20.09.2017 Views

Turist i tillvaron zine 4

Punk, hardcore, ska, oi, fanzine

Punk, hardcore, ska, oi, fanzine

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

Nummer 4, sommaren 2017<br />

TURIS<br />

T<br />

I<br />

TILLVARON<br />

Foto: Jenny Plaits<br />

Kafka Prosess<br />

Nike Giftigt Avfall<br />

Asocial Youth Man<br />

Allvaret Brooke Delarco<br />

Sixten Redlös Ragata<br />

Riot Girl Sessions Luigi Scorcia<br />

Yxans punkpodd Punkfiol<br />

Barbiepunkarna Call Cat<br />

Jutte sågar dagens vinyl RAS<br />

Svenskt mangel går hem i Tjeckien<br />

Så sköter du om dina skivor Disfear<br />

Peter Kagerland om punklyrik<br />

Laddat Lugn – seriefigurerna talar ut<br />

Clara och Charlie om när band spricker<br />

Fotofrossa med Hugo Nabo, Ia Hammar,<br />

Martin Wilson och Roine Lundström<br />

84<br />

SIDOR<br />

PUNK<br />

10 sidor SKA<br />

Spökstan<br />

Ska’n’Ska<br />

T-Shirts AMTY<br />

Skandalites<br />

The Liptones<br />

Stockholm 1980<br />

Reinholds


Svensk punk<br />

2011-<br />

2016<br />

Suicide Syndicate, Glidslem, Dick Tracy, Epidemics,<br />

Snutjävel, E.A.T.E.R, Varsel, Black Feet,<br />

Kronofogden, Strindberg som tortyr, Bäddat<br />

för trubbel, Spotlicks, Prins Carl, Beyond Pink,<br />

Abjekt, Slöa Knivar.<br />

Allvaret, Bittra Miner, Brottskods 11, Nars, Headons,<br />

Trubbel, Thurneman, Tomma Händer, The<br />

Baboon Show, Kaffekatt, Vindicate This!, Fru<br />

Dörr, Mimikry, Fubbix, Striker, Insidious Process<br />

Scarlet Radio, Moralens Väktare, Ticking Bombs,<br />

Vervain, Uppgång & Fall, Total Aggression,<br />

Håll käften vad vill du!?, The Negatives, Hyrda<br />

Knektar, Oldfashioned Ideas, Thräshers, Livet<br />

som insats, Gråsuggorna, The Flints, Antipati,<br />

Vånna Inget<br />

Desperat, Din Skevf, Burning Kitchen, Rännstensorkestern,<br />

Le Muhr, Crash Nomada,<br />

Kapitano, Gamla Pengar, The great german<br />

re-research, Tiger Bell, Makabert Fynd, Våldsamt<br />

Motstånd, Bombfors, Nobelkommittén,<br />

Va!?, Aggrenation<br />

Angelpiss, Blåslampa, Brottsvåg, Fredag den 13e,<br />

Math and the Blah Blah Blahs, UX Vileheads,<br />

Spiknykter, Gatans Lag, Lurken Boogie Band,<br />

Vinnarcirkeln, Sub Alert, The Volcano, Hjärtattack,<br />

Nedslagsplats, Utbrott, Jealous Cowards<br />

Svart Städhjälp, Utanförskapet, Dobermann<br />

Cult, Ligisterna, Planet Trash, Alison Blaire, The<br />

Sweetshow, The Guilt, Knivderby, Svartlistad,<br />

Psykbryt, Pusrad, Lysande Utsikter, Inkvistionen,<br />

Kaos Kris & Helvete, Söderberg<br />

Nervgift, Solanas Cunts, Ein zwei die, KlartgrabbenskahaenEPAmedsilvertjep&Uffe,<br />

Lyckliga<br />

Idioter, Miss Behave and The Caretakers, Åtgärdsprogrammet,<br />

Contorture, The Bombettes,<br />

Kafferep, Marys Kids, Könsförrädare, Korsfäst,<br />

Körsbärsfettera, City Saints, The Headlines,<br />

M:40, Ursut<br />

2 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

Motvilja, Svin, Vet Hut, Benmjöl, Matriarkatet,<br />

Urban Savage, Ilandsproblem, Stry & Stripparna,<br />

Hellre Vargen, Nya Given, Senap, Låt dom hata<br />

oss, Min mammas klimax, Sista Dansen, Trots,<br />

Idiot Ikon, Dråp, Slomarp, Stick & brinn, Knægt,<br />

The Judas Bunch<br />

Beat up Betty, Distraktion, No Recede, Sista<br />

Försöket, Comminor, Nackskott, BDA, Fuck<br />

Frankie, Lycka Till, Giftgas, Perkulator, Toxo,<br />

Dtakters, Shitfucks, Grid, Groteskha, Snake<br />

Tongue, The Liptones


Fan<strong>zine</strong>s<br />

Jag försöker läsa så många fan<strong>zine</strong>s jag kommer<br />

över och om du gör ett <strong>zine</strong> så hör gärna av dig. Här<br />

är några tidningar jag läst under den senaste tiden.<br />

Jag skrev redan i förra numret<br />

att du knappt hinner läsa ett<br />

nummer av Flyktsoda förrän<br />

Johan gett ut ett nytt nummer.<br />

Idag (den 13 juni 2017) finns<br />

inte mindre än 15 nummer<br />

utgivna. Senaste numret<br />

innehåller intervjuer med<br />

Dråp, Belta 53, Krimtänkt,<br />

Tvekampen och Kronofogden.<br />

Dessutom recensioner, krönikor och artiklar, där<br />

framför allt historien om den försvunna 16 Blåsare<br />

Utan Hjärna-lp:n är lysande läsning. Det jag gillar<br />

mest med Flyktsoda är dess glöd, nyfikenhet och<br />

DIY-attityd. (flyktsoda14@gmail.com)<br />

Och innan detta numret gav Flyktsoda ut en split<br />

med Tragedi. Där det skrevs om feta band som<br />

Degeneration, Provocera och Dick Tracy.<br />

Tragedi görs av Micke Ström,<br />

välkänd fan<strong>zine</strong>profil som bland<br />

annat har Scizo på sitt samvete<br />

– det är dessutom Micke som<br />

jobbar med boken om Ultrahuset<br />

vilket <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong> skrev<br />

om i nummer 2.<br />

Det här är det fjärde numret<br />

av Tragedi som förutom<br />

läsvärda intervjuer med Staffan<br />

Fagerberg (varför har inte jag gjort<br />

ett megareportage om honom<br />

– troligen den person som betytt mest för mig när<br />

det handlar om punk), Psykbryt, Prins Carl, Adhesive<br />

och Self Surgery.<br />

Dessutom en del halvudda men roliga inslag som<br />

ett Diskorsord – alltså ett korsord med inriktning<br />

på käng. Knäppt och kul. Intressant är också Tony<br />

Johanssons attack mot Alonzo i KSMB-härvan.<br />

(tragedifan<strong>zine</strong>@hotmail.com)<br />

Hilda och Filip gav för drygt ett<br />

år sedan ut fan<strong>zine</strong>t HC15 som<br />

på ett kul och inspirerande sätt<br />

sammanfattade och summerade<br />

den svenska hardcorescenen<br />

2015. I HC16 gör det<br />

samma sak om tillståndet i<br />

scenen 2016. Med nyfikenhet<br />

och attityd låter redaktionen<br />

band som Waste, Pissjar, Vile<br />

Act, Nio Liv, Lawgiver och Positive Abuse att komma<br />

till tals. Layouten är total klippåklistra-glädje och jag<br />

ä l s k a r att de använder ansiktsfoton som avsändare<br />

på svaren och inte namn, så jävla lysande! Jag<br />

önskar att Hilda och Filip ville summera scenen lite<br />

oftare. (hildadenward@gmail.com)<br />

Tova Halling är redan upp i fem<br />

nummer av sitt In Defiance,<br />

det senaste har jag dock inte<br />

sett eftersom det endast<br />

delades ut till dem som var på<br />

PSK i år. Fusk. Men nummer<br />

4 har jag läst och bläddrat i.<br />

Tova berättar om band och<br />

spelningar med ett väldigt<br />

personligt tilltal som sätter en<br />

tydlig egen identitet på tidningen. Den här<br />

gången bjuds du bland på läsning om portugisisk och<br />

australiensk oi, Posso Kongro och en massa gig- och<br />

skivrecensioner. (molotovawithhate@gmail.com)<br />

Och så har det dimpt ner<br />

några utrikiska blaskor, som<br />

exempelvis långlivade Ox Fan<strong>zine</strong>.<br />

Varje gång jag bläddrar i<br />

det här magasinet önskar jag<br />

att jag varit flitigare på tyska<br />

lektionerna i skolan. #131<br />

kom i april/maj och består av<br />

148 (!) sidor, dessutom langar<br />

Ox med en 23-låtars cd. Är du<br />

en jävel på tyska kan du bland<br />

annat läsa om Protex, Hammerhead, Greg Graffin,<br />

Staatspunkrott och svenska Psychotic Youth.<br />

(www.ox-fan<strong>zine</strong>.de)<br />

Engelska Our future #1 är<br />

betydligt tunnare men minst<br />

lika intressant. Rodney Shades<br />

skriver med stort engagemang<br />

om KLF, Extreme Noise Terror<br />

och Exit Hippies. Väl värt att<br />

kolla upp om du gillar lite<br />

extremare mangel.<br />

(thisclose86@gmail.com)<br />

Artcore Fan<strong>zine</strong> känns som en<br />

gammal kompis. Detta utsökta<br />

brittiska fan<strong>zine</strong> är nu uppe i<br />

sitt 36:e nummer och denna<br />

gång bjuds det framför allt på<br />

läsfest i form av den superfeta<br />

artikeln om Upright Citizens,<br />

som bland berättar hur det var<br />

att spela i Sverige på 80-talet.<br />

Yes, jag såg dem två gånger<br />

– sjukt bra band.<br />

Artcore innehåller ett väldigt brett spektrum av<br />

punkrock, allt från huliganer som Crown Court<br />

till superöverskattade Dag Nasty, och däremellan<br />

Descendents, Vicious Circle och Flicts för att nämna<br />

några få.<br />

Som om detta inte vore nog skickar Artcore dessutom<br />

med den klassiska Upright Citizens-sjuan ”Fact<br />

and views”.<br />

Tack som fan! (www.artcorefan<strong>zine</strong>.co.uk)<br />

Malmö, juni 2017<br />

Välkomna till ett nytt nummer<br />

av <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong>. Den här<br />

gången har jag tillsammans med en<br />

mängd briljanta skribenter och fotografer<br />

fyllt <strong>zine</strong>t med texter jag själv<br />

gärna vill läsa om. Som de tio (!)<br />

sidorna om den svenska ska-scenen<br />

nu och då, där Lasse Anrell superbussigt<br />

låter <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong> återpublicera<br />

ett reportage om Reinholds han<br />

skrev för många många år sedan. Patrik<br />

Södling skriver initierat om Kafka<br />

Prosess och Mikael Ekström låter New<br />

York-profiler som Luigi Scorcia och<br />

Brooke Delarco komma till tals.<br />

Jag tycker också det är coolt att<br />

kunna vika fem uppslag åt några av<br />

landets grymmaste punkfotografer.<br />

Och så är det ju för jävla roligt att<br />

läsa Jan Jutilas vassa synpunkter om<br />

dagens vinylproduktion och om hur<br />

Marie Slacker Olsson<br />

upptäckte Youth<br />

Man. Vill du skriva i<br />

nästa nummer eller<br />

har du tagit några<br />

grymma bilder, hör<br />

av dig!<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

OBS! Det finns fortfarande några exemplar kvar<br />

av #2 och #3. 40:- styck plus porto.<br />

Bäst just nu<br />

RAS ”Entreprenad” lp<br />

Call Cat ”Radio hour” digital<br />

Bromure ”A La Roquette” 7”<br />

Tumult ”Alltagsturisten” låt<br />

Axe Rash live, Malmö<br />

Psykbryt ”Livsfarlig ledning” lp<br />

Hårda Tider live, Malmö<br />

Döda Katten podd<br />

Bäddat för trubbel ”Live på Vinnys” kassett<br />

Smisk ”Span på stan” låt<br />

Allvaret ”Skam och skuld” lp<br />

Thåström ”Utanför Old Point Bar” låt<br />

Atrapp ”Tänk att få vakna upp en morgon och<br />

se ut som Povel Ramel” 7”<br />

Ragata ”Dissa/Gammal punk/Livsdömd” låtar<br />

Giftigt Avfall ”S/t” 7” och ”Krossa SD” 7”<br />

Posso Kongro ”063-019” 7”<br />

Bränna Broar podd<br />

Svart Städhjälp ”Avveckla dig själv EP” 7”<br />

Medarbetare #4<br />

Skribenter:<br />

Lasse Anrell<br />

Bengtzon<br />

Cod<br />

Roger Crossler<br />

Mikael Ekström<br />

Mattias Grenholm<br />

Jan Jutila<br />

Simon Lack<br />

Roine Lundström<br />

Johan Malm<br />

Marie Slacker Olsson<br />

Patrik Södling<br />

Fotografer:<br />

Ia Hammar<br />

Al Hicky<br />

Roine Lundström<br />

Hugo Nabo<br />

Jenny Plaits<br />

Helge Schreiber<br />

Peter Troest<br />

Martin Wilson<br />

Foto omslag<br />

Ska’n’Ska:<br />

Christer Tille<br />

OBS: Skicka inga lyssningslänkar eller downloads. <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong> lyssnar gärna på er,<br />

men bara på fysiska skivor . Mejla för adress: turisti<strong>tillvaron</strong>fan<strong>zine</strong>@gmail.com<br />

Citera oss gärna, men glöm inte att ange källa.<br />

Tryckt juni 2017, 500 exemplar<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong> 3


FRANK BERGSTEN<br />

Luddapa (Magnus Grehn förlag)<br />

Den gamla Rövsvett-profilen Frank<br />

Bergsten låter oss än en gång följa med<br />

in i hans absurda serietecknarvärld. Förra<br />

våren debuterade han med ”Vivelsallad”<br />

som lockade till fler än ett gapflabb<br />

under läsningen.<br />

Detsamma gäller för nya ”Luddapa”<br />

där vi återigen stöter på udda existenser<br />

i skruvade situationer, som exempelvis<br />

rutan som berättar att Barbapapa tar<br />

brons i höga hopp i klassen för rosa<br />

seriefigurer, eller hur det mystiska Luggfolket<br />

lockar på sina byten eller Jerry Gus<br />

som tog tre guld i alternativa OS i Luton<br />

eller Eva-Lotta Lottasson som får hoppa<br />

in som stand-in-vinkare åt Påven. Det är<br />

småknäppt mest hela tiden, men ibland<br />

händer det att det absurda inte ligger<br />

så förskräckligt långt från verkligheten,<br />

som när Klaus Hinterschmitt avtackas av<br />

företaget efter 50 års trogen tjänst med<br />

en tom plastpåse, som han kan ”fylla<br />

med han vill”.<br />

”Luddapa” räcker en stund och precis<br />

som med ”Vivelsallad” så lär du återvända<br />

till den när du behöver muntras upp.<br />

Den som är sugen på ett exemplar kan<br />

swisha 150:- till 0727070054.<br />

100:- plus porto.<br />

Det finns<br />

exemplar<br />

kvar av<br />

<strong>Turist</strong> i<br />

<strong>tillvaron</strong><br />

vol 9.<br />

Mejla: turisti<strong>tillvaron</strong>fan<strong>zine</strong>@gmail.com<br />

Nu känns det<br />

rätt för Disfear<br />

I april är det dags för den traditionella<br />

Roadburnfestivalen i Nederländerna.<br />

Bland alla feta bokningar<br />

är det ett namn som sticker ut<br />

– Disfear är äntligen tillbaka. Den<br />

20 april är det dags för det kanske<br />

bästa svenska råpunkbandet<br />

genom tiderna att ställa sig på<br />

scenen igen, sex år efter att basisten<br />

Henrik Frykman förlorade kampen<br />

mot cancern. Disfears senaste<br />

album var hyllade ”Live the storm”<br />

som gavs ut 2008.<br />

– Det har egentligen varit på gång i flera år<br />

men har inte passat med andra aktiviteter<br />

förrän nu. Viljan har funnits men det har<br />

helt enkelt inte gått att få ihop på ett sätt<br />

som känts bra för alla. Ska vi göra något är<br />

det 100 procent fokus som gäller, annars är<br />

det bättre att låta det vara, berättar gitarristen<br />

Björn Pettersson<br />

Efter Henrik Frykmans bortgång,<br />

trodde du att ni någonsin<br />

skulle stå på scen som<br />

Disfear igen?<br />

– Vi bestämde direkt efter Frykmans<br />

begravning att vi inte skulle<br />

lägga ned bandet. Det var ett enhälligt<br />

beslut, inget nedläggande och ingen<br />

senare re-union. Allt skulle få ta sin tid, när<br />

det kändes rätt igen skulle vi fortsätta.<br />

När Roadburn hörde av sig kändes det rätt.<br />

Disfear hade hört mycket gott om festivalen<br />

och tyckte att den låg helt rätt i tiden.<br />

– På eget initiativ kommer vi att spela på<br />

en mindre scen där det blir mer intimt och<br />

nedtonat än på den största scenen. Det kommer<br />

att bli väldigt speciellt att stå där igen<br />

utan Henrik, därför vill vi göra det på våra<br />

villkor och på det sätt som vi förhoppningsvis<br />

kommer att känna oss nöjda med efteråt.<br />

Vi har tänkt mycket på<br />

det ”första” officiella<br />

giget efter det som hände, den här helgens<br />

aktiviteter känns i nuläget rätt.<br />

På Roadburn kommer Disfear främst<br />

fokusera sitt live-set på låtar från de senaste<br />

släppen, men även en del äldre material<br />

kommer att repas in<br />

– Det är väldigt viktig del av vår historia,<br />

det enkla och råa.<br />

Den 21 april gjorde Disfear sitt första gig<br />

på 8 år. Platsen var Hafenklang Hamburg.<br />

Hur var det att stå på scenen igen, Björn<br />

Pettersson?<br />

– Det var kanske aningen ringrostigt, i alla<br />

fall första delen av setet. Det var väl inte helt<br />

otippat, men sedan kändes det ganska bra.<br />

Det var utsålt sedan nån vecka och lagom<br />

varmt, trångt och svettigt. Precis som det ska<br />

Spelade på fest<br />

Björn avslöjar att Disfear redan för drygt två<br />

år sedan gjorde ett inofficellt gig på en väns<br />

40-års fest.<br />

– Tanken var väl att vi då skulle känna oss<br />

lite för och därefter fortsätta rulla igång lite<br />

smått igen. Av olika anledningar blev det<br />

inte så, livets pussel gick inte att lägga just<br />

då. Det finns en del låtskisser och fragment<br />

men inga färdiga låtar.<br />

Kommer ni att spela in något nytt?<br />

– Det hoppas jag verkligen. Det får dock bli<br />

när det blir och känns rätt.<br />

”Kännas rätt” är det som vägleder<br />

Disfear idag. Inga fler gigs är bokade,<br />

men Björn avvisar inte tanken<br />

– samtidigt måste det...<br />

– kännas rätt, skrattar Björn. Just<br />

nu är det fullt fokus på april, dyker<br />

det upp något annat som känns bra<br />

är det dock inte omöjligt att vi gör<br />

något mer framöver.<br />

Och vi, det vill säga Disfear 2017, är förutom<br />

Björn, Tomas Lindberg (sång), Andreas<br />

Axelsson (bas), Marcus Andersson (trummor)<br />

och Ulf Cederlund (gitarr).<br />

Cockney Rejects spelade<br />

sist i Sverige på PSK<br />

för fem år sedan. I höst<br />

kommer de tillbaka till<br />

Stockholm för att förgylla<br />

ytterligare en kväll med<br />

några av punkens allra<br />

vassaste klassiker. Klubb<br />

Capital arrangerar det<br />

hela den 26 augusti.<br />

vara med andra ord. Vi gjorde ju ett oannonserat<br />

gig på en väns 40-årsfest 2014 som<br />

var det första på väldigt länge, och också det<br />

första utan Frykman.<br />

Det var mer emotionellt<br />

och kanske mer speciellt<br />

än denna gång, trots att<br />

Hamburg var det första<br />

”officiella” giget sedan<br />

2009. Med ett gig i ryggen<br />

så kändes Roadburn<br />

dagen efter ganska<br />

avslappnat och bra faktiskt.<br />

Vi hade önskemål<br />

om att få spela på en<br />

av de mindre scenerna,<br />

vilket visade sig var rätt val. Lagom stort, bra<br />

ljud och väldigt bra publik.<br />

Hur satt låtarna?<br />

– Vi hade repat en del så det satt ganska<br />

bra får jag nog säga. Några småmissar i<br />

Hamburg, och kanske någon på Roadburn,<br />

men annars helt okej. Det kan bli några justeringar<br />

framöver och även succesivt repas<br />

in fler låtar. Alltid kul att impulsivt variera<br />

sig lite från gig till gig.<br />

Hur var responsen från Roadburnpubliken?<br />

– Jag hade inga direkta förväntningar men<br />

DMU:s texter i bokform<br />

Den Mediterande Uttern ger ut<br />

sina samlande skrifter i en ny bok<br />

TEXTER 1989-2016. ”Eftersom vi<br />

anser att våra låt-texter har samma<br />

kulturhistoriska värde som Lord<br />

Byrons poesi så har vi nu gett ut en<br />

diktbok.” säger Ekis. ”Och då Svenska<br />

Akademin nu öppnat dörren till<br />

rocklyrik genom att ge Nobelpriset<br />

i litteratur till Bob Dylan, bör det<br />

inte vara en högoddsare att DMU<br />

erhåller nämnda pris 2017. Glöm<br />

inte var ni läste det först.”<br />

Från <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong> #3<br />

Björn Pettersson röjer på Kafé 44<br />

den 19 oktober 2007.<br />

Foto: Staffan Fagerberg<br />

Disfear har flera<br />

spelningar bokade<br />

håller ganska bra fortfarande. Vi lade ned<br />

väldigt mycket tid och energi på de låtar som<br />

är med där. Orginalomslaget var inte vårt<br />

första val, och inte heller andra. Vi gjorde<br />

senare ett eget omslag, till de limiterade<br />

turnépressarna av vinylen, som var mer i<br />

linje med hur vi ville ha det från början.<br />

Lyssnar inte så mycket på musik<br />

Björn säger att han har dålig koll på hur<br />

dagens punk- och hardcorescen låter, däremot<br />

håller sig han uppdaterad om vad som<br />

”Live the storm”<br />

Det har gått åtta år sedan Disfear gav ut det händer.<br />

formidabla albumet ”Live the storm”, ett – I ärlighetens namn så lyssnar jag faktiskt<br />

mästerverk i den svenska hardcorepunkhistorien.<br />

Björn har en lite mer ödmjuk är inte av ointresse, men jag vet inte riktigt,<br />

inte så mycket på musik överhuvudtaget. Det<br />

hållning till skivan och tycker den håller det prioriteras inte i nuläget. Ser dock fram<br />

hygglig klass.<br />

emot den dagen när man hittar något som<br />

– Jag lyssnar sällan på det jag själv medverkat<br />

på. Men jag gjorde det dock för en tid sluka allt som finns utgivet.<br />

man verkligen tycker är bra och bara vill<br />

sedan och jag tycker nog att ”Live the storm”<br />

Mikael Sörling<br />

”Jag hade inga<br />

direkta förväntningar<br />

men det var<br />

bra drag, lite oldschool<br />

med bra pit<br />

och stadgediving<br />

och röj.”<br />

det var bra drag, lite old-school med bra pit<br />

och stadgediving och röj. Jag tror kanske att<br />

folk behövde röra lite på sig efter nästan tre<br />

dagar av lite långsammare musik, möjligtvis<br />

något band undantaget. Det kändes lite så,<br />

att det släpptes löst lite uppdämd positiv<br />

energi. Det var faktiskt över förväntan.<br />

Vad har ni annars gjort under våren?<br />

– Vi har mest repat inför Roadburntrippen<br />

och styrt med allt annat runt om. Det är<br />

rätt mycket att aktivera igen efter ett långt<br />

uppehåll. Vi har även<br />

börjat att jobba lite med<br />

återutgivningar av våra<br />

plattor. ”Misanthropic<br />

Generation” kom precis<br />

i tid för gigen, både lp<br />

och cd, och det är mer<br />

på gång framöver. Det är<br />

ungefär vad tiden räcker<br />

till med just nu, vissa av<br />

oss har ju även andra<br />

aktiva band att sysselsätta<br />

sig med.<br />

Vad händer i sommar/höst?<br />

– Nästa gig är K-Town HC Fest 17 juni i Köpenhamn,<br />

det ska bli väldigt kul. I september<br />

ska vi göra tre gig (Leipzig, Prag, Berlin)<br />

med Wolfbrigade och Cyness, i Berlin lirar<br />

även Crude S.S. Det är ingen slump att vi valt<br />

att göra något speciellt i dessa tre städer,<br />

har alltid varit ställen som ligger varmt<br />

om hjärtat och supportat. I oktober gör vi<br />

Bloodshed Fest i Eindhoven, det blir några<br />

gig till under 2017 sedan får vi se vad som<br />

händer. Förhoppningen är att börja göra lite<br />

nya låtar också, vi får se...<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

4 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


OBNOXIOUS YOUTH<br />

"Disturbing The Graves" LP<br />

LYSSNA OCH BESTÄLL I SHOPPEN: WWW.CRITICALMASS.SE ELLER FRÅN GINZA, BENGANS, CDON ETC<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

5


Vet Hut<br />

tar ton på<br />

nytt i höst<br />

Vet Hut är ett av Malmös ballaste<br />

punkrockband. För snart<br />

två år sedan langade de ut lp:n<br />

”Översittarjävlar/Vafan!”, så det<br />

hade ju suttit fint med något nytt<br />

snart.<br />

– Det kommer nytt till sensommaren,<br />

hösten, lovar Jenka Jenkins. Vi var i Tambourinestudion<br />

igen i mitten av maj. Vi<br />

har planer på en digital-ep på Heptown.<br />

Vad har ni pysslat med sedan sist?<br />

– Vi har spelat alldeles för lite och skrivit<br />

hela fem nya dängor.<br />

Vad gör ni i sommar?<br />

– Dricker öl, vissa klipper gräs. Förhoppningsvis<br />

trillar det in nån spelning,<br />

det hade varit trevligt.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

Canan drog in nästan 70 000:-<br />

Klara - Crucified Barbara &<br />

The Heard<br />

Tess - Memoria & Snake<br />

Kajsa Grytt - soloartist &<br />

Tant Strul<br />

Tumult kör<br />

Ebba Grön<br />

– på tyska<br />

Jenka<br />

Jenkins<br />

lägger sång<br />

på kommande<br />

ep:n.<br />

Det är alldeles för få svenska band som<br />

sjunger på tyska. Det tänker Stockholms<br />

Tumult råda bot på. I våras damp det ner<br />

en replokalsinspelning i min mejlkorg<br />

som gjorde mig på gott humör. Tumult<br />

hade lirat in Ebba Gröns ”<strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong>”<br />

på – just det – tyska!<br />

– I vår tappning heter den ”Alltagsturisten”,<br />

vilket direktöversatt blir typ<br />

”Vardagsturisten”, berättar sångerskan<br />

Jessica. Vi har ju egna låtar också, men vi<br />

tyckte det kunde vara kul att ha ”egna”<br />

texter till just covers. Jag kan tyska och<br />

efter ett rep så testade vi. Texterna får en<br />

mer egen tappning när man gör det på ett<br />

annat språk eftersom du måste omformulera<br />

meningarna.<br />

Förutom Jessica består<br />

Tumult av Elin<br />

(Framfall/Spotlicks)<br />

bas, Magnus (Catmanpigbird)<br />

gitarr samt<br />

Nikko (Psykbryt) på<br />

trummor. Planen<br />

inför framtiden<br />

är först och<br />

främst att spela<br />

in en debutdemo.<br />

Mikael<br />

Sörling<br />

Madde - Snake Frida - The Baboon Show Hanna - Satirnine<br />

I höst går tolv grymma musiker in<br />

i studion för att där och då skapa<br />

svensk musikhistoria. Hjärnan<br />

bakom är Canan Rosén (Tiger Bell/<br />

Twin Pigs).<br />

Canan Rosén hade en dröm om att samla ett<br />

dussin av landets bästa musiker i studion<br />

för att genomföra ett första svenskt Riot<br />

Grrrl-Session.<br />

– Jag har varit peppad på ett renodlat<br />

riot grrrlband ett par år men<br />

inte hittat musiker som har tid<br />

att starta ett. En dag när jag<br />

och min hjärna samarbetade<br />

extra bra så kläckte jag idén<br />

att det kanske kunde gå om<br />

jag skulle göra det under väldigt<br />

begränsade former. Det var<br />

så det började<br />

– Hela idén med Riot Grrrl Sessions<br />

är att jag och elva andra musiker ska ses i en<br />

studio under en helg för att skriva, repa och<br />

spela in en Riot Grrrl-platta. Den ska sedan<br />

ges ut, fysiskt och digitalt. Alla inblandade<br />

i projektet i alla led är kvinnor och/eller<br />

transpersoner.<br />

60 000 kronor krävdes<br />

Canan behövde dra in 60 000 kronor för<br />

att ro projektet i hamn. Och hon gjorde det<br />

genom crowfounding. I sista stund donerade<br />

en person 2 000 euro, nästan 20 000 kronor<br />

och finansieringen var med råge fixad.<br />

– Det var en random snubbe från Brasilien<br />

som gillar punk som langade in den<br />

summan. Han driver en liten punkfan<strong>zine</strong>distro<br />

och har troligtvis för mycket pengar.<br />

Han är jättetrevlig och vi har chattat lite<br />

på WhatsApp i och med att han donerade<br />

pengarna. Han hade lite frågor typ som<br />

jag gladeligen besvarade. Han hade<br />

fått upp ögonen för projektet när<br />

han följde oss på instagram och<br />

jag (mitt sociala medier-geni)<br />

följde tillbaka.<br />

Trodde du att det skulle gå<br />

att dra in 60 000 kronor?<br />

– Jamen alltså ja. Eller vissa<br />

dagar trodde jag absolut inte<br />

det. Men jag utgick liksom utifrån<br />

vad vi faktiskt behövde dra in för att<br />

kunna genomföra det. Sedan så valde jag<br />

alternativet flexible funding vilket skulle<br />

innebära att man mot en högre administrationsavgift<br />

på crowdfundingsajten ändå<br />

skulle få behålla pengarna även om man inte<br />

nådde upp till sitt mål. Det hjälpte till att<br />

våga sätta den summan.<br />

Det var cirka 250 personer som backade<br />

projektet. Totalsumman landade på 7 149<br />

euro, nästan 70 000 kronor.<br />

6 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


till Riot Grrrl-projekt<br />

Canan - Twin Pigs & Tiger<br />

Bell<br />

Katja - Drömfakulteten<br />

Nicki - Crucified Barbara &<br />

The Heard<br />

Maja - Heavy Tiger<br />

Manuela - Pascal<br />

Agnes - Call Cat<br />

– Helt sjukt fett! Många bäckar små så inåt<br />

helvete!<br />

Nu pågår efterarbete efter crowdfundingen<br />

– det gick till exempel att lägga en viss summa<br />

och i utbyte få en t-shirt eller en tygpåse.<br />

Så Canan packar och skickar iväg allt sådant.<br />

– Sedan så är det förberedelser inför inspelningen<br />

som pågår hela tiden. Vi kommer<br />

ju behöva ha med oss låtidéer in i studion så<br />

jag försöker slipa på lite idéer. Överlag så är<br />

det ju ett logistiskt helvete, men jag<br />

får skylla mig själv eftersom jag<br />

kom på det här, så det är bara<br />

att bita ihop och styra upp. 99<br />

procent av tiden känns det<br />

superfett och gåshudsmäktigt.<br />

Många tillsammans<br />

Projektet kommer att dokumenteras<br />

ordentligt och även det kräver en<br />

hel del arbete.<br />

– Jag håller också på att försöka lösa<br />

dokumentationsprocessen – jag har filmare<br />

och fotografer men skulle behöva ytterligare<br />

medel eller bara att få kunna låna utrustning<br />

(feta grejer helst liksom) så vi kan<br />

dokumentera skiten ur detta! Tips mottages<br />

tacksamt!<br />

Och Canan betonar att detta inte är ett<br />

enmansprojekt.<br />

– Överlag<br />

så ser jag<br />

detta som<br />

ett projekt som<br />

endast är möjligt om många gör det tillsammans.<br />

Nog kan jag hålla i alla trådar och dra<br />

i grejer, men jag kan ju inte genomföra detta<br />

själv på något sätt. Till exempel har jag fått<br />

ovärderlig hjälp av musikjuristen Eva Karman<br />

som liksom ställer upp helt pro bono<br />

för att hon tycker det är en bra grej. De<br />

flesta ställer upp utan betalning.<br />

Har du några tips till andra<br />

som vill dra igång ett projekt?<br />

– Gör det du drömmer om. Var<br />

beredd att det är mycket mer<br />

jobb än du någonsin hade kunnat<br />

ana men låt det inte skrämma dig.<br />

Be om hjälp! Ge inte upp. Var snäll<br />

mot dig själv. Var ödmjuk och tacksam<br />

för den hjälp och stöd du får. Folk har ofta<br />

huvudet väldigt långt uppe i sina egna rövar<br />

så om någon faktiskt tittar ut och erbjuder<br />

sina tjänster till något annat så är det faktiskt<br />

ganska stort!<br />

Canan avslutar med en hälsning till er som<br />

läser detta.<br />

– Om någon av er har goda idéer, tips eller<br />

tänker att ni kan vara projektet till gagn på<br />

något sätt, hör gärna av er!<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

Ruiner ska<br />

ge Myteri<br />

en het höst<br />

Göteborgs Myteri gav för två år<br />

sedan ut ett formidabelt crustalbum.<br />

Nu är de redo för uppföljaren<br />

”Ruiner”, som ges ut på<br />

vinyl efter sommaren och på cd<br />

kanske lite tidigare.<br />

– Vår målsättning var att det skulle<br />

vara mer av allt det vi kände att vi gjorde<br />

rätt med debutalbumet. Vi ville att de<br />

skulle innehålla fler spår, bättre spår, fler<br />

instrument för att ge utrymme till fler<br />

känslomässiga upplevelser. Vi ville inte<br />

låta kostnaderna begränsa oss på samma<br />

sätt utan ville ge albumet de ekonomiska<br />

förutsättningar det enligt oss förtjänade,<br />

berättar gitarristen Johan.<br />

Myteri valde även denna gång att spela<br />

in hos vännen Kim Gravander i Studio<br />

Svavel och skickade sen iväg inspelningen<br />

över Atlanten för att låta Brad Boatright i<br />

Audiosiege utföra mastringen. Designarbetet<br />

lämnade vi till Sascha Voß , Written<br />

in Black. ”Ruiner” ges ut av ett flertal olika<br />

bolag men i Sverige är det Halvfabrikat<br />

som sköter releasen.<br />

Johan, vad händer i sommar?<br />

– Vi ska göra en spelning på Obscene<br />

Extreme Festival vilket vi hoppas kommer<br />

bli så galet roligt som vi tror. I övrigt så<br />

kommer sommaren vara väldigt lugn för<br />

Myteris del. Livet står helt enkelt i vägen<br />

för mer aktivitet än så. Vi hoppas kunna<br />

ta igen detta senare i höst.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

7


Sju Svåra År<br />

redo storma<br />

hjärtan igen<br />

Hej Sara Hedberg i Sju Svåra År, 2011<br />

gav ni plattan ”Storma varje hjärta”,<br />

vad hände sedan med bandet?<br />

– Det är lite hop on hop off med aktiviteten<br />

i vårt band. Vi hade inte tänkt oss<br />

något uppehåll, det bara kom så mycket<br />

annat emellan. Flytt till andra städer,<br />

andra band och utbildningar slukade tid.<br />

Men vi har hela tiden haft aktivitet i vår<br />

chatgrupp! Där vi diskuterat spelningar<br />

som inte blivit och planerat studiotid som<br />

bokats av. Inte har vi legat på latsidan!<br />

Heh... Efter att skivan kom ut gjorde vi<br />

spelningar i Tyskland, Polen och Sverige.<br />

Och det senaste året har vi faktiskt varit i<br />

Göteborg Luleå Umeå och Stockholm och<br />

gigat. Det var rasande roligt.<br />

Ni drog för en tid sedan igång igen.<br />

Varför det? Och vad skiljer dagens upplaga<br />

av Sju Svåra År mot gårdagens?<br />

– Plötsligt stod planeterna rätt! Närå. Men<br />

det var bara dags helt enkelt att göra väsen<br />

av sig för att fortfarande räknas som band.<br />

Och vi låter som förr! Eftersom vi är gillar<br />

hur det låter när vi kommer samman har<br />

det inte funnits nån ambition att göra det<br />

annorlunda. Det är fortfarande melodiös<br />

politiskpunk med poetiska utbrott. Den<br />

stora skillnaden är vår nya trummis, Erik<br />

som smattrar på väldigt bra.<br />

Ni har spelat in nytt material, berätta.<br />

– Efter att ha skjutit på inspelningen i flera<br />

år satte jag tillslut kniven mot strupen<br />

på de andra och bokade en helg i Studio<br />

Wolfden i Hökarängen, Stockholm. Och<br />

hotade med att ta den till ett annat musikprojekt<br />

ifall Sju Svåra År inte skulle lyckas<br />

få till det. Och då blev det fart! Vi nailade<br />

4 låtar. Och nu har jag bytt kniv mot piska<br />

för att få ut ep:n i sommar.<br />

Vad händer i sommar/höst?<br />

– Vi tar med glädje emot förfrågningar om<br />

spelningar. Ännu är inget bokat. Vi är rätt<br />

snabba på att repa ihop oss när det gäller.<br />

Jag ser med glädje fram emot kommande<br />

spelningar. Bara locka på oss så ska vi se<br />

till att befinna oss i samma stad och på<br />

samma scen!<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

Eli.<br />

Giftigt Avfall<br />

- en reaktion<br />

mot det perfekta<br />

Det händer roliga saker mest hela<br />

tiden på den svenska scenen och<br />

en av många ljuspunkter var när<br />

Giftigt Avfall dumpade sina inspelningar<br />

i min mejlkorg. Jag blev<br />

svårt tagen av den förtjusande<br />

råpunken som osade göteborgskt<br />

åttiotal i samklang med det monster<br />

som växt upp i sunkiga squats i<br />

Bristol. Giftigt Avfall presenterade<br />

sig under våren med inte en, utan<br />

två vinylskivor – ”S/t” och ”Krossa<br />

SD”. Ganska kaxigt.<br />

– Jag var en aning deprimerad för<br />

jag hade lagt undan lite pengar<br />

för att ha råd ge ut en sjua med<br />

mitt gamla band, inleder Linus<br />

”Siken” Sikström. Det blev dock<br />

inte av och jag valde att lämna det<br />

bandet för att satsa mer på Giftigt<br />

Avfall istället. Pengarna tog jag<br />

till våra sjuor istället, det var en<br />

förlustaffär men det var fan så<br />

roligt trycka upp skiten på riktigt.<br />

Vi visste att plattorna var bra<br />

och tänkte att svensk hardcore<br />

på vinyl säljer säkert, och de har<br />

faktiskt sålt ganska bra!<br />

På singlarna består Giftigt<br />

Avfall av Siken och Johanna<br />

Kängvall, duon startade bandet efter att ha<br />

hängt på Andra långs skivhandel i Göteborg<br />

där samlingsplattan ”GBG hardcore”<br />

inhandlades.<br />

Siken om Johanna, Eli, Siken och Linnéa:<br />

7 Johanna vrålar i Giftigt avfall. Hennes röst har<br />

formats genom åratals av hat mot överheten och<br />

patriarkatet. Johanna älskar all möjlig musik och<br />

har också ett stort hästintresse och utbildar sig just<br />

nu till hovslagare.<br />

7 Eli fann så att säga punken bakvägen. Tidigare<br />

har hen stått på scen som slam-poet och konstnär,<br />

och är utöver gitarrist i Giftigt Avfall akademiker<br />

och odlartönt.<br />

7 Siken spelar trummor i Giftigt Avfall och gitarr<br />

och sång i rock n rollpunkbandet Jerrys Farsa. Han<br />

Linnéa. Siken. Johanna.<br />

– Vi tänkte att det vore kul att skapa något<br />

liknande som TASK, Disarm och Nisses Nötter.<br />

Så vi bara bandade ett gäng låtar en dag<br />

mycket sparsamt uppmickat, 100 procent<br />

improviserat och oplanerat resulterade<br />

detta i vår självbetitlade EP. Vi gjorde några<br />

månader senare samma sak med uppföljaren<br />

”Krossa SD”.<br />

Vad är så bra med svensk råpunk från<br />

1980-talet?<br />

– Jag älskar det råa analoga soundet med<br />

mycket mid, reverb och inslag av flanger.<br />

Det känns som man flyttas bakåt<br />

i tiden till en tid då det var farligt<br />

att vara punkare. Det är ett aktivt<br />

val från vår sida att ha ett så rått<br />

mid-igt sound vi kan med mycket<br />

reverb och en del flanger. Vi vill<br />

vara en motreaktion mot det moderna<br />

”perfekta” punksoundet<br />

med finkornig dist och metalproduktion.<br />

Vi vill mangla allt vi har<br />

utan en tanke på att det ska vara<br />

”tekniskt bra”.<br />

Idag har duon blivit en kvartett,<br />

och förutom Siken och Johanna<br />

består Giftigt Avfall även av<br />

Eli Göthe och Linnéa Dahlén. I<br />

augusti spelar de på Hygget och<br />

planen är att ytterligare en singel<br />

ska komma ut – dessutom kommer de att<br />

medverka på den gratissingel som följer<br />

med nästa nummer av <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong>.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

