
Helge avslutar med att ge sin syn på<br />
vad Kafka Prosess betydde både för<br />
norsk och europeisk hardcore:<br />
– De satte standarden för det som<br />
idag ses som det klassiska norska hardcoresoundet.<br />
De norska banden hade en<br />
egen stil som inte var en direkt kopia av<br />
den hardcore som spelades i USA och<br />
Storbritannien.<br />
– Då var de det starkaste kortet i en diger<br />
hand bestående av gäng som Stengte<br />
Dører, Barn Av Regnbuen, Life But How<br />
To Live It? och Data Morgana. Idag heter<br />
några av efterföljarna Knuste Ruter,<br />
Urbanoia, Faensmakt och Terrorstat,<br />
och scenen är lika vital idag som under<br />
åttiotalets glansår.<br />
Kommer vi då få se ett återförenat<br />
Kafka Prosess kan en undra? Ja, när Blitz<br />
firade tio år var det tänkt att de skulle<br />
spela. Bandet repade och namnet fanns<br />
på affischerna, men väl framme vid<br />
jubileumsgiget drog de sig ur. Så ur den<br />
synvinkeln ser det inte speciellt ljust ut.<br />
Men Nils kan istället bjuda på en annan<br />
nyhet:<br />
– Vi har beslutat oss för att göra en<br />
återföreningsspelning med Svart Framtid,<br />
berättar han. Tanken var att vi skulle<br />
spela på Blitz i våras, men då vi inte hann<br />
knyta ihop projektet får det bli nu i sommar<br />
istället. Det kommer bli lite speciellt<br />
att träffa Gunnar igen, vi har inte pratat<br />
med varandra på 20 år!<br />
En godbit som vi ändå kan hoppas<br />
ger mersmak, och eventuellt ett sug att<br />
även ge Kafka Prosess en ny chans. Tills<br />
vi vet mer får vi plocka fram de gamla<br />
vinylerna och låta oss svepas med den<br />
västliga virvelvind bandet en gång var i<br />
vår punkvärld.<br />
Patrik Södling<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
19
<strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong> gillar ska, därför viker vi 10 sidor<br />
Ska är det nåt att ha? <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong><br />
är väldigt förtjust i några av de<br />
banden som gör sig hörda på den<br />
svenska scenen just nu, som Spökstan,<br />
Ska’n’Ska och The Liptones.<br />
Men hur mår scenen? Inget vidare<br />
enligt de experter <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong><br />
konsulterat.<br />
– Det finns en del band men scenen är inte<br />
jättespännande, inleder Rikard Schaffer på<br />
långlivade <strong>zine</strong>t/skivbiolaget/distron<br />
A message to you.<br />
– Hela ska scenen generellt har väl mer<br />
eller mindre stått stilla i 20 år. Det kommer<br />
nya bra band men den får ingen större<br />
uppmärksamhet och publiken är på ungefär<br />
samma nivå. Det brukar ju komma en liten<br />
våg vart tionde år, men det har det inte gjort,<br />
lägger Stefan Widell (A message to you) till.<br />
– Den svenska ska-scenen skulle verkligen<br />
förtjäna ett genomslag till gemene man,<br />
menar Henrik Bjugård (A Message to you).<br />
På 90-talet hade vi en hel mängd kul och bra<br />
band som Chickenpox och Liberator. Och<br />
den fantastiska känsla som<br />
drabbar de som idag går och<br />
ser en spelning med Liptones<br />
borde få drabba fler.<br />
– De bästa banden idag<br />
ligger redan på vårt bolag,<br />
fortsätter Rikard. Vi kommer<br />
att släppa T-Shirts i<br />
höst vilket är så himla kul<br />
då det är musik som vi lyssnade<br />
på i början av våra karriärer. Jag tycker<br />
att det bästa svenska bandet genom tiderna<br />
dock är USCB Allstars, de är svårslagna. En<br />
av mina bästa ska live upplevelser på sista<br />
tiden var dock Ska’n’Ska som vi körde ett<br />
gig med på en knökfullt Staybar våren 2017.<br />
Sånt sjukt jäkla drag! Det var roligt. Sedan<br />
bör jag väl tillägga att det är nog vi som<br />
utvecklat vårt lyssnande genom åren. Det<br />
som funkade för 20 år sedan funkar inte alla<br />
gånger idag. När snabb ska var det som var<br />
mest poppis då var vi såklart mot det och<br />
idag när vart och vart annat band spelar<br />
någon form av original inspirerad ska då<br />
vill vi såklart som de antagonister vi är<br />
hellre höra snabb ska.<br />
”Den svenska<br />
ska-scenen skulle<br />
verkligen förtjäna<br />
ett genomslag<br />
till gemene man.”<br />
Står still<br />
A message to you-trion får medhåll<br />
av Spökstan om tillståndet i<br />
scenen. De menar att den svenska<br />
ska-scenen alltid varit ganska<br />
liten. Och även Ska’n’Ska målar<br />
upp samma bild.<br />
– Den svenska ska-scenen står ju<br />
i princip helt stil i nuläget! Det finns<br />
några gamla rävar som håller fanan<br />
högt och sliter på. Men spelar man ska så<br />
snittar man väl på en 10-20 bandmedlemmar.<br />
Så det är både svårt ekonomiskt och<br />
att hålla ihop det som ”kompisar”.<br />
A message to you, Spökstan och Ska’n’Ska<br />
huserar i Stockholm, där finns också Skandalites.<br />
Anna Koman i sistnämnda väljer<br />
att peka på att det finns en skara trogna<br />
ska-fantaster i huvudstaden och några ställen<br />
att hänga på.<br />
– Organisationen ”Spela live” verkar för<br />
en livescen med förkärlek<br />
för ska, rock, punk och har<br />
bland annat intagit scenerna<br />
Göta källare, Broder<br />
Tuck och Kings Table och<br />
några mindre pubar. Klubben<br />
”Oldies”, som regelbundet<br />
spelar gammal vinyl,<br />
håller liv i ska-, rock steadyoch<br />
northern-movesen hos<br />
övervintrade mods, originalskins och dreads<br />
och har bidragit till att föra intresset vidare<br />
till nya generationer. ”Stockholm ska-scen”<br />
(hittas på Facebook) håller alla ska-fans<br />
uppdaterade och annonserar kommande gig<br />
i Stockholm.<br />
Svårt hitta vettiga blåsare<br />
The Liptones från Tidaholm och Malmös The<br />
Bustups är mer eller mindre veteraner, trots<br />
att deras perspektiv är lite annorlunda är<br />
slutsatserna desamma.<br />
– Den har ju snarare avvecklats tyvärr. Det<br />
kan vara en svår musik att klura ut också<br />
som kräver många medlemmar med blås<br />
och allt. Och ju fler kockar destå mer strul.<br />
Det kan säkert vara ett hinder. Jag menar var<br />
hittar man vettiga blåsare lixsom, skrattar<br />
Henke i The Liptones<br />
– Just nu känns det ganska trött, säger<br />
Anders Baeck i The Bustups.<br />
Men han väljer att tolka det rådande tillståndet<br />
som något positivt.<br />
– Men kanske behövde den dö innan den<br />
ska (!) leva igen. Ska-vågorna har kommit<br />
och gått under alla år. Det finns några band<br />
som jobbar på och gör det bra. Den svenska<br />
reggaescenen har ju exploderat de sista<br />
åren och vi jobbar för att ska-musiken ska<br />
följa det exemplet. Ska är ju grunden och<br />
föregångaren!<br />
<br />
Mikael Sörling<br />
20 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
åt den svenska scenen då och nu.<br />
Vilka band/<br />
artister skulle ni<br />
vilja tipsa om?<br />
The Bustups:<br />
The Talks, The Frightnrs,<br />
The Slackers, The One Night<br />
Band, The Steady 45s, The<br />
Sidewalk Doctors, The<br />
Liptones, The Beat from<br />
Palookaville och Westcoast<br />
Backbeat Orchestra.<br />
Fokus på<br />
danssväng<br />
med tempo<br />
Skandalites bildades hösten 2005 av Bödeln<br />
(Anders Westholm) och Dr. Painkilla’ (Anna Koman)<br />
som hade snackat om att starta ett skaband<br />
i tjugo års tid. De lyckades få med sig några av sina<br />
favoriter från sitt tidigare muskaliska liv i Baby<br />
Snakes, Bushtrain, The Joints, Klinga och Kokowerk.<br />
Idag är Skandalites ett åtta–nio personers<br />
skaband.<br />
– Vi spelar övervägande egna låtar och ska-beats<br />
inspirerade av alla skavågor från jamaicanskt<br />
60-tal via brittiskt 70-80-tal, amerikansk 90-tal<br />
nedkokat till ett eget Skandalitiskt sound, säger<br />
Anna Koman. Förutom detta har vi tolkat death<br />
metal, tysk electronica och andra favoriter i rask<br />
baktakt. Allt med fokus på danssväng med tempo.<br />
Våra egna låtar är skrivna av olika medlemmar<br />
och texterna är en mix av existensiella teman, bara<br />
nonsens eller smått bisarra.<br />
En spelning i månaden<br />
Skandalites har i genomsnitt ett gig per månad och<br />
spelar över hela Sverige, men mest i Stockholm<br />
och närliggande städer som Norrköping, Örebro,<br />
Linköping, Hällefors, Uppsala och Bredsjö, där Bödeln<br />
har sitt andra hem. I Stockholm har de bland<br />
annat spelat på Mosebacke, Klubb Kalashnikov,<br />
Göta Källare, Kulturhuset, Klubb Rudette, Tantogården<br />
och ett lång rad mindre sunkhak, fester och<br />
mindre festivaler genom åren.<br />
– På fritiden ägnar sig våra medlemmar åt bland<br />
annat båtbyggeri, kirurgi, betongtransport, skriver<br />
manus till julkalendern och mer barnförbjuden litteratur,<br />
logopedi, utformar landskap och skulpterar<br />
lik. Utöver det pågår helt vanliga familjeliv som<br />
med tiden kommit att invävas i bandets sociala<br />
sfär. Bödelns dotter har till exempel skrivit en av<br />
låttexterna på senaste skivan. Eget krogliv och<br />
nätverkande med scenerna kommer tyvärr lite på<br />
undantag därav och i avsaknad av manager blir det<br />
djungeltrumman som sköter våra gig-uppdrag. På<br />
grund av alla medlemmars plikt-fyllda ”fritid” och<br />
ytterst skral ekonomi har vi fått avböja smickrande<br />
erbjudanden efter att ”Skank or die” strömmat<br />
ut i etern att besöka Venezuela, USA och Spanien.<br />
Vi får nöja oss med äran och passa på att skryta<br />
för läsarna här i ett försök att erövra en något<br />
svårfångad rock’n’roll-image för ett gäng hårt<br />
arbetande musiker.<br />
Skandalites har släppt två plattor. ”Golden classics”<br />
2012 och ”Skank or die” 2015.<br />
– Vi är stolta över att den första mastrats av<br />
framlidne Stig Vig och är utgiven av bolaget Ball.<br />
<br />
Mattias Grenholm<br />
Spökstan:<br />
Jävlar va svårt, det finns<br />
ju hur många som helst,<br />
särskilt om man tar med<br />
all musik som vi i bandet<br />
lyssnar på, från reggae och<br />
punk till jazz och country<br />
mm. Om vi pratar ska-musik<br />
så kan man ju förutom<br />
Liptones, Ska’n’Ska, Charlie<br />
Skaville, Autoklang också<br />
nämna utländska band<br />
(låtar) som The Aggrolites<br />
(Work to do), Ocean 11<br />
(Let´s start again), Dr Ring<br />
Ding (One Scotch, One<br />
Bourbon, One Beer), The<br />
valkyrians (Mongoloid),<br />
Giuliano Palma & The Bluebeaters<br />
(till exempel den<br />
gamla ”synth”-klassikern<br />
Wonderful Life). Kompbandet<br />
The Bluebeaters har<br />
också gjort egna grejer som<br />
är bra, youtuba på True<br />
Confessions.<br />
Ska’n’Ska:<br />
Om du vill lyssna på lite bra<br />
latinamerikansk SKA så får<br />
man inte missa band som<br />
Los Calzones, Panteon Rococo,<br />
Los Fabulosos Cadillacs<br />
och karamello Santo. När<br />
det kommer till balkanmusik<br />
så är Goran Bregovic ett<br />
måste. Men också band som<br />
Fanfare Ciocarlia, Mahala<br />
Rai Banda och Shantel. Sen<br />
har vi såklart Daniel Norgren,<br />
han är det bästa som<br />
har hänt Sverige!<br />
The Liptones:<br />
Mårten: Blues Busters!!<br />
Finns en Trojansläppt samling<br />
med denna Jamaica<br />
duo, sent 60 - tidigt 70-tal.<br />
Lite soulig ska när den är<br />
som absolut bäst!<br />
Mo: Har man ingen koll på<br />
2-Tonebanden så kan du<br />
börja där. Och The 4-Skins<br />
såklart.<br />
Henke: Engelska dj:duon<br />
Thievery Corperations<br />
senaste är en riktigt grym<br />
reggaeplatta. Punkmässigt<br />
sett stockholmsbanden The<br />
Tlark och Psykbryt som jag<br />
tycker är svinbra. Och har<br />
du inte lyssnat på Ska’n’Ska<br />
så gör det för dom är<br />
grymma.<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
21
A message to you<br />
Henrik Bjugård Rikard Schaffer Stefan Widell<br />
Lyssna, dansa och<br />
A message to you är ska-scenens sambandscentral i dagens<br />
läge. AMTY ger ut skivor, arrangerar spelningar och har en<br />
webshop där du hittar det du inte visste att du ville ha. En<br />
gång i tiden gjorde AMTY dessutom fan<strong>zine</strong>t A message to<br />
you.<br />
Ni drog igång AMTY med fan<strong>zine</strong>t redan<br />
1991. Är det samma personer som varit<br />
aktiva hela tiden? Vad var syftet/tanken<br />
i början?<br />
– Det var jag (Stefan Widell) som drog<br />
igång tidningen med en kompis 1991. I början<br />
var det lite olika människor inblandade.<br />
Rille (Rikard Schaffer) kom med tidigt och<br />
något senare Henke (Henrik Bjugård) också.<br />
Så cirka de senaste 20 åren har det varit vi<br />
tre. Utan dem hade nog inte AMTY överlevt<br />
så länge. Måste nämna Anders också som<br />
var med länge och gjorde mycket för oss.<br />
Tanken med fan<strong>zine</strong>t, från början och så<br />
länge det begav sig, var en ren passion och<br />
kärlek till skamusiken. Jag ville göra något<br />
för scenen, och var väl lite bättre på att skriva<br />
eftersom jag inte kan ta en ton med ett<br />
instrument. Jag började åka på ska festivaler<br />
och spelningar i främst England och Tyskland<br />
i slutet av 80-talet och inspirerades av<br />
scenerna där. Jag köpte alla nya skivor som<br />
kom och hade bra koll på de nya banden, så<br />
jag ville förmedla det vidare här i Sverige,<br />
där scenen var väldigt mycket mindre.<br />
Berätta om tidningen.<br />
– Det blev 24 nummer. Det sista utkom<br />
2007, tio år sedan alltså. Inte så länge sedan<br />
men det har ändå hänt mycket de tio senaste<br />
åren. Då gick det fortfarande att sälja<br />
cd-skivor och vi var inte fullt lika digitala. En<br />
tidning var nog rätt ok att sälja fortfarande<br />
då (även om upplagan alltid varit ganska<br />
blygsam). Tror åren efter 2010 så skulle nog<br />
en tidning få väldigt lite uppmärksamhet i<br />
hård konkurrens med bloggar etc. Kanske<br />
har det vänt lite nu och fler vill återigen ha<br />
en tidning eller en vinylskiva.<br />
Blir ni inte sugna på att sätta igång på<br />
nytt?<br />
– Vi har alltid sagt att vi ska göra ett sista<br />
nummer då vi begraver tidningen. Men den<br />
är nog redan nedlagd för gott. Det är svårt<br />
att hålla igång allt, tidningen, skivbolag, spelningar,<br />
och webshopen. Man måste prioritera<br />
och då fick tidningen stryka på foten, det<br />
tar ju så lång tid att skriva ihop ett nummer.<br />
Vi säljer lite lösnummer fortfarande och vi<br />
blir alltid lika glada när någon beställer ett<br />
nummer, så man vet aldrig!<br />
Hur ser ni på AMTYs utveckling under de<br />
här 25 åren?<br />
– Från väldigt lite till lite mera. Vi har<br />
egentligen utvecklats enormt om man jämför<br />
från starten till idag. Men eftersom det<br />
gått så långsamt över så många år reflekterar<br />
man inte över det. Men för att vara en<br />
hobby har vi gjort ganska bra ifrån oss. Ser<br />
vi till postorder och skivbolaget så har vi<br />
hela tiden haft en expansiv kurva. På gigsidan<br />
har det varierat desto mer. För drygt<br />
tio år sedan sa vi till exempel ”aldrig mer<br />
konsertarrangör” men så gjorde vi ett litet<br />
gig igen och det gick bra och då får man ju<br />
blodad tand. Men det händer förstås även nu<br />
att vi står där med en för stor lokal, eller för<br />
lite folk på spelningarna. Vi har alltid varit<br />
Vilka fem-tio ska-skivor skulle ni sätta<br />
i öronen på den som aldrig hört ska?<br />
Det här är klurigt. Det spänner ju över så lång<br />
tid, från början av 60-talet fram till nu.<br />
Någon samling med Skatalites och Prince Buster<br />
för att få inblick i hur det lät från början. Här<br />
nedan kommer ett axplock från lite olika epoker.<br />
The Wailers ”The Wailing Wailers”<br />
Desmond Dekker ”The writing on the wall”<br />
The Specials ”Same”<br />
Bim Skala Bim ”American playhouse”<br />
Hotknives ”Home”<br />
Mr. Review ”Walking down Brentford road”<br />
(egentligen alla skivor med dem).<br />
Dr. Calypso ”Toxic sons”<br />
Ventilators ”Orange flowers”<br />
USCB Allstars ”Class brutàls”<br />
The Liptones “Sidospår”<br />
noga med att banden vi gjort konsert med<br />
ska få betalt och att ingen ska behöva lira<br />
gratis. Det har varit viktigt för oss. Under ett<br />
par år körde vi klubb varannan torsdag på<br />
Läckerbiten vilket var en kul era, men inget<br />
vi skulle hinna med idag. Festivalförsäljning<br />
är en annan del som sina upp och nergångar.<br />
Störst för oss var helt klart Augustibuller.<br />
Där kunde vi verkligen nå ut till många<br />
och det gav riktigt bra pengar. De pengar<br />
som kommit in / kommer in investerar vi i<br />
scenen. Vi tar inget för egen vinning förutom<br />
att vi bjuder oss själva på resor till ska-festivaler<br />
etcetra. Det är ett bra upplägg.<br />
Idag är AMTY bland annat ett skivbolag,<br />
hur tänker ni där?<br />
– Ja det kan man undra ibland? Att släppa<br />
skivor var något vi ville göra tidigt. Det första<br />
släppet kom 1999. Anledningen var att<br />
det blev just då var att vi både hade råd och<br />
22 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
njut<br />
hade funnit ett band vi verkligen gillade. Det<br />
dröjde nog ett tag innan vi ens vågade kalla<br />
oss skivbolag. Under en ganska lång tid nu<br />
har vi ökat takten på utgivningarna, men får<br />
nog lugna oss lite. Den här vinylhypen är ju<br />
väldigt överdriven. Det är ju inte så konstigt<br />
att försäljningen av vinyl går upp med flera<br />
hundra procent när det var noll innan. Vi har<br />
ganska svårt att få våra släpp att gå runt (undantaget<br />
Liptones) men i långa loppet ska<br />
nog de flesta gå runt. Men vi måste erkänna<br />
att vi gjort några rejäla djupdykningar. Det<br />
är väldigt frustrerande när en skiva man tror<br />
på, och verkligen gillar, som sedan alls inte<br />
säljer.<br />
Hur ser ni på framtiden för AMTY, vilka<br />
är er planer?<br />
– Vi försöker dra ner på skivsläppen just<br />
nu. Vilket är lättare sagt än gjort då vi har<br />
en del projekt att slutföra. Plus att det alltid<br />
dyker upp något vi inte kan säga nej till, för<br />
att det är så bra. Närmast kommer en singel<br />
med de gamla svenska ska bandet T-Shirts.<br />
Efter det en 10” (ett format vi länge velat<br />
ge ut) med Headons och en Lp med Scenic<br />
Belly uppföljt av Dokas nya LP. I sommar<br />
åker vi med The Liptones till Rosslau ska<br />
festival i Tyskland och Rebellion i Blackpool.<br />
Till hösten/vintern kommer vi förmodligen<br />
anordna några spelningar.<br />
– Kontinuerligt tar vi in nya skivor och<br />
annat till webshopen, och jagar hela tiden<br />
begagnad vinyl. Det är en viktig del för att<br />
hålla intresset uppe för kunderna. Sälj eran<br />
skivsamling till oss!<br />
Till sist, vad är grejen med ska?<br />
– Vilken dum fråga!? Det är bara att lyssna,<br />
njuta och dansa!<br />
<br />
Mikael Sörling<br />
Vad är grejen<br />
med ska?<br />
The Bustups:<br />
Varje subkultur behöver<br />
sin dansmusik och ska är<br />
det som blir dansant för<br />
just oss. Testa själv vetja!<br />
Men akta er, ni fastnar<br />
lätt!<br />
Spökstan:<br />
Svår fråga egentligen.<br />
Vad är grejen med<br />
musik? Men ska-musiken<br />
har väl en energi som<br />
vi tycker om. Allra helst<br />
när det finns lite svärta<br />
i botten. Det är ju en<br />
ibland ganska misshandlad<br />
musikform (och det<br />
finns säkert någon som<br />
tycker att vi gör det ha<br />
ha) där den serveras som<br />
enbart en sorts trallvänlig<br />
kostymmusik av studentband…<br />
det är inget vi går<br />
igång på. Sen spelar vi ju<br />
inte bara ska utan också<br />
reggae. Så länge alla i<br />
bandet är nöjda med<br />
resultatet så spelar det<br />
ingen roll.<br />
Ska’n’Ska:<br />
När vi fick höra Manu<br />
Chao och hans Radio-<br />
Bemba-platta så var vi<br />
helt sålda! Då insåg vi att<br />
man kan göra hård röjig<br />
musik men ändå få det<br />
att svänga som satan.<br />
Antar att det är det som<br />
är just grejen med SKA,<br />
väldigt medryckande,<br />
dansant och fartfyllt på<br />
samma gång.<br />
The Liptones:<br />
Mo: SKA-musik i all ära<br />
men det är 2-Tone ska:n<br />
som är grejen typ The<br />
Specials och Madness:<br />
Det är baktakten och den<br />
coola estetiken som gör<br />
grejen.<br />
Henke: Grejen är att<br />
det är världens gladaste<br />
argaste musik. Jag får ut<br />
lika mycket aggressivitet<br />
genom vår typ av ska som<br />
genom punk. Man lurar<br />
folk att man är ett trevligt<br />
band sen får dom en<br />
känga i nyllet. Fast på ett<br />
trevligt sätt!<br />
Mårten: Ska är ju en<br />
jävligt uppryckande stil<br />
att både lyssna på och<br />
lira. Och fortfarande en<br />
utmaning att fixa till när<br />
man egentligen tänker<br />
i termer som punk och<br />
rock.<br />
Medvetna och<br />
tacksamma<br />
The Liptones slog världen, eller åtminstone mig, med häpnad<br />
för något år sedan med det excellenta albumet ”Sidospår”, där<br />
skaraborgarna för första gången skrev låtarna på svenska. I år<br />
fyller bandet 20 och en kan ju undra vad som inspirerat och<br />
influerat bandet under alla åren.<br />
– Jag tycker vi är jävligt bra på att ta upp influenser från det<br />
mesta. Allt från Jamaica och engelska ska/punkscenen såklart<br />
till Kraftwerk, svensk progg och black metal. Det finns även en<br />
låt som är helt byggd av en Eddie Meduza låt. Säger inte vilken<br />
dock, säger Henke.<br />
Mårten nämner Dead Kennedys, The<br />
Replacements, Rancid, 60-tals ska,<br />
northern soul och The Who. Medan Mo<br />
väljer de tunga klassikerna.<br />
– Specials och Madness såklart men<br />
också Liberator och Rancid. Desmond<br />
Dekker och Jimmy Cliff.<br />
Hur skulle ni vilja beskriva gårdagens<br />
The Liptones, och hur beskriver ni dagens?<br />
– Förr repade vi jämt, hade större drömmar, fattade ingenting<br />
och hade ett jävla ös. Nu är det mindre rep och vi är mer medvetna<br />
och tacksamma över den lilla plats vi har i musikvärlden<br />
och över alla människor och platser vi får uppleva genom<br />
bandet. Livsglada och fortfarande ett jävla ös, säger Mårten<br />
– Jag tycker fan inte det är nån skillnad. Tycker vi kör på i<br />
samma stil som förr... eller? funderar Mo<br />
– Vi är mycket fetare nu förutom saxofon-P-A som smalnat<br />
av som fan och delat ut sina kilon till oss andra. Vi kanske är<br />
något nyktrare på scen nu än förr, tror Henke.<br />
The Liptones spelar i sommar på tyska This is ska-festivalen<br />
samt Rebellion i England. De hoppas också kunna fira 20-årsdagen<br />
på hemmaplan<br />
– Vi ska försöka få till någon spelning här hemma med lite<br />
gästartister. Men det är inget bokat än, säger Mo.<br />
<br />
Mikael Sörling<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
23
T-Shirts satte<br />
ska på listan<br />
för 37 år sen<br />
Foto: Tuva Ramberg<br />
1979 släpptes den första singeln<br />
på den brittiska etiketten 2-Tone,<br />
och därmed var stenen i rullning.<br />
Snart skulle baktaktstonerna ljuda<br />
över fler städer än Coventry och i<br />
fler länder än England. De smittande,<br />
dansanta skatakterna gjorde<br />
också sina avtryck här i Sverige.<br />
Band som Dag Vag, Ebba Grön och<br />
Knugens Håf hade en eller ett par<br />
skalåtar på sin repertoar, men rena<br />
skaband fick man leta länge efter.<br />
I Stockholm fanns dock en nybildad<br />
grupp som gick under namnet Taxi.<br />
Med sångaren och gitarristen Jon<br />
Hammer, basisten Anders Engström<br />
och trummisen Pelle ”Pop” Nordwall<br />
kompletterades sättningen<br />
med leadgitarristen Bie Karlsson.<br />
– Pelle och Jon bildade bandet redan 1977,<br />
men det var inte förrän Anders anslöt som<br />
de började testa att spela låtarna i baktakt,<br />
berättar Bie. Och själv anslöt jag till bandet<br />
året därpå och då var det fullt skafokus.<br />
En monsterhit<br />
Taxi släppte en singel, ”Time in a bottle”,<br />
på egen etikett innan de plockades upp av<br />
Sonet. Då hade de efter flera byten antagit<br />
namnet T-Shirts. Om huruvida T-Shirts var<br />
landets första skaband, och huruvida de<br />
var ett renodlat skaband eller inte, tvistar<br />
de lärda om lite då och då. Men faktum är<br />
att de med sin monsterhit ”Walk on water”,<br />
debutsingeln på Sonet, var först med att<br />
placera en skalåt på de svenska listorna.<br />
Singeln följdes upp av en mini-lp, som släpptes<br />
samtidigt som bolagskompisarna Docent<br />
Död och Dave & The Mistakes paketerades i<br />
samma format. Och dessa tre akter skeppades<br />
sedan iväg på en längre Sverigeturné.<br />
Det är nog inte helt fel att säga att det var en<br />
paketturné med landets då tre hetaste unga<br />
band som drog land och rike runt.<br />
– Det var otroligt kul att åka runt tre unga<br />
band på det där viset. Ett rullande 24-timmarparty!,<br />
minns Bie. Banden turades om<br />
att toppa men som sista extranummer<br />
körde vi alltid Arthur Conleys ”Sweet Soul<br />
Music” tillsammans. Mottagandet var lite<br />
