SiStone nr 2/06 (pdf 1,29 MB - Statens Institutionsstyrelse

När familjen krisar 

är hjälpen nära/3 

2/2006 

Unga som eldar 

underskattat problem 

Ungdomshem provar ny behandling/8 

Tema: Ett 

friskare SiS/14 

Krister 

har fått ett 

eget hem/12

[ INNEHÅLL ] 

2 SiStone nr 2 2006 

Ökad hälsa gemensamt ansvar 

fter en lång och bitvis kall vinter skönjer vi åter ljuset och de ljumma 

Evindarna. Vi är många som tänker Äntligen! 

Vintern har bjudit på stora utmaningar, framför allt inom LVM. Aldrig 

tidigare i SiS historia har vi sett en så kraftig och snabb ökning av antalet 

klienter. Full beläggning har ur ekonomisk synvinkel 

varit tillfredsställande. Samtidigt har det varit en utmaning 

att hålla en fortsatt hög kvalitet. Det har lyckats 

tack vare strålande insatser från SiS personal. 

Satsningen på subvention till sammanhållna vårdkedjor 

genom ”Ett kontrakt för livet” har visat sig fram- 

Ewa Persson 

Göransson 

Generaldirektör 

3 Stöd på hemmaplan hjälpte familjen 

8 Teknik som släcker elden 

12 Kalix satsar på hemlösa 

14 Tema: Ett friskare SiS 

19 Hemspråk på distans fungerar 

gångsrik. Fler tunga missbrukare har under vintern fått 

den kvalificerade behandling och motivation de så väl 

behöver. Det är en satsning med bara vinnare – såväl de 

enskilda missbrukarna och deras anhöriga som samhället i stort. 

Detta nummer av SiStone handlar mycket om insatser för att minska 

sjuktalen och öka de anställdas hälsa. Jag vill understryka hur viktig denna 

fråga är för en organisation där medarbetarna är den främsta tillgången. 

SiS uppdrag och målgrupper ställer stora krav på personligt engagemang 

och professionalitet hos SiS personal. Det ställer också krav på oss 

som arbetsgivare. Det ansvaret är vi beredda att ta. Hos SiS ska man 

kunna brinna för sin uppgift utan att bli utbränd. 

Alla medarbetare ska tas tillvara genom ett brett spektrum av åtgärder. 

Tillsammans ger de en samlad strategi för ökad hälsa. I centrum står förebyggande 

arbetsmiljöarbete och åtgärder för snabb återgång till arbete. 

Det kan bland annat handla om olika former av utbildning och kompetenspåfyllnad, 

men också om stöd och hjälp i både akuta situationer och 

med mer vardagliga bekymmer. Vi måste också bli bättre på att ta till oss 

den senaste forskningen inom arbetsliv och arbetsorganisation. 

Individens behov ska stå i centrum. SiS tar sitt ansvar som arbetsgivare 

och jag litar på att vi alla tar vårt ansvar som arbetskamrater. 

SiStone är en tidskrift från 

Statens institutionsstyrelse 

Adress 

SiStone 

Box 16363 

103 26 Stockholm 

Telefon 

08-453 40 00 

Telefax 

08-453 40 50 

E-post 

sistone@stat-inst.se 

Besöksadress 

Drottninggatan 29 

Webbadress 

www.stat-inst.se 

Chefredaktör 

Birgitta Hedman-Lindgren 

08-453 40 11 

birgitta.hedmanlindgren 

@stat-inst.se 

Medarbetare i detta nummer 

Åsa Bolmstedt, Lena Garnold, 

Eva Lie, Susanne 

Lindholm, Cecilia Mellberg, 

Diana Reybekiel, Jessica 

Rydén, 

Ansvarig utgivare 

Ewa Persson Göransson 

Layout 

Lotta Hedeby 

Omslagsbild 

Science Photo Library/IBL 

Tryck 

Intellecta Tryckindustri, 

Solna 2006 

ISSN 

1400-2876 

20 När brukarna får tycka till blir det resultat 

22 Hiv ökar bland unga missbrukare 

23 Mumin-projektet räddar unga 

27 Debatt: Fritt tänkande efterlyses! 

28 Spretig profil ska bli samlad myndighet

Ett hem som fungerar. I dag trivs Maria och hennes pappa Hugo bra tillsammans. Maria sticker inte hemifrån när det blir jobbigt, i stället diskuterar 

familjen igenom problemen med sin familjeterapeut. 

Stöd dygnet runt fick 

familjen att fungera 

Text: Birgitta Hedman- 

Lindgren 

Foto: Eva Lie 

I ett år har Maria och hennes familj behandlats med funktionell 

familjeterapi, FFT. Pappa Hugo har fått ha kvar sin dotter hemma, 

men har hela tiden haft en institution i bakgrunden och stöd och 

hjälp dygnet runt. 

Maria, 16, kan flytta till behandlingshemmet 

Ljungaskog i Örkelljunga om det krisar. Där finns 

plats för henne om tillvaron strular till sig igen. 

Annars bor hon hemma med Hugo och tvillingbrodern 

Luis. SiS-institutionen med sina många resurser 

har på sätt och vis flyttat hem till Maria och 

hennes familj i stället för tvärtom. 

– Det här var det bästa som kunde hända oss. 

Den hjälp vi har fått är en stor trygghet, säger 

Hugo. 

Vi träffas vid köksbordet i lägenheten i Halmstad. 

Familjens terapeut Kristina Mossberg är klar 

med veckans samtal och har precis åkt tillbaka till 

Ljungaskog tillsammans med Marias kontaktman 

Pia Thuresson. Maria sitter tätt intill sin pappa när 

vi pratar, omtanken och närheten mellan dem är >> 

SiStone nr 2 2006 3

påtaglig. Det är svårt att föreställa sig det kaos som 

rådde i familjen för två år sedan när Hugo kände 

sig tvungen att kontakta socialtjänsten. Han klarade 

inte längre av sin dotter som börjat umgås med 

olämpliga kamrater, hade slutat gå i skolan, ofta 

stack hemifrån och helt struntade i vad han sa. 

Socialtjänsten reagerade snabbt, Maria kom till 

Ljungaskogs utredningsavdelning Solgården i Falkenberg, 

och sedan följde behandling med ett kommunalt 

MST-team på hemmaplan. 

Det fungerade inte. Maria gick inte i skolan utan 

började leva som förut. 

– Jag höll inte på med droger, men hade dåliga 

kompisar och hela köret, säger hon. 

Kulmen nåddes när hon försvann till Göteborg 

och gjorde honom rejält orolig. När Maria till slut 

kom hem placerades hon först på ungdomshemmet 

Brättegården och sedan på Solgården och Ljungaskog. 

Nu följde ett nytt försök hemma i Halmstad, 

den här gången med stöd i form av en kontaktperson, 

och ett nytt misslyckande. 

Hugo ringde Ljungaskog igen, Maria fick 

komma tillbaka – och nu kom erbjudandet som 

betytt så mycket. Om Hugo och Maria ville kunde 

familjen få behandling med funktionell familjeterapi, 

FFT, på hemmaplan. Hugo var i det läget 

beredd att prova allt, och han trodde på modellen. 

Speciellt som den innebar att hans dotter skulle få 

komma hem. Tiden när hon var på Solgården hade 

varit svår för hela familjen. Som ensamstående 

pappa har Hugo starka band till sina barn, och de 

till honom, och alla separationer är tuffa och fulla 

av längtan. 

Efter en successiv utslussning från Ljungaskog flyttade 

Maria hem igen. Med sig hade hon familjeterapeuten 

Kristina Mossberg som har samtal med 

familjen varje vecka. Varje måndag eller tisdag 

träffar Maria dessutom sin kontaktperson från 

Ljungaskog, Pia Thuresson, som hon har stort förtroende 

för. De går ut och fikar och pratar, och 

Hugo ser vilken effekt den kontakten har haft. Pia 

Thuresson har träffat Maria både på institutionen 

och hemma, och hon finns med vid familjesamtalen. 

Hon känner Maria väl och vet hur hon tänker. 

Runt Maria finns dessutom ett nätverksarbete, 

där inte minst skolan är viktig. Så fort hon uteblir 

från lektionerna kontaktar skolan Ljungaskog, och 

varje morgon ringer Pia Thuresson och påminner 

om att det är dags att gå upp. 

Ett återfall i det gamla beteendet har det blivit, 

och då fick Maria komma tillbaka till Ljungaskog 

för krisbearbetning. Sedan väntade ny utslussning, 

och nu bor hon hemma på heltid igen. 

– Man kan aldrig vara säker, men jag tror faktiskt 

att min strulperiod är över nu, säger hon. 

Samtidigt undrar hon vad behandlingen egentli- 


Ingen flytt till institution. Med hjälp av FFT har sextonåriga Maria kunnat bo kvar hemma 

under sin behandling. Hon har hela tiden haft tillgång till en krisplats på Ljungaskog, en 

trygghet som betytt mycket för familjen. 

Hemma är hemma, vi är kungar här och 

känner oss fria att säga det vi vill. Eftersom vi 

gjort det har vi kunnat få riktig hjälp, det hade 

inte fungerat annars. 

gen består av. Det enda som händer är ju att man 

träffas och pratar. 

Hugo däremot, vet hur viktigt pratet och mötena 

är. De hjälper honom och Maria att kommunicera 

och hitta nya sätt att förhålla sig till vararandra. 

Samtalen handlar om vad som hänt i familjen 

sedan senaste träffen, om hur Maria agerat, hur 

hon haft det i skolan, vilka kompisar hon umgåtts 

med och hur han och Maria hanterat de situationer 

som uppstått. Det är stor skillnad att träffa en 

familjeterapeut i det egna vardagsrummet jämfört 

med att sätta sig i ett samtalsrum på en institution.

– Hemma är hemma, vi är kungar här och känner 

oss säkra och fria att säga det vi vill. Maria och 

Luis har visat sig som de är, och jag har visat mig 

som jag är. Eftersom vi gjort det har vi kunnat få 

riktig hjälp, det hade inte fungerat annars. Vi har 

öppnat oss och fått mycket stöd, säger Hugo. 

– Det är pappa som sätter reglerna nu. Om jag 

vill göra någonting så måste jag fråga honom, 

säger Maria och låter nästan för exemplarisk. 

Hugo påpekar halvt på skämt att hon ju är medveten 

om riskerna. Båda tycker att det är bra att det finns 

plats på Ljungaskog om det krisar igen, och Hugo 

känner sig trygg med de journummer han alltid 

kan ringa om inte familjeterapeuten är i tjänst. Nu 

hoppas han att stödet finns kvar åtminstone fram 

> Sedan Ljungaskogs behandlingshem i Örkelljunga 

började sin satsning på FFT för tre år 

sedan har elva flickor och deras familjer fått hjälp 

genom metoden. Uppskattningsvis har det gått bra 

för mer än hälften av dem som behandlats. När 

arbetet med en familj avslutas efter ett år känns det 

oftast ganska tryggt att successivt släppa taget. 

Det berättar familjeterapeuterna Kristina Mossberg 

och Johan Sjöstrand. Tillsammans med kollegan 

Arne Gynther från utredningsavdelningen Solgården 

i Falkenberg, driver de arbetet med 

Funktionell familjeterapi, FFT på Ljungaskog som 

tar emot flickor i åldern 15 till 20 år. 

Det var känslan av att institutionens familjearbete 

inte räckte till som väckte planerna på något mer 

heltäckande. Kristina Mossberg är föreståndare för 

Ljungaskogs avdelning ”Familj och boende” som 

används för träningsboende och utslussning, och 

har länge tyckt att flickorna behöver arbeta med 

relationerna till sina familjer. Alldeles för ofta 

döms föräldrar ut och deltar för lite i behandlingen, 

anser hon. 

– Jag har tidigare arbetat många år med yngre 

barn på familjebehandlingshem och där finns ett 

helt annat synsätt. Man bygger på det som är bra 

för att undvika en separation. Min bild är att man 

kan jobba med det mesta, och även i de värsta 

familjer finns det faktiskt resurser att använda. 

till sommaren eftersom han behöver hjälp att stötta 

sin dotter med skolgången. 

Frågan är förstås vad som hänt om familjen aldrig 

fått erbjudandet om FFT, utan Maria i stället 

blivit behandlingsplacerad på en institution. Hugo 

tror att han och barnen hade klarat det, men att 

längtan hade blivit svår att hantera. Dessutom är 

han glad att Maria inte behövt behandlas tillsammans 

med flickor med betydligt större problem. 

– Den här hjälpen var helt rätt för oss. Kristina 

och Ljungaskog var precis vad vi behövde, och 

kanske var vi precis en sådan familj som passade. 

Vi ville verkligen ha hjälp och vi kämpade för att 

den skulle fungera. � 

Fotnot: Maria och Luis är fingerade namn. 

Modell med familjen i centrum 

Färre än väntat av flickorna som behandlats med FFT i Ljungaskogs regi har behövt 

återvända till ungdomshemmet för att det krisat. Familjeterapeuterna Kristina 

Mossberg och Johan Sjöstrand möter ett växande intresse från socialtjänsten. 

Majoriteten av de flickor som behandlas med 

FFT i Ljungaskogs regi är LVU-placerade, även om 

SoL-placeringar också förekommer. Ungefär hälften 

kommer via utredningsavdelningen Solgården, 

där familjeterapeuterna presenterar modellen för 

familjen i slutfasen av utredningsarbetet. Den 

andra hälften får de kontakt med genom att kommuner 

som hört talas om deras arbete hör av sig. 

Intresset växer för den utbyggda modell av FFT 

som Ljungaskog arbetar med. 

– Till FFT som är kärnan, kopplas ett nätverkspaket 

med skola, fritid, närpolis, drogtester och allt som 

behövs i det speciella fallet. Målet är att vi direkt 

ska veta om en flicka inte är i skolan och om hon 

syns på stan i fel sammanhang. Vi flyttar ut institutionen 

på hemmaplan och ju längre hon kommer i 

behandlingen ju mer släpper vi efter, säger Kristina 

Mossberg. 

Johan Sjöstrand tillägger att det är bredden som 

skiljer Ljungaskogs arbete från de satsningar på 

FFT som görs på andra håll. 

– Vi kombinerar vår modell med en institutionsplacering 

som flickan har permission från. Det 

finns en back-up om det går riktigt illa. Då får hon 

komma tillbaka och sedan återvända hem och 

prova igen. När vi säljer oss mot socialtjänsten och 

märker att de tänker hemmaplanslösningar alter- 

SiStone nr 2 2006 5 

>>

nativt institutionsplaceringar säger vi ”tänk bägge 

delarna”. Och med samma personal. Problemet 

när kommuner använder egna lösningar är ofta att 

kontinuiteten bryts när de behöver akutplacera 

under en period. Det blir andra människor och 

annan inriktning på vården. Så är det inte hos oss. 

Flickor som är i aktivt missbruk eller som behöver 

låsas in, passar dåligt för modellen. De kan däremot 

börja på en sluten avdelning och så småningom 

slussas hem så att FFT-arbetet kan starta. 

Familjearbetet kan dessutom påbörjas redan när 

flickan är kvar på institutionen. Huvudsaken är att 

familjen går med på att öppna sitt hem för terapeuterna, 

att de är öppna och ärliga och att de deltar i 

samarbetet kring sin dotter. Johan Sjöstrand förklarar 

att arbetet sedan till stor del handlar om att 

jobba med positiva omformuleringar och om att 

hjälpa familjen att hitta nya sätt att kommunicera. 

I FFT finns grundtanken att barnens utagerande 

och asocialitet har att göra med deras behov i förhållande 

till föräldrarna. Ger en flicka uttryck för 

sina behov genom att agera ut och missbruka, är 

det terapeutens uppgift att hjälpa henne att hitta 

andra sätt att uttrycka sig. Det gäller också att ge 

föräldrarna nya sätt att ta emot och reagera på det 

flickan gör och säger. 

– Många gånger kommer vi in i familjer där det 

finns många konflikter och där man är väldigt kritiska 

till varandra. Ett av de stora verktygen i FFT 

är förmågan att vända det negativa till det stödjande. 

