Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Km</strong><br />
Katolskt magasin<br />
NUMMER 2 | FEBRUARI 20<strong>17</strong><br />
PRIS 50 KR<br />
»»<br />
Moder Agnes kämpar för försoning<br />
»»<br />
Catholic Worker Farm hotad<br />
»»<br />
Yngst och äldst trivs tillsammans<br />
»»<br />
Skönhetsrådet värnar om gudstjänstrummet
navigering<br />
KATOLSKT<br />
MAGASIN<br />
NUMMER 2 | FEBRUARI 20<strong>17</strong><br />
Årgång 92<br />
ISSN 1402-3385<br />
Postadress:<br />
Katolskt magasin<br />
Box 2150<br />
103 14 Stockholm<br />
Besöksadress:<br />
Brunnsgränd 4<br />
111 30 Stockholm<br />
redaktionen@katolsktmagasin.se<br />
www.katolsktmagasin.se<br />
Pg 36 99 30-3, Bg 4<strong>17</strong>- 4926<br />
Jungfru Maria kyrka – s 12<br />
Moder Agnes – s 14<br />
Redaktion:<br />
Bitte Assarmo (chefredaktör och<br />
ansvarig utgivare)<br />
bitte.assarmo@katolsktmagasin.se<br />
tel. 08-410 197 40 eller 0768 67 91 18<br />
Mattias Lindström (redaktionssekreterare)<br />
mattias.lindstrom@katolsktmagasin.se<br />
tel. 08-410 197 42<br />
Ekonomi och prenumerationer:<br />
Ajna Signal<br />
admin@katolsktmagasin.se<br />
tel. 08-410 197 41<br />
Prenumerationspriser helår:<br />
Sverige 360 kr<br />
Europa 450 kr<br />
utom Europa 500 kr<br />
e-tidning 250 kr<br />
Annonsering:<br />
Mattias Lindström, tel. 08-410 197 42<br />
Grafisk form:<br />
Mattias Lindström<br />
Tryck: DanagårdLiTHO, Ödeshög<br />
Manusstopp för nr 3 är 10/2.<br />
För icke beställt material ansvaras ej.<br />
Utges som tidning för Stockholms<br />
katolska stift av Stiftelsen Katolsk<br />
Kyrkotidning.<br />
Styrelseordförande: Charlotte Byström<br />
Omslagsbild: Moder Agnes, karmelitnunna<br />
från Syrien som medlar mellan<br />
människor för att nå försoning bland<br />
det syriska folket.<br />
Foto: Susan Dirgham<br />
Catholic Worker Farm – s 19 Generationsmöten – s 28<br />
Grävande historia – s 36 Meditation – s 36<br />
Följ oss på<br />
Facebook<br />
Utsmyckning av kyrkor – s 38 Recensioner – s 44<br />
2 | katolskt magasin
navigering<br />
Nummer 2 – 20<strong>17</strong><br />
Ur innehållet<br />
Ledarkrönika: Människor behöver mötas – inte skiljas åt 4<br />
Biskopens kolumn: Kyskhetens martyrer 6<br />
Debatt 7<br />
Småplock 8<br />
Nyhetsnotiser 10<br />
Kyrkbygget i Södertälje: Jungfru Maria kyrka tar form 12<br />
Moder Agnes – kontroversiell karmelitsyster 14<br />
Cans 4 Christmas i Nya Zeeland <strong>17</strong><br />
Catholic Worker Farm: Katolsk fristad hotad 19<br />
Brexit: Gemensam tro men olika åsikter 24<br />
Charlotta Smeds: Fyra år av förändringar 26<br />
Sveriges Äldre Katoliker<br />
Möten med ömhet och modellera 28<br />
Olof Brandt förenar det bästa av två världar 32<br />
Meditation: Beatus Ioannes Paulus pp. ii 36<br />
Skönhetsrådet<br />
Kyrkan som konstbeställare 38<br />
Elisabeth Stengård – fokus på kyrkan och konsten 43<br />
Recensioner 44<br />
Kyrktorget 48<br />
Månadens helgon: Nils Hermansson 50<br />
Ekumenisk utblick: Låt mig få berätta om min tro! 51<br />
Månadens kåseri: Konsten att missa en påve 52<br />
Köttfri fredag: Krämig blomkålssoppa 54<br />
<strong>Km</strong>-krysset 56<br />
katolskt magasin | 3
ledarkrönika<br />
Människor behöver mötas – inte skiljas åt<br />
Härom veckan installerades den<br />
nye presidenten i usa, Donald<br />
Trump, och hans första tid vid<br />
makten har varit lika turbulent och<br />
bullrig som hans valrörelse. Installationstalet<br />
var starkt nationalistiskt<br />
och inriktat på ”America first”, något<br />
som fått tusentals människor både i<br />
och utanför usa att reagera, protestera<br />
och demonstrera. Och många oroar<br />
sig idag över den oförsonliga attityd<br />
som usa:s nye president ofta intar då<br />
han uttalar sig om omvärlden, och om<br />
usa:s invandrare.<br />
I Europa såg vi en liknande polarisering<br />
i somras, då Storbritannien<br />
folkomröstade om att lämna eu, det<br />
så kallade Brexit. Ja- och nejsidan försökte<br />
överträffa varandra i nedsättande<br />
epitet och glåporden haglade, inte minst<br />
i svenska medier där vissa etiketterade<br />
ja-sidan som främlingsfientlig och rasistisk<br />
medan andra menade att nej-sidan<br />
var någon form av landsförrädare.<br />
Men det finns mycket som tyder på<br />
att det finns en väg bortom hätskhet<br />
och hat. I denna månads <strong>Km</strong> intervjuar<br />
vi två britter som delar samma katolska<br />
tro, men som har helt olika uppfattning<br />
om Storbritanniens roll i Europa. Ingen<br />
av dem hyser agg till ”motståndarsidan”,<br />
båda bildade sig en egen uppfattning<br />
med hjälp av fakta bortom polariseringen.<br />
En hand har sträckts ut och<br />
kanske når den ända fram till formerna<br />
för Storbritanniens slutliga utträde.<br />
Vi berättar också om utsträckta<br />
händer på mer lokal nivå. Vår skribent<br />
Kerstin Elworth har besökt ett äldreboende,<br />
där de boende får regelbundna<br />
besök av dagisbarn. I en tid då många<br />
gamla lever i isolering och fattigdom,<br />
där larmrapporter om vanvård avlöser<br />
varandra, är det gott att få läsa om<br />
goda exempel. Alldeles särskilt gott är<br />
det att veta att det finns kloka människor<br />
som ser vikten av att människor<br />
umgås över åldersgränserna. Alla vi<br />
som haft en mor- eller farförälder i det<br />
nära umgänget vet hur värdefullt det är,<br />
och hur mycket man lär sig av att umgås<br />
över generationsgränserna.<br />
”<br />
Alldeles särskilt<br />
gott är det att<br />
veta att det finns<br />
kloka människor<br />
som ser vikten<br />
av att män niskor<br />
umgås över<br />
åldersgränserna.<br />
Alla vi som haft<br />
en mor- eller<br />
farförälder i det<br />
nära umgänget<br />
vet hur värdefullt<br />
det är, och hur<br />
mycket man lär<br />
sig av att umgås<br />
över generationsgränserna.<br />
Kanske är det just det som är lite<br />
av det västerländska samhällets stora<br />
problem idag; avsaknaden av den stora<br />
familjen, där även mor- och farföräldrar<br />
finns i den nära kretsen. Det ingår<br />
inte i vårt moderna samhällsbygge att<br />
vi ska ha våra gamla nära oss – vi har<br />
ju fullt upp med vår egen vardag. Vi ska<br />
arbeta, det är vad vi ska göra. Under tiden<br />
ska våra barn gå på dagis och våra<br />
gamla vara trygga på sitt boende. Det<br />
är så hela samhället är uppbyggt. Och<br />
det är så de allra flesta också måste ha<br />
det, eftersom det är få förunnat att få<br />
vara hemma med sina små, eller att ha<br />
plats för att ha sina föräldrar hos sig.<br />
Och det är klart att det då känns extra<br />
mörkt och dystert när man läser om<br />
hur många äldre har det.<br />
Just därför är det så hjärtevärmande<br />
att läsa om Heléne Verver Simonsson<br />
och Adéle de Waard Gidge – den ena<br />
driver ett familjedaghem och den andra<br />
är föreståndare på ett demensboende<br />
– och deras gemensamma projekt. Ett<br />
projekt där barn får förmånen att lära<br />
känna gamla människor och där gamla<br />
får glädjen att träffa barn. Ett projekt<br />
som inte behöver vara särskilt svårt,<br />
eller resurskrävande, att genomföra.<br />
Och som, faktiskt, kan hjälpa till att<br />
förändra världen.<br />
Bitte Assarmo<br />
chefredaktör<br />
4 | katolskt magasin
utrikes kommentar<br />
Arvet efter Franciskus vet vi ännu ingenting om<br />
Det finns alltid många olika<br />
åsikter om påven. Frågan är<br />
hur mycket varje enskild påve<br />
egentligen påverkar Katolska<br />
kyrkans tro och liv.<br />
Den journalistiska konventionen tycks<br />
numera föreskriva att vi, när vi skriver<br />
om påve Franciskus, gör det med utgångspunkt<br />
från hans supportrar och<br />
hans kritiker. I själva verket är det ett<br />
ganska missvisande grepp eftersom få<br />
människor faller helt och hållet i den<br />
ena av dessa två kategorier. Även den<br />
mest entusiastiske kan ibland önska<br />
att Franciskus hade sagt si snarare än<br />
så – och även hans kritiker har ofta något<br />
positivt att säga. Och så har vi förstås<br />
den stora mängden katoliker som<br />
överhuvudtaget aldrig funderar på att<br />
ifrågasätta vad påven säger.<br />
Jag minns att jag själv en gång frågade<br />
min numera avlidne farfar vad<br />
han tyckte om den dåvarande påven,<br />
Johannes Paulus ii. Han stirrade på<br />
mig som om jag frågat honom vad han<br />
ansåg om tyngdlagen och sa sedan:<br />
Han är påven, för Guds skull! Sen var<br />
det slut på samtalet. Men idag finns<br />
det en högljudd diskussion om påven,<br />
där den ena sidan är skeptisk till det<br />
mesta av hans reformer medan den andra<br />
är fullkomligt hängiven.<br />
De sistnämnda ställer just nu främst<br />
frågan: Har han tillräckligt med tid?<br />
Kommer han att kunna implementera<br />
tillräckligt av sin agenda innan hans<br />
tid som påve är över, för att det ska bli<br />
omöjligt att dra tillbaka klockan?<br />
Nej, ingenting tyder på att påvens<br />
hälsa sviktar, men han har trots allt<br />
fyllt 80 – och har dessutom själv sagt<br />
att han inte ser sig själv vara påve under<br />
en alltför lång tid – så man kan<br />
förstå oron. Men sanningen är att det<br />
självklara svaret på frågan är både ja<br />
och nej.<br />
Ja, därför att varje påve har en<br />
ny syn och en ny känsla för prioriteringar,<br />
vilket i vissa avseenden innebär<br />
en brytning med föregångarens. Och<br />
Franciskus ämbetstid kommer inte att<br />
vara ogjord. Människor som inspirerats<br />
av honom kommer inte att försvinna<br />
och hans exempel kommer att<br />
leva kvar långt efter att han är borta,<br />
precis som är fallet med andra påvar,<br />
helgon och så vidare.<br />
Nej, därför att den katolska tron<br />
inte förändras i grunden på grund av<br />
att riktningen går åt ett annat håll för<br />
en tid.<br />
Sammanfattningsvis: Man kan inte<br />
omintetgöra historiens alla kyrkklockor<br />
– men man kan lägga till några nya.<br />
Med tiden brukar alla dessa olika impulser<br />
i allmänhet producera något<br />
som liknar balans. Den mest meningsfulla<br />
frågan vi kan ställa oss om Franciskus<br />
arv är därför hur det kommer<br />
att se ut den dag det är färdigt – och<br />
vilka nya kyrkklockor kardinalerna,<br />
som en dag ska samlas i Sixtinska kapellet,<br />
kommer att ringa i.<br />
John L. Allen Jr.<br />
Översättning och bearbetning: Liza Healey<br />
Katolskt magasin<br />
– en tidning värd att samla på!<br />
Saknar du något<br />
nummer? Eller skulle<br />
du vilja ge bort ett<br />
exemplar till någon?<br />
Kontakta redaktionen<br />
för köp av äldre<br />
nummer av <strong>Km</strong>.<br />
Från 25 kr/st + porto.<br />
katolskt magasin | 5
iskopens kolumn<br />
Kyskhetens martyrer<br />
Elisabethsystrarna tillhör de ordensgemenskaper<br />
som har arbetat längst i vårt stift.<br />
Nyligen avslutades saligförklaringsprocessen<br />
för tio tyska Elisabethsystrar – Syster<br />
Paschalis och hennes följeslagare – som lidit<br />
martyrdöden i sin schlesiska hembygd, när de<br />
dödades av Röda Arméns soldater år 1945. De<br />
gav sitt liv när de försvarade sin egen jungfruliga<br />
integritet eller försökte försvara andra kvinnor<br />
och flickor, som riskerade att utsättas för de<br />
massvåldtäkter som soldater gjorde sig skyldiga<br />
till. Ett hundratal Elisabethsystrar dödades vid<br />
denna tid, och nu har man kunnat belägga att<br />
i alla fall tio av dessa dog som kyskhetens martyrer.<br />
Det är ett tragiskt och ständigt återkommande<br />
faktum att krig går samman med sexuellt<br />
våld. I vår tid har det upprepat sig i krigen<br />
i Bosnien, Kongo – och just nu i det blodiga,<br />
men bortglömda inbördeskriget i Sydsudan. Det<br />
tycks tillhöra krigets förbannelse att kvinnor<br />
ständigt blir utsatta för denna förnedring.<br />
Just nu visas också filmen Agnus Dei på<br />
svenska biografer. Där skildras hur nunnor i<br />
ett polskt benediktinkloster, som utsatts för<br />
massvåldtäkter av Röda Arméns soldater, blir<br />
gravida och hur detta påverkar deras liv. Det<br />
spelade tydligen ingen roll om Röda Armén<br />
kom som befriare till Polen eller som segrare till<br />
Tyskland, samma bittra öde drabbade kvinnorna.<br />
Maciej Zaremba berättar att han som barn<br />
såg tiggerskor utan ögon på gatan i sin polska<br />
hemstad. Man ville inte berätta varför de inte<br />
hade några ögon, men efteråt fick han veta att<br />
de hade blivit våldtagna av soldater som ville<br />
undgå att bli identifierade av sina offer.<br />
Den heliga Birgittas förtvivlade bön under<br />
hundraårskrigets fasor är minst lika aktuell<br />
idag: ”Och sedan hörde jag en röst från jorden<br />
av tusen sinom tusen, som ropade och sade: ’O<br />
Herre, vår Gud, rättfärdige domare, fäll din<br />
dom över konungarna och våra furstar, och<br />
tänk på det blod vi utgjutit, allt vi lidit och våra<br />
hustrurs och barns tårar. Kom ihåg vår svält<br />
och skam, våra sår och vår fångenskap, hur<br />
våra barn blev brända, våra flickor och kvinnor<br />
våldtagna och vanhedrade. Tänk på övergreppen<br />
på kyrkorna och hela prästerskapet, se<br />
på furstarnas och konungarnas svekfulla löften,<br />
deras förräderier och pålagor.”<br />
Inte ens i det trygga Sverige kan kvinnor vara<br />
säkra på att få sin sexuella integritet respekterad.<br />
Vi hör om sexuella trakasserier och övergrepp<br />
på rockkonserter och i badhus. På skolor<br />
tycks det vara ganska allmänt att flickor får tåla<br />
det mesta, men ändå tystas det ofta ner eller<br />
bagatelliseras. Till och med äldre kvinnor som<br />
anlitar färdtjänst har blivit utsatta för liknande<br />
trakasserier. Är det kanske en av den sexuella<br />
revolutionens mest tragiska konsekvenser – eller<br />
är det ett ständigt hot som vilar över kvinnan<br />
överallt och alltid? Finns det överhuvudtaget<br />
något man kan göra åt denna tragedi?<br />
Jag vill i alla fall dra en lans för ett ofta<br />
misstolkat ord som kan bli ett profetiskt motgift.<br />
Det är ordet kyskhet. I vår tid har det fått<br />
lite dålig klang, När man talar om ”kyskhetskultur”<br />
tänker man idag nästan genast på<br />
hedersmord och liknande hemskheter. Men<br />
egentligen är kyskhet det mest finstämda man<br />
kan tänka sig. Vi måste försöka återerövra detta<br />
begrepp och ge det en ny accent. Det innebär<br />
att man respekterar varje människas rätt att<br />
bevara sin sexuella integritet okränkbar. Ingen<br />
har rätt att tränga sig på och ta för sig, roffa åt<br />
sig det som man inte har rätt till. Samtidigt är<br />
det viktigt att själv lära sig vad kyskhet är för<br />
att kunna respektera andras rätt att bevara sin<br />
kyskhet och sexuella integritet.<br />
Det är inte riktigt comme il faut att tala om<br />
kyskhet. Men alla människor behöver ett visst<br />
mått av denna dygd för att kunna respektera<br />
andra människors integritet. När kyrkan nu<br />
saligförklarar dessa kyskhetens martyrer är<br />
det för oss alla en uppmaning att försöka begrunda<br />
vad kyskhet kan betyda för oss här och<br />
nu. Det ligger faktiskt en stor kraft i kyskheten,<br />
man brukar säga att de var fornkyrkans unga<br />
jungfrur som Agnes, Agata och Lucia som fick<br />
hedendomen i Romarriket på fall. Också idag<br />
behövs det trovärdiga vittnen om kyskhetens<br />
välsignelser och profetiska innebörd i en tid och<br />
miljö, där många kvinnors och flickors integritet<br />
kränks, hotas och saluförs, ja, där ”tusen sinom<br />
tusen” blir offer för trafficking och slaveri.<br />
+Anders Arborelius OCD<br />
6 | katolskt magasin
Debatt ...<br />
Problematiskt<br />
upprop från<br />
Sveriges kristna råd<br />
Vi är många som menar<br />
att det så kallade Juluppropet,<br />
som tagits fram av<br />
Sveriges kristna råd är<br />
mycket problematiskt.<br />
Man predikar nämligen<br />
inte bara kristen etik, utan<br />
man förespråkar också<br />
de facto någon form av<br />