är bandets gamling och har varit med i punkscenen<br />

i över ett decennium och har bland annat spelat<br />

gitarr i Moderatjävel, Smurfslakt och Civil Olydnad.<br />

Siken är utöver musiken sjukligt intresserad av: Star<br />

Wars, Nintendo 8-bitars och skumma brädspel.<br />

7 Om Siken är gamlingen i bandet så är Linnéa<br />

bebisen. Linnéa har dock hunnit lyssna på punk<br />

och hardcore i flera år, dock så är det här med att<br />

spela en relativt ny grej. När hon inte repar med<br />

bandet är hon i skolan och pluggar humanistiska på<br />

gymnasiet.<br />

8 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Barbiepunks<br />

har inga positiva låtar om män<br />

Agzy Pop, Loco Linn, Krazy K och Sassy<br />

Zandra tänker låta barbiepunken skölja<br />

över landet. Beväpnade med debutalbumet<br />

”Radio hour” är Call Cat redo att sätta sin<br />

prägel på scenen. Hipsterskägg beware!<br />

– Barbiepunk är glad, tjejig, lekfull och<br />

feministisk punk, säger Agzy Pop. Vi<br />

spelade tidigare i ett annat band där vårt<br />

största fokus var feminism, allt vi gjorde<br />

i det bandet skulle vara feministiskt. Vi<br />

är fortfarande feminister men vill inte att<br />

det ska behöva framföras så seriöst.<br />

Eftersom det är vår<br />

egen grej kan vi också<br />

göra typ vad som helst<br />

och säga att det är<br />

barbiepunk.<br />

Inga begränsningar<br />

”Radio hour” har<br />

formen av ett radioprogram,<br />

en idé som<br />

kläcktes i studion, vilket<br />

förstärker det budskap<br />

Call Cat vill skicka vidare.<br />

Texterna på skivan handlar om allt från<br />

dryga hipsterkillar till galna festkvällar<br />

och Buffy the vampire slayer.<br />

– Vi har inte satt några begränsningar<br />

på vad vi kan skriva om men just nu har vi<br />

inga positiva låtar om män.<br />

Vad blir ni inspirerade av?<br />

– Främst av saker vi är med om själva,<br />

till exempel fick vi inspiration till<br />

”Bearded Burden”<br />

när vi spelade med ett<br />

skäggigt band som fick<br />

all uppmärksamhet trots<br />

att de sög och vi var bäst.<br />

Musikaliskt är det vida<br />

ramar som gäller.<br />

Allt från kommersiell<br />

pop på radion<br />

till riot grrrl och<br />

hårdrock.<br />

– Men gemensamt för<br />

alla i bandet är att vi älskar<br />

Tiger Bell, Vengaboys<br />

och alla Kathleen Hannas<br />

projekt.<br />

Endast digitalt<br />

Debutalbumet ”Radio<br />

hour” finns bara digitalt<br />

och det är inte säkert att den kommer ges<br />

ut fysiskt alls, även om Call Cat gärna vill<br />

det.<br />

– Vi har inte ekonomin till det. Det blir<br />

eventuellt så att vi trycker upp cd-skivor<br />

i en jätteliten upplaga – men helst vill vi<br />

ju trycka upp rosa kassetter och vinyler,<br />

avslutar Agzy Pop.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

”Vi spelade med ett<br />

skäggigt band som<br />

fick all uppmärksamhet<br />

trots att de<br />

sög och vi var bäst.”<br />

Foton: Martin Wilson<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

9


Foto: Martin Wilson<br />

Jag vet inte hur många gånger<br />

jag såg Sixten Redlös när det<br />

begav sig på 1980-talet. Men<br />

jag har två starka minnen från<br />

deras konserter. Som när bandet<br />

ägde Stora dans-scenen på<br />

den allra första Hultsfredsfestivalen<br />

1986. Det var magi. Total<br />

eufori. Minns det som igår hur<br />

Jöjje (sång) ömsom omfamnade<br />

ömsom rispade oss i publiken.<br />

Jag blev kär den eftermiddagen.<br />

Ett annat gig som etsat sig fast<br />

var i Motala året efter. Sixten<br />

Redlös spelade i Stadsparken<br />

mitt i stan. Det var kanske ett<br />

dussin glada själar på plats,<br />

där flera gick när Sixten började<br />

spela. Ändå gav de ta mig<br />

tusan allt för oss fyra, fem som<br />

pogade runt framför scenen.<br />

Storartat. När det blev klart att<br />

Sixten Redlös skulle följa med<br />

på KSMBs Sverigevända så var<br />

det Husqvarnas finest jag verkligen<br />

ville se. Och vilket gig de<br />

bjöd på – igen! – den där kvällen<br />

i mars. Fräscht, piggt, peppigt.<br />

Det kändes som att alla de låtar<br />

jag älskade för 30 år sedan var<br />

nyskrivna. Jag gick hem i natten<br />

med ett varmt hjärta och<br />

ett stort leende. Sedan mejlade<br />

jag Jöjje (Jörgen Andersson)<br />

för jag hade ju några<br />

frågor jag ville ställa.<br />

I wish<br />

I woz<br />

Sixten<br />

Redlös<br />

an animal<br />

10 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Ni var ruskigt bra i Malmö? Hur kändes<br />

det att stå på scenen igen?<br />

– Tack. Det var väldigt kul att stå på scen<br />

igen efter sju års uppehåll. Första giget<br />

på turnén var i Malmö och det kändes<br />

faktiskt riktigt bra direkt. Vi fixade till<br />

lite inför de kommande gigen så att det<br />

skulle bli ännu bättre. Men det var bra<br />

publik i Malmö och vi var taggade till<br />

max.<br />

Det kändes som att ni längtat efter<br />

detta?<br />

– Vi har ju laddat på det sen i november<br />

då vi repade första gången så det kändes<br />

som inspirationen var på topp.<br />

Jag tyckte låtmaterialet lät väldigt<br />

fräscht, visst hade ni arrat om en del?<br />

– Några låtar har vi arrat om men i stort<br />

sett är det originalversioner. Under<br />

senare månad har vi försökt bättra på<br />

lite småsaker och vi har jobbat ganska<br />

mycket på körer. Lutten som spelar trummor<br />

har tidigare inte haft tillgång till<br />

någon mikrofon men<br />

helt plötsligt så hade<br />

vi fyra mikrofoner och<br />

det visade sig att hans<br />

körstämma var grym.<br />

Hur valde ni låtar?<br />

Var ni överens?<br />

– Det har förkommit<br />

lite tjafs gällande<br />

låtarna men i stort sett<br />

första rephelgen så blev det klart. Vi gick<br />

igenom låtarna vi hade. Spelade ganska<br />

många. Betygsatte och plockade fram tio<br />

bra låtar. Sen hittade vi några till under<br />

tidens gång som vi inte hade tänkt på.<br />

Hur var turnén överlag? Vilka var<br />

topparna?<br />

– Det var kalaskul. Det var väldigt roligt<br />

att arbeta med ett proffsigt gäng som<br />

skötte alla instrument och scenljud. Topparna<br />

var väl i Stockholm och Huskvarna.<br />

Stockholm för att det var utsålt med<br />

1750 personer på Cirkus och Huskvarna<br />

för det var vårt hemmagig med en helt<br />

galen publik. Det kunde däremot slutat<br />

redan efter första giget då vi blev påkörda<br />

i Lund när vi var på väg till vårt hotell.<br />

Turligt nog enbart materiella skador på<br />

bilen men det hade kunnat vara spiken<br />

i kistan för turnén efter först giget. Personligen<br />

så mådde jag askasst på slutet<br />

då jag hade feber och var förkyld men<br />

det är sånt man får sätta sig över. Roligt<br />

att träffa massa människor vi inte sett på<br />

flera år. Också väldigt kul att det var så<br />

många som kom till oss efter spelningarna<br />

och sa att vi var bra. Sånt är viktigt.<br />

Vad är skillnaden med att spela live<br />

med Sixten idag och när ni var aktiva<br />

som band?<br />

– Vi är idag mycket bättre och tajtare än<br />

förr. Vi har repat mycket mer. Vi undvek<br />

att dricka massa alkohol före konserterna.<br />

Sånt märks och känns. Vi är väl lite<br />

mer mogna även om vi stundtals under<br />

”Det var magiskt<br />

men vi<br />

ska nog låta<br />

det vara så.”<br />

dom där veckorna varit som 14-åringar<br />

igen. Vi försökte säga ”inga könsord i<br />

bilen under den här resan”. Två minuter<br />

senare så var vi fast igen. Att man kan gå<br />

i barndom på det sättet tror jag beror på<br />

att vi är kamrater sedan skolåldern.<br />

Hur resonerade ni när frågan om en<br />

re-union dök upp?<br />

– Vi tänkte först: okej, kanske det. Sen<br />

gick det ju nästan 1 1/2 år innan det blev<br />

allvarligt snack om det. Och sedan var vi<br />

tvingade att räkna och bedöma om det<br />

skulle gå tidsmässigt och ekonomiskt.<br />

Och efter lite diskussioner fram och tillbaka<br />

med arrangören så fick vi villkor vi<br />

kunde acceptera. Sen gick det undan.<br />

Varför återupplivar ni inte Sixten på<br />

riktigt?<br />

– Sixten Redlös är vårt ungdomsband.<br />

Att spela en låt som Feminint 81 som jag<br />

skrev nät jag var 15 år inför ett utsålt<br />

Cirkus i Stockholm gör man nog baran en<br />

gång. Det var magiskt men vi ska nog låta<br />

det vara så. Om vi skulle<br />

spela mer skulle vi<br />

antingen till slut spela<br />

inför elva personer på<br />

en pizzeria i Ödeshög<br />

eller börja skriva nya<br />

låtar och inget av dom<br />

alternativen känns<br />

speciellt lockande.<br />

När var det sist ni<br />

spelade live som Sixten Redlös?<br />

– Vi gjorde en spelning 2010.<br />

Finns det några planer på att återutge<br />

erat material på nytt?<br />

– Vi har lite löst pratat om vi skulle spela<br />

in några gamla låtar igen bara för att<br />

dokumentera men det är krångligt. Johan<br />

bor i Jönköping, jag och Henrik i Stockholm<br />

och Lutten i Hälsingland.<br />

Vad gör ni nuförtiden, när ni inte<br />

spelar i Sixten?<br />

– Jag arbetar på Sverige Radio och har<br />

gjort det i nästan 25 år. Jag är journalist<br />

i grunden men har haft olika chefsjobb<br />

sedan slutet av 90-talet. Henrik är fotograf<br />

och redigerare på SVT. Johan driver<br />

sin firma Lundgren pickups och säljer<br />

mikrofoner till gitarrer över hela världen.<br />

Lutten har sitt företag Träplan som bygger<br />

bland annat tv-studior. När det gäller<br />

musik så spelar Johan i ett Ebba Gröncoverband,<br />

Lutten spelar med massa<br />

olika band. Han har på senare tid spelat<br />

bland annat med Fas 3. Henrik ligger<br />

lite halvlågt på musikfronten och när vi<br />

klev in i en replokal i november så hade<br />

jag inte varit i närheten av en mikrofon<br />

på nästan 7 år. Men vem vet. Vi fick ju<br />

lite blodad tand. Och vi måste väl spela<br />

igen innan det är för sent. Nästa turné<br />

kommer nog heta ”Rock’n’rollatour 1”.<br />

Kanske 2035. Men vi har blivit övertalade<br />

förut...<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

Per Eriksson blev för några år<br />

sedan utmanad av en amerikansk<br />

tjej att göra en kortfilm om punk.<br />

Projektet har sedan dess växt och<br />

nu handlar det om en långfilm, som<br />

kanske får premiär i höst.<br />

– Min första impuls var att göra en femton<br />

sekunders film, men det<br />

svällde till en minut, sedan<br />

fem minuter. Och så sa jag<br />

till mig själv, varför inte<br />

göra en halvtimmes film om<br />

Stockholmsscenen? Men så<br />

ville resten av landet vara<br />

med och då blev det så. Även<br />

om fokus ligger på Stockholm.<br />

– I Youtube-eran där nästan allt som spelats<br />

live läggs upp dagen efter behövs kanske<br />

någon som binder ihop det. Som sätter det i<br />

ett sammanhang, en tidskontext.<br />

Jävla skitliv<br />

– en film om svensk punk här & nu<br />

– Sedan är jag sjukt trött på dokumentärer<br />

som auktoritärt börjar med CBGB, 100 Club<br />

eller Oasen – som om punken tog slut med<br />

Sex Pistols undergång.<br />

”Sedan är jag sjukt<br />

trött på dokumentärer<br />

som auktoritärt<br />

börjar med<br />

CBGB, 100 Club<br />

eller Oasen.”<br />

Ingen nostalgi<br />

Per är i första hand videokonstnär och hans<br />

verk har visats världen över. Men han poängterar<br />

att Jävla skitliv är<br />

en dokumentär. Han har<br />

följt Ligisterna, Topper<br />

och Fuck Frankie på<br />

turnéer, festat och lärt<br />

känna dem. Vi kommer<br />

att få se livematerial, intervjuer,<br />

replokalshäng<br />

och bandmedlemmarna<br />

i sin vardag – men även<br />

den politiska turbulensen som vi lever mitt<br />

i får plats.<br />

– Jag vill inte ha så mycket nostalgi utan<br />

mer varför och hur det är idag. Jag har också<br />

valt en ganska bred definition av punk: DIY,<br />

politik, sport, föräldraskap etcetra. Så den<br />

som väntar sig ett fullskaligt krig mellan<br />

Oldschool, trall, Oi!, ska och HC blir nog<br />

besviken.<br />

Naiv vision<br />

Per har oftast filmat med handhållen<br />

kamera, ”att filma i moshpiten kräver sitt”<br />

skrattar han, men i vissa tagningar har han<br />

använt tre kameror på stativ.<br />

– Förhoppningsvis blir den ballt MTVklippt,<br />

det är min stil.<br />

När får vi se den?<br />

– Min vision att i princip endast visa den<br />

på konstgallerier var nog naiv? Förhoppningsvis<br />

i höst. Eller nästa vår, då svensk<br />

punk fyller 40 år. Arbetet är ett och ett halvt<br />

år försenat år försenat på grund av familjeskäl…<br />

Vilken punkfilm tycker du själv är bäst?<br />

– The Filth and the fury är väl bäst?<br />

Från <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong> #1<br />

Filmen om<br />

svensk punk<br />

snart klar<br />

I första numret av <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong><br />

berättade filmaren Per Eriksson<br />

om sin kommande punkfilm Jävla<br />

skitliv. Nu ett år senare menar Per<br />

att arbetet är på sluttampen.<br />

– Det betyder inte att den är färdig i morgon,<br />

jag saknar några tunga intervjuer som<br />

jag hoppas få till ganska snart. Jag filmar<br />

också en del kompletterande berättande<br />

bilder som för filmen framåt och ger en<br />

helhetsbild, där är jag inte riktigt nöjd än.<br />

Jag letar tålmodigt efter miljöer och vinklar<br />

som höjer upplevelsen, men visst – det finns<br />

givetvis en gräns för det vansinnet, skrockar<br />

Per.<br />

– Sedan är det ett mycket tidsödande jobb<br />

att mixa ljudet. Det är inte direkt Pink Floyds<br />

mixerbord som jag har tappat liveljudet på,<br />

så det är en del EQ-ande och filtrerande.<br />

Inte lika glamoröst som att filma, men lika<br />

viktigt.<br />

Förändrad punkscen<br />

En annan sak som gett Per visst bekymmer<br />

är att scenen förändrats en del under det<br />

senaste året.<br />

– Det är mycket mer konflikter mellan olika<br />

grupper och individer i Stockholm nu än när<br />

jag startade. När jag började snackades det<br />

om enighet och att lira tillsammans, nu ser<br />

jag lite mer separatism igen. Vi är mest punk<br />

och ni är inte välkomna, typ.<br />

– Men eftersom jag såg mig färdigfilmad så<br />

påverkar det inte så jättemycket, jag måste<br />

ändå fundera på hur mycket plats det ska få<br />

ta. Jag tänkte att bandkonfliktskapitlet skulle<br />

vara kort och sakligt. Men så inser man att<br />

exempelvis KSMB-bråket kanske inte helt<br />

kan ignoreras. Och då kommer frågan om<br />

jag vill att det ska ta en sådan plats att alla<br />

pratar ut – eller överskuggar det resten av<br />

filmen? Sabotage och fencewalkerdebatten?<br />

Riktig punk kontra antifagalan? Hur mycket<br />

plats vill jag ge det? Och blir de bråken<br />

respektlösa mot de andra som jobbar hårt i<br />

replokalen och inte får rubrikerna?<br />

Per siktar på att ha filmen klar innan året<br />

är slut.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

11


Psykbryt<br />

tar farväl<br />

med gig<br />

Zackarias,<br />

varför lägger<br />

ni ner Psykbryt?<br />

– För att allt<br />

har sin tid,<br />

och Psykbryt<br />

har haft sin.<br />

Har man inte<br />

koll på sånt kan det sluta med<br />

att man börja lira på Cirkus för<br />

femhundra och tar trehundra<br />

för en tröja. Som tur är har ju ett<br />

sådant horriblet gyckelspel aldrig<br />

ägt rum.<br />

Crossler<br />

om vikten<br />

av samarbete<br />

inom punken<br />

Är det inte knäppt att göra det<br />

när ni precis gett ut en lysande<br />

skiva?<br />

– Kanske det, men vore det inte<br />

ännu knäppare att släppa en kass<br />

skiva och sen lägga ner?<br />

Vad var bäst med Psykbryt?<br />

– För mig var det bästa att få<br />

spela med tre briljanta medmusiker<br />

och bli en del av den svenska<br />

punkscenen. Att upptäcka att det<br />

finns en publik och att folk faktiskt<br />

gillar vad vi håller på med. Om<br />

jag ska våga mig på en gissning<br />

om vad som var bäst med oss i<br />

allmänhet skulle jag tro att det var<br />

livespelningarna, Tobbe och Nikkos<br />

förmågor som låtskrivarduo<br />

och att vi faktiskt är rätt dugliga<br />

på våra instrument.<br />

Vad händer nu?<br />

– Nikko lirar med Avgå! och har<br />

lite andra bollar i luften, Linus har<br />

börjat spela klaviatur (!) i Hyrda<br />

Knektar. Jag smider en del planer<br />

men har inte bestämt mig för<br />

vilket projekt jag ska börja med,<br />

men lär säkert vara med på något<br />

hörn med Fas 3 eller några andra<br />

farbröder så länge. Ska jag gissa så<br />

tror jag att det kommer dyka upp<br />

något nytt-och-poppis-band med<br />

metodiskt ihopskrivna låtar i penta,<br />

och sen kommer nån falkögd<br />

jävel längst fram säga ”vafan,<br />

gitarristen... Är inte det Tobbe från<br />

Psykbryt?”<br />

– Vi kommer att ha en rejäl<br />

avskedsspelning i höst och går ut<br />

med datum och plats (någon kan<br />

säkert gissa var det blir) när det är<br />

dags. Efter det? Då bildar vi väl ett<br />

synthrockband.<br />

– Stort tack för ett bra <strong>zine</strong> och<br />

fina recensioner genom åren. En<br />

ära.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

Grupprunk<br />

& dubbelmoral<br />

Punkrock anno 2017. Sitter backstage å<br />

snackar med en veteran inom svensk punk<br />

och inser att han å jag har helt olika bilder<br />

av punken å vad som är vad.<br />

Medans jag halva mitt liv levt livsstilens legend<br />

maximalt och sedan spenderat resten med att<br />

reparera skadorna, har han etablerat sig som en<br />

välmående medelålders man tillsammans med<br />

andra välmående medelålders män och dom har<br />

skrivit om kartan vad gäller svensk punk.<br />

Den punk media,<br />

klubbar, publik och<br />

radio menar när de<br />

relaterar till svensk<br />

punk har inget med mig<br />

eller det jag gör att göra.<br />

Min punk har aldrig<br />

varit välmående, utav<br />

den enkla anledning<br />

att den aldrig har vare<br />

sig domesticerats eller<br />

blivit nedbruten i små<br />

sekter av världsfrånvända<br />

hare krishna-typer<br />

i hundratals nitar eller<br />

färdigpreppade uniformer.<br />

Den punk jag levde<br />

i och med har aldrig<br />

blivit en del av dagens<br />

svenska musikkultur.<br />

Ändå ser jag hur<br />

svensk punk idag är<br />

vital, med mångfald och flertalet nya, gamla<br />

och redan etablerade band som täcker hela<br />

genrespektrat från umpalumpierna inom crust-,<br />

kängscenen till ompa ompa-banden inom<br />

skinheadscenen. Och banden är många men<br />

publiken gles, förutom när det ska skrålas med<br />

i nostalgisk allsång. En allsång som inte väcker<br />

en jävel, eller inspirerar till ett endaste nytt<br />

punkband!<br />

”Min punk har aldrig<br />

varit välmående, utav<br />

den enkla anledning<br />

att den aldrig har<br />

vare sig domesticerats<br />

eller blivit nedbruten<br />

i små sekter<br />

av världsfrånvända<br />

hare krishna-typer i<br />

hundratals nitar eller<br />

färdigpreppade<br />

unifor mer.”<br />

Problemet är vad det varit sen mitten av<br />

åttitalet; det finns ingen sammanhållning,<br />

inget sammanhållande intresse för själva<br />

musiken, livsstilen eller det positiva utanförskapet<br />

som inte ruttnar i dubbelmoralens,<br />

egenintressets eller det ständiga grupprunkadets<br />

namn!<br />

Nu har vi femtielva idioter som kör sitt eget<br />

rejs, med en liten grupp som har ett fast grepp<br />

på landets scener och respekten fraktionerna<br />

emellan är noll och intet!<br />

Om tre av dessa duktiga<br />

idioter slog ihop sina<br />

huven skulle vi svenska<br />

punkband kunna åka land<br />

och rike runt å sprida<br />

den här den bästa av alla<br />

musikstilar till fler huven.<br />

Och det är egentligen det<br />

viktigaste vi kan göra<br />

– dela med oss av det som<br />

gjorde att vi själva inte<br />

gick under...<br />

För som det är nu är<br />

dom enda som drar<br />

land och rike runt<br />

dom som håller den här<br />

kulturen kvar i 80-talets<br />

trallande - I ett jävla<br />

fiolgnisslande, knätofsvippande<br />

å pinsamt yxigt<br />

långfilsdoftande trallande! Punkrocken blir då<br />

lika jävla rolig, ball och utmanande som anslagstavlan.<br />

Å gubbarna fortsätter å va välmående<br />

men musiken blir bara allt sämre...<br />

Antagligen borde jag väl identifiera mig med<br />

de här gubbarna, men nu gör jag inte det och<br />

absolut inte med dom vars gig jag inte ens gick<br />

på när det begav sig...<br />

Roger Crossler, SMASH IT UP<br />

12 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


”Prettoskit” fick<br />

Ragata att agera<br />

Malmös Ragata langade upp tre<br />

grymma låtar på nätet, ”Dissa”,<br />

”Gammal punk” och ”Livsdömd”,<br />

och <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong> blev eld och<br />

lågar över den smått aviga new<br />

wave-punken.<br />

Hur var tanken när ni drog igång Ragata<br />

för ett år sedan?<br />

– Vi var trötta på prettoskit och ville bara ha<br />

roligt. Vi ville starta ett band vi själva ville<br />

se.<br />

Hur tänker ni nu?<br />

– Att vi har skitkul! Att<br />

det blev precis vad vi<br />

hoppades på... kanske<br />

ännu bättre faktiskt!<br />

Vilka musikaliska<br />

bakgrunder har ni<br />

och på vilket sätt har<br />

de erfarenheterna<br />

tagit plats i Ragata.<br />

”Vi gillar att vi är<br />

olika. Olika är<br />

roligast och mest<br />

inspirerande. Vi<br />

blickar sällan bakåt<br />

utan strävar framåt.”<br />

– Vi är olika som personer och kommer från<br />

olika håll musikaliskt. Vi gillar att vi är olika.<br />

Olika är roligast och mest inspirerande. Vi<br />

blickar sällan bakåt utan strävar framåt.<br />

Vad inspirerar och influerar er?<br />

– Vi blir inspirerade av varandra. På reporna,<br />

spelningarna och när vi hänger tillsammans.<br />

Vi brukar ha bandhelger ute på landet.<br />

Lyssna på varandras historier. Tänk vad vi<br />

varit med om!! Ge oss själva tid att lyssna<br />

på oss. Det finns andra också såklart som<br />

kämpar på olika sätt i livet. Det är inspirerande<br />

att vara en av dem och att möta och<br />

höra hur de kämpar mot orättvisor och för<br />

en bättre värld. Att träffa människor som<br />

överlever och att höra deras berättelser. Det<br />

inspirerar!<br />

Hur skulle ni vilja beskriva en konsert<br />

med Ragata?<br />

– Vi har skitkul! Det är fantastiskt vad många<br />

som vill komma och ha roligt med oss. Och<br />

så många trevliga arrangörer. Så fint att folk<br />

ordnar och fixar så att vi får<br />

stå på scen och spexa!<br />

Vilket gig har varit roligast<br />

hittills och varför?<br />

– Alla är härliga på sitt sätt.<br />

Alla ligg är ändå ett ligg<br />

liksom! Men vi måste nog<br />

ändå säga att spelningen<br />

på ”Dåligt rykte” på 128A i<br />

Göteborg var speciell. Det<br />

var en härlig klubb. Goa<br />

människor. Bra ljud! Eenergi!<br />

Alla dansade! Kändes som att spela på bästa<br />

kompisens fest liksom...<br />

Vad händer i sommar/höst?<br />

– Vi ska repa in några nya låtar. Hänga<br />

tillsammans. Spela på några roliga ställen,<br />

bland annat Mossagårdsfestivalen. Åka på<br />

minisemester till Flensburg där vi också ska<br />

spela. Hoppas på gött mos!<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

10-i-topp<br />

Mika & Yxan<br />

Puntala Rock - Festival<br />

Blackbird - Restaurang<br />

KIR - Alkohol<br />

Wolfpack - Band<br />

Baboon Show - Band<br />

First Blood - Film<br />

V (originalet) - Tv-serie<br />

Jeansväst - Kläder<br />

Cyklopen - Spelställe<br />

Skansen Kronan - Gött ställe<br />

att bärsa vid<br />

Johanna, Giftigt Avfall<br />

Kaffe - livselixir<br />

Sonic the hedgehog - spel<br />

Gamla KSMB - band<br />

Harry Potter - böcker och filmer<br />

Choklad - godis<br />

Katter - djur<br />

Stigmata - Skitsystem-platta<br />

Sleepy hollow - tv-serie<br />

Muang thai - restaurang<br />

Pilbågar - vapen<br />

Lisa, Fuck Frankie<br />

1. Känslan när en vaknar och<br />

inser först efter några sekunder<br />

att det är helg<br />

2. Mina bandisar i Fuck Frankie -<br />

ett härligt gäng helt enkelt.<br />

3. Öl i allmänhet, lunch-öl i<br />

synnerhet.<br />

4. En varg söker sin pod - podcast<br />

med liv Strömqvist och Caroline<br />

Ringskog Ferrada<br />

Noli.<br />

5. Död kompis -<br />

seriebok av Simon<br />

Gärdenfors.<br />

6. När ens tiomånaders<br />

taggar<br />

till som en liten<br />

vildvetting till den gamla Misfits-dängan<br />

Where Eagles Dare.<br />

7. Queendom Crew tatueringsstudio<br />

”feministisk och underjordisk,<br />

ett systerskap i bläck”<br />

8. Grillade grönsaker, sås och<br />

sangria.<br />

9. Nätverket Ingen människa är<br />

illegal och deras arbete.<br />

10. Feminism, vilken grej!<br />

Fippe, Peking Punk<br />

Lag i hjärtat: Peking<br />

Amnesti: Vackert ord<br />

Möllevångstorget:<br />

Demoplats<br />

Nobes: Legendarisk<br />

pub<br />

Thåström: Legend<br />

Redemption song: Kampsång<br />

Rickenbacker: Bas<br />

Scarface: Episk film<br />

Metropolis brinner: Fet låt<br />

Sex Pistols: Såklart<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

13


Döda Katten<br />

– en punkpodd<br />

Yxan är en välkänd profil i<br />

scenen sedan många år tillbaka.<br />

Tidigare i år drog han<br />

igång podden Döda Katten<br />

som hittills producerat åtta<br />

långa, nyfikna, engagerade<br />

och proffsiga avsnitt.<br />

Hur kom du på idén med podd?<br />

– Jag har lyssnat en del på poddar framförallt<br />

under långa bilresor och där någonstans<br />

började jag fundera på det. Sen blev jag<br />

arbetslös och rastlös och tänkte att nu drar<br />

jag fan igång!<br />

Vad är poddens fördelar?<br />

– Det är att du som lyssnar gör det när du<br />

vill, var du vill. Har man till exempel inte<br />

jättemycket surf på sitt mobilabonnemang<br />

så kan man tanka ned avsnitt när man har<br />

wifi och sedan lyssna offline på spårvagnen,<br />

tunnelbanan eller vart fan som helst. Enkelheten<br />

att du kan lyssna via en podcastapp<br />

där du kan prenumerera på podcasts.<br />

Beskriv Döda Katten?<br />

– Det är en svensk podcast som görs av mig.<br />

Den röda tråden är punk men det pratas om<br />

allt möjligt med eller utan gäster. Namnet är<br />

ett uttryck för när man lämnar krogen utan<br />

att säga hej då till sina polare. Man gör en<br />

Döda Katten och smyger ut i natten. Myten<br />

säger att katter som vet att de skall dö smyger<br />

undan och dör för sig själva. Jag har döpt<br />

utgivaren av Döda Katten till Ninjabomb<br />

Produktion eftersom när jag förklarade<br />

namnet Döda Katten för Stoffe i Fredag Den<br />

13:e så svarade han ”Jaja, en vanlig ninjabomb<br />

alltså?”<br />

Hur tänker du kring varje avsnitt?<br />

– När jag kommit på idén så kollar jag upp<br />

vem eller vilka som vill vara med och efter<br />

det så skriver jag ihop ett gäng frågor som<br />

bas för avsnittet. Ofta så tillkommer det<br />

nya frågor eller ämnen av sig självt under<br />

inspelningen.<br />

Yxan var en gång i tiden redaktör för<br />

klassiska <strong>zine</strong>t Banka Bäver. Idag hittar du<br />

honom bland annat i Wolfhour.<br />

Hur gör man en podd, rent tekniskt, vad<br />

använder du för utrustning/program?<br />

– Man kan göra en podd på många olika sätt.<br />

Jag kör på ett mellandyrt alternativ med ett<br />

riktigt ljudhotell där man kan lägga till sin<br />

podd på iTunes. Fördelen med det är att det<br />

gör man bara en gång sedan sköter det sig<br />

självt, det vill säga att så fort ett nytt avsnitt<br />

läggs upp på servern så fattar iTunes det och<br />

det är tack vare den tjänsten som det går att<br />

lyssna på podden i alla podcastappar på alla<br />

plattformar. Ljudhotell kostar en tusenlapp<br />

om året medan iTunes podtjänst är gratis.<br />

Sen kan man gå bananas med mickar,<br />

mixerbord och inspelningsprogram. Jag kör<br />

på en USB-mikrofon av bra kvalité som kan<br />

spela in antingen som en vanlig mick eller<br />

som en intervju eller 360-mick. Det blir ju<br />

givetvis inte lika bra som när alla gäster har<br />

en egen mick men jag kände att man måste<br />

börja någonstans. Jag spelar in och editerar<br />

i gratisprogrammet Audacity. Hittills har jag<br />

lagt 6 400 kr på podden. Varav 4 200 kr är<br />

på utrustning och ljudhotell och resten har<br />

gått till öl, diesel och bussbiljetter.<br />

Hur många lyssnar?<br />

– I skrivande stund har podden 2704 downloads.<br />

Helt okej efter åtta avsnitt tycker jag.<br />

Vad säger de som lyssnar?<br />

– De gillar det! Jag har fått en del mail och<br />

meddelanden på Facebook samt direkt feedback<br />

från vänner och bekanta. Jag försöker<br />

göra podden bättre ljud och editeringsmässigt<br />

hela tiden och det tycker jag märks och<br />

att jag orkar lägga upp till 14-15 timmar<br />

på editering beror på att jag dels tycker att<br />

det är en kul skapandeprocess och att jag är<br />

ganska petig men även konstruktiv feedback<br />

har gjort att jag har tagit till mig folks tankar,<br />

förslag och idéer.<br />

Vilka är planerna för framtiden?<br />

– Målet är ett avsnitt varannan onsdag vilket<br />

jag har hållit hittills. Det gäller dock att jag<br />

får mer idéer om innehåll till kommande avsnitt.<br />

Jag är tacksam för alla förslag! Har du<br />

som läser detta ett förslag eller kanske rent<br />

av vill vara med i ett avsnitt så är det bara<br />

att höra av sig till dodakatten@gmail.com<br />

Till sist, vem är Yxan?<br />

– Yxan heter egentligen Nicklas men har dragits<br />

med detta smeknamn sedan tidigt 90-tal<br />

på grund av en packad snubbe som kallas<br />

Katten. Jag gav ut fan<strong>zine</strong>t Banka<br />

Bäver/ Backlash tillsammans med några<br />

polare under åren 1994 till 2009. Jag har<br />

gastat i några band också: Bloomcore,<br />

F.U.C.T. Slaktattack och numera i Wolfhour.<br />

Jag flyttade till Göteborg 96 och bor sedan<br />

2011 med min fru i Majorna. Jag gillar att<br />

gå på spelningar, resor, dricka öl och lira<br />

bowling. Ibland gillar jag även att stå på scen<br />

med mitt band. Senast det hände var i oktober<br />

förra året då vi lirade i Prag på Enemy Of<br />

The Sun Fest och det var kul som fan att dels<br />

lira och dels bärsa med gubbarna i Lautstürmer<br />

på ett rökigt hak någon kilometer från<br />

spelstället.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

14 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

15


Foto: Helge Schreiber<br />

BLITZ-<br />

PUNKS<br />

Kafka<br />

Prosess<br />

”Ett av de bästa europeiska<br />

hardcorebanden under hela åttiotalet”<br />

”Vi vil ikke ha mur eller piggtråd”!<br />

Via en postorderkontakt fick jag i<br />

åttiotalets mitt mina första doser<br />

av norsk punk. Kassetten ”Lov &<br />

Orden” plus samlings-LP:n ”Tjernobilly<br />

Boogie” inhandlades tillsammans<br />

med en bunt sjutummare,<br />

och ur högtalarna dundrade rå<br />

hardcore i form av Barn Av Regnbuen,<br />

Overlagt Drap, Brent Flagg<br />

och Stengte Dører. Men huvud<br />

och axlar över dessa höjde sig ett<br />

band, nämligen Kafka Prosess.<br />

Övriga gäng var hårda och råa,<br />

Kafka Prosess var knivskarpa och<br />

stenhårda! Jag återkommer ofta<br />

till dem, och riffen och texterna<br />

sitter i ryggmärgen på något sätt.<br />

Så hos mig gjorde de avtryck. Och<br />

jag är inte ensam…<br />

– I mitt tycke var Kafka Prosess ett av de<br />

bästa europeiska hardcorebanden under<br />

hela åttiotalet!<br />

Orden är Helge Schreibers, mångårig<br />

skribent på tidningar som Ox och Plastic<br />

Bomb samt författare till boken ”Network<br />

of Friends”. Han är nära vän med flera i<br />

bandet och följde dem redan från gruppens<br />

start.<br />

– Jag kände sångaren Gunnar Nuven<br />

redan innan när hans dåvarande band<br />

Svart Framtid turnerade med Disorder i<br />

Tyskland. Jag sålde skivor på postorder,<br />

bland annat dem från Gunnars etikett<br />

X-port Plater.<br />

– Deras sound var unikt, och det är lätt<br />

att känna igen deras speciella stil i det<br />

enorma hav av hardcoreband som fanns<br />

på den tiden. De hade alltid väldigt bra<br />

och catchiga melodier, kombinerat med<br />

direkta texter du inte kunde undkomma.<br />

Riffen, basslingorna och det stadiga<br />

trumkompet var också bitar som definierade<br />

dem.<br />

Tidigare Svart Framtid<br />

Sångaren Gunnar var liksom gitarristen<br />

Nils Aune och basisten Fridtjof Benneche<br />

tidigare medlemmar i Svart Framtid.<br />

Bandet turnerade flitigt i Europa, men<br />

efter en sväng på vägarna med brittiska<br />

Disorder lades bandet ner 1984. Ur<br />

askan steg Kafka Prosess istället och<br />

Stian Løken på trummor kompletterade<br />

sättningen. Kort därefter utökades bandet<br />

när Stian också blev gitarrist samt att<br />

Geir Strand togs in som trummis. Sista<br />

rockaden blev sedan att Geir hoppade<br />

av och ersattes av Thomas Fosseide<br />

på trummor. Bildandet av bandet och<br />

16 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Foto: Helge Schreiber<br />