Det gäller att bära budskapet från den ena till 

den andra, omformulera och hitta omsorgen och 

den positiva tanken bakom allt klander. Om mamman 

bara tjatar, så får man till exempel ta tjatet 

och presentera det för flickan som omhändertagande 

och omsorg. 

Hur ofta familjeterapeuterna träffar sina familjer 

varierar. Till en början kan det bli flera möten i 

veckan, medan det längre fram räcker med ett eller 

två. Alla möten sker hemma hos familjen och på de 

tider som passar familjemedlemmarna. Det innebär 

att bostaden inte kan ligga längre än 20 mil från 

institutionen. Flickorna får egna kontaktpersoner 

för individuell stöttning, och föräldrarna har hela 

tiden möjlighet att nå terapeuten eller personal på 

institutionen för råd och stöd. Vid behov kan 

familjeterapeuterna tillsammans med socialtjänsten 

besluta att flickan måste flytta tillbaka till ungdomshemmet 

för krisbearbetning. Efter behandling 

med ett särskilt program får hon flytta hem igen. 

– Ungefär hälften har kommit in på krisbearbetning 

och det är förre än väntat, säger Kristina 

Mossberg som gärna såg att hela familjen kunde 

delta i den behandlingen. Det skulle vara mer förenligt 

med FFT som metod, tycker hon, men inser 

att det rent praktiskt blir svårt att genomföra. En 


Intresset växer. Ljungaskogs familjeterapeuter Kristina Mossberg och Fredrik Sjöstrand 

känner att socialtjänsten blir allt mer nyfiken på deras behandling. 

Även i de 

värsta familjer 

finns det 

resurser att 

använda. 

[ FFT ] 

Funktionell familjeterapi har visat sig fungera väl för 

familjer med asociala ungdomar mellan 11 och 18 

år. Terapin kan användas i familjens hemmiljö, på 

kliniker och på ungdomsinstitutioner. 

I FFT arbetar en terapeut med hela familjen, och 

utgår från att tonåringens beteende är ett försök att 

lösa ett problem som ofta finns i familjens sätt att 

kommunicera och samverka. Familjer med asociala 

barn har en mer försvarsinställd kommunikation än 

andra familjer. Den försvarsinställda kommunikationen 

väcker försvar och motstånd hos mottagaren och 

tyder på fientlighet och fördömande från den som 

sänder ut meddelandet. 

Terapeuten har en central roll i samtalen och försöker 

hjälpa familjen att bete sig på ett positivt sätt, 

uttrycka känslor och stärka sammanhållningen. Han 

eller hon måste vara orädd, kunna visa empati, vara 

aktiv och strukturerande samt kunna se något positivt 

i problemet. 

Studier visar att funktionell familjeterapi har en 

klar effekt även vid uppföljningar efter ett par år. Det 

har visat sig att situationen även förbättrats för syskonen 

till de barn som är anledningen till terapin. 

annan önskan är möjlighet att jobba i par i familjerna. 

I dag arbetar familjeterapeuterna var för sig 

med egna familjer, och det är ensamt, sårbart och 

alltför personbundet. 

Kristina Mossberg håller som bäst på att samla 

beskrivningar och erfarenheter av tre års FFT- 

arbete i en rapport som kommer till hösten. Utvecklingen 

av institutionens egen modell fortsätter 

hela tiden, men en sak vet hon redan nu: 

– Det här känns mycket mer hoppfullt än att 

jobba med traditionell institutionsbehandling. �

Unga utländska ficktjuvar 

ökar kraven på SiS personal 

Många av medlemmarna i kriminella barnligor är för unga för att straffas. 

Lösningen blir placeringar på SiS särskilda ungdomshem, något som ställer 

stora krav på personalen. 

> Ligor med unga utländska ficktjuvar 

blir allt vanligare i Sveriges större 

städer. Ofta handlar det om fattiga barn 

som faller offer för kriminella nätverk och 

skickas mellan olika länder för att begå 

brott. När ungdomarna åker fast har de 

sällan några identitetshandlingar. Polisen 

måste först försöka fastställa om de är 

femton år och straffmyndiga, eller om de 

är minderåriga och en fråga för socialtjänsten. 

Om man misstänker att de är 

högst fjorton år blir de ofta akut omhändertagna 

enligt LVU. I de flesta fall leder 

ett sådant omhändertagande till en placering 

på något av SiS särskilda ungdomshem. 

På socialtjänstförvaltningen i Stockholm 

har man märkt en tydlig ökning av 

den här typen av ärenden de senaste två 

åren. I år har redan ett tjugotal omyndiga 

medlemmar i barnligor blivit fall för socialtjänsten. 

Även de ungdomar som är 

mellan femton och arton år behöver 

någonstans att vistas i väntan på att deras 

domar ska vinna laga kraft, och då är 

institutioner ofta det enda valet. På grund 

av rymningsrisken fungerar det dåligt 

med öppna HVB-hem eller familjehem. 

– Vi för många diskussioner om hur vi 

ska göra, berättar projektledare Gunilla 

Olofsson. Ska vi tvångsomhänderta barnen 

eller ska vi se dem som ensamkommande 

flyktingbarn och använda den lagstiftningen 

och se till att de så fort som 

möjligt får en god man? Frågan är hur 

man ska hjälpa de här barnen. När de 

efter ett tag börjar prata och berättar att 

pappa spelar fiol i Paris tunnelbana, hur 

ser återanknytningen ut då? 

Lövsta skolhem i Vagnhärad är ett av flera 

ungdomshem som tagit emot utländska 

barn ur ligor. Senast handlade det om en 

flicka med rumänskt ursprung som kom 

med en barnliga via Spanien. Hon kunde 

varken svenska eller engelska, bara lite 

spanska, men personal med vissa kunskaper 

i spanska fick ingen kontakt med 

henne. Zdravko Miholic, föreståndare på 

akut- och utredningsavdelningen Tallhöjden 

där flickan placerades, fattade beslutet 

att anställa en rumänsktalande person 

som fick till uppgift att umgås med henne. 

– Hon kände sig ensam och övergiven 

LVM-hemmen får fler kvinnoplatser 

Tre institutioner öppnar fler platser för 

kvinnor så att trängseln minskar. LVMhemmet 

Rebecka får en helt ny avdelning. 

Som SiStone tidigare berättat har satsningen 

Ett kontrakt för livet resulterat i 

många nya placeringar på LVM-institutionerna. 

Tomma platser har bytts mot 

överbeläggningar och det har ibland varit 

svårt att hitta sängplatser åt framför allt 

kvinnliga klienter. På vissa håll har läget 

varit mer eller mindre kritiskt. En ökning 

av platsantalet ska göra situationen mer 

hanterbar och garantera att kvaliteten på 

vården ligger på en fortsatt hög nivå. 

De LVM-hem som får fler platser är 

Frösö LVM-hem i Östersund, Renforsens 

behandlingshem i Vindeln och LVM-hemmet 

Rebecka i Skå utanför Stockholm. På 

Frösö LVM-hem inrättas sex platser för 

kvinnor, och eftersom lokaler som är 

avsedda för män måste tas i anspråk får 

institutionen fyra tillfälliga platser för 

manliga klienter. 

Renforsens behandlingshem kommer 

successivt att få fler platser för kvinnor. 

Som mest ska ytterligare åtta kvinnoplatser 

inrättas. Även här blir det fyra nya tillfälliga 

platser. 

För LVM-hemmet Rebeckas del handlar 

det om att tillfälligt öppna en helt ny 

avdelning. Den ska kunna ta emot sex 

kvinnor. I dag består Rebecka av en avdelning 

med tolv låsbara platser. � 

och hamnade i bråk med andra ungdomar 

på grund av kommunikationsproblemen. 

Med hjälp av den som talade hennes eget 

språk kom vi fram till att hon inte var den 

vi trodde. Hon var inte fjorton år utan 

sjutton och vi lyckades efter flera telefonkontakter 

med hennes anhöriga få tag i 

hennes pass. När vi informerat socialtjänsten 

om det kunde de slussa ut henne. 

Jag var jättenöjd med vårt arbete här och 

det var flickan också. Vi hjälpte henne till 

ett så bra liv som möjligt. 

Zdravko Miholic betonar att det är 

ungdomarnas bästa som är det viktigaste. 

Samtidigt skulle han gärna se ett bättre 

samarbete när det gäller de ökade kostnader 

ett barn från en barnliga för med sig. 

Bara en sådan sak som att ordna översättning 

av alla handlingar från socialtjänsten, 

åklagarmyndigheten och länsrätten 

kostar pengar. Något alternativ till SiSplaceringar 

har Zdravko Miholic dock 

svårt att se. 

– Det finns inte så mycket annat. Det är 

vår uppgift att ta hand om de här ungdomarna 

också. 

Den rumänska flickan stannade på Lövsta 

skolhem i ungefär en månad. Placeringarna 

kan bli betydligt längre och kostar 

socialtjänsten tid och pengar. Gunilla 

Olofsson berättar att socialtjänstförvaltningen 

i Stockholm diskuterar synen på 

ungdomarna tillsammans med polis och 

åklagaren. Hon skulle gärna se att man 

började se på barnen i ligorna som offer 

för kriminell trafficking i stället för att 

fokusera på de brott de begår. Då skulle 

det internationella samarbetet öka. 

– Dessutom skulle kommunen få ersättning 

från Migrationsverket och det skulle 

underlätta oerhört för de stadsdelar som 

drabbas värst. Kring sexuell trafficking 

samarbetar myndigheter redan. Vi skulle 

kunna använda oss av de arbetssätt som 

finns, säger Gunilla Olofsson. 



NLP-övningar 

kan få pojkar 

att sluta elda 

Unga som anlägger bränder kan vara svåra att behandla, 

och det är ont om verksamma metoder. Öxnevalla 

behandlingshem har testat NLP, neurolingvistisk 

programmering. Fyra pojkar har deltagit i studien. 

> Det gick bra för Sebastian, som placerats 

på ungdomshemmet Öxnevalla 

för att han anlagt bränder. Han utvecklades 

mycket positivt. I slutfasen av 

placeringen bodde han i eget boende och 

fick en praktikplats som senare övergick 

i fast anställning. Behandlingen verkade 

vara lyckad. Men snart efter att han skrivits 

ut anlade han en ny brand och dömdes 

i tingsrätten. 

– Det fick oss att börja fundera på vilka 

metoder vi använder och hur pass varaktiga 

de är. Många pojkar med brandläggarproblematik 

anpassar sig på ytan. De 

fungerar bra inne på institutionen, men 

inte när de kommer ut. Då har vi uppenbarligen 

inte nått fram, säger Ingvar Larsson 

som är institutionschef på Öxnevalla. 

Institutionen, som har 13 platser, 

behandlar pojkar med allvarliga psykosociala 

problem. Det är vanligt att någon 

av de omhändertagna pojkarna har anlagt 

bränder, även om eldandet inte har varit 

huvudproblemet. 

När Sebastian fick en LVU-placering på 

grund av att han eldat sökte Ingvar Larsson 

information om lämplig behandling. 

Han fick kontakt med socionomen Lennart 

Strandberg som intresserat sig för 

den här gruppen ungdomar. I sin magisteruppsats 

i socialt arbete konstaterar 

Lennart Strandberg att av 572 ungdomar 


i SiS ADAD-sammanställning hade en 

knapp femtedel anlagt minst en brand. 

Enligt Räddningsverket är minst var fjärde 

brand i Sverige anlagd och av dessa har 

minst hälften startats av barn och ungdomar 

under 18 år. Det är lika vanligt att 

pojkar och flickor anlägger bränder, men 

pojkar gör det oftare som ett uttryck för 

olika sorters anpassningsproblem. 

– Jag tror att problemet med eldande är 

underskattat. Dels för att det inte är särskilt 

känt, dels för att det sällan är det 

enda problemet och därför kommer i 

skymundan. Dessutom vill ungdomarna 

inte berätta att de eldar eftersom de är 

rädda för straff och skäms, säger Lennart 

Strandberg. 

I sin uppsats intervjuade han 15 ungdomar 

på SiS institutioner som anlagt bränder och 

17 som var placerade på grund av missbruk 

eller kriminalitet. Slutsatsen blev att 

anledningen till att ungdomar eldar ofta 

finns på ett undermedvetet plan. De tänker 

inte logiskt, till exempel ”om jag bränner 

upp det här så…”, utan eldandet har blivit 

en del av uttryckssättet. 

Lennart Strandberg såg också att ungdomarna 

som eldade skilde sig från de 

andra ungdomarna bland annat genom 

att de hade sämre självuppfattning, diffusare 

tidsuppfattning och svårare att kommunicera. 

De kunde till exempel inte för- 

klara sina känslor i ord. 

Utifrån resultaten drog Lennart Strandberg 

slutsatsen att metoden neurolingvistisk 

programmering, NLP, kunde hjälpa. 

– Metoden har i flera sammanhang 

visat sig vara framgångsrik för personer 

som har svårt att kommunicera och som 

inte alltid uttrycker sig medvetet. Genom 

olika konkreta tekniker får de verktyg för 

att hantera de känslor de vill uppnå med 

branden, säger Lennart Strandberg som 

själv är utbildad lärare i NLP. 

Under hösten och vintern genomförde han 

en förstudie med fyra elever på Öxnevalla 

för att se om de varit mottagliga för teknikerna. 

Pojkarna har fått testa NLPövningar 

tillsammans med Lennart 

Strandberg vid två till sex tillfällen var. 

Varje möte har varat i en halvtimme. Tre 

behandlingsassistenter har fått en grund-

Ny metod prövas. Många som är intagna hos SiS anlägger bränder. Ändå är det ont om metoder som fungerar på dessa ungdomar. På Öxnevalla behandlingshem 

har en grupp pojkar behandlats med neurolingvistisk programmering, NLP. Illustration: Diana Reybekiel 

läggande utbildning i metoden så att de 

har kunnat använda teknikerna i vardagen. 

Lennart Strandberg har valt ut de 

övningar som han trott skulle passa varje 

pojke bäst. 16-årige Mattias hade placerats 

på Öxnevalla för att han anlagt flera 

bränder där föremålen blev allt större. 

En plastsäck när han var sex år blev, via 

papperskorgar och en upplagd fritidsbåt 

i tolvårsåldern, till en husvagn när han var 

14 år. Den sista branden blev den direkta 

orsaken till placeringen. 

I samtalen med Lennart Strandberg 

berättade Mattias att han eldade för att 

bli ”lugn, men inte alltför avslappnad”, 

men att det aldrig kändes så bra som han 

hade önskat när han väl såg lågorna. 

I stället förstod han att det nog blev ”lite 

knäppt för dem som ägde grejorna”. 

Lennart Strandberg valde då en teknik 

som kallas ankring. Den innebär att man 

funderar ut en annan aktivitet som gör att 

man upplever samma känsla som under 

eldandet, och sedan lär sig att frammana 

känslan vid behov. 

Mattias berättade att han kände sig 

lugn när han åkte moped. Han fick då öva 

på att föreställa sig själv på mopeden och 

samtidigt försöka uppleva lugnet. Genom 

att på samma gång göra en viss fysisk 

rörelse – till exempel trycka med två fing- 

rar på överarmen – ”ankrar man in känslan” 

och kan efter en tid uppleva den bara 

genom att trycka med fingrarna. 

– Vid första tillfället hann jag demonstrera 

hur det går till och Mattias provade. 

Då kände han ingen förändring. När 

vi sågs nästa gång mindes han processen 

och nu fungerade det. Han blev lugn. Vid 

senare möten sa att han tyckte att det gick 

bra att upprepa övningen själv, berättar 

Lennart Strandberg. 

Annelie Silow är en av de behandlingsassistenter 

som fått grundläggande utbildning 

i NLP. Hon tycker att övningarna är 

konkreta och lätta att använda. Pojkarna 

tycker om dem, vilket märks genom att de 


>>

gärna vill lära sig fler övningar. 

– Sedan är det svårt att veta i vilken 

utsträckning de använder dem själva, 

säger Annelie Silow. Hon har utnyttjat 

teknikerna vid olika tillfällen. När en 

pojke och en kvinna i personalen bråkade 

använde hon till exempel en övning som 

kallas tidslinje. Den innebär att de backade 

i tiden till någon timme innan bråket. 