återgång till tidigare förd<br />
asylpolitik trots att varken<br />
Bibeln eller den kristna<br />
läran i konkret detalj<br />
föreskriver hur asylpolitiken<br />
ska föras. Det torde<br />
följaktligen finnas fler<br />
”kristna” sätt att tillämpa<br />
de kristna normerna politiskt<br />
än Juluppropets. Alla<br />
kristna är överens om värderingar<br />
som att vi borde<br />
vara gästfria, kärleksfulla<br />
och barmhärtiga, att vi<br />
ska måna om de fattiga<br />
och så vidare. Men hur<br />
ska en stat tillämpa detta?<br />
Om man jämför svenska<br />
staten med en husägare<br />
som ska ha gäster, så vet<br />
vi att man anpassar antalet<br />
gäster efter resurserna.<br />
Man slutar inte spara åt<br />
sina barn för att i stället<br />
lägga allt på gästerna. De<br />
som missköter sig grovt<br />
kastar man ut. Man låter<br />
inte heller gästerna flytta<br />
in permanent i vissa rum<br />
och sätta reglerna för umgänget<br />
i hemmet (så som<br />
det exempelvis vittnats<br />
om sker i många av våra<br />
förorter när män från<br />
vissa kulturer kräver att<br />
kvinnor ska klä sig på ett<br />
visst sätt). Man är fortfarande<br />
herre över sitt eget<br />
hem. Ingen kräver något<br />
annat ens av en generös,<br />
kärleksfull kristen värd.<br />
Tillämpar vi denna<br />
bild på staten Sverige, så<br />
skulle man kunna hävda<br />
att Sverige redan innan<br />
hösten 2015, då den stora<br />
anstormningen av asylsökande<br />
kom, hade tagit<br />
emot långt fler asylsökande<br />
per capita än andra<br />
jämförbara länder. Vi<br />
hade en ökande bostadsbrist,<br />
massarbetslöshet<br />
bland flera invandrargrupper,<br />
bostadsområden dit<br />
blåljuspersonal knappt<br />
vågar sig in, sharia-poliser<br />
i flera förorter. Vi hade en<br />
icke fungerande integrationspolitik,<br />
en ökande<br />
brist på socialsekreterare,<br />
poliser, lärare och utbildad<br />
vårdpersonal.<br />
Sverige borde alltså<br />
redan sommaren 2015 ha<br />
slagit till bromsarna och<br />
infört en mer restriktiv invandringspolitik,<br />
exempelvis<br />
liknande den i Finland<br />
eller Danmark. Men icke.<br />
Och så kom hösten 2015<br />
då mer än 160 000 asylsökande<br />
vällde in över våra<br />
gränser. Först då ändrades<br />
politiken.<br />
Nu kommer så Juluppropet<br />
och vill återgå till<br />
tidigare lag och praxis.<br />
De nämner en siffra på<br />
70 000 ”ensamkommande<br />
barn” som de vill ska få<br />
ta hit sin familj. Men om<br />
de får som de vill, så säger<br />
enkel matematik att vi<br />
snart skulle vara uppe i en<br />
asylinvandring motsvarande<br />
ett helt nytt Göteborg<br />
i antal personer – detta<br />
under förutsättning att<br />
inte ännu fler kommer.<br />
Är det någon samfundsledare<br />
som räknat på<br />
de gigantiska kostnader<br />
för svenska skattebetalare<br />
som detta skulle<br />
få? Eftersom de flesta av<br />
asylinvandrarna inte har<br />
någon högre utbildning,<br />
många inte ens motsvarande<br />
svensk grundskola,<br />
finns risken att de blir<br />
bidragstagare under en<br />
mycket lång tid, då ju så<br />
kallade ”enkla jobb” som<br />
inte kräver detta faktiskt<br />
inte finns. Var finns<br />
bostäderna till en halv<br />
miljon människor som<br />
ska lämna flyktingförläggningar?<br />
Och hur löser<br />
man frågan om vilka lagar<br />
och regler som ska råda i<br />
Sverige, om vi vartannat<br />
år välkomnar en halv miljon<br />
människor från delar<br />
av världen där man har<br />
ganska annorlunda idéer<br />
om detta än vi?<br />
Visst är det mycket<br />
som låter fint och kristet<br />
i Juluppropet. Men om<br />
Sverige skulle genomföra<br />
den politik som föreslås,<br />
så skulle Sveriges regering<br />
och myndigheter förmodligen<br />
helt tappa kontrollen<br />
över landet och upphöra<br />
att fungera i sitt av Gud<br />
givna uppdrag att upprätthålla<br />
lag och ordning och<br />
att trygga det egna landets<br />
ekonomi och framtid.<br />
Godhet i politiken handlar<br />
inte bara om att skriva<br />
fina ord i ett till intet förpliktigande<br />
upprop, utan<br />
om att för kommande<br />
generationer ta ansvar för<br />
det egna landets trygghet<br />
och ekonomi. En god familjefar<br />
– för att använda<br />
den bilden – låter inte<br />
gästernas önskningar gå<br />
ut över den egna familjens<br />
väl och ve. Med begränsade<br />
resurser måste man<br />
välja.<br />
Mikael Karlendal<br />
katolik, lärare och bloggare<br />
Skriv kort och koncist om något som berör dig och skicka till redaktionen<br />
(som förbehåller sig rätten att välja bland inkomna texter):<br />
redaktionen@katolsktmagasin.se eller<br />
Katolskt magasin, Box 2150, 103 14 Stockholm<br />
katolskt magasin | 7
Småplock ...<br />
Japansk martyr<br />
I februari firas det japanska helgonet S:t Paulo Miki.<br />
Han föddes i en rik japansk familj och utbildades av<br />
jesuiter. Han anslöt sig till dem och blev känd som<br />
en duktig predikant och vann många japaner till den<br />
katolska tron. Han och 25 andra katoliker (varav 23 var<br />
franciskaner) fänslades under förföljelser mot kristna<br />
och tvingades vandra mer än 90 mil från Kyoto till Nagasaki<br />
där de sedan korsfästes, 5 februari 1597. 1862<br />
helgonförklarades han och de andra tjugofem martyrerna.<br />
Nagasaki har idag den största andelen katoliker<br />
i Japan.<br />
Varför inte rödvin i mässan?<br />
KLN (Katolska Liturgiska Nämnden) har till uppgift att stimulera gudstjänstlivet<br />
i Stockholms katolska stift. På www.kln.se finns mängder med matnyttig<br />
information om allt från gudstjänstfirande och liturgiska texter till kurser<br />
och utbildningar.<br />
Här finns också en frågelåda, dit alla kan skicka sin funderingar kring<br />
katolskt gudstjänstfirande – frågor som bedöms ha stort allmänt intresse<br />
besvaras också på hemsidan. Väl värt ett besök!<br />
Foto: Birgit Ahlberg-Hyse<br />
Var den sortens människa som får<br />
djävulen att säga, i samma stund<br />
du kliver ur sängen varje morgon:<br />
”Skit också, hon har vaknat!”<br />
Tony Evans<br />
Webbkameran har bytt adress<br />
I förra numret av Katolskt magasin publicerade vi en länk till<br />
webbkameran vid bygget av Jungfru Maria kyrka i Södertälje. För<br />
den som vill fortsätta följa bygget kan det vara intressant att veta<br />
att webbadressen ändrats. Här hittar du den nya webbkameran:<br />
webcam.sefabbygg.se/cam2/image.jpg<br />
Rättelse<br />
I <strong>Km</strong> 12/2016 kunde vi läsa<br />
om pastoralrådsmötet på<br />
Marielund. Tyvärr blev det<br />
fel uppgift om fotograf till<br />
bilderna. Det var Wieslaw<br />
Zalichta som höll i kameran.<br />
Vi ber om ursäkt för detta<br />
misstag.<br />
Journalisternas<br />
skyddshelgon<br />
François de Sales (1567–1622)<br />
har sedan 1923 varit journalisternas<br />
särskilde beskyddare.<br />
Anledningen till att han utsågs<br />
till detta är hans förkärlek för<br />
upptryckta textblad, som en<br />
slags tidningar, som han använde<br />
till att omvända calvinister<br />
i Genève. Kanske får<br />
han nu extra uppmärksamhet<br />
i USA med tanke på den rådande<br />
spänningen mellan Vita<br />
Huset och presskåren. Sankt<br />
Frans utvecklade även ett<br />
teckenspråk för att undervisa<br />
en döv man om Gud.<br />
8 | katolskt magasin
Opera med katolska förtecken<br />
Många av kyrkans män har komponerat musik, till exempel den italienske<br />
prästen Licinio Refice (1883–1954). Han skrev inte bara sakral musik utan<br />
komponerade också två operor, varav hans första, Cecilia, handlar just om<br />
musikens skyddshelgon. Vid premiären i Rom 1934 gjorde den stor succé.<br />
1954 skulle den sättas upp i Rio de Janeiro under kompositörens ledning<br />
men Refice avled under en tidig morgonrepetition. Cecilia finns att lyssna till<br />
på Youtube och musikstreamingtjänster.<br />
Terminator<br />
kom till Rom<br />
För en tid sedan kom<br />
Arnold Schwarzenegger till<br />
Rom och deltog på en av<br />
påvens audienser. Ett lyckat<br />
besök får man förmoda, då<br />
action stjärnan och tWillika<br />
exguvernören från Kalifornien<br />
twittrade om sin stora respekt<br />
och beundran för påven.<br />
43<br />
allmänna audienser höll<br />
påve Franciskus under<br />
2016 på Petersplatsen<br />
och i Paulus VI:s audienshall. Sammanlagt deltog 762 000<br />
människor och fick samtidigt lyssna till påvens undervisning i<br />
den katolska tron.<br />
Totalt var det nästan 4 miljoner människor som deltog under<br />
2016 vid påvliga audienser, mässor, Angelus och Regina Coeli.<br />
Mantiljer i olika färger<br />
Spetsslöjan som man kan se kvinnor<br />
bära då de går i mässan är<br />
ursprungligen en spansk tradition<br />
och kallas för mantilj. På nätbutiken<br />
Veils by Lily, som levererar<br />
över hela världen, finns ett stort<br />
utbud av mantiljer i olika färger<br />
och utformning, för den som är<br />
intresserad. (www.veilsbylily.com)<br />
De katolska biskoparna<br />
i Förenta Staterna förklarar i en deklaration att kyrkan för<br />
närvarande upplever den värsta förföljelsen i kristenhetens<br />
historia, meddelar Svenska Dagbladet.<br />
Förföljelsen av kyrkan och av Gud fortsätter med<br />
oförminskad vildhet i den ateistiska materialismens länder,<br />
heter det i deklarationen. Våra katolska bröder förnekas<br />
bekännelsefriheten och friheten att utöva sin religion. I<br />
vissa länder har de även berövats rätten att existera och<br />
de hetsas till döds i ett grymt och tyst utrotningskrig.<br />
Det är inte ofta minusgrader i Rom, men i januari frös vattnet i<br />
fontänerna på Petersplatsen till is.<br />
Följ Katolskt magasin på<br />
Facebook så blir du<br />
automatiskt uppdaterad med<br />
information från redaktionen<br />
Foto: Charlotta Smeds<br />
katolskt magasin | 9
nyhetsnotiser<br />
Nyfödd baby lämnades<br />
i katolsk kyrka<br />
Den 4 januari hittades ett<br />
nyfött barn på trappan till St<br />
Pauls katolska domkyrka i<br />
staden St Paul i Minnesota.<br />
Det var kyrkvaktmästaren<br />
Nathan Leonhardt som fann<br />
barnet vid 18-tiden på kvällen<br />
då han skulle stänga kyrkan<br />
efter mässan. Babyn låg i en<br />
tvättkorg innanför kyrkporten.<br />
Leonhardt tog kontakt<br />
med polisen och i väntan på<br />
polis och ambulans döptes<br />
den lille gossen av kyrkoherden,<br />
f John Ubel. Pojken<br />
döptes till Nathan John och<br />
ambulanspersonalen konstaterade<br />
snabbt att han var fullt<br />
frisk och i gott skick. Nathan<br />
John har omhändertagits av<br />
socialtjänsten och kommer<br />
att adopteras av en katolsk<br />
familj.<br />
(Catholic Herald UK)<br />
Oslo katolska stift<br />
döms att betala 40,5<br />
miljoner<br />
Enligt domslut ska Oslo<br />
katolska stift betala tillbaka<br />
40,5 miljoner norska kronor<br />
till norska staten för påstådda<br />
oegentligheter i medlemsregister.<br />
Stiftet är inte enigt med<br />
domslutet.<br />
Stiftets administrativa<br />
ansvariga Lisa Wade säger<br />
att de är besvikna på domen.<br />
Hon påpekar att stiftet inte<br />
har försvarat den så kallade<br />
”telefonkatalogmetoden”<br />
som tidigare har använts<br />
vid medlemsregister. Sedan<br />
hösten 2014 har ingen registrerats<br />
vid Oslo katolska stift<br />
utan samtycke, berättar hon,<br />
och därför ses domen som<br />
oriktig. Återbetalning gäller en<br />
statsskuld baserad på åren<br />
2011-2015 och stiftet anser<br />
inte att de har fått för stort<br />
statligt stöd under denna<br />
period. Stiftet har ännu inte<br />
beslutat om det kommer att<br />
överklaga domen.<br />
(Vatikanradion)<br />
Allvarliga problem i länder med<br />
dödshjälp visar statistiken<br />
Utvecklingen av dödshjälp<br />
och assisterat<br />
självmord i de länder<br />
som legaliserat det har<br />
blivit en katastrof, varnar<br />
experter. Regelverket<br />
fungerar inte och<br />
antalet fall ökar, inte<br />
bara för obotligt sjuka.<br />
Regeringarna i de australiensiska<br />
delstaterna Victoria<br />
och New South Wales<br />
har kungjort att man planerar<br />
att legalisera assisterat<br />
självmord, vilket delstaten<br />
South Australia nyligen röstade<br />
mot.<br />
Professor Margaret Somerville,<br />
vid institutionen<br />
för medicin på University<br />
of Notre Dame i Sydney,<br />
bodde och arbetade under<br />
40 år i Kanada och var<br />
en framträdande röst mot<br />
läkarassisterat självmord<br />
Finlands riksdag debatterar dödshjälp<br />
I Finland har ett medborgarinitiativ<br />
om att<br />
ta upp frågan om laglig<br />
dödshjälp i riksdagen<br />
samlat de 50 000 underskrifter,<br />
som krävs<br />
för att initiera en parlamentarisk<br />
debatt.<br />
Medborgarinitiativet<br />
drivs av den förre riksdagsledamoten<br />
Esko<br />
Olavi Seppänen från<br />
vänsterpartiet.<br />
Den dödshjälpsförespråkande<br />
lobbygruppen Exitus,<br />
har varit aktiv sedan början<br />
av 1990-talet, och allmänheten<br />
är till två tredjedelar<br />
för dödshjälp, medan opinionen<br />
för och emot är jämn<br />
inom läkarkåren, enligt nyhetstjänsten<br />
BioEdge.<br />
Som i alla finska medborgarinitiativ<br />
innehåller initiativet<br />
ett förslag till ny lag. I<br />
detta fall är den att tillåta<br />
dödshjälp för människor<br />
som lever med en ”obotlig<br />
dödlig sjukdom och förväntas<br />
dö inom snar framtid”.<br />
Antalet underskrifter<br />
överstiger nu 62 000, vilket<br />
kan betyda att ett lagförslag<br />
läggs fram och att riksdagen<br />
voterar om det.<br />
i den kanadensiska debatten.<br />
Hon framhåller att förespråkares<br />
yttranden om<br />
att verksamheten fungerar<br />
säkert i de länder där dödshjälp<br />
är lagligt inte klarar<br />
grundläggande granskning.<br />
– Överallt där det har<br />
lagstiftats om läkarassisterat<br />
självmord och dödshjälp<br />
har man mycket allvarliga<br />
problem, säger hon.<br />
I Quebec i Kanada, som<br />
legaliserade läkarassisterat<br />
självmord i december 2015,<br />
visar en färsk rapport över<br />
de första sju månaderna att<br />
262 människor dött genom<br />
läkarassisterat självmord –<br />
nära tre gånger så många<br />
som tidigare förutspåtts av<br />
provinsens hälsominister. I<br />
21 av fallen hade läkarna<br />
inte följt lagen, i 18 saknades<br />
utlåtande från en oberoende<br />
läkare, i två fall konstaterades<br />
det att personen<br />
kanske inte var döende, och<br />
i ett fall var det inte konstaterat<br />
att personen hade någon<br />
allvarlig sjukdom.<br />
– Om man inte kan få läkare<br />
att följa lagen när den<br />
är ny, vilket hopp finns då<br />
när man väl har vant sig vid<br />
den? undrar professor Sommerville.<br />
– Förespråkarna hävdar<br />
att assisterat självmord blir<br />
sällsynt – 262 fall i Kanada<br />
på bara sju månader är inte<br />
sällsynt. Officiellt sker cirka<br />
fyra procent av alla dödsfall<br />
i Belgien och Nederländerna<br />
genom dödshjälp eller<br />
assisterat självmord. I Australien<br />
skulle det innebära<br />
cirka 6 000 sådana dödsfall<br />
per år. Jag kallar inte det för<br />
sällsynt, säger Margaret Somerville.<br />
(Respekt)<br />
Enligt det finska läkarförbundets<br />
ordförande<br />
Heikki Palve motsätter sig<br />
majoriteten av landets palliativläkare,<br />
som arbetar<br />
med döende patienter, legalisering<br />
av dödshjälp. En<br />
undersökning om inställning<br />
till dödshjälp bland<br />
läkare 2010 kom fram att<br />
mer utbildning i palliativ<br />
vård skulle minska efterfrågan<br />
på dödshjälp, enligt<br />
läkarna, och förbättra deras<br />
kompetens att hantera<br />
svåra utmaningar inom palliativ<br />
vård.<br />
(Respekt)<br />
10 | katolskt magasin
nyhetsnotiser<br />
Trump lyckönskades av påven<br />
Inför Donald Trumps<br />
installation som USA:s<br />
president den 20 januari<br />
sände påve Franciskus<br />
en personligt<br />
hälsning till den nye<br />