Foto: Al Hicky<br />

Foto: Jenny Plaits<br />

Foto: Helge Schreiber<br />

bytena av medlemmar gjordes med det<br />

legendariska Blitz-huset i Oslo som nav.<br />

– De flesta i bandet kände varandra<br />

från förr, genom husockupationer och<br />

liknande aktioner, berättar trummisen<br />

Thomas.<br />

– Det ockuperades hus på flera håll<br />

i Oslo då, men just Blitz var en vanlig<br />

träffpunkt, tillägger gitarristen Nils. Det<br />

var vi ”Blitzare” mot polisen och resten<br />

av världen kändes det som då. Det är<br />

lätt att romantisera i efterhand, men det<br />

var en väldigt våldsam miljö denna scen<br />

växte fram ur.<br />

– Jag kom till Blitz från Trondheim (via<br />

London) 1982, fortsätter Nils. Där träffade<br />

jag Geir Brurok som tog med mig i sitt<br />

band Betong Hysteria. När sedan Gunnar<br />

Nuven dök upp i Oslo bildade han bandet<br />

Svart Framtid, och efter ett tag kom jag<br />

med som basist.<br />

Nils fortsätter att berätta att Gunnar var<br />

en fena på boka spelningar, både för att<br />

få ut sitt Svart Framtid på Europas vägar,<br />

men även att ta bra band till Oslo för spelningar<br />

på Blitz. På den tiden hade huset<br />

inget eget PA-system, och det var något<br />

Nils tog tag i och blev på så sätt kunnig<br />

inom det ljudtekniska området.<br />

Blitz-rutten<br />

Enligt Helge var Kafka Prosess ett av de<br />

ledande banden att ge sig ut på turné i<br />

Europa och visa att man genom kontakter<br />

i DIY-scenen kan komma långt och uppnå<br />

mycket.<br />

– Det kom att kallas ”Blitz-rutten”, berättar<br />

han, alla band med förgreningar till<br />

Blitz-huset som tog sig runt i Europas underjord.<br />

Kafka Prosess gjorde bland annat<br />

en turné med Nottinghambandet Heresey<br />

som banade väg för många andra norska<br />

band åren därpå.<br />

– Mellan 2014 och 2015 hade Network<br />

of Friends en utställning i Trondheim om<br />

just ”Blitz-rutten” och dess betydelse,<br />

fortsätter han. Jag kände att det var viktigt<br />

att dagens unga band får ta del av det arvet<br />

och själva inspireras att ta tag i sin situation<br />

och fixa gig och turnéer de också.<br />

Ett annat band som Kafka Prosess knöt<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

17


Foto: Helge Schreiber<br />

tajta vänskapsband med var tidigare<br />

nämnda Disorder. Nils berättar att Gunnar<br />

och hans flickvän Ote reste till Bristol<br />

i tre veckor och lärde känna bandet där.<br />

Efter att de kom hem fick Gunnar ett brev<br />

från basisten Taff, med erbjudandet att<br />

Svart Framtid kunde hänga med dem på<br />

deras Tysklandsturné.<br />

– Samarbetet fortsatte sedan när vi<br />

bildade Kafka Prosess, säger Nils, och de<br />

kom sedan att bli vår nyckel ut i Europa.<br />

En nyckel som även ledde till en split-<br />

LP med Disorder, den lysande ”One day<br />

son all this will be yourz” där vi kunde<br />

höra Kafka Prosess i sitt esse.<br />

Inledande ”Vi vil ikke ha” är i mitt tycke<br />

en av de bästa hardcorelåtar som spelats<br />

in, ”Tro Håp Og Kærlighet” och ”Mentalt<br />

utan balanse” är ytterligare två låtar<br />

som tillhör det bästa bandet gjorde, plus<br />

den rasande ”Så Diktatorisk” som måste<br />

vara en av de hårdaste och mest furiösa<br />

låtarna genren presenterat på den här<br />

sidan Atlanten. Disorder får ursäkta, men<br />

på denna vinylbit är det ingen tvekan om<br />

vilka det är som stjäl showen!<br />

Dessa låtar samlades år 2000 på lp:n<br />

”Ingen Fattige, Ingen Rike” (Skuld Releases)<br />

där allt bandet spelade in plockades<br />

ihop. Kafka Prosess fick tyvärr aldrig<br />

ut någon egen release under sin livstid<br />

(även om en ep låg på planeringsstadiet,<br />

men hann aldrig ges ut innan bandet lades<br />

ned), men medverkade desto flitigare<br />

på diverse samlingsskivor och kassetter.<br />

Och från dessa kan vi på lp:n få njuta av<br />

pärlor som titelspåret, ”Hun Lever Ikke<br />

Lenger”, ”Er Du Stolt Av Å Være Hvit” och<br />

”90 Åra”.<br />

Såg för snobbig ut<br />

På frågan om minnen från tiden med<br />

bandet lyfter Nils fram hela deras sista<br />

Tysklandsturné som den absoluta höjdpunkten,<br />

och Thomas instämmer:<br />

– Undergroundställen i städer runt om<br />

Europa, trevligt folk och bra band överallt,<br />

kan det bli bättre, menar han.<br />

– En kul anekdot jag minns var att Stian<br />

”De satte standarden<br />

för det som<br />

idag ses som det<br />

klassiska norska<br />

hardcoresoundet.<br />

De norska banden<br />

hade en egen stil<br />

som inte var en<br />

direkt kopia av<br />

den hardcore som<br />

spelades i USA och<br />

Storbritannien.”<br />

inför en turné köpte en hög kostymskjortor<br />

att spela i. På ett av spelställena gick<br />

han sedan ut för att hämta en nypa frisk<br />

luft, varvid han inte blev insläppt i lokalen<br />

igen för att han såg för snobbig ut!<br />

– Annars var vår spelning på Ungdomshuset<br />

i Köpenhamn en höjdare. Ett av<br />

våra favoritband, B.G.K., var förband till<br />

oss då.<br />

Och på avdelningen vänskapsband är<br />

jag naturligtvis tvungen att kolla om de<br />

hört vännerna Rövsvetts cover på ”Vi Vil<br />

Ikke Ha”:<br />

– Den har jag självklart hört, svarar<br />

Thomas, och jag tyckte de gjorde den<br />

jävligt bra!<br />

Spreds för vinden<br />

Sagan Kafka Prosess tog som sagt slut<br />

i mitten av åttiotalet. Enligt Nils och<br />

Thomas fanns det ingen mer dramatisk<br />

orsak än att medlemmarna spreds för<br />

vinden till andra projekt istället.<br />

Gunnar fortsatte som sångare So<br />

Much Hate och återfinns idag i Tyskland<br />

där han frontar Bone Idols. Stian<br />

gick vidare till att bli trummis i Within<br />

Range. Thomas fortsatte i Stengte Dører<br />

och avslutade sedan sitt musicerande<br />

i bandet Stookers för tiotalet år sedan.<br />

Fridtjof slutade spela i band, men var<br />

chaufför åt Stengte Dører istället. Nils<br />

plockades upp av Raga Rockers och har<br />

sedan gett ut skivor tillsammans med<br />

Prepple Houmb. Idag släpper han musik<br />

under sitt eget namn och tanken är att<br />

det framöver ska utmynna i ett riktigt<br />

band.<br />

Avslutningsvis frågar jag vad i karriären<br />

de är mest stolta över, och förvå-<br />

18 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


”De flesta<br />

i bandet<br />

kände<br />

varandra<br />

från förr,<br />

genom<br />

husockupationer<br />

och<br />

liknande<br />

aktioner.”<br />

Foto: Jenny Plaits<br />

Foto: Helge Schreiber<br />

nande nog nämner ingen av dem Kafka<br />

Prosess!<br />

– Svår fråga, svarar Thomas, men jag<br />

hamnar nog tillbaka på Bannlyst och<br />

Psykisk Terror. Det är från dessa band<br />

min punksjäl kommer ifrån.<br />

– Jag är glad över att ha spelat så pass<br />

länge i så pass många band, och ändå<br />

känner att jag har mer att ge, menar<br />

Nils. Annars är jag väldigt stolt över att<br />

varit med i Raga Rockers på ”Übermench”-plattan<br />

och den efterföljande<br />

turnén.<br />

Norskt hardcoresound<br />

Helge avslutar med att ge sin syn på<br />

vad Kafka Prosess betydde både för<br />

norsk och europeisk hardcore:<br />

– De satte standarden för det som<br />

idag ses som det klassiska norska hardcoresoundet.<br />

De norska banden hade en<br />

egen stil som inte var en direkt kopia av<br />

den hardcore som spelades i USA och<br />

Storbritannien.<br />

– Då var de det starkaste kortet i en diger<br />

hand bestående av gäng som Stengte<br />

Dører, Barn Av Regnbuen, Life But How<br />

To Live It? och Data Morgana. Idag heter<br />

några av efterföljarna Knuste Ruter,<br />

Urbanoia, Faensmakt och Terrorstat,<br />

och scenen är lika vital idag som under<br />

åttiotalets glansår.<br />

Kommer vi då få se ett återförenat<br />

Kafka Prosess kan en undra? Ja, när Blitz<br />

firade tio år var det tänkt att de skulle<br />

spela. Bandet repade och namnet fanns<br />

på affischerna, men väl framme vid<br />

jubileumsgiget drog de sig ur. Så ur den<br />

synvinkeln ser det inte speciellt ljust ut.<br />

Men Nils kan istället bjuda på en annan<br />

nyhet:<br />

– Vi har beslutat oss för att göra en<br />

återföreningsspelning med Svart Framtid,<br />

berättar han. Tanken var att vi skulle<br />

spela på Blitz i våras, men då vi inte hann<br />

knyta ihop projektet får det bli nu i sommar<br />

istället. Det kommer bli lite speciellt<br />

att träffa Gunnar igen, vi har inte pratat<br />

med varandra på 20 år!<br />

En godbit som vi ändå kan hoppas<br />

ger mersmak, och eventuellt ett sug att<br />

även ge Kafka Prosess en ny chans. Tills<br />

vi vet mer får vi plocka fram de gamla<br />

vinylerna och låta oss svepas med den<br />

västliga virvelvind bandet en gång var i<br />

vår punkvärld.<br />

Patrik Södling<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

19


<strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong> gillar ska, därför viker vi 10 sidor<br />

Ska är det nåt att ha? <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong><br />

är väldigt förtjust i några av de<br />

banden som gör sig hörda på den<br />

svenska scenen just nu, som Spökstan,<br />

Ska’n’Ska och The Liptones.<br />

Men hur mår scenen? Inget vidare<br />

enligt de experter <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong><br />

konsulterat.<br />

– Det finns en del band men scenen är inte<br />

jättespännande, inleder Rikard Schaffer på<br />

långlivade <strong>zine</strong>t/skivbiolaget/distron<br />

A message to you.<br />

– Hela ska scenen generellt har väl mer<br />

eller mindre stått stilla i 20 år. Det kommer<br />

nya bra band men den får ingen större<br />

uppmärksamhet och publiken är på ungefär<br />

samma nivå. Det brukar ju komma en liten<br />

våg vart tionde år, men det har det inte gjort,<br />

lägger Stefan Widell (A message to you) till.<br />

– Den svenska ska-scenen skulle verkligen<br />

förtjäna ett genomslag till gemene man,<br />

menar Henrik Bjugård (A Message to you).<br />

På 90-talet hade vi en hel mängd kul och bra<br />

band som Chickenpox och Liberator. Och<br />

den fantastiska känsla som<br />

drabbar de som idag går och<br />

ser en spelning med Liptones<br />

borde få drabba fler.<br />

– De bästa banden idag<br />

ligger redan på vårt bolag,<br />

fortsätter Rikard. Vi kommer<br />

att släppa T-Shirts i<br />

höst vilket är så himla kul<br />

då det är musik som vi lyssnade<br />

på i början av våra karriärer. Jag tycker<br />

att det bästa svenska bandet genom tiderna<br />

dock är USCB Allstars, de är svårslagna. En<br />

av mina bästa ska live upplevelser på sista<br />

tiden var dock Ska’n’Ska som vi körde ett<br />

gig med på en knökfullt Staybar våren 2017.<br />

Sånt sjukt jäkla drag! Det var roligt. Sedan<br />

bör jag väl tillägga att det är nog vi som<br />

utvecklat vårt lyssnande genom åren. Det<br />

som funkade för 20 år sedan funkar inte alla<br />

gånger idag. När snabb ska var det som var<br />

mest poppis då var vi såklart mot det och<br />

idag när vart och vart annat band spelar<br />

någon form av original inspirerad ska då<br />

vill vi såklart som de antagonister vi är<br />

hellre höra snabb ska.<br />

”Den svenska<br />

ska-scenen skulle<br />

verkligen förtjäna<br />

ett genomslag<br />

till gemene man.”<br />

Står still<br />

A message to you-trion får medhåll<br />

av Spökstan om tillståndet i<br />

scenen. De menar att den svenska<br />

ska-scenen alltid varit ganska<br />

liten. Och även Ska’n’Ska målar<br />

upp samma bild.<br />

– Den svenska ska-scenen står ju<br />

i princip helt stil i nuläget! Det finns<br />

några gamla rävar som håller fanan<br />

högt och sliter på. Men spelar man ska så<br />

snittar man väl på en 10-20 bandmedlemmar.<br />

Så det är både svårt ekonomiskt och<br />

att hålla ihop det som ”kompisar”.<br />

A message to you, Spökstan och Ska’n’Ska<br />

huserar i Stockholm, där finns också Skandalites.<br />

Anna Koman i sistnämnda väljer<br />

att peka på att det finns en skara trogna<br />

ska-fantaster i huvudstaden och några ställen<br />

att hänga på.<br />

– Organisationen ”Spela live” verkar för<br />

en livescen med förkärlek<br />

för ska, rock, punk och har<br />

bland annat intagit scenerna<br />

Göta källare, Broder<br />

Tuck och Kings Table och<br />

några mindre pubar. Klubben<br />

”Oldies”, som regelbundet<br />

spelar gammal vinyl,<br />

håller liv i ska-, rock steadyoch<br />

northern-movesen hos<br />

övervintrade mods, originalskins och dreads<br />

och har bidragit till att föra intresset vidare<br />

till nya generationer. ”Stockholm ska-scen”<br />

(hittas på Facebook) håller alla ska-fans<br />

uppdaterade och annonserar kommande gig<br />

i Stockholm.<br />

Svårt hitta vettiga blåsare<br />

The Liptones från Tidaholm och Malmös The<br />

Bustups är mer eller mindre veteraner, trots<br />

att deras perspektiv är lite annorlunda är<br />

slutsatserna desamma.<br />

– Den har ju snarare avvecklats tyvärr. Det<br />

kan vara en svår musik att klura ut också<br />

som kräver många medlemmar med blås<br />

och allt. Och ju fler kockar destå mer strul.<br />

Det kan säkert vara ett hinder. Jag menar var<br />

hittar man vettiga blåsare lixsom, skrattar<br />

Henke i The Liptones<br />

– Just nu känns det ganska trött, säger<br />

Anders Baeck i The Bustups.<br />

Men han väljer att tolka det rådande tillståndet<br />

som något positivt.<br />

– Men kanske behövde den dö innan den<br />

ska (!) leva igen. Ska-vågorna har kommit<br />

och gått under alla år. Det finns några band<br />

som jobbar på och gör det bra. Den svenska<br />

reggaescenen har ju exploderat de sista<br />

åren och vi jobbar för att ska-musiken ska<br />

följa det exemplet. Ska är ju grunden och<br />

föregångaren!<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

20 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


åt den svenska scenen då och nu.<br />

Vilka band/<br />

artister skulle ni<br />

vilja tipsa om?<br />

The Bustups:<br />

The Talks, The Frightnrs,<br />

The Slackers, The One Night<br />

Band, The Steady 45s, The<br />

Sidewalk Doctors, The<br />

Liptones, The Beat from<br />

Palookaville och Westcoast<br />

Backbeat Orchestra.<br />

Fokus på<br />

danssväng<br />

med tempo<br />

Skandalites bildades hösten 2005 av Bödeln<br />

(Anders Westholm) och Dr. Painkilla’ (Anna Koman)<br />

som hade snackat om att starta ett skaband<br />

i tjugo års tid. De lyckades få med sig några av sina<br />

favoriter från sitt tidigare muskaliska liv i Baby<br />

Snakes, Bushtrain, The Joints, Klinga och Kokowerk.<br />

Idag är Skandalites ett åtta–nio personers<br />

skaband.<br />

– Vi spelar övervägande egna låtar och ska-beats<br />

inspirerade av alla skavågor från jamaicanskt<br />

60-tal via brittiskt 70-80-tal, amerikansk 90-tal<br />

nedkokat till ett eget Skandalitiskt sound, säger<br />

Anna Koman. Förutom detta har vi tolkat death<br />

metal, tysk electronica och andra favoriter i rask<br />

baktakt. Allt med fokus på danssväng med tempo.<br />

Våra egna låtar är skrivna av olika medlemmar<br />

och texterna är en mix av existensiella teman, bara<br />

nonsens eller smått bisarra.<br />

En spelning i månaden<br />

Skandalites har i genomsnitt ett gig per månad och<br />

spelar över hela Sverige, men mest i Stockholm<br />

och närliggande städer som Norrköping, Örebro,<br />

Linköping, Hällefors, Uppsala och Bredsjö, där Bödeln<br />

har sitt andra hem. I Stockholm har de bland<br />

annat spelat på Mosebacke, Klubb Kalashnikov,<br />

Göta Källare, Kulturhuset, Klubb Rudette, Tantogården<br />

och ett lång rad mindre sunkhak, fester och<br />

mindre festivaler genom åren.<br />

– På fritiden ägnar sig våra medlemmar åt bland<br />

annat båtbyggeri, kirurgi, betongtransport, skriver<br />

manus till julkalendern och mer barnförbjuden litteratur,<br />

logopedi, utformar landskap och skulpterar<br />

lik. Utöver det pågår helt vanliga familjeliv som<br />

med tiden kommit att invävas i bandets sociala<br />

sfär. Bödelns dotter har till exempel skrivit en av<br />

låttexterna på senaste skivan. Eget krogliv och<br />

nätverkande med scenerna kommer tyvärr lite på<br />

undantag därav och i avsaknad av manager blir det<br />

djungeltrumman som sköter våra gig-uppdrag. På<br />

grund av alla medlemmars plikt-fyllda ”fritid” och<br />

ytterst skral ekonomi har vi fått avböja smickrande<br />

erbjudanden efter att ”Skank or die” strömmat<br />

ut i etern att besöka Venezuela, USA och Spanien.<br />

Vi får nöja oss med äran och passa på att skryta<br />

för läsarna här i ett försök att erövra en något<br />

svårfångad rock’n’roll-image för ett gäng hårt<br />

arbetande musiker.<br />

Skandalites har släppt två plattor. ”Golden classics”<br />

2012 och ”Skank or die” 2015.<br />

– Vi är stolta över att den första mastrats av<br />

framlidne Stig Vig och är utgiven av bolaget Ball.<br />

<br />

Mattias Grenholm<br />

Spökstan:<br />

Jävlar va svårt, det finns<br />

ju hur många som helst,<br />

särskilt om man tar med<br />

all musik som vi i bandet<br />

lyssnar på, från reggae och<br />

punk till jazz och country<br />

mm. Om vi pratar ska-musik<br />

så kan man ju förutom<br />

Liptones, Ska’n’Ska, Charlie<br />

Skaville, Autoklang också<br />

nämna utländska band<br />

(låtar) som The Aggrolites<br />

(Work to do), Ocean 11<br />

(Let´s start again), Dr Ring<br />

Ding (One Scotch, One<br />

Bourbon, One Beer), The<br />

valkyrians (Mongoloid),<br />

Giuliano Palma & The Bluebeaters<br />

(till exempel den<br />

gamla ”synth”-klassikern<br />

Wonderful Life). Kompbandet<br />

The Bluebeaters har<br />

också gjort egna grejer som<br />

är bra, youtuba på True<br />

Confessions.<br />

Ska’n’Ska:<br />

Om du vill lyssna på lite bra<br />

latinamerikansk SKA så får<br />

man inte missa band som<br />

Los Calzones, Panteon Rococo,<br />

Los Fabulosos Cadillacs<br />

och karamello Santo. När<br />

det kommer till balkanmusik<br />

så är Goran Bregovic ett<br />

måste. Men också band som<br />

Fanfare Ciocarlia, Mahala<br />

Rai Banda och Shantel. Sen<br />

har vi såklart Daniel Norgren,<br />

han är det bästa som<br />

har hänt Sverige!<br />

The Liptones:<br />

Mårten: Blues Busters!!<br />

Finns en Trojansläppt samling<br />

med denna Jamaica<br />

duo, sent 60 - tidigt 70-tal.<br />

Lite soulig ska när den är<br />

som absolut bäst!<br />

Mo: Har man ingen koll på<br />

2-Tonebanden så kan du<br />

börja där. Och The 4-Skins<br />

såklart.<br />

Henke: Engelska dj:duon<br />

Thievery Corperations<br />

senaste är en riktigt grym<br />

reggaeplatta. Punkmässigt<br />

sett stockholmsbanden The<br />

Tlark och Psykbryt som jag<br />

tycker är svinbra. Och har<br />

du inte lyssnat på Ska’n’Ska<br />

så gör det för dom är<br />

grymma.<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

21


A message to you<br />

Henrik Bjugård Rikard Schaffer Stefan Widell<br />

Lyssna, dansa och<br />

A message to you är ska-scenens sambandscentral i dagens<br />

läge. AMTY ger ut skivor, arrangerar spelningar och har en<br />

webshop där du hittar det du inte visste att du ville ha. En<br />

gång i tiden gjorde AMTY dessutom fan<strong>zine</strong>t A message to<br />

you.<br />

Ni drog igång AMTY med fan<strong>zine</strong>t redan<br />

1991. Är det samma personer som varit<br />

aktiva hela tiden? Vad var syftet/tanken<br />

i början?<br />

– Det var jag (Stefan Widell) som drog<br />

igång tidningen med en kompis 1991. I början<br />

var det lite olika människor inblandade.<br />

Rille (Rikard Schaffer) kom med tidigt och<br />

något senare Henke (Henrik Bjugård) också.<br />

Så cirka de senaste 20 åren har det varit vi<br />

tre. Utan dem hade nog inte AMTY överlevt<br />

så länge. Måste nämna Anders också som<br />

var med länge och gjorde mycket för oss.<br />

Tanken med fan<strong>zine</strong>t, från början och så<br />

länge det begav sig, var en ren passion och<br />

kärlek till skamusiken. Jag ville göra något<br />

för scenen, och var väl lite bättre på att skriva<br />

eftersom jag inte kan ta en ton med ett<br />

instrument. Jag började åka på ska festivaler<br />

och spelningar i främst England och Tyskland<br />

i slutet av 80-talet och inspirerades av<br />

scenerna där. Jag köpte alla nya skivor som<br />

kom och hade bra koll på de nya banden, så<br />

jag ville förmedla det vidare här i Sverige,<br />

där scenen var väldigt mycket mindre.<br />

Berätta om tidningen.<br />

– Det blev 24 nummer. Det sista utkom<br />

2007, tio år sedan alltså. Inte så länge sedan<br />

men det har ändå hänt mycket de tio senaste<br />

åren. Då gick det fortfarande att sälja<br />

cd-skivor och vi var inte fullt lika digitala. En<br />

tidning var nog rätt ok att sälja fortfarande<br />

då (även om upplagan alltid varit ganska<br />

blygsam). Tror åren efter 2010 så skulle nog<br />

en tidning få väldigt lite uppmärksamhet i<br />

hård konkurrens med bloggar etc. Kanske<br />

har det vänt lite nu och fler vill återigen ha<br />

en tidning eller en vinylskiva.<br />

Blir ni inte sugna på att sätta igång på<br />

nytt?<br />

– Vi har alltid sagt att vi ska göra ett sista<br />

nummer då vi begraver tidningen. Men den<br />

är nog redan nedlagd för gott. Det är svårt<br />

att hålla igång allt, tidningen, skivbolag, spelningar,<br />

och webshopen. Man måste prioritera<br />

och då fick tidningen stryka på foten, det<br />

tar ju så lång tid att skriva ihop ett nummer.<br />

Vi säljer lite lösnummer fortfarande och vi<br />

blir alltid lika glada när någon beställer ett<br />

nummer, så man vet aldrig!<br />

Hur ser ni på AMTYs utveckling under de<br />

här 25 åren?<br />

– Från väldigt lite till lite mera. Vi har<br />

egentligen utvecklats enormt om man jämför<br />

från starten till idag. Men eftersom det<br />

gått så långsamt över så många år reflekterar<br />

man inte över det. Men för att vara en<br />

hobby har vi gjort ganska bra ifrån oss. Ser<br />

vi till postorder och skivbolaget så har vi<br />

hela tiden haft en expansiv kurva. På gigsidan<br />

har det varierat desto mer. För drygt<br />

tio år sedan sa vi till exempel ”aldrig mer<br />

konsertarrangör” men så gjorde vi ett litet<br />

gig igen och det gick bra och då får man ju<br />

blodad tand. Men det händer förstås även nu<br />

att vi står där med en för stor lokal, eller för<br />

lite folk på spelningarna. Vi har alltid varit<br />

Vilka fem-tio ska-skivor skulle ni sätta<br />

i öronen på den som aldrig hört ska?<br />

Det här är klurigt. Det spänner ju över så lång<br />

tid, från början av 60-talet fram till nu.<br />

Någon samling med Skatalites och Prince Buster<br />

för att få inblick i hur det lät från början. Här<br />

nedan kommer ett axplock från lite olika epoker.<br />

The Wailers ”The Wailing Wailers”<br />

Desmond Dekker ”The writing on the wall”<br />

The Specials ”Same”<br />

Bim Skala Bim ”American playhouse”<br />

Hotknives ”Home”<br />

Mr. Review ”Walking down Brentford road”<br />

(egentligen alla skivor med dem).<br />

Dr. Calypso ”Toxic sons”<br />

Ventilators ”Orange flowers”<br />

USCB Allstars ”Class brutàls”<br />

The Liptones “Sidospår”<br />

noga med att banden vi gjort konsert med<br />

ska få betalt och att ingen ska behöva lira<br />

gratis. Det har varit viktigt för oss. Under ett<br />

par år körde vi klubb varannan torsdag på<br />

Läckerbiten vilket var en kul era, men inget<br />

vi skulle hinna med idag. Festivalförsäljning<br />

är en annan del som sina upp och nergångar.<br />

Störst för oss var helt klart Augustibuller.<br />

Där kunde vi verkligen nå ut till många<br />

och det gav riktigt bra pengar. De pengar<br />

som kommit in / kommer in investerar vi i<br />

scenen. Vi tar inget för egen vinning förutom<br />

att vi bjuder oss själva på resor till ska-festivaler<br />

etcetra. Det är ett bra upplägg.<br />

Idag är AMTY bland annat ett skivbolag,<br />

hur tänker ni där?<br />

– Ja det kan man undra ibland? Att släppa<br />

skivor var något vi ville göra tidigt. Det första<br />

släppet kom 1999. Anledningen var att<br />

det blev just då var att vi både hade råd och<br />

22 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


njut<br />

hade funnit ett band vi verkligen gillade. Det<br />

dröjde nog ett tag innan vi ens vågade kalla<br />

oss skivbolag. Under en ganska lång tid nu<br />

har vi ökat takten på utgivningarna, men får<br />

nog lugna oss lite. Den här vinylhypen är ju<br />

väldigt överdriven. Det är ju inte så konstigt<br />

att försäljningen av vinyl går upp med flera<br />

hundra procent när det var noll innan. Vi har<br />

ganska svårt att få våra släpp att gå runt (undantaget<br />

Liptones) men i långa loppet ska<br />

nog de flesta gå runt. Men vi måste erkänna<br />

att vi gjort några rejäla djupdykningar. Det<br />

är väldigt frustrerande när en skiva man tror<br />

på, och verkligen gillar, som sedan alls inte<br />

säljer.<br />

Hur ser ni på framtiden för AMTY, vilka<br />

är er planer?<br />

– Vi försöker dra ner på skivsläppen just<br />

nu. Vilket är lättare sagt än gjort då vi har<br />

en del projekt att slutföra. Plus att det alltid<br />

dyker upp något vi inte kan säga nej till, för<br />

att det är så bra. Närmast kommer en singel<br />

med de gamla svenska ska bandet T-Shirts.<br />

Efter det en 10” (ett format vi länge velat<br />

ge ut) med Headons och en Lp med Scenic<br />

Belly uppföljt av Dokas nya LP. I sommar<br />

åker vi med The Liptones till Rosslau ska<br />

festival i Tyskland och Rebellion i Blackpool.<br />

Till hösten/vintern kommer vi förmodligen<br />

anordna några spelningar.<br />

– Kontinuerligt tar vi in nya skivor och<br />

annat till webshopen, och jagar hela tiden<br />

begagnad vinyl. Det är en viktig del för att<br />

hålla intresset uppe för kunderna. Sälj eran<br />

skivsamling till oss!<br />

Till sist, vad är grejen med ska?<br />

– Vilken dum fråga!? Det är bara att lyssna,<br />

njuta och dansa!<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

Vad är grejen<br />

med ska?<br />

The Bustups:<br />

Varje subkultur behöver<br />

sin dansmusik och ska är<br />

det som blir dansant för<br />

just oss. Testa själv vetja!<br />

Men akta er, ni fastnar<br />

lätt!<br />

Spökstan:<br />

Svår fråga egentligen.<br />

Vad är grejen med<br />

musik? Men ska-musiken<br />

har väl en energi som<br />

vi tycker om. Allra helst<br />

när det finns lite svärta<br />

i botten. Det är ju en<br />

ibland ganska misshandlad<br />

musikform (och det<br />

finns säkert någon som<br />

tycker att vi gör det ha<br />

ha) där den serveras som<br />

enbart en sorts trallvänlig<br />

kostymmusik av studentband…<br />

det är inget vi går<br />

igång på. Sen spelar vi ju<br />

inte bara ska utan också<br />

reggae. Så länge alla i<br />

bandet är nöjda med<br />

resultatet så spelar det<br />

ingen roll.<br />

Ska’n’Ska:<br />

När vi fick höra Manu<br />

Chao och hans Radio-<br />

Bemba-platta så var vi<br />

helt sålda! Då insåg vi att<br />

man kan göra hård röjig<br />

musik men ändå få det<br />

att svänga som satan.<br />

Antar att det är det som<br />

är just grejen med SKA,<br />

väldigt medryckande,<br />

dansant och fartfyllt på<br />

samma gång.<br />

The Liptones:<br />

Mo: SKA-musik i all ära<br />

men det är 2-Tone ska:n<br />

som är grejen typ The<br />

Specials och Madness:<br />

Det är baktakten och den<br />

coola estetiken som gör<br />

grejen.<br />

Henke: Grejen är att<br />

det är världens gladaste<br />

argaste musik. Jag får ut<br />

lika mycket aggressivitet<br />

genom vår typ av ska som<br />

genom punk. Man lurar<br />

folk att man är ett trevligt<br />

band sen får dom en<br />

känga i nyllet. Fast på ett<br />

trevligt sätt!<br />

Mårten: Ska är ju en<br />

jävligt uppryckande stil<br />

att både lyssna på och<br />

lira. Och fortfarande en<br />

utmaning att fixa till när<br />

man egentligen tänker<br />

i termer som punk och<br />

rock.<br />

Medvetna och<br />

tacksamma<br />

The Liptones slog världen, eller åtminstone mig, med häpnad<br />

för något år sedan med det excellenta albumet ”Sidospår”, där<br />

skaraborgarna för första gången skrev låtarna på svenska. I år<br />

fyller bandet 20 och en kan ju undra vad som inspirerat och<br />

influerat bandet under alla åren.<br />

– Jag tycker vi är jävligt bra på att ta upp influenser från det<br />

mesta. Allt från Jamaica och engelska ska/punkscenen såklart<br />

till Kraftwerk, svensk progg och black metal. Det finns även en<br />

låt som är helt byggd av en Eddie Meduza låt. Säger inte vilken<br />

dock, säger Henke.<br />

Mårten nämner Dead Kennedys, The<br />

Replacements, Rancid, 60-tals ska,<br />

northern soul och The Who. Medan Mo<br />

väljer de tunga klassikerna.<br />

– Specials och Madness såklart men<br />

också Liberator och Rancid. Desmond<br />

Dekker och Jimmy Cliff.<br />

Hur skulle ni vilja beskriva gårdagens<br />

The Liptones, och hur beskriver ni dagens?<br />

– Förr repade vi jämt, hade större drömmar, fattade ingenting<br />

och hade ett jävla ös. Nu är det mindre rep och vi är mer medvetna<br />

och tacksamma över den lilla plats vi har i musikvärlden<br />

och över alla människor och platser vi får uppleva genom<br />

bandet. Livsglada och fortfarande ett jävla ös, säger Mårten<br />

– Jag tycker fan inte det är nån skillnad. Tycker vi kör på i<br />

samma stil som förr... eller? funderar Mo<br />

– Vi är mycket fetare nu förutom saxofon-P-A som smalnat<br />

av som fan och delat ut sina kilon till oss andra. Vi kanske är<br />

något nyktrare på scen nu än förr, tror Henke.<br />

The Liptones spelar i sommar på tyska This is ska-festivalen<br />

samt Rebellion i England. De hoppas också kunna fira 20-årsdagen<br />

på hemmaplan<br />

– Vi ska försöka få till någon spelning här hemma med lite<br />

gästartister. Men det är inget bokat än, säger Mo.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