Sedan blundade de och ”målade upp” 

varje händelse som ledde fram till bråket 

och placerade dem i kronologisk ordning 

längs en tänkt linje. Pojken kunde då sätta 

sig in i personalens situation, vad hon 

hade tänkt och känt och varför hon reagerade 

som hon gjorde. 

– Resultatet blev att han kunde se att 

hon kanske var osäker. 

Annelie Silow tycker att en nackdel med 

NLP är att vissa inslag som innehåller 

metaforer kan vara svåra att använda tillsammans 

med personer som har svårt 

med språket, antingen för att de inte är så 

duktiga på svenska eller för att de har ett 

förståndshandikapp. Generellt tycker hon 

att övningarna kan fungera bra i olika 

sammanhang, men menar att man inte 

kan använda enbart NLP i behandlingen. 

– Teknikerna är bra för att de är enkla 

och pojkarna kan använda dem själva, 

men man måste ha det kognitiva också, 

säger hon. 

Under försöket med NLP har det varit 

Neurolingvistisk programmering, NLP, är en 

beteendevetenskaplig metod för kommunikation 

och förändring. I NLP har man studerat 

vad som skiljer en person som gör något 

med lätthet, från en som inte gör det. Utifrån 

det har man utvecklat tekniker för att 

kopiera och ”programmera in” beteendet. 

Exempel på NLP-övningar: 

Förebilden: Man tänker på någon som har 

en viss förmåga som man själv vill ha, exempelvis 

tålamod. För sitt inre spelar man upp 

en ”filmsekvens” där man ser förebilden 

demonstrera förmågan, exempelvis hur personen 

agerar i en tålamodsprövande situa- 


Socionomen Lennart Sandberg är ansvarig för 

behandlingen med NLP på Öxnevalla, och har i 

sin magisteruppsats intervjuat unga hos SiS som 

anlagt bränder. Foto: Cecilia Mellberg 

Problemet med 

eldande är underskattat. 

Dels för att det inte är 

särskilt känt, dels för att 

det sällan är enda 

problemet och därför 

kommer i skymundan. 

viktigt att inte låta den vanliga behandlingen 

med miljöterapi och kognitiv beteendeterapi 

hamna på undantag. Ingvar 

Larsson, Lennart Strandberg och Annelie 

Silow är överens om att det fungerat bra 

att kombinera metoderna. 

NLP lär ut tekniker som programmerar in ett nytt beteende 

tion. I nästa steg placerar man sig själv i 

förebildens roll och ser sig själv göra på 

samma sätt. Först försöker man föreställa sig 

själv ”utifrån”, sedan ”inifrån” så att man 

ser det som förebilden ser i filmsekvensen. 

Excellenscirkeln: Övningen görs stående. 

Man föreställer sig att en känsla, exempelvis 

säkerhet, finns i en imaginär cirkel på golvet 

framför fötterna. När man stiger in i cirkeln 

föreställer man sig att säkerheten stiger upp 

i kroppen. Man står kvar tills man upplever 

känslan. 

– Om man har byggt upp en fungerande 

behandling finns det ingen anledning att 

förändra den. Men man kan alltid addera 

fler sätt att arbeta. Jag ser hellre att man 

lägger till metoder än utesluter, säger Lennart 

Strandberg. 

Än är det för tidigt att dra några säkra slutsatser. 

Dels för att förstudien berör så få 

personer, dels för att de inblandade pojkarna 

fortfarande bor kvar på institutionen. 

Men Lennart Strandberg och Ingvar 

Larsson är försiktigt positiva. 

– Alla pojkar reagerade positivt och 

förändrade delar av beteendet eller sinnestillståndet. 

Jag såg att de blev mer 

spontant öppna i sin kommunikation och 

det har personalen också bekräftat, säger 

Lennart Strandberg. 

Han kommer att ha fortsatt kontakt 

med Öxnevalla för att följa upp ungdomarna, 

och Ingvar Larsson hoppas att 

arbetet ska visa sig vara framgångsrikt. 

– Målsättningen måste ju vara att ge 

pojkarna verktyg att hantera problemen 

även utanför institutionen. Om NLP är 

lösningen får vi veta först den dag då de 

inte längre är kvar här, säger Ingvar Larsson. 

Åsa Bolmstedt 

Fotnot: Sebastian och Mattias heter egentligen 

något annat. 

[ FAKTA ] 

Lästips: 

Strandberg, Lennart, ”Förstudie avseende 

behandling av ungdomar som anlagt bränder, 

samt hur dessa erfarenheter även kan 

användas i förebyggande syfte”, 2006. Kontakta 

lennart.strandberg@kreafor.se 

Strandberg, Lennart, ”Skillnader mellan 

unga brandanläggare och annan problemungdom”. 

Magisteruppsats i socialt arbete, 

Stockholms universitet 1999. Kontakta 

lennart.strandberg@kreafor.se 


Läs mer om NLP.

SiS testar videokonferenser 

I höst startar ett försök med videokonferenser på SiS huvudkontor och tre 

institutioner. Personal, ledning, föräldrar och socialsekreterare ska kunna ha 

möten med varandra oavsett var i landet de befinner sig. 

> Familjearbete, pesonalhandledning 

och samtal mellan behandlare och 

socialsekreterare. Mycket kan göras på 

distans, och med den nya tekniken gör det 

ingenting att det ligger åtskilliga mil mellan 

de som vill samtala. För den utspridda 

myndigheten SiS kan videokonferenser 

göra det enklare att kommunicera både 

internt och externt. I höst ska tekniken 

testas på tre institutioner och på huvudkontoret. 

Faller försöket väl ut kan samtal 

via bildskärmar bli vardag inom SiS. 

– Genom att använda den här tekniken 

kan vi lättare arrangera olika möten och 

spara in på långa och kostsamma resor, 

säger Per Wallin, administrativ direktör 

vid SiS. 

Tanken på videokonferenser har funnits i 

flera år, men de har stupat på att den tillgängliga 

tekniken varit för krånglig att 

använda. Nu är läget annorlunda. 

– Den utrustning vi hyr in för försöksperioden 

är lätt att använda och flytta och 

kräver bara en fungerande telefonledning 

och en mottagningsutrustning som plasmaskärm, 

LCD-skärm, projektor eller tvapparat, 

berättar IT-chef Kurt Carlson. 

I mitten av augusti ska utrustning vara 

installerad på ungdomshemmen Johannisberg 

i Kalix, Fagared utanför Göteborg 

och Råby i Lund samt vid SiS huvudkontor 

i Stockholm. 

Oberoende av var man befinner sig i 

landet ska det alltså vara lätt att ta sig till 

en SiS-institution för en videokonferens. 

Det kan handla om interna möten mellan 

olika institutioner och mellan institutioner 

och SiS ledning eller om möten med 

personer utanför myndigheten. Tomas 

Fjellvind, chef på Johannisbergs ungdomshem, 

är en av dem som redan prövat 

tekniken och han har stora förhoppningar 

inför framtiden: 

– Vi har många killar från Stockholmstrakten 

placerade här och även om socialtjänsten 

varit nöjd med vår behandling, 

har en återkommande kritik varit att 

avstånden är så långa, säger han. Att 

ordna videokonferenser är framför allt ett 

Nära trots avstånd. Videokonferenserna 

är ett komplement 

till personliga 

möten, och gör det möjligt 

för till exempel föräldrar och 

ungdomar att ha tätare kontakt 

med varandra. 

Illustration: Diana Reybekiel 

sätt att öka tillgängligheten. Vi kan enkelt 

hålla tätare möten. 

Tomas Fjellvind ser dock fler fördelar 

än en förenklad kontakt med socialsekreterare 

och anhöriga. Videokonferenser 

kan exempelvis utnyttjas vid handledning 

av personal, och möjligheten till samverkan 

internt inom SiS kommer också att bli 

bättre, tror han. Dessutom finns stora vinster 

att göra rent samhällsekonomiskt, 

exempelvis i samband med domstolsförhandlingar: 

– I stället för betala en dyr flygbiljett för en 

kille som ska resa till läns- eller tingsrätten 

och dessutom övernatta, kan man 

sköta förhandlingen från institutionen. 

Självklart sparar det stora pengar. 

Tomas Fjellvind påpekar att videokonferenser 

inte regelmässigt kan ersätta 

möten i verkligheten mellan till exempel 

ett barn och en förälder som vill kunna 

småprata, kramas och göra saker tillsammans. 

I stället ska tekniken ses som ett 

komplement som möjliggör tätare kontakt. 

Men han tror också att det finns en 

överdriven teknikrädsla: 

– Vid sjukhuset i Åbo använder man 

sedan länge videokonferenser i vården. 

Inledningsvis var många skeptiska, men 

efterhand tyckte de flesta att det kändes 

naturligt att kommunicera via bildskärmar. 

Att tekniken är visuell tycker avdelningsföreståndare 

Anita Almqvist vid 

Fagareds ungdomshem är suveränt. Hon 

ritar och skriver gärna när hon ska förklara 

exempelvis upplägget av en behandlingsplan 

för föräldrar. Just föräldrakontakterna 

skulle kunna förbättras avsevärt 

genom att man ibland byter ut ett telefonsamtal 

mot en videokonferens. 

– Bara att kunna se varandra, ha ögonkontakt 

och läsa av kroppsspråk kan vara 

positivt. Inte minst som många föräldrar 

har språksvårigheter, säger hon. 

Kostnaden för varje videokonferensutrustning 

ligger på omkring 120 000 kronor. 

Inga beräkningar är gjorda på exakt 

hur mycket pengar SiS kan tänkas spara 

genom att använda tekniken. Efter försöksperioden 

kommer en utvärdering att 

göras, och därefter ska SiS ledning besluta 

om hur fortsättningen ska se ut. 

Jesscia Rydén 

Fotnot: LCD står för Liquid Cristal Display och 

översätts ungefär ”flytande kristallskärm”. Till 

skillnad från plasma-tv där gas generar ljuset 

avger LCD-tv:ns kristaller inget ljus själva. I stället 

släpper de igenom/blockerar ljuset från en 

bakomliggande ljuskälla (lampa). 


Lugn och ro. Krister har druckit i många år. Förut delade han bostad med en annan alkoholist. Det var 

ofta stökigt och bråkigt. Nu njuter han av lugnet i sin första egna bostad på många år. Varje dag cyklar 

han och handlar, och så tittar han mycket på teve. 

I en röd liten stuga får 

I Kalix får hemlösa missbrukare egna kontrakt på lägenheter i små röda 

stugor. Friheten är stor, men Folke Ettefjord från Länkarna har daglig koll 

på hyresgästerna och Krister har äntligen fått lugn och ro. 

> – Jag åker upp hit en gång om dagen 

och ser efter hur de har det. Här finns 

inget tvång, du får ta dig en pilsner om du 

vill, men det får inte bli någon samlingspunkt. 

Folke Ettefjord, ordförande för Länkarna 

i Kalix, guidar oss rätt längs vägen ut 

mot Vitvattnet och vi svänger av några 

kilometer utanför centrum. Det är fortfarande 

smällkall vinter, och de röda småstugorna 

med vita knutar som ligger på 

rad i snön ser nästan ut som om de hör till 

en vintersportanläggning. 

Men det gör de inte. Stugorna är bostäder 

för hemlösa Kalixbor. Här i centralorten 

finns fyra stugor, och några mil söderut i 

Töre finns ytterligare två. Alla bebos av 

människor som slagits ut från den vanliga 

bostadsmarknaden. Människor som missbrukar 

och som bostadsbolagen knappast 

drömmer om att skriva kontrakt med. Hit 

kan man flytta även om problemen finns 

kvar och drogfriheten är långt borta. Det 

som krävs är kontakt med en socialsekreterare 

och att man godkänner att Länkarna 

har nyckel till stugan och kommer på 


dagliga besök. Dessutom måste man gå 

med på att sekretessen hävs mellan socialtjänsten 

och Folke Ettefjord. Han är nämligen 

en viktig del av Kalix satsning på 

bostäder åt hemlösa. 

Det märks när vi knackar på hos snart 

60-årige Krister som har många års drickande 

bakom sig, och som flyttade in i sin 

röda stuga för ett halvår sedan. Då kom 

han närmast från ett hus i Töre som han 

delade med en annan alkoholist. Det var 

stökigt och bråkigt, och en milsvid skillnad 

från livet på Vitvattenvägen. 

– Jag ville inte ha det så, det blev för 

mycket. Här är det lugnt och fint. Jag åker 

ner till samhället och handlar, och så blir 

det att se på teve. Jag har skaffat parabol 

så jag kan titta på vad jag vill. 

Folke Ettefjord var med och köpte 

teven och parabolantennen, och han har 

hjälpt Krister att skaffa det mesta av 

inredningen. Stugan är spartanskt möblerad 

men här finns det som behövs – säng, 

soffbord, fåtölj och matplats. Köksdelen 

är fräsch och välutrustad och i badrummet 

ryms både tvättmaskin och torktumlare. 

Krister är den första hyresgäst som 

låtit dra in telefon, så nu kan han ringa till 

Länkarna om det är något han behöver 

hjälp med. På samma sätt kan Folke Ettefjord 

slå en signal till Krister och kolla att 

allt är som det ska. 

Trygghet åt båda hållen, alltså. 

Stugorna vid Vitvattenvägen har funnits 

sedan år 2000, men liknande bostäder 

fanns dessförinnan under några år inne i 

centrala Kalix. Både alkoholister och narkotikamissbrukare 

kan få hyreskontrakt, 

och någon tidsgräns finns inte. Ändå 

räcker antalet stugor, för många hyresgäster 

går vidare till andra boenden. Ibland 

på behandlingshem, ibland – om man 

lyckats bli drogfri – i vanliga lägenheter. 

För vissa kan vägen till ett liv utan sprit 

eller droger gå via Länkarna. Folke Ettefjord 

har inte bara daglig koll på läget i de 

röda stugorna, han försöker också motivera 

invånarna att delta i olika aktiviteter. 

På vintern är det knepigt att locka ut folk, 

även om Krister cyklar till centrum varje 

dag året runt, men resten av året är det 

lättare. Då fungerar inte Länklokalen 

bara som mötespunkt för fikastunder

Satsning på hemlösa. Stugorna är till för 

människor som slagits ut från den vanliga 

bostadsmarknaden 

utan då händer det saker även utomhus. 

Man bygger tillsammans och gör utflykter, 

berättar Folke Ettefjord. Han tycker 

att stugorna vid Vitvattenvägen och 

kopplingen mellan socialtjänsten och 

Länkarna är en utmärkt lösning för Kalix 

hemlösa. 

– Antingen vill man ha missbrukarna i 

portuppgångar, eller här. Det är bara att 

välja. Jag trodde aldrig att det skulle gå 

att ha ett så bra samarbete med kommunen. 

Jag är förvånad, säger han. 

Folke Ettefjord är nykter sedan tjugofem år, 

men var dessförinnan missbrukare i sjutton. 

Han har själv varit hemlös, druckit 

t-sprit och bott i källare i Luleå. Utan 

bostad måste man droga för att stå ut, 

förklarar han. Han tror att de små bostäderna 

i Kalix ger människor en chans att 

lugna ner sig, tänka till och kanske till slut 

hitta nya vägar via exempelvis kommunens 

eget behandlingshem Solgården eller 

via Länkarna. 

– Många gånger handlar det nog om att 

man själv måste bestämma sig och varva 

ner lite. Det ser jag ju på Krister. Han har 

varvat ner. Det går åt rätt håll. 

Hur Kristers framtid ser ut är än så 

länge svårt att säga. Han trivs utmärkt 

och längtar inte efter en försökslägenhet 

hos något stort bostadsbolag. En sådan 

flytt kräver drogfrihet. Dessutom finns 

Trygg kontakt. Varje dag besöker Folke Ettefjord hyresgästerna på Vitvattenvägen. Han kommer från Länkarna 

och har egen erfarenhet av missbruk och hemlöshet. Nu samarbetar han med socialtjänsten för 

att hjälpa de hemlösa i Kalix. 

Krister lugn och ro 

risk att andra med drogproblem får bostäder 

i närheten och att det blir stökigt och 

bråkigt igen. 