världsledaren:<br />
”Inför er installation som<br />
Förenta staternas fyrtiofemte<br />
president sänder jag<br />
mina hjärtliga lyckönskningar<br />
och försäkran om<br />
mina böner att allsmäktige<br />
Gud ska ge er visdom och<br />
styrka i utövandet av ert<br />
höga ämbete. I en tid då vår<br />
mänskliga familj drabbas<br />
av allvarliga humanitära<br />
kriser, som kräver framsynt<br />
och enat politiskt ansvar,<br />
ber jag om att era beslut<br />
ska styras av de rika andliga<br />
och etiska värden som<br />
har format det amerikanska<br />
folkets historia och ert lands<br />
Nytt avtal om andlig vård inom<br />
kriminalvården<br />
Kriminalvården har<br />
under hösten gjort en<br />
upphandling för samordningen<br />
av den andliga<br />
vården på landets<br />
häkten och anstalter.<br />
Myndigheten har nyligen<br />
tecknat ett tvåårsavtal<br />
med Sveriges<br />
kristna råd som vunnit<br />
upphandlingen.<br />
Föbönsämne. President Trump lyckönskades av påve Franciskus.<br />
engagemang för främjandet<br />
av mänsklig värdighet och<br />
frihet i hela världen. Må<br />
Amerikas storhet under ert<br />
ledarskap fortsätta att mätas<br />
framför allt för sin omsorg<br />
av de fattiga, utstötta<br />
och de behövande, som<br />
liksom Lasarus står vid vår<br />
dörr. Med dessa känslor ber<br />
jag Herren att ge er och er<br />
familj och hela det älskade<br />
amerikanska folket sin välsignelser<br />
av fred, harmoni<br />
och all materiell och andlig<br />
välgång.<br />
Franciscus pp”<br />
(Vatikanradion)<br />
Den andliga vården inom<br />
Kriminalvården innebär<br />
att pastorer, präster, diakoner<br />
och imamer från olika<br />
trossamfund förordnas till<br />
Nämnden för Andlig Vård<br />
(nav). Under många år har<br />
Sveriges kristna råd ansvarat<br />
för den kristna samordningen<br />
vilket bland annat<br />
inneburit rekrytering och<br />
utbildning av medarbetare.<br />
Med åren har verksamheten<br />
vuxit och då beloppet<br />
numera överstiger summan<br />
för direktupphandling har<br />
avtalet sagts upp och den<br />
andliga vården blev under<br />
hösten föremål för en offentlig<br />
upphandling. Nyligen<br />
skrev Kriminalvården<br />
och Sveriges kristna råd<br />
under ett tvåårsavtal som<br />
började gälla vid årsskiftet.<br />
I avtalet ingår fler uppgifter<br />
än vad Sveriges kristna<br />
råd tidigare utfört, exempelvis<br />
att teckna lokala avtal<br />
med olika församlingar<br />
samt att tillhandahålla expertis<br />
i religiösa frågor. Oavsett<br />
vilken religion man tillhör<br />
ska man kunna vända<br />
sig till nav-konsulenterna<br />
med frågor, säger Gunilla<br />
Nilsson, kvalificerad handläggare<br />
på Kriminalvården.<br />
I den nya upphandlingen<br />
finns också ett säkerhetsskyddsavtal<br />
som innebär att<br />
alla nav-medarbetare ska<br />
registerkontrolleras av Säkerhetspolisen<br />
(Säpo). Alla<br />
ska också genomgå en introduktionsdag<br />
som handlar<br />
om Kriminalvårdens värdegrund<br />
och samtalsmetodik.<br />
(SKR)<br />
Foto: White House<br />
Falska ”påve-citat”<br />
sprids på nätet<br />
Under de senaste två åren<br />
har det spridits falska citat<br />
och historier om påve Franciskus<br />
uppfattning om islam.<br />
Han påstås bland annat<br />
efterlysa en sammanslagning<br />
av kristendom och islam, ett<br />
påstående som är falskt.<br />
Historien förtäljer att<br />
Franciskus under en audiens<br />
ska ha sagt: ”Jesus Kristus,<br />
Mohammed, Jehova, Allah.<br />
Dessa är alla namn som<br />
används för att beskriva en<br />
enhet som är klart densamma<br />
över hela världen. I århundraden<br />
har blod utgjutis i onödan<br />
på grund av en önskan att<br />
segregera vår tro.”<br />
Påven påstås också ha<br />
sagt: ”Vi kan åstadkomma<br />
mirakulösa saker i världen<br />
genom att slå samman vår<br />
tro, och tiden för en sådan<br />
rörelse är nu.”<br />
Vatikanens talesman<br />
Greg Burke berättar för Associated<br />
Press att citaten är<br />
fabricerade och historierna<br />
falska. En sökning på Internet<br />
avslöjar att dessa falska citat,<br />
och olika versioner av dem,<br />
spridits och delats på många<br />
webbplatser sedan 2015.<br />
(Catholic Herald)<br />
Martin Luther pryder<br />
Vatikanens frimärke<br />
Om du får ett vykort från<br />
Vatikanen i år, bli inte förvånad<br />
om du då får se Martin<br />
Luthers ansiktet.<br />
Ufficio Filatelico e Numismatico<br />
som ansvarar för frimärksutgivningen<br />
i Vatikanen<br />
har bekräftat att Martin Luther<br />
kommer att finnas med på<br />
ett av deras frimärke under<br />
20<strong>17</strong>. Till de tidigare mer<br />
ovanliga frimärksmotiven från<br />
Vatikanen hör Charlie Chaplin<br />
och Berlinmurens fall,<br />
(LifeSiteNews)<br />
katolskt magasin | 11
aktuellt<br />
Kyrkbygget i Södertälje<br />
Byggstart. Den <strong>17</strong> december 2016 välsignades grundstenen inför byggstarten<br />
av den nya kyrkan i Södertälje. Kaldéerna ser fram emot att kyrkan<br />
ska stå färdig i slutet av innevarande år. Budgeten är strikt, men Stockholms<br />
katolska stift strävar efter att ge de orientaliska katolikerna största möjliga<br />
kyrkorum och största möjliga lokaler för undervisning och andra aktiviteter.<br />
Foto: Martin Elia<br />
Jungfru Maria kyrka tar form<br />
På grund av kriget i Syrien och förföljelserna av kristna i Mellanöstern<br />
har ett stort antal orientaler kommit till Sverige under de senaste<br />
åren. I deras gamla hemtrakter har många kaldéiska kyrkor<br />
förstörts av bland andra terrorgruppen IS. Många av flyktingarna<br />
har bosatt sig i Södertälje, något som ökat behovet av en ny kyrka<br />
och ett nytt center för församlingens aktiviteter.<br />
Projektet har engagerat många människor<br />
i Stockholms katolska stift, från<br />
biskop Anders till ekonomiavdelningen,<br />
byggföretag och församling. Den<br />
kaldéiska församlingen har flera personer<br />
som arbetar med fundraising i den<br />
egna gruppen, och stiftet har dessutom<br />
två anställda som också arbetar deltid<br />
med att finna ekonomiska medel,<br />
Jadranka Magnusson, på ekonomiavdelningen,<br />
samt Benedicta Lindberg på<br />
Respekt.<br />
Jungfru Maria kyrka och Kaldéiskt<br />
kulturcentrum finansieras av gåvor. De<br />
flesta regelbundna gåvor kommer från<br />
kaldéerna själva, men det finns också<br />
andra i stiftet som bidrar mer eller<br />
mindre regelbundet. De största bidragen<br />
kommer från utlandet, främst från<br />
Tyskland.<br />
– Ärkestiftet Köln är en framstående<br />
donator och sedan naturligtvis<br />
vår samarbetspartner Bonifatiuswerk,<br />
som förmedlar vad tyska katoliker ger<br />
till oss medbröder och systrar i Norden.<br />
Sedan har vi även fått bidrag från<br />
den svenska myndigheten Statens Stöd<br />
för Trossamfund, vilket nog inte kan<br />
betecknas som gåva, men det är bara<br />
en liten del i det hela, förklarar Benedicta<br />
Lindberg.<br />
Benedicta Lindberg tycker att det är<br />
skönt att bygget nu kommit igång:<br />
– Nu känns det väldigt definitivt<br />
och det är mycket bra, särskilt som<br />
projektet har fått vänta så länge på<br />
möjlig finansiering och många inom<br />
12 | katolskt magasin
aktuellt<br />
den kaldéiska församlingen har börjat<br />
misströsta.<br />
Hon poängterar dock att även om<br />
kyrkan och kulturcentret har börjat<br />
byggas är insamlingen av medel ännu<br />
inte färdig:<br />
– Nu kommer fakturorna in och<br />
de måste betalas, något som vi ännu<br />
inte har tillräckligt mycket pengar till.<br />
Därtill kommer nya delprojekt, som<br />
finansieringen av de specialtillverkade<br />
konstnärliga fönstren, kyrkbänkarna<br />
och ett klocktorn som ska stå bredvid<br />
kyrkan. Senare tillkommer även planteringarna<br />
runt kyrkan.<br />
Krucifixet färdigt<br />
Kyrkans krucifix tillverkas av syster<br />
Karla i kommuniteten Marias lamm i<br />
Lannavaara. Redan i januari 2016, efter<br />
att biskop Anders besökt systrarna,<br />
skrev han och frågade syster Karla om<br />
hon kunde snida ett krucifix och en<br />
staty av Jungfru Maria med Jesusbarnet<br />
till den nya kyrkan.<br />
– Det är ett stort privilegium och<br />
jag har bett till Jesus, Maria och Josef<br />
att de ska styra mitt hjärta, huvud och<br />
mina händer, säger syster Karla till Katolskt<br />
magasin.<br />
Att snida inspirerar henne till bön<br />
och bönen gör snideriet möjligt för<br />
henne, förklarar hon. Krucifixet är nu<br />
färdigt och hon ska börja med Maria<br />
och Jesusbarnet.<br />
– Det är mycket vackert att få stå<br />
framför Jesus och Maria och låta dem<br />
gestaltas framför mina ögon, ur stora,<br />
tunga otympliga träklossar utan att jag<br />
förstår hur. Alla Marias lamms böner<br />
och allt arbete är till för själars frälsning<br />
här i Skandinavien. Må också<br />
detta vara ett litet bidrag till det, Gud<br />
till ära! säger syster Karla.<br />
Enkla former<br />
Redan från början var budgetramarna<br />
för kyrkbygget strikta men trots de<br />
sparsamma ekonomiska resurserna<br />
önskar stiftet ge de orientaliska katolikerna<br />
största möjliga kyrkorum och<br />
största möjliga lokaler för undervisning<br />
och andra aktiviteter.<br />
– Många har synpunkter på kyrkans<br />
mörka färg och enkla formgivning.<br />
Arkitektens motivation är att de<br />
enkla formerna ska bidra till att kyrkobyggnaden<br />
blir långsiktigt hållbar<br />
med låga driftkostnader, förklarar Benedicta<br />
Lindberg.<br />
Det bekräftas av arkitekt Anna Axberg,<br />
som säger till Katolskt magasin<br />
att det var viktigt att arbeta med enkla<br />
geometrier och en enkel och rationell<br />
planlösning:<br />
– När det gäller lokalprogrammet<br />
har det utvecklats i dialog med kaldéerna.<br />
Trä i fasader och kyrkorum är<br />
valda för att trä är ett äkta material,<br />
överkomligt i pris. Vidare har förutsättningar<br />
på platsen påverkat byggnadens<br />
form. Tomten är kuperad och<br />
byggnaden har placerats så högt som<br />
möjligt, där marken är relativt plan.<br />
Inspiration till den mörka kulören<br />
kommer från de äldsta bevarade träkyrkorna<br />
i Norden. Virket i dessa har<br />
över tiden mörknat till en färgskala<br />
som spänner mellan brunt och nästan<br />
svart.<br />
– Flera av dessa kyrkor byggdes<br />
också med knappa medel och i enkla<br />
geometriska former, påpekar Benedicta<br />
Lindberg.<br />
Mötesplats<br />
Det kaldéiska kulturcentret kommer<br />
att bli en mötesplats för många människor.<br />
Barn kommer att få trosundervisning<br />
och få möjlighet att träffa<br />
jämnåriga med samma bakgrund.<br />
Nyanlända kommer att få möta det<br />
nya hemlandets kultur och språk, men<br />
också kunna träffa släkt och grannar<br />
för att tillsammans fira de kaldéiska<br />
högtiderna. Här kommer finnas plats<br />
för ungdomssamlingar och andakt.<br />
Benedicta Lindberg tror att den nya<br />
kyrkan kommer att ge ett uppsving<br />
både för kaldéernas pågående engagemang<br />
och även möjliggör nya.<br />
– Nu trängs kaldéerna i små lokaler<br />
och ändå har de mycket och välorganiserad<br />
verksamhet på gång. En välfungerande<br />
mötesplats bidrar till en positiv<br />
anda och till integration. Kyrkan är<br />
tillägnad Jungfru Maria och vi hoppas<br />
att den nya Mariahelgedomen blir ett<br />
mål för pilgrimsvandringar. Kyrkan<br />
ska även vara en symbol för enheten<br />
mellan alla katoliker och andra kristna<br />
som här kan samlas under Jungfru<br />
Marias beskydd.<br />
Bitte Assarmo<br />
Martin Elia:<br />
”Här känner vi trygghet”<br />
Martin Elia är uppvuxen i Kirkuk i<br />
Irak och har examen i arkitektur från<br />
University of Technology i Bagdad.<br />
För sina tjänster i Project Holy Heart<br />
of Jesus-katedralen i Kirkuk har Martin<br />
tagit emot en medalj från påven<br />
Johannes Paulus II.<br />
Han kom till Sverige i slutet av<br />
2000, och har bott i Södertälje sedan<br />
2001. Samma år ritade han hallen<br />
och kyrkan i Österns assyriska kyrka<br />
i Fittja, Stockholm. Martin Elia är<br />
medlem i kaldéernas byggnadskommitté<br />
och arbetar med fundraising,<br />
och han är mycket glad åt att bygget<br />
nu kommit igång.<br />
– Jag känner mig som en pappa<br />
som väntat på sitt barn i tolv år, säger<br />
han.<br />
Ambitionen är att den nya kyrkan<br />
och kulturcentret ska bidra till trygghet<br />
och gemenskap för människor som<br />
flytt från krig och förföljelser. Den<br />
kaldéiska församlingen spelar också<br />
en viktig roll i Södertäljes integrationsprocess,<br />
menar han:<br />
– Jag fick själv mitt första jobb genom<br />
kontakter i församlingen. Jag fick<br />
min första praktikplats genom kyrkan.<br />
Jag kunde ingen svenska men en<br />
person i kyrkan såg att jag hade<br />
kunskaper. På den kontakten har jag<br />
kunnat bygga hela min karriär.<br />
Han tror att den nya kyrkan, och<br />
de nya lokalerna, bättre kommer<br />
att spegla församlingens behov och<br />
framtida aktiviteter. Dessutom kommer<br />
man nu att kunna säkerställa<br />
ungdomsverksamheten för framtiden.<br />
Det är viktigt, inte minst med tanke<br />
på hur det ser ut i kaldéernas tidigare<br />
hemländer, menar han.<br />
– Det är en hopplös situation för<br />
kristna. Det är så många kaldéer<br />
som kommer hit från Irak och Syrien,<br />
länder där våra egna kyrkor blivit<br />
förstörda. Här känner vi trygghet och<br />
här kan vi fostra våra barn i vår egen<br />
tro, säger Martin Elia.<br />
Bitte Assarmo<br />
katolskt magasin | 13
aktuellt<br />
Moder Agnes, kontroversiell karmelitsyster:<br />
”Västvärlden har<br />
underblåst våldet<br />
i Syrien”<br />
Den katolska nunnan moder Agnes säger<br />
att media ljuger om det som händer<br />
i Syrien vilket gett henne många<br />
fiender. Men hon står på sig och kallar<br />
det som pågår ett folkmord.<br />
Moder Agnes Mariam de la Croix, även kallad<br />
moder Agnes, föddes som Maire Fadia Laham<br />
i Beirut, Libanon 1952. Hennes pappa var palestinier<br />
och flydde från Nasaret 1948, då Israel<br />
skapades, och hennes mamma var libanes.<br />
Agnes utbildades av franska nunnor men efter<br />
skolans slut reste hon runt i världen och levde<br />
som en hippie under två år, tills hon i Nepal tog<br />
emot en gudomlig uppenbarelse.<br />
Efter att ha upplevt Guds närvaro bestämde<br />
hon sig för att bli nunna och 1971 gick hon<br />
med i Karmelitorden där hon hjälpte familjer<br />
som tvingats fly på grund av inbördeskriget i<br />
Libanon. 1992 godkände de religiösa myndigheterna<br />
att moder Agnes arbetade inom den<br />
melkitiska grekisk-katolska kyrkan. Två år<br />
senare flyttade hon till Syrien för att återställa<br />
klostret Sankt James i Qara, 95 kilometer norr<br />
om Damaskus, och där har hon jobbat sedan<br />
dess. I och med kriget förändrades hennes arbete<br />
och sedan januari 2012, då ett icke-våldsligt<br />
och gräsrotsbaserat syriskt initiativ mot yttre<br />
inblandning och militär intervenering skapades<br />
– Mussalaha (Försoning) Rörelsen – har moder<br />
Agnes outtröttligt jobbat med försoningsarbete.<br />
Västs egen agenda<br />
Via Skype berättar moder Agnes att det syriska<br />
upproret började med fredliga protester i mars<br />
2011 men att de tyvärr snabbt blev våldsamma.<br />
– I början var många rebeller syrier och de<br />
hade en god vilja men med tiden blev de infiltrerade<br />
av människor utifrån. Det var västvärlden<br />
som underblåste våldet för att skapa en förevändning<br />
för en militär intervention och omformning<br />
av Syrien. Man hade en egen agenda<br />
och ville förstöra Syrien som en livskraftig stat.<br />
Men varje stat har rätt till nationell suveränitet<br />
och president Assad är vald av folket så kapningen<br />
av Syrien är ett brott, och framförallt en<br />
enorm tragedi, säger moder Agnes.<br />
Ett dokument som publicerats av Wikileaks<br />