23


T-Shirts satte<br />

ska på listan<br />

för 37 år sen<br />

Foto: Tuva Ramberg<br />

1979 släpptes den första singeln<br />

på den brittiska etiketten 2-Tone,<br />

och därmed var stenen i rullning.<br />

Snart skulle baktaktstonerna ljuda<br />

över fler städer än Coventry och i<br />

fler länder än England. De smittande,<br />

dansanta skatakterna gjorde<br />

också sina avtryck här i Sverige.<br />

Band som Dag Vag, Ebba Grön och<br />

Knugens Håf hade en eller ett par<br />

skalåtar på sin repertoar, men rena<br />

skaband fick man leta länge efter.<br />

I Stockholm fanns dock en nybildad<br />

grupp som gick under namnet Taxi.<br />

Med sångaren och gitarristen Jon<br />

Hammer, basisten Anders Engström<br />

och trummisen Pelle ”Pop” Nordwall<br />

kompletterades sättningen<br />

med leadgitarristen Bie Karlsson.<br />

– Pelle och Jon bildade bandet redan 1977,<br />

men det var inte förrän Anders anslöt som<br />

de började testa att spela låtarna i baktakt,<br />

berättar Bie. Och själv anslöt jag till bandet<br />

året därpå och då var det fullt skafokus.<br />

En monsterhit<br />

Taxi släppte en singel, ”Time in a bottle”,<br />

på egen etikett innan de plockades upp av<br />

Sonet. Då hade de efter flera byten antagit<br />

namnet T-Shirts. Om huruvida T-Shirts var<br />

landets första skaband, och huruvida de<br />

var ett renodlat skaband eller inte, tvistar<br />

de lärda om lite då och då. Men faktum är<br />

att de med sin monsterhit ”Walk on water”,<br />

debutsingeln på Sonet, var först med att<br />

placera en skalåt på de svenska listorna.<br />

Singeln följdes upp av en mini-lp, som släpptes<br />

samtidigt som bolagskompisarna Docent<br />

Död och Dave & The Mistakes paketerades i<br />

samma format. Och dessa tre akter skeppades<br />

sedan iväg på en längre Sverigeturné.<br />

Det är nog inte helt fel att säga att det var en<br />

paketturné med landets då tre hetaste unga<br />

band som drog land och rike runt.<br />

– Det var otroligt kul att åka runt tre unga<br />

band på det där viset. Ett rullande 24-timmarparty!,<br />

minns Bie. Banden turades om<br />

att toppa men som sista extranummer<br />

körde vi alltid Arthur Conleys ”Sweet Soul<br />

Music” tillsammans. Mottagandet var lite<br />

olika i olika städer för alla banden, men att<br />

”Walk on Water” var en stor hit det var alltid<br />

uppenbart, nästan i klass med Docent Döds<br />

”Solglasögon”.<br />

En ung upplaga av undertecknad såg spelningen<br />

på Hofors Folkets Hus, en lyckoruskväll<br />

som toppades av att jag fick skaka hand<br />

med min stora idol Joppe Pihlgren i Docent<br />

Död.<br />

– Hofors minns jag mycket väl, det var sista<br />

spelningen på turnén före avslutningen i<br />

Stockholm. Bokningsbolaget kom upp och<br />

bjöd på sprit, så efterfesten på hotellet spårade<br />

ur lite, ler Bie.<br />

”Trodde vi var helt bortglömda”<br />

1981 utökades sättningen med Ylva-Li Björk<br />

på klaviatur, och T-Shirts släppte med denna<br />

konstellation sin första och enda lp ”Mr<br />

Swing”. Skavågen hade dock börjat klinga av,<br />

så trots en ytterligare hit med singeln ”I’m<br />

The Television” började bandets saga lida<br />

mot sitt slut. Jon satsade på en solokarriär<br />

istället och resten av gruppen fortsatte under<br />

namnet Gang Bang. Bie dök sedermera<br />

upp som gitarrist i vad som då hette Docenterna,<br />

och medverkade på deras lysande lp<br />

”Söderns Ros”. Men T-Shirts var ett minne<br />

blott. Lite då och då har namnet dykt upp<br />

i olika skasammanhang, när det pratas om<br />

band förr och då, och inte minst när det i<br />

olika forum diskuterats vilka som egentligen<br />

var störst och först. Något Bie visade sig vara<br />

totalt ovetande om:<br />

– Nej, jag trodde vi var helt bortglömda,<br />

24 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Hej kompis,<br />

det här är Spökstan!<br />

tills Universal beslutade sig att släppa hela<br />

vår katalog på olika streamade tjänster,<br />

berättar han. I samband med det beslutade<br />

Pelle, Anders och jag att ses, ta ett par öl och<br />

prata gamla minnen.<br />

– Vi skämtade om att vi borde göra några<br />

spelningar, fortsätter han, och när jag<br />

nämnde det för en bokare jag jobbat med i<br />

andra sammanhang satte han en spelning på<br />

en festival direkt! Det var bara att börja repa<br />

och lyckligtvis satt baktakten i fortfarande<br />

efter över 30 år. Vi kollade med Jon och<br />

Ylva-Li, men de var inte intresserade av att<br />

vara med utan önskade oss lycka till. Efter<br />

det pratade vi med Ludde Lorentz som nu är<br />

vår fjärde medlem.<br />

Nyskrivna låtar<br />

Så är det återbildade T-Shirts bara en kul<br />

grej för ett par spelningar, eller vad har de<br />

för planer, undrar jag.<br />

– Senare i år kommer A Message To You<br />

släppa en 7” med två nyskriva och nyinspelade<br />

låtar. Förhoppningsvis kommer vi göra<br />

några fler spelningar i sommar och höst.<br />

Först? Störst? Om detta kan de lärda<br />

fortsätta träta. Att T-Shirts fortfarande är relevanta<br />

får däremot de kommande spelningarna<br />

och nya singeln bevisa. Gott så!<br />

<br />

Patrik Södling<br />

Spökstan har precis spelat in en lp.<br />

Inspelningen gjordes i Dissekerad-Andrés<br />

studio i Hökarängen.<br />

– Jätteskönt ställe och bra känsla, säger<br />

Magnus.<br />

Spökstan spelade in alla grunder live på<br />

en dag med tre gitarrer, bas och trummor<br />

och sedan la de på lite mer gitarr, sax och<br />

sång.<br />

– Vi hoppas och tror att resultatet av<br />

att spela in det mesta live och under begränsad<br />

tid blir att musiken får en extra<br />

energikick, vi är i alla fall nöjda med det<br />

så här långt. Det är en del äldre låtar som<br />

vi inte gjort ordentliga inspelningar på,<br />

hela vägen från ”Hål i betongen”, en av de<br />

första låtar vi gjorde, till de senaste som<br />

vi bara spelat live den senaste tiden. Så<br />

det är som en sammanfattning av Spökstans<br />

första decennium.<br />

Lyrik på svenska<br />

Spökstan skriver alla sina texter på<br />

svenska, det var ett medvetet beslut<br />

bandet tog tidigt.<br />

– Kanske på grund av att reggae, punk<br />

och hiphop (som flera av oss också gillar)<br />

tidigare lämnat engelskan till förmån för<br />

svenskan. Ska-scenen har längre hållit<br />

fast vid engelskan, kanske på grund av att<br />

scenen är ganska liten och rätt anglofil.<br />

Magnus menar att det finns några få<br />

lysande undantag i historien, som ”Stå<br />

upp Svensson” med Reinholds.<br />

– Lite märkligt är det att det tagit sådan<br />

tid med tanke på att många svenska artister,<br />

som var tidiga med att spela reggae<br />

körde på svenska, som till exempel Peps,<br />

Dag Vag och Kalle Baah. Men det kanske<br />

kommer att ändras, inte minst med tanke<br />

på de många reggaeband/rappare som<br />

gjort en och annan ska-låt. Gränserna<br />

mellan olika musikstilar och subkulturer<br />

är inte lika tydliga som de var i slutet av<br />

70- och större delen av 80-talet… det är<br />

skönt.<br />

Ska, reggae och råpunk<br />

Spökstan har en ganska skön musikallisk<br />

bredd, här har det spelats ska, reggae och<br />

råpunk sedan urminnes tider.<br />

– Jag, Magnus (bas) och Janos är<br />

uppvuxna ihop i Sundbyberg och har<br />

spelat tillsammans i olika konstellationer<br />

sedan 90-talet. Det började i ska-bandet<br />

The Crooked Beat, som gav ut en skiva<br />

på AMTY och bland annt backade Judge<br />

Dread när han var här 1998.<br />

– Ur The Crooked Beat bildades reggaebandet<br />

Black Mariah som fanns i några år<br />

men som spelade sparsamt ute.<br />

– Anders, Pona (gitarr), Carl (trummor)<br />

och Felix (gitarr) är uppvuxna tillsammans<br />

i trakterna av Östersund och har<br />

spelat ihop i olika hög grad under åren.<br />

Anders och Pona har lirat mycket punk<br />

och hardcore i band som Strychnine,<br />

Monkey Radar och Rouges Utd. Idag<br />

spelar de utöver Spökstan också tillsammans<br />

i Knark och Makabert Fynd. Anders<br />

spelar även trummor i Societys Decline<br />

och säkerligen i något annat eller några<br />

projekt som inte jag har koll på.<br />

– Felix har spelat en massa reggae,<br />

bland annat i Congoman Crew som gjort<br />

rytmer till och backat flera reggaeartister.<br />

Carl har spelat alltifrån pop till reggae.<br />

Han har även gjort en skiva i eget namn<br />

och spelat i reggaebandet Paraden. Sofia<br />

(sax) spelar förutom i Spökstan också i<br />

nyss nämnda Paraden.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

25


Stockholm skank<br />

En fredag i augusti 1980 ringde jag på<br />

hos min nyfunna vän Rudis. Vi var femton<br />

år och skulle ses för första gången<br />

sedan han kommit hem från sin språkresa<br />

i England. När han öppnade kände jag först<br />

inte igen honom. Han var kortklippt och<br />

klädd i vit skjorta, smal svart slips och svarta<br />

kostymbyxor. Ivrigt bad han mig att komma<br />

in. När vi lärde känna varandra, någon<br />

månad tidigare, hade jag bland annat spelat<br />

Madness för honom i min kassettbandspelare<br />

och han verkade lika fascinerad som jag<br />

blev första gången jag hörde ska på radion.<br />

(One step beyond var det.) Det var som att<br />

allt stannade upp för ett tag och jag klev in<br />

i en ny värld. En instrumental och eggande<br />

värld. Jag följde honom upp till vardagsrummet<br />

där han satte på en skalåt och började<br />

dansa. Jag kopplade stilen till Madness<br />

skivomslag men hade aldrig sett rörelserna<br />

förut. Han berättade om klubbarna han varit<br />

på, musiken och dansen som han lärt sig där.<br />

Det var underbart att se. Jag tänkte att jag<br />

måste också lära mig det där.<br />

Det som fångade mig med ska var glädjen,<br />

rytmen och den coola attityden.<br />

Men jag lyssnade på lite av varje. Mest<br />

det jag hörde på radion, som new wave,<br />

The Jam, reggae, Ramones och en del punk.<br />

Några år tidigare hade jag fastnat för Dag<br />

Vag när de kom med sin första skiva. Där var<br />

också mycket glädje men det var lite mer<br />

flamsigt, och pubertalt.<br />

När vi lyssnat på skivorna han köpt sa<br />

Rudis att vi kunde gå hem till några polare<br />

han lärt känna som också var inne på ska. Vi<br />

gick dit och satt i ett litet rum i en lägenhet<br />

och lyssnade på musik och snackade. De var<br />

alla klädda i vit skjorta, svart slips och svarta<br />

byxor. Jag trivdes verkligen där. Så nästa<br />

fredag efter skolan gick jag till frisören och<br />

klippte mig.<br />

Pappa var svingpjatte i slutet av trettiotalet<br />

och hängde på Nalen. I källaren stod<br />

några snygga myggjagare som han sparat<br />

från den tiden. Och han hade ett gäng smala<br />

enfärgade slipsar i snygga färger hängande i<br />

garderoben, som han inte använde eftersom<br />

det var breda slipsar med fula mönster som<br />

gällde. Så de kunde jag också ta. De hänger i<br />

min garderob än idag.<br />

På Stora Nygatan i Gamla stan låg en<br />

affär som sålde begagnade kläder och<br />

prylar. (Det fanns inte många sådana<br />

affärer på den tiden, undantaget Myrorna<br />

och Militärens överskottslager). Jag hade<br />

Gränden vid Dirty Dickies i Gamla Stan.<br />

hört att de skulle sälja både tyska och<br />

engelska parkas där. Jag tyckte bäst om den<br />

engelska parkasen, men tyckte bara att jag<br />

hade råd med en tysk.<br />

Det ångrade jag ibland.<br />

Så var jag för första<br />

gången klädd på ett sätt<br />

som sa vilken musik jag<br />

lyssnade på och vilket<br />

gäng jag tillhörde. När<br />

jag kom in i lägenheten<br />

till mina nya polare lät<br />

de nästan lite besvikna<br />

över att jag övergivit min<br />

diffusa plastreggae look.<br />

Det gjorde mig lite förvånad,<br />

men det var skönt<br />

att känna att jag hade<br />

varit välkommen även om<br />

jag inte bytt stil.<br />

Vi började hänga på en fritidsgård i Hässelby<br />

och skankade i ring när personalen gick<br />

med på att spela någon låt vi hade med oss.<br />

Men efter några gånger tröttnade gänget<br />

av hårdrockare, som också hängde där, så de<br />

följde efter oss när vi gick därifrån. Jag bar<br />

på bandspelaren och hann inte reagera när<br />

mina vänner började springa. En av hårdrockarna<br />

tog min hatt och slängde in den i<br />

en trädgård och slog mig på käften. Sedan<br />

gick vi inte dit mer.<br />

Efter att ha provat ett disko på Söder där<br />

vi fick dj:n att spela ska så vi kunde dansa i<br />

ring igen, hittade vi till Dirty Dickies i Gamla<br />

Stan. Stället låg nere i en källare<br />

i en av de smala gränderna<br />

ner mot Skeppsbron. Där var<br />

trångt, svettigt och helt underbart<br />

att dansa. Och folk var<br />

så snyggt klädda. Där blev jag<br />

riktigt bra på min version av<br />

skank, som gick ut på att lyfta<br />

knäna riktigt högt och få till<br />

en knyckighet i rörelsen som<br />

förstärkte rytmen.<br />

Enda nackdelen med stället<br />

var att det låg i Gamla Stan.<br />

Skinheadsen hängde ofta vid<br />

tunnelbanestationen och de<br />

gillade inte ska-mods. Jag gillade<br />

inte dem heller, trots att<br />

vi lyssnade på samma musik. De ansåg att<br />

vi var medelklass och jag gillade inte rasism<br />

och våld. En dag blev någon brutalt misshandlad<br />

i gränden utanför Dirty Dickies.<br />

Jag snöade verkligen in på ska och köpte<br />

varenda singel och lp som gavs ut i den<br />

engelska skavågen. Svenska T-shirts och<br />

tyska Nighthawks köpte jag också skivor<br />

av, även om de inte var lika bra. Genom The<br />

Specials live-EP fick jag upp ögonen för den<br />

26 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


1980<br />

Ska’n’Skas dist drev<br />

publiken till vansinne<br />

jamaikanska ska’n. Även Nighthawks och<br />

Selecter gjorde gamla ska-covers upptäckte<br />

jag efterhand.<br />

Två samlings-lp med jamaicansk ska och<br />

rock steady från 60-talet lyckades jag få tag<br />

på och den musikaliska historien började<br />

klarna. Jag som trott jag att ska var en blandning<br />

av punk och reggae som växt fram ur<br />

punken, insåg nu att den här coola musiken<br />

blev till innan rock och pop ens blivit tillräckligt<br />

intressant för att lyssna på.<br />

Jag gillade alla de engelska skabanden<br />

lika mycket, men på olika sätt. De låtar jag<br />

tyckte allra bäst om att dansa till var The<br />

Beats ”Mirror in the Bathroom”, The Specials<br />

”Too Much too Young” och Madness ”My<br />

Girl”. Rent socialt var The Beats ”Ranking<br />

Full Stop” roligast, med de snygga stoppen i<br />

musiken som vi timade in.<br />

Själv kom jag inte till England förrän sommaren<br />

1981 och då var ska-vågen på väg att<br />

dö ut. Många av mina polare hade gått över<br />

till mods-musik och jag började utforska den<br />

musiken jag med. Vi klädde oss fortfarande<br />

likadant men dansen var inte lika rolig. Bara<br />

på en fest när någon satte på ”You Really Got<br />

Me” med The Kinks, kände jag en liknande<br />

dansglädje igen.<br />

Bengtzon<br />

Jag har inte kunnat sluta lyssna på<br />

Ska’n’skas sjua ”A-team” som kom ifjol.<br />

Dunder dansant ska filtrerad genom Goran<br />

Bregovis galenskap. Inte illa av ett gäng<br />

gamla metalmusiker får jag nog lov att<br />

säga.<br />

– Vi ville ha ett band där vi bara kunde<br />

ösa på, utan pretentioner och krav. ”Fan,<br />

ska vi inte starta ett kängpunkband där vi<br />

bara kan kötta på hur vi vill?” sa vi på en<br />

krog i Stockholm för drygt 13 år sedan,<br />

säger Ska’n’Ska i ett kollektivt svar.<br />

Det var det första lilla frö som sedan kom<br />

att bli Ska’n’Ska. Men som tur var blev det<br />

ingen kängpunk.<br />

– Många av oss spelade i metalband<br />

tidigare. Därav blev det ganska så ”hård”<br />

ska-musik. Det fick vi väldigt mycket kritik<br />

för i början, bara det att vi blanda in dist<br />

lite då och då gjorde folk helt vansinniga.<br />

Men det är ganska så blandat, vi har folk<br />

som är skolade musiker och har det som<br />

yrke. Men merparten gör det på en passionerad<br />

hobbynivå och har ”vanliga/riktiga”<br />

jobb på sidan om.<br />

Balkankrydda<br />

Ska’n’Ska är ett riktigt storband, tio personer<br />

ingår i truppen. Då blir det väldigt<br />

många olika smaker och influenser som<br />

ska samsas. Men de har faktiskt några<br />

gemensamma hjältar: Goran Bregovic,<br />

Shantel, Manu Chao, Los Fabulossos Cadillacs<br />

och Rage Against The Machine.<br />

Och det är förstnämnda Goran Bregovic-influensen,<br />

den här balkankryddan, som ger<br />

Ska’n’Skas sound en extra skjuts men även<br />

en egen identitet.<br />

– Ja den kryddan är helt och hållet Emir<br />

Kusturicas förtjänst! Både hans musik och<br />

filmer är helt fantastiska. Och dom har<br />

fått oss att upptäcka och älska balkanmusiken.<br />

Men till en början var det absolut<br />

inte någon självklarhet att blanda in det.<br />

Våra stora idoler i början var band från<br />

Latinamerika och det var mer så vi ville<br />

låta. Men vi skriver all musik tillsammans i<br />

replokalen och testar/jamar/blajar väldigt<br />

mycket. Så då faller det sig ganska naturligt<br />

att också Balkaninfluenserna smyger sig<br />

in i musiken. Sedan har vi en sån extremt<br />

grym blåssektion som också bemästrar<br />

att spela sådan typ av musik. De ska dom<br />

fan ha grabbarna! Håller absolut med om<br />

att det ger musiken en extra skjuts och<br />

blir jäkligt röjig. Och desto röjigare, desto<br />

bättre!<br />

Ifjol kom den utsökta singeln ”A-team”,<br />

hur ser ni på den idag?<br />

– Först och främst så har vi alltid drömt<br />

om att få släppa vår musik på vinyl, vilket<br />

vi fick med ”A-Team”. Sen har ett annat mål<br />

varit att släppa något på AMTY Records. De<br />

har liksom varit kungar i branschen sen vi<br />

började och AMTY var även väldigt kritiska<br />

till vår lite speciella ska när vi precis hade<br />

startat. Om inte säga att de rent av hatade<br />

den. Sen gick det några år och de kom krypande<br />

på knäna och bad om att få släppa<br />

grejer med oss.. Men det ska nämnas att vi<br />

kanske inte var svinbra i början, så deras<br />

kritik var väl inte helt obefogad...<br />

Ny skiva i höst<br />

I höst ska det enligt planen komma en ny<br />

sjua med tre låtar.<br />

— Tre riktigt bra låtar om du frågar oss<br />

så det går inte riktigt att kalla det en singel.<br />

En av låtarna är en cover helt på spanska<br />

och med vår ena gitarrist på sång. Första<br />

gången vi släpper en låt där han sjunger<br />

och det är riktigt jäkla bra! Men vi har tio<br />

starka viljor i bandet och ibland är vi inte<br />

helt överens, då har saker en tendens att<br />

dra ut på tiden. Men som sagt, till hösten är<br />

det tänkt i alla fall.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

27


Det här reportaget publicerades i Aftonbladet 1986,<br />

Skinheads,<br />

ska och<br />

antivåld<br />

På konsert med åttamannabandet Reinholds.<br />

Spelning i Stockholm. Längs väggarna<br />

står människor i jeans och kostym.<br />

Framför scenen dansar, hoppar och<br />

vrålar unga män med stora kängor och<br />

renrakade skallar.<br />

De rör sig likt popcorn i en kastrull.<br />

På scenen står Reinholds – åttamannabandet<br />

som är både långhårigt och prydligt<br />

klätt – och som är Stockholms skinheads<br />

hjältar.<br />

Bandet spelar snabb, dansvänlig musik.<br />

Publiken dansar. Ibland lugnt. Ibland mera<br />

vildsint och ibland närmast våldsamt. De<br />

stöter på varandra. Och ibland omkull<br />

varandra. Det verkar som om det är en del<br />

av meningen. Man kan förledas att tro att<br />

dessa unga män med sin tuffa framtoning<br />

och med sina kala huvuden kompenserar<br />

tider av brist på kroppslig närhet i sin dans.<br />

Även om de aldrig erkänner det. Deras<br />

trubbiga närhet blir exakt lagom när de<br />

dansar.<br />

Reinholds har total kontroll över sin<br />

publik. När det blir för våldsamt lägger<br />

sångaren som kallas Jacke sin hand på ett<br />

huvud. Strävheten gör att dansaren blir<br />

lugn. Jacke blir ett slags messiasfigur med<br />

guldtand och mohikanfrisyr.<br />

När det blir så känslosamt i publiken att<br />

det är förvillande likt slagsmål tar Jacke en<br />

skinnskalle i handen. Jacke leder honom ut.<br />

Och likt en skolpojke går 17-åringen som<br />

just tänkte skalle en annan rockälskare<br />

hand i hand ut ur lokalen med sin sångare.<br />

Reinholds är ett av Stockholms två<br />

skinheadsband. Reinholds är det<br />

band i Stockholm som klarast tar<br />

avstånd från ungdomsvåldet och går till<br />

direkt angrepp mot det. Både under spelningar,<br />

före och efter.<br />

Era fans är skinheads som i tidningar<br />

skildras som blodtörstiga idioter<br />

– skäms ni inte över er publik?<br />

– Absolut inte. Skinheadsen är en suverän<br />

rockpublik. Dom dansar och lever ut. Även<br />

om det inte är särskilt kul att se dom dansa<br />

vilt på golvet medan övrig publik står uppträngda<br />

längs väggarna och ser rädda ut.<br />

Men skinheadsen är härliga. De vågar leva<br />

ut, de vågar dansa. Andra vågar bara dansa<br />

när de är skitfulla, säger Björn Öqvist, 18,<br />

som spelar klaviatur.<br />

– Men jag mår dåligt när en invandrare<br />

jag känner från mitt jobb inte vågade komma<br />

till en av våra spelningar därför att han<br />

var rädd för vår publik, säger Olov Öqvist,<br />

19, som spelar trummor.<br />

– Men jag blir ofta skrämd över skildringen<br />

av skinnskallar. De beskrivs ju inte som<br />

människor utan som djur. De utsätts för en<br />

rasistisk smutskastning. De är otäckt, säger<br />

”Jacke” Sjöstrand, 18, sångare.<br />

– Vid kravallerna i Gamla Stan greps 23<br />

skinheads. Tidningarna skrev spaltmil om<br />

det. Men några kvarter längre bort, några<br />

minuter senare blev några skinheads nerklubbade.<br />

Det skrevs det inget om.<br />

Vad tycker era fans om att ni spelar på<br />

ANC-galor som faktiskt är mot rasism<br />

och invandrarfientlighet?<br />

– I början hånades vi en del för det av vår<br />

28 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


men även i Antivåldsjournalen januari 1987.<br />

publik. Men vi pratade mycket med dom<br />

om det och det är klart att de egentligen<br />

höll med oss: dom är inte rasister.<br />

– Dessutom skulle ju inte skinnskallarna<br />

komma och betala inträde på de här<br />

spelningarna om de var rasister. Senaste<br />

ANC-galan vi spelade på var det fullt med<br />

skinheads som dansade som galningar.<br />

Ni brukar direkt ingripa när era spelningar<br />

urartar till våld?<br />

Jakob: – En gång på Kolingsborg skrek<br />

alla ”Sieg heil” gång på gång i talkör. Jag<br />

försökte prata med dom men inget hände.<br />

Till slut fick jag hota med att vi faktiskt<br />

inte tänkte spela om de fortsatte med sina<br />

”Sieg heil”. Då, till slut, la dom av.<br />

– Förra spelningen så var det förresten<br />

en som såg ut som Carl Bildt som dansade<br />

allra värst. Han dansade runt som en galning<br />

med kostym och portfölj, ler Jakob.<br />

Det var skamusiken som gjorde att<br />

Reinholds fick den publik de har.<br />

Skamusiken är en sorts snabb<br />

reggae – ungefär sån som Madness och<br />

Specials spelat de senaste åren och Millie<br />

på 60-talet i ”My boy lollipop”. Om man<br />

blandar Madness med Sham 69 får man<br />

möjligen Reinholds. Skamusiken tilltalar<br />

Englands skinheads och alltså även Sveriges,<br />

utan att någon riktigt vet varför.<br />

– Vi märkte det direkt på första spelningen.<br />

Då kom både skinheads och mods. Fast<br />

modsen försvann när de fick stryk.<br />

Reinholds musik har utveklats mera från<br />

ska till soulmusik och bluespop. De har<br />

gjort en skiva - en singel som släpptes för<br />

ett år sen. ”Jag har hört det förut” och ”Stå<br />

upp Svensson” blev en<br />

bestseller – åtminstonde<br />

på skivaffären<br />

Pet Sounds. Den sålde i<br />

500 exemplar.<br />

– Det är väl åtminstone<br />

bronsskiva! säger<br />

Oskar.<br />

– Vi hade massor av<br />

spelningar i början. Det<br />

gick sanslöst bra. Folk<br />

gillade vår glada och svängiga dansmusik.<br />

Det var när punkvågen började och då<br />

kom vi med glad musik med blås och orgel.<br />

Medlemmarna i Reinholds kommer från<br />

skilda delar av Stockholm. Några från innerstaden,<br />

några från Hässelby och någon<br />

ifrån Vällingby. Några studerar, en är sotarlärling,<br />

en flyttgubbe och en vårdbiträde.<br />

De repar på Fryshuset vid Danvikstull.<br />

– Vi kom med där för två år sen. Det är<br />

suveränt. 150<br />

band spelar och repar<br />

där. Vi var med och<br />

byggde om lokalerna, byggde<br />

väggar, isolerade och målade.<br />

”Senaste ANC-galan<br />

vi spelade på var<br />

det fullt med skinheads<br />

som dansade<br />

som galningar.”<br />

Medlemmarna i Reinholds tycker<br />

att föräldrarna måste ta mer<br />

ansvar när det gäller ungdomsvåldet.<br />

– TV borde sluta sina sändningar varje<br />

kväll med att lägga ut en skylt med texten:<br />

”Vad gör dina barn just nu?” Det finns<br />

13-14-åringar som driver omkring på<br />

gatorna sent på kvällarna och är med i<br />

kretsarna som sprider<br />

våld. Föräldrarna måste<br />

bry sig mera om vad deras<br />

barn sysslar med.<br />

– Tidningarna måste<br />

också ta sitt ansvar. De<br />

måste sluta peka ut<br />

grupper som ansvariga<br />

för våldet. Tidningarna<br />

får aldrig skriva att<br />

skinheads ligger bakom<br />

ett våldsdåd när man<br />

inte vet hur händelsen har gått till, vad<br />

som legat bakom och ens försöker skildra<br />

händelsen och våldsvågen med ett uns<br />

djup, menar Jakob.<br />

Vad kommer att hända med våldet den<br />

här vintern?<br />

– Det viktiga nu är att man klargör att<br />

alla dom här grupperna som är med och<br />

slåss inte behöver förvandlas till några<br />

”Svenssons”<br />

över en natt.<br />

Det viktiga är att<br />

dom slutar slåss innan<br />

några fler allvarliga händelser<br />

inträffar. Sen kan man börja diskutera vad<br />

som är fördomar och vad som kan ändras.<br />

Det är när man hackar på skinnskallarna<br />

och invandrarna som dom börjar slåss,<br />

säger Björn.<br />

– Rockmusiken får nog ta sitt ansvar<br />

också. Ta ett band som Wasp, till exempel,<br />

som styckar en ung kvinna på scenen. Det<br />

är inte klokt. De har ju mellanstadiebarn<br />

som publik, menar Jakob.<br />

Har stämplingen som skinheadsband<br />

hjälpt er i karriären?<br />

– Tvärtom, det har försenat vår karriär<br />

(skratt). På en del spelningar blir vi inte<br />

insläppta för dom är rädda för att vår<br />

publik och det har faktiskt varit en av<br />

avsikterna med att vi spelat på ANC-galor<br />

– för att tvätta rent vårt rykte.<br />

Själv går jag från spelningen med Reinholds<br />

och begrundar författaren Slas ord<br />

från 1982: ”Vårt land om något har väl råd<br />

att hålla sig med en rå, brutal och stökig<br />

arbetarklass. Vad vi inte har råd med är en<br />

förbannad tennisspelande medelklass. En<br />

överklass är lite lattjo att ha. Dom kan putta<br />

lite krocket och spela golf. Dom får det<br />

om vi får slåss. Efter egna regler förstås.<br />

Den allmänna förståelsen för varandras<br />

problem måste få ett slut.”<br />

Lasse Anrell<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

29


Slacker om upptäckten av Youth Man<br />

Foto: Peter Troest<br />

Kärlek<br />

ett klick bort<br />

30 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Nattkröken, dygnets bästa och jag ska bara … kolla<br />

en grej till på youtube. Ett klick och: Youth Man<br />

från Birmingham, UK. Det är BAM! En känga rakt i<br />

magen, kroppen som elektrifieras och far rätt in ett okänt<br />

universum. På 10 sekunder. Kärlek.<br />

Heavy Rain, debutsingeln från 2013, är något alldeles<br />

extra. Nerven i det jazziga introt, manglet som drar igång,<br />

det är spitting word, larmigt, flummigt, mera jazz och allt<br />

med respektlöst aggressiv energi. Fast egentligen saknar<br />

jag ord.<br />

Inget horisontalläge efter det. Nästa fynd blir Live at the<br />

lab: Skin och Deadweight (2015) samt Pigs (2017). Här har<br />

de lagt i en växel till, Kaila Whyte och Miles Cocker vrålar<br />

bitar av lungorna ur sig, filar stenhårt på gitarr och bas<br />

och Marcus Perks är infernalisk med stockarna. Det är mer<br />

hardcore, mer självsäkert än första ep:n och det är uppenbart<br />

att Youth Man ska upplevas live.<br />

Och jag har flyt. Några dagar senare lirar de på<br />

Pumpehuset i Köpenhamn. Trots måndag, tunt med<br />

folk, kör de ett intensivt set. Jag kan hänga ostört vid<br />

scenkanten, byter några ord med Kaila Whyte efteråt, hon<br />

lyser upp när jag säger att jag åkt från Malmö enbart för att<br />

se dem, och jag ser till att få en knallorange bandtröja med<br />

hem.<br />

Egentligen är det ett ofog att en ofta ger nya låtar max tio<br />

sekunder. Är intresset inte fångat då – hejdå. När fan förvandlades<br />

jag till en pösig skivbolagsdirre utan skivbolag?<br />

Den rastlösheten utgår Youth Man ifrån när de håller sig<br />

till ep:s. De knåpar ihop materialet i flykten och så rätt in i<br />

studion.<br />

Marcus Perks: ”Vi har aldrig ro sätta oss och skriva<br />

ett helt album. Ur ett logiskt perspektiv, det finns inte<br />

många som har nog med uppmärksamhet för ett album.<br />

Människor gillar att snabbt fånga upp något och leka med<br />

det en stund, och överger det sedan lika snabbt igen.”<br />

Jag funderar lite på var tålamodet tog vägen. Som när<br />

jag var 14 och bodde i Uddevalla, där Smokie, 10 CC och<br />

det lokala dansbandet Christers regerade. Jag överlevde<br />

detta mörker vid radion, i timmar, med fingrarna redo på<br />

play/rec, i hopp om guld, som ”Angels With Dirty Faces”<br />

med Sham 69, den sitter djupt i hjärtat, och ”Crazy” med<br />

999. Ändå lägger jag fem gånger så mycket tid på youtube.<br />

En kan gräva i oändlighet, icke-mainstream, rariteter och<br />

udda grejer, så djupt att 11-kilometershålan i Marianergraven<br />

i Stilla havet känns futtig i jämförelse.<br />

Men en ratar det som inte genast sticker ut, bokmärkar<br />

det som låter lovande… och så vidare, ständigt letande.<br />

Birmingham har av tradition en spretig musikscen<br />

– gospel, jazz, metal, punk, ska, reggae, garage, postpunk,<br />

hardcore, dub, techno, you name it - och bland<br />

legenderna finns Black Sabbath, GBH, Au Pairs, The Beat<br />

och Steel Pulse.<br />

Det präglar Youth Man, men de nämner gärna amerikanska<br />

inspiratörer som New York Dolls, Stooges, Black Flag,<br />

Fugazi, Dead Kennedys, Deerhof, The Flaming Lips, M.I.A.<br />

Kaila Whyte har en del av hjärtat i riot grrrl-scenen, men<br />

det är The Breeders med Kim Deal som är nummer ett:<br />

”I stället för att kräva jämlikhet och respekt, som vi alla<br />

förtjänar, gestaltar Kim slutmålet. Kim Deal lever det. Kim<br />

Deal är vad vi kämpar för. Jag vill inte vara en kvinnlig musiker.<br />

Jag vill vara musiker. Jag vill vara som Kim Deal.”<br />

Det måste vara ett tecken att förra vändan jag var på<br />

Pumpehuset var det just The Breeders jag såg. Och jag<br />

minns känslan att det var första gången som jag verkligen<br />

närvarade på en konsert. Det är kanske det jag ska sträva<br />

efter. Den stillheten.<br />

Marie Slacker Olsson<br />

Marcus Perks.<br />

Kaila Whyte<br />

Miles Cocker.<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

31


Laddat Lugn<br />

i Köpenhamn<br />

”Det är<br />

Ibland överträffar dikten verkligheten.<br />

Den svensk/danska noise/<br />

punkgruppen Laddat Lugn startade<br />

som en kul grej en blöt kväll i mars<br />

2016 då skåningarna Tom och Mik<br />

rumlade runt på Köpenhamns barer<br />

och stötte på den danske seriehjälten<br />

Steen. Redan på småtimmarna<br />

under deras första möte spelade de<br />

in hälften av vad som skulle komma<br />

att bli deras legendariska demotape<br />

”Dine Penge Mig I Røven”.<br />

Ryktet gick snabbt att en ny spännande<br />

grupp hade bildats och Laddat Lugn fick en<br />

del uppmärksamhet via <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong>.<br />

Tom och Mik blev kvar i Köpenhamn, de<br />

sov på golvet hemma hos Steen och taggade<br />

av intresset för Laddat Lugn spelade in<br />

fler låtar och under hösten 2016 kom alltså<br />

deras demo Dine Penge Mig I Røven ut, men<br />

endast i 25 exemplar.<br />

Jag fick utan större problem tag på Steens<br />

mobilnummer, men han var inte vidare<br />

intresserad av att ställa upp på en intervju<br />

förrän jag lovade att det var jag som skulle<br />

stå för eventuella inköp av öl under intervjun.<br />

Steen föreslog att vi skulle träffas<br />

nästkommande lördag på Floss bar som<br />

ligger på Larsbjørnsstræde i Köpenhamns<br />

latinkvarter.<br />

Det var med stor förväntan jag satt vid ett<br />

bord på Floss och väntade på att får göra en<br />

exklusiv intervju med en av medlemmarna<br />

av Laddat Lugn, ingen av dem hade tidigare<br />

pratat med pressen. Steen släntrade in strax<br />

efter utsatt tid, med en blå King’s i mungipan<br />

och beställde två Tuborg Guld till sig själv<br />

och sa: ”Okej, shoot!”<br />

När träffade du Tom och Mik första<br />

gången?<br />

− Det var under en hejdlös krogrunda i<br />

Pisserenden i Köpenhamn. Jag satt ensam<br />

vid ett bord och drack och så dök de två upp<br />

och efter fem minuter satt vi och snackade<br />

om olika grymma rockband.<br />

Hur kom det sig att ni bildade bandet<br />

Laddat Lugn?<br />

32 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


konst før<br />

HELVETE”<br />

− Jag tror att det började med ett vad, eller<br />

så betalade de mig för att vara med i bandet.<br />

Vad betyder egentligen ”bildade”?<br />

Jag försöker mig på en förklaring, men<br />

Steen börjar direkt flacka med blicken och det<br />

är tydligt att han inte är intresserad av mitt<br />

svar så jag går vidare med nästa fråga.<br />

Danmark måste vara fullt av duktiga musiker,<br />

vad har Tom och Mik som du gillar?<br />

− Jag känner inga andra musiker, nä, jag<br />

skojar bara, jag känner många duktiga<br />

musiker här i Köpenhamn, men de är alltid<br />

så jävla upptagna med allt annat än musik.<br />

Till exempel att gå med sina barnvagnar, äta<br />

korv eller spendera hela eftermiddagarna<br />

med att ta svartvita fotografier med en ”riktig”<br />

fotograf. De lägger ner så satans mycket<br />

tid på att se deprimerade ut framför en<br />

10 000 kronors kamera att det är pinsamt.<br />

Hur gick själva inspelningen till, hur<br />

skrev ni låtarna?<br />

− Det kommer jag fan inte ihåg, jag var full<br />

hela tiden.<br />

Vilka grupper är dina förebilder?<br />

− En grupp av nakna tjejer på en<br />

strand? Nä, för helvete, jag skämtar<br />

bara, men jag måste lyfta fram Toto, Huey<br />

Lewis and the News och det danska bandet<br />

Sneakers.<br />

I det här läget börjar jag undra om Steen<br />

driver med mig eller om han bara är berusad.<br />

Han har redan sänkt sina två Tuborg Guld<br />

och viftat till sig två nya, och jag misstänker<br />

att han dessutom druckit några öl innan vi<br />

träffades.<br />

Tror du Laddat Lugn kommer att spela<br />

live någon gång?<br />

− Absolut inte. Eller, om Roskilde ringer så<br />

kommer jag att överväga det, men definitivt<br />

inte på Oranga scenen, där är alltid så usel<br />

ljud. Kanske skulle vi passa på Arena-scenen,<br />

ha ha.<br />

Hur är din relation till Tom och Mik idag?<br />

− Tja, om de bjuder på ett par öl så kan jag<br />

tänka mig att träffa dem igen, men de är tål<br />

inte sprit så bra så de är rätt uselt sällskap.<br />

Er demo tryckte ni bara upp i 25 exemplar,<br />

varför då ?<br />

− Det är ju konst för helvete! Nu får du<br />

sluta med alla dessa frågor, svenskjävel!<br />

Jag avrundar med en sista fråga. Vad<br />

menas med titeln: Dine penge mig i<br />

røven?<br />

− Jag vet inte om jag orkar berätta den<br />

historien, ska jag? Okej då, du får den korta<br />

versionen om du bjuder på en vända till.<br />

Alltså, det var för två eller tre år sedan på ett<br />

värdshus i Vesterbro, klockan var väl runt<br />

fyra på morgonen när jag försökte köpa en<br />

fatöl till en riktigt vacker och trevlig kvinna<br />

som stod ensam i baren. Hon måste varit<br />

runt 50 år. När jag närmade mig henne lugnt<br />

och stilla, som ett lejon som ska anfalla<br />

ett byta, hinner jag inte ens sätta in stöten<br />

förrän hon vänder sig om och studerar mig<br />

med sina trötta bruna ögon och säger helt<br />

kallt: ”Dine penge mig i røven”. Ah, jag har<br />

blivit törstig av allt detta prat, fixar du en öl<br />

till?<br />

Vi dricker ett par öl tillsammans, och Steen<br />

blir mer och mer osammanhängande. Jag<br />

vet inte om den här intervjun hjälper till att<br />

förklara Laddat Lugn eller inte, men jag kan i<br />

alla fall starkt rekommendera Floss Bar.<br />

Ett par veckor efter att jag träffat Steen<br />

nåddes jag av ryktet att <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong>s<br />

egen Mikael Sörling blivit sångare i Laddat<br />

Lugn. Jag bestämde mig för att ringa<br />

upp Steen och få det bekräftat. Hans svar<br />

var kort:<br />

− Ja, fy fan.<br />

Var det inte Sörling som sågade<br />

”Dine penge mig i røven”?<br />

− Som jag sa, fy fan.<br />

<br />

Simon Lack<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

33


”Vår samtid är så<br />

kall och själlös”<br />

Allvaret: Vi kanske gör lite mer ledsna och trötta låtar<br />

För några år sedan spelade Allvaret<br />

på Inkonst i Malmö. Det var en<br />

hisnande upplevelse. Någonstans<br />

i mitten av giget försvann tid och<br />

rum och kvar blev jag och Allvaret,<br />

armhåren reste sig och en overklig<br />

euforisk känsla brann i kroppen.<br />

Jag vet det låter helt knäppt, men<br />

så var det.<br />

Allvaret gav nyligen ut sin andra<br />

platta, ”Skuld och skam”, som trots<br />

det dystra budskapet lovar gott<br />

inför framtiden.<br />

Det har gått fyra mellan plattorna ”Tänk<br />

på döden” och ”Skuld och skam” och det<br />

beror bland annat på att sångerskan Sushila<br />

Gautam haft skrivkramp, men också på att<br />

vardagen kommit emellan.<br />

– Plugg och jobb och folk som fått barn och<br />

haft att göra med det, säger Sushila. Mellan<br />

det och att Chris och Kiba flyttade från<br />

stan har det vart svårare att få till det goa<br />

vardagsrepet som vi hade i början. Saker blir<br />

alltid annorlunda i distansrelationer även<br />

om alla parter fortfarande gillar varandra<br />

så att säga. Det blir alltid undantagstillstånd<br />

och man måste ses och ställa upp oavsett om<br />

man är på humör eller inte.<br />

Chris och Kiba har alltså lämnat Göteborg<br />

och det har som sagt påverkat Allvaret.<br />

– Det var mer replokalshäng och vi gjorde<br />

allt tillsammans. Nicke och Kiba kom med<br />

idéer och Chris gjorde sitt. Jag kollade om<br />

jag hade texter som passade eller satt och<br />

skrev när dom provade grejer. Nu för tiden<br />

blir det mest jag och Nicke som ses, eller<br />

att dom skickar grejer som jag kan kolla<br />

hemma. Men oftast så är det inte förens vi<br />

är i repokalen som jag tänder på låtidéer.<br />

Det är inte samma sak att sitta hemma och<br />

lyssna på gitarrslingor eller ackordföljder.<br />

Det är alltid när vi är tillsammans som det<br />

känns bäst.<br />

Vad skiljer Allvaret 2017 musikaliskt<br />

från Allvaret 2013?<br />

– Vi spelar det som kommer ut bara. Hur<br />

det låter beror väl lite på hur man känner sig<br />

när man gör låten, men sånt hör inte jag. För<br />

mig låter allt vi gjort som oss bara. Ibland<br />

gör vi arga låtar, ibland uppgivna, ibland<br />

34 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

ledsna... Vi kanske gör lite mer ledsna och<br />

trötta låtar nu för tiden, men det har mer<br />

med hur livet sett ut att göra. Man har olika<br />

faser och det märks väl i allt man gör.<br />

Avtrubbade människor<br />

Sushila skriver texter som griper tag, hon<br />

säger att hon inte direkt inspireras av något.<br />

– Snarare oinspirerad. Jag bara skriver vad<br />

jag känner, och sen när killarna spelar nått<br />

som har den känslan blir det en låt liksom.<br />

Men hon säger att hon påverkas av samtiden<br />

och sin omvärld.<br />

– Människor man möter eller sammanhang<br />

man är i. För mig handlar det mer om<br />

överlevnad än inspiration. Vår samtid<br />

är så kall och själlös. Allt handlar<br />

om att köpa saker. Människor<br />

är helt emotionellt avtrubbade<br />

och utslitna och ointresserade<br />

och självupptagna. Alla som<br />

blir utbrända får jobba med<br />

”terapeutiska” verksamheter<br />

typ som att sy eller väva<br />

eller odla mat eller snickra<br />

eller blåsa glas... sånt som var<br />

det enda folk gjorde om dagarna<br />

för 100 år sen. Idag kan man inte<br />

leva på det, utan får bara göra<br />

det för att må lite bättre ett tag<br />

om man blivit själsligt förbrukad.<br />

Nu ska man bara sälja,<br />

det är det enda som räknas. Du<br />

får två månader för våldtäkt<br />

och tre år för fildelning. Folk<br />

köper kläder för 49,90:- och<br />

reflekterar inte ens över vad<br />

som krävs av andra människor<br />

eller naturen för att göra den<br />

jävla plastbiten. Det finns inget<br />

människovärde och ingen som<br />

helst självinsikt eller känsla av<br />

sammanhang. Allt är att generera<br />

likes. Folk vänder in och<br />

ut på sig själva för att försöka<br />

synas och finnas och betyda<br />

nått för någon. Det är så jävla<br />

sjukt så jag spyr. Och värst<br />

är det för dom yngre som ska<br />

försöka växa upp i det här jävla<br />

hell-hålet.<br />

Allvaret får henne att må bättre,<br />

– Att repa och göra låtar och vara ute och<br />

spela är som att andas. Att träffa folk som<br />

gillar det vi gör och mår lite bättre för en<br />

stund gör att vi mår lite bättre för en stund<br />

med.<br />

Vad gör du när du inte spelar i Allvaret?<br />

– Försöker överleva.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

Foto: Martin Wilson


turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong> 35


Foton från tuben.<br />

Luigi Scorcia<br />

– överlevaren från<br />

Måndagsbörsen<br />

Musiknyheter var inte helt lätt att få i nordvästra Skåne 1982, så när gitarristen från<br />