Att blandat boende skulle medföra större 

risker än kategoriboendet i stugorna 

verkar märkligt, men både Krister och 

Folke Ettefjord tycker att det är lugnt vid 

Vitvattenvägen. De boende blandar sig 

Här är lugnt och fint. 

Jag åker ner till samhället 

och handlar, och så blir 

det att se på teve. Jag har 

skaffat parabol så jag kan 

titta på vad jag vill. 

inte med varandra, deras missbruk ser 

olika ut och dessutom finns ju Folke Ettefjords 

kontroll. Om någon av hyresgästerna 

har för många missbrukande kompisar 

på besök ser han till att de ger sig av därifrån. 

Det är särskilt viktigt att hålla koll 

på narkomanerna eftersom de ofta lever 

farligt på så många sätt, inte minst på 

grund av risken för överdoser. Folke Ettefjord 

har tät kontakt med socialtjänsten 

och informerar om när någon ser ut att 

behöva hjälp eller har varit borta en läng- 

re tid. I en av stugorna bor en man som 

både missbrukar och lider av psykisk 

sjukdom, och som Folke Ettefjord hjälpt 

att flytta från den värsta bostad han 

någonsin sett. 

– Jag har många gånger sagt att psykiskt 

sjuka människor egentligen inte ska bo så 

här, men det finns ju ingenting annat för 

dem. För att de ska ha någonstans att vara 

så kollar jag upp dem. 

Lena Larsson, handläggare på missbruksenheten 

i Kalix, är glad över den 

kontrollen och över samarbetet med Länkarna. 

Så vitt hon vet har ingen någonsin 

vräkts från stugorna. Många växer av det 

ansvar det innebär att ha en egen bostad. 

– Den här modellen är absolut något 

som fler skulle satsa på. Hittills har den 

fungerat väldigt bra, säger hon. 


Foto: Susanne Lindholm 

Fotnot: Projekt liknande det i Kalix finns, eller 

planeras, på andra håll i Sverige. Socialtjänstnämnden 

i Stockholm beslutade nyligen att 

bygga sju radhuslägenheter i Hagsätra för hemlösa. 

Förebilden är så kallade “Skevehus” som 

funnits i Danmark i flera år och som bebos av 

hemlösa, missbrukare och psykiskt sjuka. Husen 

beräknas vara klara vid årsskiftet och det finns 

planer på fler på andra håll i staden. Ett mobilt 

team med socialarbetare ska regelbundet besöka 

de boende och erbjuda stöd. 


[ ETT FRISKARE SiS ] 

Krafttag ska få SiS att m 

Alldeles för hög lång- och korttidsfrånvaro kostar pengar och försämrar vården. 

En minskning av sjukfrånvaron har blivit en av årets allra viktigaste frågor, och en rad 

åtgärder ska få personal att orka stanna på jobbet. 

> ”SiS har som mål att under perioden 

väsentligt minska de höga sjuktal 

som finns i organisationen.” Så står det 

i verksamhetsplanen för 2006. 

Ett stort problem har blivit en prioriterad 

fråga. SiS personal måste bli friskare 

och såväl lång- som korttidssjukskrivningarna 

måste bli färre. Det kostar både 

tid och pengar när anställda stannar 

hemma, och alltför många vikarier och 

personalbyten gör att verksamheten blir 

lidande. Klienter och ungdomar får helt 

enkelt sämre vård. 

SiS är en av de statliga myndigheter som 

har den allra högsta sjukfrånvaron (se 

faktaruta). Fast jämförelser är egentligen 

ointressanta, oavsett om de är mellan 

myndigheter eller mellan institutioner, 

tycker SiS personalchef Torbjörn Lindström. 

Någon tävling handlar det inte om, 

bara om försök att få fler att stanna på 

jobbet. När det inte lyckas måste kraften 

läggas på bra rehabiliteringsarbete som 

får så många som möjligt att orka komma 

tillbaka. 

– Vår verksamhet är speciell i och med 

att vår personal utsätts för hot och våld 

i ganska stor omfattning. Det är ett psykiskt 

ansträngande jobb med hög anspänning, 

något vi kanske ibland inte riktigt 

känns vid det eftersom det är en naturlig 

del av jobbet. Det förebyggande arbetet 

börjar redan vid rekryteringen. Hur tydliga 

är vi med vad arbetet går ut på? Är vi 

bara glada att vi får någon som söker 

tjänsten? Det här tror jag är en jätteviktig 

fråga. 

Arbetet med att få ner sjukskrivningarna 

har pågått länge, men när frågan nu 

blivit en av de allra viktigaste, intensifieras 

ansträngningarna. Flera satsningar 

har inletts eller är på gång. Här är några 

exempel: 

� Handledarutbildning på Karolinska universitetssjukhusets 

stressmottagning. Personal 

från åtta ungdomshem och LVM-hem har 


gått utbildningen ”Att lyckas med rehabilitering”. 

Om utvärderingen blir positiv ska 

fler institutioner troligen erbjudas utbildningen. 

� Personalstöd hos Visavi. Här handlar det 

om stöd som ska komplettera företagshälsovården. 

Genom att när som helst på dygnet 

lyfta luren och ringa företaget Visavis telefonmottagning 

får man som anställd helt 

anonymt tala med en psykolog som ger stöd 

Det är ett psykiskt 

ansträngande jobb med 

hög anspänning, något 

vi kanske ibland inte 

riktigt känns vid 

eftersom det är en 

naturlig del av jobbet. 

och vägledning. Hjälpen får man oavsett om 

problemen är knutna till arbetslivet eller är 

privata. Psykologen kan i sin tur slussa vidare 

till exempelvis juridisk, medicinsk eller 

ekonomisk kompetens. 

Det är ännu oklart om SiS kommer att 

köpa in tjänsten. Några beslut är inte fattade. 

� Arbetsledarutbildning. Även andra arbetsledare 

än avdelningsföreståndare ska kunna 

delta, och arbete med sjukfrånvaro och rehabilitering 

ska finnas med på schemat. 

� Fortsatt utbildning i bemötande av hot och 

våld. Målet är att alla LVM-hem och ungdomshem 

ska ha utbildade instruktörer, 

något som en handfull institutioner ännu inte 

har. 

� Uppföljning och analys av statistiken. Institutioner 

kan likna varandra och ha samma 

uppdrag men ändå skilja sig rejält när det gäller 

sjukfrånvaron. Vad beror det på? Och var- 

för är vissa yrkesgrupper mycket sjukare än 

andra? SiS personalenhet ska använda den 

statistik som finns för att lyckas med riktade 

insatser. 

� Översyn av rehabiliteringsrutinerna. – Vi 

ska bland annat se efter om ansvarsfördelningen 

är klar och tydlig på alla håll. Vi vill 

hitta goda exempel, säger Torbjörn Lindström 

och tillägger att även hanteringen av 

korttidsfrånvaron kommer att ses över. 

� Expertkompetens på regelområdet. Förhandlingar 

förs med ett företag som hjälper 

till när en lösning verkar omöjlig att 

hitta. Företagets experter kan gå 

igenom ärenden och se om läkare, 

försäkringskassa och arbetsförmedling 

gjort sitt jobb. 

– De skulle också 

kunna hjälpa till genom 

att hjälpa oss att se vilka 

av de långtidssjukskrivna 

som inte kommer att återvända 

till jobbet, vilka som är på väg tillbaka 

och vilka vi måste titta närmare på och ha 

möten med försäkringskassan om. Företaget 

tar över med sin professionella kunskap, 

berättar Torbjörn Lindström som 

betonar att finansieringen av tjänsten 

ännu inte är klar. 

På SiS institutioner står vård och behandling 

tydligt i fokus. En tuff ekonomisk 

verklighet har gjort att tjänster inom 

områden som administration, vaktmästeri, 

underhåll och kök har blivit färre på 

många håll. Behandlare som inte längre 

kan eller orkar jobba med ungdomar och 

klienter har svårt att arbetsträna sig tillbaka 

till nya uppgifter. (Undantag finns förstås, 

se artikeln om Tord Johansson på 

nästa uppslag.) I det läget är det bättre att 

arbetsförmedlingen tar över och hjälper 

till att hitta en anställning på annat håll, 

förklarar Torbjörn Lindström. 

Birgitta Hedman-Lindgren

å bättre 

Stora skillnader i sjukfrånvaron 

>> Alla inom SiS är inte sjuka lika länge 

och lika mycket. Personalenheten har tittat 

på hur sjukfrånvaron ser ut inom olika 

ålders- och befattningsgrupper och hos 

kvinnor och män. Skillnaderna är stora. 

Under en mätperiod, första halvåret 

2005, var långtidssjukfrånvaron (sjukfrånvaro 

med en sammanhängande tid av 

60 dagar eller mer) nästan dubbelt så hög 

som korttidsfrånvaron. Bland kvinnorna 

var kökspersonalen i åldern 40–49 år 

borta mest, både under kort tid och under 

lång tid. Hos männen var det de unga 

behandlarna, 20–29 år, som hade störst 

korttidssjukfrånvaro. Äldre behandlingspersonal, 

i åldern 50–59 år, var den manliga 

grupp som oftast var borta under lång 

tid. 

Behandlarna, som är den största yrkes- 

gruppen inom SiS, blir sjukare ju äldre de 

blir., speciellt kvinnorna. Under första 

halvåret i fjol var den totala sjukfrånvaron 

hos den kvinnliga behandlingspersonalen 

i åldern 20–29 år 4,3 procent. Ju 

äldre kvinnor desto högre sjukfrånvaro, 

och i gruppen 60 år och över hade den 

hamnat på drygt 16 procent. 

För männen var utvecklingen liknande, 

med den skillnaden att de äldsta männen 

faktiskt var friskare än de i gruppen 

50v59 år, som hade högst sjukfrånvaro. 

Friskast under mätperioden var chefer 

och arbetsledare. Deras totala sjukfrånvaro 

var 5,0 procent, att jämföra med 8,9 

procent för SiS som helhet. I den här gruppen 

var skillnaden mellan könen dessutom 

minst. Störst skillnad mellan mäns 

och kvinnors sjukfrånvaro hittar man hos 



[ FAKTA ] 

SiS har en hög sjukfrånvaro jämfört med 

de flesta andra statliga myndigheter. I 

sammanställningen ”Sjukfrånvaro i staten 

– myndigheter och sektorer 2004” listas 

frånvaron på över 220 statliga arbetsplatser, 

från Skatteverket och Regeringskansliet 

till museer och högskolor. SiS hade en 

total sjukfrånvaro på 9,6 procent. Bara 

fem myndigheter hade högre sjukfrånvaro 

i procent av ordinarie arbetstid: Arkitekturmuseet 

(18,6 procent), Jämställdhetsombudsmannen 

(11,0 procent), Revisorsnämnden 

(10,4 procent), Glesbygdsverket 

och Statens utsädeskontroll (båda 10,1 

procent). 

SiS verksamhet skiljer sig mycket från 

de flesta andra statliga myndigheters. Kriminalvården, 

som är lättast att jämföra 

med, hade 2004 en total sjukfrånvaro på 

7,6 procent. 

En minskning av sjukfrånvaron är på 

gång. I fjol var den 8,5 procent, och en 

mätning i januari i år visar att utvecklingen 

ser ut att fortsätta. Under årets första 

månad var inte den totala sjukfrånvaron 

högre än 7,1 procent. 

Fotnot: Med sjukfrånvaro i procent av ordinarie 

arbetstid menas antal timmar med frånvaro 

på grund av sjukdom, i procent av den tillgängliga 

arbetstiden i timmar. 

skolpersonalen. Under första hälften av 

2005 var den totala sjukfrånvaron bland 

kvinnorna 11,5 procent. Frånvaron för 

deras manliga kollegor låg drygt sex procent 

lägre. � 


>>


Tord fick nya 

arbetsuppgifter 

på sin gamla 

arbetsplats 

Efter en hjärtinfarkt och en långdragen sjukskrivning har Tord Johansson börjat 

arbeta igen. Fast nu som reparatör i stället för behandlare. Han har haft tur och 

är inte längre en siffra i sjukstatistiken utan en man som trivs på jobbet. 

> – Det är jätteviktigt att inte glömma 

bort den som ligger hemma och är 

sjuk. Hör ingen av sig tänker man ”Jaha, 

nu har de en vikarie för mig och så är det 

bra med det”. Då kan jag tänka mig att 

man blir bitter. Med mig har de däremot 

jobbat bra. Jag har känt att de brytt sig 

och att jag behövs. 

Tord Johansson står som reparatör i SiS 

interna telefonlista. Han ingår i den styrka 

på LVM-hemmet Gudhemsgården som 

jobbar som fastighetsskötare och vaktmästare. 

Plogning, reparationer, gräsklippning 

och underhåll av värmepanna, 

maskinpark och institutionens bilar är 

några av gruppens arbetsuppgifter. Det är 

ett jobb Tord Johansson gillar, men som 

han inte haft särskilt länge. Huvuddelen 

av sin tid på Gudhemsgården har han 

arbetat som avdelningsföreståndare. Först 

på intagningsavdelningen, sedan på en 

behandlingsavdelning som för några år 


sedan bytte målgrupp och blev en avdelning 

för ungdomsvård. Tord Johansson 

var en chef som tog stort eget ansvar. Både 

för att han som person hade svårt att delegera, 

men också för att hans avdelning var 

lite av en gökunge utan riktig förankring 

på institutionen. Det stressade och slet på 

kroppen. 

– Jag hade för mycket att göra, fick inte 

ihop enkla saker och tappade koncentrationen, 

så en onsdag gick jag till företagsläkaren 

för att jag var så himla trött. Han 

sjukskrev mig i tre veckor för att han 

trodde att jag var på väg in i väggen, men 

dagen efter besöket hos honom fick jag så 

ont i bröstet att jag åkte in till sjukhuset, 

berättar Tord Johansson. 

Han hade fått en hjärtinfarkt, och efter en 

bypass-operation väntade flera månaders 

sjukskrivning följt av deltidsarbete två 

timmar om dagen. Deltiden blev till slut 

heltid igen, och sommaren 2004 var Tord 

Johansson tillbaka på sitt gamla jobb. 

Det fungerade inte. Stressen blev för 

mycket, med depressioner och dödsångest 

som resultat. Nu rekommenderade läkarna 

att Tord Johansson gav upp arbetet 

med vård och behandling helt och hållet. 

Gudhemsgårdens chef Bernard Taylor 

ordnade en rehabiliteringsplats i 

”maskin”, och en ny vända med sjukskrivning 

och deltidsarbete tog sin början. 

Depressionerna och dykningarna, som 

Tord Johansson kallar dem, har fortsatt 

att komma med vissa mellanrum men 

sedan början av året arbetar han heltid 

igen. Och stortrivs. 

– Fast det var ganska bökigt att lämna 

arbetskamrater och klienter. Det tog lång 

tid, men nu har jag kommit över gränsen. 

Ju längre tid jag har varit borta från 

avdelningen desto mer känner jag att jag 

har kommit bort från vårdarbetet. Samtidigt 

sitter det nog lite i ryggraden. Det

Ett nytt arbetsliv. Efter en hjärtinfarkt, lång sjukskrivning och arbetsträning i två omgångar har Tord 

Johansson kommit tillbaka till sin arbetsplats Gudhemsgården. Fast inte som avdelningsföreståndare 

utan som ansvarig för maskiner och underhåll. Foto:Lena Garnold 

Det är jätteviktigt att inte glömma bort den som 

ligger hemma och är sjuk. Med mig har de jobbat bra. 

Jag har känt att de har brytt sig och att jag behövs. 

märktes den gången jag var inne på intaget 

och kollade ett dörrlås när larmet 

plötsligt gick. Jag sprang upp medan den 

andra vaktmästaren lugnt satt kvar. Då 

kom jag på mig själv. Vad gör jag? Det där 

är inte min grej längre. 

Tord Johansson tror att hjärtinfarkten delvis 

berodde på arbetsbelastningen på jobbet, 

även om bland annat rökning och för lite 

motion också spelade in. Arbetet som 

avdelningsföreståndare innebär mycket 

ansvar, och har man lätt att engagera sig 

men svårt att låta andra ta över kan det 

blir för mycket. Att Tord Johanssons 

avdelning bytte målgrupp och dessutom 

institutionstillhörighet under resans gång, 

gjorde inte saken bättre. Speciellt som det 

ibland brast i stöd och ledning uppifrån. 