olika i olika städer för alla banden, men att<br />
”Walk on Water” var en stor hit det var alltid<br />
uppenbart, nästan i klass med Docent Döds<br />
”Solglasögon”.<br />
En ung upplaga av undertecknad såg spelningen<br />
på Hofors Folkets Hus, en lyckoruskväll<br />
som toppades av att jag fick skaka hand<br />
med min stora idol Joppe Pihlgren i Docent<br />
Död.<br />
– Hofors minns jag mycket väl, det var sista<br />
spelningen på turnén före avslutningen i<br />
Stockholm. Bokningsbolaget kom upp och<br />
bjöd på sprit, så efterfesten på hotellet spårade<br />
ur lite, ler Bie.<br />
”Trodde vi var helt bortglömda”<br />
1981 utökades sättningen med Ylva-Li Björk<br />
på klaviatur, och T-Shirts släppte med denna<br />
konstellation sin första och enda lp ”Mr<br />
Swing”. Skavågen hade dock börjat klinga av,<br />
så trots en ytterligare hit med singeln ”I’m<br />
The Television” började bandets saga lida<br />
mot sitt slut. Jon satsade på en solokarriär<br />
istället och resten av gruppen fortsatte under<br />
namnet Gang Bang. Bie dök sedermera<br />
upp som gitarrist i vad som då hette Docenterna,<br />
och medverkade på deras lysande lp<br />
”Söderns Ros”. Men T-Shirts var ett minne<br />
blott. Lite då och då har namnet dykt upp<br />
i olika skasammanhang, när det pratas om<br />
band förr och då, och inte minst när det i<br />
olika forum diskuterats vilka som egentligen<br />
var störst och först. Något Bie visade sig vara<br />
totalt ovetande om:<br />
– Nej, jag trodde vi var helt bortglömda,<br />
24 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
Hej kompis,<br />
det här är Spökstan!<br />
tills Universal beslutade sig att släppa hela<br />
vår katalog på olika streamade tjänster,<br />
berättar han. I samband med det beslutade<br />
Pelle, Anders och jag att ses, ta ett par öl och<br />
prata gamla minnen.<br />
– Vi skämtade om att vi borde göra några<br />
spelningar, fortsätter han, och när jag<br />
nämnde det för en bokare jag jobbat med i<br />
andra sammanhang satte han en spelning på<br />
en festival direkt! Det var bara att börja repa<br />
och lyckligtvis satt baktakten i fortfarande<br />
efter över 30 år. Vi kollade med Jon och<br />
Ylva-Li, men de var inte intresserade av att<br />
vara med utan önskade oss lycka till. Efter<br />
det pratade vi med Ludde Lorentz som nu är<br />
vår fjärde medlem.<br />
Nyskrivna låtar<br />
Så är det återbildade T-Shirts bara en kul<br />
grej för ett par spelningar, eller vad har de<br />
för planer, undrar jag.<br />
– Senare i år kommer A Message To You<br />
släppa en 7” med två nyskriva och nyinspelade<br />
låtar. Förhoppningsvis kommer vi göra<br />
några fler spelningar i sommar och höst.<br />
Först? Störst? Om detta kan de lärda<br />
fortsätta träta. Att T-Shirts fortfarande är relevanta<br />
får däremot de kommande spelningarna<br />
och nya singeln bevisa. Gott så!<br />
<br />
Patrik Södling<br />
Spökstan har precis spelat in en lp.<br />
Inspelningen gjordes i Dissekerad-Andrés<br />
studio i Hökarängen.<br />
– Jätteskönt ställe och bra känsla, säger<br />
Magnus.<br />
Spökstan spelade in alla grunder live på<br />
en dag med tre gitarrer, bas och trummor<br />
och sedan la de på lite mer gitarr, sax och<br />
sång.<br />
– Vi hoppas och tror att resultatet av<br />
att spela in det mesta live och under begränsad<br />
tid blir att musiken får en extra<br />
energikick, vi är i alla fall nöjda med det<br />
så här långt. Det är en del äldre låtar som<br />
vi inte gjort ordentliga inspelningar på,<br />
hela vägen från ”Hål i betongen”, en av de<br />
första låtar vi gjorde, till de senaste som<br />
vi bara spelat live den senaste tiden. Så<br />
det är som en sammanfattning av Spökstans<br />
första decennium.<br />
Lyrik på svenska<br />
Spökstan skriver alla sina texter på<br />
svenska, det var ett medvetet beslut<br />
bandet tog tidigt.<br />
– Kanske på grund av att reggae, punk<br />
och hiphop (som flera av oss också gillar)<br />
tidigare lämnat engelskan till förmån för<br />
svenskan. Ska-scenen har längre hållit<br />
fast vid engelskan, kanske på grund av att<br />
scenen är ganska liten och rätt anglofil.<br />
Magnus menar att det finns några få<br />
lysande undantag i historien, som ”Stå<br />
upp Svensson” med Reinholds.<br />
– Lite märkligt är det att det tagit sådan<br />
tid med tanke på att många svenska artister,<br />
som var tidiga med att spela reggae<br />
körde på svenska, som till exempel Peps,<br />
Dag Vag och Kalle Baah. Men det kanske<br />
kommer att ändras, inte minst med tanke<br />
på de många reggaeband/rappare som<br />
gjort en och annan ska-låt. Gränserna<br />
mellan olika musikstilar och subkulturer<br />
är inte lika tydliga som de var i slutet av<br />
70- och större delen av 80-talet… det är<br />
skönt.<br />
Ska, reggae och råpunk<br />
Spökstan har en ganska skön musikallisk<br />
bredd, här har det spelats ska, reggae och<br />
råpunk sedan urminnes tider.<br />
– Jag, Magnus (bas) och Janos är<br />
uppvuxna ihop i Sundbyberg och har<br />
spelat tillsammans i olika konstellationer<br />
sedan 90-talet. Det började i ska-bandet<br />
The Crooked Beat, som gav ut en skiva<br />
på AMTY och bland annt backade Judge<br />
Dread när han var här 1998.<br />
– Ur The Crooked Beat bildades reggaebandet<br />
Black Mariah som fanns i några år<br />
men som spelade sparsamt ute.<br />
– Anders, Pona (gitarr), Carl (trummor)<br />
och Felix (gitarr) är uppvuxna tillsammans<br />
i trakterna av Östersund och har<br />
spelat ihop i olika hög grad under åren.<br />
Anders och Pona har lirat mycket punk<br />
och hardcore i band som Strychnine,<br />
Monkey Radar och Rouges Utd. Idag<br />
spelar de utöver Spökstan också tillsammans<br />
i Knark och Makabert Fynd. Anders<br />
spelar även trummor i Societys Decline<br />
och säkerligen i något annat eller några<br />
projekt som inte jag har koll på.<br />
– Felix har spelat en massa reggae,<br />
bland annat i Congoman Crew som gjort<br />
rytmer till och backat flera reggaeartister.<br />
Carl har spelat alltifrån pop till reggae.<br />
Han har även gjort en skiva i eget namn<br />
och spelat i reggaebandet Paraden. Sofia<br />
(sax) spelar förutom i Spökstan också i<br />
nyss nämnda Paraden.<br />
<br />
Mikael Sörling<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
25
Stockholm skank<br />
En fredag i augusti 1980 ringde jag på<br />
hos min nyfunna vän Rudis. Vi var femton<br />
år och skulle ses för första gången<br />
sedan han kommit hem från sin språkresa<br />
i England. När han öppnade kände jag först<br />
inte igen honom. Han var kortklippt och<br />
klädd i vit skjorta, smal svart slips och svarta<br />
kostymbyxor. Ivrigt bad han mig att komma<br />
in. När vi lärde känna varandra, någon<br />
månad tidigare, hade jag bland annat spelat<br />
Madness för honom i min kassettbandspelare<br />
och han verkade lika fascinerad som jag<br />
blev första gången jag hörde ska på radion.<br />
(One step beyond var det.) Det var som att<br />
allt stannade upp för ett tag och jag klev in<br />
i en ny värld. En instrumental och eggande<br />
värld. Jag följde honom upp till vardagsrummet<br />
där han satte på en skalåt och började<br />
dansa. Jag kopplade stilen till Madness<br />
skivomslag men hade aldrig sett rörelserna<br />
förut. Han berättade om klubbarna han varit<br />
på, musiken och dansen som han lärt sig där.<br />
Det var underbart att se. Jag tänkte att jag<br />
måste också lära mig det där.<br />
Det som fångade mig med ska var glädjen,<br />
rytmen och den coola attityden.<br />
Men jag lyssnade på lite av varje. Mest<br />
det jag hörde på radion, som new wave,<br />
The Jam, reggae, Ramones och en del punk.<br />
Några år tidigare hade jag fastnat för Dag<br />
Vag när de kom med sin första skiva. Där var<br />
också mycket glädje men det var lite mer<br />
flamsigt, och pubertalt.<br />
När vi lyssnat på skivorna han köpt sa<br />
Rudis att vi kunde gå hem till några polare<br />
han lärt känna som också var inne på ska. Vi<br />
gick dit och satt i ett litet rum i en lägenhet<br />
och lyssnade på musik och snackade. De var<br />
alla klädda i vit skjorta, svart slips och svarta<br />
byxor. Jag trivdes verkligen där. Så nästa<br />
fredag efter skolan gick jag till frisören och<br />
klippte mig.<br />
Pappa var svingpjatte i slutet av trettiotalet<br />
och hängde på Nalen. I källaren stod<br />
några snygga myggjagare som han sparat<br />
från den tiden. Och han hade ett gäng smala<br />
enfärgade slipsar i snygga färger hängande i<br />
garderoben, som han inte använde eftersom<br />
det var breda slipsar med fula mönster som<br />
gällde. Så de kunde jag också ta. De hänger i<br />
min garderob än idag.<br />
På Stora Nygatan i Gamla stan låg en<br />
affär som sålde begagnade kläder och<br />
prylar. (Det fanns inte många sådana<br />
affärer på den tiden, undantaget Myrorna<br />
och Militärens överskottslager). Jag hade<br />
Gränden vid Dirty Dickies i Gamla Stan.<br />
hört att de skulle sälja både tyska och<br />
engelska parkas där. Jag tyckte bäst om den<br />
engelska parkasen, men tyckte bara att jag<br />
hade råd med en tysk.<br />
Det ångrade jag ibland.<br />
Så var jag för första<br />
gången klädd på ett sätt<br />
som sa vilken musik jag<br />
lyssnade på och vilket<br />
gäng jag tillhörde. När<br />
jag kom in i lägenheten<br />
till mina nya polare lät<br />
de nästan lite besvikna<br />
över att jag övergivit min<br />
diffusa plastreggae look.<br />
Det gjorde mig lite förvånad,<br />
men det var skönt<br />
att känna att jag hade<br />
varit välkommen även om<br />
jag inte bytt stil.<br />
Vi började hänga på en fritidsgård i Hässelby<br />
och skankade i ring när personalen gick<br />
med på att spela någon låt vi hade med oss.<br />
Men efter några gånger tröttnade gänget<br />
av hårdrockare, som också hängde där, så de<br />
följde efter oss när vi gick därifrån. Jag bar<br />
på bandspelaren och hann inte reagera när<br />
mina vänner började springa. En av hårdrockarna<br />
tog min hatt och slängde in den i<br />
en trädgård och slog mig på käften. Sedan<br />
gick vi inte dit mer.<br />
Efter att ha provat ett disko på Söder där<br />
vi fick dj:n att spela ska så vi kunde dansa i<br />
ring igen, hittade vi till Dirty Dickies i Gamla<br />
Stan. Stället låg nere i en källare<br />
i en av de smala gränderna<br />
ner mot Skeppsbron. Där var<br />
trångt, svettigt och helt underbart<br />
att dansa. Och folk var<br />
så snyggt klädda. Där blev jag<br />
riktigt bra på min version av<br />
skank, som gick ut på att lyfta<br />
knäna riktigt högt och få till<br />
en knyckighet i rörelsen som<br />
förstärkte rytmen.<br />
Enda nackdelen med stället<br />
var att det låg i Gamla Stan.<br />
Skinheadsen hängde ofta vid<br />
tunnelbanestationen och de<br />
gillade inte ska-mods. Jag gillade<br />
inte dem heller, trots att<br />
vi lyssnade på samma musik. De ansåg att<br />
vi var medelklass och jag gillade inte rasism<br />
och våld. En dag blev någon brutalt misshandlad<br />
i gränden utanför Dirty Dickies.<br />
Jag snöade verkligen in på ska och köpte<br />
varenda singel och lp som gavs ut i den<br />
engelska skavågen. Svenska T-shirts och<br />
tyska Nighthawks köpte jag också skivor<br />
av, även om de inte var lika bra. Genom The<br />
Specials live-EP fick jag upp ögonen för den<br />
26 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
1980<br />
Ska’n’Skas dist drev<br />
publiken till vansinne<br />
jamaikanska ska’n. Även Nighthawks och<br />
Selecter gjorde gamla ska-covers upptäckte<br />
jag efterhand.<br />
Två samlings-lp med jamaicansk ska och<br />
rock steady från 60-talet lyckades jag få tag<br />
på och den musikaliska historien började<br />
klarna. Jag som trott jag att ska var en blandning<br />
av punk och reggae som växt fram ur<br />
punken, insåg nu att den här coola musiken<br />
blev till innan rock och pop ens blivit tillräckligt<br />
intressant för att lyssna på.<br />
Jag gillade alla de engelska skabanden<br />
lika mycket, men på olika sätt. De låtar jag<br />
tyckte allra bäst om att dansa till var The<br />
Beats ”Mirror in the Bathroom”, The Specials<br />
”Too Much too Young” och Madness ”My<br />
Girl”. Rent socialt var The Beats ”Ranking<br />
Full Stop” roligast, med de snygga stoppen i<br />
musiken som vi timade in.<br />
Själv kom jag inte till England förrän sommaren<br />
1981 och då var ska-vågen på väg att<br />
dö ut. Många av mina polare hade gått över<br />
till mods-musik och jag började utforska den<br />
musiken jag med. Vi klädde oss fortfarande<br />
likadant men dansen var inte lika rolig. Bara<br />
på en fest när någon satte på ”You Really Got<br />
Me” med The Kinks, kände jag en liknande<br />
dansglädje igen.<br />
Bengtzon<br />
Jag har inte kunnat sluta lyssna på<br />
Ska’n’skas sjua ”A-team” som kom ifjol.<br />
Dunder dansant ska filtrerad genom Goran<br />
Bregovis galenskap. Inte illa av ett gäng<br />
gamla metalmusiker får jag nog lov att<br />
säga.<br />
– Vi ville ha ett band där vi bara kunde<br />
ösa på, utan pretentioner och krav. ”Fan,<br />
ska vi inte starta ett kängpunkband där vi<br />
bara kan kötta på hur vi vill?” sa vi på en<br />
krog i Stockholm för drygt 13 år sedan,<br />
säger Ska’n’Ska i ett kollektivt svar.<br />
Det var det första lilla frö som sedan kom<br />
att bli Ska’n’Ska. Men som tur var blev det<br />
ingen kängpunk.<br />
– Många av oss spelade i metalband<br />
tidigare. Därav blev det ganska så ”hård”<br />
ska-musik. Det fick vi väldigt mycket kritik<br />
för i början, bara det att vi blanda in dist<br />
lite då och då gjorde folk helt vansinniga.<br />
Men det är ganska så blandat, vi har folk<br />
som är skolade musiker och har det som<br />
yrke. Men merparten gör det på en passionerad<br />
hobbynivå och har ”vanliga/riktiga”<br />
jobb på sidan om.<br />
Balkankrydda<br />
Ska’n’Ska är ett riktigt storband, tio personer<br />
ingår i truppen. Då blir det väldigt<br />
många olika smaker och influenser som<br />
ska samsas. Men de har faktiskt några<br />
gemensamma hjältar: Goran Bregovic,<br />
Shantel, Manu Chao, Los Fabulossos Cadillacs<br />
och Rage Against The Machine.<br />
Och det är förstnämnda Goran Bregovic-influensen,<br />
den här balkankryddan, som ger<br />
Ska’n’Skas sound en extra skjuts men även<br />
en egen identitet.<br />
– Ja den kryddan är helt och hållet Emir<br />
Kusturicas förtjänst! Både hans musik och<br />
filmer är helt fantastiska. Och dom har<br />
fått oss att upptäcka och älska balkanmusiken.<br />
Men till en början var det absolut<br />
inte någon självklarhet att blanda in det.<br />
Våra stora idoler i början var band från<br />
Latinamerika och det var mer så vi ville<br />
låta. Men vi skriver all musik tillsammans i<br />
replokalen och testar/jamar/blajar väldigt<br />
mycket. Så då faller det sig ganska naturligt<br />
att också Balkaninfluenserna smyger sig<br />
in i musiken. Sedan har vi en sån extremt<br />
grym blåssektion som också bemästrar<br />
att spela sådan typ av musik. De ska dom<br />
fan ha grabbarna! Håller absolut med om<br />
att det ger musiken en extra skjuts och<br />
blir jäkligt röjig. Och desto röjigare, desto<br />
bättre!<br />
Ifjol kom den utsökta singeln ”A-team”,<br />
hur ser ni på den idag?<br />
– Först och främst så har vi alltid drömt<br />
om att få släppa vår musik på vinyl, vilket<br />
vi fick med ”A-Team”. Sen har ett annat mål<br />
varit att släppa något på AMTY Records. De<br />
har liksom varit kungar i branschen sen vi<br />
började och AMTY var även väldigt kritiska<br />
till vår lite speciella ska när vi precis hade<br />
startat. Om inte säga att de rent av hatade<br />
den. Sen gick det några år och de kom krypande<br />
på knäna och bad om att få släppa<br />
grejer med oss.. Men det ska nämnas att vi<br />
kanske inte var svinbra i början, så deras<br />
kritik var väl inte helt obefogad...<br />
Ny skiva i höst<br />
I höst ska det enligt planen komma en ny<br />
sjua med tre låtar.<br />
— Tre riktigt bra låtar om du frågar oss<br />
så det går inte riktigt att kalla det en singel.<br />
En av låtarna är en cover helt på spanska<br />
och med vår ena gitarrist på sång. Första<br />
gången vi släpper en låt där han sjunger<br />
och det är riktigt jäkla bra! Men vi har tio<br />
starka viljor i bandet och ibland är vi inte<br />
helt överens, då har saker en tendens att<br />
dra ut på tiden. Men som sagt, till hösten är<br />
det tänkt i alla fall.<br />
<br />
Mikael Sörling<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
27
Det här reportaget publicerades i Aftonbladet 1986,<br />
Skinheads,<br />
ska och<br />
antivåld<br />
På konsert med åttamannabandet Reinholds.<br />
Spelning i Stockholm. Längs väggarna<br />
står människor i jeans och kostym.<br />
Framför scenen dansar, hoppar och<br />
vrålar unga män med stora kängor och<br />
renrakade skallar.<br />
De rör sig likt popcorn i en kastrull.<br />
På scenen står Reinholds – åttamannabandet<br />
som är både långhårigt och prydligt<br />
klätt – och som är Stockholms skinheads<br />
hjältar.<br />
Bandet spelar snabb, dansvänlig musik.<br />
Publiken dansar. Ibland lugnt. Ibland mera<br />
vildsint och ibland närmast våldsamt. De<br />
stöter på varandra. Och ibland omkull<br />
varandra. Det verkar som om det är en del<br />
av meningen. Man kan förledas att tro att<br />
dessa unga män med sin tuffa framtoning<br />
och med sina kala huvuden kompenserar<br />
tider av brist på kroppslig närhet i sin dans.<br />
Även om de aldrig erkänner det. Deras<br />
trubbiga närhet blir exakt lagom när de<br />
dansar.<br />
Reinholds har total kontroll över sin<br />
publik. När det blir för våldsamt lägger<br />
sångaren som kallas Jacke sin hand på ett<br />
huvud. Strävheten gör att dansaren blir<br />
lugn. Jacke blir ett slags messiasfigur med<br />
guldtand och mohikanfrisyr.<br />
När det blir så känslosamt i publiken att<br />
det är förvillande likt slagsmål tar Jacke en<br />
skinnskalle i handen. Jacke leder honom ut.<br />
Och likt en skolpojke går 17-åringen som<br />
just tänkte skalle en annan rockälskare<br />
hand i hand ut ur lokalen med sin sångare.<br />
Reinholds är ett av Stockholms två<br />
skinheadsband. Reinholds är det<br />
band i Stockholm som klarast tar<br />
avstånd från ungdomsvåldet och går till<br />
direkt angrepp mot det. Både under spelningar,<br />
före och efter.<br />
Era fans är skinheads som i tidningar<br />
skildras som blodtörstiga idioter<br />
– skäms ni inte över er publik?<br />
– Absolut inte. Skinheadsen är en suverän<br />
rockpublik. Dom dansar och lever ut. Även<br />
om det inte är särskilt kul att se dom dansa<br />
vilt på golvet medan övrig publik står uppträngda<br />
längs väggarna och ser rädda ut.<br />
Men skinheadsen är härliga. De vågar leva<br />
ut, de vågar dansa. Andra vågar bara dansa<br />
när de är skitfulla, säger Björn Öqvist, 18,<br />
som spelar klaviatur.<br />
– Men jag mår dåligt när en invandrare<br />
jag känner från mitt jobb inte vågade komma<br />
till en av våra spelningar därför att han<br />
var rädd för vår publik, säger Olov Öqvist,<br />
19, som spelar trummor.<br />
– Men jag blir ofta skrämd över skildringen<br />
av skinnskallar. De beskrivs ju inte som<br />
människor utan som djur. De utsätts för en<br />
rasistisk smutskastning. De är otäckt, säger<br />
”Jacke” Sjöstrand, 18, sångare.<br />
– Vid kravallerna i Gamla Stan greps 23<br />
skinheads. Tidningarna skrev spaltmil om<br />
det. Men några kvarter längre bort, några<br />
minuter senare blev några skinheads nerklubbade.<br />
Det skrevs det inget om.<br />
Vad tycker era fans om att ni spelar på<br />
ANC-galor som faktiskt är mot rasism<br />
och invandrarfientlighet?<br />
– I början hånades vi en del för det av vår<br />
28 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
men även i Antivåldsjournalen januari 1987.<br />
publik. Men vi pratade mycket med dom<br />
om det och det är klart att de egentligen<br />
höll med oss: dom är inte rasister.<br />
– Dessutom skulle ju inte skinnskallarna<br />
komma och betala inträde på de här<br />
spelningarna om de var rasister. Senaste<br />
ANC-galan vi spelade på var det fullt med<br />
skinheads som dansade som galningar.<br />
Ni brukar direkt ingripa när era spelningar<br />
urartar till våld?<br />
Jakob: – En gång på Kolingsborg skrek<br />
alla ”Sieg heil” gång på gång i talkör. Jag<br />
försökte prata med dom men inget hände.<br />
Till slut fick jag hota med att vi faktiskt<br />
inte tänkte spela om de fortsatte med sina<br />
”Sieg heil”. Då, till slut, la dom av.<br />
– Förra spelningen så var det förresten<br />
en som såg ut som Carl Bildt som dansade<br />
allra värst. Han dansade runt som en galning<br />
med kostym och portfölj, ler Jakob.<br />
Det var skamusiken som gjorde att<br />
Reinholds fick den publik de har.<br />
Skamusiken är en sorts snabb<br />
reggae – ungefär sån som Madness och<br />
Specials spelat de senaste åren och Millie<br />
på 60-talet i ”My boy lollipop”. Om man<br />
blandar Madness med Sham 69 får man<br />
möjligen Reinholds. Skamusiken tilltalar<br />
Englands skinheads och alltså även Sveriges,<br />
utan att någon riktigt vet varför.<br />
– Vi märkte det direkt på första spelningen.<br />
Då kom både skinheads och mods. Fast<br />
modsen försvann när de fick stryk.<br />
Reinholds musik har utveklats mera från<br />
ska till soulmusik och bluespop. De har<br />
gjort en skiva - en singel som släpptes för<br />
ett år sen. ”Jag har hört det förut” och ”Stå<br />
upp Svensson” blev en<br />
bestseller – åtminstonde<br />
på skivaffären<br />
Pet Sounds. Den sålde i<br />
500 exemplar.<br />
– Det är väl åtminstone<br />
bronsskiva! säger<br />
Oskar.<br />
– Vi hade massor av<br />
spelningar i början. Det<br />
gick sanslöst bra. Folk<br />
gillade vår glada och svängiga dansmusik.<br />
Det var när punkvågen började och då<br />
kom vi med glad musik med blås och orgel.<br />
Medlemmarna i Reinholds kommer från<br />
skilda delar av Stockholm. Några från innerstaden,<br />
några från Hässelby och någon<br />
ifrån Vällingby. Några studerar, en är sotarlärling,<br />
en flyttgubbe och en vårdbiträde.<br />
De repar på Fryshuset vid Danvikstull.<br />
– Vi kom med där för två år sen. Det är<br />
suveränt. 150<br />
band spelar och repar<br />
där. Vi var med och<br />
byggde om lokalerna, byggde<br />
väggar, isolerade och målade.<br />
”Senaste ANC-galan<br />
vi spelade på var<br />
det fullt med skinheads<br />
som dansade<br />
som galningar.”<br />
Medlemmarna i Reinholds tycker<br />
att föräldrarna måste ta mer<br />
ansvar när det gäller ungdomsvåldet.<br />
– TV borde sluta sina sändningar varje<br />
kväll med att lägga ut en skylt med texten:<br />
”Vad gör dina barn just nu?” Det finns<br />
13-14-åringar som driver omkring på<br />
gatorna sent på kvällarna och är med i<br />
kretsarna som sprider<br />
våld. Föräldrarna måste<br />
bry sig mera om vad deras<br />
barn sysslar med.<br />
– Tidningarna måste<br />
också ta sitt ansvar. De<br />
måste sluta peka ut<br />
grupper som ansvariga<br />
för våldet. Tidningarna<br />
får aldrig skriva att<br />
skinheads ligger bakom<br />
ett våldsdåd när man<br />
inte vet hur händelsen har gått till, vad<br />
som legat bakom och ens försöker skildra<br />
händelsen och våldsvågen med ett uns<br />
djup, menar Jakob.<br />
Vad kommer att hända med våldet den<br />
här vintern?<br />
– Det viktiga nu är att man klargör att<br />
alla dom här grupperna som är med och<br />
slåss inte behöver förvandlas till några<br />
”Svenssons”<br />
över en natt.<br />
Det viktiga är att<br />
dom slutar slåss innan<br />
några fler allvarliga händelser<br />
inträffar. Sen kan man börja diskutera vad<br />
som är fördomar och vad som kan ändras.<br />
Det är när man hackar på skinnskallarna<br />
och invandrarna som dom börjar slåss,<br />
säger Björn.<br />
– Rockmusiken får nog ta sitt ansvar<br />
också. Ta ett band som Wasp, till exempel,<br />
som styckar en ung kvinna på scenen. Det<br />
är inte klokt. De har ju mellanstadiebarn<br />
som publik, menar Jakob.<br />
Har stämplingen som skinheadsband<br />
hjälpt er i karriären?<br />
– Tvärtom, det har försenat vår karriär<br />
(skratt). På en del spelningar blir vi inte<br />
insläppta för dom är rädda för att vår<br />
publik och det har faktiskt varit en av<br />
avsikterna med att vi spelat på ANC-galor<br />
– för att tvätta rent vårt rykte.<br />
Själv går jag från spelningen med Reinholds<br />
och begrundar författaren Slas ord<br />
från 1982: ”Vårt land om något har väl råd<br />
att hålla sig med en rå, brutal och stökig<br />
arbetarklass. Vad vi inte har råd med är en<br />
förbannad tennisspelande medelklass. En<br />
överklass är lite lattjo att ha. Dom kan putta<br />
lite krocket och spela golf. Dom får det<br />
om vi får slåss. Efter egna regler förstås.<br />