– och som skrevs 2006, alltså långt innan oroligheterna<br />
i Syrien började – där usa:s dåvarande<br />
ambassadör i Damaskus, William Roebuck,<br />
gav diverse förslag rörande hur man skulle destabilisera<br />
Syrien styrker det hon säger.<br />
Moder Agnes stryker absolut inte president<br />
Assad medhårs, likväl finns det många som anklagar<br />
henne för att vara ett språkrör för den<br />
syriska regeringen, vilket hon själv tycker är<br />
absurt. Hon har flera gånger uttalat sig kritiskt<br />
mot Assad, som i november 2011 då hon skrev<br />
14 | katolskt magasin
navigering<br />
Foto: Susan Dirgham<br />
ett offentligt brev till presidenten där hon uttryckte<br />
sin upprördhet över behandlingen av<br />
lasarettspatienter och fångar. Ett brev som publicerades<br />
i Vatican Insider.<br />
– Jag är ingen politiker utan ägnar mig åt<br />
andliga frågor, så jag tar inte ställning för någon<br />
part men jag tar ställning mot orättvisor<br />
och våld. Jag jobbar med försoningsarbete genom<br />
Mussalaha-initiativet och jag pratar med<br />
alla parter och det är många som upprörs över<br />
det, förklarar hon.<br />
Moder Agnes menar att den vilseledande<br />
propagandan som förs om Syriens krig bara<br />
hjälper is och andra radikala grupper.<br />
– Vi är vana vid en tuff regering, med övervakning<br />
från underrättelsetjänsten, men att<br />
man förespråkar något som är mycket värre,<br />
det kan jag inte förstå.<br />
Kemisk attack i Ghouta<br />
Moder Agnes kritik mot hur kriget framställs,<br />
och hennes försvar för president Assads rätt att<br />
sitta kvar vid makten, har gett henne många<br />
fiender. Bland annat har hon anklagats för att<br />
ha konspirerat med den syriska regeringen om<br />
att lura in den franske reportern Gilles Jacquier<br />
i en dödsfälla år 2012. Den döde reporterns fru<br />
har tillsammans med två kolleger till sin avlidne<br />
man skrivit en bok där de anklagar moder<br />
Agnes för delaktighet i mordet. I respons har<br />
moder Agnes stämt författarna för förtal.<br />
Det som främst gjort moder Agnes internationellt<br />
känd var när hon påstod att videofilmer<br />
som spridits om den kemiska attacken<br />
i Ghouta 21 augusti 2013 var fabricerade. Efter<br />
att ingående har studerat filmerna menade<br />
moder Agnes att det var flera saker som inte<br />
Kamp för försoning.<br />
Sedan januari 2012 har<br />
moder Agnes Mariam de la<br />
Croix arbetat oförtrutet för<br />
försoningsarbetet i Syrien.<br />
2014 nomierades hon och<br />
fredsrörelsen Mussalaha<br />
till Nobels fredspris av den<br />
tidigare fredspristagaren<br />
Maired Maguire, som här<br />
ses vid moder Agnes sida<br />
vid en fredskonferens i<br />
Damaskus 2013.<br />
katolskt magasin | 15
aktuellt<br />
stämde. Hon skrev en rapport på 50 sidor som<br />
hon lämnade till Förenta Nationerna i Genevé<br />
och hon reste även iväg på en internationell föreläsningsturné.<br />
– Jag säger inte att kemiska medel inte har<br />
använts, för det har det, men jag insisterar på<br />
att filmerna som spridits är tillverkade i förväg,<br />
för att ge en förevändning för utländsk intervenering,<br />
säger moder Agnes.<br />
Det uppskattas att uppåt 1 300 människor<br />
dog i den kemiska attacken som media i väst<br />
påstod hade utförts av den syriska regimen.<br />
Men efter en tid kom forskare, från bland annat<br />
The Centre for Research on Globalization i<br />
Canada, men också fn:s tidigare vapeninspektör<br />
Richard Lloyd, fram till att det inte var troligt<br />
att den syriska regeringen utfört attacken<br />
utan att den med stor sannolikhet istället utförts<br />
av rebeller.<br />
En kapad revolution<br />
Det är den här helt vilseledande informationen<br />
som moder Agnes vänder sig emot då den är<br />
destruktiv och försvårar fredliga lösningar:<br />
– Och omvärlden fortsätter att upprätthålla<br />
en internationell konflikt som vanliga syrier<br />
inte har något med att göra. Människor jag<br />
möter säger att omvärlden har svikit dem, att<br />
deras revolution har blivit kapad och att man<br />
bara förstör landets resurser.<br />
Moder Agnes nämner också sin besvikelse<br />
över fn, som hon menar är en maktlös institution<br />
som idag är nästan helt styrd av usa och<br />
dess allierade.<br />
– Det hade kunnat vara en bra institution<br />
men den måste vara fri. Som det nu ser ut visar<br />
fn ingen som helst vilja till viktiga åtaganden<br />
förutom vissa rutinuppdrag. Och det har varit<br />
likadant i andra konflikter, som för Palestina,<br />
Irak och Libanon.<br />
Moder Agnes är också väldigt kritisk till<br />
sanktionerna mot Syrien som hon menar bara<br />
skapar isolering och brist på viktiga varor.<br />
– Dessutom stöder eu (omedvetet) is när de<br />
köper deras olja och de förstör det ekologiska<br />
systemet vilket även för med sig sjukdomar.<br />
Det här är helt enkelt ett folkmord.<br />
När jag frågar moder Agnes vad hon önskar<br />
skulle ske i Syrienfrågan kommer hennes svar<br />
snabbt och utan tvekan.<br />
– Vi hoppas att det internationella samhället<br />
vill ge tillbaka självbestämmandet till det<br />
syriska folket.<br />
Anna Sternfeldt<br />
Fredsmäklare. I sitt<br />
arbete för försoning har<br />
moder Agnes rest mycket.<br />
2013 var hon i Australien<br />
på en föreläsningsturné<br />
i ett försök att försona<br />
syriska australiensare, av<br />
vilka somliga stöttade den<br />
militära oppositionen och<br />
andra inte.<br />
Foto: Susan Dirgham<br />
16 | katolskt magasin
aktuellt<br />
Cans 4 Christmas i Nya Zeeland<br />
“Vi vill att initiativet ska spridas”<br />
I <strong>Km</strong> 12/2016 berättade vi om initiativet<br />
Cans 4 Christmas I Auckland, Nya<br />
Zeeland. Vi har intervjuat Bill Hadnett,<br />
som tog initiativ till projektet för att<br />
hjälpa utsatta och fattiga familjer.<br />
Bill Hadnett bor i Auckland med sin hustru och<br />
deras två barn, Marianna och Rosamaria. Som<br />
liten gick han i katolsk skola, och det gör han<br />
fortfarande; de senaste tio åren har han arbetat<br />
som lärare i ett par katolska skolor.<br />
Han älskar sitt land och sin stad men är bekymrad<br />
över den ökade fattigdomen.<br />
– Levnadsstandarden har sjunkit betydligt<br />
och särskilt beklämmande är det att så många<br />
barnfamiljer har det svårt.<br />
2015 tog Bill Hadnett initiativet till projektet<br />
Cans 4 Christmas som ett led i att försöka<br />
hjälpa de utsatta. Redan då hade han insett att<br />
de reella behov som finns inte tillgodoses av det<br />
allmänna, säger han till <strong>Km</strong>.<br />
– Jag ville arrangera något som var enkelt<br />
att genomföra. Tanken med matkonserver kom<br />
till för att jag ville hitta ett enkelt sätt att kunna<br />
ge till behövande. Att samla konserver är något<br />
konkret, och vad är mer konkret än mat?<br />
Starkt engagemang<br />
Det första året anordnade man en skoldag fri<br />
från skoluniform – en så kallad mufti day –<br />
och lät eleverna ”betala” för dagen med varsin<br />
konservburk. Resultatet blev över 4 000<br />
insamlade konserver och ett stort engagemang<br />
från både föräldrar och barn.<br />
2016 utökade man verksamheten till att<br />
också samla in konservburkar från allmänheten,<br />
något som varit populärt både i de lägre<br />
och de högre skolklasserna. Bill Hadnett menar<br />
att insamlingen är ett led i tanken att Katolska<br />
kyrkan är en tjänande kyrka.<br />
– Det är grundläggande för hela kyrkan. Vi<br />
har alla en plikt att inte bara vara medvetna om<br />
att det finns människor som har det svårt utan<br />
att också göra något åt det. Katolska kyrkan<br />
är inte en ansiktslös kyrka som bara finns där<br />
i form av ett kyrkorum på söndagarna – det är<br />
vi, folket, som är kyrkan. Och de flesta människor<br />
vill verkligen hjälpa men vet kanske inte<br />
riktigt hur. Det här blev ett enkelt och smidigt<br />
sätt för dem att engagera sig, säger Bill.<br />
Det första året deltog 16 katolska skolor i<br />
projektet. 2016 deltog 20 skolor och man fick<br />
ihop över 8 000 konserver och andra torrvaror,<br />
till ett värde av motsvarande 70 000 kronor.<br />
Lagom till jul delades maten ut till hundratals<br />
familjer i Auckland, via ett par katolska välgörenhetsinrättningar.<br />
Hoppas på spridning<br />
Nu planerar Bill Hadnett och de andra eldsjälarna<br />
redan för nästa jul:<br />
– Det här är något som ska återkomma årligen.<br />
Och jag räknar med att det ska bli större<br />
för varje år, säger han entusiastiskt till <strong>Km</strong>.<br />
Bills långsiktig plan är att sprida initiativet<br />
över hela Nya Zeeland. Genom nyhetsbrev och<br />
en hemsida, där människor kan donera pengar,<br />
gör han Cans 4 Christmas känt för den breda<br />
allmänheten även utanför Auckland. Och han<br />
är övertygad om att det kommer att lyckas.<br />
– Det är enkelheten i det som gör att det blir<br />
smidigt för andra att följa efter. Det kommer<br />
alltid att finnas behövande. De 11 000 konserver<br />
vi samlade in julen 2016 räckte inte ens till<br />
alla i Auckland. Men vi är många som både vill<br />
och kan ge. Det här är ett sätt att göra det, och<br />
att visa kristen solidaritet med utsatta människor.<br />
Jag uppmuntrar alla att ordna egna insamlingar<br />
för de hungrande.<br />
Bitte Assarmo<br />
Jultomte. Bill Hadnett<br />
tog initiativ till insamling<br />
av matkonserver för att<br />
dela ut bland nödlidande i<br />
Auckland, Nya Zeeland. Nu<br />
hoppas han att hjälparbetet<br />
ska sprida sig till andra<br />
städer.<br />
katolskt magasin | <strong>17</strong>
18 | katolskt magasin
Katolsk<br />
fristad<br />
hotad<br />
Hit kommer utsatta kvinnor som saknar<br />
livets mest basala förnödenheter.<br />
De får tak över huvudet, mat, trygghet<br />
och gemenskap. Men nu riskerar de att<br />
mista sin fristad.<br />
I Katolskt magasin 10/2015 berättade vi om<br />
Catholic Worker Farm i London, där hemlösa<br />
och utsatta kvinnor och barn får en fristad i Dorothy<br />
Days anda. Nu återvänder vi till farmen,<br />
där oro nu präglar vardagen. Den tidigare arrendatorn<br />
gick bort våren 2016 och nu vill ägaren,<br />
Guy’s and St. Thomas’ Hospital Trust, sälja<br />
gården med dess ägor och byggnader till högstbjudande<br />
entreprenör. 5 miljoner pund – cirka<br />
56 miljoner kronor – är priset och när kontraktet<br />
går ut i juli 20<strong>17</strong> är det fullt möjligt att den<br />
katolska oasen för kvinnor och barn kommer<br />
att byggas om till lyxlägenheter för välbärgade<br />
Londonbor.<br />
Kvinnorna som bor på Catholic Worker<br />
Farm har ingen möjlighet att få hjälp från det<br />
engelska samhället. Deras asylsituation är osäker.<br />
Många har flytt från misshandel och våld i<br />
hemmet, andra från hederskulturer, några har<br />
hämtats av män som har uppehållstillstånd men<br />
saknar själva giltiga papper. Och behovet av<br />
hjälp är skriande.<br />
– Just nu bor det elva kvinnor här, och sammanlagt<br />
nio kvinnor och barn i vårt andra hus<br />
som heter Mary House. Men vi får förfrågningar<br />
varje dag. Tyvärr tvingas vi säga nej på ş<br />
katolskt magasin | 19
grund av platsbrist, berättar volontären Lotta<br />
från Tyskland.<br />
Dröm om utbyggnad<br />
Hur länge kvinnorna stannar beror på hur<br />
lång tid det tar innan deras situation förändras.<br />
Vissa stannar bara några dagar, andra<br />
några månader. När vi besöker gården har en<br />
av kvinnorna just fått asyl och möjligheter till<br />
hjälp med boende från samhället, och hon ska<br />
flytta. Och varje gång någon lämnar gården<br />
kommer en ny gäst.<br />
Osäkerheten inför vad som kan komma att<br />
hända nästa år är stor och Scott Albrecht, föreståndare<br />
på gården, berättar för Katolskt magasin<br />
att han nu försöker hitta möjligheter att<br />
behålla gården.<br />
– Vi försöker få till stånd ett samtal med<br />
Guy’s and St. Thomas’, för att försöka förmå<br />
dem att stycka av gården. Då skulle vi kunna<br />
köpa huset och en del av ägorna med en tillhörande<br />
lada. Där vill vi bygga små lägenheter<br />
där vi kan ta in hela familjer. Som det ser ut<br />
nu så har vi ingen möjlighet att hjälpa hela<br />
familjer. Det innebär att de kvinnor som kommer<br />
hit, och som faktiskt har en god relation<br />
till sin man eller fästman, inte får ha mannen<br />
med sig.<br />
Anledningen är att de flesta av kvinnorna<br />
har genomlevt våldsamma förhållanden och<br />
inte ska behöva konfronteras med män. Men<br />
det finns också kvinnor som lever i ett gott förhållande<br />
– som en kinesisk kvinna som nyligen<br />
födde sitt och fästmannens barn – men som<br />
tvingas bo ensam medan fästmannen sover på<br />
gatorna i London.<br />
Fattiga eller rika<br />
Att flytta från gården är inget alternativ, säger<br />
Scott:<br />
– Vart skulle vi ta vägen? Vi kan aldrig få tag<br />
i ett likvärdigt hus, där vi kan ta emot så här<br />
många behövande, där vi kan odla egna grönsaker<br />
och ha samma utrymmen för stödsamtal<br />
och gruppgemenskap. Vi hoppas och tror att<br />
ägaren ska inse att de kan tjäna i stort sett lika<br />
mycket pengar på den andra delen av ägorna,<br />
även utan just vårt hus och vår trädgård.<br />
Hoppet ställer han till välvilliga donatorer<br />
och till att ägaren ska inse att det ändå går att<br />
göra en bra affär om gården avstyckas.<br />
– Som vi ser det handlar det om boende för<br />
fattiga eller bostäder för rika. Det borde inte<br />
vara något svårt val, säger Scott Albrecht.<br />
Text och foto: Bitte Assarmo<br />
Fri gemenskap. Kvinnorna<br />
som bor på gården<br />
har full frihet att komma<br />
och gå som de vill, men på<br />
onsdagarna måste de vara<br />
på plats för stormötet är<br />
obligatoriskt. Här tar Scott<br />
Albrecht upp alla tänkbara<br />
ämnen, från jämställdhet<br />
till praktisk juridisk information,<br />
men det händer också<br />
att man ser på film tillsammans<br />
eller bara umgås<br />
över en kopp kaffe.<br />
20 | katolskt magasin
Volontärer på Catholic Worker Farm:<br />
”Hjälpandet är en röd tråd<br />
i den kristna livsstilen”<br />
De är unga, de är troende kristna och de drivs av en vilja<br />
att hjälpa utsatta människor. Möt fyra volontärer på Catholic<br />
Worker Farm i London som alla lockats ut i världen för att<br />
låta tron ta sig uttryck i ett socialt engagemang.<br />
Ett sammansvetsat<br />
gäng. Olivia, Merle,<br />
Lotta och Wibke är alla<br />
volontärer på Catholic<br />
Worker Farm. Här lever<br />
de tillsammans med<br />
utsatta och fattiga kvinnor<br />
och hjälper till med<br />
allt från samtalsstöd till<br />
praktiska göromål. En<br />
erfarenhet som kommer<br />
att betyda mycket<br />
för framtiden, det är alla<br />
överens om.<br />
ş<br />
katolskt magasin | 21
Julen står för dörren när <strong>Km</strong> kommer till<br />
den katolska fristaden i Rickmansworth<br />
utanför London. En klass med högstadieelever<br />
från en närliggande skola har kommit<br />
på besök för att skänka en trave julklappar till<br />
barnen som vistas här, och i köket står föreståndaren<br />
Scott Albrecht och sorterar mjukisdjur<br />
tillsammans med några av volontärerna.<br />
Lotta Janzen, Olivia Voggel, Merle Bähner och<br />
Wibke Heinemann har alla kommit hit via ett<br />
katolskt volontärprogram i Tyskland, och de<br />
stortrivs.<br />
Lotta, som varit på gården längst och åker<br />
hem i början av 20<strong>17</strong>, säger:<br />
– Genom att leva med andra människor på<br />
det här sättet lär man sig visa hänsyn och vara<br />
tolerant. Vi gör ju allting tillsammans, Scott<br />
och vi volontärer och kvinnorna som bor här.<br />
Vi har städdagar, trädgårdsdagar och så vidare,<br />
och vi jobbar sida vid sida. Jag känner mig så<br />
hemma här – jag planerar redan att komma<br />
tillbaka om en tid.<br />
Tjejerna är runt tjugo år, och har valt att arbeta<br />