– Min personliga uppfattning är att det 

händer mycket inom SiS, som omorganisationer 

och annat, och man får inte 

någon arbetsro innan det kommer nya 

förändringar. Det tog bara fjorton dagar 

att konvertera avdelning Bikupan från 

LVM till LVU, och lagtexten fick jag 

skickad till mig i ett kuvert. Först stod 

Margretelund som ansvarig institution, 

men plötsligt flyttade vi till Holmängen 

och fick ytterligare en avdelning och fler 

förändringar i personalgruppen. Lite får 

man nog skylla på organisationen att jag 

blev sjuk. Det blev för mycket helt enkelt. 

Det var kul att få mycket ansvar, men nu 

när jag tittar i backspegeln ser jag att det 

kanske inte skulle ha gått till på det sättet. 


Fungerade inte stödet och informationen 

tillräckligt bra när Tord Johansson 

ansvarade för en avdelning, så fungerade 

det desto bättre när han blev sjuk. 

”Jättebra, kanon” är hans omdömen om 

hur Gudhemsgårdens institutionschef och 

biträdande institutionschef stöttat honom 

under sjukdomstiden. Genom deras täta 

besök både på sjukhuset och hemma, 

ständig telefonkontakt och tydliga bevis 

på att han är viktig och efterlängtad har 

Tord Johansson hela tiden känt sig välkommen 

tillbaka. Inte bara som fungerande 

avdelningsföreståndare utan som 

person, något som inte minst tjänsten som 

reparatör är ett bevis på. Till en början 

fick Tord Johansson gå extra, eftersom 

arbetsgruppen redan var fulltalig, men 

efter en pensionsavgång under våren har 

han fått en riktig tjänst. Trots infarkten 

och den långa sjukskrivningen har han 

kunnat komma tillbaka till nya uppgifter 

på sin gamla arbetsplats. 

– Det har funnits alternativ och jag har 

kunnat välja. Allt har löst sig på ett jättebra 

sätt. 



>>


SiS institutioner jobbar på olika sätt för att förebygga sjukskrivningar och 

hjälpa anställda som blivit sjuka att komma tillbaka till jobbet. Här är 

några exempel: 

På Lövsta skolhem i Vagnhärad valde 

institutionsledningen, den personalansvarige, 

samtliga avdelningsföreståndare och andra 

enhetschefer att resa bort ett par dagar för att gå igenom 

alla anställda som inte fungerar som de ska. Lövstas 

administrative chef Allan Karlsson tycker att gruppen 

kom hem med en mer effektiv personalpolitik och en 

gemensam och tydligare syn på hur sjukskrivna ska hjälpas 

tillbaka till jobbet. Dessutom märkte cheferna att man 

kan stötta varandra genom att byta erfarenheter, och i 

vissa fall även personal. 

På Lövsta finns både låsta och öppna avdelningar, vilket 

gör att personal som inte längre orkar jobba med de allra 

svåraste kan få tjänstgöra på en avdelning med lättare 

ungdomar, något som kan betyda mycket. 

– Det gäller att man som avdelningsföreståndare är oerhört 

uppmärksam, känner av utvecklingen och har koll på 

sin grupp. Alla avdelningar har konferens en gång i veckan 

och handledning varannan vecka, säger Allan Karlsson. 

Om det är i privatlivet eller på jobbet det kärvar spelar 

egentligen mindre roll, tycker han. Personliga problem får 

konsekvenser på arbetet och vice versa. Speciellt när man, 

som på ett ungdomshem, arbetar under ständig press. 

Allan Karlsson tror att det kan ta lång tid att få ner Lövstas 

sjukskrivningssiffror. 

– Jag är inte ens säker på att de kommer att sjunka i år. 

Det beror på att vi har startat en ny avdelning med tio nya 

behandlingsassistenter. Två har redan slutat och en sjukskrev 

sig från dag ett. Det är inte bra för statistiken. 


5,83 % 

10,58 % 

På ungdomshemmet Stigbyskolan på Visingsö har sjukskrivningarna 

alltid legat lågt. I fjol hamnade de på drygt 5,8 

procent jämfört med 8,5 procent för SiS totalt. Skyddsombudet 

Anna Carin Nydén tror att en bra organisation har 

stor betydelse. 

– Vi hjälper varandra mellan avdelningarna när det 

behövs vilket ger en oerhörd trygghet. Vi hade ett knivöverfall 

förra året. Ett snabbt agerande från arbetsledningen 

gjorde att vi kunde sätta oss i krismöte direkt. Sedan fick vi 

hjälp med debriefing och uppföljning av Previa. Händelsen 

ledde inte till att någon blev sjukskriven. 

Undersökningar visar att en stor del av personalen på 

Stigbyskolan upplever arbetet som meningsfullt. De har en 

god tilltro till det egna arbetet och det leder i sin tur till bra 

närvaro. Claes Haglund, lärare på skolan sedan 1988, 

menar att ett tätt samarbete personal emellan är viktigt. 

– Vi har satt upp tydliga mål och jobbar åt samma håll 

och kan se resultatet av vårt arbete, berättar han. 

Arbetstiden på Stigbyskolan innehåller en timmes elevfri 

tid på kvällarna, då man kan diskutera vad som hänt under 

dagen. Ska personalen må bra är det oerhört viktigt att 

arbetet är organiserat på rätt sätt, framhåller institutionschefen 

Bo Norgren. 

– Om verksamheten inte fungerar måste man börja med 

att se över organisationen. � 

Fotnot: Siffrorna visar 

den totala sjukfrånvaron 

i procent av ordinarie 

arbetstid under perioden 

1 januari till 31 december 

2005. 

11,22 % 

Ungdomshemmet Brättegården i Vänersborg 

lyckades under 2005 sänka sin 

sjukfrånvaro från nästan 16 procent till drygt 11 procent. 

För ett par år sedan sökte institutionen pengar 

från TA-nämnden och har med hjälp av bidraget därifrån 

bildat en sjukfrånvarogrupp som jobbat med 

handlingsplaner och förändringar. Förslag för att få 

ner sjukfrånvaron är bland annat hälsoprofilsbedömningar 

för alla fast anställda och förbättrade rutiner 

för rehab-utredningar och krishantering. 

– Vi har haft långtidssjukskrivna som varit borta i 

många år och som inte kommer tillbaka. En anledning 

till att siffrorna sjunkit är att vi förbättrat samarbetet 

med försäkringskassan och kunnat avsluta flera ärenden, 

säger Brättegårdens personalchef Eva Kumlin. 

Hon tror att majoriteten av dem som sjukskriver sig 

gör det av andra skäl än att de mår fysiskt dåligt. Jobbet 

är tufft och sliter på personalen. Det gäller att förebygga 

så mycket det går. 

– Sista året har det kommit en hel del nya arbetsmetoder 

vilket har gjort att personalen har fått gå utbildningar. 

Det tycker många är roligt och det ökar närvaron. 

Möjligheten att få jobba vidare med metoderna 

på institutionen gör också att man försöker att inte 

vara borta så mycket. 

Eva Kumlin tycker att SiS som myndighet måste 

jobba mycket hårt för att få ner sjukfrånvaron överlag. 

De ekonomiska vinsterna blir stora. 

– Även arbetsmiljön vinner på att fler är på jobbet. 

När någon är borta får andra jobba dubbelt, eller så 

kommer det in vikarier som kan göra att det känns 

otryggt. Då finns risk att arbetsskadeolyckorna ökar. 

Det lönar sig verkligen att satsa. � 

8,79 % 

På LVM-hemmet Gudhemsgården i 

Falköping försöker man jobba aktivt 

för att både minska antalet sjukskrivningar och hitta 

lösningar när anställda ändå blir sjuka. Sjukfrånvaron 

ligger ganska högt, vilket inte minst beror på att fem 

sex personer är långtidssjukskrivna av olika skäl. Vissa 

för rent medicinsk sjukdom, andra på grund av mer 

svårbestämda diagnoser eller av personliga skäl. 

– När det kommer in en sjukskrivning tar arbetsledaren 

kontakt med den som är sjuk och hör efter hur 

han eller hon mår. Här väntar vi inte på de sex sjuktillfällen 

som krävs för en rehab-utredning. Det är dessutom 

viktigt att de som är borta lite längre kommer in 

på arbetsplatsträffar och håller sig à jour med vad som 

händer. Vi får inte glömma bort dem. 

Claes-Göran Uddh som är personaladministratör 

betonar vikten av att den som är sjuk själv är motiverad 

till att antingen komma tillbaka eller hitta en 

annan lösning. Lika viktigt är samarbetet med aktörer 

utanför SiS, och därför odlar han sina kontakter. 

– Det är nästan a och o att kolla upp vilken handläggare 

man har på försäkringskassan och starta en dialog 

och be om råd. Jag bjuder hit försäkringskassan, 

arbetsförmedlingen och företagshälsovården och visar 

upp oss och de problem vi har här. Om de känner till 

vår verksamhet blir det mycket lättare när problemen 

kommer. �

Satsning på modersmål 

ökar motivationen i skolan 

Råby ungdomshem i Lund och Johannisbergs ungdomshem i Kalix är de enda 

som hoppat på erbjudandet om modersmålsundervisning på distans. Båda är 

mycket nöjda och hoppas kunna fortsätta i egen regi. 

> Arabiska, persiska, ryska och litauiska. 

De modersmålen har elever på 

Råby och Johannisberg fått undervisning 

i det senaste året. Det har varit möjligt 

genom projektet ”Modersmålsundervisning 

delvis på distans” som Myndigheten 

för skolutveckling håller i och som nu 

lider mot sitt slut. Myndigheten har stått 

för kostnaderna för modersmålslärare 

som rest till institutionerna varje eller varannan 

vecka. Förhoppningen har varit att 

goda kunskaper i modersmålet ska stärka 

ungdomarnas självkänsla och identitet 

och göra det lättare för dem att lära sig 

svenska och andra ämnen. 

På Råbys LSU-avdelning har fyra elever fått 

modersmålsundervisning, tre i arabiska 

och en i persiska. Pojkarna har haft en 40minuterslektion 

i veckan med en lärare 

från Lund. 

Ceit Ekdahl som är lärare på Råby har 

bara positiva erfarenheter av undervisningen. 

– Enligt läraren i arabiska har flera pojkar 

haft ett mycket dåligt språk, men de 

har gjort enorma framsteg. Jag märker att 

studiemotivationen i allmänhet har höjts. 

De skärper sig när det kommer lärare utifrån 

och det smittar av sig på den övriga 

undervisningen. Pojken som läste persiska 

sa att han fick bra kontakt med läraren 

och att det var skönt att prata om hur det 

var i hans hemland. 

Johannisbergs ungdomshem införde 

modersmålsundervisning strax innan jul, 

då institutionen fick uppdraget att ta 

emot de ungdomar som dömts till utvisning 

efter avtjänat straff. 

– Om en elev ska lämna Sverige måste 

han få möjlighet att förstärka sitt hemspråk. 

Vi märkte också att många av 

eleverna hade dåliga kunskaper i svenska. 

För att nå dem i andra ämnen var vi 

tvungna att utnyttja modersmålet, säger 

Thorbjörn Jönsson, pedagogisk ledare 

och lärare på Johannisberg. 

Hittills har en elev fått undervisning i 

ryska, en i litauiska och två i arabiska. 

Varannan vecka har en lärare kommit 

från Luleå respektive Stockholm och gett 

eleverna varsin 90-minuterslektion. Erfarenheterna 

är blandade. 

– De pojkar som läser ryska respektive 

litauiska är väldigt motiverade. Vi ser att 

läraren också kan hjälpa dem med tankar 

inför framtiden, berättar Thorbjörn Jönsson. 

De elever som har arabiska som 

modersmål har däremot tagit en paus för 

att de inte orkar med studierna. De ska 

inte utvisas och har därför inte samma 

behov av att lära sig språket. Men Thorbjörn 

Jönsson tycker ändå att undervisningen 

har påverkat dem positivt. 

– Tillsammans med läraren i arabiska 

har de börjat fundera mycket kring sin 

identitet. Tidigare har de inte sett sig som 

särskilt svenska, men nu har de insett att 

de är mer svenska än de trodde. Det har 

gjort att de fått en klarare bild av sin identitet, 

vilket är viktigt för deras utveckling. 

Snarare halvspråkiga än tvåspråkiga. 

Så kan många unga 

hos SiS beskrivas. Med hjälp 

av modersmålsundervisning 

delvis på distans har flera 

ungdomar fått möjlighet att 

göra stora framsteg i skolan. 


Mats Wennerholm på Myndigheten för 

skolutveckling är nöjd med försöket. 

Under våren ska han genomföra en utvärdering 

tillsammans med de båda institutionerna, 

men redan nu har myndigheten 

bestämt sig för att utveckla projektet. 

– Vi håller på med en upphandling för 

att i fortsättningen lägga ut uppdraget på 

en organisation. I förlängningen kan jag 

tänka mig att SiS vänder sig till den och 

köper tjänsten, säger han. 

Både Ceit Ekdahl och Thorbjörn Jönsson 

kommer att kämpa för att institutionerna 

ska finansiera modersmålsundervisning 

även i framtiden. Men än är det inte klart 

om det blir så. Hittills har erfarenheterna 

fått till följd att Johannisberg efterfrågar 

behörighet i arabiska när de rekryterar 

nya lärare. 

– Jag vill absolut rekommendera andra 

institutioner att införa modersmål. Ofta är 

inte de här eleverna tvåspråkiga, utan halvspråkiga. 

För att kunna mogna och utvecklas 

så måste man ha ett språk så att man 

kan reflektera, säger Thorbjörn Jönsson. 



Ja till fiskar och frågesport 

när brukarrådet träffas 

Varje månad får Östfora behandlingshems klienter möjlighet att diskutera, kritisera 

och komma med förslag. Träffarna leder ofta till konkreta resultat, men också till 

irritation och starka känslor. 

> Påläggen på frukostmackorna har 

blivit bättre, även om ost med smak 

fortfarande fattas, och darttavla, fler teveapparater 

och baljor för fotbad finns 

redan på plats. Dessutom är gymredskap 

och kryddställ på gång. Skidorna kommer 

till nästa säsong men några cyklar blir det 

inte alls. De skulle göra det alldeles för 

lätt att sticka. 

Det är brukarråd på Östfora behandlingshem 

i Järlåsa utanför Uppsala, och i 

dagrummet är kon- 

centrationen stor. 

Tolv LVM-klienter 

lyssnar när institutionschefen 

Ingeborg 

Höök redovisar vad 

som hänt med de 

önskemål som kom 

fram vid mötet en 

månad tidigare. Det som var Östforas första 

riktiga brukarråd. Mycket har åtgärdats, 

annat ligger i stöpsleven och somligt 

måste diskuteras mer. Snart börjar LVMhemmets 

nya arbetsterapeut och i hennes 

aktivitetshus ska en hel del hända, får klienterna 

veta. Där ska bland annat den 

efterlängtade bingon äga rum, liksom 

andra frågesporter som ger mental träning. 

Något som många frågat efter. 

Bertil, en prydlig och välformulerad man, 

föreslår att frågeleken ”Bit för bit” hålls 

två gånger i veckan i stället för en eftersom 

intresset är så stort, och han möter 

inget motstånd. Bara personalen är med 

på noterna och schemaläggningen medger 

två frågestunder. Motstånd möter inte 

heller Stig när han föreslår att Östfora 

skaffar ett akvarium. 

– Ett sådant kan passa bra i stället för 

teve för dem som sitter på sjukan med 

sina åkommor. Har man lite hjärnproblem 

är ett akvarium stillsamt och bra, 


säger han och får omedelbart medhåll av 

Ingeborg Höök. 

– En bra idé. Jag kollar med personalen 

om de har förslag på en lämplig plats. 

Samtalet böljar fram och tillbaka. 

Ibland finns plats för skratt, och för samtal 

om allt från ostsmaker till bra träningsredskap. 