New York Dolls, Johnny Thunders, figurerade på framsidan av Kvällsposten blev jag<br />

naturligtvis intresserad. Att artikeln handlade om att tv-programmet Måndagsbörsen<br />

känt sig tvingade att plocka bort Johnny Thunders framträdande från sändningen.<br />

Enligt uppgifter hade Johnny varit drogpåverkad. Ord som ”skandal” nämndes. Det<br />

räckte för att jag, som 11-åring, skulle påbörjade min livslånga fascination av Johnny<br />

Thunders. <br />

Text: Mikael Ekström<br />

Johnny hade kommit till Sverige i mars<br />

1982 med sin gamla vapendragare och<br />

tillika trummis från New York Dolls, Jerry<br />

Nolan och med nyrekryteringen Luigi Scorcia<br />

på bas. Den korta turnén som bland annat<br />

skulle innehålla ett tv-framträdande på<br />

Måndagsbörsen urartade omgående. Johnny<br />

hamnade på kvällspressens löp under ett<br />

par tillfällen den veckan, och det handlade<br />

aldrig om musiken, utan om droger. Framträdande<br />

på Måndagsbörsen stoppades, men<br />

sändes senare i något dokumentärprogram<br />

som avhandlade knark. När Johnny och bandet<br />

lämnade ett chockartat Sverige bakom<br />

sig hade de i alla fall fått ett nytt fan. Johnny<br />

dog 1991 och Jerry året därpå. Den enda<br />

person som lever från bandet som spelade<br />

på Måndagsbörsen är alltså Luigi Scorcia.<br />

Han bor i New York, och han brukar inte<br />

vilja prata om det som har varit, men gjorde<br />

ett undantag för <strong>Turist</strong> i Tillvaron.<br />

Vilka grupper hade du spelat med innan<br />

du hamnade i Johnny Thunders band?<br />

– Innan jag påbörjade mitt äventyr med<br />

Johnny Thunders hade jag ett band som<br />

hette Luigi And the Wise guys. Frank Zappa<br />

36 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


tog namnet och skrev en låt med den titeln.<br />

Han såg oss på Max’s Kansas en kväll när<br />

jag hade en argumentation med bandet på<br />

scenen och Zappa tyckte att det var komiskt.<br />

Sedan hade jag ett band som hette The<br />

Knots, döpt efter en av mina låtar med Tony<br />

Cairo, som även han lirat med Johnny. Walter<br />

Lure gick senare med i The Knots. Tony och<br />

jag var kompisar, han var från Bronx, jag från<br />

Brooklyn och Johnny från Queens. Det är de<br />

områdena som gör ”Knew Yawk Shitty”.<br />

– Johnny kom en dag till The Knots replokal<br />

och sa något i stil med att jag lät som Jeff<br />

Beck, jo tjena. Jag gjorde lite studioarbete<br />

med Alan Vega vid det tillfället. Alan producerade<br />

en platta och jag spelade på den. Det<br />

ska finnas en video på YouTube med Alan<br />

Vega och Johnny Thunders där de spelar<br />

”Dream Baby Dream” med The Wise Guys på<br />

Max’s. Johnny brukade hoppa in med olika<br />

band, han älskade att spela, och han lirade<br />

med mitt band ett par gånger. Alan Vega var<br />

en fadersfigur för mig. Han var vid min sida<br />

när jag hade en motorcykelolycka efter en<br />

konsert med Johnny. Alan ville inte att jag<br />

skulle spela med Johnny. Han sa att Johnny<br />

var dålig inflytande. Jag tror att det fanns en<br />

sorts rivalitet mellan Alan och Johnny.<br />

Hur kom du i kontakt med Johnny och<br />

hur hamnade du i hans band?<br />

– Det var Johnny som tog kontakt med mig<br />

efter ha sett mig med The Knots. Han ringde<br />

upp mig och sa med sin nasala röst; ”Hey,<br />

Luigi, vill du åka på turné med mig? Möt<br />

mig på flygplatsen.” Jag sa att jag inte kunde<br />

någon av hans låtar, men han sa att han<br />

skulle han lära mig dem på planet. Så blev<br />

det såklart inte, men efter tre gig så kunde<br />

jag spela dem i sömnen.<br />

Hur var bandets förberedelser inför<br />

turnén?<br />

– Helt obefintliga. Under soundchecken<br />

”Det blev bara två,<br />

tre konserter sen<br />

blev vi förbjudna<br />

att spela mer. Vi<br />

var huvudnyheter i<br />

kvällstidningarna<br />

under några dagar.”<br />

eller mitt i konserten kunde Johnny berätta<br />

vilken tonart låten gick i. Chuck Berry gjorde<br />

samma sak med sina konsertband. När<br />

jag turnerade med Bo Diddley hade vi en<br />

halv repetition där han enbart instruerade<br />

trummisen hur han skulle spela. Bo var fantastisk.<br />

Vi spelade till och med in en låt efter<br />

turnén; “Don’t Know where I’ve been”.<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

37


Luigi Scorcia spelade med Johnny Thunders<br />

under ”Skandalturnén” i Sverige<br />

1982.<br />

Hur förberedde sig Johnny för en turné?<br />

– Det handlade mest om hans kläder. Han<br />

reste lätt, väska och gitarr, så det skulle gå<br />

enkelt att göra en snabb exit.<br />

Hur länge spelade du med Johnny?<br />

– Det kändes som en evighet, men det var<br />

mindre än två år. Jag spelade bas och gitarr<br />

mellan 1981 och 1983.<br />

Vilka minnen har du från turnéerna?<br />

– Min dröm som ung pojke som växte upp<br />

i Brooklyn var att försöka komma på hur i<br />

helvete jag skulle ta mig därifrån levande.<br />

Mina tre bästa vänner blev antingen skjutna<br />

eller överdoserade. New York var ett rufft<br />

ställe på den tiden. Att åka på turné var en<br />

dröm som gick i uppfyllelse, men det skulle<br />

snart utvecklas till en mardröm. Vi hade problem<br />

att komma in i Kanada då vi inte hade<br />

arbetspass. Jag minns att tulltjänstemannen<br />

sa till Johnny att antingen har du en ängel<br />

som vaktar över dig eller så gillar någon här<br />

dig, för vi brukar inte släppa in band utan<br />

arbetstillstånd. Vi träffade Sydney Gustafson<br />

i Vancouver och hon var ”barnvakt” till<br />

Johnny. Och i San Fransisco var där en kille<br />

som häcklade Johnny så Johnny slog honom<br />

i huvudet så han fick hjärnskakning. Sedan<br />

sålde vi ut Whisky a go-go, men Johnny<br />

trillade framåtstupa i första sången. Och så<br />

åkte vi fast i San Diego och hamnade i fängelse<br />

i tre dagar. Lori Deep ordnade ett ”ut ur<br />

fängelse” party för oss och Tom Petty och<br />

hans kompband The Heartbreakers dök upp<br />

och deras trummis sa; varför ändrar ni inte<br />

namn till Johnny Thunders and the Lawbreakers?<br />

Johnny skrattade inte, men jag tycket<br />

det var rätt kul.<br />

”Jag för facklan<br />

från Johnny Thunders<br />

och Jerry Nolan<br />

vidare, må de vila i<br />

frid, och jag lever<br />

livet”<br />

38 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


”Johnnys timing och hans tystnad och<br />

pauser var perfekta. Han är gravt underskattad<br />

som gitarrist och låtskrivare. När<br />

han plockade upp en gitarr visste man<br />

direkt att det var Johnny Thunders. Det är<br />

skandal att New York Dolls inte är med i<br />

Rock Roll Hall of Fame.”<br />

Vad tyckte du om Sverige?<br />

– Jag älskade det, men det blev bara två, tre<br />

konserter sen blev vi förbjudna att spela<br />

mer. Vi var huvudnyheter i kvällstidningarna<br />

under några dagar. Turnén startade och slutade<br />

där. Jag håller fortfarande kontakt med<br />

Toril Vigerust som räddade oss och Lotten<br />

Sunna som jag presenterade för Jerry Nolan.<br />

Lotten och Jerry gifte sig sedan.<br />

Hur var det att spela med Jerry?<br />

– Jerry var som en äldre bror för mig, han<br />

pratade med mig, inte till mig, försökte lära<br />

mig om livet och han fick mig att hitta min<br />

stil, vilket jag än idag är tacksam över. Och<br />

jag håller traditionen DTK vid liv.<br />

Kom Jerry och Johnny bra överens under<br />

turnén i Sverige?<br />

– Ja, det gjorde<br />

de. De älskade<br />

och respekterade<br />

verkligen varandra<br />

och snackade<br />

aldrig skit om varandra.<br />

De var rock<br />

och soul-bröder.<br />

DaDame<br />

and<br />

DaBabe<br />

Hur var Johnny<br />

som bandledare<br />

och person?<br />

– Han var inte<br />

ledaren, han var bandet. Som person var han<br />

busig och snäll. Jag upptäckte först flera år<br />

senare hur speciell han var. Det fanns ingen<br />

som han.<br />

Tycker du att historieböckerna har gjort<br />

honom rättvis?<br />

– Ibland, en del inte. Filmen “Looking<br />

For Johnny” är bäst hittills. Boken ”In Cold<br />

Blood” var cool. Johnny var inte bara droger.<br />

Han älskade sin musik, kvinnor och sina<br />

fans. Han var en plågad själ, och jag tror att<br />

han kände sig missförstådd. Han lärde en hel<br />

generation att man inte behöver spela tusen<br />

noter i sekunden. Johnnys timing och hans<br />

tystnad och pauser var perfekta. Han är<br />

gravt underskattad som gitarrist och låtskrivare.<br />

När han plockade upp en gitarr visste<br />

man direkt att det var Johnny Thunders. Det<br />

är skandal att New York Dolls inte är med i<br />

Rock Roll Hall of Fame.<br />

Varför slutade du spela med Johnny?<br />

– Den vilda resan slutade. Jag tog mig ur<br />

den levande, livet blev lite tråkigare, men jag<br />

var i alla fall vid liv. Nya personer hoppade<br />

på Johnnys galna tåg, Tony James från Generation<br />

X ersatte mig. Än idag är jag tacksam<br />

för chansen att få spela bas och gitarr med<br />

Johnny.<br />

Vad gjorde du efter tiden med Johnny?<br />

– Jag spelade med Cheetah Chrome från the<br />

Dead Boys ett tag, det är ännu en underskattade<br />

musiker. Jag försökte få igång mitt liv<br />

igen. Arbetade på The Miami Herald som fotograf.<br />

Öppnade en nattklubb som hette Fat<br />

Black Pussy Kat i South Beach Miami. Startade<br />

The Swing Dancing Scene under 90-talet i<br />

New York, jag blev Luigi Babe Da’ Impresario<br />

Crack Daddy av Swing, var manager för ett<br />

band som hette Dem Brooklyn Bums, var DJ<br />

på radion och hade ett program på Pseudo,<br />

ett av de första internetbolagen i Silicon<br />

Valley. Och jag skrev en<br />

bok; “Acting teachers of<br />

America”, som nu finns<br />

på Amazon.<br />

Spelar du i något<br />

band idag?<br />

– Ja, för fan! Dame<br />

and the Babe med<br />

Alisa Ermolaev.<br />

Är du intresserad<br />

att spela i Sverige igen?<br />

– Absolut! Boka mig nu! Jag är verkligen<br />

intresserad av att komma tillbaka. Jag har<br />

både vänner och goda minnen från Sverige.<br />

Vad håller du på med nu?<br />

– Just nu har jag producerat filmen<br />

”Sad Vacation” tillsammans med Danny<br />

Garcia som gjorde “Looking for Johnny”<br />

och “ Rise fall of the Clash” och vi arbetar<br />

nu med en dokumentär om Stiv Bators.<br />

Nästa projekt som vi letar finansiärer till<br />

är Dannys Spaghetti Westerns. Jag har<br />

ett par manus och böcker liggande. Förra<br />

året producerade jag Prima Donna Reeds<br />

album och jag har medverkat i en del<br />

filmer och reklamfilmer.<br />

– Jag har även spelat live med Da’ Dame<br />

and Da” Babe och lärt ungdomar vad<br />

riktig Knew Yawk Rock and Roll är, jag<br />

för facklan från Johnny Thunders och<br />

Jerry Nolan vidare, må de vila i frid,<br />

och jag lever livet. Du är en lycklig kille<br />

Mikael, för jag brukar inte gilla att gå<br />

tillbaka och minnas. Love and Peace and<br />

Rock Roll.<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

39


Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-du<br />

T-Ban och Bad Dreams Always i fokus.<br />

Bergslagens<br />

Metallica har<br />

inte bråttom<br />

Vad gjorde du 1988 egentligen?<br />

Jag var 19 år, jobbade på stålverk<br />

och gjorde fan<strong>zine</strong>t Profit Blaskan.<br />

T-Ban och Pontus i Fagersta<br />

drog igång Bad Dreams Always.<br />

De anade nog inte att de 29 år<br />

senare fortfarande skulle vara<br />

vid liv och dunka in en förnämlig<br />

sjutummare vid namn ”Inavelns<br />

maktkorridor”.<br />

– Vi har vilat oss i form med mycket kir<br />

och kebab, skojar T-Ban. Musiken idag är<br />

en blandning av järnverk och en vrålsnabb<br />

Ford escort motor, rå hardcore<br />

med influenser<br />

av tidiga DRI och<br />

Agnostic Front<br />

– den spelas utan<br />

krusidueller. Vi<br />

kompromissar<br />

aldrig med hatet,<br />

farten och kraften<br />

i musiken.<br />

Texterna handlar<br />

om sådant vi ogillar och hatar: religioner,<br />

politiker som bara skor sig själva och ljuger,<br />

överklassmänniskor och rövslickare.<br />

Ni har hunnit med fyra cd och två sjuor<br />

på nästan 30 år, lite Metallica över det?<br />

– Man ska inte ha för bråttom och häva<br />

ur sig låtar, då blir lagret snabbt tomt.<br />

Med andra ord får en nog vänta<br />

ytterligare några år på en uppföljare till<br />

”Inavelns maktkorridor”.<br />

– Vi fortsätter att vila oss i form, bland<br />

annat genom att kolla dokumentären<br />

om The Allins plus gubben i stugan. Men<br />

sedan blir det nog träningsläger med BDA<br />

som kanske kan leda till något gig någonstans<br />

i världen.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

40 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

Inte på flera decennier har det införskaffats<br />

så många vinylspelare – och vinylpressar.<br />

Dom få vinylpressar som finns<br />

kvar går för högtryck, man letar i gamla<br />

lador efter övergivna maskiner för att kunna<br />

möta efterfrågan på vinylskivor.<br />

Äntligen börjar folk hajja att vinylskivor är<br />

fantastiska ljudbärare... eller vad är det som<br />

ligger bakom hypen?<br />

Förklaringen till hypen för vinylen sägs<br />

vara många, till exempel att se något röra<br />

sig.<br />

Som punkare kan jag ju inte låta bli att<br />

problematisera detta – allt går att problematisera<br />

för en punkare. Hur kan det komma<br />

sig att man väljer ett format som är så dåligt<br />

för miljön? Massa plast, tunga transporter,<br />

energikrävande produktion, farliga kemikalier,<br />

materialkrävande maskiner. Ändå ska<br />

folk ha vinylskivor.<br />

Vad hände med miljöengagemanget?<br />

Näe, skämt åsido, det finns faktiskt ett<br />

rejält och allvarligt<br />

problem<br />

– kunskapsbristen.<br />

Gubbarna (ja, det är mest<br />

män) som kan hantverket<br />

är redan döda eller har<br />

gått i pension för länge<br />

sedan.<br />

Ni som känner mig väl<br />

vet att jag skrev låten<br />

”CD-suger” 1994 och att<br />

Hellacopters använde<br />

delar av min ”pro-vinyl/<br />

anti-cd artikel” till sitt<br />

första album. Jag har alltid<br />

varit en förespråkare<br />

för vinyl som ljudbärare.<br />

Just det ljudbärare.<br />

”När det gäller<br />

ljudet – det där<br />

härliga stöket<br />

blandat med ”in<br />

your face” karaktären<br />

som gamla<br />

punkvinyler har<br />

– så har det inget<br />

med vinyl att<br />

göra.”<br />

Det är ju ljudbärare det är i första hand och<br />

det är just detta som är problemet, vinylen<br />

av idag låter inte bättre än cd-utgåvan. Det<br />

är mindre diskant, svagare nivåer, smalare<br />

stereobredd, brusigare och så vidare. Både<br />

i en jämförelse med äldre vinylskivor och<br />

cd-skivor/filer. Många utgåvor låter illa helt<br />

enkelt<br />

Finns liksom ingen anledning att ge ut vinyl<br />

idag så länge kvaliteten är så här kass på<br />

de flesta utgåvor, det är ett jävla lotteri vem<br />

som graverar och så vidare.<br />

När det gäller ljudet – det där härliga<br />

stöket blandat med ”in your face” karaktären<br />

som gamla punkvinyler har – så har<br />

det inget med vinyl att göra har jag kommit<br />

fram till, det har att göra med mastringsmetodiken<br />

som krävs för vinylens fysiska<br />

begränsningar. Går att få samma karaktär på<br />

en digital fil. Jojo.<br />

Så jag ser ingen anledning alls att pressa<br />

vinyler – men ändå, jo visst fan vill jag det<br />

om ljudet var lika bra som förr.<br />

Förutom bristen på kunnandet så finns<br />

det ett till stort problem. Små skivbolag<br />

är inte välkomna kunder längre.<br />

Ordrarna är för små så man tvingas gå via<br />

”brokers”. Brokers är en slags agenter som<br />

samlar ihop ett flertal mindre bolags utgåvor<br />

och på så sätt kommer upp i vettiga volymer<br />

för att vara välkomna kunder hos presserierna<br />

– som ju ska ha sin del<br />

av kakan. Många brokers<br />

har ingen koppling till<br />

ljud eller vinyl, dom kunde<br />

lika gära sälja dammsugare<br />

eller begagnade<br />

bilar – eller kanske gillar<br />

vinyl för ”artworkdelen”<br />

och lägger krutet<br />

på färgtemperaturer.<br />

Men visst finns det dom<br />

som är genuint engagerade<br />

i vinylskivor.<br />

Att inte längre vara<br />

välkommen kund hos<br />

presserierna är liksom<br />

tacken för alla år som<br />

punkbolagen var en del<br />

av ett fåtal genrer som höll några presserier<br />

levande. Nu är det dom stora multijättarna<br />

som har företräde och tillgång till de få pressar<br />

som finns. Jaja, sådan är kapitalismen...<br />

tralalalaa.<br />

Jag var uppe på Sveriges Radio i Uppsala<br />

för några dar sen. Såg ett par nya inplastade<br />

lp-skivor på ett bord och undrade vad detta<br />

var. Det var recensionsex som ett bolag<br />

Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-du


pp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du<br />

Här står jag med modermatriser till Disclose/Totalitär split-lp. Matriser är nickelbeklädda<br />

plåtskivor som man kan göra pressmatriser av. Pressmatriserna används till pressning av<br />

vinylskivor. Än så länge är kunskaperna kring matristillverkningen begränsade i Sverige<br />

men jag hoppas på att kunna få rätt på ytterligare en gubbe som kan just detta. Matriseringen<br />

är förutom gravering och pressning den tredje yrkesgruppen som behövs för att<br />

överföra musiken från hårddisk, usb, rullband etcetra till vinylskiva.<br />

skickat. Nu har ju inte radion i Uppsala<br />

någon fungerande vinylspelare så om dessa<br />

plattor någonsin kommer spelas är mycket<br />

ovisst. Jävla slöseri.<br />

Nu finns det ju trevliga planer på gång i<br />

Sverige.<br />

Yessss!<br />

En av de ”gamla gubbarna”<br />

som graverade skivor på<br />

Cutting Room för 20 år sen<br />

har köpt ett riktigt högklassigt<br />

graververk. Matrisering<br />

och press finns i Köping hos<br />

entusiastiska punkentreprenörer.<br />

”Vinylen av<br />

idag låter<br />

inte bättre än<br />

cd-utgåvan.”<br />

Så inför nästa nummer av <strong>Turist</strong> i<br />

<strong>tillvaron</strong> så har jag förhoppningsvis<br />

intervjuat en broker på plats i Prag, kört<br />

en 80-åring till Köping som delat med sig<br />

av sitt kunnande kring vinylpressning (han<br />

hade 50 års erfarenhet vid olika vinylpressar).<br />

Och även ”Svarvaren från Solna” ska väl<br />

få berätta om högkvalitativ skivgravering<br />

hoppas jag.<br />

Känns jävligt hoppfullt men<br />

troligen kortvarigt. För som<br />

med alla hypar så är det som<br />

slutligen tar knäcken på något<br />

(gäller musikgenrer i alla fall).<br />

När den stora massan upptäckt<br />

det entusiasterna sysslat<br />

med så försvinner charmen<br />

och därmed entusiasterna, när<br />

den stora massan hittar någon ny hype och<br />

rör sig dit så finns inte entusiasterna kvar.<br />

Så länge leve vinylen – ett tag till i alla fall.<br />

<br />

Jan Jutila<br />

<br />

”Jag vågar<br />

tro mer på<br />

mig själv”<br />

Det dök upp en singel, ”10:15,<br />

med för mig okända Världen<br />

Brinner. Jag blev nyfiken och<br />

mejlade över några frågor till<br />

sångerskan Malin.<br />

Vad är Världen Brinner för ett band?<br />

– Vi är ett gäng kompisar som har spelat<br />

ihop i många år och i olika konstellationer.<br />

Jag, Anders och Alle började till<br />

exempel spela ihop första gången redan<br />

för 21 år sedan, så vår vänskap sträcker<br />

sig långt bak i tiden.<br />

Vad är den stora skillnaden med<br />

Världen Brinner om du jämför med<br />

tidigare band du spelat i?<br />

– Det känns som att det är först nu som<br />

jag har vågat satsa lite mer och tro mer<br />

på mig själv. Äntligen skiter jag i om<br />

folk har svårt för ”tjejsång” eller tjejer<br />

som tar plats inom musik. Vi har släppt<br />

skivor och åkt runt och spelat en del med<br />

tidigare projekt, men jag har alltid känt<br />

en viss osäkerhet. Jag började jobba med<br />

ett projekt som hette Rebel Girls, där<br />

jag pushade och peppade unga tjejer att<br />

börja spela och bilda band- då tänkte jag<br />

att ”VA FAN! här peppar jag andra och så<br />

vågar jag knappt satsa själv” då hittade<br />

jag en helt annan säkerhet och beslutsamhet<br />

i att det visst kan va lika ”coolt”<br />

att ha ett band som har en tjej på sång.<br />

Ni har nyligen gett ut en sjua, vad kan<br />

du berätta om den?<br />

– Vi hade tänkt att det var dags att spela<br />

in en ep efter att ha släppt några låtar<br />

digitalt innan. När jag sen träffade Håkan<br />

Sörle på en fest i Stockholm och han sa<br />

att han hade en studio så bestämdes det<br />

att vi skulle spela in hos honom. Vi är<br />

skitnöjda med resultatet.<br />

Vad händer i sommar?<br />

– Vi hoppas att ep:n ger lite ringar på<br />

vattnet så klart. Planer finns på att dra ut<br />

på en liten turné till hösten och förhoppningsvis<br />

spela in igen.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

pp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

41


PUNX<br />

SOM PLÅTAR<br />

<strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong> gillar bra foton, därför bad vi fyra utmärkta punkfotografer att<br />

42 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Hugo<br />

Nabo<br />

Ia<br />

Hammar<br />

Martin<br />

Wilson<br />

Roine<br />

Lundström<br />

skicka in bilder som säger mer än tusen ord om dagens punkscen.<br />

Foto: Hugo Nabo<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

43


Hugo<br />

Nabo<br />

44 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Röj i Malmö<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

45


Martin<br />

Wilson<br />

Rome is not a town<br />

Rotten Mind<br />

Matriarkatet<br />

Nightmen<br />

Nya Given<br />

46 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Lava Bangs<br />

Night Terror<br />

Systemkollaps<br />

Grå Vardag<br />

Call Cat<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

47


Martin<br />

Wilson<br />

Midnite Stalkers<br />

Twin Pigs<br />

48 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


23 Till<br />

Allvaret<br />

The OhNos<br />

Stry<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

49


Framfall<br />

Ia<br />

Hammar<br />

Kovaa Rasvaa<br />

Sthlm<br />

hardcore<br />

fest 2015<br />

Insect<br />

Vicious Irene The Baboon Show<br />

50 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Mascara<br />

Snakes<br />

Axe Rash<br />

Fuck<br />

Frankie<br />

Kai Martin & Stick<br />

Idiot<br />

Ikon<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

51


Asta<br />

Kask<br />

Slobobans Undergång<br />

Roine<br />

Lundström<br />

Troublemakers<br />

Trubbel<br />

52 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Bäddat<br />

för trubbel<br />

Anatomi-71<br />

Dave Vanian<br />

Insidious Process<br />

Perverts<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

53


Roine Lundström<br />

Jag bestämmer<br />

över kameran<br />

Jag har fotat musik i rätt många år nu. Men det är väl egentligen först de senaste<br />

10 åren som bilderna har blivit som jag vill. Förr kom jag ofta hem efter en konsert<br />

med bilder som var både suddiga, oskarpa och rent ut sagt sketdåliga.<br />

Frustrerande! Det var helt enkelt kameran som bestämde och skit bakom<br />

spakarna. Med åren har den allt bättre utrustningen, och lite kunskap, gjort att det<br />

oftast blir fler bra bilder. Numera är det jag som bestämmer över kameran!<br />

Eftersom jag har rätt starka drag av samlarsjuka så har jag grymt svårt att slänga<br />

någon bild. Även de allra sämsta finns kvar i arkivet!<br />

Jag har ingen aning om hur många konserter jag har fotat, men det är många<br />

hundra. Sällan kommer jag hem med färre än femhundra exponeringar på ett band,<br />

ibland till och med fler än tusen. Summerar man det så blir det några bilder…<br />

Jag har själv spelat i band sedan början av 80-talet och hjärtat sitter i punken så<br />

det är ett privilegium att få fota just punkscenen. I stort sett alla man stöter på är<br />

trevliga och ödmjuka. Annat kunde det vara i början av 80-talet.<br />

En lustig grej är somliga i publiken som vill att man fotar just de. Det är ofta<br />

okända som ställer sig och ”posar” och bönar och ber om att bli fotograferade. Då<br />

är det bara att spela med och ta en bild. Så blir alla nöjda och glada.<br />

Som fotograf söker jag situationer där det finns någon form av energi eller<br />

uttryck som skiljer sig från standard. Många skrikande sångare, vilt slående<br />

trummisar och knutna nävar blir det. Jag försöker i det längsta undvika bilder<br />

på sångare med en mikrofon i ansiktet eller gitarrister som glor på sin gitarr. Det<br />

finns ju så många andra som tar de bilderna. Eftersom jag själv spelar bas så blir<br />

det ofta några extra bilder på just bassisterna såklart.<br />

Bäst är det om man får möjlighet att komma upp på scenen under konserten och<br />

ta bilder från andra vinklar än de som man kan ta från diket eller från publikplats.<br />

Men det är såklart så att uttrycket i bilden är viktigare än till exempel vinkel,<br />

skärpa och annat fotograftjafs. Jag har också märkt att jag blir inspirerad, och<br />

bilderna blir mycket bättre, när jag gillar bandet jag fotar.<br />

Vi som fotar mycket på konserter i Göteborg känner varandra mer eller<br />

mindre. Ofta stöter jag på väldigt trevliga fotografer i punksvängen. Det blir<br />

mycket snack om utrustning, inställningar och bildredigering. Jag har fått<br />

många tips av mina ”konkurrenter”. Det finns otroligt mycket att lära sig, om man<br />

vill.<br />

Som fotograf vill man att det är bra scenljus så att bilderna blir extra snygga. Man<br />

kan gnälla över dåligt ljus i det oändliga, nästan som bönder som nästan alltid klagar<br />

på för mycket eller för lite regn. Men som alla som läser detta vet så är ju inte<br />

snyggt scenljus det viktigaste på en punkkonsert. Många spelställen har obefintligt<br />

eller hemskt ljus. Ibland är det några glödlampor, ibland är det en massa ljus ut<br />

mot publiken istället för på bandet. Varje ställe har sina utmaningar. Det finns några<br />

ställen som har grymt bra ljus. Favoriterna är Frysen i Stockholm, Nöjesfabriken<br />

i Karlstad och Musikens Hus i Göteborg. Men min favorit är ändå under bron i<br />

Gamlebyen i Oslo. Där kan man få till grymt snygga bilder.<br />

Lite kort info om mig<br />

53-åring från Göteborg. Sambo.<br />

Två vuxna barn som varken gillar punk eller fotografering!?! Enl sönerna är jag<br />

mest bara jävligt mossig med kass musiksmak.<br />

Några av banden som jag varit/är med i: Psychotic Youth, Red West, Roines Kvartett,<br />

Instigators + en drös lokala band.<br />

Fotat sedan sent 90-tal (ångrar djupt att jag inte började långt tidigare).<br />

Kombinerar heltidsjobb, familj, Psychotic Youth och frilansfoto för främst tidningen<br />

