ELEVENS STUDIEVÄGLEDNING Nya testamentet – Elevens ...

2. Om frågan är så självklar som sången tycks indikera, varför
kämpar så många människor med att hedra och förhärliga
Herren i sitt liv?
3. När är det troligast att du känner på samma sätt som dessa
sångare? Vad kan du göra för att oftare behålla denna känsla
och detta perspektiv i ditt liv?
Uppenbarelseboken 16
Sju änglar tömmer ”Guds vrede”
I Uppenbarelseboken 15 berättas att Johannes såg sju änglar
komma ut från templet i Guds närvaro. Var och en gavs en
skål, ”full av Guds vrede” (Upp 15:7). Uppenbarelseboken 16
beskriver hur var och en av dessa änglar tömmer ut Guds
vrede över jorden, vilket för med sig Guds domar och straff
över de ogudaktiga.
En del av det som står i Uppenbarelseboken 16 påminner om
Uppenbarelseboken 8–9. Kom ihåg att i Uppenbarelseboken 12
så hade Johannes en syn som sträckte sig bakåt i tiden och
visade honom sådant som ledde fram till vad han såg i Uppenbarelseboken
8–11. Följaktligen kanske Uppenbarelseboken 16
repeterar något av det han såg tidigare, men denna gång visas
det av andra skäl. I Uppenbarelseboken 16 såg Johannes till
exempel vilken uppgift odjuret, Satan, har i dessa domar i de
sista dagarna.
I Uppenbarelseboken 9 berättas det i ett flertal verser om
striden efter det att den sjätte ängeln blåst i sin basun.
I Uppenbarelseboken 16, efter det att den sjätte ängeln tömt
sin plåga, såg Johannes att odjuret samlade människorna till
Harmagedon (se v 14–16), vilket är platsen för den sista stora
striden före Kristi andra ankomst. Nästa händelse i Uppenbarelseboken
16 är att den sjunde ängeln, på samma sätt som
den sjunde ängeln i Uppenbarelseboken 11, tillkännager att
”det har skett” (Upp 16:17), eller att tidpunkten för Kristi
andra ankomst är inne. Detta är ett högst förfärligt ögonblick
för dem som vägrade att omvända sig under de tidigare
domarna, men en härlig tid för de rättfärdiga.
I Uppenbarelseboken 16 berättas att Johannes ser att den
sista händelsen vid Frälsarens ankomst är att Babylon som
representerar djävulens riken ska förgöras. Ödeläggelsen av
djävulens riken var godhetens stora seger i striden mot det
onda, vilket har varit ett tema sedan Uppenbarelseboken 12.
Ödeläggelsen beskrivs i Uppenbarelseboken 17–18.
174
Uppenbarelseboken
17–18
Babylons fall, den stora skökan
I Uppenbarelseboken 14 berättas att Johannes hör en ängel
förkunna att Babylon ska förgöras (se v 8). Uppenbarelseboken
16:19 inleder redogörelsen för denna undergång och i Uppenbarelseboken
17–18 ges en beskrivning som är mer detaljerad.
Som i andra delar av Uppenbarelseboken beskrivs Babylons
undergång med ett symboliskt språk.
Babylon var huvudstad i det forntida Babylonien, men i
skrifterna syftar namnet ofta på hela nationen. I Gamla
testamentet kan vi läsa att babylonierna erövrade Juda rike
och förde många av israeliterna i fångenskap till Babylon.
Staden Babylon var mycket stor och folket i staden var mycket
rika. De visade sin rikedom med prydligt utsirade byggnader,
kläder och genom sina fritidsysselsättningar. De dyrkade också
avgudar. På grund av Babylons världslighet, och eftersom
det var en plats där Israels barn hölls fångna, använde Herren
ofta namnet Babylon i skrifterna för att beteckna synd,
världslighet, djävulens inflytande på jorden och den andliga
fångenskap som följer på detta (se L&F 1:16; 133:5, 7, 14).
Babylon är motsatsen till Sion, liksom dess värderingar
(se Moses 7:18).
Förstå skrifterna
Uppenbarelseboken 17
Sköka (v 1, 5, 15–16) –
En person som tar emot
pengar för att göra omoraliska
handlingar. I det här fallet
symboliserar det Babylon eller
världen
Otukt (v 2, 4) –
Omoraliska handlingar;
också avgudadyrkan
Hädelse (v 3) – Att säga
eller göra sådant som visar
bristande respekt för Gud
och allt han värderar
Skändligheter (v 4–5) –
Något som är avskyvärt,
motbjudande och stötande
Undergång (v 8, 11) – Fördärv,
ödeläggelse (se L&F 76:31–38)
Utblottad (v 16) – Ödelagd,
förstörd
Tate Gallery, London/Art Resource, NY