ett år som volontärer innan de fortsätter<br />
med sina studier. De arbetar mellan 9 och <strong>17</strong>,<br />
och alternerar om kvällstjänster och nattjour.<br />
De är lediga en kväll i veckan och varannan<br />
lördag. Alla är troende kristna, och två av dem<br />
– Olivia och Merle – är katoliker.<br />
Olivia planerar<br />
att utbilda<br />
sig till läkare och<br />
ville först inte<br />
lämna Tyskland<br />
utan tänkte börja<br />
studera på universitetet<br />
direkt.<br />
Men när hennes<br />
föräldrar föreslog<br />
att hon skulle ta<br />
Landsmaninnor.<br />
Olivia, Lotta, Wibke<br />
och Merle kommer<br />
alla från Tyskland.<br />
Volontärplatsen fick<br />
de via en katolsk<br />
volontärförmedling.<br />
För Merle var det en<br />
dröm att just komma<br />
till en katolsk fristad<br />
i Dorothy Days<br />
anda och när hon<br />
återvänder hem vill<br />
hon fortsätta att leva<br />
i någon form av kommunitet.<br />
ett år som volontär gick hon dem motvilligt till<br />
mötes.<br />
– Jag kunde inte alls tänka mig att leva så<br />
här men mina föräldrar, som själva arbetat som<br />
volontärer i några perioder, försäkrade mig att<br />
jag skulle ändra mig om jag bara kom iväg.<br />
Och det har jag gjort. Nu har jag varit här i<br />
tre månader och jag stortrivs. Dessutom är jag<br />
övertygad om att det här är en bra erfarenhet<br />
att ha den dag jag är färdigutbildad läkare, säger<br />
hon och tillägger:<br />
– Vi är en mycket sammansvetsad grupp volontärer<br />
här just nu, det känns bra.<br />
Wibke håller med.<br />
– Kvinnorna vi möter här har gått igenom<br />
fruktansvärda saker, och när de berättar om<br />
sina liv är det lätt att känna både sorg och ilska<br />
och frustration. Därför är det bra att vi i volontärgruppen<br />
är så nära vänner, för ibland mår<br />
jag själv dåligt av allt jag får höra och då är det<br />
bra att ha någon att prata med, säger hon.<br />
Hjälper och stöttar<br />
Volontärerna växlar mellan den stora gården,<br />
där vi nu befinner oss, och Mary House – en<br />
villa som ligger i Rickmansworths centrum någon<br />
kilometer bort och som donerats till Scott<br />
Albrecht av en rik välgörare. I deras dagliga<br />
sysslor ingår inte bara att stötta och hjälpa de<br />
utsatta kvinnorna i deras vardagsliv, utan också<br />
att följa med till läkare, advokater och annat<br />
som de utsatta kvinnorna och barnen behöver<br />
hjälp med.<br />
– Vi får förstås mycket hjälp och handledning<br />
från Scott, säger Wibke, för vi har ju inga<br />
tidigare erfarenheter av det här. Men man lär<br />
sig enormt mycket på många olika plan.<br />
Tjejerna tror att det är deras kristna uppfostran<br />
som bidragit till att de valt att arbeta<br />
som volontärer.<br />
– I den kristna livsstilen går det som en röd<br />
tråd att man ska hjälpa människor som har det<br />
svårt. För mig var det självklart att tillbringa<br />
ett år som volontär, och jag tror faktiskt jag<br />
kommer att göra det igen efter att jag har pluggat<br />
på universitetet, säger Wibke.<br />
En annan sak hon vill göra är att köpa en<br />
stuga i Sverige, säger hon. Och faluröd ska den<br />
vara.<br />
– Det är det finaste jag vet, säger hon med<br />
drömmande blick och berättar att hon växte<br />
upp med Astrid Lindgrens böcker och filmer.<br />
Hennes favorit är Saltkråkanserien, och hon<br />
säger att en av de bästa upplevelserna i hennes<br />
liv var när hon och några vänner reste runt i<br />
Stockholms skärgård.<br />
22 | katolskt magasin
– Det kanske finns volontärarbete att göra<br />
även i Sverige? Så kan jag slå två flugor i en<br />
smäll, skrattar hon.<br />
Stort nätverk<br />
Catholic Worker Farm drivs helt och hållet på<br />
ideell basis. Det innebär att man lever helt på<br />
välgörenhet och Scott Albrecht har ett stort<br />
nätverk av butiksinnehavare, bagare, slaktare<br />
och andra som håller gården med mat.<br />
– Ofta kommer de hit med mat, ibland åker<br />
Scott eller någon av oss och samlar in. Vi har<br />
massor av förråd med konserver och torrvaror<br />
och frysarna är fulla med bröd. Vi har mat<br />
överallt, skrattar Lotta.<br />
Det man dock inte alltid har är färsk mjölk,<br />
kött och färsk fisk. Men den dagen då <strong>Km</strong> besöker<br />
gården har en lokal fiskhandlare lämnat<br />
en stor låda med nyfångad fisk och alla ser<br />
fram emot middagen. Middagen är det mål då<br />
alla äter tillsammans, och man turas om med<br />
matlagning och disk efter ett speciellt schema.<br />
– Kvinnorna som bor här är ju fullkomligt<br />
fria att komma och gå som de vill, förklarar<br />
Lotta, men de måste vara här den dag då de har<br />
matlagningen samt på dagtid på onsdagarna då<br />
vi har städdag och stormöte.<br />
Gud i centrum<br />
Merle är äldst av tjejerna och har fyllt tjugofem.<br />
Hon har länge inspirerats av Dorothy Day<br />
och av grundtanken i den katolska arbetarrörelsen,<br />
och när hon hörde talas om Catholic<br />
Worker Farm i London visste hon att det var<br />
just dit hon ville åka:<br />
– Jag ser det som en av de grundläggande<br />
tankarna i hela kristendomen att hjälpa utsatta<br />
människor, och jag vill verkligen att det ska<br />
vara med Gud i centrum. Jag vet att det finns<br />
många sekulära organisationer som gör mycket<br />
gott men jag inspireras av verksamheten här,<br />
där Gud och den katolska tron alltid är närvarande.<br />
Varje morgon har vi bönestund tillsammans<br />
och det stärker oss inför resten av dagen.<br />
Merle trivs så bra med livet på gården att<br />
hon vill fortsätta att leva i en kommunitet även<br />
när hon återvänder till Tyskland.<br />
– Ja, det här sättet att leva passar verkligen<br />
mig. Jag kan inte säga än om jag vill bli ordenssyster,<br />
men däremot vet jag att jag vill leva i<br />
någon form av kommunitet. Vilken variant det<br />
blir får framtiden utvisa. Mitt kall är att hjälpa<br />
andra människor men på vilket sätt avgör Gud,<br />
säger Merle Bähner.<br />
Text och foto: Bitte Assarmo<br />
Godhjärtade grannar.<br />
Catholic Worker Farm har<br />
ett stort nätverk av välgörare<br />
och får all mat från<br />
butiksinnehavare, slaktare<br />
och bagare i trakten. Scott<br />
tar också emot studiebesök<br />
från lokala skolor och<br />
andra. Här sorterar Lotta,<br />
Merle, Scott och Olivia<br />
gosedjur som en högstadieklass<br />
tagit med sig.<br />
katolskt magasin | 23
Katolska röster om Brexit:<br />
Gemensam tro men<br />
olika åsikter<br />
Den 23 juni 2016 höll Storbritannien en folkomröstning om huruvida landet<br />
skulle lämna EU eller inte. Med 51,9 % av rösterna vann lämna-sidan – Brexit.<br />
Efter Brexit befarade många ekonomer och andra att resultatet skulle ha en<br />
inbromsande effekt på landets tillväxt. Men så har det hittills inte blivit. I början<br />
av 20<strong>17</strong> växer dock orosmolnen och enligt en enkät från nyhetsbyrån Reuters<br />
förväntar sig analytikerna att den brittiska tillväxten kommer att mer än halveras<br />
under innevarande år. Katolskt magasin har träffat två brittiska katoliker<br />
som ser med olika ögon på Brexit och som berättar varför.<br />
Foto: privat<br />
För Brexit. Edward<br />
Jones ser fram emot att<br />
Storbritannien lämnar EU,<br />
eftersom han tror att landet<br />
kan åstadkomma mer som<br />
fristående nation än som<br />
en del av EU.<br />
I London bor Edward Jones, en av de katoliker<br />
som röstade för att lämna eu. Katolskt<br />
magasin träffar honom efter en kvällsmässa i<br />
Brompton Oratory – eller the Church of the<br />
Immaculate Heart of Mary som är dess officiella<br />
namn – i South Kensington i London. Här<br />
går han i mässa flera kvällar i veckan, och varje<br />
söndag, och här har han också bett intensivt<br />
för Storbritanniens utträde ur unionen.<br />
– Vi är många katoliker som är glada och<br />
lättade över att vi ska lämna eu och flera katolska<br />
politiker, bland annat Labourpolitikern<br />
Gisela Stuart från Birmingham, profilerade sig<br />
för Brexitsidan, säger han.<br />
Han är nöjd med att de brittiska skattebetalarna<br />
nu kommer att slippa skicka pengar till<br />
Bryssel, säger han, och tror på en ljus framtid<br />
för sitt Storbritannien:<br />
– Nu kan vi förhandla fram våra egna handelsavtal<br />
med tillväxtmarknader runt om i<br />
världen istället för att låsas fast i en gemensam<br />
handelspolitik som förhandlats fram av eu.<br />
Det gynnar vårt land och våra medborgare<br />
men också mindre ekonomiskt utvecklade länder,<br />
såsom de katolska länderna i Latinamerika<br />
till exempel. Vi blir överhuvudtaget friare som<br />
nation nu.<br />
Det sägs att många som röstade för att lämna<br />
har en främlingsfientlig agenda och gjorde<br />
det av invandringspolitiska skäl. Hur ser du på<br />
det?<br />
– Det tycker jag är en väldigt grov förenkling.<br />
Visst, många röstade för att lämna delvis<br />
på grund av migrationssituationen men man<br />
måste komma ihåg att den faktiskt är väldigt<br />
allvarlig. De som förlorar mest på den fria<br />
rörligheten är de socialt och ekonomiskt svaga<br />
och utsatta grupperna, invandrare, arbetslösa<br />
och så vidare. För dem har det varit klart<br />
negativt att så många eu-migranter kommit<br />
hit, välfärdskakan som ska delas är inte precis<br />
stor. Så är det väl i Sverige också?<br />
– Och jag tycker inte alls det är främlingsfientligt<br />
att värna medborgarna före dem som<br />
är medborgare i andra länder. Det är väl bara<br />
logiskt? menar Edward Jones.<br />
Besvikelse på unionen<br />
I London träffar vi också Kathy Williams. Kathy<br />
bor i Manchester men är i London för att<br />
hälsa på goda vänner. Vi tar en snabb kopp<br />
kaffe i vimlet och pratas vid en stund.<br />
För Kathy var det självklart att rösta för att<br />
Storbritannien skulle stanna i eu, men hon blev<br />
inte förvånad över resultatet:<br />
– Brexit-sidan var helt enkelt bättre på att<br />
föra fram sin sak. Jag tror ärligt talat att de som<br />
stod på ”vår” sida gjorde det lite för lätt för sig.<br />
De trodde nog inte riktigt att det var möjligt att<br />
det verkligen skulle bli ett ja till utträde, och<br />
därför lade de heller inte ner lika mycket energi<br />
och kraft på att tala för sin sak.<br />
Hon har också förståelse för att många varit<br />
besvikna på unionen.<br />
– eu känns kanske inte alltid som den folkets<br />
gemenskap det var tänkt att bli då så mycket<br />
24 | katolskt magasin
Foto: Bitte Assarmo Foto: iStock<br />
Mot Brexit. Kathy Williams<br />
röstade för att Storbritannien<br />
skulle vara kvar i EU<br />
och hon är ledsen över<br />
utgången av folkomröstningen.<br />
Däremot tror hon<br />
inte att allt kommer att bli<br />
så nattsvart som många<br />
kritiker påstår.<br />
av makten ligger centralt, på långt avstånd från<br />
människorna.<br />
Inte bara nattsvart<br />
Kathy Williams oroar sig för framtiden, men<br />
säger att hon ändå tycker att man bör ta de<br />
mest nattsvarta profetiorna med en nypa salt.<br />
– Vi kommer naturligtvis att märka av<br />
detta, men det blir säkert inte bara negativa<br />
konsekvenser utan kanske också positiva. Det<br />
är ju inte alls så som det beskrivs i vissa länder,<br />
att Brexit-sidan enbart består av främlingsfientliga<br />
krafter. Det fanns många argument<br />
av olika politisk färg i båda lägren. Jag känner<br />
också flera katoliker som röstat för att lämna.<br />
Det är inget problem för mig, jag tycker man<br />
måste acceptera att man faktiskt kan ha olika<br />
åsikter om sådant här utan att för den skull<br />
bli ovänner.<br />
Vad säger du om att flera miljoner människor<br />
skrivit under på att de vill ha en ny folkomröstning?<br />
– Tja, vad ska man säga? Man kan väl bara<br />
beklaga om folk inte tog reda på vad de hade<br />
för alternativ innan de gick till valurnorna.<br />
Men jag tänker samtidigt att det är så dags nu.<br />
Vi har fått ett resultat och det borde vi hålla<br />
oss till.<br />
– Men visst är jag ledsen över det här. Jag<br />
tror verkligen på Storbritannien som en del av<br />
den europeiska gemenskapen och gillar inte<br />
alls att vi ställer oss utanför. Jag tänker också<br />
mycket på den fria rörligheten som nu säkert<br />
kommer att inskränkas, inte bara för dem som<br />
vill komma hit utan även för oss britter. Det<br />
känns dystert, avslutar Kathy Williams.<br />
Bitte Assarmo<br />
katolskt magasin | 25
eflexion<br />
Fyra år av förändringar<br />
Påve Franciskus har snart varit påve i fyra<br />
år. Den 11 februari 2013 meddelade<br />
Benedikt xvi att han skulle avgå, och<br />
några veckor senare lämnade han Vatikanen.<br />
Stämningen var surrealistisk den dagen, då han<br />
lämnade Vatikanen med helikopter, och ingen<br />
visste vad som komma skulle.<br />
När påve Franciskus sedan blev vald var två<br />
saker tydliga från allra första början. För det<br />
första tänkte han inte prompt rätta sig efter hur<br />
tidigare påvar hade gjort, och för det andra var<br />
han, med sina då 76 år, övertygad om att han<br />
inte hade ett långt pontifikat framför sig. Men<br />
han hade klara tankar rörande vad han ville<br />
göra och man fick en känsla av att han hade<br />
lite bråttom.<br />
I Vatikanstaten, som bara är lite äldre än påven<br />
själv, såg han behov av reformer, och dessa<br />
tog han som dess åttonde statschef, och 266:e<br />
påve, genast itu med. Han tillsatte ett kardinalsråd<br />
med nio kardinaler som skulle ha översikt<br />
över reformarbetet, och rapportera direkt<br />
till honom. Han har skrivit elva motu proprio<br />
under sin tid som påve, grundat Ekonomisekretariatet<br />
och Kommunikationssekretariatet<br />
för att ena både Vatikanens finanser och dess<br />
media. Han har stängt avdelningar i kurian<br />
och grundat nya. Han har anlitat kostsamma<br />
konsultbyråer, med ibland mer, ibland mindre<br />
lyckade resultat.<br />
Men påven vet att reformer på papper kräver<br />
att de inblandade personerna är med i leken,<br />
och här fanns den största utmaningen.<br />
För samtidigt som han tog världen med storm,<br />
bland annat tack vara medias positiva inställning<br />
till hans person, hade han inte lika lätt för<br />
att förklara för sina medarbetare i Vatikanen<br />
och Heliga Stolen att det var dags att dra åt<br />
svångremmen och kavla upp armarna. Vatikanens<br />
avdelningar var vana vid det italienska<br />
furstendömesystemet där varje liten avdelning<br />
sköter sitt, särskilt sin kassa. Det muttrades en<br />
del i korridorerna. Skulle en påve från en helt<br />
annan kontinent komma och säga till hur saker<br />
skulle göras i Rom.<br />
Men att Vatikanen inte är Italien blir mer<br />
och mer uppenbart, och den världsvida kyrkan<br />
får fler och fler representanter i Rom. Fram till<br />
idag har 253 av 266 påvar, kommit från Europa,<br />
och 2<strong>17</strong> av dem från Italien. Att detta<br />
präglar Heliga Stolen är ofrånkomligt. Men<br />
under sitt pontifikat har påve Franciskus hållit<br />
tre konsistorier, ett om året, vid vilka han<br />
har tillsatt nya kardinaler, och lika mycket som<br />
hans resmål präglas av ett av hans favoritord,<br />
periferin, så har också den röda tråden i valet<br />
av kardinaler varit geografisk och social periferi.<br />
Av de 55 kardinalerna Franciskus har valt,<br />
är visserligen tio italienare, men länder som<br />
aldrig har haft en kardinal tidigare har nu fått<br />
det, som Malaysia, Bangladesh, Mauritius och<br />
Centralafrikanska republiken (det sistnämna<br />
har gett kardinalskollegiet dess yngste medlem,<br />
Dieudonné Nzapalainga, 49 år gammal, ärkebiskop<br />
av Bangui).<br />
Idag räknar kardinalskollegiet 227 medlemmar<br />
varav 120 är under 80 år och får välja<br />
påve eller själva kan bli valda till påve vid en<br />
konklav. Men flera av dem kommer att kliva<br />
över 80-årsgränsen de kommande månaderna.<br />
Idag är 21 av de kardinaler som är under 80 år<br />
