ELEVENS STUDIEVÄGLEDNING Nya testamentet – Elevens ...

Apostlagärningarna 1:18 – Hur dog Judas?
Matteus 27:5 och Apostlagärningarna 1:18 ger intryck av att
Matteus och Lukas var oense om hur Judas dog. Joseph Smiths
översättning visar att båda hade rätt genom att förklara att
Judas hängde sig i ett träd, att han omedelbart föll framstupa
och att hans inälvor rann ut (se JSÖ Matt 27:6).
Apostlagärningarna 1:26 – Vad var detta för lotter?
Att kasta lott var ett tillvägagångssätt som liknade att dra sticka
idag. Apostlarna använde emellertid inte en slumpmässig
metod för att välja en ny apostel. Detta var en metod som
Herren befallde människorna i forna tider att använda för att
uppenbara hans vilja för dem (se 3 Mos 16:7–8).
Studera skrifterna
Gör aktiviteterna A och B när du studerar Apostlagärningarna 1.
En uppgift för apostlar
Gå igenom Apostlagärningarna 1:1–8 och besvara följande
frågor i din anteckningsbok:
1. Hur länge besökte Jesus sina lärjungar efter sin uppståndelse?
2. Vad undervisade han dem om?
3. Varför stannade de kvar i Jerusalem? Hur länge?
4. Vad lärde de sig om Israels återställelse när Kristus kommer
en andra gång?
5. Vad befallde Jesus dem att göra när de tagit emot den Helige
Anden?
Använd informationen i ”En översikt över Apostlagärningarna”
ovan, och gör en översikt över Apostlagärningarna bredvid
vers 8 i marginalen på dina skrifter.
En ny apostel väljs
Gå igenom redogörelsen i Apostlagärningarna 1:13–26 om hur
apostlarna kallade en ny apostel som ersättare för Judas. Lägg
märke till hur de ”föreslog”, ”bad” och ”kastade lott”. Skriv
en mening eller två om var och en av dessa huvudtankar, som
sammanfattning av vad som hände.
Apostlagärningarna 2
A Vittnesbördens dag
Finns det någon helgdag som skänker dig speciella minnen?
För apostlarna blev den judiska pingstdagen en sådan minnesvärd
dag. Under den pingstdag som följde på Jesu Kristi
uppståndelse erfor apostlarna enastående manifestationer av
den Helige Anden. De som bevittnade detta var ”utom sig
av förvåning” (Apg 2:7). Genom Anden kunde apostlarna
predika evangeliet för de judar som hade kommit till Jerusalem
95
från många olika länder, även om människorna talade många
olika språk. Petrus förklarade att detta var en uppfyllelse av
profetian i Joel 2:28–32 om att Anden skulle välsigna alla
människor. Den dagen vittnade han för människorna att Jesus
är Kristus och han inbjöd dem som lyssnade att ta emot dopet.
Omkring tre tusen människor tog emot denna inbjudan och
döptes in i kyrkan.
Förstå skrifterna
Apostlagärningarna 2
Pingstdagen (v 1) – Skördefest
Proselyteter (v 11) –
Nyomvända
Förgängelse (v 27) –
Förruttnelse av kroppen
Träffade dem (v 37) –
De kände sig skyldiga
Apostlagärningarna 2:1–4 – Vad hände på pingstdagen?
Pingstdagen, som ägde rum femtio dagar efter påskhögtiden,
var ett firande av den tidiga sommarens skörd. Denna fest drog
till sig stora människoskaror till Jerusalem som festade och
firade denna högtid. När de troende samlades denna dag sände
Herren den Helige Andens kraft, som han hade utlovat innan
han for upp till himmelen (se Apg 1:4–8).
Efter att ha fått denna kraft tvekade inte apostlarna att tala
till folkskarorna om Jesus Kristus. Pingstdagens underverk
utgjordes av att den Helige Anden gav apostlarna tungotalets
gåva (se L&F 46:11, 24). Alla som lyssnade kunde förstå vad
som predikades, eftersom Anden hjälpte dem att höra det på
sitt eget modersmål. Denna storslagna händelse förde in tre
tusen nya medlemmar i kyrkan.
Apostlagärningarna 2:44 – ”Allting gemensamt”
Att ha allting gemensamt är att ha sådan kärlek och enighet i
kyrkan att alla de heliga delar med sig av vad de har till de
fattiga ibland dem. Denna evangelieprincip kallas för ”helgelse”
(se L&F 42:30–39). Äldste Bruce R McConkie beskrev helgelsens
innebörd: ”Helgelselagen innebär att vi helgar [avskiljer eller
ägnar] vår tid, våra talanger, pengar och vår egendom till att
främja kyrkans sak. Dessa är tillgängliga i den grad de behövs
för att främja Herrens avsikter på jorden” (i Conference Report,
apr 1975, s 74; eller Ensign, maj 1975, s 50).
Helgelse är en av de principer som de heliga måste lära sig att
leva efter för att bli värdiga det celestiala riket (se L&F 105:3–5).
Idag förbereder vi oss för att leva efter helgelselagen när vi
villigt betalar tionde och ger andra offergåvor som hjälper de
behövande.