Ibland går åsikterna helt 

isär och Ingeborg Hööks besked möts av 

irritation och missnöje. Det senare märks 

tydligast när diskussionen lämnar de enk- 

Jag vill inte bara komma med klagomål. Den 

husmanskost man får här är faktiskt mycket bra. 

Du kan framföra till köket att de som jobbar där gör 

ett jävligt bra jobb. 

lare frågorna och går över till infekterade 

ämnen som resor och postöppning. Speciellt 

möjligheten att göra inköpsresor är en 

minst sagt het potatis. Tidigare har turerna 

till Heby gått en gång i veckan, men 

varit så populära att inte alla som velat 

har kunnat få följa med. Fler resor 

behövs, anser klienterna. Ingeborg Höök 

har en helt annan åsikt. Hon vill slopa 

bussresorna som hon anser bara leder till 

att klienter lämnas utan tillräcklig tillsyn 

och ofta köper saker de ändå inte får 

använda på institutionen. 

– Om vissa gjort saker ska inte andra 

lida för det, säger Stig upprört och jämför 

med ett annat LVM-hem som han hävdar 

har en mycket mer tillåtande inställning. 

– Kollektiv bestraffning, anser Johan 

och många håller med. 

Ingeborg Höök står på sig och förklarar 

att hon i stället för allmänna resor vill att 

var och en gör upp med sin kontaktman 

om de resor som behövs. Ska en klient och 

en ur personalen in till Heby och handla 

går det kanske bra att en eller två klienter 

till följer med. Det får avgöras från gång 

till gång. Allt hänger på säkerheten. 

– Vi lovar era socialsekreterare att ni 

ska få vara drogfria under tiden här. Era 

kroppar ska läka och era själar ska få 

stöd. Jag vill att all vistelse utanför institutionen 

ska vara så säker som möjligt. Jag 

litar på er men inte på er sjukdom. 

De argumenten köper inte Johan. 

– Vi ska ju likt förbannat ut i samhället 

igen. Det går väl an 

att vara nykter här, 

men har man problem 

ska man ta itu 

med dem där man 

har dem. 

Diskussionen om 

resorna till Heby 

engagerar många, 

och vissa återkommer gärna till ämnet 

flera gånger under den timme som mötet 

varar. En man som försiktigt ställer sig 

upp och säger ”Jag vet inte om jag vågar” 

vill däremot prata om sin känsla av att 

vara kränkt och övervakad. 

– Så här upplever jag att det är här: ”Stå 

still, gör som jag säger och håll käften!” 

Gör du någonting som kan upplevas som 

kritik av personalen så är du på väg till 

Riksgränsen och just nu är jag väl halvvägs 

där. Man är illa ute om man kritiserar 

någon som jobbar här och det är det 

många som tycker, säger han och passar 

på att fråga hur många telefoner på Östfora 

som är avlyssnade och om klienternas 

post blir läst. 

Ingeborg Höök betonar att vem som 

säger vad på brukarrådet, där hon eller 

hennes biträdande chef är den enda personal 

som närvarar, aldrig blir känt av resten 

av institutionen. Vad som sagts får 

personalen veta, inte vem som sagt det,

Både skratt och irritation. När Östforas chef Ingeborg Höök träffar sitt brukarråd är det många klienter som vill säga sitt. Kring vissa förslag går det att 

enas. Andra får bestämt nej, men först efter långa diskussioner. Foto: Cecilia Mellberg 

och när ledningsgruppen informeras om 

förslagen senare samma dag är det helt 

enkelt förslag från brukarrådet de får ta 

del av. När det gäller telefonerna förekommer 

över huvud taget ingen avlyssning, 

och finns det misstankar om att 

olämpliga saker smugglas via posten får 

personalen be klienterna att öppna paket 

och kuvert i deras närvaro. Men det är 

alltid mottagarna själva som öppnar. 

Även den här frågan intresserar många, och 

kräver noggrann utredning och många 

förklaringar. Ändå dröjer sig en anda av 

tvivel kvar i rummet. 

Fast Bertil passar på att berömma. 

– Jag vill inte bara komma med klagomål. 

Den husmanskost man får här är 

faktiskt mycket, mycket bra. Du kan 

framföra till köket att de som jobbar där 

gör ett jävligt bra jobb. De har många att 

utspisa och då är det inte lätt att få maten 

att smaka hemlagat. 

Ingeborg Höök blir glad och lovar att 

föra berömmet vidare. Hon föreslår en 

avslutande runda så att alla får säga sitt, 

men möts av frågor om solarium och massagestolar 

som tar sådan tid att rundan 

aldrig blir av. 

Klockan har blivit elva och brukarrådets 

andra möte är slut. Nu dröjer det en 

månad till nästa. Johan är förvånad över 

att så många av förslagen från förra träffen 

faktiskt blivit förverkligade. 

– Jag trodde väl egentligen bara att man 

skulle få göra sin röst hörd, men det har 

blivit en del ändringar till det bättre, säger 

han. 

– Man kan påverka mycket när man sitter 

på ett LVM, förklarar Stig, men Johan 

är mer tveksam. 

– Bara när det passar personalen. Det 

ska inte krävas några större uppoffringar 

från deras sida. 

Stig är fortfarande upprörd över beskedet 

om de indragna gruppresorna till 

Heby och har svårt att släppa ämnet. 

– Det här är viktiga saker, säger han 

bestämt och verkar inte ha tappat tron på 

att få sin vilja igenom så småningom. 

– Det gäller att lägga fram förslagen tills 

de godtar dem. 


Fotnot: Stig, Johan och Bertil har egentligen 

andra namn. 

Östfora är ett av de första LVM-hemmmen som 

startar eget brukarråd. Sedan ett par år finns ett 

centralt brukarråd med representanter för olika 

organisationer som får möjlighet att påverka SiS 

vård och behandling av missbrukare. Ett liknande 

brukarråd för ungdomsvården ska inrättas 

under 2006. 

Det man lovat 

måste man hålla 

>> Ett löfte måste hållas, oavsett vad det 

kostar. Snabb feedback är också viktig. 

Det håller inte att säga att besked kommer 

till våren eller om några månader. ”Nästa 

vecka” är vad som gäller. 

Det är några tips från Ingeborg Höök 

och Östforas biträdande chef Kenneth 

Wahlström. 

– Det är viktigt att klienterna får vara 

med och påverka eftersom så många 

påverkansmöjligheter tagits ifrån dem. 

Vilken plats de ska vara på och hur dygnsrutinerna 

ska se ut går inte att diskutera. 

Men inom ramarna finns mycket de kan 

vara med och bestämma om. Dessutom är 

det jätteintressant att höra vad de tycker, 

säger Ingeborg Höök. 

Kenneth Wahlström tycker att brukarrådet 

ger bra information om vad som 

behöver göras på institutionen. Men det 

är viktigt att kunna avslå förslag och att 

även motivera varför. 

– Klienter som vet att de blir respekterade 

och lyssnade på har lättare att ta ett 

nej. � 


[ AKTUELLT ] 

Ökning av hivsmitta 

bland unga narkomaner 

Under 2005 upptäcktes betydligt fler fall av hiv bland unga injektionsmissbrukare 

än under tidigare år. 

>> I fjol hittades fem fall av hivsmitta 

bland unga injektionsmissbrukare i Stockholm. 

Det är en klar ökning mot tidigare 

år. Under perioden 1994–2004 upptäcktes 

i snitt ett fall om året bland unga narkomaner. 

– Det här är en allvarlig varning. Vi har 

sagt, och det har varit sant, att smittspridningen 

huvudsakligen sker bland äldre 

tunga missbrukare. Det här är något av 

ett nytt fenomen som man i och för sig 

kunnat förvänta sig skulle dyka upp. Nu 

har det gjort det, säger Kerstin Käll som 

är överläkare på beroendekliniken vid 

universitetssjukhuset i Linköping. 

Hon är dessutom projektledare för 

Socialmedicinska häktesprojeketet som 

erbjuder hiv- och hepatittester till intagna 

på häkten i Stockholm och Göteborg. 

Projektet gör det möjligt att över tid följa 

förekomsten av hiv bland injektionsmissbrukare 

och ger kunskap om hur attity- 

Socialstyrelsens nationella riktlinjer för 

missbruks- och beroendevård är ute på 

remiss. Målet är att de ska skapa enhetlighet 

i vården och få huvudmän att samarbeta. 

Hur identifierar man missbruk, hur 

bedöms svårighetsgraden och hur 

behandlas effektivast personer som både 

lider av missbruk och psykisk eller somatisk 

sjukdom? Vad säger forskningen och 

hur kan olika huvudmän samarbeta på 

bästa sätt? 

Det är några frågor som får svar i Socialstyrelsens 

nationella riktlinjer för missbruks- 

och beroendevård som är ute på 

remiss. Bakgrunden till riktlinjerna är det 

ökande antalet missbrukare i Sverige och 

det faktum att det saknas en enhetlighet i 

vården. Vilken hjälp personer med missbruksproblem 

får beror i hög grad på var 

de bor. Så stora är de regionala skillnaderna. 


derna till smittspridning förändras. Projektet 

startade 1987 men lades ner tolv år 

senare när epidemin bland missbrukare 

verkade vara under kontroll. För fyra år 

sedan startades det igen efter en ökning av 

anmälda hivfall. 

Projektets personal har koncentrerat sina 

tester och sin rådgivning framför allt till 

häktena i Stockholm eftersom det är i 

huvudstaden en klar majoritet av hivfallen 

finns. Göteborg kom med i projektet 

så sent som 2005. Satsningar på information 

och testning har hindrat smittspridningen 

så effektivt att sjukdomen så gott 

som glömts bort av många. Det lyckosamma 

arbetet blir nu nästan ett problem 

eftersom unga personer som missbrukar, 

och som knappast ens var födda när uppmärksamheten 

kring hiv var som störst, 

inte förstår riskerna. 

– Det pratas inte om hiv som ett hot i 

Riktlinjer för missbruksvård 

ska skapa enhetlighet 

Riktlinjerna tar bland annat upp utredning 

av hjälpbehov och dokumentation, 

behandling vid cannabisberoende, läkemedelsbehandling 

vid missbruk av centralstimulantia, 

alkoholabstinens, skador 

på fostret och barnet och system för att 

upptäcka samsjuklighet. Varje åtgärd eller 

behandlingsmetod har fått en angelägenhetsgrad 

som anger hur viktigt det är att 

den genomförs, och den kan vara hög, 

måttlig eller låg. 

Riktlinjerna riktar sig till socialtjänsten 

och hälso- och sjukvården. De innehåller 

förslag till gemensamma termer och 

begrepp, och den gemensamma grunden 

för insatserna anses särskilt viktig. 

Remissrundan pågår till juni och till 

hösten ska den slutliga versionen kunna 

fastställas. � 


Läs de nationella riktlinjerna. 

samhället längre, och unga människor har 

alltid en tendens att tänka att inget farligt 

kan hända dem. Bland unga kan det när 

som helst uppstå en epidemi som det tar 

ett tag innan man märker. Man önskar sig 

nästan skräckreportage om hiv i tidningarna 

igen så att sjukdomen inte glöms 

bort. 

Kerstin Käll tror att ett det viktigaste 

vapnet i kampen mot hiv bland unga 

missbrukare är att man på så många håll 

som möjligt fortsätter att göra hivtester. 

Det gäller att inte dra ner på ambitionerna, 

även om man under lång tid inte upptäcker 

några nya fall. 

– Vid testerna kommer frågor som ”har 

du utsatt dig för risk” och ”hur gör du 

med dina verktyg och dina sexuella kontakter” 

upp. Rådgivningen kring testningen 

och provrörsinlämningen tror jag 

är viktig för att hålla frågan levande. 


Nya hälsofarliga 

substanser 

>> Missbrukssubstanserna TFMPP och 

salvinorin A, samt alla delar från växten 

Salvia divinorum är sedan 1 april klassade 

som hälsofarliga varor. Det innebär att de 

inte utan tillstånd får innehas, överlåtas, 

säljas, framställas eller föras in i landet. 

TFMPP tas vanligen i tablettform och 

säljs bland annat via internet. Drogen är 

en centralstimulerande hallucinogen vars 

effekter liknar dem hos amfetamin, ecstasy 

och meskalin. 

Salvia divinorum är en växt från Mexico 

vars psykoaktiva substans kallas salvinorin 

A. Bladen kan tuggas eller rökas 

och drogen orsakar hallucinationer och 

svårigheter att kontrollera kroppens 

rörelser. Salvoia divinorium säljs på nätet 

både som växt och som pulver. � 

> Tips till redaktionen? 

Kontakta oss! 08-453 40 11 

sistone@stat-inst.se

Samarbete fångar upp 

missbrukande ungdomar 

I Mumin-projektet har polisen och Maria ungdom i Stockholm 

samverkat för att fånga upp tonåringar tidigt i missbrukskarriären. 

>> Drygt hälften av de ungdomar 

i åldern 15–20 år som 

polisen grep för ringa narkotikabrott 

under försöksperioden 

hösten 2004 till årsskiftet 

2005/2006 accepterade ett 

motiverande samtal på Maria 

ungdom tillsammans med 

nära anhöriga. Av dem valde 

sedan 55 procent att påbörja 

en behandling. Totalt ledde 

satsningen till att 134 ungdomar 

kom till Maria ungdom, 

och av dem var hälften tidigare 

okända för personalen. 

– Vi har lyckats nå dem vi 

ville. Jag är väldigt nöjd med 

att de kommer in tidigt och att 

vi får kontakt med föräldrarna 

som ofta är aningslösa, säger 

Paula Liljeberg som är chef på 

Maria ungdom. 

Mumin-projektet är ett samarbete 

mellan Maria ungdom, 

länskriminalens ungdomsgrupp 

i Stockholm och socialtjänsten. 

Målet har varit att 

tidigt upptäcka ungdomar 

som använder droger och 

erbjuda dem samtal och 

behandling, samtidigt som för- 

Svensken i allmänhet dricker 

och röker mindre än tidigare 

och blir allt friskare. Men för 

unga svenskar är läget dystrare. 

Fler blir alkoholförgiftade och 

antalet självmordsförsök ökar. 

Svenskarnas hälsa blir allt 

bättre. Livslängden ökar, rökningen 

minskar och alkoholkonsumtionen 

har stannat av. 

Det visar en lägesrapport från 

Socialstyrelsen. För unga människor, 

i åldern 15–24 år, ser 

dock inte utvecklingen lika 

ljus ut som för befolkningen 

äldrarna involveras. 

Det har man gjort genom 

nära samarbete mellan polis 

och vård. En liten polisstation 

öppnade i Maria ungdoms 

lokaler, och därmed kunde ett 

första motiverande samtal 

med läkare ske direkt efter gripandet. 

Beroende på hur långt 

missbruket gått slussades 

sedan ungdomarna vidare 

antingen till behandling inom 

öppenvården, eller in i den 

ordinarie verksamheten på 

Maria ungdom. 

Generellt sett har tonåringarna 

i projektet en tyngre problembild 

än Maria ungdoms andra 

patienter när det gäller missbruk, 

kriminalitet och psykisk 

ohälsa. Till exempel hade fler 

flickor depressiva drag och 

både pojkar och flickor hade 

begått fler brott. 

– Jag tror att det beror på att 

Mumin-ungdomarna finns i 

miljöer där polisen vet att droger 

förekommer och då har 

problemen ofta gått längre, 

säger Paula Liljeberg. 

Majoriteten av patienterna 

som helhet. Andelen unga som 

lagts in på sjukhus för alkoholförgiftning 

har fördubblats 

för män och tredubblats för 

kvinnor det senaste decenniet. 

Även när det gäller psykisk 

hälsa finns skillnader. Självmorden 

minskar totalt sett i 

Sverige men ökar bland yngre. 

En kartläggning av skador och 

förgiftningar som behandlats i 

sluten vård under 2003 visar 

att antalet personer som vårdas 

för självmordsförsök eller 

andra avsiktligt destruktiva 

handlingar ökat under senare 

har varit pojkar, men det har 

varit lättare att motivera flickorna 

att sluta med droger. 