Den allmänna förståelsen för varandras<br />
problem måste få ett slut.”<br />
Lasse Anrell<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
29
Slacker om upptäckten av Youth Man<br />
Foto: Peter Troest<br />
Kärlek<br />
ett klick bort<br />
30 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
Nattkröken, dygnets bästa och jag ska bara … kolla<br />
en grej till på youtube. Ett klick och: Youth Man<br />
från Birmingham, UK. Det är BAM! En känga rakt i<br />
magen, kroppen som elektrifieras och far rätt in ett okänt<br />
universum. På 10 sekunder. Kärlek.<br />
Heavy Rain, debutsingeln från 2013, är något alldeles<br />
extra. Nerven i det jazziga introt, manglet som drar igång,<br />
det är spitting word, larmigt, flummigt, mera jazz och allt<br />
med respektlöst aggressiv energi. Fast egentligen saknar<br />
jag ord.<br />
Inget horisontalläge efter det. Nästa fynd blir Live at the<br />
lab: Skin och Deadweight (2015) samt Pigs (2017). Här har<br />
de lagt i en växel till, Kaila Whyte och Miles Cocker vrålar<br />
bitar av lungorna ur sig, filar stenhårt på gitarr och bas<br />
och Marcus Perks är infernalisk med stockarna. Det är mer<br />
hardcore, mer självsäkert än första ep:n och det är uppenbart<br />
att Youth Man ska upplevas live.<br />
Och jag har flyt. Några dagar senare lirar de på<br />
Pumpehuset i Köpenhamn. Trots måndag, tunt med<br />
folk, kör de ett intensivt set. Jag kan hänga ostört vid<br />
scenkanten, byter några ord med Kaila Whyte efteråt, hon<br />
lyser upp när jag säger att jag åkt från Malmö enbart för att<br />
se dem, och jag ser till att få en knallorange bandtröja med<br />
hem.<br />
Egentligen är det ett ofog att en ofta ger nya låtar max tio<br />
sekunder. Är intresset inte fångat då – hejdå. När fan förvandlades<br />
jag till en pösig skivbolagsdirre utan skivbolag?<br />
Den rastlösheten utgår Youth Man ifrån när de håller sig<br />
till ep:s. De knåpar ihop materialet i flykten och så rätt in i<br />
studion.<br />
Marcus Perks: ”Vi har aldrig ro sätta oss och skriva<br />
ett helt album. Ur ett logiskt perspektiv, det finns inte<br />
många som har nog med uppmärksamhet för ett album.<br />
Människor gillar att snabbt fånga upp något och leka med<br />
det en stund, och överger det sedan lika snabbt igen.”<br />
Jag funderar lite på var tålamodet tog vägen. Som när<br />
jag var 14 och bodde i Uddevalla, där Smokie, 10 CC och<br />
det lokala dansbandet Christers regerade. Jag överlevde<br />
detta mörker vid radion, i timmar, med fingrarna redo på<br />
play/rec, i hopp om guld, som ”Angels With Dirty Faces”<br />
med Sham 69, den sitter djupt i hjärtat, och ”Crazy” med<br />
999. Ändå lägger jag fem gånger så mycket tid på youtube.<br />
En kan gräva i oändlighet, icke-mainstream, rariteter och<br />
udda grejer, så djupt att 11-kilometershålan i Marianergraven<br />
i Stilla havet känns futtig i jämförelse.<br />
Men en ratar det som inte genast sticker ut, bokmärkar<br />
det som låter lovande… och så vidare, ständigt letande.<br />
Birmingham har av tradition en spretig musikscen<br />
– gospel, jazz, metal, punk, ska, reggae, garage, postpunk,<br />
hardcore, dub, techno, you name it - och bland<br />
legenderna finns Black Sabbath, GBH, Au Pairs, The Beat<br />
och Steel Pulse.<br />
Det präglar Youth Man, men de nämner gärna amerikanska<br />
inspiratörer som New York Dolls, Stooges, Black Flag,<br />
Fugazi, Dead Kennedys, Deerhof, The Flaming Lips, M.I.A.<br />
Kaila Whyte har en del av hjärtat i riot grrrl-scenen, men<br />
det är The Breeders med Kim Deal som är nummer ett:<br />
”I stället för att kräva jämlikhet och respekt, som vi alla<br />
förtjänar, gestaltar Kim slutmålet. Kim Deal lever det. Kim<br />
Deal är vad vi kämpar för. Jag vill inte vara en kvinnlig musiker.<br />
Jag vill vara musiker. Jag vill vara som Kim Deal.”<br />
Det måste vara ett tecken att förra vändan jag var på<br />
Pumpehuset var det just The Breeders jag såg. Och jag<br />
minns känslan att det var första gången som jag verkligen<br />
närvarade på en konsert. Det är kanske det jag ska sträva<br />
efter. Den stillheten.<br />
Marie Slacker Olsson<br />
Marcus Perks.<br />
Kaila Whyte<br />
Miles Cocker.<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
31
Laddat Lugn<br />
i Köpenhamn<br />
”Det är<br />
Ibland överträffar dikten verkligheten.<br />
Den svensk/danska noise/<br />
punkgruppen Laddat Lugn startade<br />
som en kul grej en blöt kväll i mars<br />
2016 då skåningarna Tom och Mik<br />
rumlade runt på Köpenhamns barer<br />
och stötte på den danske seriehjälten<br />
Steen. Redan på småtimmarna<br />
under deras första möte spelade de<br />
in hälften av vad som skulle komma<br />
att bli deras legendariska demotape<br />
”Dine Penge Mig I Røven”.<br />
Ryktet gick snabbt att en ny spännande<br />
grupp hade bildats och Laddat Lugn fick en<br />
del uppmärksamhet via <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong>.<br />
Tom och Mik blev kvar i Köpenhamn, de<br />
sov på golvet hemma hos Steen och taggade<br />
av intresset för Laddat Lugn spelade in<br />
fler låtar och under hösten 2016 kom alltså<br />
deras demo Dine Penge Mig I Røven ut, men<br />
endast i 25 exemplar.<br />
Jag fick utan större problem tag på Steens<br />
mobilnummer, men han var inte vidare<br />
intresserad av att ställa upp på en intervju<br />
förrän jag lovade att det var jag som skulle<br />
stå för eventuella inköp av öl under intervjun.<br />
Steen föreslog att vi skulle träffas<br />
nästkommande lördag på Floss bar som<br />
ligger på Larsbjørnsstræde i Köpenhamns<br />
latinkvarter.<br />
Det var med stor förväntan jag satt vid ett<br />
bord på Floss och väntade på att får göra en<br />
exklusiv intervju med en av medlemmarna<br />
av Laddat Lugn, ingen av dem hade tidigare<br />
pratat med pressen. Steen släntrade in strax<br />
efter utsatt tid, med en blå King’s i mungipan<br />
och beställde två Tuborg Guld till sig själv<br />
och sa: ”Okej, shoot!”<br />
När träffade du Tom och Mik första<br />
gången?<br />
− Det var under en hejdlös krogrunda i<br />
Pisserenden i Köpenhamn. Jag satt ensam<br />
vid ett bord och drack och så dök de två upp<br />
och efter fem minuter satt vi och snackade<br />
om olika grymma rockband.<br />
Hur kom det sig att ni bildade bandet<br />
Laddat Lugn?<br />
32 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
konst før<br />
HELVETE”<br />
− Jag tror att det började med ett vad, eller<br />
så betalade de mig för att vara med i bandet.<br />
Vad betyder egentligen ”bildade”?<br />
Jag försöker mig på en förklaring, men<br />
Steen börjar direkt flacka med blicken och det<br />
är tydligt att han inte är intresserad av mitt<br />
svar så jag går vidare med nästa fråga.<br />
Danmark måste vara fullt av duktiga musiker,<br />
vad har Tom och Mik som du gillar?<br />
− Jag känner inga andra musiker, nä, jag<br />
skojar bara, jag känner många duktiga<br />
musiker här i Köpenhamn, men de är alltid<br />
så jävla upptagna med allt annat än musik.<br />
Till exempel att gå med sina barnvagnar, äta<br />
korv eller spendera hela eftermiddagarna<br />
med att ta svartvita fotografier med en ”riktig”<br />
fotograf. De lägger ner så satans mycket<br />
tid på att se deprimerade ut framför en<br />
10 000 kronors kamera att det är pinsamt.<br />
Hur gick själva inspelningen till, hur<br />
skrev ni låtarna?<br />
− Det kommer jag fan inte ihåg, jag var full<br />
hela tiden.<br />
Vilka grupper är dina förebilder?<br />
− En grupp av nakna tjejer på en<br />
strand? Nä, för helvete, jag skämtar<br />
bara, men jag måste lyfta fram Toto, Huey<br />
Lewis and the News och det danska bandet<br />
Sneakers.<br />
I det här läget börjar jag undra om Steen<br />
driver med mig eller om han bara är berusad.<br />
Han har redan sänkt sina två Tuborg Guld<br />
och viftat till sig två nya, och jag misstänker<br />
att han dessutom druckit några öl innan vi<br />
träffades.<br />
Tror du Laddat Lugn kommer att spela<br />
live någon gång?<br />
− Absolut inte. Eller, om Roskilde ringer så<br />
kommer jag att överväga det, men definitivt<br />
inte på Oranga scenen, där är alltid så usel<br />
ljud. Kanske skulle vi passa på Arena-scenen,<br />
ha ha.<br />
Hur är din relation till Tom och Mik idag?<br />
− Tja, om de bjuder på ett par öl så kan jag<br />
tänka mig att träffa dem igen, men de är tål<br />
inte sprit så bra så de är rätt uselt sällskap.<br />
Er demo tryckte ni bara upp i 25 exemplar,<br />
varför då ?<br />
− Det är ju konst för helvete! Nu får du<br />
sluta med alla dessa frågor, svenskjävel!<br />
Jag avrundar med en sista fråga. Vad<br />
menas med titeln: Dine penge mig i<br />
røven?<br />
− Jag vet inte om jag orkar berätta den<br />
historien, ska jag? Okej då, du får den korta<br />
versionen om du bjuder på en vända till.<br />
Alltså, det var för två eller tre år sedan på ett<br />
värdshus i Vesterbro, klockan var väl runt<br />
fyra på morgonen när jag försökte köpa en<br />
fatöl till en riktigt vacker och trevlig kvinna<br />
som stod ensam i baren. Hon måste varit<br />
runt 50 år. När jag närmade mig henne lugnt<br />
och stilla, som ett lejon som ska anfalla<br />
ett byta, hinner jag inte ens sätta in stöten<br />
förrän hon vänder sig om och studerar mig<br />
med sina trötta bruna ögon och säger helt<br />
kallt: ”Dine penge mig i røven”. Ah, jag har<br />
blivit törstig av allt detta prat, fixar du en öl<br />
till?<br />
Vi dricker ett par öl tillsammans, och Steen<br />
blir mer och mer osammanhängande. Jag<br />
vet inte om den här intervjun hjälper till att<br />
förklara Laddat Lugn eller inte, men jag kan i<br />
alla fall starkt rekommendera Floss Bar.<br />
Ett par veckor efter att jag träffat Steen<br />
nåddes jag av ryktet att <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong>s<br />
egen Mikael Sörling blivit sångare i Laddat<br />
Lugn. Jag bestämde mig för att ringa<br />
upp Steen och få det bekräftat. Hans svar<br />
var kort:<br />
− Ja, fy fan.<br />
Var det inte Sörling som sågade<br />
”Dine penge mig i røven”?<br />
− Som jag sa, fy fan.<br />
<br />
Simon Lack<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
33
”Vår samtid är så<br />
kall och själlös”<br />
Allvaret: Vi kanske gör lite mer ledsna och trötta låtar<br />
För några år sedan spelade Allvaret<br />
på Inkonst i Malmö. Det var en<br />
hisnande upplevelse. Någonstans<br />
i mitten av giget försvann tid och<br />
rum och kvar blev jag och Allvaret,<br />
armhåren reste sig och en overklig<br />
euforisk känsla brann i kroppen.<br />
Jag vet det låter helt knäppt, men<br />
så var det.<br />
Allvaret gav nyligen ut sin andra<br />
platta, ”Skuld och skam”, som trots<br />
det dystra budskapet lovar gott<br />
inför framtiden.<br />
Det har gått fyra mellan plattorna ”Tänk<br />
på döden” och ”Skuld och skam” och det<br />
beror bland annat på att sångerskan Sushila<br />
Gautam haft skrivkramp, men också på att<br />
vardagen kommit emellan.<br />
– Plugg och jobb och folk som fått barn och<br />
haft att göra med det, säger Sushila. Mellan<br />
det och att Chris och Kiba flyttade från<br />
stan har det vart svårare att få till det goa<br />
vardagsrepet som vi hade i början. Saker blir<br />
alltid annorlunda i distansrelationer även<br />
om alla parter fortfarande gillar varandra<br />
så att säga. Det blir alltid undantagstillstånd<br />
och man måste ses och ställa upp oavsett om<br />
man är på humör eller inte.<br />
Chris och Kiba har alltså lämnat Göteborg<br />
och det har som sagt påverkat Allvaret.<br />
– Det var mer replokalshäng och vi gjorde<br />
allt tillsammans. Nicke och Kiba kom med<br />
idéer och Chris gjorde sitt. Jag kollade om<br />
jag hade texter som passade eller satt och<br />
skrev när dom provade grejer. Nu för tiden<br />
blir det mest jag och Nicke som ses, eller<br />
att dom skickar grejer som jag kan kolla<br />
hemma. Men oftast så är det inte förens vi<br />
är i repokalen som jag tänder på låtidéer.<br />
Det är inte samma sak att sitta hemma och<br />
lyssna på gitarrslingor eller ackordföljder.<br />
Det är alltid när vi är tillsammans som det<br />
känns bäst.<br />
Vad skiljer Allvaret 2017 musikaliskt<br />
från Allvaret 2013?<br />
– Vi spelar det som kommer ut bara. Hur<br />
det låter beror väl lite på hur man känner sig<br />
när man gör låten, men sånt hör inte jag. För<br />
mig låter allt vi gjort som oss bara. Ibland<br />
gör vi arga låtar, ibland uppgivna, ibland<br />
34 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
ledsna... Vi kanske gör lite mer ledsna och<br />
trötta låtar nu för tiden, men det har mer<br />
med hur livet sett ut att göra. Man har olika<br />
faser och det märks väl i allt man gör.<br />
Avtrubbade människor<br />
Sushila skriver texter som griper tag, hon<br />
säger att hon inte direkt inspireras av något.<br />
– Snarare oinspirerad. Jag bara skriver vad<br />
jag känner, och sen när killarna spelar nått<br />
som har den känslan blir det en låt liksom.<br />
Men hon säger att hon påverkas av samtiden<br />
och sin omvärld.<br />
– Människor man möter eller sammanhang<br />
man är i. För mig handlar det mer om<br />
överlevnad än inspiration. Vår samtid<br />
är så kall och själlös. Allt handlar<br />
om att köpa saker. Människor<br />
är helt emotionellt avtrubbade<br />
och utslitna och ointresserade<br />
och självupptagna. Alla som<br />
blir utbrända får jobba med<br />
”terapeutiska” verksamheter<br />
typ som att sy eller väva<br />
eller odla mat eller snickra<br />
eller blåsa glas... sånt som var<br />
det enda folk gjorde om dagarna<br />
för 100 år sen. Idag kan man inte<br />
leva på det, utan får bara göra<br />
det för att må lite bättre ett tag<br />
om man blivit själsligt förbrukad.<br />
Nu ska man bara sälja,<br />
det är det enda som räknas. Du<br />
får två månader för våldtäkt<br />
och tre år för fildelning. Folk<br />
köper kläder för 49,90:- och<br />
reflekterar inte ens över vad<br />
som krävs av andra människor<br />
eller naturen för att göra den<br />
jävla plastbiten. Det finns inget<br />
människovärde och ingen som<br />
helst självinsikt eller känsla av<br />
sammanhang. Allt är att generera<br />
likes. Folk vänder in och<br />
ut på sig själva för att försöka<br />
synas och finnas och betyda<br />
nått för någon. Det är så jävla<br />
sjukt så jag spyr. Och värst<br />
är det för dom yngre som ska<br />
försöka växa upp i det här jävla<br />
hell-hålet.<br />
Allvaret får henne att må bättre,<br />
– Att repa och göra låtar och vara ute och<br />
spela är som att andas. Att träffa folk som<br />
gillar det vi gör och mår lite bättre för en<br />
stund gör att vi mår lite bättre för en stund<br />
med.<br />
Vad gör du när du inte spelar i Allvaret?<br />
– Försöker överleva.<br />
<br />
Mikael Sörling<br />
Foto: Martin Wilson
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong> 35
Foton från tuben.<br />
Luigi Scorcia<br />
– överlevaren från<br />
Måndagsbörsen<br />
Musiknyheter var inte helt lätt att få i nordvästra Skåne 1982, så när gitarristen från<br />
New York Dolls, Johnny Thunders, figurerade på framsidan av Kvällsposten blev jag<br />
naturligtvis intresserad. Att artikeln handlade om att tv-programmet Måndagsbörsen<br />
känt sig tvingade att plocka bort Johnny Thunders framträdande från sändningen.<br />
Enligt uppgifter hade Johnny varit drogpåverkad. Ord som ”skandal” nämndes. Det<br />
räckte för att jag, som 11-åring, skulle påbörjade min livslånga fascination av Johnny<br />
Thunders. <br />
Text: Mikael Ekström<br />
Johnny hade kommit till Sverige i mars<br />
1982 med sin gamla vapendragare och<br />
tillika trummis från New York Dolls, Jerry<br />
Nolan och med nyrekryteringen Luigi Scorcia<br />
på bas. Den korta turnén som bland annat<br />
skulle innehålla ett tv-framträdande på<br />
Måndagsbörsen urartade omgående. Johnny<br />
hamnade på kvällspressens löp under ett<br />
par tillfällen den veckan, och det handlade<br />
aldrig om musiken, utan om droger. Framträdande<br />
på Måndagsbörsen stoppades, men<br />
sändes senare i något dokumentärprogram<br />
som avhandlade knark. När Johnny och bandet<br />
lämnade ett chockartat Sverige bakom<br />
sig hade de i alla fall fått ett nytt fan. Johnny<br />
dog 1991 och Jerry året därpå. Den enda<br />
person som lever från bandet som spelade<br />
på Måndagsbörsen är alltså Luigi Scorcia.<br />
Han bor i New York, och han brukar inte<br />
vilja prata om det som har varit, men gjorde<br />
ett undantag för <strong>Turist</strong> i Tillvaron.<br />
Vilka grupper hade du spelat med innan<br />
du hamnade i Johnny Thunders band?<br />
– Innan jag påbörjade mitt äventyr med<br />
Johnny Thunders hade jag ett band som<br />
hette Luigi And the Wise guys. Frank Zappa<br />
36 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
tog namnet och skrev en låt med den titeln.<br />
Han såg oss på Max’s Kansas en kväll när<br />
jag hade en argumentation med bandet på<br />
scenen och Zappa tyckte att det var komiskt.<br />
Sedan hade jag ett band som hette The<br />
Knots, döpt efter en av mina låtar med Tony<br />
Cairo, som även han lirat med Johnny. Walter<br />
Lure gick senare med i The Knots. Tony och<br />
jag var kompisar, han var från Bronx, jag från<br />
Brooklyn och Johnny från Queens. Det är de<br />
områdena som gör ”Knew Yawk Shitty”.<br />
– Johnny kom en dag till The Knots replokal<br />
och sa något i stil med att jag lät som Jeff<br />
Beck, jo tjena. Jag gjorde lite studioarbete<br />
med Alan Vega vid det tillfället. Alan producerade<br />
en platta och jag spelade på den. Det<br />
ska finnas en video på YouTube med Alan<br />
Vega och Johnny Thunders där de spelar<br />
”Dream Baby Dream” med The Wise Guys på<br />
Max’s. Johnny brukade hoppa in med olika<br />
band, han älskade att spela, och han lirade<br />
med mitt band ett par gånger. Alan Vega var<br />
en fadersfigur för mig. Han var vid min sida<br />
när jag hade en motorcykelolycka efter en<br />
konsert med Johnny. Alan ville inte att jag<br />
skulle spela med Johnny. Han sa att Johnny<br />
var dålig inflytande. Jag tror att det fanns en<br />
sorts rivalitet mellan Alan och Johnny.<br />
Hur kom du i kontakt med Johnny och<br />
hur hamnade du i hans band?<br />
– Det var Johnny som tog kontakt med mig<br />
efter ha sett mig med The Knots. Han ringde<br />
upp mig och sa med sin nasala röst; ”Hey,<br />
Luigi, vill du åka på turné med mig? Möt<br />
mig på flygplatsen.” Jag sa att jag inte kunde<br />
någon av hans låtar, men han sa att han<br />
skulle han lära mig dem på planet. Så blev<br />
det såklart inte, men efter tre gig så kunde<br />
jag spela dem i sömnen.<br />
Hur var bandets förberedelser inför<br />
turnén?<br />
– Helt obefintliga. Under soundchecken<br />
”Det blev bara två,<br />
tre konserter sen<br />
blev vi förbjudna<br />
att spela mer. Vi<br />
var huvudnyheter i<br />
kvällstidningarna<br />
under några dagar.”<br />
eller mitt i konserten kunde Johnny berätta<br />
vilken tonart låten gick i. Chuck Berry gjorde<br />
samma sak med sina konsertband. När<br />
jag turnerade med Bo Diddley hade vi en<br />
halv repetition där han enbart instruerade<br />
trummisen hur han skulle spela. Bo var fantastisk.<br />
Vi spelade till och med in en låt efter<br />
turnén; “Don’t Know where I’ve been”.<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
37
Luigi Scorcia spelade med Johnny Thunders<br />
under ”Skandalturnén” i Sverige<br />
1982.<br />
Hur förberedde sig Johnny för en turné?<br />
– Det handlade mest om hans kläder. Han<br />
reste lätt, väska och gitarr, så det skulle gå<br />
enkelt att göra en snabb exit.<br />
Hur länge spelade du med Johnny?<br />
– Det kändes som en evighet, men det var<br />
mindre än två år. Jag spelade bas och gitarr<br />
mellan 1981 och 1983.<br />
Vilka minnen har du från turnéerna?<br />
– Min dröm som ung pojke som växte upp<br />
i Brooklyn var att försöka komma på hur i<br />
helvete jag skulle ta mig därifrån levande.<br />
Mina tre bästa vänner blev antingen skjutna<br />
eller överdoserade. New York var ett rufft<br />
ställe på den tiden. Att åka på turné var en<br />
dröm som gick i uppfyllelse, men det skulle<br />
snart utvecklas till en mardröm. Vi hade problem<br />
att komma in i Kanada då vi inte hade<br />
arbetspass. Jag minns att tulltjänstemannen<br />
sa till Johnny att antingen har du en ängel<br />
som vaktar över dig eller så gillar någon här<br />
dig, för vi brukar inte släppa in band utan<br />
arbetstillstånd. Vi träffade Sydney Gustafson<br />
i Vancouver och hon var ”barnvakt” till<br />
Johnny. Och i San Fransisco var där en kille<br />
som häcklade Johnny så Johnny slog honom<br />
i huvudet så han fick hjärnskakning. Sedan<br />
sålde vi ut Whisky a go-go, men Johnny<br />
trillade framåtstupa i första sången. Och så<br />
åkte vi fast i San Diego och hamnade i fängelse<br />
i tre dagar. Lori Deep ordnade ett ”ut ur<br />
fängelse” party för oss och Tom Petty och<br />
hans kompband The Heartbreakers dök upp<br />
och deras trummis sa; varför ändrar ni inte<br />
namn till Johnny Thunders and the Lawbreakers?<br />
Johnny skrattade inte, men jag tycket<br />
det var rätt kul.<br />
”Jag för facklan<br />
från Johnny Thunders<br />
och Jerry Nolan<br />
vidare, må de vila i<br />
frid, och jag lever<br />
livet”<br />
38 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
”Johnnys timing och hans tystnad och<br />
pauser var perfekta. Han är gravt underskattad<br />
som gitarrist och låtskrivare. När<br />
han plockade upp en gitarr visste man<br />
direkt att det var Johnny Thunders. Det är<br />
skandal att New York Dolls inte är med i<br />
Rock Roll Hall of Fame.”<br />
Vad tyckte du om Sverige?<br />
– Jag älskade det, men det blev bara två, tre<br />
konserter sen blev vi förbjudna att spela<br />
mer. Vi var huvudnyheter i kvällstidningarna<br />
under några dagar. Turnén startade och slutade<br />
där. Jag håller fortfarande kontakt med<br />
Toril Vigerust som räddade oss och Lotten<br />
Sunna som jag presenterade för Jerry Nolan.<br />
Lotten och Jerry gifte sig sedan.<br />
Hur var det att spela med Jerry?<br />
– Jerry var som en äldre bror för mig, han<br />
pratade med mig, inte till mig, försökte lära<br />
mig om livet och han fick mig att hitta min<br />
stil, vilket jag än idag är tacksam över. Och<br />
jag håller traditionen DTK vid liv.<br />
Kom Jerry och Johnny bra överens under<br />
turnén i Sverige?<br />
– Ja, det gjorde<br />
de. De älskade<br />
och respekterade<br />
verkligen varandra<br />
och snackade<br />
aldrig skit om varandra.<br />
De var rock<br />
och soul-bröder.<br />
DaDame<br />
and<br />
DaBabe<br />
Hur var Johnny<br />
som bandledare<br />
och person?<br />
– Han var inte<br />
ledaren, han var bandet. Som person var han<br />
busig och snäll. Jag upptäckte först flera år<br />
senare hur speciell han var. Det fanns ingen<br />
som han.<br />
Tycker du att historieböckerna har gjort<br />
honom rättvis?<br />
– Ibland, en del inte. Filmen “Looking<br />
For Johnny” är bäst hittills. Boken ”In Cold<br />
Blood” var cool. Johnny var inte bara droger.<br />
Han älskade sin musik, kvinnor och sina<br />
fans. Han var en plågad själ, och jag tror att<br />
han kände sig missförstådd. Han lärde en hel<br />
generation att man inte behöver spela tusen<br />
noter i sekunden. Johnnys timing och hans<br />
tystnad och pauser var perfekta. Han är<br />
gravt underskattad som gitarrist och låtskrivare.<br />
När han plockade upp en gitarr visste<br />
man direkt att det var Johnny Thunders. Det<br />
är skandal att New York Dolls inte är med i<br />
Rock Roll Hall of Fame.<br />
Varför slutade du spela med Johnny?<br />
– Den vilda resan slutade. Jag tog mig ur<br />
den levande, livet blev lite tråkigare, men jag<br />
var i alla fall vid liv. Nya personer hoppade<br />
på Johnnys galna tåg, Tony James från Generation<br />
X ersatte mig. Än idag är jag tacksam<br />
för chansen att få spela bas och gitarr med<br />
Johnny.<br />
Vad gjorde du efter tiden med Johnny?<br />
– Jag spelade med Cheetah Chrome från the<br />
Dead Boys ett tag, det är ännu en underskattade<br />
musiker. Jag försökte få igång mitt liv<br />
igen. Arbetade på The Miami Herald som fotograf.<br />
Öppnade en nattklubb som hette Fat<br />
Black Pussy Kat i South Beach Miami. Startade<br />
The Swing Dancing Scene under 90-talet i<br />
New York, jag blev Luigi Babe Da’ Impresario<br />
Crack Daddy av Swing, var manager för ett<br />
band som hette Dem Brooklyn Bums, var DJ<br />
på radion och hade ett program på Pseudo,<br />
ett av de första internetbolagen i Silicon<br />
Valley. Och jag skrev en<br />
bok; “Acting teachers of<br />
America”, som nu finns<br />
på Amazon.<br />
Spelar du i något<br />
band idag?<br />
– Ja, för fan! Dame<br />
and the Babe med<br />
Alisa Ermolaev.<br />
Är du intresserad<br />
att spela i Sverige igen?<br />
– Absolut! Boka mig nu! Jag är verkligen<br />