tillsatta av Johannes Paulus ii, 55 av Benedikt<br />
xvi och 44 av påve Franciskus.<br />
Kyrkans periferi och Rom kan ibland framställas<br />
som om de vore i konflikt med varandra,<br />
men hjulet behöver både det centrala navet och<br />
den yttre fälgen för att rulla, och framförallt<br />
ekrarna som förenar dem båda. Kardinalerna<br />
är ekrarna. Spänningen mellan fälgen och navet,<br />
spänningen i kardinalskollegiet, har aldrig<br />
oroat påve Franciskus. Tvärtom ser han den<br />
snarare som positiv och nödvändig.<br />
Charlotta Smeds<br />
redaktionschef<br />
Vatikanradion<br />
Fotnot:<br />
Motu proprio – skrivelse<br />
av påven, på eget initiativ<br />
och personligen undertecknad.<br />
Konsistorium – kardinalsmöte.<br />
Foto: L’Osservatore Romano<br />
26 | katolskt magasin
navigering<br />
katolskt magasin | 27
navigering<br />
Möten med ömhet<br />
och modellera<br />
För ett par år sen råkade två kvinnor i Sigtuna stöta på varandra och<br />
upptäckte att deras pappor växt upp i samma by i Holland. Märkligt!<br />
Den ena kvinnan var föreståndare för ett demensboende, den andra<br />
drev ett familjedaghem. Efter ett tag smidde de ihop en plan. De skulle<br />
ge de gamla och förskolebarnen en chans att mötas. När deras idé blev<br />
verklighet väckte den uppmärksamhet.<br />
28 | katolskt magasin
kyrkans äldre<br />
Fridfullt skapande. Det är<br />
ganska tyst runt borden på<br />
Hemskogens demensboende när<br />
barn och gamla möts. Då och då<br />
tar någon upp en barnvisa som<br />
de gamla minns och som de små<br />
nyligen tränat in i Helénes barnstuga.<br />
Deltagarna visar varandra<br />
sina alster och blir uppmuntrade<br />
och får hjälp vid behov.<br />
Och nu trippar barnen in. Somliga hittar genast<br />
sina platser mellan de boendes stolar. Andra<br />
ser sig omkring först. Några tar i hand och<br />
hälsar artigt.<br />
– Ååå, suckar några av de äldre och ruskar<br />
förtjusta på sina huvuden och klappar lite på<br />
barnen. Är de här nu? Mmm... Vad roligt!<br />
Den här tisdagen, som alla andra, drar<br />
daghemsbossen Heléne Verver Simonsson<br />
sin breda kärra från bussen uppför<br />
backen till äldreboendet Hemskogen i Sigtuna.<br />
Fem små barn småspringer framför vagnen. De<br />
verkar ivriga att komma inom.<br />
I korridoren travas overaller och vantar<br />
och mössor högvis. Adéle de Waard Gidge, enhetschef<br />
på demensavdelningen, hälsar barnen<br />
välkomna. I matsalen har hon placerat dagens<br />
utvalda grupp av äldre män och kvinnor runt<br />
borden. Förväntan är märkbar, både i korridoren<br />
och i matsalen.<br />
Sång som överbryggar<br />
Och nu ska de arbeta tillsammans. Adéle visar<br />
upp en ny låda hon köpt med burkar som man<br />
kan stoppa ner lera i för att få roliga figurer.<br />
Det finns också block och pennor i olika färger.<br />
Heléne och Adéle uppmuntrar alla att ta<br />
för sig och börja skapa. De flesta sätter igång,<br />
lite eftertänksamt, det gäller ju viktiga val av<br />
färg och motiv. Någon sover i sin rullator precis<br />
som barnen gjorde nyss i vagnen där ute.<br />
– Titta här, säger en liten kille och visar upp<br />
en lerkaka för en äldre dam och så skrattar han<br />
så han gurglar medan kvinnan nickar förtjust.<br />
Men varje människa har sin fria vilja. Några<br />
skakar avvisande på sina huvuden när de erbjuds<br />
pennor eller modellera. Det gäller både<br />
äldre, som bara vill titta, och yngre som föredrar<br />
att springa runt lite. Nån måtta får det<br />
vara på aktiviteterna!<br />
– Vi växlar om med lera och pennor och<br />
böcker och spel, berättar Heléne. Ibland använder<br />
vi memory – både de gamla och barnen<br />
tycker det är roligt att titta på alla bilderna.<br />
Nu blir det sång. Helt underbart! Klassiker.<br />
Generationerna möts i skön harmoni. Vilken<br />
85-åring minns inte En sockerbagare som bor<br />
i staden och Björnen sover – samma visor som<br />
barn sjunger på dagis än i dag.<br />
– Det är något som liksom öppnar sig här<br />
uppe när man sjunger, viskar en man och pekar<br />
på sitt huvud.<br />
Uppskattat av alla<br />
I ett och ett halvt år nu har Helénes barnstuga<br />
och Adéles demensavdelning haft sina regelbundna<br />
möten mellan elva och tolv varje tisdag.<br />
Somliga äldreboenden skaffar höns och<br />
ş<br />
katolskt magasin | 29
kyrkans äldre<br />
Gemensamma rötter.<br />
Heléne Verver Simonsson<br />
och Adéle de Waard<br />
Gidge fann varandra när<br />
de upptäckte att deras<br />
pappor varit skolkamrater<br />
i Holland. Nu har de inlett<br />
ett spännande samarbete<br />
med syftet att låta barn<br />
och äldre träffas en timme<br />
i veckan. Det är inte så ofta<br />
som sådana möten äger<br />
rum i vårt samhälle i dag,<br />
säger de.<br />
bjuder in hundar men här är det barn som sprider<br />
glädje – fast Hemskogen har lite höns också<br />
på somrarna.<br />
– Det betyder så mycket för de äldre att få<br />
träffa barnen, säger Adéle. Man ser det på deras<br />
ansikten och gester, att de liksom lever upp.<br />
Det har blivit så sällsynt nu för tiden att de boendes<br />
familjer tar med sig sina barn och barnbarn<br />
på besök. Några får inte några besök alls.<br />
Heléne berättar att också barnen ser fram<br />
emot att få göra sitt tisdagsbesök. De tycker att<br />
det är spännande, något nytt. Det har aldrig<br />
varit någon som protesterat varken bland föräldrar<br />
eller barn.<br />
– Allra första gången ett barn kommer hit<br />
kan det vara lite blygt, säger hon. Men barn är<br />
nyfikna och öppna och finner sig snart till rätta.<br />
Hoppas på spridning<br />
Både Heléne och Adéle önskar att den här typen<br />
av möten mellan mycket gamla och mycket<br />
unga skulle sprida sig i landet. Det har blivit<br />
större avstånd mellan generationerna, geografiska<br />
avstånd och tidsbrister.<br />
– Det är roligt att svt, rikstidningar och lokaltidningar<br />
har uppmärksammat våra träffar<br />
på ett så positivt sätt, berättar Adéle. Vi har<br />
också fått förfrågningar om tips från andra äldreboenden.<br />
Nu har det gått en timme, aktiviteterna<br />
tar på krafterna. Både de äldre och de yngre<br />
få varsin banan. Barnen tar en sväng i korridorerna<br />
runt hela Hemskogen. Alla äldre de<br />
möter ler och klappar barnen om de kommer<br />
åt. Några av barnen skojar lite, kråmar sig<br />
tokroligt och skrattar. Sen blir det avskedsvinkningar.<br />
På hemvägen dyker en fråga upp i journalistens<br />
huvud. Hade den här föredömliga mötesformen<br />
skapats om inte ... Två unga män i<br />
en by i Holland flyttar till Sverige och bildar<br />
varsin familj. Deras döttrar råkar bosätta sig i<br />
samma stad. Den ena dotterns man blir tennistränare<br />
till den andra dotterns dotter. Då känner<br />
de igen sina fäders holländska namn. De<br />
träffas, börjar prata, kommer på en idé. Outgrundliga<br />
vägar!<br />
Text och foto: Kerstin Elworth<br />
30 | katolskt magasin
Foto: privat<br />
Johan, Heléne, Chris och<br />
Nick Verver Simonsson.<br />
En familj som delar med sig<br />
Det känns som självklart att det är just<br />
barnskötaren Helén Verver om öppnat<br />
samarbetet med äldrevården. Hon<br />
och hennes familj tycks vara ovanligt<br />
företagsamma. Det gäller både jobbskola,<br />
sporter och kyrkliga aktiviteter.<br />
Ena maken är katolik, den andra<br />
protestant. Så är läget i familjen<br />
Verver Simonsson liksom<br />
i många andra familjer världen<br />
runt. Mixta religio kallas de i<br />
Katolska kyrkans katekes – fint<br />
på latin. Där anges en ekumenisk<br />
handlingsplan som uppmuntrar<br />
familjerna att utveckla<br />
det de har gemensamt och att<br />
respektera det som skiljer. Och<br />
det verkar som att det fungerar<br />
precis så – i gemenskap och med<br />
respekt -– hemma hos Heléne, Johan, Nick och<br />
Chris Verver Simonsson i Sigtuna.<br />
– Ja, för jag tycker att Katolska kyrkan står<br />
för sunda värderingar, säger pappa Johan som<br />
tillhör Svenska kyrkan och jobbar som idrottsfysiolog<br />
i Sigtuna. Barnen får lära sig empati<br />
och att vi ska hjälpa varandra.<br />
Mamma Heléne berättar att hon var lite<br />
ängslig när hon och Johan skulle berätta för<br />
Johans mamma att hans tjej var katolik.<br />
– Min svärmor är djupt engagerad i Svenska<br />
kyrkans församling i sin hembygd, säger Heléne.<br />
Men hon sa bara ”inga problem” och<br />
tyckte det var bra att jag var engagerad.<br />
– Och när pater Erwin Bischofberger vigde<br />
oss så kändes det verkligen som att det var på<br />
riktigt, säger Johan. Vigselakten var lång och<br />
vigselberedelsen väldigt seriös.<br />
Heléne har drivit sitt familjedaghem i Sigtuna<br />
i tretton år. Hon är född och uppvuxen på<br />
Ekerö i Mälaren med katolska föräldrar, pappan<br />
kommer från Holland och mamman från<br />
Tyskland. Redan tidigt var Heléne öppen för<br />
tillfälliga inhopp i andra kyrkor. Hon deltog<br />
med sång och musik, tablåer och barnundervisning<br />
i både Svenska kyrkan och Pingstkyrkan.<br />
– Jag har alltid stått för att jag är katolik och<br />
har aldrig velat lämna min kyrka. Ingen har heller<br />
försökt övertala mig att göra det.<br />
Dubbel konfirmationsläsning<br />
Svenska kyrkans medeltida Mariakyrkan ligger<br />
mitt i byn. Där brukar sönerna Chris och Nick<br />
hjälpa till vid större högtider eftersom de vet<br />
hur det går till att ministrera. Chris brukar också<br />
sjunga solo och båda pojkarna har uppträtt<br />
under många år i kyrkans julspel. När Nicks<br />
kompisar fick inbjudan till konfirmationsläsning<br />
i Svenska kyrkan bad de honom om råd.<br />
– Och då sa jag att det är väl klart att ni ska<br />
konfirmeras, skrattar Nick. Okej då, sa de. Om<br />
du går med. Och så gjorde jag det. Jag satt med<br />
på hela undervisningen. Men när det var dags<br />
för konfirmation satt jag förstås kvar i bänken.<br />
Året därpå var det ju dags för min egen konfirmation<br />
i Sankta Eugenia i Stockholm.<br />
Varannan lördag skjutsar Heléne Nick och<br />
Chris i bilen till Eugeniakyrkan i Stockholm,<br />
ibland har Johan också varit med. Där har sönerna<br />
deltagit i undervisningen ända från klass<br />
två och tagit del av första kommunionen. Nick<br />
har hunnit konfirmeras och Chris är på gång.<br />
Dagens kyrkbesök avslutas med mässa.<br />
Visar gärna sin identitet<br />
Nick går vvs-linjen på Uppsalas praktiska<br />
gymnasium för att bli fastighetstekniker.<br />
Ingen av hans kompisar är katolik. Han vet<br />
inte om någon i skolan är kristen, bara att en<br />
kille är muslim.<br />
– De brukar fråga om jag tror att Gud sitter<br />
där uppe på molnen. Och då svarar jag, typ, att<br />
han finns både över mig och inne i mig.<br />
– Jag tycker att<br />
Nick är modigare<br />
än jag var när jag<br />
var ung, säger<br />
Heléne. Han har<br />
hängt upp ett kors<br />
och en rosenkrans<br />
i sin moppebil.<br />
– Jag såg dem<br />
ligga i en låda och<br />
det tyckte jag var<br />
onödigt, ler Nick. Jag hade sett hur en ortodox<br />
granne hängde ett krucifix i sin bil så då gjorde<br />
jag likadant. Kompisarna brukar fråga om de<br />
inte hänger i vägen men då säger jag att det här<br />
tillhör min tro för jag är katolik. Det är en rolig<br />
grej som jag tänkt använda i alla mina bilar i<br />
framtiden, det ger mig trygghet.<br />
– Pojkarna har aldrig ifrågasatt vårt katolska<br />
liv, säger Heléne. Vi står för det, varje del.<br />
Inte en enda pelare ska rubbas för då brister<br />
hela bygget.<br />
Kerstin Elworth<br />
Foto: Kerstin Elworth<br />
katolskt magasin | 31
KRISTEN ARKEOLOGI är namnet på en gren av klassisk arkeologi som<br />
studerar de materiella spåren av kristendomen och dess spridning i den romerska<br />
världen fram till dess slut omkring 600 e.Kr. Denna gren uppstod som<br />
modern vetenskap vid 1800-talets mitt.<br />
Redan då fanns inom Vatikanen en arkeologisk myndighet som utforskade<br />
och vårdade Roms kristna katakomber, den Påvliga kommissionen för<br />
kyrklig arkeologi. Nu väcktes också förhoppningen från många forskare att<br />
Vatikanen skulle grunda en institution för kristen arkeologi, som ansågs särskilt<br />
viktig just vid denna tid, då man såg tillbaka till fornkyrkan som inspirationskälla.<br />
Projektet godkändes av påve Benedikt XV redan på 1910-talet men det<br />
kom att dröja ytterligare några år innan det till sist kunde genomföras. Det<br />
Påvliga institutet för kristen arkeologi grundades på 1920-talet, under påve<br />
Pius XI, och huserar i samma kvarter som Maria Maggiore.<br />
Olle Brandt förenar det<br />
bästa av två världar<br />
Två stora passioner har styrt inriktningen<br />
på hans liv: den katolska tron och den<br />
antika arkeologin. Idag förenar Olle<br />
Brandt det bästa av två världar i sitt arbete vid<br />
Påvliga institutet för kristen arkeologi där han<br />
innehar tjänsten som professor i tidigkristen<br />
arkitektur.<br />
Institutet ligger bara ett stenkast från Maria<br />
Maggiore och Olle Brandt tar emot på sitt kontor<br />
när <strong>Km</strong> kommer på besök. Han visar runt<br />
i de vackra lokalerna, och pekar på ett porträtt<br />
av påve Pius xi.<br />
– Pius xi är en av mina favoritpåvar. Det är<br />
ju hans förtjänst att det här institutet grundades,<br />
säger han och ler.<br />
Olle kommer från en helt sekulär bakgrund,<br />
och började sin bana med att läsa latin och grekiska.<br />
Han blev dock snart intresserad av antik<br />
arkeologi och under andra hälften av 1980-talet<br />
började han studera Antikens kultur och Inväntar pendeln. Professor<br />
Olle Brandt känner sig<br />
samhällsliv vid Uppsala universitet. Han studerade<br />
också en tid vid Svenska institutet i Rom hemma på Påvliga institutet<br />
för kristen arkeologi,<br />
och det var också här, i den eviga staden, som<br />
och har ett gott öga till<br />
han upptäckte Katolska kyrkan och kom till Pius XI som var den som<br />
tro.<br />
grundade det i slutet av<br />
– Då hade jag två stora passioner i livet: 1920-talet. Då stod den<br />
antiken och den kristna tron. När jag var här kristna arkeologin högt i<br />
kurs, men idag är intresset<br />
i Rom på Svenska institutet upptäckte jag av<br />
mer ljummet.<br />
en slump att det fanns ett Påvligt institut för – Men ingenting är<br />
kristen arkeologi och det var en självklarhet för statiskt. Snart svänger<br />
mig att söka mig hit.<br />
pendeln igen, tror Olle.<br />
Han påbörjade sina studier 1991 och disputerade<br />
1996. Under tiden försörjde han sig<br />
genom att arbeta på Vatikanradions skandinaviska<br />
redaktion.<br />
– Ännu en anledning till att jag är väldigt<br />
förtjust i Pius xi som ju var den som tog initiativet<br />
även till att grunda Vatikanradion. Vart ş<br />
Foto: Bitte Assarmo<br />
32 | katolskt magasin
katolskt magasin | 33
Rekonstruktion (från 1892) av den gamla Peterskyrkan som den såg ut<br />
på 1400-talet.<br />
Den gamla Peterskyrkan som den såg ut på 300-talet (al frescomålning).<br />
Den ursprungliga Peterskyrkan byggdes på order av kejsar Konstantin<br />
och stod färdig år 360. På 1400-talet var den i mycket dåligt<br />
skick och man påbörjade därför omfattande restaureringar. I början av<br />
1500-talet beslöt istället påve Julius II att riva hela kyrkan och bygga<br />
en ny. Först när man kommit halvvägs i rivningsarbetet började man att<br />
dokumetera den gamla kyrkan. Därför saknas nu mycket information<br />
om hur den var konstruerad.<br />
Placeringen av den gamla Peterskyrkan i förhållande till dels den nya<br />
Peterskyrkan, dels kejsar Neros cirkus som förmodligen var platsen där<br />
aposteln Petrus avrättades.<br />
jag än går har han grundat något som är viktigt<br />
för mig, skrattar han.<br />
Opassande medeltid<br />
Den kristna arkeologin var mycket stor på<br />
1920-talet, när institutet grundades. Tanken<br />
var att dricka ur källorna, något som i förlängningen<br />