– Att det är färre flickor tror jag 

beror på att polisen har svårare 

att se om de har använt droger 

eller inte. Det kan bero på 

att de flesta poliser är män. Av 

motsatt anledning har vi förmodligen 

haft lättare att motivera 

flickor, eftersom det 

främst är kvinnor som arbetar 

här. Polisen behöver anställa 

fler kvinnor och vi fler män. 

Sedan årsskiftet är projektet 

en del av den ordinarie verksamheten, 

och Paula Liljeberg 

hoppas att ännu fler av länets 

poliser kan involveras i samarbetet 

och att socialtjänsten följer 

med ut och hittar de ungdomar 

som är på fel ställe men 

som ännu inte tagit droger. 

– Det är de som testar härnäst. 


Fotnot: Mumin står för Maria ungdom 

motiverande intervention. 


Läs mer om Mumin. 

Unga vuxna mår sämre än andra 

år. För den största ökningen 

står unga kvinnor. 

Även när det gäller förmågan 

att försörja sig halkar 

unga människor efter. En rapport 

över läget inom socialtjänstens 

individ- och familjeomsorg 

visar att många unga 

vuxna får det allt sämre ekonomiskt. 

Av dem som fick 

ekonomiskt bistånd under 

2004 var nästan 40 procent 

personer i åldern 18–24 år. � 


Läs Socialstyrelsens rapporter. 

Nu dricker 

vi mindre 

[ AKTUELLT ] 

>> Uppgången i svenskarnas 

alkoholkonsumtion 

bröts under 2005. Enligt 

Centrum för socialvetenskaplig 

alkohol- och drogforskning, 

Sorad, drack 

svenskar i åldern 15 år och 

äldre 10,2 liter ren alkohol 

förra året, en liten minskning 

jämfört med året innan 

då vi drack 10,4 liter. 

Det är framför allt den 

något minskade införseln av 

vin, sprit och öl vid resor 

från andra länder som gjort 

att kurvan planat ut. Konsumtionen 

av smuggelsprit 

ökade däremot medan 

mängden hembränt som 

dracks var mindre än året 

innan. 

I fjol tog Systembolaget 

och butikernas folkölsförsäljning 

tillbaka marknadsandelar. 

Den så kallade 

registrerade konsumtionen 

stod för 65 procent av totalkonsumtion, 

en ökning med 

tre procent jämfört med 

2004. � 


Läs mer om alkoholkonsumtionen. 

Skolforskning 

på webben 

>> Nu finns en ny plats på 

internet för alla som är 

intresserade av skola och 

skolforskning. 

Webbplatsen Skolporten 

har vuxit och har tillsammans 

med Myndigheten för 

skolutveckling startat Skolporten 

forskning. Nya 

avhandlingar från skolområdet, 

intervjuer, tips om 

föreläsningar och seminarier 

och naturligtvis de senaste 

forskningsnyheterna hör till 

innehållet. 

Syftet med Skolporten 

forskning är att stärka dialogen 

mellan forskare och 

lärare. � 


Besök Skolporten forskning. 


[ AKTUELLT ] 

Villan i Örebro 

nytt § 27-hem 

>> Nyligen öppnade SiS 

senaste tillskott när det gäller 

hem för § 27-vård. Villan 

i Örebro har sju platser och 

tar emot kvinnor med missbruksproblem 

och psykiska 

störningar. Målgruppen 

behöver hög personaltäthet 

och tydlig struktur för att 

klara vård i öppnare former 

och på Villan ska de behoven 

tillgodoses. 

Sedan tidigare driver SiS 

§ 27-hemmen Brunslöv i 

Hörby, Thulegården i Hedemora 

och 27:an i Vindeln. � 

Dags igen för 

Nakkendagar 

>> I maj är det dags för årets 

Nakkenseminarium på 

Granhults behandlingshem. 

Seminariet är det femtonde i 

ordningen och har beroende 

som tema. Seminarierna 

leds av den amerikanske 

alkohol- och drogterapeuten 

Craig Nakken, och dagarna 

kommer bland annat att 

ägnas åt beroendeprocessen, 

sexberoende, internetberoende, 

spelberoende och matberoende. 

Intresset har varit 

så stort att alla som vill 

komma inte får plats. � 

DO granskar 

trakasserier 

>> Förebygger SiS på rätt 

sätt trakasserier på grund av 

etnisk tillhörighet eller religion? 

Den frågan vill Diskrimineringsombudsmannen, 

DO, ha svar på. SiS är en av 

29 statliga myndigheter och 

bolag som ska redovisa vilka 

konkreta åtgärder som vidtagits 

för att arbetsförhållandena 

ska passa alla anställda. 

Vid en liknande tillsyn 

förra året hittade DO allvarliga 

brister hos 27 av 29 

granskade myndigheter. 

Förutom SiS undersöks i 

år bland annat Naturvårdsverket, 

Läkemedelsverket, 

Länsstyrelserna i Stockholm, 

Apoteket och Vattenfall. � 


Satsning på missbrukare 

gav välplanerad § 27-vård 

Ett halvår efter LVM-tidens slut har över hälften av klienterna 

minskat sitt missbruk eller blivit helt drogfria. Det visar en 

första uppföljning av SiS satsning på eftervård. 

>>Positiva socialsekreterare, 

välplanerad § 27-vård och 

relativt många klienter som får 

vård på behandlingshem när 

LVM-tiden tagit slut. Men 

ändå alldeles för många som 

går tillbaka till ett liv i tungt 

missbruk. 

Så kan man sammanfatta 

den första uppföljningen av 

Ett kontrakt för livet. Martha 

Kesthely, utredningssekreterare 

vid SiS enhet för planering 

och uppföljning, har undersökt 

vad som hänt 67 klienter 

från att de fick sina LVM till 

ett halvår efter det att tvångsvården 

upphört. Av siffrorna 

framgår att det gått bra för 

mer än hälften, 36 personer. 

I alla fall om man med bra 

menar att missbruket upphört 

eller fortsätter men i mindre 

omfattning. 

– Jag är förvånad. Den siffran är 

väldigt positiv, säger Martha 

Kesthely, men betonar samtidigt 

att uppföljningen inte 

sträcker sig längre än ett halvår 

efter att tvångsvården upphört. 

Vad som hänt sedan är 

svårt att veta. Däremot verkar 

det klart att ordentlig vård 

lönar sig, tycker hon. 

Behandlingshem, familjehem 

och öppenvård är de vanligaste 

vårdformerna efter 

LVM-tiden. Hälften av klienterna 

som kom till behandlingshem 

genomförde hela 

eftervården. Motsvarande 

andel för öppenvården är en 

tredjedel och för familjehemmen 

krymper andelen ytterligare. 

– Ska man erbjuda klienter med 

grava missbruksproblem professionell 

behandling som förhoppningsvis 

fortsätter i 

öppenvård är det bra att satsa 

på behandlingshem, inte bara 

på öppenvård. För klienter 

med dåliga boendeförhållanden, 

eller som helt saknar 

bostad, är öppenvårdsinsatser 

helt förkastliga, säger Martha 

Kesthely. Hon tror dessutom 

att satsningar på nätverksarbete 

kan förhindra att LVMklienter 

väljer att gå tillbaka 

till missbruk. 

Ett kontrakt för livet innebär 

att socialtjänsten och klienten 

tillsammans med LVM- 

Personal ersätter konsulter 

Anställda som får gå tränarutbildningar 

kan bli bra alternativ 

till konsulter. Snart kan SiS 

egen personal lära ut MI och 

återfallsprevention. 

Externa instruktörer och konsulter 

kostar mycket pengar. 

Kan myndighetens egen personal 

stå för utbildningen blir 

det möjligt att ha fler kurser 

och låta många anställda 

delta. 

Det är tanken bakom SiS 

satsning på egna utbildare i 

bland annat Motiverande 

intervju (MI) och Återfallsprevention. 

I höst kan SiS-personal 

delta i en nordisk tränarutbildning 

i MI, en utbildning 

som två anställda gick redan 

förra året. Planer finns på att 

lämplig personal ska få leda en 

översiktskurs i psykologi, och 

i höst inleds en utbildning för 

framtida tränare i Återfallsprevention. 

De ska sedan lära 

ut metoden till den behandlingspersonal 

som arbetar med 

klienterna. 

hemmet kommer överens om 

hur § 27-vården och eftervården 

ska se ut. Bra planering 

ger den placerande kommunen 

rabatt på vårdkostnaden. 

Mycket återstår innan merparten 

av klienterna klarar av 

hela kedjan, men de enkätsvar 

Martha Kesthely fått in är 

ändå positiva. 

– Jag har inte fått någon negativ 

kommentar, bara några uppgifter 

om att man skulle ha 

genomfört en bra § 27-vård 

och eftervård även utan Ett 

kontrakt för livet. Många har 

dock lyft fram att de kunnat 

planera tillsammans med institutionen 

och klienten på ett 

annat sätt än tidigare. Det gäller 

även eftervården där LVMhemmen 

tidigare inte varit 

involverade på samma sätt. 


Fotnot: Intresset för Ett kontrakt för 

livet är stort från kommunernas 

sida. I nuläget har omkring 400 

kontrakt skrivits. 


Läs mer om Ett kontrakt för livet. 

Anders Willander, utbildningssekreterare 

vid SiS FoUenhet, 

är stolt över den satsningen. 

– Vad vi vet är det första 

gången någon i Sverige ordnar 

tränarutbildning i Återfallsprevention 

i egen regi. Det här 

ligger helt i linje med vår 

ambition att så långt som möjligt 

bli självförsörjande när det 

gäller utbildning inom olika 

ämnen, säger han. 


[ HÖRT OM NAMN ] 

Bengt Olsson, 

chef på 

Renforsens 

behandlingshem 

i Vindeln 

sedan 1989, 

har gått i 

Bengt Olsson pension. Nu 

får han mer 

tid till favoritsysselsättningen 

segling och till fotografering, 

utförsåkning och resor. Efter 

sjutton år känns det ganska 

sorgligt att sluta på Renforsen 

berättar han. 

– Det är jobbigt att lämna 

kamraterna och den sociala 

gemenskapen. På en institution 

jobbar man tajt tillsammans, 

annars skulle inte arbetet 

med klienterna fungera. 

Rekryteringen av Bengt Olssons 

efterträdare pågår. Tillförordnad 

chef på Renforsen 

är Mats Kärnestad. 

Som SiStone tidigare berättat 

har Ewa Jonsson slutat som 

institutionschef på Frösö 

LVM-hem. Hon arbetar nu 

deltid för huvudkontorets 

enhet för vård och behandling 

och kartlägger utredningsarbetet 

på LVM-institutionerna. 

Ewa Jonsson ska sköta implementeringen 

av utredningsuppdraget 

enligt SiS nya råd 

och anvisningar. 

SiS förre generaldirektör Sture 

Korpi är sedan i fjol hederslektor 

vid utbildningen för 

behandlingsassistenter på 

Stensunds folkhögskola i 

Trosa, och nyligen var det 

dags för installationstal. Det 

ägnade Sture Korpi bland 

annat åt SiS. 

– Jag pratade om institutionsvårdens 

utveckling och 

ganska mycket om etik, säger 

han och tonar samtidigt ner 

sin roll som hederslektor. 

– Stensund vill mest visa att 

de tycker att jag hållit på länge 

med de här frågorna. 

I juli i fjol 

övergick SiS 

anläggning 

Camp 

Change i ångermanländska 

Ramsele i 

Dag Zäther privat regi. 

Då tog dåvarande 

chefen Dag Zäther över 

”campen” och har sedan dess 

fortsatt driften med gott resultat. 

Nu utvidgar han verksamheten 

och startar en skola som 

kommer att hålla till både på 

Camp Change och i Sollefteå. 

Det blir en friskola för barn 

med behov av extra stöd, och 

äventyrspedagogiken kommer 

att spela en viktig roll. 

– Jag har alltid tyckt att barn 

sitter alldeles för mycket still i 

skolan och nu ligger de tankarna 

äntligen rätt i tiden, 

säger Dag Zäther som planerar 

att öppna sin skola i augusti. 

Skolverket har gett klartecken 

och till en början 

handlar det om 15–20 platser. 

Dag Zäther påpekar att det 

fortfarande går utmärkt för 

SiS-institutioner att boka in 

läger på Camp Change. Det är 

bara att höra av sig. 

Fagareds ungdomshem i Lindome 

är den senaste SiS-institutionen 

som fått en egen hemsida. 

Adressen är: 

www.stat-inst.se/fagared. 

På LVM-hemmet Rebecka 

utanför Stockholm finns 

numera en filosofie doktor i 

utvecklingspsykologi. Den 

sista mars 

lade behandlingsassistenten 

Pentti 

Andersson 

fram sin doktorsavhand 

Pentti Andersson 

ling”Determinants of 

individual 

vulnerability to heroin addiction 

– a psychosocial study” 

vid samhälls- och vårdveten- 

Ny chans för besöksverksamhet 

Flera ungdomshem är intresserade 

av besöksverksamhet. Ett 

nytt nätverk ska se till att satsningen 

inte rinner ut i sanden. 

Besöksverksamheten Ny Kontakt 

växer och utvecklas. Satsningen 

startade 2001 som ett 

samarbete mellan SiS och 

Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare, 

RFS, men har 

haft det tufft. RFS, som bedriver 

besöksverksamhet på 

exempelvis fängelser, har i 

uppdrag att engagera och 

utbilda ”vanliga människor” 

som kan besöka ungdomarna 

på SiS institutioner. Många 

ungdomar på ungdomshemmen 

saknar bra nätverk och 

riktiga vänner, så besökarna 

kan få stor betydelse. 

Men intresset från institutionernas 

sida har varit svalt. 

Några få har engagerat sig. Nu 

tycker dock nya projektledaren 

Karin Skog på RFS att det 

börjar röra på sig. 

– Förändringar tar lång tid 

men man börjar se resultaten, 

säger hon och berättar att 

besöksverksamhet finns, eller 

är på väg att starta, på Bärby 

ungdomshem, Björkbackens 

skol- och behandlingshem, 

Tunagården, Hammargården, 

Råby ungdomshem och Lövsta 

skolhem. Det som behövs 

nu är att fler blir intresserade, 

men också att kontinuiteten 

garanteras. Idén får inte stå 

och falla med projektledare 

och enskilda eldsjälar på 

behandlingsavdelningarna. 

Därför har ungdomshemmen i 

Stockholm och Uppsala bildat 

ett nätverk tillsammans med 

representanter från RFS och 

SiS huvudkontor. Så småningom 

ska även institutioner på 

andra håll i Sverige kunna 

vara med. 

– Nätverket ska kunna stödja 

och hålla igång arbetet och 

jobba för långsiktigheten, 

säger Karin Skog. 



Läs mer om Ny Kontakt. 

[ AKTUELLT ] 

skapliga fakulteten vid Åbo 

Akademi. 

Avhandlingen handlar om 

föräldrauppfostran som riskfaktor 

vid heroinmissbruk. 

Studien visar att barn som i 

tidiga barnaår blivit berövade 

emotionellt varm och tillgiven 

bindning, växer upp utan tillit 

till sig själva och andra och 

löper stor risk för missbruk 

och psykisk ohälsa. 

– Jag fick två 

guld samma 

vecka! Det 

glada konstaterandet 

kommer från 

Urban Holm, 

Urban Holm behandlingsassistent 

på 

Nereby skolhem i Kungälv. 

Den 2 april tog han SM-guld i 

brottning och blev svensk 

mästare i 66-kilosklassen. 

Guldmedaljer är ingenting 

nytt för Urban Holm, men den 

guldklimp som gjorde entré 

precis en vecka efter vinsten i 

Lidköping är mer betydelsefull 

än alla andra tillsammans. 

Den 9 april föddes lilla Linnéa, 

och Urban Holm är säker på 

sin sak: 

– Nu börjar livets huvudrätt. 

Det andra har bara varit förrätten. 