intresserad av att komma tillbaka. Jag har<br />
både vänner och goda minnen från Sverige.<br />
Vad håller du på med nu?<br />
– Just nu har jag producerat filmen<br />
”Sad Vacation” tillsammans med Danny<br />
Garcia som gjorde “Looking for Johnny”<br />
och “ Rise fall of the Clash” och vi arbetar<br />
nu med en dokumentär om Stiv Bators.<br />
Nästa projekt som vi letar finansiärer till<br />
är Dannys Spaghetti Westerns. Jag har<br />
ett par manus och böcker liggande. Förra<br />
året producerade jag Prima Donna Reeds<br />
album och jag har medverkat i en del<br />
filmer och reklamfilmer.<br />
– Jag har även spelat live med Da’ Dame<br />
and Da” Babe och lärt ungdomar vad<br />
riktig Knew Yawk Rock and Roll är, jag<br />
för facklan från Johnny Thunders och<br />
Jerry Nolan vidare, må de vila i frid,<br />
och jag lever livet. Du är en lycklig kille<br />
Mikael, för jag brukar inte gilla att gå<br />
tillbaka och minnas. Love and Peace and<br />
Rock Roll.<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
39
Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-du<br />
T-Ban och Bad Dreams Always i fokus.<br />
Bergslagens<br />
Metallica har<br />
inte bråttom<br />
Vad gjorde du 1988 egentligen?<br />
Jag var 19 år, jobbade på stålverk<br />
och gjorde fan<strong>zine</strong>t Profit Blaskan.<br />
T-Ban och Pontus i Fagersta<br />
drog igång Bad Dreams Always.<br />
De anade nog inte att de 29 år<br />
senare fortfarande skulle vara<br />
vid liv och dunka in en förnämlig<br />
sjutummare vid namn ”Inavelns<br />
maktkorridor”.<br />
– Vi har vilat oss i form med mycket kir<br />
och kebab, skojar T-Ban. Musiken idag är<br />
en blandning av järnverk och en vrålsnabb<br />
Ford escort motor, rå hardcore<br />
med influenser<br />
av tidiga DRI och<br />
Agnostic Front<br />
– den spelas utan<br />
krusidueller. Vi<br />
kompromissar<br />
aldrig med hatet,<br />
farten och kraften<br />
i musiken.<br />
Texterna handlar<br />
om sådant vi ogillar och hatar: religioner,<br />
politiker som bara skor sig själva och ljuger,<br />
överklassmänniskor och rövslickare.<br />
Ni har hunnit med fyra cd och två sjuor<br />
på nästan 30 år, lite Metallica över det?<br />
– Man ska inte ha för bråttom och häva<br />
ur sig låtar, då blir lagret snabbt tomt.<br />
Med andra ord får en nog vänta<br />
ytterligare några år på en uppföljare till<br />
”Inavelns maktkorridor”.<br />
– Vi fortsätter att vila oss i form, bland<br />
annat genom att kolla dokumentären<br />
om The Allins plus gubben i stugan. Men<br />
sedan blir det nog träningsläger med BDA<br />
som kanske kan leda till något gig någonstans<br />
i världen.<br />
<br />
Mikael Sörling<br />
40 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
Inte på flera decennier har det införskaffats<br />
så många vinylspelare – och vinylpressar.<br />
Dom få vinylpressar som finns<br />
kvar går för högtryck, man letar i gamla<br />
lador efter övergivna maskiner för att kunna<br />
möta efterfrågan på vinylskivor.<br />
Äntligen börjar folk hajja att vinylskivor är<br />
fantastiska ljudbärare... eller vad är det som<br />
ligger bakom hypen?<br />
Förklaringen till hypen för vinylen sägs<br />
vara många, till exempel att se något röra<br />
sig.<br />
Som punkare kan jag ju inte låta bli att<br />
problematisera detta – allt går att problematisera<br />
för en punkare. Hur kan det komma<br />
sig att man väljer ett format som är så dåligt<br />
för miljön? Massa plast, tunga transporter,<br />
energikrävande produktion, farliga kemikalier,<br />
materialkrävande maskiner. Ändå ska<br />
folk ha vinylskivor.<br />
Vad hände med miljöengagemanget?<br />
Näe, skämt åsido, det finns faktiskt ett<br />
rejält och allvarligt<br />
problem<br />
– kunskapsbristen.<br />
Gubbarna (ja, det är mest<br />
män) som kan hantverket<br />
är redan döda eller har<br />
gått i pension för länge<br />
sedan.<br />
Ni som känner mig väl<br />
vet att jag skrev låten<br />
”CD-suger” 1994 och att<br />
Hellacopters använde<br />
delar av min ”pro-vinyl/<br />
anti-cd artikel” till sitt<br />
första album. Jag har alltid<br />
varit en förespråkare<br />
för vinyl som ljudbärare.<br />
Just det ljudbärare.<br />
”När det gäller<br />
ljudet – det där<br />
härliga stöket<br />
blandat med ”in<br />
your face” karaktären<br />
som gamla<br />
punkvinyler har<br />
– så har det inget<br />
med vinyl att<br />
göra.”<br />
Det är ju ljudbärare det är i första hand och<br />
det är just detta som är problemet, vinylen<br />
av idag låter inte bättre än cd-utgåvan. Det<br />
är mindre diskant, svagare nivåer, smalare<br />
stereobredd, brusigare och så vidare. Både<br />
i en jämförelse med äldre vinylskivor och<br />
cd-skivor/filer. Många utgåvor låter illa helt<br />
enkelt<br />
Finns liksom ingen anledning att ge ut vinyl<br />
idag så länge kvaliteten är så här kass på<br />
de flesta utgåvor, det är ett jävla lotteri vem<br />
som graverar och så vidare.<br />
När det gäller ljudet – det där härliga<br />
stöket blandat med ”in your face” karaktären<br />
som gamla punkvinyler har – så har<br />
det inget med vinyl att göra har jag kommit<br />
fram till, det har att göra med mastringsmetodiken<br />
som krävs för vinylens fysiska<br />
begränsningar. Går att få samma karaktär på<br />
en digital fil. Jojo.<br />
Så jag ser ingen anledning alls att pressa<br />
vinyler – men ändå, jo visst fan vill jag det<br />
om ljudet var lika bra som förr.<br />
Förutom bristen på kunnandet så finns<br />
det ett till stort problem. Små skivbolag<br />
är inte välkomna kunder längre.<br />
Ordrarna är för små så man tvingas gå via<br />
”brokers”. Brokers är en slags agenter som<br />
samlar ihop ett flertal mindre bolags utgåvor<br />
och på så sätt kommer upp i vettiga volymer<br />
för att vara välkomna kunder hos presserierna<br />
– som ju ska ha sin del<br />
av kakan. Många brokers<br />
har ingen koppling till<br />
ljud eller vinyl, dom kunde<br />
lika gära sälja dammsugare<br />
eller begagnade<br />
bilar – eller kanske gillar<br />
vinyl för ”artworkdelen”<br />
och lägger krutet<br />
på färgtemperaturer.<br />
Men visst finns det dom<br />
som är genuint engagerade<br />
i vinylskivor.<br />
Att inte längre vara<br />
välkommen kund hos<br />
presserierna är liksom<br />
tacken för alla år som<br />
punkbolagen var en del<br />
av ett fåtal genrer som höll några presserier<br />
levande. Nu är det dom stora multijättarna<br />
som har företräde och tillgång till de få pressar<br />
som finns. Jaja, sådan är kapitalismen...<br />
tralalalaa.<br />
Jag var uppe på Sveriges Radio i Uppsala<br />
för några dar sen. Såg ett par nya inplastade<br />
lp-skivor på ett bord och undrade vad detta<br />
var. Det var recensionsex som ett bolag<br />
Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-du
pp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du<br />
Här står jag med modermatriser till Disclose/Totalitär split-lp. Matriser är nickelbeklädda<br />
plåtskivor som man kan göra pressmatriser av. Pressmatriserna används till pressning av<br />
vinylskivor. Än så länge är kunskaperna kring matristillverkningen begränsade i Sverige<br />
men jag hoppas på att kunna få rätt på ytterligare en gubbe som kan just detta. Matriseringen<br />
är förutom gravering och pressning den tredje yrkesgruppen som behövs för att<br />
överföra musiken från hårddisk, usb, rullband etcetra till vinylskiva.<br />
skickat. Nu har ju inte radion i Uppsala<br />
någon fungerande vinylspelare så om dessa<br />
plattor någonsin kommer spelas är mycket<br />
ovisst. Jävla slöseri.<br />
Nu finns det ju trevliga planer på gång i<br />
Sverige.<br />
Yessss!<br />
En av de ”gamla gubbarna”<br />
som graverade skivor på<br />
Cutting Room för 20 år sen<br />
har köpt ett riktigt högklassigt<br />
graververk. Matrisering<br />
och press finns i Köping hos<br />
entusiastiska punkentreprenörer.<br />
”Vinylen av<br />
idag låter<br />
inte bättre än<br />
cd-utgåvan.”<br />
Så inför nästa nummer av <strong>Turist</strong> i<br />
<strong>tillvaron</strong> så har jag förhoppningsvis<br />
intervjuat en broker på plats i Prag, kört<br />
en 80-åring till Köping som delat med sig<br />
av sitt kunnande kring vinylpressning (han<br />
hade 50 års erfarenhet vid olika vinylpressar).<br />
Och även ”Svarvaren från Solna” ska väl<br />
få berätta om högkvalitativ skivgravering<br />
hoppas jag.<br />
Känns jävligt hoppfullt men<br />
troligen kortvarigt. För som<br />
med alla hypar så är det som<br />
slutligen tar knäcken på något<br />
(gäller musikgenrer i alla fall).<br />
När den stora massan upptäckt<br />
det entusiasterna sysslat<br />
med så försvinner charmen<br />
och därmed entusiasterna, när<br />
den stora massan hittar någon ny hype och<br />
rör sig dit så finns inte entusiasterna kvar.<br />
Så länge leve vinylen – ett tag till i alla fall.<br />
<br />
Jan Jutila<br />
<br />
”Jag vågar<br />
tro mer på<br />
mig själv”<br />
Det dök upp en singel, ”10:15,<br />
med för mig okända Världen<br />
Brinner. Jag blev nyfiken och<br />
mejlade över några frågor till<br />
sångerskan Malin.<br />
Vad är Världen Brinner för ett band?<br />
– Vi är ett gäng kompisar som har spelat<br />
ihop i många år och i olika konstellationer.<br />
Jag, Anders och Alle började till<br />
exempel spela ihop första gången redan<br />
för 21 år sedan, så vår vänskap sträcker<br />
sig långt bak i tiden.<br />
Vad är den stora skillnaden med<br />
Världen Brinner om du jämför med<br />
tidigare band du spelat i?<br />
– Det känns som att det är först nu som<br />
jag har vågat satsa lite mer och tro mer<br />
på mig själv. Äntligen skiter jag i om<br />
folk har svårt för ”tjejsång” eller tjejer<br />
som tar plats inom musik. Vi har släppt<br />
skivor och åkt runt och spelat en del med<br />
tidigare projekt, men jag har alltid känt<br />
en viss osäkerhet. Jag började jobba med<br />
ett projekt som hette Rebel Girls, där<br />
jag pushade och peppade unga tjejer att<br />
börja spela och bilda band- då tänkte jag<br />
att ”VA FAN! här peppar jag andra och så<br />
vågar jag knappt satsa själv” då hittade<br />
jag en helt annan säkerhet och beslutsamhet<br />
i att det visst kan va lika ”coolt”<br />
att ha ett band som har en tjej på sång.<br />
Ni har nyligen gett ut en sjua, vad kan<br />
du berätta om den?<br />
– Vi hade tänkt att det var dags att spela<br />
in en ep efter att ha släppt några låtar<br />
digitalt innan. När jag sen träffade Håkan<br />
Sörle på en fest i Stockholm och han sa<br />
att han hade en studio så bestämdes det<br />
att vi skulle spela in hos honom. Vi är<br />
skitnöjda med resultatet.<br />
Vad händer i sommar?<br />
– Vi hoppas att ep:n ger lite ringar på<br />
vattnet så klart. Planer finns på att dra ut<br />
på en liten turné till hösten och förhoppningsvis<br />
spela in igen.<br />
<br />
Mikael Sörling<br />
pp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
41
PUNX<br />
SOM PLÅTAR<br />
<strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong> gillar bra foton, därför bad vi fyra utmärkta punkfotografer att<br />
42 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
Hugo<br />
Nabo<br />
Ia<br />
Hammar<br />
Martin<br />
Wilson<br />
Roine<br />
Lundström<br />
skicka in bilder som säger mer än tusen ord om dagens punkscen.<br />
Foto: Hugo Nabo<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
43
Hugo<br />
Nabo<br />
44 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
Röj i Malmö<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
45
Martin<br />
Wilson<br />
Rome is not a town<br />
Rotten Mind<br />
Matriarkatet<br />
Nightmen<br />
Nya Given<br />
46 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
Lava Bangs<br />
Night Terror<br />
Systemkollaps<br />
Grå Vardag<br />
Call Cat<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
47
Martin<br />
Wilson<br />
Midnite Stalkers<br />
Twin Pigs<br />
48 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
23 Till<br />
Allvaret<br />
The OhNos<br />
Stry<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
49
Framfall<br />
Ia<br />
Hammar<br />
Kovaa Rasvaa<br />
Sthlm<br />
hardcore<br />
fest 2015<br />
Insect<br />
Vicious Irene The Baboon Show<br />
50 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
Mascara<br />
Snakes<br />
Axe Rash<br />
Fuck<br />
Frankie<br />
Kai Martin & Stick<br />
Idiot<br />
Ikon<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
51
Asta<br />
Kask<br />
Slobobans Undergång<br />
Roine<br />
Lundström<br />
Troublemakers<br />
Trubbel<br />
52 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
Bäddat<br />
för trubbel<br />
Anatomi-71<br />
Dave Vanian<br />
Insidious Process<br />
Perverts<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
53
Roine Lundström<br />
Jag bestämmer<br />
över kameran<br />
Jag har fotat musik i rätt många år nu. Men det är väl egentligen först de senaste<br />
10 åren som bilderna har blivit som jag vill. Förr kom jag ofta hem efter en konsert<br />
med bilder som var både suddiga, oskarpa och rent ut sagt sketdåliga.<br />
Frustrerande! Det var helt enkelt kameran som bestämde och skit bakom<br />
spakarna. Med åren har den allt bättre utrustningen, och lite kunskap, gjort att det<br />
oftast blir fler bra bilder. Numera är det jag som bestämmer över kameran!<br />
Eftersom jag har rätt starka drag av samlarsjuka så har jag grymt svårt att slänga<br />
någon bild. Även de allra sämsta finns kvar i arkivet!<br />
Jag har ingen aning om hur många konserter jag har fotat, men det är många<br />
hundra. Sällan kommer jag hem med färre än femhundra exponeringar på ett band,<br />
ibland till och med fler än tusen. Summerar man det så blir det några bilder…<br />
Jag har själv spelat i band sedan början av 80-talet och hjärtat sitter i punken så<br />
det är ett privilegium att få fota just punkscenen. I stort sett alla man stöter på är<br />
trevliga och ödmjuka. Annat kunde det vara i början av 80-talet.<br />
En lustig grej är somliga i publiken som vill att man fotar just de. Det är ofta<br />
okända som ställer sig och ”posar” och bönar och ber om att bli fotograferade. Då<br />
är det bara att spela med och ta en bild. Så blir alla nöjda och glada.<br />
Som fotograf söker jag situationer där det finns någon form av energi eller<br />
uttryck som skiljer sig från standard. Många skrikande sångare, vilt slående<br />
trummisar och knutna nävar blir det. Jag försöker i det längsta undvika bilder<br />
på sångare med en mikrofon i ansiktet eller gitarrister som glor på sin gitarr. Det<br />
finns ju så många andra som tar de bilderna. Eftersom jag själv spelar bas så blir<br />
det ofta några extra bilder på just bassisterna såklart.<br />
Bäst är det om man får möjlighet att komma upp på scenen under konserten och<br />
ta bilder från andra vinklar än de som man kan ta från diket eller från publikplats.<br />
Men det är såklart så att uttrycket i bilden är viktigare än till exempel vinkel,<br />
skärpa och annat fotograftjafs. Jag har också märkt att jag blir inspirerad, och<br />
bilderna blir mycket bättre, när jag gillar bandet jag fotar.<br />
Vi som fotar mycket på konserter i Göteborg känner varandra mer eller<br />
mindre. Ofta stöter jag på väldigt trevliga fotografer i punksvängen. Det blir<br />
mycket snack om utrustning, inställningar och bildredigering. Jag har fått<br />
många tips av mina ”konkurrenter”. Det finns otroligt mycket att lära sig, om man<br />
vill.<br />
Som fotograf vill man att det är bra scenljus så att bilderna blir extra snygga. Man<br />
kan gnälla över dåligt ljus i det oändliga, nästan som bönder som nästan alltid klagar<br />
på för mycket eller för lite regn. Men som alla som läser detta vet så är ju inte<br />
snyggt scenljus det viktigaste på en punkkonsert. Många spelställen har obefintligt<br />
eller hemskt ljus. Ibland är det några glödlampor, ibland är det en massa ljus ut<br />
mot publiken istället för på bandet. Varje ställe har sina utmaningar. Det finns några<br />
ställen som har grymt bra ljus. Favoriterna är Frysen i Stockholm, Nöjesfabriken<br />
i Karlstad och Musikens Hus i Göteborg. Men min favorit är ändå under bron i<br />
Gamlebyen i Oslo. Där kan man få till grymt snygga bilder.<br />
Lite kort info om mig<br />
53-åring från Göteborg. Sambo.<br />
Två vuxna barn som varken gillar punk eller fotografering!?! Enl sönerna är jag<br />
mest bara jävligt mossig med kass musiksmak.<br />
Några av banden som jag varit/är med i: Psychotic Youth, Red West, Roines Kvartett,<br />
Instigators + en drös lokala band.<br />
Fotat sedan sent 90-tal (ångrar djupt att jag inte började långt tidigare).<br />
Kombinerar heltidsjobb, familj, Psychotic Youth och frilansfoto för främst tidningen<br />
Nostalgia. Det går nästan bra.<br />
54 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
Dropkick Murphys<br />
Foto: Roine Lundqvist<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
55
FREIGHTTRAIN.SE<br />
OUT NOW ON LÖVELY, GAPHALS AND THE SIGN RECORDS<br />
Rotten Mind - Rotten<br />
Mind CD/LP<br />
The Dahmers - In the<br />
Dead of Night CD/LP<br />
Nightmen - Can’t Avoid<br />
Sucess CD/LP<br />
Knifven - Brinner LP<br />
Paranoid<br />
Praise No Deity 7”<br />
WE CARRY ALL THE RELEASES FROM:<br />
AND OTHER GOOD STUFF..<br />
WWW.FREIGHTTRAIN.SE
Bakom mixerbordet:<br />
Brooke<br />
Delarco<br />
Trots att det är över 25 år sedan Johnny Thunders dog så kommer det med<br />
jämna mellanrum nya skivor, främst liveinspelade bootleg. De är av naturliga<br />
orsaker av varierad kvalitet, men ibland så kommer det en skiva som<br />
man bara undrar; hur i hela världen har denna lyckats vara outgiven?<br />
Johnny Thunders & The Heartbreakers – L.A.M.F. – Live At The Village Gate<br />
är kanske den absolut bästa liveplattan med Johnny Thunders som kommit<br />
ut. Den är inspelad och mixad av ljudteknikern Brooke Delarco 1977.<br />
Personen som är ansvarig för denna kulturgärning var jag bara tvungen att<br />
få kontakt med. Har man jobbat som ljudtekniker på CBGB’s under 70-talet<br />
så var man där allt hände. Ängelholm 1977 i all ära, men New York 1977<br />
känns betydligt intressantare och Brooke hade inget emot att dela med sig<br />
av sina minnen.<br />
<br />
Text: Mikael Ekström<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
57
Du var ljudtekniker under den så kallade<br />
”New York scenen” under 70-talet. Hur<br />
hamnade du där?<br />
– Jag hade flyttat till New York City 1975<br />
och gick på Institute of Audio Research där.<br />
Efter det fick jag jobb som assistenttekniker<br />
på Vanguard Records genom en vän som var<br />
chef där. De hade en fantastisk studio som<br />
var fylld med diverse vintage utrustning<br />
och de hade en av de första Neve multitrack<br />
konsolerna i USA.<br />
– Jag hade en annan vän som mixade ljudet<br />
för Television och han tog mig med till CB-<br />
GB’s för att se dem. Vid den tiden letade alla<br />
band efter skivkontrakt så de var öppna för<br />
att låta någon mixa deras ljud under konserterna.<br />
De verkade också intresserade av att<br />
ha en personlig mixning för att säkerställa<br />
att deras sound kom fram, och jag fick till<br />
och med betalt för det.<br />
– Jag började arbeta som ljudtekniker för<br />
The Feelies och det spred sig fort att jag<br />
mixade så varje band fick ett unikt sound<br />
och ganska omgående var jag ljudtekniker<br />
för nästan alla band utom Television, Talking<br />
Heads och The Ramones. Jag tackade nej till<br />
Blondie, det var ett stort misstag.<br />
– Jag fick kontakt med Terry Ork som hade<br />
gett ut den första singeln med Television,<br />
och han hade en vision om vad som var på<br />
gång. Terry var väldigt stöttande och jag<br />
började arbeta som ljudtekniker på några<br />
Ork Records singlar som han gav ut. Jag<br />
lämnade punkscenen runt 1980 och började<br />
installera studios i New York och på 90-talet<br />
flyttade jag till Washington där jag jobbade<br />
på Inner Ear Studios med olika prominenta<br />
musiker och band.<br />
Vad gjorde du innan du kom till New<br />
York?<br />
– Jag är född och uppvuxen i Woodstock.<br />
Min mamma anordnade den första folkmusikfestivalen<br />
där innan den stora festivalen<br />
1969. I slutet av 60-talet flyttade vi till<br />
Atlanta och jag sprang på alla möjliga konserter.<br />
Trots att jag växte upp i en musikalisk<br />
familj insåg jag tidigt att jag inte skulle bli<br />
tillräckligt bra på något instrument, så jag<br />
började spela in andra och mixa band som<br />
spelade live. Jag upptäckte att jag hade en<br />
naturlig fallenhet för processen att få fram<br />
ett bra sound. Eftersom jag hade en pojkvän<br />
i ett band så började jag spela in dem och<br />
var ljudtekniker på deras gig. I den vevan<br />
hörde jag New York Dolls och så fort jag var<br />
tillräckligt gammal för att flytta hemifrån<br />
åkte jag raka vägen till New York City.<br />
”Jag mixar inte varje band<br />
likadant. Jag försöker ge varje<br />
band en unik mix som passar<br />
deras sound.”<br />
”Jag hade turen att få vara med om en spännande<br />
era i rockhistorien. Jag såg nästa alla band som<br />
spelade på CBGB’s mellan 1976-1980.”<br />
Du måste ha sett alla de ikoniska banden!<br />
– Jag hade turen att få vara med om en<br />
spännande era i rockhistorien. Jag såg nästa<br />
alla band som spelade på CBGB’s mellan<br />
1976-1980. Inte bara alla New York band,<br />
men även The Jam, Wire och till och med<br />
Devo när de provspelade där. Det var något<br />
av den bästa tiden av mitt liv. Alla umgicks<br />
med alla och CBGB’s var vårt andra hem. Det<br />
var verkligen som Richard Hell beskrev i sin<br />
låt ”Down at the Rock and Roll Club”. Det var<br />
en otrolig känsla när man öppnade dörren<br />
och blev välkomnad av alla som var där.<br />
Vad kommer du att tänka på om jag säger<br />
Television?<br />
– De är mitt absoluta favoritband. De var<br />
det första bandet som jag såg på CBGB’s.<br />
Tom Verlaine och Richard Lloyd är båda<br />
briljanta musiker och i mitt tycke hade det<br />
bandet alla delar som behövs för det perfekta<br />
rockbandet. Att se dem på CBGB’s var en<br />
transcendental upplevelse. Jag blev kär! Fast<br />
jag jobbade aldrig med dem, jag gjorde ett<br />
par singlar med Richard Lloyd och mixade<br />
hans band efter Television splittrades. Jag är<br />
fortfarande vän med alla i bandet.<br />
Patti Smith?<br />
– Jag var ljudtekniker för henne från mitten<br />
av 1977 till början av 1978. Det var bra konserter<br />
och det var bra gitarrister i hennes<br />
band. Patti hade en energi som trollband<br />
publiken. Minnesvärda konserter med henne<br />
var på Elgin Theater och CBGB Theater på<br />
nyårsafton 1977 med Bruce Springsteen. Jag<br />
gillade att Patti Smith Group var ett traditionellt<br />
rockband med ett stort sound.<br />
Ramones?<br />
– Jag såg de flesta av deras gig på CBGB’s<br />
58 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
”Konstformen har dött ut med hela DIY<br />
attityden med låga kostnader och hemmastudios.<br />
Endimensionellt ljud och komprimerade<br />
MP3-låtar har blivit normen. Varje<br />
musiker och band verkar tro att de kan<br />
göra det själv och de vill inte betala för<br />
en producent eller ljudtekniker.”<br />
Patti Smith<br />
och de var fantastiska. Jag hade många roliga<br />
nätter på CBGB’s tillsammans med dem. Med<br />
undantag av The Dead Boys så var Ramones<br />
det enda “punkband” jag gillade.<br />
Växte inte Peter Criss från Kiss och Jerry<br />
upp tillsammans?<br />
– Ja, det stämmer och Kiss startade ju som<br />
ett glamband.<br />
Johnny Thunders?<br />
– Johnny var en underbar person. Han var<br />
supertrevlig och respektfull mot mig när vi<br />
jobbade ihop vid konserter. Även när han<br />
tog mina droger hade han det charmigaste<br />
leendet, det var en minnesbild som etsat sig<br />
fast. Jag ser alltid det leendet när jag tänker<br />
på honom. Jag hade inte sett eller hört The<br />
Heartbreakers innan jag jobbade med dem<br />
på The Village Gate. Jag hade hört ryktena<br />
om Anarchy-turnén i England, men jag hade<br />
ingen aning om hur de lät. De gillade det<br />
kraftfulla soundet jag gav dem live och det<br />
resulterade i att jag var ljudtekniker till de<br />
flesta av deras konserter på Max’s Kansas<br />
City.<br />
– Johnny och Walter Lure hade en unik<br />
kemi tillsammans, men de skulle aldrig<br />
erkänna det. Soundcheckarna var kaotiska,<br />
de två brukade tjafsa om vem av dem som<br />
lät mest. Hela stan var fylld med energi de<br />
kvällar de spelade. Jag har inte så många<br />
anekdoter om Johnny. Han var alltid i tid för<br />
soundcheckar och han hade en hyfsat professionell<br />
attityd trots ryktena som föregick<br />
honom. Han var alltid trevlig mot mig under<br />
konserterna.<br />
– Jag minns i och för sig en gång då han<br />