Nostalgia. Det går nästan bra.<br />

54 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Dropkick Murphys<br />

Foto: Roine Lundqvist<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

55


FREIGHTTRAIN.SE<br />

OUT NOW ON LÖVELY, GAPHALS AND THE SIGN RECORDS<br />

Rotten Mind - Rotten<br />

Mind CD/LP<br />

The Dahmers - In the<br />

Dead of Night CD/LP<br />

Nightmen - Can’t Avoid<br />

Sucess CD/LP<br />

Knifven - Brinner LP<br />

Paranoid<br />

Praise No Deity 7”<br />

WE CARRY ALL THE RELEASES FROM:<br />

AND OTHER GOOD STUFF..<br />

WWW.FREIGHTTRAIN.SE


Bakom mixerbordet:<br />

Brooke<br />

Delarco<br />

Trots att det är över 25 år sedan Johnny Thunders dog så kommer det med<br />

jämna mellanrum nya skivor, främst liveinspelade bootleg. De är av naturliga<br />

orsaker av varierad kvalitet, men ibland så kommer det en skiva som<br />

man bara undrar; hur i hela världen har denna lyckats vara outgiven?<br />

Johnny Thunders & The Heartbreakers – L.A.M.F. – Live At The Village Gate<br />

är kanske den absolut bästa liveplattan med Johnny Thunders som kommit<br />

ut. Den är inspelad och mixad av ljudteknikern Brooke Delarco 1977.<br />

Personen som är ansvarig för denna kulturgärning var jag bara tvungen att<br />

få kontakt med. Har man jobbat som ljudtekniker på CBGB’s under 70-talet<br />

så var man där allt hände. Ängelholm 1977 i all ära, men New York 1977<br />

känns betydligt intressantare och Brooke hade inget emot att dela med sig<br />

av sina minnen.<br />

<br />

Text: Mikael Ekström<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

57


Du var ljudtekniker under den så kallade<br />

”New York scenen” under 70-talet. Hur<br />

hamnade du där?<br />

– Jag hade flyttat till New York City 1975<br />

och gick på Institute of Audio Research där.<br />

Efter det fick jag jobb som assistenttekniker<br />

på Vanguard Records genom en vän som var<br />

chef där. De hade en fantastisk studio som<br />

var fylld med diverse vintage utrustning<br />

och de hade en av de första Neve multitrack<br />

konsolerna i USA.<br />

– Jag hade en annan vän som mixade ljudet<br />

för Television och han tog mig med till CB-<br />

GB’s för att se dem. Vid den tiden letade alla<br />

band efter skivkontrakt så de var öppna för<br />

att låta någon mixa deras ljud under konserterna.<br />

De verkade också intresserade av att<br />

ha en personlig mixning för att säkerställa<br />

att deras sound kom fram, och jag fick till<br />

och med betalt för det.<br />

– Jag började arbeta som ljudtekniker för<br />

The Feelies och det spred sig fort att jag<br />

mixade så varje band fick ett unikt sound<br />

och ganska omgående var jag ljudtekniker<br />

för nästan alla band utom Television, Talking<br />

Heads och The Ramones. Jag tackade nej till<br />

Blondie, det var ett stort misstag.<br />

– Jag fick kontakt med Terry Ork som hade<br />

gett ut den första singeln med Television,<br />

och han hade en vision om vad som var på<br />

gång. Terry var väldigt stöttande och jag<br />

började arbeta som ljudtekniker på några<br />

Ork Records singlar som han gav ut. Jag<br />

lämnade punkscenen runt 1980 och började<br />

installera studios i New York och på 90-talet<br />

flyttade jag till Washington där jag jobbade<br />

på Inner Ear Studios med olika prominenta<br />

musiker och band.<br />

Vad gjorde du innan du kom till New<br />

York?<br />

– Jag är född och uppvuxen i Woodstock.<br />

Min mamma anordnade den första folkmusikfestivalen<br />

där innan den stora festivalen<br />

1969. I slutet av 60-talet flyttade vi till<br />

Atlanta och jag sprang på alla möjliga konserter.<br />

Trots att jag växte upp i en musikalisk<br />

familj insåg jag tidigt att jag inte skulle bli<br />

tillräckligt bra på något instrument, så jag<br />

började spela in andra och mixa band som<br />

spelade live. Jag upptäckte att jag hade en<br />

naturlig fallenhet för processen att få fram<br />

ett bra sound. Eftersom jag hade en pojkvän<br />

i ett band så började jag spela in dem och<br />

var ljudtekniker på deras gig. I den vevan<br />

hörde jag New York Dolls och så fort jag var<br />

tillräckligt gammal för att flytta hemifrån<br />

åkte jag raka vägen till New York City.<br />

”Jag mixar inte varje band<br />

likadant. Jag försöker ge varje<br />

band en unik mix som passar<br />

deras sound.”<br />

”Jag hade turen att få vara med om en spännande<br />

era i rockhistorien. Jag såg nästa alla band som<br />

spelade på CBGB’s mellan 1976-1980.”<br />

Du måste ha sett alla de ikoniska banden!<br />

– Jag hade turen att få vara med om en<br />

spännande era i rockhistorien. Jag såg nästa<br />

alla band som spelade på CBGB’s mellan<br />

1976-1980. Inte bara alla New York band,<br />

men även The Jam, Wire och till och med<br />

Devo när de provspelade där. Det var något<br />

av den bästa tiden av mitt liv. Alla umgicks<br />

med alla och CBGB’s var vårt andra hem. Det<br />

var verkligen som Richard Hell beskrev i sin<br />

låt ”Down at the Rock and Roll Club”. Det var<br />

en otrolig känsla när man öppnade dörren<br />

och blev välkomnad av alla som var där.<br />

Vad kommer du att tänka på om jag säger<br />

Television?<br />

– De är mitt absoluta favoritband. De var<br />

det första bandet som jag såg på CBGB’s.<br />

Tom Verlaine och Richard Lloyd är båda<br />

briljanta musiker och i mitt tycke hade det<br />

bandet alla delar som behövs för det perfekta<br />

rockbandet. Att se dem på CBGB’s var en<br />

transcendental upplevelse. Jag blev kär! Fast<br />

jag jobbade aldrig med dem, jag gjorde ett<br />

par singlar med Richard Lloyd och mixade<br />

hans band efter Television splittrades. Jag är<br />

fortfarande vän med alla i bandet.<br />

Patti Smith?<br />

– Jag var ljudtekniker för henne från mitten<br />

av 1977 till början av 1978. Det var bra konserter<br />

och det var bra gitarrister i hennes<br />

band. Patti hade en energi som trollband<br />

publiken. Minnesvärda konserter med henne<br />

var på Elgin Theater och CBGB Theater på<br />

nyårsafton 1977 med Bruce Springsteen. Jag<br />

gillade att Patti Smith Group var ett traditionellt<br />

rockband med ett stort sound.<br />

Ramones?<br />

– Jag såg de flesta av deras gig på CBGB’s<br />

58 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


”Konstformen har dött ut med hela DIY<br />

attityden med låga kostnader och hemmastudios.<br />

Endimensionellt ljud och komprimerade<br />

MP3-låtar har blivit normen. Varje<br />

musiker och band verkar tro att de kan<br />

göra det själv och de vill inte betala för<br />

en producent eller ljudtekniker.”<br />

Patti Smith<br />

och de var fantastiska. Jag hade många roliga<br />

nätter på CBGB’s tillsammans med dem. Med<br />

undantag av The Dead Boys så var Ramones<br />

det enda “punkband” jag gillade.<br />

Växte inte Peter Criss från Kiss och Jerry<br />

upp tillsammans?<br />

– Ja, det stämmer och Kiss startade ju som<br />

ett glamband.<br />

Johnny Thunders?<br />

– Johnny var en underbar person. Han var<br />

supertrevlig och respektfull mot mig när vi<br />

jobbade ihop vid konserter. Även när han<br />

tog mina droger hade han det charmigaste<br />

leendet, det var en minnesbild som etsat sig<br />

fast. Jag ser alltid det leendet när jag tänker<br />

på honom. Jag hade inte sett eller hört The<br />

Heartbreakers innan jag jobbade med dem<br />

på The Village Gate. Jag hade hört ryktena<br />

om Anarchy-turnén i England, men jag hade<br />

ingen aning om hur de lät. De gillade det<br />

kraftfulla soundet jag gav dem live och det<br />

resulterade i att jag var ljudtekniker till de<br />

flesta av deras konserter på Max’s Kansas<br />

City.<br />

– Johnny och Walter Lure hade en unik<br />

kemi tillsammans, men de skulle aldrig<br />

erkänna det. Soundcheckarna var kaotiska,<br />

de två brukade tjafsa om vem av dem som<br />

lät mest. Hela stan var fylld med energi de<br />

kvällar de spelade. Jag har inte så många<br />

anekdoter om Johnny. Han var alltid i tid för<br />

soundcheckar och han hade en hyfsat professionell<br />

attityd trots ryktena som föregick<br />

honom. Han var alltid trevlig mot mig under<br />

konserterna.<br />

– Jag minns i och för sig en gång då han<br />

lurade mig att köpa dåliga droger av honom.<br />

Alla vill tro att han hade ett självdestruktivt<br />

beteende hela tiden, men om sanningen ska<br />

fram så var vi alla mer intresserade av musiken,<br />

drogerna kom i andra hand. Johnny var<br />

en charmör och han respekterade kvinnor<br />

och han behandlade kvinnor som jämställda<br />

i musikbranschen.<br />

Wayne County & the Electric Chairs?<br />

– Jag såg dem bara en gång och de berörde<br />

mig inte alls, samma sak med The Dictators.<br />

Suicide?<br />

– Jag gillade dem, men de gjorde inget<br />

större avtryck hos mig, eftersom jag hellre<br />

lyssnar på gitarrbaserade band.<br />

Vilka andra band har du jobbat med?<br />

– The Feelies, Lester Bangs, John Stabb,<br />

Mars och B52’s för att nämna några.<br />

Mitt favoritband när jag var liten var Kiss,<br />

vad tyckte du och dina vänner om dem?<br />

– Ha, ha, nja, som du säkert kan tänka dig<br />

så hade vi inte så höga tankar om Kiss, men<br />

jag har för mig att Ramones gillade dem, och<br />

Jerry Nolan.<br />

Vilket band anser du är sorgligt bortglömt<br />

och som inte har fått det erkännandet<br />

de förtjänar?<br />

– The Senders. De var ett fantastiskt rock<br />

& roll band och de var Johnny Thunders<br />

favoritband.<br />

Vilket band var enklast att arbeta med?<br />

– The Feelies. Vi hade samma inställning<br />

till produktion och vi gillade samma band.<br />

De var stora fans av tidiga Beatles samt<br />

Brian Eno och Robert Fripps prylar. Från<br />

min tid hos Vanguard var jag van vid det<br />

engelska sättet att producera så jag kunde få<br />

till soundet som de ville ha.<br />

Och vilket var det jobbigaste bandet att<br />

arbeta med?<br />

– Patti Smith. Patti hade precis haft sin<br />

nackskada när jag började jobba med henne.<br />

Jag var nära vän med hennes trummis och<br />

vi hade jobbat ihop tidigare. Patti hade fortfarande<br />

ont i nacken efter sin skada och dök<br />

inte upp till soundcheckarna. Det var också<br />

svårt att få tag på en del av utrustningen<br />

som jag ville ha till deras turné, framförallt<br />

en speciell mikrofon till henne. Patti och jag<br />

var rätt lika, kanske för lika, vilket resulterade<br />

i en del missar i kommunikationen.<br />

Hon bestämde sig för att sparka mig mitt<br />

under Europaturnén. Hela versionen av den<br />

händelsen kommer att berättas i ett kapitel i<br />

min framtida bok.<br />

Vad är hemligheten bakom att få till ett<br />

bra ljud på en liten klubb?<br />

– Jag angriper livemixning på samma sätt<br />

som om det skulle vara en studioinspelning.<br />

De flesta ljudtekniker försöker få ett klart<br />

ljud och behandlar alla band på samma vis.<br />

Det mesta du hör är bastrumman, bas och<br />

sång.<br />

– Själv är jag mer intresserad att få fram<br />

gitarrerna och hela trumljudet, gärna med<br />

lite reverb och det är viktigt att sången kommer<br />

in i ljudbilden och inte ligger ovanpå.<br />

– Jag mixar inte varje band likadant. Jag<br />

försöker ge varje band en unik mix som<br />

passar deras sound. Vid livemixning är det<br />

centralt att mixa bort frekvenser som kan<br />

bli problematiska, speciellt i små lokaler.<br />

Vid studiomixning försöker man lägga till<br />

effekter som tar fram harmonierna.<br />

– Jag försöker uppnå en kombination<br />

mellan ett sterilt torrt ljud och effekter som<br />

lyfter fram instrumenten och ger värme<br />

Ramones<br />

Johnny<br />

Thunders<br />

Wayne County<br />

& the Electric<br />

Chairs<br />

Suicide<br />

Television<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

59


till ljudbilden. Jag har läst recensioner av<br />

konserter som jag har gjort med både The<br />

Feelies och The Heartbreakers där uttrycket<br />

”wall of sound” har använts.<br />

– Det som skilde mig från andra ljudtekniker<br />

var att jag arbetade med banden som<br />

deras ljudtekniker och inte som klubbens<br />

ljudtekniker.<br />

– Jag ser mig främst som en studiotekniker<br />

och jag föredrar processen i studion där<br />

man kan forma soundet, fast att mixa ljudet<br />

under konserter har sin charm.<br />

Av någon anledning så verkad det mest<br />

finnas manliga kända producenter och<br />

ljudtekniker, varför är det så?<br />

– Nuförtiden finns det knappt producenter<br />

och ljudtekniker, manliga eller kvinnliga.<br />

Konstformen har dött ut med hela DIY attityden<br />

med låga kostnader och hemmastudios.<br />

Endimensionellt ljud och komprimerade<br />

mp3-låtar har blivit normen. Varje musiker<br />

och band verkar tro att de kan göra det själv<br />

och de vill inte betala för en producent eller<br />

ljudtekniker. Vi har tappat skivkvaliteten<br />

som alla de talangfulla producenterna under<br />

70-talet stod för. Jag brukar inte spela könskortet<br />

och jag har lyckats göra karriär i yrket,<br />

men ibland verkar det som en del killar<br />

inte kan hantera en kvinnlig producent eller<br />

ljudtekniker. En sak som var bra med hela<br />

”New York scenen” var att det fanns inga<br />

könsbarriärer, man, kvinna, gay, hetro eller<br />

bara udda, vi var alla på samma planhalva.<br />

”Själv är jag mer<br />

intresserad att få fram<br />

gitarrerna och hela<br />

trumljudet, gärna med<br />

lite reverb och det är<br />

viktigt att sången kommer<br />

in i ljudbilden och<br />

inte ligger ovanpå.”<br />

Brooke back in the days.<br />

Du har gett ut Johnny Thunders & The<br />

Heartbreakers livealbum ”Live at the<br />

Village Gate 1977”. Har du några planer<br />

att ge ut fler skivor?<br />

– Det finns ett par videos med the Heartbreakers<br />

från Max’s som jag mixade. Jag<br />

skulle gärna vilja få ut dem på skiva och det<br />

jobbar jag på just nu. Det finns också en del<br />

inspelningar med The Feelies från CBGB’s<br />

som kanske ser dagens ljus inom den närmast<br />

framtiden.<br />

Har du många konsertinspelningar liggande?<br />

– Tyvärr så ville många band inte bli<br />

inspelade, men jag lyckades ändå spela in en<br />

del via soundboarden och med en rumsmikrofon<br />

till en två-kanalsbandspelare. Dessa<br />

var egentligen mer referensinspelningar till<br />

banden så de skulle få chans att höra hur de<br />

lät och hur låtarna funkade. Det var det som<br />

var bakgrunden till The Heartbreakers at<br />

the Village Gate. Tack och lov så tyckte rätt<br />

personer att den konserten lät tillräckligt<br />

bra för att ges ut. Jag har inspelningar med<br />

de flesta band som jag arbetat med, fast<br />

bara några av dem skulle hålla som officiella<br />

utgivningar. De inspelningarna som jag har<br />

som är mest intressanta är ett par konserter<br />

med Patti Smith som ingen har hört och som<br />

inte kommit ut på bootleg. Vem vet, kanske<br />

blir de släppta en dag.<br />

Vad gör du nuförtiden?<br />

– Som jag tidigare sagt så jobbar jag med att<br />

få ett par inspelningar från mitt arkiv att bli<br />

utgivna, och sedan finns det några nya band<br />

från Washington som jag hoppas ge ut. Jag<br />

ansvarar för ett par Facebookgrupper och jag<br />

åker runt i landet och går på konserter och<br />

jag arrangerar ett par konserter med Walter<br />

Lure. Jag är välsignad att jag har alltid har<br />

arbetat med det jag älskar och jag har vara<br />

relativt framgångsrik. Det här är allt jag kan.<br />

<br />

Mikael Ekström<br />

60 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Skivsamlaren<br />

För fan,<br />

sköt om<br />

era skivor<br />

Vem har inte fått frågan: ”Varför lägger<br />

du ut pengar på vinyl*, skaffa dig ett<br />

Spotifyabonnemang för 99 kronor i<br />

månaden så spar du pengar, dessutom det<br />

låter bättre och det är mindre krångel!”<br />

Helst vill jag säga som det är: det är jävligt<br />

mesigt att lägga bilder på instagram när man<br />

spelar strömmad musik. Men att lägga upp<br />

plattor på instagram – det är betydligt mer<br />

true och mycket tuffare.<br />

Dödsspiralen<br />

Men låt oss reda ut ett par saker. Analogt<br />

låter bättre än digitalt. Tänk på hur det var<br />

förr, åtminstone ni över 40 bast. Då hade<br />

du en kamera och bilderna blev bra, om du<br />

visste lite om foto och rengjorde linsen lite<br />

då och då. Sedan fick något idiot för sig att<br />

stoppa in en urkass digital kamera i en<br />

mobiltelefon och alla bilder blev skitkassa.<br />

Samma sak hände med musik: förr hade<br />

alla som var värda att känna en stereo – det<br />

vill säga en skivspelare, en riktig försäkrare<br />

och riktiga högtalare. Det lät skitbra. Sedan<br />

uppfann någon cd:n, det lät sämre och<br />

skivbolagen fick oss köpa de skivor vi redan<br />

hade på ett digitalt format.<br />

Århundradets blåsning!<br />

Dödsspiralen var i gång och kraschlandningen<br />

kom med några muppar som började<br />

ladda ner mp3 låtar från nätet och spela<br />

dem på urkassa datorhögalare. Och nu började<br />

det låta riktigt urkasst.<br />

Låt oss illustrera detta<br />

Upplösningen på de ”bästa” mp3 ljudet är<br />

320 kbps vilket innebär att ljudet består av<br />

320 000 bitar av data varje sekund. En cd<br />

har mer än fyra gånger mer information. En<br />

skiva går inte att mäta i kbps men upplösningen<br />

på en hygglig stereo är betydligt mer<br />

än så. Det vanligaste mp3 upplösningen är<br />

dock mellan 96 och 160 kbps, det är vad<br />

som gratisversionen av Spotify strömmar.<br />

Det innebär att upp till 92 procent ljudet har<br />

tagit bort jämfört med en cd. 92 procent!<br />

Okey, den som uppfann mp3-filen (det var<br />

en tysk) påstår att det är sådant du inte behöver<br />

höra i varje fall. Ett gott råd, lita aldrig<br />

på en tysk – lyssna själv.<br />

Trots detta försvarstal så gnäller en del<br />

fortfarande på skivor, de knäpper och<br />

knastrar. Vissa försvarar sig med att det är<br />

fräckt med lite knäpp och knaster och får det<br />

att verka vara äkta punkskick.<br />

Det är skitsnack – det ska inte vara något<br />

shabby chic med plattor. Skivor ska låta bra<br />

och skivomslagen ska se schyssta ut, punkt<br />

slut.<br />

Så sköt om dina skivor.<br />

Här har du<br />

några tips<br />

1, Skivomslagen bör<br />

ligga i en plastficka. De<br />

skall vara tillverkade av<br />

polyplast och inte av PVC.<br />

De senare är de tjocka<br />

plastomslagen som har<br />

lite apelsinskalsyta. PVC<br />

reagerar med vinyl och<br />

förstör skivor. Själva<br />

skivan ska ligga i sin<br />

innerpåse bakom skivomslaget.<br />

Det gör att det<br />

inte blir ringmärken på<br />

omslaget när det förvaras.<br />

2, Skivor ska förvaras stående och får inte<br />

ligga i hög, för då blir de vinda efter ett tag.<br />

3, Om du tycker ljudet är viktigt, glöm bort<br />

bildskivor, de låter skit. Och om du inte är<br />

helt galen i färgad vinyl, köp svarta skivor<br />

– de låter bäst.<br />

4, När du köper en begagnad platta, tvätta<br />

den först. Det lättaste och billigaste sättet<br />

”Vissa försvarar<br />

sig med att det är<br />

fräckt med lite<br />

knäpp och knaster<br />

och får det att<br />

verka vara äkta<br />

punkskick. Det är<br />

skitsnack – det<br />

ska inte vara något<br />

shabby chic med<br />

plattor.”<br />

är att tillverka en egen rengöringsvätska.<br />

Gör så här: köp en literflaska batterivatten<br />

på macken. Det kostar typ 20 kronor. Detta<br />

vatten är helt rent. Häll ut en skvätt vatten<br />

(max en halv deciliter) och fyll på med<br />

isopropanol-alkohol (det hittar på på Kjell<br />

& Co) samt ett par droppar handdiskmedel.<br />

Man kan också ha i lite vätmedel (sådan<br />

som man använder i mörkrum), men det<br />

är lite överkurs. Lägg din skiva på en ren<br />

handduk och droppa rengöringsvätskan<br />

på bomullsrondeller och rengöra skivan i<br />

cirkulära rörelser (motsols). Torka skivan<br />

med torra bomullsrondeller. Lägg sedan<br />

skivan att torka en stund<br />

innan du stoppar en i en<br />

NY innerpåse (den gamla<br />

innehåller ju damm och<br />

skräp).<br />

5, Se till att du har en<br />

borste som du dammar<br />

av skivan med innan du<br />

spelar, och håll skivan i<br />

kanten för att undvika<br />

att peta på spelytan med<br />

dina skitiga fingrar.<br />

Följer du dessa enkla<br />

råd så kommer din<br />

favoritmusik låta kanon<br />

– ”charmen” med knäpp<br />

och knaster finns inte där och du får bra<br />

ljud till skillnad från komprimerat digitalt<br />

skräpljud. Dessutom kan du ta bilder på dina<br />

skivomslag och lägga upp på instagram – det<br />

får dig att verka jävligt tuff och cool – en<br />

schysst bonus, eller hur!<br />

<br />

Cod<br />

* Och återigen, det heter skivor, de råkar<br />

vara tillverkade av vinyl. Andra ljudformat är<br />

cd:n och kassetter. Okey? <br />

”När du köper en begagnad platta, tvätta den först. Det lättaste<br />

och billigaste sättet är att tillverka en egen rengöringsvätska.”<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

61


Hedemora<br />

Hardcorepunks<br />

Den 24 mars 1984 lämnade<br />

ett gäng hardcorepunkarna<br />

Hedemora för att ta sig de<br />

knappa fem milen söderut<br />

till Fagersta. De passerade<br />

smått klassiska punkhålor<br />

som Kärrgruvan och Norberg<br />

innan de landade på<br />

Kottmossen. Inte kunde de<br />

tro att det som spelades in<br />

där senare skulle leda till<br />

en musikalisk revolution.<br />

Asocial manglade snabbare<br />

än de flesta och Fagerstatrippen<br />

resulterade i splitkassetten,<br />

med The Bedrövlers,<br />

”How could hardcore<br />

be any worse?” som idag är<br />

en viktig del av det svenska<br />

kulturarvet. Nu är Asocial<br />

tillbaka igen, i våras gjorde<br />

de två redan legendariska<br />

spelningar på Cyklopen i<br />

Stockholm. Och snart kommer<br />

bandets debut-lp, 33 år<br />

sedan den där dagen då de<br />

omedvetet skapade musikhistoria.<br />

Författaren och musikern Daniel<br />

Ekeroth gav för några år sedan ut<br />

en superfet bok om svensk death<br />

metal. Den svenska råpunkscenen<br />

nämndes som en tidig utgångspunkt<br />

för det svenska death<br />

metal-undret.<br />

– Den hastighet och brutalitet<br />

som Asocial uppvisade med ”How<br />

could hardcore be any worse?”<br />

är helt klart en viktig länk mellan<br />

extrem punk och extrem metal,<br />

menar Daniel.<br />

– Band som Napalm Death sägs<br />

ha inspirerats av denna demo när<br />

de utvecklade sin hastighet, och<br />

kopplingen är uppenbar. Därtill<br />

hade TB Asocial, och kanske än<br />

mer Jörgen i Svart Parad, ett speciellt<br />

sätt att sjunga som gränsade<br />

till den senare growl-stilen inom<br />

death metal. Jag vet att några<br />

av medlemmarna i Entombed<br />

har nämnt Svart Parad som en<br />

föregångare till growl. Sen blev<br />

väl Asocial mer eller mindre<br />

ett death metal-band i början<br />

av 90-talet, särskilt deras sista<br />

inspelning hos Dan Swanö är mer<br />

death än punk. Många av Asocials<br />

otaliga medlemmar har genom<br />

åren också spelat mycket metal,<br />

i band som Interment, Beyond,<br />

Uncanny, Dellamorte, Centinex,<br />

Entombed AD, Demonical, Agony,<br />

Hatred... ja, en jävla massa. Johan<br />

Jansson är väl den mest skyldiga!<br />

Helt kapitel om Asocial<br />

Daniel arbetar nu med en bok om<br />

svensk 80-tals hardcore. När jag<br />

kontaktar honom har han precis<br />

korrläst det 24 sidor långa kapitlet<br />

om just Asocial.<br />

– De hade större betydelse än<br />

folk fattar. Framgångsmässigt<br />

var väl Asocial kanske aldrig ett<br />

av de ledande banden vad det<br />

gäller svensk 80-tals hardcore,<br />

men såväl musikaliskt som<br />

engagemangsmässigt betydde de<br />

mycket. Den korta period då de<br />

spelade proto-grindcore under<br />

1984 var kanske den största<br />

musikaliska nydaningen av alla<br />

inom svensk hardcore, även om<br />

de aldrig fick något erkännande<br />

för den.<br />

– Demon ”How could hardcore<br />

be any worse?” är sinnessjukt<br />

bra. Medlemmarna var ju också<br />

drivande i ett par fan<strong>zine</strong>s (även<br />

62 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


om det blev få nummer), och<br />

Håkan Aspnäs hade ju etiketten<br />

Dis-Cassettes/Dis-Records. Dessutom<br />

var det kretsen kring Asocial<br />

som drev spelstället Bunkern<br />

i Hedemora i mitten av 80-talet,<br />

där många av de svenska banden<br />

fick tillfälle att spela. Mob 47<br />

gjorde bland annat sin första<br />

spelning där. Medlemmarna i<br />

Asocial var också aktiva i andra<br />

band, som Svart Parad, Distrust,<br />

Discard med mera. Personligen<br />

håller jag Asocial väldigt högt.<br />

Daniel anser att allt de gjorde<br />

under 1984 ”håller sjukt hög<br />

klass”.<br />

– ”How could hardcore be any<br />

worse?” är en av mina favoritdemos<br />

någonsin, och ”Det bittra<br />

slutet...” är en av de starkaste<br />

svenska sjuorna från 80-talet.<br />

De hade ett jävla ös, direkta<br />

låtar samt en rå desperat sång.<br />

Allt känns så jävla äkta. ”Asocial<br />

Attack” är nog låten med Asocial<br />

som ligger mig närmast om hjärtat,<br />

den är så jävla brutal.<br />

Fans bakom järnridån<br />

Men det var såklart inte bara i<br />

Sverige som punks gick igång på<br />

den här kassetten. Amerikanska<br />

punkbibeln Maximum Rocknroll<br />

med Tim Yohannan i spetsen älskade<br />

den och i Prag i dåvarande<br />

Tjeckoslovakien satt en 16-åring<br />

och blev fullständigt överkörd av<br />

dalmasarna.<br />

– Jag bytte kassetter med en<br />

brevvän i Polen och han skickade<br />

en tejp med Really Fast vol 2.<br />

De här två Asocial-låtarna var<br />

så otroligt råa men ändå catchy,<br />

framför allt ”Rustning är mord”.<br />

– Och ”How could hardcore be<br />

any worse?”-kassetten, alltså<br />

ingen spelade så supersnabbt<br />

och galet som de gjorde då.<br />

Den som berättar detta heter<br />

Martin Suicixx Cesky och är en<br />

välkänd tjeckisk punkprofil som<br />

bland annat jobbar med nät<strong>zine</strong>t<br />

Kids and heroes. Kort efter sitt<br />

första möte med Asocial dök<br />

”Religion sucks”-ep:n upp i en<br />

skivaffär i Prag. Martin köpte den<br />

omedelbart och har den fortfarande<br />

kvar i samlingen.<br />

– Jag blev helt golvad av den<br />

skivan. Ilska, mörker och råhet<br />

på en och samma gång. Soundet<br />

var mörkt, kryddat med de<br />

där djävulska ekot på sången<br />

mixat med riff som stannade kvar och<br />

Discharge-trummor. Perfekt soundtrack<br />

för min tonårspunkångest.<br />

Martin berättar att han nyligen<br />

lyssnat igen och han tycker att singeln<br />

åldrats väl. Samtidigt undrar han om<br />

Asocial spelade in fler låtar än de som<br />

hamnade på samlingarna ”Hardcore for<br />

the masses” och ”Attack is now suicide”.<br />

– ”No time to be nice” och ”Religion<br />

sucks” är mina favoriter, slår han fast.<br />

Mess från hela världen<br />

Ifjol två utgåvor på vinyl som dokumenterade<br />

Asocial, och 2015 gav<br />

originaltrummisen Håkan Aspnäs ut<br />

samlings-cd:n ”Det bittra slutet”.<br />

– Jag fick en massa meddelanden från<br />

punkare i Brasilien, Japan – i princip<br />

hela världen – som berättade hur mycket<br />

de lyssnade på oss redan 1984 och<br />

att Asocial betytt mycket för dem.<br />

Håkan är inte med i det Asocial som<br />

återbildats. Han har dock sin uppfattning<br />

om dagens Asocial klar.<br />

– Deras nya material är ju sjukt bra.<br />

Och det är en åsikt som många skriver<br />

under på. Asocials sångare TB vittnar<br />

om att reaktionerna på återfödelsen<br />

varit lysande, på gränsen till galet i<br />

såväl Sverige som utomlands.<br />

– Det hade vi ju delvis förstått, säger<br />

TB. Men kanske inte riktigt så mycket,<br />

att vi är kult ute i världen.<br />

TB och Tomas ”Tompa” Andersson<br />

diskuterade för flera år sedan att dra<br />

igång bandet igen, men de fick aldrig<br />

riktigt ihop med de gamla<br />

medlemmarna. Istället bildade<br />

de Utanförskapet. Men ifjol tog<br />

de upp diskussionen igen. Mats<br />

Svensson var pepp, men Håkan<br />

tveksam.<br />

– Vi frågade Johan Jansson<br />

om han ville spela trummor. Det<br />

ville han och så var det klart. Vi<br />

började repa och allt kändes rätt<br />

och bra.<br />

Hur kändes det att stå på<br />

scenen igen som Asocial?<br />

– Vi drog ju igång med dubbelgig<br />

på Cyklopen. Det var jävligt<br />

bra och det var jävligt kul, och<br />

en aning nostalgiskt att köra<br />

de gamla låtarna igen efter så<br />

många år.<br />

Hur var det att sjunga texter<br />

ni skrev på 1980-talet?<br />

– Det kändes inte så konstigt<br />

tycker jag egentligen, samhället<br />

är förändrat men ändå mycket<br />

samma skit.<br />

Asocialsjuorna, och framför<br />

allt ”Det bittra slutet”, har ju<br />

stått sig otroligt bra genom<br />

åren. Vad hände egentligen<br />

när ni spelade in ”Det bittra<br />

slutet”?<br />

–Det hände väl bara att vi drog<br />

till Töreboda och Kloakens alternativa<br />

antistudio och brände in<br />

sex låtar. Vi fixade och trixade en<br />

del, jag hade supit och tappade<br />

rösten helt redan vid sångtestet.<br />

När sången skulle läggas var det<br />

bara att väsa fram sången så gott<br />

det gick. Resultatet blev ju ”Det<br />

bittra slutet”. Efter inspelningen<br />

hade jag pratförbud i flera veckor<br />

innan rösten kom tillbaka.<br />

Varför tror du att ”Det bittra<br />

slutet” idag är en klassiker<br />

med samma dignitet som Anti<br />

Cimex ”Victims of a bombraid”<br />

och Mob 47-debuten?<br />

– Jag tror att den är jävligt rå<br />

för den tiden. Asocial var eget<br />

och brutalt in your face mangel.<br />

Debut-lp på gång<br />

I höst kommer Asocials debut-lp.<br />

10 låtar spelades in hos mangellegendaren<br />

Mattias ”Kenko”<br />

Kennhed och ges ut av FOAD.<br />

När det gäller gigs kommer<br />

Asocial dyka upp på Hygget men<br />

är också bokade på Cyklopen tillsammans<br />

med Discharge i höst.<br />

– Framtiden är punk och atomkrig,<br />

avslutar TB.<br />

Mikael Sörling<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

63


”Jag valde<br />

mellan<br />

tusentals<br />

texter”<br />

Författaren och journalisten Peter Kagerland gav tidigare i år ut<br />

boken ”Punklyrik - svenska punktexter 1977-1982”. <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong><br />

ville så klart veta hur han resonerade under framväxten av den, men<br />

också vilken punklyrik som betytt lite extra för honom.<br />

Hur kom du på idéen med Punklyrik?<br />

– Jag ville skriva en bok till om punken. Många tjatade om att jag<br />

borde göra en uppföljare till Ny Våg, en bok om om punken från<br />

1983 och framåt, men jag kände att jag inte var rätt person att skriva<br />

den. Även om jag tycker att det är häftigt att sätta på Huvudtvätt,<br />

Anti Cimex och Skitslickers ibland är jag inte tillräckligt intresserad<br />

av hardcore-punken som ju dominerade under resten av åttiotalet.<br />

Kraften är häftig i mindre doser men jag gillar melodier och det är<br />

det ju ont om där. Dessutom kände jag att jag inte pallade att dra<br />

igång ett sådant mastodontprojekt till. Ny Våg tog tio år från start<br />

till mål och det var svårt att hålla energin uppe under så lång tid.<br />

Men jag hoppas verkligen att någon tar tag i det och gör den boken.<br />

Det är viktigt.<br />

– För det är det allting handlar om. Punken har varit så himla<br />

viktig för mig hela livet och och jag vet att den varit det för väldigt<br />

många andra. Mycket inom punken skedde ju ute i marginalen där<br />

många band på sin höjd omnämndes i obskyra fan<strong>zine</strong>s, ofta inte<br />

ens det. Om ingen skulle skriva ner den historien skulle det mesta<br />

vara helt bortglömt om tio-tjugo år och det vore sorgligt eftersom<br />

så mycket är så bra. Jag tycker att det jag gör är viktigt, men jag är<br />

långt ifrån ensam i denna mission. Jocke Sundberg på Punktjafs gör<br />

ett oförtröttligt kanonjobb, liksom de skivbolag som återutger de<br />

gamla skivorna och de arrangörer som anordnar punkspelningar<br />

osv. Och så klart alla som fortsätter att köpa punkskivor. Punken<br />

ska inte få dö!<br />

– Att min andra bok skulle handla om låttexterna kändes naturligt.<br />

Det var ju där skillnaden mellan den övriga rocken och punken<br />

var som störst. Det de tidigare punkbanden sjöng om hade ju ingen<br />

sjungit om förut, i alla fall inte på det sättet. Så tanken dök upp<br />

om att det skulle kunna bli en bra bok om man bad låtskrivare och<br />

bandmedlemmar berätta historierna bakom texterna. Varför de<br />

skrevs och vad de fick för reaktioner på dem. Jag menar, det var<br />

rätt modigt att skriva hatlåtar om raggare på den tiden. Hur vågade<br />

Skäms, P-Nissarna och The Rude Kids göra det? Vad hände när de<br />

visade sig på stadens gator?<br />

Hur resonerade du när du skissade på boken i inledningsfasen?<br />

– Egentligen visste jag inte var jag skulle hamna när jag startade.<br />

Jag hade haft idéen i skallen ett tag. Ny Våg var ju förhållandevis<br />

torr. Även om jag där försökte få in en del skojiga anekdoter blir<br />

ju bandpresentationer faktabaserade. Man måste ju liksom rabbla<br />

upp medlemmarnas namn och årtalen måste ju med. Nu skulle jag<br />

ju få chansen att komma lite närmare.<br />

– Jag hade nog inte riktigt tänkt att det skulle bli så många kapitel<br />

som tjugotvå men så blev det. Huvudtanken var att berätta bakgrunden<br />

till en massa låttexter. Det jag däremot redan från början<br />

bestämde mig för var att inte analysera texterna mer än att möjligen<br />

placera dem i ett sammanhang. Därför stoppade jag in en sida i<br />

början av varje kapitel där jag gjorde just det, där jag också bjöd på<br />

några nedslag från mina egna tidiga punkår.<br />

Vad var knepigast med arbetet den här gången?<br />

– Det mesta knepiga betade jag av på förra boken, exempelvis<br />

att hitta de människor jag ville ha kontakt med. De flesta som<br />

medverkar i Punklyrik hade jag ju kontakt med när jag gjorde Ny<br />

Våg. Nu visste de flesta dessutom vem jag var, vilket gissningsvis<br />

gjorde det lättare att få folk att berätta en massa saker. Krånglet<br />

var kanske att få folk att minnas. Det visade sig att det inte alltid<br />

var lätt att komma ihåg varför en text skrevs eller ens vem i bandet<br />

som gjorde just den texten jag var ute efter, det har ju gått några år.<br />

Men många hade mycket att berätta och orden bara flödade medan<br />

64 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Lyrik som träffade Peters hjärta<br />

Innan punken var många texter jag hörde av nonsenskaraktär. Jag gillade<br />

The Sweet men de sjöng mest om ”pappa ramba ramba hey poppa joe coconut”, ”oh<br />

chi cacao coco” och liknande. Annars var det kärlekstrams eller sådant man<br />

inte fattade alls. När punken kom blev texterna tydligare och jag gillade<br />

det. Oftast gick det inte att missta sig på vad de handlade om. Det var inte<br />

alltid man hörde allt de sjöng men oftast fattade man ändå. Så för mig är en<br />

bra punktext tydlig. Men det är också så att det är svårt att separera texten<br />

från musiken. En bra text blir ju på något sätt ännu bättre om själva låten<br />