SiS lärare får 

referensgrupp 

>> Geografiskt splittrade lärare 

ska bli mer sammanhållna i 

sitt fackförbund när Lärarförbundet 

bildar en särskild referensgrupp 

för SiS. Egentligen 

vill de fackliga företrädarna 

för SiS lärare att myndigheten 

får en egen lokalavdelning 

inom förbundet, men så blir 

det inte. Även i fortsättning 

tillhör lärare inom SiS de fackliga 

avdelningar som finns på 

de orter där institutionerna 

ligger. Det är till referensgruppen 

som arbetsplatsombuden 

inom SiS ska vända sig med 

frågor och problem, liksom 

medlemmar som saknar 

ombud på sina arbetsplatser. � 


Seminarier ska koppla ihop 

forskning med praktiskt arbete 

I höst startar SiS seminarier om forskning som är viktig för verksamheten. Forskare 

ska möta behandlare från institutionerna och presentera och diskutera sina resultat. 

> Personal som jobbar med klienter 

och ungdomar måste få del av SiS 

forskning. Det är viktigt att forskningen 

kopplas till det dagliga arbetet på 

institutionerna och att praktiker får möjlighet 

att dra nytta av resultaten. 

Därför inleder SiS en serie forskningsseminarier 

med början i september. Först ut 

är ett seminarium om psykologen Teci 

Hills avhandling om behandlingsallianser 

inom institutionsvården, ett seminarium 

som passar personal från både ungdomsoch 

LVM-vården. Enligt planerna ska det 

sedan hållas ett par forskningsseminarier 

om året, vart och ett äger rum fyra fem 

gånger med ett drygt tjugotal deltagare 

varje gång. Grupperna får inte vara för 

stora. Det handlar inte bara om föreläsningar, 

utan om samtal och diskussioner 

som förhoppningsvis kopplar ihop forsk- 

[ SKIVTIPS ] 

>> ”Det finns ett hus med hönsnät runt, 

en plats som världen glömt” sjunger Kajsa 

Grytt på nya skivan ”Brott och Straff”. 

Kajsa Grytt har inte bara besökt den platsen, 

hon har också trängt in under huden 

och lyssnat in själens mest känsliga vingslag 

hos de kvinnor som samhället stämplat 

som Hinsehäxor och tjackhoror. 

Resultatet är en samling låtar som både 

berör och stör. 

Hälften av materialet bygger på texter 

från kvinnliga interner vid anstalterna 

Färingsö och Hinseberg. Några rader på 

en pappersservett, dikter och brev som 

Grytt tonsatt rakt upp och ner eller omarbetat. 

Det handlar om längtan att återse 

sin dotter, om mannen vars löften var kvalificerat 

skitsnack och om hur man med 

fantasins kraft kan övervinna isoleringen i 

cellen: ”Sitter i min cell och tänker på dig, 

det faller en tår, som rinner sakta ner, och 

jag låtsas att det är du, din fingertopp som 

rör mig.” Det är ett inifrånperspektiv utan 

sentimentalitet och imponerande nog 

finns detta lika starkt i de låtar som Kajsa 

Grytt själv skrivit texterna till. 

Få artister har spelat på kvinnofängelser 

och arbetat på behandlingshem för 

kvinnliga missbrukare, men det har Kajsa 


ningsresultaten med 

behandlarnas vardag, 

förklarar SiS forskningsledare 

Tove Pettersson.Institutionscheferna 

bestämmer 

vilken personal som 

ska delta, men det bör 

vara två personer åt Tove Pettersson 

gången. Då blir det 

lättare att sedan sprida kunskapen på 

hemmaplan. 

– När jag har ringt runt har många sagt att 

det här låter som en bra idé. Inom SiS 

finns, precis som på många andra håll, 

ibland en klyfta mellan praktikerna som 

tycker att forskningen är för abstrakt och 

forskarna som inte alltid ägnar så mycket 

tid åt att få ner resultaten på en praktisk 

Rockplatta som berör och stör 

Grytt och hon sjunger om erfarenheter 

från botten med ett exakt tonfall – poetiskt 

och dokumentärt på samma gång. 

Sårbarheten finns hela tiden närvarande, 

som i sången där ett ”löv av lönn” mot 

tunn hud får symbolisera barnet som gick 

förlorat. Men, visar Kajsa Grytt, de här 

kvinnorna besitter även en väldig kraft 

och de har inte gett upp. 

>> Inledningen i Lillemor Östlins självbiografiska 

roman Hinsehäxan – En sann 

historia är intensiv och nervpirrande elegant. 

Den ger bilden av en kvinna som 

hittar lösningar på det mesta, trots att 

livet far minst sagt hårt fram med henne. 

En tuff uppväxt i femtiotalets Stockholm 

fortsätter med män som missbrukar och 

är våldsamma, omhändertagna barn, prostitution 

och många år på Hinseberg och 

andra anstalter. Lillemor Östlin har suttit 

i fängelse för narkotikabrott i sammanlagt 

över 20 år. Mer än vad en livstidsdömd 

fånge normalt sett avtjänar, konstaterar 

hon. 

Ändå är Hinsehäxan märkligt nog en 

bok att bli upplyft av. Lillemor Östlin 

nivå. Seminarierna kan leda till nya idéer 

om hur man kan jobba, säger hon. 

Upplägget för heldagsseminarierna 

kommer att variera en del beroende på 

innehållet men enligt huvudmodellen ska 

de bestå av presentation av forskningen, 

diskussion kring dess praktiska betydelse 

och samtal om vilka på de egna institutionerna 

som bör ta del av den. Tove Pettersson 

eller någon annan från SiS FoU-enhet 

kommer att delta, och ofta även den aktuella 

forskaren. Mycket fokus kommer att 

ligga på SiS-finansierad forskning, men 

seminarier kan också hållas kring annan 

relevant forskning. 

– Jag hoppas att det här ska bli en tvåvägskommunikation, 

säger Tove Pettersson. 


I en tid då Mammon styr det mesta av 

musikproduktionen är det befriande att 

höra en riktigt bra rockplatta som också 

rymmer solidaritet. Kanske är det därför 

som Thåström lockats att sjunga in sin 

allra första duett på just den här skivan. 

Köp den! 

Jessica Rydén 

[ LÄSVÄRT ] Brottslighetens Stockholm från insidan 

skildrar brottslighetens och narkotikans 

Stockholm från ett verkligt insidesperspektiv. 

Polisen och rättsväsendet, preludinknaprandet 

och amfetaminförsäljningen, 

okunskapen och handfallenheten 

kring den nya drogen heroin på sjuttiotalet 

– allt beskrivs på ett sätt som gör 

historien tydlig. Att man dessutom får 

veta sanningen (?) om mordet på Olof 

Palme och Lillemor Östlins egen berättelse 

om relationen till Lennart Geijer är 

naturligtvis kittlande, men det är berättelsen 

om hennes eget liv som är den verkligt 

spännande. Den är dessutom rolig. 

Lillemor Östlin är en Hinsehäxa väl 

värd att lära känna. 


[ DEBATT ] 

Byt byråkrati mot utveckling! 

Anders Fredlund, pedagogisk ledare på 

ungdomshemmet Tunagården, efterlyser 

mer fritt tänkande, kreativitet och motivation. 

Utbildningstjänster kan vara ett steg 

på vägen. 

Kulturen inom SiS att dokumentera har 

börjat leda till lavinartade kostnadsökningar 

och allt mindre tid med eleverna. 

Det är dags att släppa det byråkratiska 

synsättet och tänka i helt nya banor. Det 

finns andra sätt att organisera på. 

Den första övergripande frågan är att 

bestämma vilken hamn skeppet ska till 

och sedan ta ut färdväg. Är inte detta 

klart och tydligt så spelar det inte någon 

roll hur duktiga vi blir på att segla. Vi lär 

hamna fel. 

I dag finns det en mängd sammanblandade 

mål och medel fast det egentligen 

bara finns ett övergripande mål. Eleven 

ska i slutändan kunna arbeta och ha ett 

fungerande socialt liv. Är inte detta mål 

gemensamt för alla inblandade parter, det 

vill säga elever, socialtjänst, föräldrar, 

behandlingshem och SiS ledning, så är 

chansen för en lyckad behandling minimal. 

Den andra övergripande frågan är vilket 

skepp som klarar havet bäst och som 

effektivast kan segla i hamn. Skeppet för 

SiS är strukturen. Hur ska man då bygga 

struktur? För att ge ett exempel kan vi 

sätta eleven i centrum och fundera på vilken 

struktur följande påstående skulle 

kräva: 

� När du i terapin har erkänt ditt brott, 

Film om sprutor 

och överdoser 

>> ”Jag tänker fortfarande på dig”. Det 

heter en film som ska öka kunskaperna 

om vilka risker som finns vid injicering 

och hur man bäst agerar vid en överdos. 

Filmen ingår i projektet Heroinöverdoser 

i Malmö som leds av professor Mats Berglund 

vid Lunds universitet och docent 

Bengt Svensson vid Malmö högskola. 

Finanseringen sker genom Mobilisering 

mot narkotika. Filmen, som producerats 

av filmaren och författaren Paul Jackson, 

ska under året bland annat visas för personal 

och klienter på behandlingshem och 

på sprutbytet i Malmö. � 

kan prata om vad du själv varit utsatt för 

och kan känna igen impulser som leder till 

brott så är du fri. (Piska) 

� Du får gärna vara med i våra aktiviteter 

crossåkning, mekning, skidåkning, 

byggnadsarbete, måleri, keramik, musikspelande, 

metallarbete, övningskörning. 

(Morot) 

� Allt, och då menar jag allt, som vi gör 

i skolan ska leda till det arbete du väljer. 

(Inre vilja) 

Det tredje övergripande frågan är vem som 

ska segla skeppet. Kontraktet mellan personal 

och SiS kommer att genomsyra hela 

kulturen och antagligen utgöra stommen i 

behandlingen. I den byråkratiska organisationen 

säljer den anställde sin lojalitet 

mot trygghet och livslång anställning. Det 

är som att sälja sin själ till djävulen. Avtalet 

tycks erbjuda allt han önskar men 

berövar honom lätt hans frihet, motivation 

och kreativitet. Kontraktet hos SiS 

skulle i stället kunna grundas på en möjlighet 

till högre utbildning. Man väljer SiS 

för att man tror att det ska erbjuda en stor 

livsutvecklande upplevelse. 

Så gott som alla, 95 procent, av tjänsterna 

inom SiS skulle kunna vara femåriga 

utbildningstjänster. Tänk om man valde 

SiS för att kunna läsa till specialpedagog, 

terapeut eller organisationskonsult. Tre 

fjärdedelar av utbildningstiden skulle 

kunna bestå av arbete med elever och resten 

av handledning och teoretisering av 

arbetet. 

Begränsningarna är få. Allt som krävs 

är samarbete med några universitet. 

Men min största uppmaning för att inte 

hamna i byråkratiträsket är att tänka fritt 

och gå emot 2000-talets devis Bry dig 

bara om sådant som du kan göra något åt. 

Annars är risken stor att tron, hoppet och 

kärleken dör, och vem kan segla då? 

Anders Fredlund 

Pedagogisk ledare på Tunagården 

Läser du någon annans tidning? 

Vill du ha en egen kostnadsfri prenumeration på SiStone? 

Skicka eller faxa kupongen till oss: 

SiStone, Box 163 63, 103 26 Stockholm. Fax 08-453 40 50. 

Ja, jag vill ha en egen SiStone! 

[ INSÄNT ] 

Betraktelse av signaturen John P. 

Skicka också en förteckning över de 

forskningsrapporter som SiS givit ut. 

Namn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

Utdelningsadress . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

Min arbetsplats (frivillig uppgift) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 


POSTTIDNING B 

Vid adressändring, skicka den nya 

och den gamla adressen till: 

Statens institutionsstyrelse, SiS 

Box 163 63 

103 26 Stockholm 

Hallå där… 

...SiS informationschef Ola Panzar Karlsson, 

som har varit med om att ta fram SiS 

nya grafiska profil. Eller snarare att uppdatera 

den profil som redan finns, men som 

alltför få institutioner använder sig av. Nu 

ska det bli ändring på det. Från och med 

sommaren blir den grafiska profilen så 

enkel att använda att alla institutioner kommer 

att välja den för sina officiella dokument. 

Vad menas egentligen med SiS grafiska 

profil? 

– Den grafiska profilen är en beskrivning 

av hur SiS logotyp ska användas, 

och av hur våra officiella dokument, 

från brevpapper och namnskyltar till 

faxmallar och beslutsdokument, ska se 

ut. Syftet med profilen är att den tydligt 

ska visa vilken verksamhet det handlar 

om. 

Använder inte institutionerna den profil 

som redan finns? 

– Vissa gör det, andra har valt andra lösningar, 

vilket är förståeligt med tanke på 

att det saknats verktyg för att använda 

den grafiska profilen. Nu kommer det 

att finnas. Mallarna för de viktigaste 

dokumenten man behöver för att kommunicera 

med omvärlden ska ligga på 

intranätet, liksom underlag för annonser. 

En nyhet är en beställningsfunktion 

för visitkort, kuvert och dylikt. Man går 

in via en webbplats och gör beställningen 

direkt på webben och behöver på så 

sätt inte ha kontakt med lokala tryckerier 

och bekymra sig för om allting hamnar 

rätt. Allt sådant sker automatiskt. 

Alla visitkort inom SiS kommer att se 


likadana ut, vilket 

är ett berättigat 

krav. SiS finns på 

många platser i 

landet och alla 

medarbetare företrädermyndigheten. 

Varför är enhetligheten så viktig? 

– Vi framhåller det som är utmärkande 

för SiS institutioner genom att använda 

den grafiska profilen. Det kan ses som 

ett led i byggandet av SiS varumärke. 

Det finns även ett visst mått av rättssäkerhet 

i det här. Klienter och andra som 

har kontakt med oss ska veta att vi är en 

statlig myndighet vars verksamhet regleras 

av vissa lagar. 

– Det blir kanske tydligare om man 

drar en parallell till andra myndigheter 

som tullen och polisen som också arbetar 

med myndighetsutövning. De visar 

upp sig på samma sätt oavsett om de 

finns i Kalix eller i Trelleborg. 

Kommer det fortfarande att finnas utrymme 

att profilera sig i egna broschyrer och informationsmaterial? 

– Självklart! Vi ska inte lägga locket på 

kreativiteten. Alla ska få presentera sig 

och framhålla det man vill även i fortsättningen. 

Men skriver man ett brev 

eller ett beslut så ska det framgå att 

institutionen är en del av den statliga 

myndigheten SiS. 



Under SiStone-länken hittar du de webbtips som finns 

i anslutning till en del artiklar i tidningen. 

[ NYA RAPPORTER ] 

Årsrapport DOK 04 

Personer inskrivna vid LVM-institutioner 

under år 2004. Tabeller. 

En viktig uppgift för Statens institutionsstyrelse, 

SiS, är att dokumentera och följa upp 

klienter som vårdats på SiS LVM-institutioner. 

Informationen om personer som vårdats på 

SiS LVM-institutioner har samlats in med 

hjälp av DOK-systemet. Systemet har utvecklats 

vid SiS FoU i samarbete med Institutet 

för kunskaps- och metodutveckling inom ungdoms- 

och missbrukarvården, IKM, Växjö universitet. 

Syftet med DOK-systemet är att ge kunskap 

som är av betydelse för praktiskt verksamma 

behandlare, beslutsfattare och forskare. Det 

är anpassat till klienter såväl inom tvångsvården 

(SiS-DOK) som inom den frivilliga vården 

(IKM-DOK). 

DOK-systemet är unikt inom svensk 

behandlingsforskning. Systemet möjliggör en 

kontinuerlig dokumentation av personer vid 

vårdtidens början och slut och ger på så sätt 

underlag för en kvalitetssäkring av vården. 

Det skapar också underlag för uppföljning av 

vårdresultat på längre sikt och studier av olika 

grupper med olika vårdbehov. Därmed möjliggörs 

bedömningar av resursbehov och 

behandlingsinsatser. Genom årlig beskrivning 

av personer i vård kan vi följa förändringar i 

klientgruppens sammansättning i olika avseenden 

över tid. 


Ladda ner rapporten. 

> Tips till redaktionen? 

Kontakta oss! 08-453 40 11 

sistone@stat-inst.se

SiStone nr 2/06 (pdf 1,29 MB - Statens Institutionsstyrelse

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?