lurade mig att köpa dåliga droger av honom.<br />
Alla vill tro att han hade ett självdestruktivt<br />
beteende hela tiden, men om sanningen ska<br />
fram så var vi alla mer intresserade av musiken,<br />
drogerna kom i andra hand. Johnny var<br />
en charmör och han respekterade kvinnor<br />
och han behandlade kvinnor som jämställda<br />
i musikbranschen.<br />
Wayne County & the Electric Chairs?<br />
– Jag såg dem bara en gång och de berörde<br />
mig inte alls, samma sak med The Dictators.<br />
Suicide?<br />
– Jag gillade dem, men de gjorde inget<br />
större avtryck hos mig, eftersom jag hellre<br />
lyssnar på gitarrbaserade band.<br />
Vilka andra band har du jobbat med?<br />
– The Feelies, Lester Bangs, John Stabb,<br />
Mars och B52’s för att nämna några.<br />
Mitt favoritband när jag var liten var Kiss,<br />
vad tyckte du och dina vänner om dem?<br />
– Ha, ha, nja, som du säkert kan tänka dig<br />
så hade vi inte så höga tankar om Kiss, men<br />
jag har för mig att Ramones gillade dem, och<br />
Jerry Nolan.<br />
Vilket band anser du är sorgligt bortglömt<br />
och som inte har fått det erkännandet<br />
de förtjänar?<br />
– The Senders. De var ett fantastiskt rock<br />
& roll band och de var Johnny Thunders<br />
favoritband.<br />
Vilket band var enklast att arbeta med?<br />
– The Feelies. Vi hade samma inställning<br />
till produktion och vi gillade samma band.<br />
De var stora fans av tidiga Beatles samt<br />
Brian Eno och Robert Fripps prylar. Från<br />
min tid hos Vanguard var jag van vid det<br />
engelska sättet att producera så jag kunde få<br />
till soundet som de ville ha.<br />
Och vilket var det jobbigaste bandet att<br />
arbeta med?<br />
– Patti Smith. Patti hade precis haft sin<br />
nackskada när jag började jobba med henne.<br />
Jag var nära vän med hennes trummis och<br />
vi hade jobbat ihop tidigare. Patti hade fortfarande<br />
ont i nacken efter sin skada och dök<br />
inte upp till soundcheckarna. Det var också<br />
svårt att få tag på en del av utrustningen<br />
som jag ville ha till deras turné, framförallt<br />
en speciell mikrofon till henne. Patti och jag<br />
var rätt lika, kanske för lika, vilket resulterade<br />
i en del missar i kommunikationen.<br />
Hon bestämde sig för att sparka mig mitt<br />
under Europaturnén. Hela versionen av den<br />
händelsen kommer att berättas i ett kapitel i<br />
min framtida bok.<br />
Vad är hemligheten bakom att få till ett<br />
bra ljud på en liten klubb?<br />
– Jag angriper livemixning på samma sätt<br />
som om det skulle vara en studioinspelning.<br />
De flesta ljudtekniker försöker få ett klart<br />
ljud och behandlar alla band på samma vis.<br />
Det mesta du hör är bastrumman, bas och<br />
sång.<br />
– Själv är jag mer intresserad att få fram<br />
gitarrerna och hela trumljudet, gärna med<br />
lite reverb och det är viktigt att sången kommer<br />
in i ljudbilden och inte ligger ovanpå.<br />
– Jag mixar inte varje band likadant. Jag<br />
försöker ge varje band en unik mix som<br />
passar deras sound. Vid livemixning är det<br />
centralt att mixa bort frekvenser som kan<br />
bli problematiska, speciellt i små lokaler.<br />
Vid studiomixning försöker man lägga till<br />
effekter som tar fram harmonierna.<br />
– Jag försöker uppnå en kombination<br />
mellan ett sterilt torrt ljud och effekter som<br />
lyfter fram instrumenten och ger värme<br />
Ramones<br />
Johnny<br />
Thunders<br />
Wayne County<br />
& the Electric<br />
Chairs<br />
Suicide<br />
Television<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
59
till ljudbilden. Jag har läst recensioner av<br />
konserter som jag har gjort med både The<br />
Feelies och The Heartbreakers där uttrycket<br />
”wall of sound” har använts.<br />
– Det som skilde mig från andra ljudtekniker<br />
var att jag arbetade med banden som<br />
deras ljudtekniker och inte som klubbens<br />
ljudtekniker.<br />
– Jag ser mig främst som en studiotekniker<br />
och jag föredrar processen i studion där<br />
man kan forma soundet, fast att mixa ljudet<br />
under konserter har sin charm.<br />
Av någon anledning så verkad det mest<br />
finnas manliga kända producenter och<br />
ljudtekniker, varför är det så?<br />
– Nuförtiden finns det knappt producenter<br />
och ljudtekniker, manliga eller kvinnliga.<br />
Konstformen har dött ut med hela DIY attityden<br />
med låga kostnader och hemmastudios.<br />
Endimensionellt ljud och komprimerade<br />
mp3-låtar har blivit normen. Varje musiker<br />
och band verkar tro att de kan göra det själv<br />
och de vill inte betala för en producent eller<br />
ljudtekniker. Vi har tappat skivkvaliteten<br />
som alla de talangfulla producenterna under<br />
70-talet stod för. Jag brukar inte spela könskortet<br />
och jag har lyckats göra karriär i yrket,<br />
men ibland verkar det som en del killar<br />
inte kan hantera en kvinnlig producent eller<br />
ljudtekniker. En sak som var bra med hela<br />
”New York scenen” var att det fanns inga<br />
könsbarriärer, man, kvinna, gay, hetro eller<br />
bara udda, vi var alla på samma planhalva.<br />
”Själv är jag mer<br />
intresserad att få fram<br />
gitarrerna och hela<br />
trumljudet, gärna med<br />
lite reverb och det är<br />
viktigt att sången kommer<br />
in i ljudbilden och<br />
inte ligger ovanpå.”<br />
Brooke back in the days.<br />
Du har gett ut Johnny Thunders & The<br />
Heartbreakers livealbum ”Live at the<br />
Village Gate 1977”. Har du några planer<br />
att ge ut fler skivor?<br />
– Det finns ett par videos med the Heartbreakers<br />
från Max’s som jag mixade. Jag<br />
skulle gärna vilja få ut dem på skiva och det<br />
jobbar jag på just nu. Det finns också en del<br />
inspelningar med The Feelies från CBGB’s<br />
som kanske ser dagens ljus inom den närmast<br />
framtiden.<br />
Har du många konsertinspelningar liggande?<br />
– Tyvärr så ville många band inte bli<br />
inspelade, men jag lyckades ändå spela in en<br />
del via soundboarden och med en rumsmikrofon<br />
till en två-kanalsbandspelare. Dessa<br />
var egentligen mer referensinspelningar till<br />
banden så de skulle få chans att höra hur de<br />
lät och hur låtarna funkade. Det var det som<br />
var bakgrunden till The Heartbreakers at<br />
the Village Gate. Tack och lov så tyckte rätt<br />
personer att den konserten lät tillräckligt<br />
bra för att ges ut. Jag har inspelningar med<br />
de flesta band som jag arbetat med, fast<br />
bara några av dem skulle hålla som officiella<br />
utgivningar. De inspelningarna som jag har<br />
som är mest intressanta är ett par konserter<br />
med Patti Smith som ingen har hört och som<br />
inte kommit ut på bootleg. Vem vet, kanske<br />
blir de släppta en dag.<br />
Vad gör du nuförtiden?<br />
– Som jag tidigare sagt så jobbar jag med att<br />
få ett par inspelningar från mitt arkiv att bli<br />
utgivna, och sedan finns det några nya band<br />
från Washington som jag hoppas ge ut. Jag<br />
ansvarar för ett par Facebookgrupper och jag<br />
åker runt i landet och går på konserter och<br />
jag arrangerar ett par konserter med Walter<br />
Lure. Jag är välsignad att jag har alltid har<br />
arbetat med det jag älskar och jag har vara<br />
relativt framgångsrik. Det här är allt jag kan.<br />
<br />
Mikael Ekström<br />
60 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
Skivsamlaren<br />
För fan,<br />
sköt om<br />
era skivor<br />
Vem har inte fått frågan: ”Varför lägger<br />
du ut pengar på vinyl*, skaffa dig ett<br />
Spotifyabonnemang för 99 kronor i<br />
månaden så spar du pengar, dessutom det<br />
låter bättre och det är mindre krångel!”<br />
Helst vill jag säga som det är: det är jävligt<br />
mesigt att lägga bilder på instagram när man<br />
spelar strömmad musik. Men att lägga upp<br />
plattor på instagram – det är betydligt mer<br />
true och mycket tuffare.<br />
Dödsspiralen<br />
Men låt oss reda ut ett par saker. Analogt<br />
låter bättre än digitalt. Tänk på hur det var<br />
förr, åtminstone ni över 40 bast. Då hade<br />
du en kamera och bilderna blev bra, om du<br />
visste lite om foto och rengjorde linsen lite<br />
då och då. Sedan fick något idiot för sig att<br />
stoppa in en urkass digital kamera i en<br />
mobiltelefon och alla bilder blev skitkassa.<br />
Samma sak hände med musik: förr hade<br />
alla som var värda att känna en stereo – det<br />
vill säga en skivspelare, en riktig försäkrare<br />
och riktiga högtalare. Det lät skitbra. Sedan<br />
uppfann någon cd:n, det lät sämre och<br />
skivbolagen fick oss köpa de skivor vi redan<br />
hade på ett digitalt format.<br />
Århundradets blåsning!<br />
Dödsspiralen var i gång och kraschlandningen<br />
kom med några muppar som började<br />
ladda ner mp3 låtar från nätet och spela<br />
dem på urkassa datorhögalare. Och nu började<br />
det låta riktigt urkasst.<br />
Låt oss illustrera detta<br />
Upplösningen på de ”bästa” mp3 ljudet är<br />
320 kbps vilket innebär att ljudet består av<br />
320 000 bitar av data varje sekund. En cd<br />
har mer än fyra gånger mer information. En<br />
skiva går inte att mäta i kbps men upplösningen<br />
på en hygglig stereo är betydligt mer<br />
än så. Det vanligaste mp3 upplösningen är<br />
dock mellan 96 och 160 kbps, det är vad<br />
som gratisversionen av Spotify strömmar.<br />
Det innebär att upp till 92 procent ljudet har<br />
tagit bort jämfört med en cd. 92 procent!<br />
Okey, den som uppfann mp3-filen (det var<br />
en tysk) påstår att det är sådant du inte behöver<br />
höra i varje fall. Ett gott råd, lita aldrig<br />
på en tysk – lyssna själv.<br />
Trots detta försvarstal så gnäller en del<br />
fortfarande på skivor, de knäpper och<br />
knastrar. Vissa försvarar sig med att det är<br />
fräckt med lite knäpp och knaster och får det<br />
att verka vara äkta punkskick.<br />
Det är skitsnack – det ska inte vara något<br />
shabby chic med plattor. Skivor ska låta bra<br />
och skivomslagen ska se schyssta ut, punkt<br />
slut.<br />
Så sköt om dina skivor.<br />
Här har du<br />
några tips<br />
1, Skivomslagen bör<br />
ligga i en plastficka. De<br />
skall vara tillverkade av<br />
polyplast och inte av PVC.<br />
De senare är de tjocka<br />
plastomslagen som har<br />
lite apelsinskalsyta. PVC<br />
reagerar med vinyl och<br />
förstör skivor. Själva<br />
skivan ska ligga i sin<br />
innerpåse bakom skivomslaget.<br />
Det gör att det<br />
inte blir ringmärken på<br />
omslaget när det förvaras.<br />
2, Skivor ska förvaras stående och får inte<br />
ligga i hög, för då blir de vinda efter ett tag.<br />
3, Om du tycker ljudet är viktigt, glöm bort<br />
bildskivor, de låter skit. Och om du inte är<br />
helt galen i färgad vinyl, köp svarta skivor<br />
– de låter bäst.<br />
4, När du köper en begagnad platta, tvätta<br />
den först. Det lättaste och billigaste sättet<br />
”Vissa försvarar<br />
sig med att det är<br />
fräckt med lite<br />
knäpp och knaster<br />
och får det att<br />
verka vara äkta<br />
punkskick. Det är<br />
skitsnack – det<br />
ska inte vara något<br />
shabby chic med<br />
plattor.”<br />
är att tillverka en egen rengöringsvätska.<br />
Gör så här: köp en literflaska batterivatten<br />
på macken. Det kostar typ 20 kronor. Detta<br />
vatten är helt rent. Häll ut en skvätt vatten<br />
(max en halv deciliter) och fyll på med<br />
isopropanol-alkohol (det hittar på på Kjell<br />
& Co) samt ett par droppar handdiskmedel.<br />
Man kan också ha i lite vätmedel (sådan<br />
som man använder i mörkrum), men det<br />
är lite överkurs. Lägg din skiva på en ren<br />
handduk och droppa rengöringsvätskan<br />
på bomullsrondeller och rengöra skivan i<br />
cirkulära rörelser (motsols). Torka skivan<br />
med torra bomullsrondeller. Lägg sedan<br />
skivan att torka en stund<br />
innan du stoppar en i en<br />
NY innerpåse (den gamla<br />
innehåller ju damm och<br />
skräp).<br />
5, Se till att du har en<br />
borste som du dammar<br />
av skivan med innan du<br />
spelar, och håll skivan i<br />
kanten för att undvika<br />
att peta på spelytan med<br />
dina skitiga fingrar.<br />
Följer du dessa enkla<br />
råd så kommer din<br />
favoritmusik låta kanon<br />
– ”charmen” med knäpp<br />
och knaster finns inte där och du får bra<br />
ljud till skillnad från komprimerat digitalt<br />
skräpljud. Dessutom kan du ta bilder på dina<br />
skivomslag och lägga upp på instagram – det<br />
får dig att verka jävligt tuff och cool – en<br />
schysst bonus, eller hur!<br />
<br />
Cod<br />
* Och återigen, det heter skivor, de råkar<br />
vara tillverkade av vinyl. Andra ljudformat är<br />
cd:n och kassetter. Okey? <br />
”När du köper en begagnad platta, tvätta den först. Det lättaste<br />
och billigaste sättet är att tillverka en egen rengöringsvätska.”<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
61
Hedemora<br />
Hardcorepunks<br />
Den 24 mars 1984 lämnade<br />
ett gäng hardcorepunkarna<br />
Hedemora för att ta sig de<br />
knappa fem milen söderut<br />
till Fagersta. De passerade<br />
smått klassiska punkhålor<br />
som Kärrgruvan och Norberg<br />
innan de landade på<br />
Kottmossen. Inte kunde de<br />
tro att det som spelades in<br />
där senare skulle leda till<br />
en musikalisk revolution.<br />
Asocial manglade snabbare<br />
än de flesta och Fagerstatrippen<br />
resulterade i splitkassetten,<br />
med The Bedrövlers,<br />
”How could hardcore<br />
be any worse?” som idag är<br />
en viktig del av det svenska<br />
kulturarvet. Nu är Asocial<br />
tillbaka igen, i våras gjorde<br />
de två redan legendariska<br />
spelningar på Cyklopen i<br />
Stockholm. Och snart kommer<br />
bandets debut-lp, 33 år<br />
sedan den där dagen då de<br />
omedvetet skapade musikhistoria.<br />
Författaren och musikern Daniel<br />
Ekeroth gav för några år sedan ut<br />
en superfet bok om svensk death<br />
metal. Den svenska råpunkscenen<br />
nämndes som en tidig utgångspunkt<br />
för det svenska death<br />
metal-undret.<br />
– Den hastighet och brutalitet<br />
som Asocial uppvisade med ”How<br />
could hardcore be any worse?”<br />
är helt klart en viktig länk mellan<br />
extrem punk och extrem metal,<br />
menar Daniel.<br />
– Band som Napalm Death sägs<br />
ha inspirerats av denna demo när<br />
de utvecklade sin hastighet, och<br />
kopplingen är uppenbar. Därtill<br />
hade TB Asocial, och kanske än<br />
mer Jörgen i Svart Parad, ett speciellt<br />
sätt att sjunga som gränsade<br />
till den senare growl-stilen inom<br />
death metal. Jag vet att några<br />
av medlemmarna i Entombed<br />
har nämnt Svart Parad som en<br />
föregångare till growl. Sen blev<br />
väl Asocial mer eller mindre<br />
ett death metal-band i början<br />
av 90-talet, särskilt deras sista<br />
inspelning hos Dan Swanö är mer<br />
death än punk. Många av Asocials<br />
otaliga medlemmar har genom<br />
åren också spelat mycket metal,<br />
i band som Interment, Beyond,<br />
Uncanny, Dellamorte, Centinex,<br />
Entombed AD, Demonical, Agony,<br />
Hatred... ja, en jävla massa. Johan<br />
Jansson är väl den mest skyldiga!<br />
Helt kapitel om Asocial<br />
Daniel arbetar nu med en bok om<br />
svensk 80-tals hardcore. När jag<br />
kontaktar honom har han precis<br />
korrläst det 24 sidor långa kapitlet<br />
om just Asocial.<br />
– De hade större betydelse än<br />
folk fattar. Framgångsmässigt<br />
var väl Asocial kanske aldrig ett<br />
av de ledande banden vad det<br />
gäller svensk 80-tals hardcore,<br />
men såväl musikaliskt som<br />
engagemangsmässigt betydde de<br />
mycket. Den korta period då de<br />
spelade proto-grindcore under<br />
1984 var kanske den största<br />
musikaliska nydaningen av alla<br />
inom svensk hardcore, även om<br />
de aldrig fick något erkännande<br />
för den.<br />
– Demon ”How could hardcore<br />
be any worse?” är sinnessjukt<br />
bra. Medlemmarna var ju också<br />
drivande i ett par fan<strong>zine</strong>s (även<br />
62 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
om det blev få nummer), och<br />
Håkan Aspnäs hade ju etiketten<br />
Dis-Cassettes/Dis-Records. Dessutom<br />
var det kretsen kring Asocial<br />
som drev spelstället Bunkern<br />
i Hedemora i mitten av 80-talet,<br />
där många av de svenska banden<br />
fick tillfälle att spela. Mob 47<br />
gjorde bland annat sin första<br />
spelning där. Medlemmarna i<br />
Asocial var också aktiva i andra<br />
band, som Svart Parad, Distrust,<br />
Discard med mera. Personligen<br />
håller jag Asocial väldigt högt.<br />
Daniel anser att allt de gjorde<br />
under 1984 ”håller sjukt hög<br />
klass”.<br />
– ”How could hardcore be any<br />
worse?” är en av mina favoritdemos<br />
någonsin, och ”Det bittra<br />
slutet...” är en av de starkaste<br />
svenska sjuorna från 80-talet.<br />
De hade ett jävla ös, direkta<br />
låtar samt en rå desperat sång.<br />
Allt känns så jävla äkta. ”Asocial<br />
Attack” är nog låten med Asocial<br />
som ligger mig närmast om hjärtat,<br />
den är så jävla brutal.<br />
Fans bakom järnridån<br />
Men det var såklart inte bara i<br />
Sverige som punks gick igång på<br />
den här kassetten. Amerikanska<br />
punkbibeln Maximum Rocknroll<br />
med Tim Yohannan i spetsen älskade<br />
den och i Prag i dåvarande<br />
Tjeckoslovakien satt en 16-åring<br />
och blev fullständigt överkörd av<br />
dalmasarna.<br />
– Jag bytte kassetter med en<br />
brevvän i Polen och han skickade<br />
en tejp med Really Fast vol 2.<br />
De här två Asocial-låtarna var<br />
så otroligt råa men ändå catchy,<br />
framför allt ”Rustning är mord”.<br />
– Och ”How could hardcore be<br />
any worse?”-kassetten, alltså<br />
ingen spelade så supersnabbt<br />
och galet som de gjorde då.<br />
Den som berättar detta heter<br />
Martin Suicixx Cesky och är en<br />
välkänd tjeckisk punkprofil som<br />
bland annat jobbar med nät<strong>zine</strong>t<br />
Kids and heroes. Kort efter sitt<br />
första möte med Asocial dök<br />
”Religion sucks”-ep:n upp i en<br />
skivaffär i Prag. Martin köpte den<br />
omedelbart och har den fortfarande<br />
kvar i samlingen.<br />
– Jag blev helt golvad av den<br />
skivan. Ilska, mörker och råhet<br />
på en och samma gång. Soundet<br />
var mörkt, kryddat med de<br />
där djävulska ekot på sången<br />
mixat med riff som stannade kvar och<br />
Discharge-trummor. Perfekt soundtrack<br />
för min tonårspunkångest.<br />
Martin berättar att han nyligen<br />
lyssnat igen och han tycker att singeln<br />
åldrats väl. Samtidigt undrar han om<br />
Asocial spelade in fler låtar än de som<br />
hamnade på samlingarna ”Hardcore for<br />
the masses” och ”Attack is now suicide”.<br />
– ”No time to be nice” och ”Religion<br />
sucks” är mina favoriter, slår han fast.<br />
Mess från hela världen<br />
Ifjol två utgåvor på vinyl som dokumenterade<br />
Asocial, och 2015 gav<br />
originaltrummisen Håkan Aspnäs ut<br />
samlings-cd:n ”Det bittra slutet”.<br />
– Jag fick en massa meddelanden från<br />
punkare i Brasilien, Japan – i princip<br />
hela världen – som berättade hur mycket<br />
de lyssnade på oss redan 1984 och<br />
att Asocial betytt mycket för dem.<br />
Håkan är inte med i det Asocial som<br />
återbildats. Han har dock sin uppfattning<br />
om dagens Asocial klar.<br />
– Deras nya material är ju sjukt bra.<br />
Och det är en åsikt som många skriver<br />
under på. Asocials sångare TB vittnar<br />
om att reaktionerna på återfödelsen<br />
varit lysande, på gränsen till galet i<br />
såväl Sverige som utomlands.<br />
– Det hade vi ju delvis förstått, säger<br />
TB. Men kanske inte riktigt så mycket,<br />
att vi är kult ute i världen.<br />
TB och Tomas ”Tompa” Andersson<br />
diskuterade för flera år sedan att dra<br />
igång bandet igen, men de fick aldrig<br />
riktigt ihop med de gamla<br />
medlemmarna. Istället bildade<br />
de Utanförskapet. Men ifjol tog<br />
de upp diskussionen igen. Mats<br />
Svensson var pepp, men Håkan<br />
tveksam.<br />
– Vi frågade Johan Jansson<br />
om han ville spela trummor. Det<br />
ville han och så var det klart. Vi<br />
började repa och allt kändes rätt<br />
och bra.<br />
Hur kändes det att stå på<br />
scenen igen som Asocial?<br />
– Vi drog ju igång med dubbelgig<br />
på Cyklopen. Det var jävligt<br />
bra och det var jävligt kul, och<br />
en aning nostalgiskt att köra<br />
de gamla låtarna igen efter så<br />
många år.<br />
Hur var det att sjunga texter<br />
ni skrev på 1980-talet?<br />
– Det kändes inte så konstigt<br />
tycker jag egentligen, samhället<br />
är förändrat men ändå mycket<br />
samma skit.<br />
Asocialsjuorna, och framför<br />
allt ”Det bittra slutet”, har ju<br />
stått sig otroligt bra genom<br />
åren. Vad hände egentligen<br />
när ni spelade in ”Det bittra<br />
slutet”?<br />
–Det hände väl bara att vi drog<br />
till Töreboda och Kloakens alternativa<br />
antistudio och brände in<br />
sex låtar. Vi fixade och trixade en<br />
del, jag hade supit och tappade<br />
rösten helt redan vid sångtestet.<br />
När sången skulle läggas var det<br />
bara att väsa fram sången så gott<br />
det gick. Resultatet blev ju ”Det<br />
bittra slutet”. Efter inspelningen<br />
hade jag pratförbud i flera veckor<br />
innan rösten kom tillbaka.<br />
Varför tror du att ”Det bittra<br />
slutet” idag är en klassiker<br />
med samma dignitet som Anti<br />
Cimex ”Victims of a bombraid”<br />
och Mob 47-debuten?<br />
– Jag tror att den är jävligt rå<br />
för den tiden. Asocial var eget<br />
och brutalt in your face mangel.<br />
Debut-lp på gång<br />
I höst kommer Asocials debut-lp.<br />
10 låtar spelades in hos mangellegendaren<br />
Mattias ”Kenko”<br />
Kennhed och ges ut av FOAD.<br />
När det gäller gigs kommer<br />
Asocial dyka upp på Hygget men<br />
är också bokade på Cyklopen tillsammans<br />
med Discharge i höst.<br />
– Framtiden är punk och atomkrig,<br />
avslutar TB.<br />
Mikael Sörling<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
63
”Jag valde<br />
mellan<br />
tusentals<br />
texter”<br />
Författaren och journalisten Peter Kagerland gav tidigare i år ut<br />
boken ”Punklyrik - svenska punktexter 1977-1982”. <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong><br />
ville så klart veta hur han resonerade under framväxten av den, men<br />
också vilken punklyrik som betytt lite extra för honom.<br />
Hur kom du på idéen med Punklyrik?<br />
– Jag ville skriva en bok till om punken. Många tjatade om att jag<br />
borde göra en uppföljare till Ny Våg, en bok om om punken från<br />
1983 och framåt, men jag kände att jag inte var rätt person att skriva<br />
den. Även om jag tycker att det är häftigt att sätta på Huvudtvätt,<br />
Anti Cimex och Skitslickers ibland är jag inte tillräckligt intresserad<br />
av hardcore-punken som ju dominerade under resten av åttiotalet.<br />
Kraften är häftig i mindre doser men jag gillar melodier och det är<br />
det ju ont om där. Dessutom kände jag att jag inte pallade att dra<br />
igång ett sådant mastodontprojekt till. Ny Våg tog tio år från start<br />
till mål och det var svårt att hålla energin uppe under så lång tid.<br />
Men jag hoppas verkligen att någon tar tag i det och gör den boken.<br />
Det är viktigt.<br />
– För det är det allting handlar om. Punken har varit så himla<br />
viktig för mig hela livet och och jag vet att den varit det för väldigt<br />
många andra. Mycket inom punken skedde ju ute i marginalen där<br />
många band på sin höjd omnämndes i obskyra fan<strong>zine</strong>s, ofta inte<br />
ens det. Om ingen skulle skriva ner den historien skulle det mesta<br />
vara helt bortglömt om tio-tjugo år och det vore sorgligt eftersom<br />
så mycket är så bra. Jag tycker att det jag gör är viktigt, men jag är<br />
långt ifrån ensam i denna mission. Jocke Sundberg på Punktjafs gör<br />
ett oförtröttligt kanonjobb, liksom de skivbolag som återutger de<br />
gamla skivorna och de arrangörer som anordnar punkspelningar<br />
osv. Och så klart alla som fortsätter att köpa punkskivor. Punken<br />
ska inte få dö!<br />
– Att min andra bok skulle handla om låttexterna kändes naturligt.<br />
Det var ju där skillnaden mellan den övriga rocken och punken<br />
var som störst. Det de tidigare punkbanden sjöng om hade ju ingen<br />
sjungit om förut, i alla fall inte på det sättet. Så tanken dök upp<br />
om att det skulle kunna bli en bra bok om man bad låtskrivare och<br />
bandmedlemmar berätta historierna bakom texterna. Varför de<br />
skrevs och vad de fick för reaktioner på dem. Jag menar, det var<br />
rätt modigt att skriva hatlåtar om raggare på den tiden. Hur vågade<br />
Skäms, P-Nissarna och The Rude Kids göra det? Vad hände när de<br />
visade sig på stadens gator?<br />
Hur resonerade du när du skissade på boken i inledningsfasen?<br />
– Egentligen visste jag inte var jag skulle hamna när jag startade.<br />
Jag hade haft idéen i skallen ett tag. Ny Våg var ju förhållandevis<br />
torr. Även om jag där försökte få in en del skojiga anekdoter blir<br />