ledde fram till Andra Vatikankonciliet.<br />
Men hur ser det ut idag?<br />
– Jag skulle vilja säga att intresset hänger<br />
ihop med något som gäller kultur i allmänhet,<br />
säger Olle. Det finns två sätt att förhålla<br />
sig till det förflutna. Man kan antingen söka<br />
inspiration och försöka förstå sin bakgrund<br />
för att bättre se sin samtid och skapa idéer för<br />
framtiden. Men man kan också känna att allt<br />
det gamla är defekt på något sätt och känna<br />
viljan att göra något helt nytt och skapa en ny,<br />
modern värld.<br />
Han menar att pendeln mellan de båda synsätten<br />
svänger med jämna mellanrum och tar<br />
upp ett exempel som han brukar referera till i<br />
sin undervisning:<br />
– Under renässansen, när man skulle bygga<br />
den nya Peterskyrkan, uppfattade man den<br />
medeltida Peterskyrkan nästan som något<br />
opassande. Den var gammal, förlegad – den<br />
var helt enkelt inte OK för den tidens kultur<br />
som ju sneglade mot antikens ideal. Då beslöt<br />
man att riva Peterskyrkan. Det tog ganska lång<br />
tid – det är ju en ganska känslig sak att riva en<br />
kyrka – och när man hade kommit halvvägs<br />
kom man plötsligt till sans och ställde sig frågan<br />
Vad håller vi på med? Vi river något viktigt,<br />
våra egna rötter!<br />
Men då var det för sent. Och eftersom ingen<br />
dokumentation skett under rivningen vet vi<br />
idag nästan ingenting om den del av Peterskyrkan<br />
som revs under renässansen, förklarar<br />
Olle Brandt.<br />
Det låter lite som om det sköttes lika lättvindigt<br />
som stadsrivningarna i Sverige på<br />
1960-talet?<br />
– Precis. Det gjordes totalt lättvindigt. Men<br />
även om det i sig är sorgligt att det skedde så<br />
är det också ganska lustigt att se att modet<br />
34 | katolskt magasin
Den nya Peterskyrkan<br />
invigdes 1626 och står<br />
delvis på grunden av den<br />
ursprungliga basilikan.<br />
Den finns inte många<br />
spår kvar av den gamla<br />
kyrkan, de flesta ligger<br />
under jord och bara<br />
enstaka mosaikfragment<br />
från den fantastiska utsmyckningen<br />
är sparade.<br />
kan gå så mycket fram och tillbaka på så kort<br />
tid.<br />
Hur lång tid tog det innan man ändrade sig<br />
om rivningen av Peterskyrkan?<br />
– Ungefär 100 år. Man började riva 1506<br />
och den nya fasaden stod färdig 1608, berättar<br />
Olle.<br />
Svängande pendel<br />
Vad kan man dra för lärdom av detta idag,<br />
tycker du?<br />
– För det första kan man titta på vad som<br />
skett i modern tid. Längtan efter att dricka direkt<br />
ur källorna var en viktig beståndsdel i det<br />
som ledde fram till Andra Vatikankonciliet.<br />
Man ville helt enkelt tillbaka till ursprunget.<br />
Men under konciliet svängde pendeln på<br />
nytt och plötsligt tappade man intresset för den<br />
kristna arkeologin.<br />
– Plötsligt var man mer inne på att helt bryta<br />
med det förflutna och skapa en ny, modern<br />
kyrka. Men sådant gör man inte ostraffat, för<br />
sedan kommer reaktionerna och det har det<br />
också gjort i den katolska världen.<br />
Olle Brandt menar att reaktionerna på moderniseringsivern<br />
ofta tar sig uttryck i en syn på<br />
det förflutna som handlar mer om att bevara<br />
något man tror är gammalt, än det som verkligen<br />
har gamla rötter:<br />
– Vi ser till exempel hur människor hängivet<br />
talar om den ”gamla mässan” när det i själva<br />
verket är den mässa de kallar ”ny” som mest<br />
liknar den äldsta, traditionella mässan.<br />
Idag är intresset för den kristna arkeologin<br />
ljummet inom kyrkan, berättar Olle. Just nu<br />
har institutet fler samarbeten med sekulära organisationer<br />
än med kyrkliga. Men det bekymrar<br />
honom inte.<br />
– Det här är inte statiskt, det ser vi av historien.<br />
Och med tiden kommer pendeln att<br />
svänga igen, och den kristna arkeologin kommer<br />
åter att te sig intressant och trendig, tror<br />
professor Olle Brandt.<br />
Bitte Assarmo<br />
katolskt magasin | 35
meditation<br />
Beatus Ioannes Paulus pp. ii<br />
Du skall älska Herren din Gud … och din nästa som<br />
dig själv. (Luk 10:27)<br />
Nolite timere: var inte rädda! Detta var den helige Johannes<br />
Paulus ii:s ledord under hans pontifikat (1978–2005)<br />
– en andlig atlet och tungviktare, vars ikon jag fick glädjen<br />
att måla i samband med hans saligförklaring 2011, en<br />
påve som spelade stor roll långt utanför Katolska kyrkans<br />
gränser, helgonförklarad 2014.<br />
Här ser vi honom avbildad som den ikon han var och<br />
för många alltjämt är med de starka och sympatiska anletsdragen<br />
och lejonpannan, bakom vilken så mycket<br />
skarpsinne och andlig vishet ryms, den tillmötesgående<br />
blicken och munuttrycket, som ger plats för det charmerande<br />
leende man ofta ser på de foton där han står inför<br />
stora folkskaror. I denna ikon möter vi dock ett lite allvarligare<br />
porträtt där jag sökt frammana en mer sammansatt<br />
bild av hans ansikte och vad detta inrymmer.<br />
Som teolog, filosof och andliga vägledare hann han under<br />
sin långa tid som påve uträtta mycket och föra ut ett<br />
rikt sammansatt budskap, bland annat samlat i hans inte<br />
mindre än 14 encyklikor och 45 apostoliska brev. Ett underbart<br />
och djuplodande sådant riktat till oss konstnärer<br />
handlar om skapandets mening och konstens betydelse för<br />
andlig reflexion och mognad och har för mig personligen<br />
betytt mycket. Den vackra röda boken erinrar om hans<br />
omfattande och betydelsefulla andliga författarskap.<br />
Som kristen tänkare var han personalist och ställde som<br />
sådan läran om den självutgivande kärleken människor<br />
emellan, uttryckt i det dubbla kärleksbudet (Luk 10:27),<br />
mot utilitarismen, som ”visar på välbehaget som grundval<br />
inte endast för handlandet utan också för normering av<br />
mänskliga handlingar”. För denne påve och andlige vägledare<br />
var förutom Gud – det fullkomligaste personliga Väsendet<br />
– den mänskliga personen det största och skönaste.<br />
Och utifrån denna kristna personalism, enligt vilken människan<br />
som person inte får användas som medel för att uppnå<br />
ett mål, kunde han också på ett övertygande sätt kritisera<br />
såväl kommunismen och kapitalismen som militarismen.<br />
Iklädd sin vita påve-cassock – som för tankarna till dopets<br />
renhet, ljus och värdighet – står han här, stadig som<br />
en ek, vänd mot oss alla som han brukade och utstrålar<br />
den påfallande enkelhet och starka tro som var så utmärkande<br />
för honom både som person och andlig ledare.<br />
I porträttet av den lilla flickan han håller i handen gestaltas<br />
människan – var och en – som personen i vardande.<br />
Men också barnet Jesus pekar på när han vill visa oss vem<br />
som är i störst i Guds rike: Sannerligen, om ni inte omvänder<br />
er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket<br />
(Matt 18:3). Hon har ett gyllene bälte med ett<br />
triangulärt spänne som betecknar att hon är Treenighetens<br />
avbild, som person och Guds dotter bär Treenighetens välsignelser<br />
inom sig. Och den milt lysande grön-vita klänningen,<br />
med dess svala nyanser, för tankarna till den pärla<br />
som inuti snäckan under mycket lång tid mognar till briljans.<br />
Hon har ett barns mimik och står här i gräset på ett<br />
elegant lekfullt, lite dansant sätt, typiskt för barn på bra<br />
humör. I håret bär hon ett enkelt diadem med tre pärlor<br />
för tron, hoppet och kärleken – viktiga saker för en blivande<br />
personlighet – och i handen håller hon två liljor. Dessa<br />
betecknar liljorna på ängen, här symboler för henne själv<br />
och påven och för påven och betraktaren – du och jag –<br />
enligt Jesu liknelse om vad det djupast sett innebär att vara<br />
människa i sig utan krav på prestation och yttre framgång<br />
och vad personlig skönhet egentligen handlar om (Matt 6:<br />
28–29). I en ytterligare tolkning är flickan också Sofia och<br />
enligt denna personifikationen av den helige Visheten.<br />
Den skimrande marmormuren som omfamnade vänder<br />
sig emot oss betecknar det andliga Jerusalem vi som Guds<br />
barn och personer i vardande i den världsvida kyrkan<br />
tillsammans med alla heliga bygger upp, floden nådens<br />
outsinliga källflöden, som tillsammans med grönskan och<br />
blommorna förkunnar den eviga vår som är i antågande.<br />
Lars Gerdmar<br />
ikonmålare, S:t Thomas församling, Lund<br />
(Vi kan inte garantera att färgåtergivningen gör denna ikon rättvisa, vilket<br />
beror på trycktekniska begränsningar. På konstnärens hemsida däremot<br />
finns den och andra ikoner korrekt återgivna: www.imagonova.com)<br />
36 | katolskt magasin
Beatus Ioannes Paulus PP. II. Ikon målad av Lars Gerdmar, 43 x 32 cm. Johannes Paulus II:s pastoralcentrum, Stockholm.<br />
Foto: Mattias Piltz<br />
katolskt magasin | 37
kyrkokonsten<br />
Kyrkorummets gestaltning, både i arkitektur och konstnärlig utsmyckning,<br />
påverkar församlingen i dess gudstjänstfirande. Därför<br />
har kyrkan utformat riktlinjer för att vägleda de som har till uppgift<br />
att planera byggnation och utsmyckning.<br />
I <strong>Km</strong> 10/2016 inleddes en serie artiklar om Skönhetsrådet, som<br />
arbetar just med dessa frågor i stiftet. I detta nummer ger två av<br />
rådets medlemmar ytterligare inblick i det grannlaga arbetet med<br />
att skapa ett kyrkorum. Först ut är Anders Piltz OP som berättar<br />
om Skönhetsrådets uppgift. Därefter beskriver Elisabeth Stengård<br />
hur kyrkan genom århundraden påverkat konstutvecklingen.<br />
Kyrkan som<br />
konstbeställare<br />
Av mörker blev ljus, av kaos skönhet, av<br />
tomhet liv. Gud har skapat universum<br />
för att allt skulle få del av hans liv och<br />
förenas med honom. När tiden var inne skapade<br />
han människan till sin avbild och andades<br />
in sin livsande i henne. Och när sedan en ny tid<br />
var inne sände han sin Son till oss, för att samla<br />
alla sina barn till ett i sin kyrka, till ett enda<br />
folk som lovprisar sin Skapare. Därför brukade<br />
de första kristna säga att världen är skapad för<br />
kyrkans skull (jämför Katolska kyrkans katekes,<br />
kkk, 760).<br />
Kyrkans skönhet kan aldrig utplånas, trots<br />
att den är sammansatt av så bristfälliga och<br />
syndiga medlemmar. På grund av sitt gudomliga<br />
ursprung är kyrkan ändå Bruden utan<br />
fläck, ett tempel av levande stenar, där Fadern<br />
tillbeds i ande och sanning, där Sonen utför sitt<br />
verk och Anden utgjuts till liv och oförstörbar<br />
helighet. Guds folk på jorden stämmer in i den<br />
lovsång som alltid sjungs av änglarna och helgonen<br />
i himlen. Vår gudstjänst är ett fönster<br />
mot evigheten, en skymt av vad vi är kallade<br />
till: den himmelska lovsången, det vi blivit skapade<br />
till.<br />
Skönhet som ger kraft att leva<br />
En kyrkobyggnad är därför aldrig en samlingslokal<br />
eller en föreläsningssal: den symboliserar<br />
kyrkan, det andliga templet, och den är<br />
en viloplats där Gud vill möta sina barn och<br />
ge dem kraft att leva. I gudstjänsten händer<br />
samma sak när vår Frälsare Jesus gick omkring<br />
i Galileen, Judeen och Jerusalem: det<br />
han sade och gjorde där, det säger och gör han<br />
nu i liturgin, i sitt ord och sina sakrament.<br />
Han möter oss nu, precis som han mötte människorna<br />
då, lika nära.<br />
Vi måste ha skönhet för att orka leva.<br />
Gud är det Goda, det Sanna och det Sköna.<br />
Motsatsen, synden och gudlösheten, är något<br />
ont, lögnaktigt och fult. Därför måste ett<br />
kyrkorum vara värdigt och vackert. Själva<br />
strävan att göra en kyrkobyggnad så vacker<br />
och värdig som möjligt är en gudstjänst i sig,<br />
något som inspirerar till bön och kärlek. En<br />
ful kyrkobyggnad är deprimerande och ovärdig,<br />
även om Gud är objektivt närvarande. En<br />
vacker kyrka med en levande liturgi är en oas<br />
i öknen, som ger kraft att vandra vidare med<br />
gott mod.<br />
38 | katolskt magasin
kyrkokonsten<br />
Konstnärlig samverkan. Sankta Annas katolska kyrka i Nyköping är ritad av Ulf Zettersten. Gunilla Ståhle är konstnären bakom både krucifixet<br />
och skulpturerna av Jungfru Maria (till vänster) och Anna själv tredje (till höger). Anna Berglind utformade ambon och sockeln till altaret. Färgsättning<br />
och målning av koret gjordes av Kajsa af Petersens, och hennes make Peter formgav tabernaklet och hållaren till det eviga ljuset.<br />
Foto: Birgit Ahlberg-Hyse<br />
Kyrklig lag<br />
Det vi gör i kyrkan i gester, språk, handlingar<br />
och sånger är fysiska, sinnliga och offentliga uttryck<br />
för det inre livet. Både våra handlingar<br />
och de föremål vi använder i kyrkan är tecken<br />
för vår relation till Gud. Kyrkans konst och arkitektur<br />
ska förkunna Guds närvaro i ordet och<br />
sakramenten och lyfta våra hjärtan upp till honom<br />
som är källan till all skönhet och sanning.<br />
Därför får ingenting i kyrkan vara sekunda<br />
vara, fusk eller på låtsas — och det gäller både<br />
andligt och materiellt. Bara det äkta och hållbara<br />
är värdigt Guds hus och gudstjänsten.<br />
Äkta religiös konst hjälper oss att be. Kyrkans<br />
oändliga skatt av konst och arkitektur från alla<br />
tider och kulturer hjälper oss att se utöver vår<br />
egen tid, våra invanda tänkesätt och vår vrå<br />
av världen. Vi får inte klippa av banden bakåt.<br />
Men kyrkan hör inte till det förflutna utan<br />
är öppen för sin egen tids och kulturs uttryck<br />
(Andra Vatikankonciliet, liturgikonstitutionen,<br />
123) i levande kontinuitet med det förflutna.<br />
Varje äkta konst som kan uttrycka det heliga<br />
har därför en plats i bönens hus.<br />
Enligt Katolska kyrkans lag ska det i varje<br />
stift finnas en liturgisk nämnd som också ansvarar<br />
för den kyrkliga konsten och musiken.<br />
I Stockholms katolska stift finns Katolska liturgiska<br />
nämnden (kln), och nämnden har en<br />
kommitté för kyrkobyggnader och kyrkoinredning,<br />
som i dagligt tal kallas Skönhetsrådet.<br />
Det namnet väcker ibland viss munterhet, men<br />
med tanke på vad jag har sagt ovan blir det<br />
fullt begripligt och motiverat (och Stockholms<br />
stad har också ett Skönhetsråd, en kommunal<br />
instans som ingriper när stadsbilden hotas av<br />
förfulning). När nya kyrkor ska byggas eller<br />
befintliga kyrkor restaureras eller ändras är<br />
Skönhetsrådet rådgivande organ och prövar<br />
förslagen till nybyggnad eller ombyggnad, så<br />
att planerna motsvarar kraven på skönhet och<br />
liturgisk funktionsduglighet.<br />
Foto: Birgit Ahlberg-Hyse<br />
Skyddspatron. Gunilla<br />
Ståhles lerskulptur av Anna<br />
själv tredje.<br />
ş<br />
katolskt magasin | 39
kyrkokonsten<br />
Foto: Bitte Assarmo<br />
Konsultation. Skönhetsrådet<br />
har en stor uppgift och<br />
träffas regelbundet för att<br />
på bästa sätt kunna hjälpa<br />
behövande församlingar<br />
med inredningen av kyrkorummet.<br />
Här samtalar Anders<br />
Piltz och Anna Axberg<br />
om pågående satsningar.<br />
Förändring vållar ofta konflikt<br />
Vi vet av erfarenhet att knappast något kan<br />
väcka så mycket upprördhet och konflikter i<br />
en församling som frågor om kyrkans inredning<br />
och konst. Därför är det extra viktigt att<br />
allt sker i god ordning när man planerar att<br />
bygga, bygga om eller förändra inredningen i<br />
ett kyrkorum. Därför finns det också mycket<br />
precisa regler i vårt stift för hur man går tillväga.<br />
Reglerna kan man läsa på kln:s hemsida<br />
(www.kln.se > dokument och utgåvor<br />
> skönhetsrådets stadgar). När man<br />
tänker bygga eller bygga om måste man alltså,<br />
efter beslut i pastoralrådet, ta kontakt med Biskopsämbetet,<br />
och projektet prövas sedan av<br />
Byggrådet och Skönhetsrådet, innan några bindande<br />
beslut får fattas.<br />
När man tänker ändra i ett existerande kyrkorum<br />