är skitbra.<br />

Att välja ut fem texter av de tusentals punktexter som skrevs de här åren<br />

är självklart helt omöjligt. Här kommer i alla fall fem texter som träffade<br />

mitt hjärta:<br />

”We’re only in it for the drugs” - Ebba Grön<br />

För mig som landsortspunkare var Stockholm<br />

ett paradis med alla band och alla spelställen.<br />

Och Rågsved må ha varit hårt och tufft<br />

för dem som bodde där men i och med att Ebba<br />

Grön höll till där blev Rågsved helig mark.<br />

I texten får man en liten men spännande<br />

inblick i förortslivet, med tunnelbanor och<br />

droger. Men just denna text tjänade också som<br />

inspiration för många. I och med att Ebba<br />

var inblandade i kampen för egna lokaler<br />

där fungerade det som inspiration för musikföreningar<br />

ute i landet. Jag tror att den<br />

gjorde det för oss i föreningen Rock d’Amour<br />

i Linköping. Den gjorde det i alla fall för<br />

mig. Och för oss gick det bättre än för Oasen.<br />

Vi fick ett hus som kommunnen byggde om till<br />

replokaler.<br />

”Raggare is a bunch<br />

of motherfuckers” - The Rude Kids<br />

Jovisst är texten smått naiv, det<br />

håller jag med om. Kanske är det<br />

därför jag gillade (och gillar) den<br />

så mycket. Raggarna, som man man ju<br />

inte kunde låta bli att tycka illa om<br />

eftersom de så ofta gav sig på sådana<br />

som oss, var på något sätt inte värda<br />

mer än en naiv text. Det skulle ha<br />

varit kul att vara en fluga på väggen<br />

i raggarkåken när de hörde den<br />

låten första gången. Sedan kan man<br />

ju så här i efterhand tänka att vi<br />

hade mera gemensamt än vad både vi<br />

och raggarna trodde. Vi var ju båda<br />

outsiders som ville stå en bit utanför.<br />

”En meningslös dag” - Attentat<br />

Vid den här tiden gjorde i stort<br />

sett alla lumpen, det gick knappt<br />

att komma undan. Totalvägra var det<br />

inte så många som vågade då, sitta i<br />

fängelse lockade inte särskilt mycket.<br />

Alternativet för många var att<br />

i alla fall skriva låttexter om hur<br />

illa det var. ”En meningslös dag” var<br />

en av dem som satte sig sig hårdast,<br />

säkert också till stor del på grund<br />

av den svängiga melodin.<br />

”Ronka” - Perverts<br />

Det är klart att det hade sjungits om snuskiga<br />

saker tidigare i rockhistorien men det<br />

kändes ändå spännande när punkbanden skrev<br />

texter som denna, inte minst för att det<br />

var på svenska. Jag minns att man funderade<br />

på vad Christer Blomgren och de andra<br />

Perverts-killarnas föräldrar tyckte när de<br />

fick höra den. Och väldigt många vuxna blev<br />

förstås upprörda när de hörde den. Det tyckte<br />

man ju var kul.<br />

”Så jävla svensk” - Urban Släke<br />

Vissa textförfattare under punken hade<br />

förstås lite mer att komma med än andra.<br />

Per Seigerlund i Urban Släke var en av<br />

dem, det förstår man snabbt när man läser<br />

igenom texten till denna låt på debutsingeln.<br />

Här handlade det inte bara om att<br />

vräka ur sig något, här fanns en massa<br />

tankar bakom. Synd att bandets historia<br />

blev så kort.<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

65


”Tyvärr fick jag aldrig med Thåström. Han är ju som de<br />

flesta vet inte så förtjust i att prata om det som varit och<br />

det får jag självklart acceptera. Men i en soffa i logen<br />

efter en spelning gav han mig i alla fall en halvtimmes<br />

redogörelse om varför han helst låter den biten vara. Han<br />

sa bland annat att han är stolt över vad Ebba Grön åstadkom<br />

men att han själv inte blev helt nöjd med sina texter<br />

förrän en bit in i Imperiet.”<br />

andras minnen var vagare. Att få med folk på tåget var egentligen<br />

inte svårt, även ett par som egentligen tyckte att texterna de skrivit<br />

kändes smått patetiska idag. Någon till och med skämdes för sin<br />

text med gick ändå med på att ge några kommentarer, men det hör<br />

ju också till. Allt man gjorde som femtonåring kan ju inte kännas<br />

bekvämt att konfronteras med när man har fyllt femtio, och det ska<br />

det väl inte heller vara.<br />

– Tyvärr fick jag aldrig med Thåström. Han är ju som de flesta<br />

vet inte så förtjust i att prata om det som varit och det får jag självklart<br />

acceptera. Men i en soffa i logen efter en spelning gav han mig<br />

i alla fall en halvtimmes redogörelse om varför han helst låter den<br />

biten vara. Han sa bland annat att han är stolt över vad Ebba Grön<br />

åstadkom men att han själv inte blev helt nöjd med sina texter förrän<br />

en bit in i Imperiet. Det var ett tungt vägande skäl för honom.<br />

Fjodor fick jag i alla fall med.<br />

– Det kändes lite trist att vissa band jag tycker mycket om inte<br />

riktigt gick att trycka in i boken eftersom de inte skrev ”regelrätta<br />

punktexter”. TT Reuter är med men bara med en text, Kai Martin &<br />

Stick! är inte med alls. Den typen av band, med den typen av texter,<br />

hamnade tyvärr lite utanför denna gång.<br />

Hur många texter valde du mellan? Hur många läste du?<br />

– Först skrev jag ner tänkbara texter ur minnet under respektive<br />

ämne, sedan började jag bläddra igenom alla svenska punkplattor.<br />

Jag läste texterna på de omslag där texterna fanns tryckta och<br />

lyssnade på massor av låtar och lade till efterhand. Man kan alltså<br />

säga att jag valde mellan tusentals texter. Här och där blev det<br />

ganska trångt så jag blev förstås tvungen att rensa. Det var inte lätt.<br />

Jag hade flera tankar under tiden jag valde. Jag försökte exempelvis<br />

tänka på den geografisk spridningen, förhållandet storstad och<br />

landsbygd och att få en bra blandning mellan större och mindre<br />

band. Där det var möjligt försökte jag också få med olika vinklingar<br />

av det aktuella ämnet.<br />

– Med andra ord är det alltså inte så att jag har försökt välja ut de<br />

160 bästa texterna till boken. Jag brukar säga att åtminstone hundra<br />

av texterna lika gärna hade kunnat bytas ut mot hundra andra<br />

och att det hade blivit en lika bra bok ändå.<br />

Kan du säga något generellt om den svenska punklyriken 77-<br />

82?<br />

– Först och främst bör man kanske tänka på att väldigt många av<br />

de punktexter som skrevs under de här åren författades av förhållandevis<br />

unga människor som i många fall knappt hade skrivit mer<br />

än enstaka uppsatser i skolan. De flesta hade definitivt inte skrivit<br />

någonting utifrån sig själva. Dessutom tror jag att dessa texter<br />

ofta skrevs ganska snabbt, kanske i replokalen veckan innan en<br />

spelning på den lokala fritidsgården. En låt behövde helt enkelt en<br />

text, något måste man ju sjunga. Det var självklart ingen som tänkte<br />

på att de kanske skulle bli tillfrågade om att berätta om sina texter<br />

till en bok nästan fyrtio år senare. Men allt detta borgar ju för en<br />

spontanitet som är häftig. Fram med det ur hjärtat bara, liksom.<br />

– Sedan är det klart att det skrevs en himla massa texter av olika<br />

karaktär. Bland alla snabbt ihoprafsade texter fanns även motsatsen,<br />

där textförfattare hade kommit lite längre. Men jag lägger<br />

egentligen ingen värdering i det, jag lyssnar lika gärna på förhållandevis<br />

simpla texter som mer genomarbetade med mer finess. Jag<br />

tycker de kompletterar varandra på ett bra sätt. Punken var spretig<br />

i sig så det är klart att det avspeglar sig även i texterna.<br />

– Självklart var det också så att inte riktigt allt kanske kom från<br />

det egna hjärtat. Flera som medverkar i boken erkänner till exem-<br />

pel att ett stort skäl till att de gjorde texter om kungen var att Sex<br />

Pistols skrev ”God save the Queen”. Några stycken erkände också<br />

att de hade en bucket list där de bockade av ämne efter ämne. Som<br />

punkband skulle man ju gärna ha låtar om disco, raggare, polisen<br />

osv. Men det kom ju ändå från hjärtat på något sätt, ingen sjöng ju<br />

texter man inte stod bakom. Lite inpiration är aldrig fel.<br />

Vad kan du säga om språket i lyriken, finns det ett speciellt<br />

”punkspråk” eller ”punkton”?<br />

– Jo, det måste man väl ändå säga. De flesta texterna präglas ju<br />

av en tydlighet, en rakhet, som inte var så vanlig vid den här tiden.<br />

Ofta var verserna ganska korta och refrängerna bestod inte sällan<br />

bara av en enda rad som upprepades åtta gånger. Och alla som<br />

skrev texter förstod ju att texterna blev ännu mer effektiva och<br />

provocerande om de kryddades med diverse svordomar. Men återigen,<br />

det finns många exempel på mer poetiska låttexter i boken.<br />

Dessutom blev det, som exemplifieras i det sista kapitlet, relativt<br />

vanligt att skriva nonsenstexter om slemmiga torskar, cornflakes<br />

och att gå till tandläkaren. Så humorn fanns också där, alla var inte<br />

arga. Åtminstone inte hela tiden.<br />

Lärde du dig någonting du inte visste?<br />

– Grundtanken med boken var att låta banden berätta historier<br />

runt sina gamla texter, men boken som helhet berättar väldigt<br />

mycket om hur det var att vara ung i Sverige vid den här tiden.<br />

Det var inte det som var meningen men det blev en väldigt trevlig<br />

bonus. Vi som var med då var ju inte bara punkare. Vi var samtidigt<br />

ganska normala tonåringar, åtminstone de flesta av oss, som tänkte<br />

normala tonårstankar. Många bjuder väldigt mycket på sig själva<br />

och berättar öppet till exempel om känslan av utanförsskap, sin<br />

inställning till religion och poliser. Man får helt enkelt veta massor<br />

om vad som rörde sig i en flera hundra ungars skallar och det är<br />

häftigt tycker jag. Jag är säker på att man kan ha stor glädje av att<br />

läsa boken även om man inte gillade punk. Det är en samtidsskildring<br />

så god som någon.<br />

Vilka slutsatser kan du dra av arbetet med boken?<br />

– En slutsats skulle kunna vara att väldigt många fortfarande<br />

präglas av de där tidiga punkåren. Åren mellan femton och tjugo<br />

brukar ju sägas vara viktiga för det fortsatta livet och så tror jag<br />

verkligen att det varit för majoriteten av alla som bidragit till<br />

boken. Ett stort antal gör fortfarande musik i olika sammanhang,<br />

ofta till och med i punkband. De flesta står dessutom än idag för de<br />

åsikter de gav utlopp för i texterna de skrev som tonåringar. Några<br />

sa att de kanske skulle uttryckt sig annorlunda idag men att de<br />

ändå sympatiserar med sitt tonårsjag.<br />

– I vilket fall som helst tror jag många är stolta över att ha varit<br />

en del av punken under de där åren. Punken må ha varit bespottad<br />

av samhället i stort men efterhand har acceptansen ökat och numera<br />

förstår nog de flesta musikintresserade hur viktig punken var för<br />

rockens utveckling. Jag tror att många av de gamla punkare känner<br />

att de var med och bidrog till något ganska unikt.<br />

Vad blir nästa bokprojekt?<br />

– Ingen aning. Idéer finns men det är inte alls säkert att det blir<br />

fler böcker. Men jag kommer att fortsätta med de projekt jag redan<br />

är inblandad i, Slyngel Rekords och sajten Punk Östergötland, och<br />

jag kommer säkert att sätta igång ytterligare något som har med<br />

dokumentation att göra. Jag tycker att sådant är viktigt.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

66 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


IF THE KIDS ARE UNITED<br />

A message to you - www.amty.se<br />

Reggae Punk Mod<br />

SKA<br />

2<br />

Tone<br />

NORTHERN SOUL<br />

K E E P<br />

T H E<br />

FA I T H<br />

ONCE A<br />

PUNK<br />

ALWAYS A<br />

PUNK<br />

Oi!<br />

Postorder:<br />

Mängder med vinyler, CDs (nytt och begagnat) - här hittar du tips på<br />

massor med härliga släpp som du annars missat, eller möjlighet att<br />

komplettera din samling. Vi har bandtishor och annan kul merch,<br />

samt ett av världens bästa sortiment av brutusskjortor.<br />

info@amty.se<br />

www.amty.se<br />

AMTY HB<br />

Box 794<br />

120 02 Årsta<br />

AMTY RECORDS<br />

AMTY REC<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

67


RAS<br />

ett band att älska<br />

Jag fick ett mejl från chefredaktören,<br />

han var pressad: ”RAS<br />

har gett ut en svinbra skiva,<br />

men jag hinner inte göra en artikel,<br />

någon som är pepp?” Jag<br />

hade faktiskt inte hört talas om<br />

RAS och kan väl inte påstå att<br />

jag varit ”pepp” på någonting<br />

den senaste tiden, men chefredaktören<br />

gjorde mig lite nyfiken<br />

på det här bandet, och för<br />

det är jag evigt tacksam.<br />

”Se inte så förvånad ut när jag sparkar<br />

på din kuk<br />

ser inga blåa skyltar men du beter dig<br />

som en snut”<br />

Ovanstående textrader<br />

återfinns på första<br />

låten ”Värddjur” på RAS<br />

senaste skiva Entreprenad,<br />

som innehåller de bästa<br />

punktexterna jag hört på<br />

länge. RAS består av Äcklet<br />

på sång, Vogler på synth,<br />

Kort Datum på Bas, Miami<br />

Weisse på trummor och<br />

Karl Hygien på gitarr. Fem<br />

fullkomligt geniala namn,<br />

som Sveriges punkvärld inte<br />

skådat sedan Stig Vig och<br />

Tage Dirty turnerade land<br />

och rike runt med Dag Vag.<br />

”Entreprenad” var såklart knäckande bra,<br />

chefredaktören överdrev inte, så det var bara<br />

till att kapitulera och kontakta Karl Hygien<br />

för att få reda på lite mer om RAS.<br />

”Tror att det kommer ta<br />

tid innan vi orkar göra<br />

en ny fullängdare men<br />

vi har lite planer på<br />

några bra singlar. Sen<br />

vill man ju alltid störta<br />

hela skiten och slå ihjäl<br />

nazister och kristna.”<br />

68 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

Jag måste tyvärr erkänna att jag inte hört<br />

talas om er tidigare.<br />

– Ingen fara. Vi har inte hört om dig tidigare.<br />

Redan med detta svar insåg jag att det här<br />

skulle bli en lysande intervju.<br />

RAS? Vad är bakgrunden till namnet?<br />

–Det verkar vara någon optisk konnotation<br />

folk gör. Vi stavar aldrig med bara stora<br />

bokstäver men alla andra envisas med det.<br />

Våra första skivor la till och med Skrammel<br />

Records upp under namnet R.A.S på Spotify.<br />

Folk får väl göra hur dom vill eftersom det<br />

är ett hopplöst namn från början. För oss<br />

är namnet en beskrivning på människorna<br />

vi sjunger om, oftast då idioter. Det är<br />

dock mångfacetterat. Folk fast i sms-lån,<br />

Sverigedemokrater,<br />

medvetna Riche-besökare,<br />

hantverkare,<br />

vaccinvägrare, 40-talister,<br />

mobbare, dj-s and<br />

so on… Allt hänger på<br />

dessa människor hur<br />

samhället ska fungera<br />

och det säger sig själv<br />

att det är hopplöst.<br />

Det fanns liksom ingen<br />

anledning att fylla ut<br />

texten med min bristfälliga<br />

historik över<br />

bandet, så jag bad Karl<br />

Hygien ösa på och la mina anteckningar åt<br />

sidan.<br />

– Vi bildades 2009 i Oxelösund. Vi gjorde<br />

ett antal spelningar och spelade sen in en<br />

singel och en ep. ”Vill ha mer” på Push My<br />

Buttons och en ep som jag aldrig har fattat<br />

vilka som släppte. Efter det så spelade vi<br />

in två lp-skivor som släpptes samtidigt. En<br />

på Push My Buttons och en på Skrammel<br />

Records. Det var första inspelningen för Kort<br />

Datum som till en början hoppade in när vår<br />

tidigare basist Mack The Makadamm-ass<br />

inte kunde. Vi gjorde några spelningar på<br />

skivorna men allt gick ganska trögt. Folk<br />

blev mest arga och jag ledsnade på allt<br />

som hade med gitarr att göra. Vår trummis<br />

Philthy Collins tröttnade också och gav fan i<br />

att vara med.<br />

– Några månader innan det så kastade vi<br />

in Vogler på Synth för att balansera upp den<br />

mentala biten. Han fipplade lite med någon<br />

trummaskin men vi fick inte till det så jag<br />

ringde upp Miami Weisse som jag visste satt<br />

och var förbannad i något hus. Han hoppade<br />

in på trummor och styrde upp vissa bitar<br />

men drog ner det mentala biten igen. Det får<br />

vi helt enkelt leva med.<br />

– Under tiden mellan dubbelsläppet och nu<br />

så har vi bara jobbat på den nya skivan ”Entreprenad”<br />

som släpptes nyss på Ultraljud<br />

Records. Tidigare band vi har smekt med<br />

våra intellekt är Local Oafs, Manikins, Henry<br />

Fiats Open Sore, Assid, Unabombers.<br />

Jag får härliga Bakverk 80/Suicide-känslor<br />

när jag lyssnar på er, vilka är era<br />

största influenser?<br />

– Det var kul att höra. Jag tycker det där


Foto: Mathias Johansson<br />

med influenser är jävligt svårt att svara<br />

på. Jag menar, vi är fem personer som har<br />

konsumerat musik i alla former i flera<br />

årtionden och då snappar man ju upp lite<br />

olika grejer överallt.<br />

Personligen lyssnar jag<br />

mycket på tidig punk/HC<br />

typ Damned, Dicks och<br />

så vidare samtidigt som<br />

det är mycket N.W.A, Wire<br />

och Sodom. Det kan dock<br />

ändras snabbt. Nästa<br />

vecka lyssnar jag kanske<br />

bara på Kraftwerk och<br />

Blitz. Vi har nog alla slutit<br />

upp bakom att vi gillar<br />

G.G. Allin och Devo.<br />

Så härligt att höra lite nytänk med syntljud<br />

i punklåtar, hur hittade ni ert sound?<br />

Görs musiken ”live” eller programmerar<br />

ni a la Suicide en del?<br />

”Sen får man ju aldrig<br />

glömma kraften<br />

som finns i en textrad<br />

som till exempel<br />

”dra åt helvete ditt<br />

jävla äckel”. Det är<br />

sånt allt ska utgå<br />

ifrån.”<br />

–Det är lite olika, men vi brukar ha en<br />

ganska tydlig grund för en låt när vi går in i<br />

replokalen som vi utgår ifrån. På skivan är<br />

det väl någon låt som har trummaskin där<br />

vi programmerade den<br />

utefter en gitarrslinga.<br />

Några låtar på skivan är<br />

också inspelad direkt i<br />

replokalen där vi bara<br />

kör på liksom.<br />

Jag vill påstå att era<br />

texter är de bästa jag<br />

hört sedan Thåström<br />

var ung och arg. Vad är<br />

er syn på punktexter?<br />

– Tack! Jag tycker att<br />

texter är viktiga och jag tycker att man ska<br />

ha ganska höga krav på dem när man sjunger<br />

på svenska. Däremot är det svårt att hitta<br />

den rätta tonen i texten så att det inte blir<br />

för pretentiöst eller för larvigt. Jag tycker att<br />

man ska utgå ifrån Sparks texter om man vill<br />

ha en bra måttstock. Sen får man ju aldrig<br />

glömma kraften som finns i en textrad som<br />

till exempel ”dra åt helvete ditt jävla äckel”.<br />

Det är sånt allt ska utgå ifrån.<br />

Vad är bandets vision och framtidsplaner?<br />

– Vi hoppas kunna spela lite mer än vad vi<br />

har gjort de senaste åren. Jag är sugen på att<br />

spela lite death så vi får se vad som händer<br />

med det. Tror att det kommer ta tid innan vi<br />

orkar göra en ny fullängdare men vi har lite<br />

planer på några bra singlar. Sen vill man ju<br />

alltid störta hela skiten och slå ihjäl nazister<br />

och kristna.<br />

Karl har i mitt tycke levererat de bästa svaren<br />

på några enkla frågor sedan Sex Pistols satt<br />

och småpratade med Bill Grundy. Det finns seriöst<br />

inget mer att tillägga. Köp plattan för fan.<br />

<br />

Mikael Ekström<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

69


Mirek<br />

svenskt<br />

mangel<br />

Mangel från Sverige har fortfarande<br />

kvar kvalitetsstämpeln som<br />

tatuerades in under 1980-talet. Om<br />

det inte spelas covers på svenska<br />

skillingtryck runt om i världen så<br />

köps och säljs det gamla reliker<br />

för smått absurda summor, eller så<br />

gör du som 38-årige Mirek Vokal i<br />

Tjeckien och grottar ner dig i dagens<br />

svenska scen.<br />

Mirek driver skivbolaget Phobia Records<br />

som varit inblandad i ett flertal utgåvor<br />

med svenska band, så som Warvictims,<br />

Paranoid, Dödsdömd, Human Waste,<br />

Crutches, 365 Dagar av synd, Electric<br />

Funeral, Dissekerad, Makabert Fynd,<br />

Societys Decline, Ursut, Voidfiller,<br />

Svaveloxid, Venegeance of Karma,<br />

Mardröm, Personkrets 3:1, Discover,<br />

Besk, Brottskod 11, Suffer the<br />

pain, Förgiftad, Passiv Dödshjälp,<br />

Kronisk Misantropi, Bomangrepp,<br />

Kakafoni, Malcontent, Irritation,<br />

Bring the drones, Achilles, Nervgift,<br />

Myteri, Återfall, Vanvett, Adrestia, Utanförskapet,<br />

Arrogant State, Slutet och Honnör SS.<br />

– Det finns så många otroligt bra band<br />

i Sverige och då menar jag inte bara de<br />

gamla. Alltså, jag upptäcker nya gäng hela<br />

tiden. Visst, jag vet att det råder viss inavel i<br />

banden, men än sen då? Det är inga konstigheter<br />

att en person spelar i fem band. Ni är<br />

helt galna däruppe, beror det på den mörka<br />

vintern, skrattar Mirek. När jag spelade med<br />

mitt band Fear Of Extinction i Sverige träffade<br />

vi så många genuint trevliga människor<br />

på varje spelställe, det verkligen flödade<br />

positiv energi.<br />

– Jag gissar att de flesta punkare i världen<br />

emellanåt lyssnar på svenskt mangel. När<br />

jag började lyssna på punk så var det<br />

band som Anti Cimex, Crude S.S.,<br />

Asocial, Skitsystem, Protes Bengt,<br />

Disarm, Crudity, Wolfpack, Disfear,<br />

Victims, Mob 47, Discard tillsammans<br />

med manglet från England,<br />

Japan och Usa som gällde för<br />

mig.<br />

150 titlar<br />

Mirek sparkade igång Phobia<br />

Records 2001, innan dess hade<br />

han under några år haft en tapedistro. Första<br />

utgåvan var en re-press av See You In Hells<br />

debutsjua. Idag har katalogen växt till cirka<br />

150 titlar, där många av dem som sagt är<br />

med svenska band.<br />

– Ja så är det. De första svensk grupperna<br />

jag gav ut på Phobia var Human Waste,<br />

Dödsdömd (båda på kasssett) och 365 Dagar<br />

av synd. Sedan kom jag genom Personkrets<br />

3:1 i kontakt med Danne (Halvfabrikat) som<br />

jag gett ut många skivor tillsammans med.<br />

Och efter det var det väldigt enkelt att få<br />

kontakt med fler och fler band som jag ville<br />

ge ut plattor med. Jag har nästan bättre koll<br />

på den svenska scenen än den tjeckiska.<br />

Och den tjeckiska scenen lovordar Mirek.<br />

Han säger att den för tillfället är stark, med<br />

många spelningar, nya band och framväxten<br />

av pappersfan<strong>zine</strong>s.<br />

– Den som vill ha färska nyheter om den<br />

tjeckiska scenen kan surfa in på www.<br />

perifiera.cz eller www.czechcore.cz, och vill<br />

du ha koll på den slovakiska så bokmärker<br />

du www.punkgen.cz. Jag vet att all text är på<br />

tjeckiska men det fixar du lätt med google<br />

translate, säger Mirek.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

70 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Fear Of Extinction med Mirek på sång.<br />

Mirek tipsar om tjeckiska och<br />

slovakiska band att hålla koll på:<br />

See You In Hell, Mörkhimmel, Gride, Krüger,<br />

Gomora, Slavery, How Long?, Beton (SVK), Roxor<br />

(SVK), Lahar, Fear Of Extinction (hehe), Ginnungagap,<br />

Brüuner Todesmarsch, Sheeva Yoga,<br />

Lycanthrophy, Needful Things, Controlled Existence,<br />

Genom Bastard, Afterlife, Ficken Leben, Angry<br />

Brigade, Tomorrows Hell, Rozpor (SVK), Kovadlina,<br />

och Repelent SS .<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

71


NIKE<br />

minns sin punk med kärlek<br />

Nike Markelius, punklegend, multimusiker, författare och skribent är ständigt<br />

aktuell. Förra året gav hon ut den hyllade självbiografin Trumslag Hjärtslag<br />

som du bör läsa om du inte redan gjort det. Och i ett tidevarv då konsten, och även<br />

punken, blir mer och mer urvattnad, känns det skönt att det fortfarande finns<br />

några artister som fortfarande levererar och vågar gå framåt och vara kreativa.<br />

Nike Markelius är en av dem.<br />

Hur känns det att ha gett ut en biografi,<br />

att ha gått igenom det som man upplevt?<br />

Har du lagt allt bakom dig nu eller tror<br />

du att du i framtiden kommer att göra en<br />

reviderad version av Trumslag Hjärtslag?<br />

– Det har varit härligt och flödigt att skriva<br />

om livet jag levt. Det har gått lätt och lustfyllt<br />

för det mesta. Att göra alla dessa minnesresor.<br />

Naturligtvis smärtsamt också, när det<br />

gäller vissa saker, men livet är ju både ock<br />

och det tror jag framkommer bra i den här<br />

boken. Sen kändes det viktigt att berätta<br />

om punkens födelse i Stockholm, musiklivet<br />

som det var under mina ungdomsår och<br />

fortsättningen sen musiken blivit mitt yrke<br />

och ansvaret det innebär. Skönt att nörda<br />

loss i beskrivningar av arbete med låtskriveri,<br />

turnéer och skivinspelningar. Det var<br />

ju också väldigt skönt att skriva boken på<br />

uppdrag, som jag hade förmånen att göra,<br />

att veta hela tiden att den skulle komma ut<br />

och nå sina läsare.<br />

– Nej någon ny version av boken kommer<br />

inte. Det här var första 50 åren, kanske<br />

skriver jag om nästa 50 också så småningom<br />

haha! Jag har skrivit kontrakt för fler böcker<br />

och jobbar nu med två nya bokprojekt, av<br />

helt annat slag.<br />

Finns där någon händelse i boken som<br />

du i efterhand kom på att du glömt skriva<br />

om?<br />

– Nej faktiskt inte. Men jag är övertygad<br />

om att det finns en hel del som jag inte<br />

minns som skulle<br />

varit roligt att skriva<br />

om. Turnéminnen<br />

och sånt som är dolt<br />

i ungdomens vilda<br />

festdunkel. Minnet är<br />

ju så selektivt, det har<br />

jag märkt när jag tagit<br />

hjälp av vänner och<br />

kollegor att minnas<br />

under arbetet med<br />

boken, vi minns alla<br />

olika saker. Men det<br />

var bra att sitta ner<br />

och prata minnen<br />

med dem, vi triggade varandra och mindes<br />

tillsammans.<br />

”Världen har hårdnat<br />

så pass och allt<br />

fler har fått det allt<br />

sämre och skillnaderna<br />

mellan de<br />

som har och de som<br />

inte har är större.<br />

Det är en olycklig<br />

utveckling.”<br />

Hur har reaktionen på boken varit bland<br />

dina vänner och gamla bandmedlemmar?<br />

– Bra tycker jag. Det är ingen som haft<br />

någon invändning om något som nått mig i<br />

alla fall.<br />

Skulle vara kul om du orkar guida oss<br />

genom din karriär längs memory lane för<br />

de som kanske inte känner till din karriär<br />

med några kommentarer om några av<br />

dina band, vi börjar med USCH:<br />

– Fina första kanonbandet!<br />

Punken hade just kommit till<br />

stan, jag var 16 och hängde<br />

i Gallerian med de andra<br />

punkarna. Alla spelade i band.<br />

Vi ville också starta ett. Så<br />

Irre (Irre Terad, bas) och jag<br />

bestämde oss för att starta<br />

USCH. Efter bara några få månader<br />

i replokalen fick vi följa<br />

med som förband till Ebba<br />

Grön på en liten förortsturné<br />

plus Uppsala. Det var stort<br />

och vi gjorde succé. Att jag så<br />

tidigt fick starta mitt liv som<br />

musiker i det här bandet, har betytt så himla<br />

mycket för mig. Det har varit min musikaliska<br />

grund. Vi var så modiga, så sorglösa och<br />

vågade sjunga om relationer också mitt i alla<br />

samhällsomstörtande vråltexter. Det var så<br />

befriande och skönt att spela i ett punkband<br />

på den här tiden. Kraftfullt och livsnödvändigt.<br />

72 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


”De nya texterna<br />

känns så personliga<br />

och annorlunda än<br />

något annat jag<br />

skrivit förut så jag<br />

har bestämt mig för<br />

att ge ut det och<br />

turnera som soloartist<br />

nu. Jag jobbar mycket<br />

med röster och med<br />

täta skimrande<br />

gitarrvävar och<br />

kommer att ha<br />

flera elgitarrister<br />

på scen.”<br />

Foto: Cristian Saltas<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

73


Tant Strul:<br />

– Ett underbart band! Det föll sig naturligt<br />

att bli en del av Tant Strul när de frågade<br />

om jag ville vara med. Jag bodde redan ihop<br />

med Kajsa och vi var redan vänner allihop.<br />

Musikaliskt var det som att hitta hem och en<br />

solklar utmaning för mig som instrumentalist<br />

och jag utvecklades mycket som trummis<br />

under de åren. Det blev några år av ganska<br />

stora framgångar med bandet. Vi blev väldigt<br />

väl emottagna och turnerade mycket i hela<br />

Sverige, i Danmark, Norge, Finland, gjorde<br />

tv-shower och släppte plattor. 1985 gjorde vi<br />

vår sista spelning på Roskildefestivalen inför<br />

25.000 personer. Men sen gjorde vi också<br />

en återföreningsturné under hela 2012. Det<br />

var riktigt roligt! Vi spelade bara gamla låtar<br />

i originalversionerna. Förutom alla medelålders<br />

jämnåriga med oss som kom och<br />

återupplevde gamla minnen så var där nu<br />

massor med unga människor i publiken, som<br />

stod längst fram och sjöng med i låtarna.<br />

Vi insåg att en helt ny generation lyssnat in<br />

sig på oss och kom för att se oss för första<br />

gången live. Många var inte ens födda när<br />

det begav sig.<br />

– Jag har under alla år i tiden här emellan<br />

spelat i olika fria musikgrupper, varit teatermusiker,<br />

dramatiker och skrivit och spelat<br />

musikteater för små barn.<br />

Nike & Röda Orkestern:<br />

– Bandet kom från början till ur en frustration<br />

över sakernas tillstånd när borgerligheten<br />

och deras sunkiga värderingar<br />

tog över allt mer. När högerpopulism och<br />

rasism började normaliseras samtidigt som<br />

jag såg att vanligt folk fick det allt sämre,<br />

klassklyftorna ökade och alla människors<br />

lika värde ifrågasattes i vardagen. Jag kände<br />

att jag måste göra något och jag var nyfiken<br />

på hur andra människor såg på samhället så<br />

som det hade blivit. Så jag startade bandet<br />

som ett samarbete med olika textförfattare<br />

och musiker. Jag kontaktade ett ganska stort<br />

antal författare och bad dem skriva varsin<br />

sångtext ur ett politiskt, existentiellt perspektiv.<br />

Jag fick in många fina texter som jag<br />

sedan tonsatte. Jag satte ihop bandet och vi<br />

började spela live inför valet 2010. Sen fick<br />

vi den fantastiska möjligheten att samarbeta<br />

med Benny Andersson som bjöd in oss till<br />

sin fina studio på Skeppsholmen och där<br />

spelade vi sen in två album. Det första ”Det<br />

står skrivet” kom 2012 och det andra ”Vi är<br />

alla” kom 2014. Jag samarbetade med till exempel<br />

Bruno K Öijer, som skrev ”Arvet” (som<br />

finns som video på Youtube), med Susanna<br />

Alakoski, Göran Greider, Inger Edelfeldt,<br />

Jenny Wrangborg m.fl. författare. Skivorna<br />

finns på Spotify. Vi spelar fortfarande live då<br />

och då.<br />

Du är en av få musiker som vågar säga<br />

vad du tycker samt att skriva texter som<br />

kritiserar samtiden, väldigt många artister<br />

idag är så försiktiga i sina åsikter, så<br />

beiga, även inom punken. SD, Trump och<br />

miljöförstöring borde vara självskrivna<br />

textuppslag för punkare, ändå är det få<br />

grupper som skriver texter som är något<br />

att ha. Vad har hänt?<br />

Usch<br />

"Vi var så modiga, så sorglösa och<br />

vågade sjunga om relationer också<br />

mitt i alla samhällsomstörtande<br />

vråltexter. Det var så befriande och<br />

skönt att spela i ett punkband på<br />

den här tiden. "<br />

Tant Strul<br />

"Musikaliskt var det som att hitta<br />

hem och en solklar utmaning för<br />

mig som instrumentalist och jag<br />

utvecklades mycket som trummis<br />

under de åren "<br />

Nike<br />

& Röda<br />

Orkestern<br />

" Bandet kom från början till ur en<br />

frustration över sakernas tillstånd<br />

när borgerligheten och deras sunkiga<br />

värderingar tog över allt mer."<br />

Foto: Mats Bäcker<br />

– Ja du, svår fråga. Tiden går. Tiden är ny.<br />

Många är rädda. Livet handlar för många om<br />

överlevnad. Världen har hårdnat så pass och<br />

allt fler har fått det allt sämre och skillnaderna<br />

mellan de som har och de som inte<br />

har är större. Det är en olycklig utveckling.<br />

Kanske finns inte lika mycket utrymme för<br />

kampvilja, genuint mod och klarsynthet hos<br />

människor när vi har allt större maskor i<br />

skyddsnäten och du behöver kämpa hårt för<br />

att inte bli en av dem som faller igenom.<br />

– Och vad gäller musikbranschen så är det<br />

ju oerhört svårt att leva på musik, det är<br />

en liten elit förunnad, då ligger inte de som<br />

sjunger arga politiska texter särskilt bra till.<br />

Det kan nog finnas en rädsla för att publiken<br />

sviker, vilket den ju faktiskt också gör i ganska<br />

stor utsträckning. När världen är skakig<br />

och världsutvecklingen skrämmande på så<br />

många sätt som nu, så vill nog många hellre<br />

ha glad underhållning som kan få dej att<br />

glömma en stund, snarare än att påminnas<br />

om sakernas tillstånd. Och då spelar folk den<br />

musik som säljer för att kunna försörja sig.<br />

Så kan det vara.<br />

Det pratas om att skivindustrin är illa<br />

ute, det säljs inga skivor etc, men jag tycker<br />

att det ges ut minst lika många skivor<br />

idag som det gjorde för 30 år sen. Hur är<br />

det att spela in en skiva idag jämfört med<br />

hur det var förr?<br />

– Skivindustrin är illa ute. Ingen säljer<br />

fysiska skivor längre som det gjordes innan<br />

streaming och nedladdnings-tjänster kom.<br />

Själva inspelningsprocessen är också väldigt<br />

annorlunda än på 70-, 80- och även 90-talet.<br />

Nu ska det gå fortare. Många spelar in hemma.<br />

Lågbudgetproduktioner är lättare att<br />

göra i o m den nya tekniken. Du är inte lika<br />

beroende av studios och skivbolag längre. På<br />

gott och ont.<br />

Du har en ny skiva på gång.<br />

– Ja nu har jag suttit och skrivit nya låtar<br />

det senaste året. De nya texterna känns så<br />

personliga och annorlunda än något annat<br />

jag skrivit förut så jag har bestämt mig för<br />

att ge ut det och turnera som soloartist nu.<br />

Jag jobbar mycket med röster och med täta<br />

skimrande gitarrvävar och kommer att ha<br />

flera elgitarrister på scen. Jag håller just nu<br />

på att sätta ihop bandet, söka nya samarbeten<br />

och vi ska börja spela live under våren.<br />

Musikalisk inriktning är alternativ rock med<br />

punknerv, drömkänsla och stor dynamik.<br />

Lämnar också öppet för improvisation. Det<br />

är det som är skönt med att ha hållit på så<br />

här länge att det kan få vara lite spännande<br />

och oförutsägbart.<br />

– Sen hoppas jag att vi kan komma igång<br />

och spela in den nya skivan under året, eller<br />

allra senast i början på nästa.<br />

Vad kan vi förvänta oss av Nike 2017?<br />

– Vi ska spela live en hel del. Annars jobbar<br />

jag ju på som vanligt med mina kulturartiklar,<br />

debattartiklar, mina kommande böcker<br />

och andra texter.<br />

<br />

Mikael Ekström<br />

74 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong> 75


Skivor och kassetter<br />

16 BLÅSARE<br />

UTAN HJÄRNA<br />

Vi ska gå till botten<br />

med det här lp<br />

(Power it up/<br />

Fetvadd)<br />

Historien om den<br />

här plattan är minst lika underhållande<br />

som själva musiken. 16 Blåsare Utan<br />

Hjärna (kanske det bästa bandnamnet<br />

någonsin) klev in i studion en vinterdag<br />

i februari 1989 för att spela den<br />

här lp:n. Skivan skulle ges ut av tyska<br />

etiketten Dissonance Records. Efter en<br />

tid trillade det in fem provpressar hos<br />

bandet i Tranås. Men punkaren som<br />

drev Dissonance hade drogproblem<br />

och hamnade i fängelse. 16 B.U.H. försökte<br />

få kontakt men lyckades aldrig.<br />

Det skulle dröja hela 27 år tills skivan<br />

kom ut. För ifjol hittade Helge från<br />

Filthy Few 975 exemplar av ”Vi ska gå<br />

till botten med det här” i en källare i<br />

Oberhausen. Tillsammans med tyska<br />

bolaget Power it up har nu 16 B.U.H.<br />

sett till att lp:n till slut är ute.<br />

16 Blåsare Utan Hjärna var ett på<br />

många sätt väldigt speciellt band.<br />

Soundet var eget och textförfattandet<br />

annorlunda och klurigt, få band<br />

landar en text som ”Anarki, men inga<br />

fiskpinnar” bättre än det här hardcoregänget.<br />

De tio spåren här har åldrats väl<br />

och den egensinniga hardcoren känns<br />

fortfarande som väldigt egen.<br />

Avslutningsvis kan jag tillägga att<br />

även jag skulle ge ut en 16 B.U.H-platta<br />

en gång i tiden. Det rörde sig om<br />

en splitsjua tillsammans med Brutal<br />

Personal. 500 omslag trycktes upp och<br />

mastertejperna skickades till Ljudpress<br />

i Östersund, någonstans på vägen försvann<br />

dem. Ljudpress sa sig aldrig ha<br />

fått några. Posten visste ingenting. Jag<br />

satt med 500 omslag till ingen nytta.<br />

Jag flippade och la ner skivbolaget.<br />

Några år senare gavs splitten ut av<br />

Crash Mag. (3)<br />

76 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

AFTERLIFE<br />

S/t 12” (Phobia)<br />

Afterlife – din<br />

portal till ett rike av<br />

ångest. Första låten,<br />

”Forget regret”, är<br />

drygt åtta minuter<br />

och berättar hur snabbt och enkelt<br />

allt kan förstöras, hur du kan förlora<br />

allt i en sekund, att din dröm blir din<br />

mardröm.<br />

Och det blir inte mycket muntrare i<br />

fortsättningen heller.<br />

I avslutande ”Key of life” konstaterar<br />

den här tjeckiska crustensemblen att<br />

döden är livets nyckel. Jag tycker att<br />

det är ganska behagligt att lyssna på<br />

Afterlife och tycker de bygger upp<br />

många nyanser av grått och svart som<br />

lyfter den atmosfäriska crusten. Inte<br />

så pjåkigt. (3)<br />

BELTA 53<br />

Diktatur 7” (egen)<br />

Smålands Belta<br />

53 gav ifjol ut den<br />

finfina cd:n ”Ingen<br />

vinner”. Nu är det<br />

dags för bandets<br />

första vinyl, en tvålåtarssingel, som<br />

fått snurra en hel del den senaste<br />

tiden.<br />

Låtarna ”Diktatur” och ”Tjejen i<br />

publiken” klockar in på dryga tre<br />

minuter stycket har en ganska proggig<br />

hårdrockig karaktär. Jag saknar lite<br />

bett i uttrycket, kanske ett extra<br />

sylvasst gitarrpålägg som river sönder<br />

och skakar om. (2)<br />

BRING THE<br />

DRONES<br />

Ignorance paradise<br />

lp (Phobia)<br />

Jag har inte klickat<br />

med Bring The Drones<br />

nya platta alls.<br />

Det tog ett tag att sätta fingret på vad<br />

som var problemet för mig, men när<br />

polletten trillade ner var det ju glasklart.<br />

”Ignorance paradise” påminner<br />

ganska mycket om den hardcore som<br />

The Guilt – electropunks som oftast löper amok<br />

existerade i England mellan 1985-<br />

1989 och som Ian Glasper skriver om i<br />

Trapped in the scene.<br />

Jag tycker det är den tristaste<br />

perioden i brittisk punkhistoria eftersom<br />

den dominerades av en massa<br />

pre-crust band som aldrig fick det att<br />

lyfta. Och lite så upplever jag den här<br />

skivan. (1)<br />

BROMURE<br />

A la roquette 7”<br />

(UVPRV)<br />

Frankrike alltså,<br />

älskar stället –<br />

eller framför allt<br />

saxofonpunken<br />

som produceras där. Bromure är ett<br />

klockrent argument för fler saxofoner<br />

i punken. Inledande ”Catacombes” är<br />

så nära en betygsfemma det går att<br />

komma. Om du gillar Maraboots och<br />

Gatans Lags saxigaste låtar kommer att<br />

du älska detta. Jag gör det. (4)<br />

ROB<br />

COFFINSHAKERS<br />

Underground fire<br />

7” (Critical Mass<br />

Recordings)<br />

Jag blev aningen<br />

besviken på den<br />

här sjutummaren. Jag trodde Rob Coffinshakers<br />

skulle bjuda på en nattsvart<br />

giftig country men möts inte alls av<br />

mörker, eller country för den delen,<br />

utan ganska småputtrig garagerock. (2)<br />

THE DAHLMANS<br />

Play it on repeat 7”<br />

(Beluga)<br />

Ljuvlig handklappspop<br />

från Norge. Jag<br />

har lyssnat på The<br />

Dahlmans när det<br />

dykt upp länkar i<br />

mitt flöde och blev väldigt peppig när<br />

jag fick denna. Titelspåret är en catchy<br />

Blondie-rökare jag gärna spelar på<br />

repeat. B-sidan är en kul tolkning av<br />

Katarina & The Waves ”Do you want<br />

crying”. (3)<br />

DAMAGED HEAD<br />

Gone 7” (Adult<br />

Crash)<br />

Det här är fjärde<br />

singeln från<br />

hardcorekrigarna i<br />

Damaged Head. Här<br />

langar de ut sex moshvänliga låtar som<br />

uppmnar till dans, headbanging och<br />

luftgitarrshow. Jag gillar nog crossoverpärlan<br />

”Smoke them out” bäst<br />

men samtidigt är de rakare attackerna<br />

i ”Gone” och ”Häxprocess” feta. (3)<br />

DISSEKERAD<br />

S/t 7” (Phobia)<br />

Poffen! Egentligen<br />

räcker det så. Hans<br />

hetsiga jävla röst<br />

är smått oslagbar.<br />

Och när jag njuter<br />

av Dissekerads nya singel funderar<br />

jag på hur coolt det skulle vara att<br />

höra honom i ett lite annat musikalisk<br />

sammanhang. Jag tänker att hans röst<br />

skulle kunna göra underverkt med ett<br />

-77band eller i ett stimmigt saxofonpunkgäng<br />

eller ett röjigt oi!-band.<br />

Jag gissar att jag får fortsätta leka<br />

med de tankarna i fantasin – och<br />

fortsätta njuta av det grymma råpunkmangel<br />

Dissekerad står för. (3)<br />

DIVERSE ARTISTER<br />

Bombo Hotel<br />

kassett (Medan vi<br />

rökte Kent tapes)<br />

Bara det faktumet<br />

att någon 2017<br />

sätter samman en<br />

samlingskassett är bisarrt härligt. Och<br />

ungefär detsamma kan en säga om<br />

blandningen på ”Bombo Hotel”. Här<br />

möts Jet Black Gasoline och Headons<br />

med Psychedelic Cowboy, Patrick<br />

O’Brien och Svarta Ön Gospel. Festlig<br />

lyssning rakt igenom. (3)<br />

DIVERSE ARTISTER<br />

The new wave<br />

of the grave new<br />

beat Vol 2 cd (Our<br />

future)<br />

Jag vet inte hur<br />

ofta du köper<br />

samlings-cd:s. Jag minns inte när jag<br />

gjorde det sist. Jag undrar därför hur<br />

många coola plattor som jag missat,<br />

för det är ju tveksamt om jag exempelvis<br />

hade inhandlat denna efter att ha<br />

plöjt en distro.<br />

Och det hade ju varit jävligt synd<br />

för jag hade missat så otroligt många<br />

grymma band som visar upp sig på<br />

den här superfeta internationella kompilationen<br />

där svenska Price of silence<br />

och Paranoid medverkar.<br />

”The new wave of the grave new<br />

beat vol2” är fantamig proppad med<br />

den allra råaste och svettigaste hardcorepunken<br />

du kan tänka dig och jag<br />

har fått ett helt gäng nya favoriter jag<br />

tänker undersöka närmare, som: Bombardement,<br />

Final Fukker, This Close,<br />

Gaze och Indian Nightmare. Totalt 17<br />

band och 24 låtar.<br />

Missa inte om du gillar Dischargeinspirerad<br />

råpunk. (4)<br />

DRIP FEED<br />

Music strikes like a<br />

fucking dagger 7”<br />

(Elände)<br />

Jag trodde först jag<br />

dragit på någon av<br />

”A country fit for heroes”-volymerna<br />

när Drip Feeds slummiga<br />

punkrock fyllde mitt punkkontor.<br />

Jag tyckte till en början att det lät lite<br />

halvsunkigt, men när jag efter ett par<br />

lyssningar fått lite ordning på ”Music<br />

strikes lika a fucking daggar” har den<br />

lyft flera nivåer. Det finns jävligt coola<br />

detaljer, som den där knäppa basen i<br />

”Dagger” och gitarrliret överlag.<br />

Sugen på UK82?<br />

Spana då in den här singeln. (3)