ju bandpresentationer faktabaserade. Man måste ju liksom rabbla<br />
upp medlemmarnas namn och årtalen måste ju med. Nu skulle jag<br />
ju få chansen att komma lite närmare.<br />
– Jag hade nog inte riktigt tänkt att det skulle bli så många kapitel<br />
som tjugotvå men så blev det. Huvudtanken var att berätta bakgrunden<br />
till en massa låttexter. Det jag däremot redan från början<br />
bestämde mig för var att inte analysera texterna mer än att möjligen<br />
placera dem i ett sammanhang. Därför stoppade jag in en sida i<br />
början av varje kapitel där jag gjorde just det, där jag också bjöd på<br />
några nedslag från mina egna tidiga punkår.<br />
Vad var knepigast med arbetet den här gången?<br />
– Det mesta knepiga betade jag av på förra boken, exempelvis<br />
att hitta de människor jag ville ha kontakt med. De flesta som<br />
medverkar i Punklyrik hade jag ju kontakt med när jag gjorde Ny<br />
Våg. Nu visste de flesta dessutom vem jag var, vilket gissningsvis<br />
gjorde det lättare att få folk att berätta en massa saker. Krånglet<br />
var kanske att få folk att minnas. Det visade sig att det inte alltid<br />
var lätt att komma ihåg varför en text skrevs eller ens vem i bandet<br />
som gjorde just den texten jag var ute efter, det har ju gått några år.<br />
Men många hade mycket att berätta och orden bara flödade medan<br />
64 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
Lyrik som träffade Peters hjärta<br />
Innan punken var många texter jag hörde av nonsenskaraktär. Jag gillade<br />
The Sweet men de sjöng mest om ”pappa ramba ramba hey poppa joe coconut”, ”oh<br />
chi cacao coco” och liknande. Annars var det kärlekstrams eller sådant man<br />
inte fattade alls. När punken kom blev texterna tydligare och jag gillade<br />
det. Oftast gick det inte att missta sig på vad de handlade om. Det var inte<br />
alltid man hörde allt de sjöng men oftast fattade man ändå. Så för mig är en<br />
bra punktext tydlig. Men det är också så att det är svårt att separera texten<br />
från musiken. En bra text blir ju på något sätt ännu bättre om själva låten<br />
är skitbra.<br />
Att välja ut fem texter av de tusentals punktexter som skrevs de här åren<br />
är självklart helt omöjligt. Här kommer i alla fall fem texter som träffade<br />
mitt hjärta:<br />
”We’re only in it for the drugs” - Ebba Grön<br />
För mig som landsortspunkare var Stockholm<br />
ett paradis med alla band och alla spelställen.<br />
Och Rågsved må ha varit hårt och tufft<br />
för dem som bodde där men i och med att Ebba<br />
Grön höll till där blev Rågsved helig mark.<br />
I texten får man en liten men spännande<br />
inblick i förortslivet, med tunnelbanor och<br />
droger. Men just denna text tjänade också som<br />
inspiration för många. I och med att Ebba<br />
var inblandade i kampen för egna lokaler<br />
där fungerade det som inspiration för musikföreningar<br />
ute i landet. Jag tror att den<br />
gjorde det för oss i föreningen Rock d’Amour<br />
i Linköping. Den gjorde det i alla fall för<br />
mig. Och för oss gick det bättre än för Oasen.<br />
Vi fick ett hus som kommunnen byggde om till<br />
replokaler.<br />
”Raggare is a bunch<br />
of motherfuckers” - The Rude Kids<br />
Jovisst är texten smått naiv, det<br />
håller jag med om. Kanske är det<br />
därför jag gillade (och gillar) den<br />
så mycket. Raggarna, som man man ju<br />
inte kunde låta bli att tycka illa om<br />
eftersom de så ofta gav sig på sådana<br />
som oss, var på något sätt inte värda<br />
mer än en naiv text. Det skulle ha<br />
varit kul att vara en fluga på väggen<br />
i raggarkåken när de hörde den<br />
låten första gången. Sedan kan man<br />
ju så här i efterhand tänka att vi<br />
hade mera gemensamt än vad både vi<br />
och raggarna trodde. Vi var ju båda<br />
outsiders som ville stå en bit utanför.<br />
”En meningslös dag” - Attentat<br />
Vid den här tiden gjorde i stort<br />
sett alla lumpen, det gick knappt<br />
att komma undan. Totalvägra var det<br />
inte så många som vågade då, sitta i<br />
fängelse lockade inte särskilt mycket.<br />
Alternativet för många var att<br />
i alla fall skriva låttexter om hur<br />
illa det var. ”En meningslös dag” var<br />
en av dem som satte sig sig hårdast,<br />
säkert också till stor del på grund<br />
av den svängiga melodin.<br />
”Ronka” - Perverts<br />
Det är klart att det hade sjungits om snuskiga<br />
saker tidigare i rockhistorien men det<br />
kändes ändå spännande när punkbanden skrev<br />
texter som denna, inte minst för att det<br />
var på svenska. Jag minns att man funderade<br />
på vad Christer Blomgren och de andra<br />
Perverts-killarnas föräldrar tyckte när de<br />
fick höra den. Och väldigt många vuxna blev<br />
förstås upprörda när de hörde den. Det tyckte<br />
man ju var kul.<br />
”Så jävla svensk” - Urban Släke<br />
Vissa textförfattare under punken hade<br />
förstås lite mer att komma med än andra.<br />
Per Seigerlund i Urban Släke var en av<br />
dem, det förstår man snabbt när man läser<br />
igenom texten till denna låt på debutsingeln.<br />
Här handlade det inte bara om att<br />
vräka ur sig något, här fanns en massa<br />
tankar bakom. Synd att bandets historia<br />
blev så kort.<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
65
”Tyvärr fick jag aldrig med Thåström. Han är ju som de<br />
flesta vet inte så förtjust i att prata om det som varit och<br />
det får jag självklart acceptera. Men i en soffa i logen<br />
efter en spelning gav han mig i alla fall en halvtimmes<br />
redogörelse om varför han helst låter den biten vara. Han<br />
sa bland annat att han är stolt över vad Ebba Grön åstadkom<br />
men att han själv inte blev helt nöjd med sina texter<br />
förrän en bit in i Imperiet.”<br />
andras minnen var vagare. Att få med folk på tåget var egentligen<br />
inte svårt, även ett par som egentligen tyckte att texterna de skrivit<br />
kändes smått patetiska idag. Någon till och med skämdes för sin<br />
text med gick ändå med på att ge några kommentarer, men det hör<br />
ju också till. Allt man gjorde som femtonåring kan ju inte kännas<br />
bekvämt att konfronteras med när man har fyllt femtio, och det ska<br />
det väl inte heller vara.<br />
– Tyvärr fick jag aldrig med Thåström. Han är ju som de flesta<br />
vet inte så förtjust i att prata om det som varit och det får jag självklart<br />
acceptera. Men i en soffa i logen efter en spelning gav han mig<br />
i alla fall en halvtimmes redogörelse om varför han helst låter den<br />
biten vara. Han sa bland annat att han är stolt över vad Ebba Grön<br />
åstadkom men att han själv inte blev helt nöjd med sina texter förrän<br />
en bit in i Imperiet. Det var ett tungt vägande skäl för honom.<br />
Fjodor fick jag i alla fall med.<br />
– Det kändes lite trist att vissa band jag tycker mycket om inte<br />
riktigt gick att trycka in i boken eftersom de inte skrev ”regelrätta<br />
punktexter”. TT Reuter är med men bara med en text, Kai Martin &<br />
Stick! är inte med alls. Den typen av band, med den typen av texter,<br />
hamnade tyvärr lite utanför denna gång.<br />
Hur många texter valde du mellan? Hur många läste du?<br />
– Först skrev jag ner tänkbara texter ur minnet under respektive<br />
ämne, sedan började jag bläddra igenom alla svenska punkplattor.<br />
Jag läste texterna på de omslag där texterna fanns tryckta och<br />
lyssnade på massor av låtar och lade till efterhand. Man kan alltså<br />
säga att jag valde mellan tusentals texter. Här och där blev det<br />
ganska trångt så jag blev förstås tvungen att rensa. Det var inte lätt.<br />
Jag hade flera tankar under tiden jag valde. Jag försökte exempelvis<br />
tänka på den geografisk spridningen, förhållandet storstad och<br />
landsbygd och att få en bra blandning mellan större och mindre<br />
band. Där det var möjligt försökte jag också få med olika vinklingar<br />
av det aktuella ämnet.<br />
– Med andra ord är det alltså inte så att jag har försökt välja ut de<br />
160 bästa texterna till boken. Jag brukar säga att åtminstone hundra<br />
av texterna lika gärna hade kunnat bytas ut mot hundra andra<br />
och att det hade blivit en lika bra bok ändå.<br />
Kan du säga något generellt om den svenska punklyriken 77-<br />
82?<br />
– Först och främst bör man kanske tänka på att väldigt många av<br />
de punktexter som skrevs under de här åren författades av förhållandevis<br />
unga människor som i många fall knappt hade skrivit mer<br />
än enstaka uppsatser i skolan. De flesta hade definitivt inte skrivit<br />
någonting utifrån sig själva. Dessutom tror jag att dessa texter<br />
ofta skrevs ganska snabbt, kanske i replokalen veckan innan en<br />
spelning på den lokala fritidsgården. En låt behövde helt enkelt en<br />
text, något måste man ju sjunga. Det var självklart ingen som tänkte<br />
på att de kanske skulle bli tillfrågade om att berätta om sina texter<br />
till en bok nästan fyrtio år senare. Men allt detta borgar ju för en<br />
spontanitet som är häftig. Fram med det ur hjärtat bara, liksom.<br />
– Sedan är det klart att det skrevs en himla massa texter av olika<br />
karaktär. Bland alla snabbt ihoprafsade texter fanns även motsatsen,<br />
där textförfattare hade kommit lite längre. Men jag lägger<br />
egentligen ingen värdering i det, jag lyssnar lika gärna på förhållandevis<br />
simpla texter som mer genomarbetade med mer finess. Jag<br />
tycker de kompletterar varandra på ett bra sätt. Punken var spretig<br />
i sig så det är klart att det avspeglar sig även i texterna.<br />
– Självklart var det också så att inte riktigt allt kanske kom från<br />
det egna hjärtat. Flera som medverkar i boken erkänner till exem-<br />
pel att ett stort skäl till att de gjorde texter om kungen var att Sex<br />
Pistols skrev ”God save the Queen”. Några stycken erkände också<br />
att de hade en bucket list där de bockade av ämne efter ämne. Som<br />
punkband skulle man ju gärna ha låtar om disco, raggare, polisen<br />
osv. Men det kom ju ändå från hjärtat på något sätt, ingen sjöng ju<br />
texter man inte stod bakom. Lite inpiration är aldrig fel.<br />
Vad kan du säga om språket i lyriken, finns det ett speciellt<br />
”punkspråk” eller ”punkton”?<br />
– Jo, det måste man väl ändå säga. De flesta texterna präglas ju<br />
av en tydlighet, en rakhet, som inte var så vanlig vid den här tiden.<br />
Ofta var verserna ganska korta och refrängerna bestod inte sällan<br />
bara av en enda rad som upprepades åtta gånger. Och alla som<br />
skrev texter förstod ju att texterna blev ännu mer effektiva och<br />
provocerande om de kryddades med diverse svordomar. Men återigen,<br />
det finns många exempel på mer poetiska låttexter i boken.<br />
Dessutom blev det, som exemplifieras i det sista kapitlet, relativt<br />
vanligt att skriva nonsenstexter om slemmiga torskar, cornflakes<br />
och att gå till tandläkaren. Så humorn fanns också där, alla var inte<br />
arga. Åtminstone inte hela tiden.<br />
Lärde du dig någonting du inte visste?<br />
– Grundtanken med boken var att låta banden berätta historier<br />
runt sina gamla texter, men boken som helhet berättar väldigt<br />
mycket om hur det var att vara ung i Sverige vid den här tiden.<br />
Det var inte det som var meningen men det blev en väldigt trevlig<br />
bonus. Vi som var med då var ju inte bara punkare. Vi var samtidigt<br />
ganska normala tonåringar, åtminstone de flesta av oss, som tänkte<br />
normala tonårstankar. Många bjuder väldigt mycket på sig själva<br />
och berättar öppet till exempel om känslan av utanförsskap, sin<br />
inställning till religion och poliser. Man får helt enkelt veta massor<br />
om vad som rörde sig i en flera hundra ungars skallar och det är<br />
häftigt tycker jag. Jag är säker på att man kan ha stor glädje av att<br />
läsa boken även om man inte gillade punk. Det är en samtidsskildring<br />
så god som någon.<br />
Vilka slutsatser kan du dra av arbetet med boken?<br />
– En slutsats skulle kunna vara att väldigt många fortfarande<br />
präglas av de där tidiga punkåren. Åren mellan femton och tjugo<br />
brukar ju sägas vara viktiga för det fortsatta livet och så tror jag<br />
verkligen att det varit för majoriteten av alla som bidragit till<br />
boken. Ett stort antal gör fortfarande musik i olika sammanhang,<br />
ofta till och med i punkband. De flesta står dessutom än idag för de<br />
åsikter de gav utlopp för i texterna de skrev som tonåringar. Några<br />
sa att de kanske skulle uttryckt sig annorlunda idag men att de<br />
ändå sympatiserar med sitt tonårsjag.<br />
– I vilket fall som helst tror jag många är stolta över att ha varit<br />
en del av punken under de där åren. Punken må ha varit bespottad<br />
av samhället i stort men efterhand har acceptansen ökat och numera<br />
förstår nog de flesta musikintresserade hur viktig punken var för<br />
rockens utveckling. Jag tror att många av de gamla punkare känner<br />
att de var med och bidrog till något ganska unikt.<br />
Vad blir nästa bokprojekt?<br />
– Ingen aning. Idéer finns men det är inte alls säkert att det blir<br />
fler böcker. Men jag kommer att fortsätta med de projekt jag redan<br />
är inblandad i, Slyngel Rekords och sajten Punk Östergötland, och<br />
jag kommer säkert att sätta igång ytterligare något som har med<br />
dokumentation att göra. Jag tycker att sådant är viktigt.<br />
<br />
Mikael Sörling<br />
66 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
IF THE KIDS ARE UNITED<br />
A message to you - www.amty.se<br />
Reggae Punk Mod<br />
SKA<br />
2<br />
Tone<br />
NORTHERN SOUL<br />
K E E P<br />
T H E<br />
FA I T H<br />
ONCE A<br />
PUNK<br />
ALWAYS A<br />
PUNK<br />
Oi!<br />
Postorder:<br />
Mängder med vinyler, CDs (nytt och begagnat) - här hittar du tips på<br />
massor med härliga släpp som du annars missat, eller möjlighet att<br />
komplettera din samling. Vi har bandtishor och annan kul merch,<br />
samt ett av världens bästa sortiment av brutusskjortor.<br />
info@amty.se<br />
www.amty.se<br />
AMTY HB<br />
Box 794<br />
120 02 Årsta<br />
AMTY RECORDS<br />
AMTY REC<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
67
RAS<br />
ett band att älska<br />
Jag fick ett mejl från chefredaktören,<br />
han var pressad: ”RAS<br />
har gett ut en svinbra skiva,<br />
men jag hinner inte göra en artikel,<br />
någon som är pepp?” Jag<br />
hade faktiskt inte hört talas om<br />
RAS och kan väl inte påstå att<br />
jag varit ”pepp” på någonting<br />
den senaste tiden, men chefredaktören<br />
gjorde mig lite nyfiken<br />
på det här bandet, och för<br />
det är jag evigt tacksam.<br />
”Se inte så förvånad ut när jag sparkar<br />
på din kuk<br />
ser inga blåa skyltar men du beter dig<br />
som en snut”<br />
Ovanstående textrader<br />
återfinns på första<br />
låten ”Värddjur” på RAS<br />
senaste skiva Entreprenad,<br />
som innehåller de bästa<br />
punktexterna jag hört på<br />
länge. RAS består av Äcklet<br />
på sång, Vogler på synth,<br />
Kort Datum på Bas, Miami<br />
Weisse på trummor och<br />
Karl Hygien på gitarr. Fem<br />
fullkomligt geniala namn,<br />
som Sveriges punkvärld inte<br />
skådat sedan Stig Vig och<br />
Tage Dirty turnerade land<br />
och rike runt med Dag Vag.<br />
”Entreprenad” var såklart knäckande bra,<br />
chefredaktören överdrev inte, så det var bara<br />
till att kapitulera och kontakta Karl Hygien<br />
för att få reda på lite mer om RAS.<br />
”Tror att det kommer ta<br />
tid innan vi orkar göra<br />
en ny fullängdare men<br />
vi har lite planer på<br />
några bra singlar. Sen<br />
vill man ju alltid störta<br />
hela skiten och slå ihjäl<br />
nazister och kristna.”<br />
68 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
Jag måste tyvärr erkänna att jag inte hört<br />
talas om er tidigare.<br />
– Ingen fara. Vi har inte hört om dig tidigare.<br />
Redan med detta svar insåg jag att det här<br />
skulle bli en lysande intervju.<br />
RAS? Vad är bakgrunden till namnet?<br />
–Det verkar vara någon optisk konnotation<br />
folk gör. Vi stavar aldrig med bara stora<br />
bokstäver men alla andra envisas med det.<br />
Våra första skivor la till och med Skrammel<br />
Records upp under namnet R.A.S på Spotify.<br />
Folk får väl göra hur dom vill eftersom det<br />
är ett hopplöst namn från början. För oss<br />
är namnet en beskrivning på människorna<br />
vi sjunger om, oftast då idioter. Det är<br />
dock mångfacetterat. Folk fast i sms-lån,<br />
Sverigedemokrater,<br />
medvetna Riche-besökare,<br />
hantverkare,<br />
vaccinvägrare, 40-talister,<br />
mobbare, dj-s and<br />
so on… Allt hänger på<br />
dessa människor hur<br />
samhället ska fungera<br />
och det säger sig själv<br />
att det är hopplöst.<br />
Det fanns liksom ingen<br />
anledning att fylla ut<br />
texten med min bristfälliga<br />
historik över<br />
bandet, så jag bad Karl<br />
Hygien ösa på och la mina anteckningar åt<br />
sidan.<br />
– Vi bildades 2009 i Oxelösund. Vi gjorde<br />
ett antal spelningar och spelade sen in en<br />
singel och en ep. ”Vill ha mer” på Push My<br />
Buttons och en ep som jag aldrig har fattat<br />
vilka som släppte. Efter det så spelade vi<br />
in två lp-skivor som släpptes samtidigt. En<br />
på Push My Buttons och en på Skrammel<br />
Records. Det var första inspelningen för Kort<br />
Datum som till en början hoppade in när vår<br />
tidigare basist Mack The Makadamm-ass<br />
inte kunde. Vi gjorde några spelningar på<br />
skivorna men allt gick ganska trögt. Folk<br />
blev mest arga och jag ledsnade på allt<br />
som hade med gitarr att göra. Vår trummis<br />
Philthy Collins tröttnade också och gav fan i<br />
att vara med.<br />
– Några månader innan det så kastade vi<br />
in Vogler på Synth för att balansera upp den<br />
mentala biten. Han fipplade lite med någon<br />
trummaskin men vi fick inte till det så jag<br />
ringde upp Miami Weisse som jag visste satt<br />
och var förbannad i något hus. Han hoppade<br />
in på trummor och styrde upp vissa bitar<br />
men drog ner det mentala biten igen. Det får<br />
vi helt enkelt leva med.<br />
– Under tiden mellan dubbelsläppet och nu<br />
så har vi bara jobbat på den nya skivan ”Entreprenad”<br />
som släpptes nyss på Ultraljud<br />
Records. Tidigare band vi har smekt med<br />
våra intellekt är Local Oafs, Manikins, Henry<br />
Fiats Open Sore, Assid, Unabombers.<br />
Jag får härliga Bakverk 80/Suicide-känslor<br />
när jag lyssnar på er, vilka är era<br />
största influenser?<br />
– Det var kul att höra. Jag tycker det där
Foto: Mathias Johansson<br />
med influenser är jävligt svårt att svara<br />
på. Jag menar, vi är fem personer som har<br />
konsumerat musik i alla former i flera<br />
årtionden och då snappar man ju upp lite<br />
olika grejer överallt.<br />
Personligen lyssnar jag<br />
mycket på tidig punk/HC<br />
typ Damned, Dicks och<br />
så vidare samtidigt som<br />
det är mycket N.W.A, Wire<br />
och Sodom. Det kan dock<br />
ändras snabbt. Nästa<br />
vecka lyssnar jag kanske<br />
bara på Kraftwerk och<br />
Blitz. Vi har nog alla slutit<br />
upp bakom att vi gillar<br />
G.G. Allin och Devo.<br />
Så härligt att höra lite nytänk med syntljud<br />
i punklåtar, hur hittade ni ert sound?<br />
Görs musiken ”live” eller programmerar<br />
ni a la Suicide en del?<br />
”Sen får man ju aldrig<br />
glömma kraften<br />
som finns i en textrad<br />
som till exempel<br />
”dra åt helvete ditt<br />
jävla äckel”. Det är<br />
sånt allt ska utgå<br />
ifrån.”<br />
–Det är lite olika, men vi brukar ha en<br />
ganska tydlig grund för en låt när vi går in i<br />
replokalen som vi utgår ifrån. På skivan är<br />
det väl någon låt som har trummaskin där<br />
vi programmerade den<br />
utefter en gitarrslinga.<br />
Några låtar på skivan är<br />
också inspelad direkt i<br />
replokalen där vi bara<br />
kör på liksom.<br />
Jag vill påstå att era<br />
texter är de bästa jag<br />
hört sedan Thåström<br />
var ung och arg. Vad är<br />
er syn på punktexter?<br />
– Tack! Jag tycker att<br />
texter är viktiga och jag tycker att man ska<br />
ha ganska höga krav på dem när man sjunger<br />
på svenska. Däremot är det svårt att hitta<br />
den rätta tonen i texten så att det inte blir<br />
för pretentiöst eller för larvigt. Jag tycker att<br />
man ska utgå ifrån Sparks texter om man vill<br />
ha en bra måttstock. Sen får man ju aldrig<br />
glömma kraften som finns i en textrad som<br />
till exempel ”dra åt helvete ditt jävla äckel”.<br />
Det är sånt allt ska utgå ifrån.<br />
Vad är bandets vision och framtidsplaner?<br />
– Vi hoppas kunna spela lite mer än vad vi<br />
har gjort de senaste åren. Jag är sugen på att<br />
spela lite death så vi får se vad som händer<br />
med det. Tror att det kommer ta tid innan vi<br />
orkar göra en ny fullängdare men vi har lite<br />
planer på några bra singlar. Sen vill man ju<br />
alltid störta hela skiten och slå ihjäl nazister<br />
och kristna.<br />
Karl har i mitt tycke levererat de bästa svaren<br />
på några enkla frågor sedan Sex Pistols satt<br />
och småpratade med Bill Grundy. Det finns seriöst<br />
inget mer att tillägga. Köp plattan för fan.<br />
<br />
Mikael Ekström<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
69
Mirek<br />
svenskt<br />
mangel<br />
Mangel från Sverige har fortfarande<br />
kvar kvalitetsstämpeln som<br />
tatuerades in under 1980-talet. Om<br />
det inte spelas covers på svenska<br />
skillingtryck runt om i världen så<br />
köps och säljs det gamla reliker<br />
för smått absurda summor, eller så<br />
gör du som 38-årige Mirek Vokal i<br />
Tjeckien och grottar ner dig i dagens<br />
svenska scen.<br />
Mirek driver skivbolaget Phobia Records<br />
som varit inblandad i ett flertal utgåvor<br />
med svenska band, så som Warvictims,<br />
Paranoid, Dödsdömd, Human Waste,<br />
Crutches, 365 Dagar av synd, Electric<br />
Funeral, Dissekerad, Makabert Fynd,<br />
Societys Decline, Ursut, Voidfiller,<br />
Svaveloxid, Venegeance of Karma,<br />
Mardröm, Personkrets 3:1, Discover,<br />
Besk, Brottskod 11, Suffer the<br />
pain, Förgiftad, Passiv Dödshjälp,<br />
Kronisk Misantropi, Bomangrepp,<br />
Kakafoni, Malcontent, Irritation,<br />
Bring the drones, Achilles, Nervgift,<br />
Myteri, Återfall, Vanvett, Adrestia, Utanförskapet,<br />
Arrogant State, Slutet och Honnör SS.<br />
– Det finns så många otroligt bra band<br />
i Sverige och då menar jag inte bara de<br />
gamla. Alltså, jag upptäcker nya gäng hela<br />
tiden. Visst, jag vet att det råder viss inavel i<br />
banden, men än sen då? Det är inga konstigheter<br />
att en person spelar i fem band. Ni är<br />
helt galna däruppe, beror det på den mörka<br />
vintern, skrattar Mirek. När jag spelade med<br />
mitt band Fear Of Extinction i Sverige träffade<br />
vi så många genuint trevliga människor<br />
på varje spelställe, det verkligen flödade<br />
positiv energi.<br />
– Jag gissar att de flesta punkare i världen<br />
emellanåt lyssnar på svenskt mangel. När<br />
jag började lyssna på punk så var det<br />
band som Anti Cimex, Crude S.S.,<br />
Asocial, Skitsystem, Protes Bengt,<br />
Disarm, Crudity, Wolfpack, Disfear,<br />
Victims, Mob 47, Discard tillsammans<br />
med manglet från England,<br />
Japan och Usa som gällde för<br />
mig.<br />
150 titlar<br />
Mirek sparkade igång Phobia<br />
Records 2001, innan dess hade<br />
han under några år haft en tapedistro. Första<br />
utgåvan var en re-press av See You In Hells<br />
debutsjua. Idag har katalogen växt till cirka<br />
150 titlar, där många av dem som sagt är<br />
med svenska band.<br />
– Ja så är det. De första svensk grupperna<br />
jag gav ut på Phobia var Human Waste,<br />
Dödsdömd (båda på kasssett) och 365 Dagar<br />
av synd. Sedan kom jag genom Personkrets<br />
3:1 i kontakt med Danne (Halvfabrikat) som<br />
jag gett ut många skivor tillsammans med.<br />
Och efter det var det väldigt enkelt att få<br />
kontakt med fler och fler band som jag ville<br />
ge ut plattor med. Jag har nästan bättre koll<br />
på den svenska scenen än den tjeckiska.<br />
Och den tjeckiska scenen lovordar Mirek.<br />
Han säger att den för tillfället är stark, med<br />
många spelningar, nya band och framväxten<br />
av pappersfan<strong>zine</strong>s.<br />
– Den som vill ha färska nyheter om den<br />
tjeckiska scenen kan surfa in på www.<br />
perifiera.cz eller www.czechcore.cz, och vill<br />
du ha koll på den slovakiska så bokmärker<br />
du www.punkgen.cz. Jag vet att all text är på<br />
tjeckiska men det fixar du lätt med google<br />
translate, säger Mirek.<br />
<br />
Mikael Sörling<br />
70 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
Fear Of Extinction med Mirek på sång.<br />
Mirek tipsar om tjeckiska och<br />
slovakiska band att hålla koll på:<br />
See You In Hell, Mörkhimmel, Gride, Krüger,<br />
Gomora, Slavery, How Long?, Beton (SVK), Roxor<br />
(SVK), Lahar, Fear Of Extinction (hehe), Ginnungagap,<br />
Brüuner Todesmarsch, Sheeva Yoga,<br />
Lycanthrophy, Needful Things, Controlled Existence,<br />
Genom Bastard, Afterlife, Ficken Leben, Angry<br />
Brigade, Tomorrows Hell, Rozpor (SVK), Kovadlina,<br />
och Repelent SS .<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
71
NIKE<br />
minns sin punk med kärlek<br />
Nike Markelius, punklegend, multimusiker, författare och skribent är ständigt<br />
aktuell. Förra året gav hon ut den hyllade självbiografin Trumslag Hjärtslag<br />
som du bör läsa om du inte redan gjort det. Och i ett tidevarv då konsten, och även<br />
punken, blir mer och mer urvattnad, känns det skönt att det fortfarande finns<br />
några artister som fortfarande levererar och vågar gå framåt och vara kreativa.<br />
Nike Markelius är en av dem.<br />
Hur känns det att ha gett ut en biografi,<br />
att ha gått igenom det som man upplevt?<br />
Har du lagt allt bakom dig nu eller tror<br />
du att du i framtiden kommer att göra en<br />
reviderad version av Trumslag Hjärtslag?<br />
– Det har varit härligt och flödigt att skriva<br />
om livet jag levt. Det har gått lätt och lustfyllt<br />
för det mesta. Att göra alla dessa minnesresor.<br />
Naturligtvis smärtsamt också, när det<br />
gäller vissa saker, men livet är ju både ock<br />
och det tror jag framkommer bra i den här<br />
boken. Sen kändes det viktigt att berätta<br />
om punkens födelse i Stockholm, musiklivet<br />
som det var under mina ungdomsår och<br />
fortsättningen sen musiken blivit mitt yrke<br />
och ansvaret det innebär. Skönt att nörda<br />
loss i beskrivningar av arbete med låtskriveri,<br />
turnéer och skivinspelningar. Det var<br />
ju också väldigt skönt att skriva boken på<br />
uppdrag, som jag hade förmånen att göra,<br />
att veta hela tiden att den skulle komma ut<br />
och nå sina läsare.<br />
– Nej någon ny version av boken kommer<br />
inte. Det här var första 50 åren, kanske<br />
skriver jag om nästa 50 också så småningom<br />
haha! Jag har skrivit kontrakt för fler böcker<br />
och jobbar nu med två nya bokprojekt, av<br />
helt annat slag.<br />
Finns där någon händelse i boken som<br />
du i efterhand kom på att du glömt skriva<br />
om?<br />
– Nej faktiskt inte. Men jag är övertygad<br />
om att det finns en hel del som jag inte<br />
minns som skulle<br />
varit roligt att skriva<br />
om. Turnéminnen<br />
och sånt som är dolt<br />
i ungdomens vilda<br />
festdunkel. Minnet är<br />
ju så selektivt, det har<br />
jag märkt när jag tagit<br />
hjälp av vänner och<br />
kollegor att minnas<br />
under arbetet med<br />
boken, vi minns alla<br />
olika saker. Men det<br />
var bra att sitta ner<br />
och prata minnen<br />
med dem, vi triggade varandra och mindes<br />
tillsammans.<br />
”Världen har hårdnat<br />
så pass och allt<br />
fler har fått det allt<br />
sämre och skillnaderna<br />
mellan de<br />
som har och de som<br />
inte har är större.<br />
Det är en olycklig<br />
utveckling.”<br />
Hur har reaktionen på boken varit bland<br />
dina vänner och gamla bandmedlemmar?<br />
– Bra tycker jag. Det är ingen som haft<br />
någon invändning om något som nått mig i<br />
alla fall.<br />
Skulle vara kul om du orkar guida oss<br />
genom din karriär längs memory lane för<br />
de som kanske inte känner till din karriär<br />
med några kommentarer om några av<br />
dina band, vi börjar med USCH:<br />
– Fina första kanonbandet!<br />
Punken hade just kommit till<br />
stan, jag var 16 och hängde<br />
i Gallerian med de andra<br />
punkarna. Alla spelade i band.<br />
Vi ville också starta ett. Så<br />
Irre (Irre Terad, bas) och jag<br />
bestämde oss för att starta<br />
USCH. Efter bara några få månader<br />
i replokalen fick vi följa<br />
med som förband till Ebba<br />
Grön på en liten förortsturné<br />
plus Uppsala. Det var stort<br />
och vi gjorde succé. Att jag så<br />
tidigt fick starta mitt liv som<br />
musiker i det här bandet, har betytt så himla<br />
mycket för mig. Det har varit min musikaliska<br />
grund. Vi var så modiga, så sorglösa och<br />
vågade sjunga om relationer också mitt i alla<br />
samhällsomstörtande vråltexter. Det var så<br />
befriande och skönt att spela i ett punkband<br />
på den här tiden. Kraftfullt och livsnödvändigt.<br />
72 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
”De nya texterna<br />
känns så personliga<br />
och annorlunda än<br />
något annat jag<br />
skrivit förut så jag<br />
har bestämt mig för<br />
att ge ut det och<br />
turnera som soloartist<br />
nu. Jag jobbar mycket<br />
med röster och med<br />
täta skimrande<br />
gitarrvävar och<br />
kommer att ha<br />
flera elgitarrister<br />
på scen.”<br />
Foto: Cristian Saltas<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
73
Tant Strul:<br />
– Ett underbart band! Det föll sig naturligt<br />
att bli en del av Tant Strul när de frågade<br />
om jag ville vara med. Jag bodde redan ihop<br />
med Kajsa och vi var redan vänner allihop.<br />
Musikaliskt var det som att hitta hem och en<br />
solklar utmaning för mig som instrumentalist<br />
och jag utvecklades mycket som trummis<br />
under de åren. Det blev några år av ganska<br />
stora framgångar med bandet. Vi blev väldigt<br />
väl emottagna och turnerade mycket i hela<br />
Sverige, i Danmark, Norge, Finland, gjorde<br />
tv-shower och släppte plattor. 1985 gjorde vi<br />
vår sista spelning på Roskildefestivalen inför<br />
25.000 personer. Men sen gjorde vi också<br />
en återföreningsturné under hela 2012. Det<br />
var riktigt roligt! Vi spelade bara gamla låtar<br />
i originalversionerna. Förutom alla medelålders<br />
jämnåriga med oss som kom och<br />
återupplevde gamla minnen så var där nu<br />
massor med unga människor i publiken, som<br />
stod längst fram och sjöng med i låtarna.<br />
Vi insåg att en helt ny generation lyssnat in<br />
sig på oss och kom för att se oss för första<br />
gången live. Många var inte ens födda när<br />
det begav sig.<br />
– Jag har under alla år i tiden här emellan<br />
spelat i olika fria musikgrupper, varit teatermusiker,<br />
dramatiker och skrivit och spelat<br />
musikteater för små barn.<br />
Nike & Röda Orkestern:<br />
– Bandet kom från början till ur en frustration<br />
över sakernas tillstånd när borgerligheten<br />
och deras sunkiga värderingar<br />
tog över allt mer. När högerpopulism och<br />
rasism började normaliseras samtidigt som<br />
jag såg att vanligt folk fick det allt sämre,<br />
klassklyftorna ökade och alla människors<br />
lika värde ifrågasattes i vardagen. Jag kände<br />
att jag måste göra något och jag var nyfiken<br />
på hur andra människor såg på samhället så<br />
som det hade blivit. Så jag startade bandet<br />
som ett samarbete med olika textförfattare<br />
och musiker. Jag kontaktade ett ganska stort<br />
antal författare och bad dem skriva varsin<br />
sångtext ur ett politiskt, existentiellt perspektiv.<br />
Jag fick in många fina texter som jag<br />
sedan tonsatte. Jag satte ihop bandet och vi<br />
började spela live inför valet 2010. Sen fick<br />
vi den fantastiska möjligheten att samarbeta<br />
med Benny Andersson som bjöd in oss till<br />
sin fina studio på Skeppsholmen och där<br />
spelade vi sen in två album. Det första ”Det<br />
står skrivet” kom 2012 och det andra ”Vi är<br />
alla” kom 2014. Jag samarbetade med till exempel<br />
Bruno K Öijer, som skrev ”Arvet” (som<br />
finns som video på Youtube), med Susanna<br />
Alakoski, Göran Greider, Inger Edelfeldt,<br />
Jenny Wrangborg m.fl. författare. Skivorna<br />
finns på Spotify. Vi spelar fortfarande live då<br />
och då.<br />
Du är en av få musiker som vågar säga<br />
vad du tycker samt att skriva texter som<br />
kritiserar samtiden, väldigt många artister<br />
idag är så försiktiga i sina åsikter, så<br />
beiga, även inom punken. SD, Trump och<br />
miljöförstöring borde vara självskrivna<br />
textuppslag för punkare, ändå är det få<br />
grupper som skriver texter som är något<br />
att ha. Vad har hänt?<br />
Usch<br />
"Vi var så modiga, så sorglösa och<br />
vågade sjunga om relationer också<br />
mitt i alla samhällsomstörtande<br />
vråltexter. Det var så befriande och<br />
skönt att spela i ett punkband på<br />
den här tiden. "<br />
Tant Strul<br />
"Musikaliskt var det som att hitta<br />
hem och en solklar utmaning för<br />
mig som instrumentalist och jag<br />
utvecklades mycket som trummis<br />
under de åren "<br />
Nike<br />
& Röda<br />
Orkestern<br />
" Bandet kom från början till ur en<br />
frustration över sakernas tillstånd<br />
när borgerligheten och deras sunkiga<br />
värderingar tog över allt mer."<br />
Foto: Mats Bäcker<br />
– Ja du, svår fråga. Tiden går. Tiden är ny.<br />
Många är rädda. Livet handlar för många om<br />
överlevnad. Världen har hårdnat så pass och<br />
allt fler har fått det allt sämre och skillnaderna<br />
mellan de som har och de som inte<br />
har är större. Det är en olycklig utveckling.<br />
Kanske finns inte lika mycket utrymme för<br />
kampvilja, genuint mod och klarsynthet hos<br />
människor när vi har allt större maskor i<br />
skyddsnäten och du behöver kämpa hårt för<br />
att inte bli en av dem som faller igenom.<br />
– Och vad gäller musikbranschen så är det<br />
ju oerhört svårt att leva på musik, det är<br />
en liten elit förunnad, då ligger inte de som<br />
sjunger arga politiska texter särskilt bra till.<br />
Det kan nog finnas en rädsla för att publiken<br />
sviker, vilket den ju faktiskt också gör i ganska<br />
stor utsträckning. När världen är skakig<br />
och världsutvecklingen skrämmande på så<br />
många sätt som nu, så vill nog många hellre<br />
ha glad underhållning som kan få dej att<br />
glömma en stund, snarare än att påminnas<br />
om sakernas tillstånd. Och då spelar folk den<br />
musik som säljer för att kunna försörja sig.<br />
Så kan det vara.<br />
Det pratas om att skivindustrin är illa<br />
ute, det säljs inga skivor etc, men jag tycker<br />
att det ges ut minst lika många skivor<br />
idag som det gjorde för 30 år sen. Hur är<br />
det att spela in en skiva idag jämfört med<br />
hur det var förr?<br />
– Skivindustrin är illa ute. Ingen säljer<br />
fysiska skivor längre som det gjordes innan<br />
streaming och nedladdnings-tjänster kom.<br />
Själva inspelningsprocessen är också väldigt<br />
annorlunda än på 70-, 80- och även 90-talet.<br />
Nu ska det gå fortare. Många spelar in hemma.<br />
Lågbudgetproduktioner är lättare att<br />
göra i o m den nya tekniken. Du är inte lika<br />
beroende av studios och skivbolag längre. På<br />
gott och ont.<br />
Du har en ny skiva på gång.<br />
– Ja nu har jag suttit och skrivit nya låtar<br />
det senaste året. De nya texterna känns så<br />
personliga och annorlunda än något annat<br />
jag skrivit förut så jag har bestämt mig för<br />
att ge ut det och turnera som soloartist nu.<br />
Jag jobbar mycket med röster och med täta<br />
skimrande gitarrvävar och kommer att ha<br />
flera elgitarrister på scen. Jag håller just nu<br />
på att sätta ihop bandet, söka nya samarbeten<br />
och vi ska börja spela live under våren.<br />
Musikalisk inriktning är alternativ rock med<br />
punknerv, drömkänsla och stor dynamik.<br />
Lämnar också öppet för improvisation. Det<br />
är det som är skönt med att ha hållit på så<br />
här länge att det kan få vara lite spännande<br />
och oförutsägbart.<br />
– Sen hoppas jag att vi kan komma igång<br />
och spela in den nya skivan under året, eller<br />
allra senast i början på nästa.<br />
Vad kan vi förvänta oss av Nike 2017?<br />
– Vi ska spela live en hel del. Annars jobbar<br />
jag ju på som vanligt med mina kulturartiklar,<br />
debattartiklar, mina kommande böcker<br />
och andra texter.<br />
<br />
Mikael Ekström<br />
74 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong> 75
Skivor och kassetter<br />
16 BLÅSARE<br />
UTAN HJÄRNA<br />
Vi ska gå till botten<br />
med det här lp<br />
(Power it up/<br />
Fetvadd)<br />
Historien om den<br />
här plattan är minst lika underhållande<br />
som själva musiken. 16 Blåsare Utan<br />
Hjärna (kanske det bästa bandnamnet<br />
någonsin) klev in i studion en vinterdag<br />
i februari 1989 för att spela den<br />
här lp:n. Skivan skulle ges ut av tyska<br />
etiketten Dissonance Records. Efter en<br />
tid trillade det in fem provpressar hos<br />
bandet i Tranås. Men punkaren som<br />
drev Dissonance hade drogproblem<br />
och hamnade i fängelse. 16 B.U.H. försökte<br />
få kontakt men lyckades aldrig.<br />
Det skulle dröja hela 27 år tills skivan<br />
kom ut. För ifjol hittade Helge från<br />
Filthy Few 975 exemplar av ”Vi ska gå<br />
till botten med det här” i en källare i<br />
Oberhausen. Tillsammans med tyska<br />
bolaget Power it up har nu 16 B.U.H.<br />
sett till att lp:n till slut är ute.<br />
16 Blåsare Utan Hjärna var ett på<br />
många sätt väldigt speciellt band.<br />
Soundet var eget och textförfattandet<br />
annorlunda och klurigt, få band<br />
landar en text som ”Anarki, men inga<br />
fiskpinnar” bättre än det här hardcoregänget.<br />
De tio spåren här har åldrats väl<br />
och den egensinniga hardcoren känns<br />
fortfarande som väldigt egen.<br />
Avslutningsvis kan jag tillägga att<br />
även jag skulle ge ut en 16 B.U.H-platta<br />
en gång i tiden. Det rörde sig om<br />
en splitsjua tillsammans med Brutal<br />
Personal. 500 omslag trycktes upp och<br />
mastertejperna skickades till Ljudpress<br />
i Östersund, någonstans på vägen försvann<br />
dem. Ljudpress sa sig aldrig ha<br />
fått några. Posten visste ingenting. Jag<br />
satt med 500 omslag till ingen nytta.<br />
Jag flippade och la ner skivbolaget.<br />
Några år senare gavs splitten ut av<br />
Crash Mag. (3)<br />
76 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
AFTERLIFE<br />
S/t 12” (Phobia)<br />
Afterlife – din<br />
portal till ett rike av<br />
ångest. Första låten,<br />
”Forget regret”, är<br />
drygt åtta minuter<br />
och berättar hur snabbt och enkelt<br />
allt kan förstöras, hur du kan förlora<br />
allt i en sekund, att din dröm blir din<br />
mardröm.<br />
Och det blir inte mycket muntrare i<br />
fortsättningen heller.<br />
I avslutande ”Key of life” konstaterar<br />
den här tjeckiska crustensemblen att<br />
döden är livets nyckel. Jag tycker att<br />
det är ganska behagligt att lyssna på<br />
Afterlife och tycker de bygger upp<br />
många nyanser av grått och svart som<br />
lyfter den atmosfäriska crusten. Inte<br />
så pjåkigt. (3)<br />
BELTA 53<br />
Diktatur 7” (egen)<br />
Smålands Belta<br />
53 gav ifjol ut den<br />
finfina cd:n ”Ingen<br />
vinner”. Nu är det<br />
dags för bandets<br />
första vinyl, en tvålåtarssingel, som<br />
fått snurra en hel del den senaste<br />
tiden.<br />
Låtarna ”Diktatur” och ”Tjejen i<br />
publiken” klockar in på dryga tre<br />
minuter stycket har en ganska proggig<br />
hårdrockig karaktär. Jag saknar lite<br />
bett i uttrycket, kanske ett extra<br />
sylvasst gitarrpålägg som river sönder<br />
och skakar om. (2)<br />
BRING THE<br />
DRONES<br />
Ignorance paradise<br />
lp (Phobia)<br />
Jag har inte klickat<br />
med Bring The Drones<br />
nya platta alls.<br />
Det tog ett tag att sätta fingret på vad<br />
som var problemet för mig, men när<br />
polletten trillade ner var det ju glasklart.<br />
”Ignorance paradise” påminner<br />
ganska mycket om den hardcore som<br />
The Guilt – electropunks som oftast löper amok<br />
existerade i England mellan 1985-<br />
1989 och som Ian Glasper skriver om i<br />
Trapped in the scene.<br />
Jag tycker det är den tristaste<br />
perioden i brittisk punkhistoria eftersom<br />
den dominerades av en massa<br />
pre-crust band som aldrig fick det att<br />
lyfta. Och lite så upplever jag den här<br />
skivan. (1)<br />
BROMURE<br />
A la roquette 7”<br />
(UVPRV)<br />
Frankrike alltså,<br />
älskar stället –<br />
eller framför allt<br />
saxofonpunken<br />
som produceras där. Bromure är ett<br />
klockrent argument för fler saxofoner<br />
i punken. Inledande ”Catacombes” är<br />
så nära en betygsfemma det går att<br />
komma. Om du gillar Maraboots och<br />
Gatans Lags saxigaste låtar kommer att<br />
du älska detta. Jag gör det. (4)<br />
ROB<br />
COFFINSHAKERS<br />
Underground fire<br />
7” (Critical Mass<br />
Recordings)<br />
Jag blev aningen<br />
besviken på den<br />
här sjutummaren. Jag trodde Rob Coffinshakers<br />
skulle bjuda på en nattsvart<br />
giftig country men möts inte alls av<br />
mörker, eller country för den delen,<br />
utan ganska småputtrig garagerock. (2)<br />
THE DAHLMANS<br />
Play it on repeat 7”<br />
(Beluga)<br />
Ljuvlig handklappspop<br />
från Norge. Jag<br />
har lyssnat på The<br />
Dahlmans när det<br />
dykt upp länkar i<br />
mitt flöde och blev väldigt peppig när<br />
jag fick denna. Titelspåret är en catchy<br />
Blondie-rökare jag gärna spelar på<br />
repeat. B-sidan är en kul tolkning av<br />
Katarina & The Waves ”Do you want<br />
crying”. (3)<br />
DAMAGED HEAD<br />
Gone 7” (Adult<br />
Crash)<br />
Det här är fjärde<br />
singeln från<br />
hardcorekrigarna i<br />
Damaged Head. Här<br />
langar de ut sex moshvänliga låtar som<br />
uppmnar till dans, headbanging och<br />
luftgitarrshow. Jag gillar nog crossoverpärlan<br />
”Smoke them out” bäst<br />
men samtidigt är de rakare attackerna<br />
i ”Gone” och ”Häxprocess” feta. (3)<br />
DISSEKERAD<br />
S/t 7” (Phobia)<br />
Poffen! Egentligen<br />
räcker det så. Hans<br />
hetsiga jävla röst<br />
är smått oslagbar.<br />
Och när jag njuter<br />
av Dissekerads nya singel funderar<br />
jag på hur coolt det skulle vara att<br />
höra honom i ett lite annat musikalisk<br />
sammanhang. Jag tänker att hans röst<br />
skulle kunna göra underverkt med ett<br />
-77band eller i ett stimmigt saxofonpunkgäng<br />
eller ett röjigt oi!-band.<br />
Jag gissar att jag får fortsätta leka<br />
med de tankarna i fantasin – och<br />
fortsätta njuta av det grymma råpunkmangel<br />
Dissekerad står för. (3)<br />
DIVERSE ARTISTER<br />
Bombo Hotel<br />
kassett (Medan vi<br />
rökte Kent tapes)<br />
Bara det faktumet<br />
att någon 2017<br />
sätter samman en<br />
samlingskassett är bisarrt härligt. Och<br />
ungefär detsamma kan en säga om<br />
blandningen på ”Bombo Hotel”. Här<br />
möts Jet Black Gasoline och Headons<br />
med Psychedelic Cowboy, Patrick<br />
O’Brien och Svarta Ön Gospel. Festlig<br />
lyssning rakt igenom. (3)<br />
DIVERSE ARTISTER<br />
The new wave<br />
of the grave new<br />
beat Vol 2 cd (Our<br />
future)<br />
Jag vet inte hur<br />
ofta du köper<br />
samlings-cd:s. Jag minns inte när jag<br />
gjorde det sist. Jag undrar därför hur<br />
många coola plattor som jag missat,<br />
för det är ju tveksamt om jag exempelvis<br />
hade inhandlat denna efter att ha<br />
plöjt en distro.<br />
Och det hade ju varit jävligt synd<br />
för jag hade missat så otroligt många<br />
grymma band som visar upp sig på<br />
den här superfeta internationella kompilationen<br />
där svenska Price of silence<br />
och Paranoid medverkar.<br />
”The new wave of the grave new<br />
beat vol2” är fantamig proppad med<br />
den allra råaste och svettigaste hardcorepunken<br />
du kan tänka dig och jag<br />
har fått ett helt gäng nya favoriter jag<br />
tänker undersöka närmare, som: Bombardement,<br />
Final Fukker, This Close,<br />
Gaze och Indian Nightmare. Totalt 17<br />
band och 24 låtar.<br />
Missa inte om du gillar Dischargeinspirerad<br />
råpunk. (4)<br />
DRIP FEED<br />
Music strikes like a<br />
fucking dagger 7”<br />
(Elände)<br />
Jag trodde först jag<br />
dragit på någon av<br />
”A country fit for heroes”-volymerna<br />
när Drip Feeds slummiga<br />
punkrock fyllde mitt punkkontor.<br />
Jag tyckte till en början att det lät lite<br />
halvsunkigt, men när jag efter ett par<br />
lyssningar fått lite ordning på ”Music<br />
strikes lika a fucking daggar” har den<br />
lyft flera nivåer. Det finns jävligt coola<br />
detaljer, som den där knäppa basen i<br />
”Dagger” och gitarrliret överlag.<br />
Sugen på UK82?<br />
Spana då in den här singeln. (3)
5 Klassiker 4 Utmärkt 3 Bra 2 Godkänt 1 Inget vidare<br />
Samtliga skivor och kassetter som jag har tyckt till om här är sådant som skickats till mig.<br />
OBS! Det här är egentligen inga recensioner utan mer lite löst och slappt tyckande.<br />
FAN TA ER<br />
Vid liv men iskall cd<br />
(egen)<br />
Du som gillar crustmangel<br />
med black<br />
metal-detaljer ska<br />
absolut spana in det<br />
här svinråa gänget från Mariestad. Här<br />
bjussar de på ”Jag hatar dig”, ”Lägg an,<br />
sikta, bränn av” och ”Lik på parad”, en<br />
trojka sånger med övergrym sång och<br />
delikat mangel. Lite Skitsystem, lite<br />
Totalt jävla mörker och lite Norge. Ge<br />
mig mer! (3 )<br />
FIVE THOUSAND<br />
Monadh cd (Our<br />
future)<br />
Jag var smått sugen<br />
på den här plattan<br />
efter att ha hört det<br />
viskats om både<br />
Amebix- och Antisect-influenser. Men<br />
det vet i tusan alltså, det är inte alls<br />
på den nivån skottarna Five Thousand<br />
huserar. Jag fattar kopplingen till<br />
nämnda band, men ”Monadh” är en<br />
lågmäld jämtjock i utgåva som saknar<br />
galenskap och överraskningar. (2)<br />
GIFTIGT AVFALL<br />
Krossa sd 7”<br />
(Anti-ljudkvalité)<br />
S/t ep 7” (Anti-ljudkvalité)<br />
Så otroligt kaxigt<br />
att debutera med<br />
inte en utan två<br />
glödande sjutummare.<br />
Giftigt Avfall<br />
gör det och sätter<br />
därmed ett par<br />
rejäla avtryck i den<br />
svenska punkmyllan. Jag är mycket förtjust<br />
i bandets old school råpunk som<br />
minner om hur det lät en gång i tiden<br />
i Göteborg när Nisses Nötter, Disarm<br />
och Tatuerade Snutkukar chefade.<br />
Lyssna, fatta, dyrka! (4/4)<br />
GUBBJÄVLERS<br />
Analysera varenda<br />
jävel kassett (Computer<br />
killed the<br />
record store)<br />
Det var så här det<br />
lät när man lyssnade<br />
på Delirium Tremens-kassetter en<br />
gång i tiden. Gubbjävlers definierar<br />
old school och anti-trendkänslighet<br />
på ”Analysera varenda jävel”. Jag gillar<br />
dem allra bäst i korta Protes Bengt-rökare<br />
som ”Googla det”, ”Vem är rädd<br />
för gubbjäveln” och ”Näthat”. (3)<br />
THE GUILLOTINES<br />
Heads will roll lp<br />
(Just 4 Fun)<br />
Robert Conn har<br />
härjat runt i punkscenen<br />
ända sedan<br />
Sex Pistols dagars.<br />
Jag har inte följt honom speciellt noga<br />
även om jag ibland lyssnat på The<br />
Pagans och The Plague. Men jag gillar<br />
nog The Guillotines allra bäst. ”Heads<br />
will roll” är en grym punkrock’n’rollplatta<br />
som främst får mig att tänka på<br />
Dead Boys och Electric Frankenstein,<br />
utan för den skull vara något annat än<br />
The Guillotines först och främst. (4)<br />
THE GUILT<br />
S/t cd (Heptown)<br />
Live är The Guilt<br />
synnerligen<br />
effektfulla. Emma<br />
rasar runt som en<br />
spastisk slängdocka<br />
och Tobias kör coola poser mest hela<br />
tiden. Jag har gillat det här bandet<br />
sedan deras medverkan på <strong>Turist</strong> i<br />
<strong>tillvaron</strong> vol 6. Den elektroniska punkmanin<br />
som flödar ur duon får dig att<br />
drömma om alla de där rejvfesterna<br />
du aldrig var på. ”Hate hate hate” och<br />
”I don’t care” är essen här, men övriga<br />
låtar smiskar bra också. (3)<br />
GRÅ VARDAG<br />
Allting är grått cdr<br />
(Egen)<br />
Linköpings Grå<br />
Vardag har steppat<br />
upp rejält sedan<br />
sist, nog för att<br />
jag tyckte de var helt okej - men nu<br />
är de mer än så. ”Allting är grått” rör<br />
sig i en miljö runt äldre namn som<br />
KSMB, Attentat med en del Sixten<br />
Redlös-vibbar. Elva låtar finns på den<br />
här inspelningen som ges ut på vinyl i<br />
höst, håll utik då. (3)<br />
I 11:E TIMMEN<br />
Samlade verk cdr<br />
(Egen)<br />
Det här var en<br />
väldigt trevlig ny bekantskap<br />
måste jag<br />
säga. För trots att<br />
Inget<br />
omslag<br />
Stockholms I 11:e timmen har spelat<br />
tillsammans i cirka fyra år är detta mitt<br />
första möte med dem.<br />
Basisten Johan Holmer skickade en<br />
cdr med nio låtar som lyft ett snäpp<br />
efter varje lyssning. Låtarna känns<br />
genomtänkta och det finns en hel del<br />
smakrika gitarrpålägg som river och<br />
sliter. Magnus Öhrn har en väldigt bra<br />
röst som ger texterna en extra skjuts.<br />
I 11:e timmen gör punk på svenska i<br />
samma tradition som exempelvis Los<br />
Bohemos och Force Majeure gjorde en<br />
gång. Jag vill höra mer! (3)<br />
INGEMANSLAND<br />
Lycklig men<br />
förbannad cd (Egen)<br />
Jag kan inte påminna<br />
mig om att jag hört<br />
de här Motalapunksen<br />
tidigare, och har de alltid låtit så<br />
här är de lite synd. ”Lycklig men förbannad”<br />
är inte bara en bra titel den<br />
ramar dessutom in soundet på den<br />
här ep:n väldigt bra. Ingenmansland är<br />
upprörda över sakernas tillstånd och<br />
de berättar det genom ganska gladlynt<br />
punkrock - sådan där du sitter ler över<br />
när du hör den. Sympatisk punkrock<br />