5 Klassiker 4 Utmärkt 3 Bra 2 Godkänt 1 Inget vidare<br />

Samtliga skivor och kassetter som jag har tyckt till om här är sådant som skickats till mig.<br />

OBS! Det här är egentligen inga recensioner utan mer lite löst och slappt tyckande.<br />

FAN TA ER<br />

Vid liv men iskall cd<br />

(egen)<br />

Du som gillar crustmangel<br />

med black<br />

metal-detaljer ska<br />

absolut spana in det<br />

här svinråa gänget från Mariestad. Här<br />

bjussar de på ”Jag hatar dig”, ”Lägg an,<br />

sikta, bränn av” och ”Lik på parad”, en<br />

trojka sånger med övergrym sång och<br />

delikat mangel. Lite Skitsystem, lite<br />

Totalt jävla mörker och lite Norge. Ge<br />

mig mer! (3 )<br />

FIVE THOUSAND<br />

Monadh cd (Our<br />

future)<br />

Jag var smått sugen<br />

på den här plattan<br />

efter att ha hört det<br />

viskats om både<br />

Amebix- och Antisect-influenser. Men<br />

det vet i tusan alltså, det är inte alls<br />

på den nivån skottarna Five Thousand<br />

huserar. Jag fattar kopplingen till<br />

nämnda band, men ”Monadh” är en<br />

lågmäld jämtjock i utgåva som saknar<br />

galenskap och överraskningar. (2)<br />

GIFTIGT AVFALL<br />

Krossa sd 7”<br />

(Anti-ljudkvalité)<br />

S/t ep 7” (Anti-ljudkvalité)<br />

Så otroligt kaxigt<br />

att debutera med<br />

inte en utan två<br />

glödande sjutummare.<br />

Giftigt Avfall<br />

gör det och sätter<br />

därmed ett par<br />

rejäla avtryck i den<br />

svenska punkmyllan. Jag är mycket förtjust<br />

i bandets old school råpunk som<br />

minner om hur det lät en gång i tiden<br />

i Göteborg när Nisses Nötter, Disarm<br />

och Tatuerade Snutkukar chefade.<br />

Lyssna, fatta, dyrka! (4/4)<br />

GUBBJÄVLERS<br />

Analysera varenda<br />

jävel kassett (Computer<br />

killed the<br />

record store)<br />

Det var så här det<br />

lät när man lyssnade<br />

på Delirium Tremens-kassetter en<br />

gång i tiden. Gubbjävlers definierar<br />

old school och anti-trendkänslighet<br />

på ”Analysera varenda jävel”. Jag gillar<br />

dem allra bäst i korta Protes Bengt-rökare<br />

som ”Googla det”, ”Vem är rädd<br />

för gubbjäveln” och ”Näthat”. (3)<br />

THE GUILLOTINES<br />

Heads will roll lp<br />

(Just 4 Fun)<br />

Robert Conn har<br />

härjat runt i punkscenen<br />

ända sedan<br />

Sex Pistols dagars.<br />

Jag har inte följt honom speciellt noga<br />

även om jag ibland lyssnat på The<br />

Pagans och The Plague. Men jag gillar<br />

nog The Guillotines allra bäst. ”Heads<br />

will roll” är en grym punkrock’n’rollplatta<br />

som främst får mig att tänka på<br />

Dead Boys och Electric Frankenstein,<br />

utan för den skull vara något annat än<br />

The Guillotines först och främst. (4)<br />

THE GUILT<br />

S/t cd (Heptown)<br />

Live är The Guilt<br />

synnerligen<br />

effektfulla. Emma<br />

rasar runt som en<br />

spastisk slängdocka<br />

och Tobias kör coola poser mest hela<br />

tiden. Jag har gillat det här bandet<br />

sedan deras medverkan på <strong>Turist</strong> i<br />

<strong>tillvaron</strong> vol 6. Den elektroniska punkmanin<br />

som flödar ur duon får dig att<br />

drömma om alla de där rejvfesterna<br />

du aldrig var på. ”Hate hate hate” och<br />

”I don’t care” är essen här, men övriga<br />

låtar smiskar bra också. (3)<br />

GRÅ VARDAG<br />

Allting är grått cdr<br />

(Egen)<br />

Linköpings Grå<br />

Vardag har steppat<br />

upp rejält sedan<br />

sist, nog för att<br />

jag tyckte de var helt okej - men nu<br />

är de mer än så. ”Allting är grått” rör<br />

sig i en miljö runt äldre namn som<br />

KSMB, Attentat med en del Sixten<br />

Redlös-vibbar. Elva låtar finns på den<br />

här inspelningen som ges ut på vinyl i<br />

höst, håll utik då. (3)<br />

I 11:E TIMMEN<br />

Samlade verk cdr<br />

(Egen)<br />

Det här var en<br />

väldigt trevlig ny bekantskap<br />

måste jag<br />

säga. För trots att<br />

Inget<br />

omslag<br />

Stockholms I 11:e timmen har spelat<br />

tillsammans i cirka fyra år är detta mitt<br />

första möte med dem.<br />

Basisten Johan Holmer skickade en<br />

cdr med nio låtar som lyft ett snäpp<br />

efter varje lyssning. Låtarna känns<br />

genomtänkta och det finns en hel del<br />

smakrika gitarrpålägg som river och<br />

sliter. Magnus Öhrn har en väldigt bra<br />

röst som ger texterna en extra skjuts.<br />

I 11:e timmen gör punk på svenska i<br />

samma tradition som exempelvis Los<br />

Bohemos och Force Majeure gjorde en<br />

gång. Jag vill höra mer! (3)<br />

INGEMANSLAND<br />

Lycklig men<br />

förbannad cd (Egen)<br />

Jag kan inte påminna<br />

mig om att jag hört<br />

de här Motalapunksen<br />

tidigare, och har de alltid låtit så<br />

här är de lite synd. ”Lycklig men förbannad”<br />

är inte bara en bra titel den<br />

ramar dessutom in soundet på den<br />

här ep:n väldigt bra. Ingenmansland är<br />

upprörda över sakernas tillstånd och<br />

de berättar det genom ganska gladlynt<br />

punkrock - sådan där du sitter ler över<br />

när du hör den. Sympatisk punkrock<br />

någonstans mellan Asta Kask, Social<br />

Distortion och Johan Johansson, typ.<br />

(3)<br />

JUNTA<br />

Vertigem E.p. 7”<br />

(Egen)<br />

Live var Köpenhamns<br />

Junta en<br />

fet upplevelse. Det<br />

är de även när de<br />

snurras på skivspelaren. Rå hardcorepunk<br />

som får mig att tänka på såväl<br />

italienska kaoslegender som Eu’s Arse<br />

och Wretched men också spanska<br />

hardcorehjältarna H.H.H. och brittiska<br />

Chaos U.K. (4)<br />

KRYMPLINGS<br />

Första var gratis cd<br />

(Birdnest)<br />

Jag trodde inte<br />

att det här skulle<br />

vara något kul alls<br />

att lyssna på. Det<br />

kändes som Krymplings fungerade<br />

bäst när det begav sig sist – du vet när<br />

Thomas Ravelli, Kenneth Andersson<br />

och Klas Ingesson grävde brons i USA.<br />

Jag vill minnas att ”Burk-luft”, ”The<br />

lok of love” och ”Dunken” spelades<br />

ganska frekvent på kalas. Men det var<br />

då, nu är nu.<br />

Och nu visar det sig att Krymplings<br />

kanske till och med är bättre idag än<br />

igår. Det är väldigt roligt att lyssna<br />

och texterna är överlag träffsäkra och<br />

fyndiga, och tolkningen av KSMBs<br />

”Sex noll två” är ljuvlig. Ser redan fram<br />

emot en uppföljare om sisådär tjugo<br />

år, för visst blir det så? Redan på debuten<br />

från 1994 deklarerade de att ”Ni<br />

blir aldrig av med oss”. Tur det! (3)<br />

LASTKAJ 14<br />

Becksvart cd (Second<br />

Class Kids)<br />

OMG! WTF! Yes,<br />

exakt så tänker jag<br />

när ”Becksvart” exploderar<br />

igång. Och<br />

så tänker jag, vad f-n har hänt. Det är<br />

mangel som kommer att ge trallpunkarna<br />

hjärtattack och svår ångest.<br />

Men så förändras ljudbilden och palestinasjalarna<br />

kan andas ut. Eller?<br />

Jag tycker det här är en jäkligt ball<br />

platta för att Lastkaj 14 spänner över<br />

ett så stort musikaliskt spektrum: det<br />

är trall, visa, råpunk, hardcore och<br />

power metal i den ena oheliga alliansen<br />

efter den andra. Svårlyssnad till en<br />

början men den som ger ”Becksvart”<br />

tid blir belönad. (3)<br />

OBNOXIOUS<br />

YOUTH<br />

Disturbing the graves<br />

lp (Critical Mass<br />

Recordings)<br />

När jag slog på<br />

”Disturbing the<br />

graves” var det som att sätta sig i en<br />

tidsmaskin med destination typ 1984.<br />

I ett pojkrum i Östergötland satt ett<br />

gäng tonåringar och lyssnade på obskyra<br />

speed metal-samlingar som jag inte<br />

längre minns namnet på. Kompisarna<br />

kryddade dessutom med Metallica<br />

och Voi Vod. Jag tyckte det var okej,<br />

men det var inte min värld. Obnoxious<br />

Youth, hajja att det är sex år sedan<br />

debut-lp:n ”Into the void”, är mer min<br />

värld eftersom de dessutom befruktar<br />

speeden med rikliga mängder crossover<br />

och hardcore: läs RKL, Septic Death<br />

och Cancerous Growth. Slutresultatet<br />

blir ganska så mäktigt. (3)<br />

ORREAGA 778/<br />

GREBOL<br />

Split 12” (Mendeku<br />

Diskak)<br />

Det här är en finfin<br />

split med baskiska<br />

Orreaga 778 och<br />

svenska Grebol. Jag var väldigt nyfiken<br />

på förstnämnda och tycker de infriar<br />

förväntingarna hyffsat med sin fransk<br />

inspirerade streetpunk, hade dock<br />

önskat att de vågat använda saxofonen<br />

än mer. Grebol är ju garant för hög<br />

kvalitet och det gäller de fyra låtarna<br />

som de bidrar med här. Gapigt, störigt<br />

och smått underbart. (3/4)<br />

PLANET Y<br />

S/t 7” (Adult-Crash)<br />

Köpenhamns punkscen<br />

har bjudit på<br />

många utsökta band<br />

under 2000-talet<br />

och Planet Y är<br />

inget undantag. Jag är väldigt förtjust<br />

i den här självbetitlade sjutummaren.<br />

Jag tycker det emellanåt påminner<br />

en del om Gorilla Angreb, samtidigt<br />

som det är aningen surfigare och mer<br />

-77skramligt. Dessutom ett extra plus<br />

för den giftiga countrygitarren som<br />

spökar i bakgrunden. Mycket bra. (4)<br />

P.R.O.B.L.E.M.S<br />

Enemy/Spy 7” (Just<br />

4 Fun)<br />

Drygt tre minuter<br />

pur hardcorefest<br />

levererar<br />

P.R.O.B.L.E.M.S<br />

på den här sanslöst underhållande<br />

singeln. Du som har smak för MDC och<br />

Dead Kennedys, fortfarande lirar ”We<br />

got power”-samlingarna och hånglar<br />

med Circkle Jerks kommer älska ”Enemys<br />

spy” och ”Every day”. (3)<br />

PSYKBRYT<br />

Livsfarlig ledning lp<br />

(Noise of Sweden)<br />

Psykbryt tyckte det<br />

fick vara nog nu<br />

och lämnar därför<br />

scenen. De gör det<br />

på allra bästa sätt, men platta som<br />

kommer att leva länge. ”Livsfarlig ledning”<br />

är trettio minuter adrenalinstinn<br />

punkrock i Asta Kasks åttiotalsanda.<br />

Psykbryt nailar fast melodierna<br />

varenda gång och tricket att låta flera<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

77


Skivor och kassetter<br />

i bandet gapa är ju så klart genialt.<br />

För fem år sedan blev jag knockad när<br />

jag första gången hörde ”Åk hem till<br />

Täby”, idag är känslan densamma när<br />

Psykbryt bränner av ”Du är ingenting”,<br />

”Stämpla in” och briljanta ”Jag minns<br />

min punk”. Tack som fan för det! (4)<br />

RAS<br />

Entreprenad lp<br />

(Ultraljud)<br />

Har du bara råd att<br />

köpa en endaste<br />

skiva i år är det för<br />

denna du ska swisha<br />

cashen, jag lovar – du kommer inte<br />

att hitta en bättre platta än denna.<br />

Musiken är ju rakt igenom totalbäng<br />

på ”Entreprenad” och det är framför<br />

allt den där helt spejsade zynthen<br />

som skapar galenskap. Det är Devo,<br />

Krunch, Dead Kennedys, Rövsvett-<br />

Jerker, Flipper och Suicide på en och<br />

samma gång. Sångaren Äcklet känns<br />

närgången i ditt ansikte hela tiden.<br />

Det är lite läskigt och härligt på en och<br />

samma gång.<br />

Musiken är som sagt formidabel,<br />

detsamma gäller texterna och<br />

exempelvis ”Kylan slår hårdast mot<br />

en småstad”, ”Värddjur” och ”Gör<br />

som jag säger” är genialiska. Det är<br />

även gästartisterna som dyker upp<br />

Hjelle, Sthlm Inkasso och Mia Maria<br />

Johansson.<br />

Som sagt, ska du bara köpa en lp i år<br />

så är det denna – annars är du dum i<br />

huvudet! (4)<br />

THE<br />

REVERBERATIONS<br />

S/t 7” (Beluga)<br />

Det ligger en skön<br />

orgel över den här<br />

singeln och för en<br />

novis som mig i det<br />

här sammanhanget så är det ju främst<br />

Doors-referensen som poppar upp.<br />

Men desto mer jag lyssnar på det<br />

här garagepsychbandet från punkmeckat<br />

Portland i Usa hör jag en hel del<br />

Rolling Stones och Byrds också.<br />

The Reverberations får mig att vilja<br />

dyka ner i den här myllan för att ta<br />

reda på mer och förhoppningsvis upptäcka<br />

fler eminenta låtar som b-sidans<br />

”Why ya gotta be so mean”. (3)<br />

ROYAL CREAM<br />

Big words, small<br />

talk lp (Beluga)<br />

En rock’n’rollplatta<br />

för förfesten innan<br />

festivalhänget.<br />

Royal Cream får<br />

mig att drömma om An Emotional<br />

Fish, indiepop och Hultsfred en solig<br />

eftermiddag i augusti. Fint. (3)<br />

RÄTTENS KRATER<br />

Urrah! cdr (Conquest<br />

of noise)<br />

Jag älskar knäppa<br />

band, som Ras och<br />

som Rättens Krater.<br />

Med knäpp menar<br />

jag band som bryter regler, går egna<br />

vägar, formulerar sitt eget språk. Precis<br />

det har Norbergs Rättens Krater gjort<br />

sedan de första stapplande stegen<br />

därute i Bergslagens ödemarker.<br />

Nya plattan ”Urrah!” är ”ett<br />

motstånd på samtliga nivåer. Ett<br />

psykedeliskt bondeuppror mot allt”,<br />

rapporterar bandet. Och ”Urrah!”<br />

fängslar från första stund i ”Lyftet” via<br />

”Det skimrar bland soporna” och ”Rå<br />

kraft” till avslutande ”I stålstormen”.<br />

Synthen ger en extra dimension till de<br />

flesta låtarna och när Läderbiffen tar<br />

ton lyssnar en.<br />

Bästa new wave-punken som gjorts<br />

i det här landet och den perfekta plattan<br />

för dig som går igång på Cortex,<br />

Dansdepartementet, Blue for two och<br />

Commando Musse Pigg. (4)<br />

S81<br />

S/t 7” (egen)<br />

En gång i tiden<br />

skrålade jag högt<br />

när Sabotage 81<br />

rullade igång på<br />

något blandband,<br />

helt ärligt så tycker jag fortfarande att<br />

”Det är bara USA” och ”Håll käft” är<br />

väldigt bra.<br />

Men jag är inte lika begistrad i Halmstadsönernas<br />

nya sjua.<br />

Det är för mycket stabbig rock över<br />

de de två spåren och ljudet är riktigt<br />

muggigt, låter som om någon låst in<br />

det i ett bankvalv och slängt nyckeln.<br />

(1)<br />

SLOMARP<br />

Christer Petterssons<br />

ögon kassett (Egen)<br />

Världen är ju inte<br />

rättvis, för om<br />

den varit det så<br />

hade åtminstone<br />

halva punkscenen tjatat om Motalas<br />

Slomarp, som hade fått åka land och<br />

rike runt för att lira sin utsökta egna<br />

77-punk.<br />

”Christer Petterssons ögon” briljerar<br />

med sex låtar som soundmässigt<br />

påminner om Bakverk-80 och där<br />

titelspåret är en grym svensk tolkning<br />

av Adverts klassiska ”Gart Gilmore’s<br />

eyes”. Lyssna! (3)<br />

STRUL<br />

Lennart och asen lp<br />

(Ken Rock)<br />

Det är ju så här det<br />

ska manglas. Pang<br />

på, utan krusidueller.<br />

Kängnäven pumpar,<br />

benen sprattlar. Rock’n’roll fast på<br />

hardcorepunkvis.<br />

Det svänger konstant. Jag tror jag är<br />

på kalas hos Missbrukarna och Totalitär.<br />

Festen tar aldrig slut. Strul chefar.<br />

”Lennart och asen” är inget annat en<br />

orgie i punkglädje.<br />

Utmärkta texter dessutom, som<br />

i programförklaringen ”Hifi-punx”<br />

där Strul konstaterar att ”punk ska<br />

vara bösigt, inte snyggt och polerat”,<br />

annars kan du ”ta din metalproduktion<br />

och cykla till Bahamas”.<br />

Köptvång! (4)<br />

SVART STÄDHJÄLP<br />

Avveckla dig själv<br />

7” (-)<br />

Äntligen en ny platta<br />

från Svart Städhjälp,<br />

de tidigare släppen<br />

har jag i princip<br />

spelat sönder och ”Avveckla dig själv”<br />

lär gå samma öde till mötes, för det<br />

här är i-ditt-jävla-ansikte-råpunk-tokvevar-rens<br />

från första stund, helt sjukt<br />

jävla lysande. (4)<br />

SVAVELDIOXID<br />

Krigets brutalitet 7”<br />

(Phobia)<br />

Svaveldioxid följer<br />

redan upp tolvtummaren<br />

”Ändlös mardröm”<br />

med denna vassa fyralåtarssjua.<br />

Och som jag skrev i förra numret<br />

är manglet av ypperlig klass och svårt<br />

att värja sig emot, däremot tycker jag<br />

forfarande krigslyriken är ganska platt<br />

och entonig. Fet cover på DNA:s<br />

4 000 000 000 döda kroppar. (3)<br />

SWINEHOOD<br />

Looks like shit to<br />

me 7” (Ken Rock)<br />

Buller och oljud i<br />

en rufflig miljö blir<br />

naturligtivis något<br />

alldeles extra när<br />

ex-Totalitär möter ex-Missbrukare.<br />

11 låtar punkterror där framför allt<br />

”Another wageslave to the grave”, ”I<br />

feel fine in the welfare line” och ”Family<br />

führer” är lite extra maffiga. (3)<br />

TOMMY & THE<br />

ROCKETS<br />

Rock’n’roll wrecking<br />

machine 7”<br />

(Beluga)<br />

Charmig sjutummare<br />

från danska<br />

Tommy & The Rockets som låter sin<br />

frejdig surfgarage blomstra i de fyra<br />

låtarna. Det är mer Beach Boys än<br />

Ramones över inspelningen, mer 60-<br />

än 70-tal. Titelspåret är riktigt bra, en<br />

låt -77punks lär kunna umgås ledigt<br />

med. Men även avslutande ”Gonna be<br />

alright” sitter väldigt fint. (3)<br />

TYRANT<br />

S/t 7” (Adult-Crash)<br />

Ny bekantskap från<br />

Köpenhamn jag gärna<br />

hänger mer med<br />

i framtiden. Bäst<br />

är sista ”Count me<br />

out” en rå oi-dänga<br />

med klockren sing-a-long-refräng, de<br />

två första spåren gillar jag också - men<br />

där lutar det mer åt Motörhead-hardcore.<br />

(3)<br />

URBAN SAVAGE/<br />

SYNDROME 81<br />

Split (-)<br />

Urban Savages inledande<br />

”Cruel new<br />

order” är en drygt<br />

tre minuter lång<br />

zombievaggandestomp-dänga som<br />

har potential att urarta i kaos och hets<br />

live. Jag ser mycket fram emot att få<br />

avnjuta den live. ”Darwin against the<br />

machines” är mer poga själv och njuta<br />

av livet tills alla löper amok på slutet.<br />

Franska Syndrome 81 är något helt<br />

annat. Gladare och piggare. Sneglar<br />

ibland på Blitz, ibland på Rixe. Starka<br />

melodier, skön sång och en grym bas<br />

som wobblar runt. På det hela taget<br />

en split att återvända till. (3/3)<br />

VÅLDSAMT<br />

MOTSTÅND<br />

The great equalizer<br />

cd (Högre tempo)<br />

Karlstads Våldsamt<br />

Motstånd krämar ur<br />

sig elva monstruösa<br />

crustbomber som lätt borde attrahera<br />

även black metal-publiken, för det är<br />

i det gränslandet du hittar ”The great<br />

equalizer”. Jag tycker det finns en kraft<br />

i de här låtarna som tilltalar och jag<br />

gillar även flörtandet med corpsepaintmänniskorna,<br />

samtidigt går jag<br />

inte riktigt igång på detta. Varje gång<br />

jag lyssnat har jag från och till tappat<br />

koncentrationen, kanske för många<br />

låtar? (2)<br />

VÄRLDEN<br />

BRINNER<br />

10:15 7” (Egen)<br />

Jag blev glad av den<br />

här sjutummaren<br />

när den dök upp i<br />

brevlådan. Världen<br />

Brinner bjuder på punkrock på svenska<br />

av det snittet du kunde hitta på Studio<br />

Otukt/Beat Butchers förr i världen.<br />

Och trots att bandmedlemmarna har<br />

ganska många år i scenen bakom sig<br />

låter detta väldigt mycket här och<br />

nu-engagerat. Plattan är producerad<br />

av Håkan Sörle, The Baboon Show. (3)<br />

ZERO ZERO<br />

I hate 7” (Egen)<br />

Jag hade helt missat<br />

det här Stockholmsgänget,<br />

hur det nu<br />

är möjligt med tanke<br />

på hur bra den<br />

här plastbiten är. Zero Zero tycker jag<br />

landar någonstans mellan Turbonegro<br />

och Suzie Beats Them All. Här både<br />

hatas det och sjungs ”Fuck you” med<br />

attityd och skärpa. Gott nog! (3)<br />

ÅTERFALL/<br />

VANVETT<br />

Split 10” (Phobia/<br />

Buzzbox/PPP/<br />

MOG)<br />

Det tar aldrig slut,<br />

det här flödet av<br />

mangel du blir så peppad att mötas av.<br />

Den här gången är det framför allt<br />

svinigt råa Vanvett som får mig på<br />

gott humör, pisket i ”Abrakadabra für<br />

alles” är löjligt bra liksom metalröjet i<br />

”Zombieapokalypsen”.<br />

Polarna i Återfall langar mer åt<br />

crusthållet och det som Driller Killer<br />

en gång pysslade med. Bra grejor det<br />

också. (3/3)<br />

78 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Entreprenad<br />

LP/digitalt ute nu via Ultraljud Records<br />

”Fan, tänk om vi vågade låta så här!”<br />

Ena brorsan i Teddybears<br />

”Om Devo och KSMB låg med varandra i<br />

Samhalls fikarum skulle det låta så här”<br />

Hört på Carmens toalett<br />

”Så fräckt att jag tappar underbettet!”<br />

Anton Abele<br />

”Jag hatar dom!”<br />

Jan Emanuel<br />

Gatefold LP med textblad | 150 kr + frakt<br />

WWW.ULTRALJUDRECORDS.SE<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

79


KNIVEN I<br />

o<br />

... eller sa<br />

Att ha ett band är som att ha<br />

förhållanden, med flera personer<br />

samtidigt. Och likt ett förhållande<br />

är det inte lätt att avsluta.<br />

Jag har frågat några olika<br />

personer om deras upplevelser<br />

i samband med att de lagt ner<br />

sina band. Det har kretsat kring<br />

två enkla frågor: När insåg du<br />

att det var dags att lägga ner<br />

bandet och hur kändes det?<br />

Foto: Michelle Olaya<br />

Beyond Pink är ett band jag hyser stor respekt för.<br />

Jag minns att jag hade några låtar från första ep:n<br />

på ett blandband. Från att vara något som vissa<br />

skrattade åt, till att vara en given del av den svenska punk<br />

och hardcorescenen. Ja, dom hade fan erövrat scenen. Jag<br />

känner att dom är ett gäng människor som investerat lite<br />

mer än många andra i sitt band. I alla fall så ville jag prata<br />

med någon om hur det kändes med uppbrottet och Clara<br />

Magdesjö var ju först att lämna bandet.<br />

Pendlade Stockholm-Malmö<br />

Clara flyttade till Stockholm och började med att åka ner<br />

till Malmö en helg i månaden för att repa, vilket funkade<br />

i något år. Men efter hand började hon känna det som en<br />

uppoffring och att det roliga allt mer försvann. Hon kände<br />

hur hon kunde bli sur på de andra om de inte kunde komma<br />

och repa de dagarna hon var nere. Typ “Jag skiter väl i<br />

att du känner dig förkyld, nu har jag stressat efter jobbet,<br />

betalat 1500 kronor, åkt tåg i fyra timmar och offrat min<br />

helg!” Och när det kom förfrågningar om spelningar<br />

kände hon ofta att hon ”inte ville offra en helg till”. Det var<br />

där någonstans insikten kom, det ska ju inte kännas som<br />

att du offrar något när du spelar. Hon konstaterar ”Det<br />

ska ju vara kul. Det var ju alltid kul när vi väl spelade, men<br />

innan jag skulle åka kände jag bara nej, jag vill inte”.<br />

Kände sig som en bromskloss<br />

Till slut kände hon att hon var mer av en bromskloss än en<br />

tillgång för bandet och det då var bättre att hoppa av. Våren<br />

2015 pratade hon med bandet om att hon ville sluta efter<br />

sommarens turné. Det kändes bättre att säga det i god tid<br />

så att de kunde vara öppna och ärliga med varandra.<br />

80 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


oo<br />

HJARTAT<br />

oo<br />

oo<br />

kanns det nar det ar slut<br />

oo<br />

Men det här var inget lätt beslut och inte lätt att säga till<br />

sina bandkamrater. De hade spelat ihop i 15 år och vuxit<br />

upp tillsammans i bandet.<br />

Clara hade aldrig varit vuxen utan bandet, när dom<br />

började var hon 19 år, så bandet var en stor del av vem<br />

hon var. När hon väl sa det så bölade dom allihopa, men<br />

det kändes ändå bra.<br />

Antiklimax<br />

Sedan ville det sig så illa att sommarturnén fick ställas in<br />

på grun av att Tijana fick njursten. Ett riktigt antiklimax.<br />

Istället för att sluta med flaggan i topp gick luften bara ur<br />

bandet. ”Det kändes så orättvist mot vår nya skiva att inte<br />

få den turné den förtjänade. Men samtidigt kändes det<br />

orimligt för mig att hålla på sådär i ett år till, bara för att<br />

få avsluta med en fet turné.”<br />

Innan Clara tog beslutet att hoppa av hade hon först<br />

hoppats på någon mellanvariant, att de skulle lägga bandet<br />

på is. Något som inte kändes så slutgiltigt.<br />

Det retliga är att det var typ så det blivit efter att hon<br />

hoppade av, på grund av diverse graviditeter och annat.<br />

Så ibland önskar Clara att hon inte sagt något, så de<br />

fortfarande officiellt hade varit ett band. ”Men samtidigt<br />

kändes det mer ärligt såhär, och jag utesluter inte att vi<br />

någon gång kommer spela ihop igen. Vi pratade, redan då<br />

när jag sa att jag skulle hoppa av, om att det inte nödvändigtvis<br />

var för alltid och evigt, utan att vi kanske kunde<br />

göra spelningar/turnéer ihop längre fram” avslutar Clara.<br />

Nästa person jag frågade var Charlie Claesson för att<br />

han växt upp som en del av Anti-Cimex och att det<br />

format honom till den han är idag. Det kanske är<br />

svårt att tro att Anti-Cimex la ner på grund av att skivor<br />

som inte sålde och utebliven publik på konserter. Men<br />

lägger man till att livet hann ifatt och att barn föddes är<br />

det kanske lättare att förstå. När insikten kom var det<br />

såklart ett stort nederlag. ”Man skulle ju erövra världen<br />

och istället hamnade man i Neverland” säger Charlie och<br />

jag kan inte mer än att känna igen mig i den känslan. Det<br />

hela dämpades lite av att han fick barn som höll honom<br />

sysselsatt ”...men känslan av att det man skapat under<br />

tolv år skulle falla i glömska var ganska hemsk. Jag var 15<br />

när vi startade bandet och 27 när vi lade ner” konstaterar<br />

Charlie.<br />

Tomheten infann sig<br />

Senare hoppade Charlie på Troublemakers och det var ett<br />

rätt hetsigt tempo både vad gäller spelningar och alkohol.<br />

Men han tyckte att gruppen stagnerade och att dom stod<br />

Clara,<br />

Beyond<br />

Pink<br />

”Det kändes<br />

så<br />

orättvist<br />

mot vår<br />

nya skiva<br />

att inte få<br />

den turné<br />

den förtjänade.<br />

Charlie,<br />

Anti<br />

Cimex<br />

”Man<br />

skulle ju<br />

erövra<br />

världen<br />

och istället<br />

hamnade<br />

man<br />

i Neverland”<br />

på samma plats och trampade. ”De var nöjda med att<br />

spela staden Göteborg på Hönö med tillhörande fylla och<br />

hångel. Det var inte jag” berättar han. Det var inget lätt<br />

beslut att ta men när han beslutade att hoppa av kändes<br />

det betydligt bättre. Trots det infann sig ändå tomheten<br />

när han väl lämnat Troublemakers. Bandet var ju en<br />

del av hans sociala liv under tio år och de hade umgåtts<br />

mycket. Nu fick det ett abrupt slut. Kanske var det lite<br />

enklare den här gången säger han, då han inte var med<br />

och startade Troublemakers.<br />

Själv kan jag, Johan Malm, som den drivande i mina<br />

band tycka att det är dags att lägga ner när det känns<br />

jobbigt att ringa och fråga bandmedlemmarna om<br />

de vill repa. När man vet att de inte längre vill men ändå<br />

måste ringa för att man har saker inuti som måste ut.<br />

Ibland är det en enstaka person som inte längre vill och<br />

då kan det räcka att göra sig av med den medlemmen och<br />

få in lite nytt blod men ibland kan det välta hela bandet<br />

över kanten.<br />

Jag är livrädd för att inte ha ett band att kanalisera min<br />

kreativitet genom. Ibland har jag vägrat ge upp innan jag<br />

hittat nya människor att spela med. Det är förbannat jobbigt<br />

när man lagt all sin energi och levt sitt liv genom ett band<br />

och helt plötsligt inser man att det inte är hållbart längre. <br />

Jag var besegrad<br />

En gång var jag ensam kvar och två medlemmar bodde i<br />

andra änden av Sverige och en i USA. Jag var arbetslös och<br />

satt nätterna igenom och la till folk på myspace, jag hade<br />

en replokal fullt bestyckad där allt var sorterat och låg<br />

perfekt på sin plats. Det slog mig när jag började måla om<br />

lokalen att det var dags att leta nytt band. Jag gick hem<br />

och skrev ett avskedsbrev till bandets myspacevänner<br />

och gick vidare. Det var lättande men samtidigt jobbigt.<br />

Jag hade ju erkänt mig besegrad.<br />

Vad skulle jag göra med all tid jag lagt på bandet? Det<br />

som jag hade lutat mig mot i fem år fanns inte mer, det<br />

var borta. Alla timmar jag lagt på att skriva och memorera<br />

texter var inte längre till någon nytta. Sedan dess har jag<br />

haft ett gäng andra band och det jag lärt mig är väl att<br />

inte hålla krampaktigt tag i det gamla utan att våga chansa<br />

och kasta sig ut i tomma intet och leta nya projekt.<br />

Framför allt att prata igenom vilken ambitionsnivå man<br />

vill hålla. Så att inte en person tror att man ska försöka<br />

slå igenom och ständigt turnera medan de andra är nöjda<br />

med att träffas varje tisdag och prata skit och spela lite<br />

musik.<br />

<br />

Johan Malm<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

81


PUNKFIOL<br />

for the masses<br />

”Fiolen är mångsidig<br />

och passar<br />

både för smetiga<br />

melodier och upprepade<br />

kompfigurer.<br />

Den är också som<br />

ett kitt som ’mustar<br />

till’ ljudbilden.”<br />

Sir Reg live.<br />

Foto: Martin Wilson<br />

I vintras såg jag Sir Reg på KB i Malmö.<br />

Jag var inte superpepp på dem,<br />

hade hört någon skiva som jag tyckte<br />

var sisådär. Men den där kvällen blev<br />

jag helt uppslukad av bandet och framför<br />

allt av Karin Ullvins oemotståndliga<br />

fiol-lirande som verkligen lyfte<br />

soundet.<br />

– Det var trevligt att höra, säger Karin som<br />

berättar att hon började spela fiol när hon var<br />

runt 7 år gammal.<br />

Punkfiol har hon lirat sedan 2009. Men hon<br />

inspireras främst av musiker från den klassiska<br />

musikens värld som exempelvis Itzhak Perlman<br />

och Japp Schröder. När det gäller fiolband nämner<br />

hon The Dubliners och Flogging Molly.<br />

Vad tycker du fiolen tillför ett band?<br />

– Fiolen är mångsidig och passar både för smetiga<br />

melodier och upprepade kompfigurer. Den är<br />

också som ett kitt som ”mustar till” ljudbilden.<br />

När kommer du in i låtskrivarprocessen?<br />

– Det är olika. Ibland är jag med och petar ganska<br />

tidigt. Det viktigaste är den fulla frihet jag<br />

har då det gäller fiolgrejorna.<br />

Karin har examen från Kammarmusikerutbildningen<br />

på högskolan i Västerås, hon läser gärna<br />

böcker och lyssnar på samhällsdokumentärer.<br />

När hon inte spelar i Sir Reg lirar hon i Banshee<br />

Rebels.<br />

– Vi spelar irländsk musik på pubar och vid<br />

andra festligheter. Annars har jag mest spelat<br />

klassisk musik i olika konstellationer<br />

och gör det till viss del fortfarande.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

82 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong> 83


84 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!