någonstans mellan Asta Kask, Social<br />
Distortion och Johan Johansson, typ.<br />
(3)<br />
JUNTA<br />
Vertigem E.p. 7”<br />
(Egen)<br />
Live var Köpenhamns<br />
Junta en<br />
fet upplevelse. Det<br />
är de även när de<br />
snurras på skivspelaren. Rå hardcorepunk<br />
som får mig att tänka på såväl<br />
italienska kaoslegender som Eu’s Arse<br />
och Wretched men också spanska<br />
hardcorehjältarna H.H.H. och brittiska<br />
Chaos U.K. (4)<br />
KRYMPLINGS<br />
Första var gratis cd<br />
(Birdnest)<br />
Jag trodde inte<br />
att det här skulle<br />
vara något kul alls<br />
att lyssna på. Det<br />
kändes som Krymplings fungerade<br />
bäst när det begav sig sist – du vet när<br />
Thomas Ravelli, Kenneth Andersson<br />
och Klas Ingesson grävde brons i USA.<br />
Jag vill minnas att ”Burk-luft”, ”The<br />
lok of love” och ”Dunken” spelades<br />
ganska frekvent på kalas. Men det var<br />
då, nu är nu.<br />
Och nu visar det sig att Krymplings<br />
kanske till och med är bättre idag än<br />
igår. Det är väldigt roligt att lyssna<br />
och texterna är överlag träffsäkra och<br />
fyndiga, och tolkningen av KSMBs<br />
”Sex noll två” är ljuvlig. Ser redan fram<br />
emot en uppföljare om sisådär tjugo<br />
år, för visst blir det så? Redan på debuten<br />
från 1994 deklarerade de att ”Ni<br />
blir aldrig av med oss”. Tur det! (3)<br />
LASTKAJ 14<br />
Becksvart cd (Second<br />
Class Kids)<br />
OMG! WTF! Yes,<br />
exakt så tänker jag<br />
när ”Becksvart” exploderar<br />
igång. Och<br />
så tänker jag, vad f-n har hänt. Det är<br />
mangel som kommer att ge trallpunkarna<br />
hjärtattack och svår ångest.<br />
Men så förändras ljudbilden och palestinasjalarna<br />
kan andas ut. Eller?<br />
Jag tycker det här är en jäkligt ball<br />
platta för att Lastkaj 14 spänner över<br />
ett så stort musikaliskt spektrum: det<br />
är trall, visa, råpunk, hardcore och<br />
power metal i den ena oheliga alliansen<br />
efter den andra. Svårlyssnad till en<br />
början men den som ger ”Becksvart”<br />
tid blir belönad. (3)<br />
OBNOXIOUS<br />
YOUTH<br />
Disturbing the graves<br />
lp (Critical Mass<br />
Recordings)<br />
När jag slog på<br />
”Disturbing the<br />
graves” var det som att sätta sig i en<br />
tidsmaskin med destination typ 1984.<br />
I ett pojkrum i Östergötland satt ett<br />
gäng tonåringar och lyssnade på obskyra<br />
speed metal-samlingar som jag inte<br />
längre minns namnet på. Kompisarna<br />
kryddade dessutom med Metallica<br />
och Voi Vod. Jag tyckte det var okej,<br />
men det var inte min värld. Obnoxious<br />
Youth, hajja att det är sex år sedan<br />
debut-lp:n ”Into the void”, är mer min<br />
värld eftersom de dessutom befruktar<br />
speeden med rikliga mängder crossover<br />
och hardcore: läs RKL, Septic Death<br />
och Cancerous Growth. Slutresultatet<br />
blir ganska så mäktigt. (3)<br />
ORREAGA 778/<br />
GREBOL<br />
Split 12” (Mendeku<br />
Diskak)<br />
Det här är en finfin<br />
split med baskiska<br />
Orreaga 778 och<br />
svenska Grebol. Jag var väldigt nyfiken<br />
på förstnämnda och tycker de infriar<br />
förväntingarna hyffsat med sin fransk<br />
inspirerade streetpunk, hade dock<br />
önskat att de vågat använda saxofonen<br />
än mer. Grebol är ju garant för hög<br />
kvalitet och det gäller de fyra låtarna<br />
som de bidrar med här. Gapigt, störigt<br />
och smått underbart. (3/4)<br />
PLANET Y<br />
S/t 7” (Adult-Crash)<br />
Köpenhamns punkscen<br />
har bjudit på<br />
många utsökta band<br />
under 2000-talet<br />
och Planet Y är<br />
inget undantag. Jag är väldigt förtjust<br />
i den här självbetitlade sjutummaren.<br />
Jag tycker det emellanåt påminner<br />
en del om Gorilla Angreb, samtidigt<br />
som det är aningen surfigare och mer<br />
-77skramligt. Dessutom ett extra plus<br />
för den giftiga countrygitarren som<br />
spökar i bakgrunden. Mycket bra. (4)<br />
P.R.O.B.L.E.M.S<br />
Enemy/Spy 7” (Just<br />
4 Fun)<br />
Drygt tre minuter<br />
pur hardcorefest<br />
levererar<br />
P.R.O.B.L.E.M.S<br />
på den här sanslöst underhållande<br />
singeln. Du som har smak för MDC och<br />
Dead Kennedys, fortfarande lirar ”We<br />
got power”-samlingarna och hånglar<br />
med Circkle Jerks kommer älska ”Enemys<br />
spy” och ”Every day”. (3)<br />
PSYKBRYT<br />
Livsfarlig ledning lp<br />
(Noise of Sweden)<br />
Psykbryt tyckte det<br />
fick vara nog nu<br />
och lämnar därför<br />
scenen. De gör det<br />
på allra bästa sätt, men platta som<br />
kommer att leva länge. ”Livsfarlig ledning”<br />
är trettio minuter adrenalinstinn<br />
punkrock i Asta Kasks åttiotalsanda.<br />
Psykbryt nailar fast melodierna<br />
varenda gång och tricket att låta flera<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
77
Skivor och kassetter<br />
i bandet gapa är ju så klart genialt.<br />
För fem år sedan blev jag knockad när<br />
jag första gången hörde ”Åk hem till<br />
Täby”, idag är känslan densamma när<br />
Psykbryt bränner av ”Du är ingenting”,<br />
”Stämpla in” och briljanta ”Jag minns<br />
min punk”. Tack som fan för det! (4)<br />
RAS<br />
Entreprenad lp<br />
(Ultraljud)<br />
Har du bara råd att<br />
köpa en endaste<br />
skiva i år är det för<br />
denna du ska swisha<br />
cashen, jag lovar – du kommer inte<br />
att hitta en bättre platta än denna.<br />
Musiken är ju rakt igenom totalbäng<br />
på ”Entreprenad” och det är framför<br />
allt den där helt spejsade zynthen<br />
som skapar galenskap. Det är Devo,<br />
Krunch, Dead Kennedys, Rövsvett-<br />
Jerker, Flipper och Suicide på en och<br />
samma gång. Sångaren Äcklet känns<br />
närgången i ditt ansikte hela tiden.<br />
Det är lite läskigt och härligt på en och<br />
samma gång.<br />
Musiken är som sagt formidabel,<br />
detsamma gäller texterna och<br />
exempelvis ”Kylan slår hårdast mot<br />
en småstad”, ”Värddjur” och ”Gör<br />
som jag säger” är genialiska. Det är<br />
även gästartisterna som dyker upp<br />
Hjelle, Sthlm Inkasso och Mia Maria<br />
Johansson.<br />
Som sagt, ska du bara köpa en lp i år<br />
så är det denna – annars är du dum i<br />
huvudet! (4)<br />
THE<br />
REVERBERATIONS<br />
S/t 7” (Beluga)<br />
Det ligger en skön<br />
orgel över den här<br />
singeln och för en<br />
novis som mig i det<br />
här sammanhanget så är det ju främst<br />
Doors-referensen som poppar upp.<br />
Men desto mer jag lyssnar på det<br />
här garagepsychbandet från punkmeckat<br />
Portland i Usa hör jag en hel del<br />
Rolling Stones och Byrds också.<br />
The Reverberations får mig att vilja<br />
dyka ner i den här myllan för att ta<br />
reda på mer och förhoppningsvis upptäcka<br />
fler eminenta låtar som b-sidans<br />
”Why ya gotta be so mean”. (3)<br />
ROYAL CREAM<br />
Big words, small<br />
talk lp (Beluga)<br />
En rock’n’rollplatta<br />
för förfesten innan<br />
festivalhänget.<br />
Royal Cream får<br />
mig att drömma om An Emotional<br />
Fish, indiepop och Hultsfred en solig<br />
eftermiddag i augusti. Fint. (3)<br />
RÄTTENS KRATER<br />
Urrah! cdr (Conquest<br />
of noise)<br />
Jag älskar knäppa<br />
band, som Ras och<br />
som Rättens Krater.<br />
Med knäpp menar<br />
jag band som bryter regler, går egna<br />
vägar, formulerar sitt eget språk. Precis<br />
det har Norbergs Rättens Krater gjort<br />
sedan de första stapplande stegen<br />
därute i Bergslagens ödemarker.<br />
Nya plattan ”Urrah!” är ”ett<br />
motstånd på samtliga nivåer. Ett<br />
psykedeliskt bondeuppror mot allt”,<br />
rapporterar bandet. Och ”Urrah!”<br />
fängslar från första stund i ”Lyftet” via<br />
”Det skimrar bland soporna” och ”Rå<br />
kraft” till avslutande ”I stålstormen”.<br />
Synthen ger en extra dimension till de<br />
flesta låtarna och när Läderbiffen tar<br />
ton lyssnar en.<br />
Bästa new wave-punken som gjorts<br />
i det här landet och den perfekta plattan<br />
för dig som går igång på Cortex,<br />
Dansdepartementet, Blue for two och<br />
Commando Musse Pigg. (4)<br />
S81<br />
S/t 7” (egen)<br />
En gång i tiden<br />
skrålade jag högt<br />
när Sabotage 81<br />
rullade igång på<br />
något blandband,<br />
helt ärligt så tycker jag fortfarande att<br />
”Det är bara USA” och ”Håll käft” är<br />
väldigt bra.<br />
Men jag är inte lika begistrad i Halmstadsönernas<br />
nya sjua.<br />
Det är för mycket stabbig rock över<br />
de de två spåren och ljudet är riktigt<br />
muggigt, låter som om någon låst in<br />
det i ett bankvalv och slängt nyckeln.<br />
(1)<br />
SLOMARP<br />
Christer Petterssons<br />
ögon kassett (Egen)<br />
Världen är ju inte<br />
rättvis, för om<br />
den varit det så<br />
hade åtminstone<br />
halva punkscenen tjatat om Motalas<br />
Slomarp, som hade fått åka land och<br />
rike runt för att lira sin utsökta egna<br />
77-punk.<br />
”Christer Petterssons ögon” briljerar<br />
med sex låtar som soundmässigt<br />
påminner om Bakverk-80 och där<br />
titelspåret är en grym svensk tolkning<br />
av Adverts klassiska ”Gart Gilmore’s<br />
eyes”. Lyssna! (3)<br />
STRUL<br />
Lennart och asen lp<br />
(Ken Rock)<br />
Det är ju så här det<br />
ska manglas. Pang<br />
på, utan krusidueller.<br />
Kängnäven pumpar,<br />
benen sprattlar. Rock’n’roll fast på<br />
hardcorepunkvis.<br />
Det svänger konstant. Jag tror jag är<br />
på kalas hos Missbrukarna och Totalitär.<br />
Festen tar aldrig slut. Strul chefar.<br />
”Lennart och asen” är inget annat en<br />
orgie i punkglädje.<br />
Utmärkta texter dessutom, som<br />
i programförklaringen ”Hifi-punx”<br />
där Strul konstaterar att ”punk ska<br />
vara bösigt, inte snyggt och polerat”,<br />
annars kan du ”ta din metalproduktion<br />
och cykla till Bahamas”.<br />
Köptvång! (4)<br />
SVART STÄDHJÄLP<br />
Avveckla dig själv<br />
7” (-)<br />
Äntligen en ny platta<br />
från Svart Städhjälp,<br />
de tidigare släppen<br />
har jag i princip<br />
spelat sönder och ”Avveckla dig själv”<br />
lär gå samma öde till mötes, för det<br />
här är i-ditt-jävla-ansikte-råpunk-tokvevar-rens<br />
från första stund, helt sjukt<br />
jävla lysande. (4)<br />
SVAVELDIOXID<br />
Krigets brutalitet 7”<br />
(Phobia)<br />
Svaveldioxid följer<br />
redan upp tolvtummaren<br />
”Ändlös mardröm”<br />
med denna vassa fyralåtarssjua.<br />
Och som jag skrev i förra numret<br />
är manglet av ypperlig klass och svårt<br />
att värja sig emot, däremot tycker jag<br />
forfarande krigslyriken är ganska platt<br />
och entonig. Fet cover på DNA:s<br />
4 000 000 000 döda kroppar. (3)<br />
SWINEHOOD<br />
Looks like shit to<br />
me 7” (Ken Rock)<br />
Buller och oljud i<br />
en rufflig miljö blir<br />
naturligtivis något<br />
alldeles extra när<br />
ex-Totalitär möter ex-Missbrukare.<br />
11 låtar punkterror där framför allt<br />
”Another wageslave to the grave”, ”I<br />
feel fine in the welfare line” och ”Family<br />
führer” är lite extra maffiga. (3)<br />
TOMMY & THE<br />
ROCKETS<br />
Rock’n’roll wrecking<br />
machine 7”<br />
(Beluga)<br />
Charmig sjutummare<br />
från danska<br />
Tommy & The Rockets som låter sin<br />
frejdig surfgarage blomstra i de fyra<br />
låtarna. Det är mer Beach Boys än<br />
Ramones över inspelningen, mer 60-<br />
än 70-tal. Titelspåret är riktigt bra, en<br />
låt -77punks lär kunna umgås ledigt<br />
med. Men även avslutande ”Gonna be<br />
alright” sitter väldigt fint. (3)<br />
TYRANT<br />
S/t 7” (Adult-Crash)<br />
Ny bekantskap från<br />
Köpenhamn jag gärna<br />
hänger mer med<br />
i framtiden. Bäst<br />
är sista ”Count me<br />
out” en rå oi-dänga<br />
med klockren sing-a-long-refräng, de<br />
två första spåren gillar jag också - men<br />
där lutar det mer åt Motörhead-hardcore.<br />
(3)<br />
URBAN SAVAGE/<br />
SYNDROME 81<br />
Split (-)<br />
Urban Savages inledande<br />
”Cruel new<br />
order” är en drygt<br />
tre minuter lång<br />
zombievaggandestomp-dänga som<br />
har potential att urarta i kaos och hets<br />
live. Jag ser mycket fram emot att få<br />
avnjuta den live. ”Darwin against the<br />
machines” är mer poga själv och njuta<br />
av livet tills alla löper amok på slutet.<br />
Franska Syndrome 81 är något helt<br />
annat. Gladare och piggare. Sneglar<br />
ibland på Blitz, ibland på Rixe. Starka<br />
melodier, skön sång och en grym bas<br />
som wobblar runt. På det hela taget<br />
en split att återvända till. (3/3)<br />
VÅLDSAMT<br />
MOTSTÅND<br />
The great equalizer<br />
cd (Högre tempo)<br />
Karlstads Våldsamt<br />
Motstånd krämar ur<br />
sig elva monstruösa<br />
crustbomber som lätt borde attrahera<br />
även black metal-publiken, för det är<br />
i det gränslandet du hittar ”The great<br />
equalizer”. Jag tycker det finns en kraft<br />
i de här låtarna som tilltalar och jag<br />
gillar även flörtandet med corpsepaintmänniskorna,<br />
samtidigt går jag<br />
inte riktigt igång på detta. Varje gång<br />
jag lyssnat har jag från och till tappat<br />
koncentrationen, kanske för många<br />
låtar? (2)<br />
VÄRLDEN<br />
BRINNER<br />
10:15 7” (Egen)<br />
Jag blev glad av den<br />
här sjutummaren<br />
när den dök upp i<br />
brevlådan. Världen<br />
Brinner bjuder på punkrock på svenska<br />
av det snittet du kunde hitta på Studio<br />
Otukt/Beat Butchers förr i världen.<br />
Och trots att bandmedlemmarna har<br />
ganska många år i scenen bakom sig<br />
låter detta väldigt mycket här och<br />
nu-engagerat. Plattan är producerad<br />
av Håkan Sörle, The Baboon Show. (3)<br />
ZERO ZERO<br />
I hate 7” (Egen)<br />
Jag hade helt missat<br />
det här Stockholmsgänget,<br />
hur det nu<br />
är möjligt med tanke<br />
på hur bra den<br />
här plastbiten är. Zero Zero tycker jag<br />
landar någonstans mellan Turbonegro<br />
och Suzie Beats Them All. Här både<br />
hatas det och sjungs ”Fuck you” med<br />
attityd och skärpa. Gott nog! (3)<br />
ÅTERFALL/<br />
VANVETT<br />
Split 10” (Phobia/<br />
Buzzbox/PPP/<br />
MOG)<br />
Det tar aldrig slut,<br />
det här flödet av<br />
mangel du blir så peppad att mötas av.<br />
Den här gången är det framför allt<br />
svinigt råa Vanvett som får mig på<br />
gott humör, pisket i ”Abrakadabra für<br />
alles” är löjligt bra liksom metalröjet i<br />
”Zombieapokalypsen”.<br />
Polarna i Återfall langar mer åt<br />
crusthållet och det som Driller Killer<br />
en gång pysslade med. Bra grejor det<br />
också. (3/3)<br />
78 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
Entreprenad<br />
LP/digitalt ute nu via Ultraljud Records<br />
”Fan, tänk om vi vågade låta så här!”<br />
Ena brorsan i Teddybears<br />
”Om Devo och KSMB låg med varandra i<br />
Samhalls fikarum skulle det låta så här”<br />
Hört på Carmens toalett<br />
”Så fräckt att jag tappar underbettet!”<br />
Anton Abele<br />
”Jag hatar dom!”<br />
Jan Emanuel<br />
Gatefold LP med textblad | 150 kr + frakt<br />
WWW.ULTRALJUDRECORDS.SE<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
79
KNIVEN I<br />
o<br />
... eller sa<br />
Att ha ett band är som att ha<br />
förhållanden, med flera personer<br />
samtidigt. Och likt ett förhållande<br />
är det inte lätt att avsluta.<br />
Jag har frågat några olika<br />
personer om deras upplevelser<br />
i samband med att de lagt ner<br />
sina band. Det har kretsat kring<br />
två enkla frågor: När insåg du<br />
att det var dags att lägga ner<br />
bandet och hur kändes det?<br />
Foto: Michelle Olaya<br />
Beyond Pink är ett band jag hyser stor respekt för.<br />
Jag minns att jag hade några låtar från första ep:n<br />
på ett blandband. Från att vara något som vissa<br />
skrattade åt, till att vara en given del av den svenska punk<br />
och hardcorescenen. Ja, dom hade fan erövrat scenen. Jag<br />
känner att dom är ett gäng människor som investerat lite<br />
mer än många andra i sitt band. I alla fall så ville jag prata<br />
med någon om hur det kändes med uppbrottet och Clara<br />
Magdesjö var ju först att lämna bandet.<br />
Pendlade Stockholm-Malmö<br />
Clara flyttade till Stockholm och började med att åka ner<br />
till Malmö en helg i månaden för att repa, vilket funkade<br />
i något år. Men efter hand började hon känna det som en<br />
uppoffring och att det roliga allt mer försvann. Hon kände<br />
hur hon kunde bli sur på de andra om de inte kunde komma<br />
och repa de dagarna hon var nere. Typ “Jag skiter väl i<br />
att du känner dig förkyld, nu har jag stressat efter jobbet,<br />
betalat 1500 kronor, åkt tåg i fyra timmar och offrat min<br />
helg!” Och när det kom förfrågningar om spelningar<br />
kände hon ofta att hon ”inte ville offra en helg till”. Det var<br />
där någonstans insikten kom, det ska ju inte kännas som<br />
att du offrar något när du spelar. Hon konstaterar ”Det<br />
ska ju vara kul. Det var ju alltid kul när vi väl spelade, men<br />
innan jag skulle åka kände jag bara nej, jag vill inte”.<br />
Kände sig som en bromskloss<br />
Till slut kände hon att hon var mer av en bromskloss än en<br />
tillgång för bandet och det då var bättre att hoppa av. Våren<br />
2015 pratade hon med bandet om att hon ville sluta efter<br />
sommarens turné. Det kändes bättre att säga det i god tid<br />
så att de kunde vara öppna och ärliga med varandra.<br />
80 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
oo<br />
HJARTAT<br />
oo<br />
oo<br />
kanns det nar det ar slut<br />
oo<br />
Men det här var inget lätt beslut och inte lätt att säga till<br />
sina bandkamrater. De hade spelat ihop i 15 år och vuxit<br />
upp tillsammans i bandet.<br />
Clara hade aldrig varit vuxen utan bandet, när dom<br />
började var hon 19 år, så bandet var en stor del av vem<br />
hon var. När hon väl sa det så bölade dom allihopa, men<br />
det kändes ändå bra.<br />
Antiklimax<br />
Sedan ville det sig så illa att sommarturnén fick ställas in<br />
på grun av att Tijana fick njursten. Ett riktigt antiklimax.<br />
Istället för att sluta med flaggan i topp gick luften bara ur<br />
bandet. ”Det kändes så orättvist mot vår nya skiva att inte<br />
få den turné den förtjänade. Men samtidigt kändes det<br />
orimligt för mig att hålla på sådär i ett år till, bara för att<br />
få avsluta med en fet turné.”<br />
Innan Clara tog beslutet att hoppa av hade hon först<br />
hoppats på någon mellanvariant, att de skulle lägga bandet<br />
på is. Något som inte kändes så slutgiltigt.<br />
Det retliga är att det var typ så det blivit efter att hon<br />
hoppade av, på grund av diverse graviditeter och annat.<br />
Så ibland önskar Clara att hon inte sagt något, så de<br />
fortfarande officiellt hade varit ett band. ”Men samtidigt<br />
kändes det mer ärligt såhär, och jag utesluter inte att vi<br />
någon gång kommer spela ihop igen. Vi pratade, redan då<br />
när jag sa att jag skulle hoppa av, om att det inte nödvändigtvis<br />
var för alltid och evigt, utan att vi kanske kunde<br />
göra spelningar/turnéer ihop längre fram” avslutar Clara.<br />
Nästa person jag frågade var Charlie Claesson för att<br />
han växt upp som en del av Anti-Cimex och att det<br />
format honom till den han är idag. Det kanske är<br />
svårt att tro att Anti-Cimex la ner på grund av att skivor<br />
som inte sålde och utebliven publik på konserter. Men<br />
lägger man till att livet hann ifatt och att barn föddes är<br />
det kanske lättare att förstå. När insikten kom var det<br />
såklart ett stort nederlag. ”Man skulle ju erövra världen<br />
och istället hamnade man i Neverland” säger Charlie och<br />
jag kan inte mer än att känna igen mig i den känslan. Det<br />
hela dämpades lite av att han fick barn som höll honom<br />
sysselsatt ”...men känslan av att det man skapat under<br />
tolv år skulle falla i glömska var ganska hemsk. Jag var 15<br />
när vi startade bandet och 27 när vi lade ner” konstaterar<br />
Charlie.<br />
Tomheten infann sig<br />
Senare hoppade Charlie på Troublemakers och det var ett<br />
rätt hetsigt tempo både vad gäller spelningar och alkohol.<br />
Men han tyckte att gruppen stagnerade och att dom stod<br />
Clara,<br />
Beyond<br />
Pink<br />
”Det kändes<br />
så<br />
orättvist<br />
mot vår<br />
nya skiva<br />
att inte få<br />
den turné<br />
den förtjänade.<br />
Charlie,<br />
Anti<br />
Cimex<br />
”Man<br />
skulle ju<br />
erövra<br />
världen<br />
och istället<br />
hamnade<br />
man<br />
i Neverland”<br />
på samma plats och trampade. ”De var nöjda med att<br />
spela staden Göteborg på Hönö med tillhörande fylla och<br />
hångel. Det var inte jag” berättar han. Det var inget lätt<br />
beslut att ta men när han beslutade att hoppa av kändes<br />
det betydligt bättre. Trots det infann sig ändå tomheten<br />
när han väl lämnat Troublemakers. Bandet var ju en<br />
del av hans sociala liv under tio år och de hade umgåtts<br />
mycket. Nu fick det ett abrupt slut. Kanske var det lite<br />
enklare den här gången säger han, då han inte var med<br />
och startade Troublemakers.<br />
Själv kan jag, Johan Malm, som den drivande i mina<br />
band tycka att det är dags att lägga ner när det känns<br />
jobbigt att ringa och fråga bandmedlemmarna om<br />
de vill repa. När man vet att de inte längre vill men ändå<br />
måste ringa för att man har saker inuti som måste ut.<br />
Ibland är det en enstaka person som inte längre vill och<br />
då kan det räcka att göra sig av med den medlemmen och<br />
få in lite nytt blod men ibland kan det välta hela bandet<br />
över kanten.<br />
Jag är livrädd för att inte ha ett band att kanalisera min<br />
kreativitet genom. Ibland har jag vägrat ge upp innan jag<br />
hittat nya människor att spela med. Det är förbannat jobbigt<br />
när man lagt all sin energi och levt sitt liv genom ett band<br />
och helt plötsligt inser man att det inte är hållbart längre. <br />
Jag var besegrad<br />
En gång var jag ensam kvar och två medlemmar bodde i<br />
andra änden av Sverige och en i USA. Jag var arbetslös och<br />
satt nätterna igenom och la till folk på myspace, jag hade<br />
en replokal fullt bestyckad där allt var sorterat och låg<br />
perfekt på sin plats. Det slog mig när jag började måla om<br />
lokalen att det var dags att leta nytt band. Jag gick hem<br />
och skrev ett avskedsbrev till bandets myspacevänner<br />
och gick vidare. Det var lättande men samtidigt jobbigt.<br />
Jag hade ju erkänt mig besegrad.<br />
Vad skulle jag göra med all tid jag lagt på bandet? Det<br />
som jag hade lutat mig mot i fem år fanns inte mer, det<br />
var borta. Alla timmar jag lagt på att skriva och memorera<br />
texter var inte längre till någon nytta. Sedan dess har jag<br />
haft ett gäng andra band och det jag lärt mig är väl att<br />
inte hålla krampaktigt tag i det gamla utan att våga chansa<br />
och kasta sig ut i tomma intet och leta nya projekt.<br />
Framför allt att prata igenom vilken ambitionsnivå man<br />
vill hålla. Så att inte en person tror att man ska försöka<br />
slå igenom och ständigt turnera medan de andra är nöjda<br />
med att träffas varje tisdag och prata skit och spela lite<br />
musik.<br />
<br />
Johan Malm<br />
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />
81
PUNKFIOL<br />
for the masses<br />
”Fiolen är mångsidig<br />
och passar<br />
både för smetiga<br />
melodier och upprepade<br />
kompfigurer.<br />
Den är också som<br />
ett kitt som ’mustar<br />
till’ ljudbilden.”<br />
Sir Reg live.<br />
Foto: Martin Wilson<br />
I vintras såg jag Sir Reg på KB i Malmö.<br />
Jag var inte superpepp på dem,<br />
hade hört någon skiva som jag tyckte<br />
var sisådär. Men den där kvällen blev<br />
jag helt uppslukad av bandet och framför<br />
allt av Karin Ullvins oemotståndliga<br />
fiol-lirande som verkligen lyfte<br />
soundet.<br />
– Det var trevligt att höra, säger Karin som<br />
berättar att hon började spela fiol när hon var<br />
runt 7 år gammal.<br />
Punkfiol har hon lirat sedan 2009. Men hon<br />
inspireras främst av musiker från den klassiska<br />
musikens värld som exempelvis Itzhak Perlman<br />
och Japp Schröder. När det gäller fiolband nämner<br />
hon The Dubliners och Flogging Molly.<br />
Vad tycker du fiolen tillför ett band?<br />
– Fiolen är mångsidig och passar både för smetiga<br />
melodier och upprepade kompfigurer. Den är<br />
också som ett kitt som ”mustar till” ljudbilden.<br />
När kommer du in i låtskrivarprocessen?<br />
– Det är olika. Ibland är jag med och petar ganska<br />
tidigt. Det viktigaste är den fulla frihet jag<br />
har då det gäller fiolgrejorna.<br />
Karin har examen från Kammarmusikerutbildningen<br />
på högskolan i Västerås, hon läser gärna<br />
böcker och lyssnar på samhällsdokumentärer.<br />
När hon inte spelar i Sir Reg lirar hon i Banshee<br />
Rebels.<br />
– Vi spelar irländsk musik på pubar och vid<br />
andra festligheter. Annars har jag mest spelat<br />
klassisk musik i olika konstellationer<br />
och gör det till viss del fortfarande.<br />
<br />
Mikael Sörling<br />
82 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>
turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong> 83
84 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>