ska Skönhetsrådet tillfrågas, om ändringarna<br />
kan tänkas vålla kontroverser, vilket<br />
vanligtvis är fallet. Alltför många gånger har<br />
det hänt att tabernakel, målningar eller helgonstatyer<br />
plötsligt står på plats enbart på kyrkoherdens<br />
eller någon annans initiativ, utan att<br />
någon prövning har skett. Kanske har någon<br />
donerat en bild eller en staty eller helt enkelt<br />
vill bli av med ett skrymmande sakralt föremål.<br />
Kanske har man själv behövt en bild och letat<br />
och hittat något i ett antikvariat på kontinenten<br />
till billigt pris, men utan att ha tänkt tanken att<br />
stilen måste gå ihop med vad som redan finns i<br />
den kyrka man vill försköna. Därför finns enligt<br />
kyrkans bestämmelser Skönhetsrådet, som<br />
kan råda och avråda in nan några beslut fattas,<br />
och som också ger tips på konstnärer och<br />
arkitekter på ett tidigt stadium, så att allt går<br />
så smidigt och fridfullt till som möjligt – så att<br />
inte en församling plötsligt står inför fullbordat<br />
faktum, och bråket börjar!<br />
Kyrkan som beställare – på nytt<br />
Skönhetsrådet har också en fond (se www.<br />
kln.se > dokument och utgåvor ><br />
kln:s konstfond) där församlingar och<br />
kommuniteter kan söka bidrag till ”nyproducerad<br />
katolsk kyrkokonst som kan användas i<br />
gudstjänstsammanhang som heliga bilder och<br />
som andaktsföremål (jfr kkk 1159–1162)”.<br />
Dess syfte är att uppmuntra nyproduktion av<br />
värdig kyrkokonst, alltså inte pastischer (efterapningar<br />
av tidigare stilar) utan kreativa bidrag<br />
till nutidens konst.<br />
En gång var kyrkan den främsta beställaren<br />
av konst. Numera råder en tragisk klyfta mellan<br />
konsten och kyrkan. Men i lyckliga undantagsfall<br />
har denna klyfta överbryggats. Det är<br />
vår förhoppning att detta ska ske många gånger<br />
i vår katolska kyrka i Sverige.<br />
Anders Piltz OP<br />
biskopsvikarie för gudstjänstlivet,<br />
ordf. KLN och Skönhetsrådet<br />
40 | katolskt magasin
kyrkokonsten<br />
I framkant. Notre Dame<br />
du Haut i Ronchamp i<br />
östra Frankrike ritades<br />
av Le Corbusier och<br />
anses av många som ett<br />
av de bästa exemplen<br />
på sakralarkitektur<br />
från 1900-talet. Ett<br />
exempel på hur kyrkan<br />
har vänt sig till sin tids<br />
stora byggmästare och<br />
konstnärer.<br />
Katolska kyrkan har<br />
lett konstutvecklingen<br />
Under hela sin långa historia fram till<br />
<strong>17</strong>00-talet har den västerländska kyrkokonsten<br />
– som i princip då var hela konsten<br />
– letts av Katolska kyrkan, och det tänker<br />
vi kanske inte så ofta på. De kyrkliga uppdragsgivarna<br />
(ofta kloster med benägen hjälp av furstarna)<br />
ansträngde sig verkligen för att knyta de<br />
största konstnärerna till sig för såväl de stora<br />
kyrkobyggnaderna som de små privata kapellen.<br />
Inte så sällan kallades de stora byggmästarna/konstnärerna<br />
in från land till land, om de<br />
hade speciellt utmärkt sig. De rörde sig förvånansvärt<br />
fritt runt om i Europa med tanke på<br />
de mödosamma och långa resorna. Ingen rädsla<br />
fanns för att förnya konsten och skapa nya stilar<br />
även om det inte skedde från dag till dag.<br />
Efter den romanska konsten följde den gotiska,<br />
sedan renässansen och barocken. Många<br />
lokala stilar blomstrande en tid och förändrades<br />
allteftersom för att inte framstå som förlegade.<br />
Inte så sällan ansågs de nya verken först<br />
som chockerande – vi kan tänka på Michelangelo<br />
som bara ett exempel av så många – men<br />
har senare betraktats som de verkliga mästerverken<br />
årligen beundrade och begrundade av<br />
miljontals människor.<br />
ş<br />
katolskt magasin | 41
kyrkokonsten<br />
Helhetstänkande. Le<br />
Corbusier stod även för<br />
diverse konstnärlig utsmyckning<br />
av Notre Dame<br />
du Haut, såsom fönstermålningar,<br />
skulpturer och<br />
fresker på utsidan.<br />
Att därför idag så ofta ängsligt efterfråga<br />
”traditionell stil” för nya kyrkor är ohistoriskt<br />
inte minst för att man med det uttrycket endast<br />
menar 1800-talets massfabricerade religiösa<br />
brukskonst, det vi vanligen kallar för kitsch.<br />
Med den har kyrkokonsten plötsligt frusit fast<br />
vid ett enda – ganska sent – århundrade i historien<br />
och mist sin förmåga att utvecklas och leva<br />
vidare som ett direkt tilltal till nya generationer.<br />
En definition på kitsch brukar vara att i grälla<br />
färger och förenklade former bara upprepa<br />
det vi alla redan vet. Det stämmer inte till eftertanke<br />
som för vidare i den inre utvecklingen<br />
utan framstår som dussinbilder som bara registreras.<br />
Om man sätter in ett enda kitschverk i en av<br />
de vackra gotiska katedralerna slår det sönder<br />
hela rummets harmoni med sin affischliknande<br />
skrikighet och drar därmed till sig uppmärksamheten<br />
på ett mycket negativt sätt. Det var<br />
därför som Andra Vatikankonciliet ville rensa<br />
ut all kitsch ur kyrkorna och istället förordade<br />
nutida konst av stora konstnärer. Liturgikonstitutionen<br />
Sacrosanctum Concilium antags i<br />
december 1963 med 2158 röster mot 19.<br />
Folk kan ha olika uppfattningar om vad<br />
Vatikanen tänker och gör, men det är svårt att<br />
säga emot ett allmänt kyrkomötes förkrossande<br />
majoritet, i synnerhet som katolikerna i hela<br />
världen följde konciliet med sina förböner.<br />
Naturligtvis innebär inte detta, att vi istället<br />
skall uppmana konstnärerna att ägna sig<br />
åt ”nytt” effektsökeri bara för att få personlig<br />
uppmärksamhet. Det har i vår samtid hänt mer<br />
än en gång. Det handlar istället om att tolka<br />
de bibliska berättelserna på nytt inifrån – konst<br />
och arkitektur – en nog så stor och allvarlig<br />
uppgift för den som skall utföra det.<br />
Elisabeth Stengård<br />
42 | katolskt magasin
kyrkokonsten<br />
Elisabeth Stengård, Skönhetsrådet<br />
Fokus på kyrkan och konsten<br />
I kyrkans tjänst. Elisabeth<br />
Stengård är en av Skönhetsrådets<br />
medlemmar i<br />
Stockholms katolska stift.<br />
Katolska kyrkan har alltid varit en viktig<br />
del av hennes liv. Idag är hon medlem<br />
i Skönhetsrådet, inrättat av Vatikanen<br />
för att säkerställa att kyrkokonsten<br />
håller hög kvalitet.<br />
Elisabeth Stengård har ända sedan barnsben<br />
haft en viktig relation till Katolska kyrkan. Redan<br />
vid tio års ålder gick hon ensam i de katolska<br />
kyrkorna i Stockholm. Allt var så ovanligt<br />
mot Svenska kyrkan, med moln av rökelse och<br />
latinska texter före Andra Vatikankonciliet,<br />
och det tilltalade den unga flickan. Eftersom<br />
hennes familj är kosmopolitisk kom hon också<br />
tidigt att besöka vackra katolska kyrkor på<br />
kontinenten.<br />
När hon började studera på Stockholms<br />
universitet var konsthistoria det självklara centrala<br />
ämnet. Hon hade också tagit kurser i kyrkokonst<br />
utomlands, på Sorbonne och Oxford.<br />
– När det var dags för trebetygsuppsatsen<br />
tvekade jag inte att välja ”Kristusframställningar<br />
av Georges Rouault”, den store franske<br />
religiöse konstnären, och besökte hans familj<br />
i Paris för intervju. Detta var på det radikala<br />
1970-talet och mina lärare och kurskamrater<br />
var förvånade – de skrev istället om abstrakt<br />
konst och sovjetiska propagandaaffischer.<br />
Förvåningen blev inte mindre när hon valde<br />
”Såsom en människa – Kristustolkningar i<br />
svensk 1900-talskonst” som sitt avhandlingsämne:<br />
– Jag minns att min professor Patrik Reuterswärd<br />
sa: ”Du kommer att bli så trött på<br />
dina jesusar”, detta trots att han själv skrivit en<br />
mer allmän bok i ämnet.<br />
Fick han rätt?<br />
– Nej, långtifrån. 1984 skrev jag boken<br />
Religiös konst eller sakral? – Ett debattinlägg<br />
om konstens form och funktion i kyrkan för<br />
Svenska kyrkan. Efter disputationen 1986 bad<br />
frikyrkliga Immanuelskyrkan i Stockholm mig<br />
att skriva en bok om dess konst som jag kallade<br />
Gyllene ljus.<br />
Konsultuppdrag<br />
1989 blev Elisabeth utsedd till en helt nyinrättad<br />
tjänst som konsulent för konst och arkitektur<br />
inom Svenska kyrkan. Det blev en spännande<br />
tid då hon med all kraft försökte få unga<br />
konstnärer att komma med förslag till kyrkokonst/arkitektur.<br />
Konstfack, KTH Arkitektur,<br />
Konsthögskolan och Carl Malmstens skola genomförde<br />
projekt på hennes initiativ, och projekten<br />
blev uppmärksammade i tv och i press<br />
eftersom det var så nytt och ovanligt som ämne<br />
för att vara i Sverige.<br />
Ett annat viktigt projekt handlade om moderna<br />
tolkningar av Jungfru Maria i Sverige,<br />
där hon efter reformationen hade varit så gott<br />
som helt bortglömd utom som figur i julkrubban.<br />
Utställningen visades först på Svenska<br />
Institutet i Paris och sedan på konstmuseet i<br />
Mons, Belgien.<br />
Till sist kom utvecklingen inom Svenska<br />
kyrkan att te sig allt mer obegriplig för Elisabeth,<br />
så 1996 slutade hon sin tjänst och började<br />
därefter arbeta på frilansbasis med att skriva<br />
artiklar för Kyrkans tidning, Dagen och andra<br />
tidningar samt hålla ett stort antal föreläsningar<br />
om den kristna konsten genom tiderna, inte<br />
minst om den moderna.<br />
– Så konverterade jag äntligen till Katolska<br />
kyrkan och började skriva i Katolskt magasin.<br />
Snart fick jag ett samtal från fader Anders<br />
Piltz med förfrågan om jag ville bli ledamot av<br />
det ganska nybildade Skönhetsrådet, berättar<br />
hon.<br />
Skönhetsrådet vill se höjd kvalitet<br />
Elisabeth blev mycket glad över att bli tillfrågad<br />
eftersom Skönhetsrådet så väl behövs. Och<br />
hon säger att de flesta församlingar och präster<br />
är mycket tacksamma för att få den hjälp som<br />
rådet kan ge.<br />
– Men alla tycks inte vara medvetna om att<br />
de ska kontakta Skönhetsrådet innan de gör<br />
upp om inköp av konst, utsmyckningar och naturligtvis<br />
arkitektur. Det går inte att bara förvänta<br />
sig att automatiskt få ett godkännande<br />
i efterskott. Vatikanens avsikt med att inrätta<br />
Skönhetsrådet är att höja kvaliteten på kyrkokonsten<br />
– och det finns naturligtvis en stark orsak<br />
till det, säger Elisabeth Stengård.<br />
Bitte Assarmo<br />
katolskt magasin | 43
ecension<br />
Bok – familj och förlåtelse<br />
Marilynne Robinson:<br />
Hemma<br />
Översättning: Niclas Hval<br />
Weyler förlag, 2016<br />
Det är det som familjen är till för. Calvin<br />
säger att det är genom Guds försyn som<br />
vi tar hand om dem som står oss närmast.<br />
Alltså är det Guds vilja att vi ska hjälpa<br />
våra bröder, och det är på samma vis Guds<br />
vilja att vi ska ta emot deras hjälp och den välsignelse<br />
den ger. Som om den kom från Herren<br />
själv. Vilket den gör.<br />
(Den presbyterianske prästen Robert<br />
Boughton till sina barn)<br />
Prästen Robert Boughton är döende och dottern<br />
Glory har kommit hem för att ta hand om<br />
honom. Fadern är tacksam, men dotterns engagemang<br />
förslår inte. I tjugo års tid har, Jack,<br />
familjens svarta får, hållit sig borta. I tjugo år<br />
har hans far hoppats, längtat, bett om att det<br />
oändligt älskade barnet ska återvända.<br />
Så en dag kommer ett brev med sonens<br />
handstil på kuvertet. Hans rum ställs i ordning,<br />
välkomstmåltiden förbereds men ”vaniljpajerna<br />
fick skinn och salladen blev sladdrig” innan<br />
Jack, som nu är i fyrtioårsåldern, till slut står<br />
där ”som en herrelös hund”. Boughtons glädje<br />
är omåttlig. För hans granne och alter ego John<br />
Ames, som också han tillhör den presbyterianska<br />
gemenskapen och som var den som en<br />
gång döpte pojken, är det svårare att bejaka<br />
återkomsten<br />
Detta är kortast tänkbara sammanfattning<br />
av innehållet i boken Hemma som i höstas kom<br />
på svenska och som är en av tre som alla utspelar<br />
sig i det fiktiva ”solrosornas Gilead” i den<br />
amerikanska mellanvästern. Robinson inledde<br />
trilogin med en roman som heter just Gilead,<br />
en – om man så vill – ”tvilling” till Hemma:<br />
samma händelser blir belysta ur olika perspektiv,<br />
i Gilead är det den åldrade John Ames som<br />
skriver ett långt brev till sin sjuårige son där<br />
han berättar familjens historia. I den tredje av<br />
böckerna, Lila, får vi möta Ames unga hustru.<br />
Tydligen hade Robinson inte planerat denna<br />
bok från början men hon märkte – har hon sagt<br />
– att det var svårt att slita sig från de två familjer<br />
som hon som författare följt på så nära håll.<br />
Åter till Hemma och till Robert Boughton,<br />
fadern med ”den outtröttliga ömheten”, han<br />
som – likt övriga familjemedlemmar – har<br />
”det sorgliga privilegiet att älska honom [Jack]<br />
trots allt”. Boughton är en bönens man, något<br />
som anas boken igenom. Det är märkligt och<br />
mäktigt att, med Robinson som varsam guide,<br />
möta den tro, det hopp och den kärlek som är<br />
något så införlivat hos den gamle prästen att<br />
hela den storslagna romanen blir till uppbyggelselitteratur<br />
– helt utan pekpinnar.<br />
De bordsböner som kringgärdar familjens<br />
måltider är – och må ingen icke-troende låta<br />
sig skrämmas – rena böneskolan. Far och barn<br />
turas om med formuleringarna och här handlar<br />
det inte bara om maten, nej, var och en av dem<br />
som samlats runt bordet omnämns särskilt,<br />
med hans eller hennes bekymmer, glädjeämnen,<br />
förhoppningar. På köpet får vi nog så roande<br />
inblickar i familjens mathållning.<br />
Boken slutar med orden ”Herren är förunderlig”.<br />
Den förtröstansfulla avslutningen har<br />
föregåtts av tyngre partier. Robert Boughton<br />
säger att han varje dag tackat Gud för pojken<br />
men att det tyngsta är att se hur den som man<br />
älskat växer upp till någon som saknar respekt<br />
för sig själv: ”Det är som att se ett barn dö i<br />
ens armar.” Tungt för både läsaren och Jack<br />
blir det att följa faderns tilltagande förvirring<br />
inklusive orden till sonen: ”Har vi talats vid<br />
förut? Jag tror inte det. Men jag kan ha fel.”<br />
Likafullt: ”Herren är förunderlig.” Det har<br />
Robinson visat i en bok/tre böcker jag unnar<br />
många att ta del av.<br />
Margareta Murray-Nyman<br />
Fullbordad trilogi. Marilynne<br />
Robinson, ”Obamas<br />
favorit”, har tagit emot en<br />
mängd utmärkelser, däribland<br />
Pulitzerpriset, för sitt<br />
författarskap. De varandra<br />
kompletterande Gilead,<br />
Hemma och Lila utkom i<br />
USA år 2004, 2008 och<br />
2014. Böckerna kom på<br />
svenska 2015 och 2016.<br />
För Weylers bokförlag<br />
var det nog ett vågspel att<br />
ge ut tre romaner som i<br />
så hög grad fokuserar på<br />
predestination, förtappelse,<br />
försoning och den gudomliga<br />
nåden – i presbyteriansk<br />
tappning. Men böckerna<br />
har blivit bestsellers<br />
också i Sverige, de tycks<br />
ha fyllt ett tomrum.<br />
Våren 2016 utnämndes<br />
Robinson, som själv är<br />
kalvinist, till hedersdoktor<br />
vid Teologiska fakulteten<br />
vid Lunds universitet.<br />
Foto: Sofia Runarsdotter<br />
44 | katolskt magasin
ecension<br />
Bok – värdig att bli en klassiker<br />
Gunnel Vallquist:<br />
Steg på vägen<br />
Libris klassiker<br />
Det är en glädje att hålla denna lilla bok<br />
i sin hand, en pärla, med knappt 70 sidor<br />
text i en liten volym med vackert<br />
omslag. Att tänka sig att läsa den nerladdad i<br />
en läsplatta är otänkbart, ett helgerån. Boken<br />
känns därmed otidsenlig, och mycket värdefull.<br />
Libris har under hösten 2016 kommit ut<br />
med tre volymer under samlingsnamnet Libris<br />
Klassiker. Förutom Gunnel Vallquist bok finns<br />
också Dietrich Bonhoffer och Thomas Merton<br />
utgivna i samma serie. Libris har i samarbete<br />
med Bilda tagit fram samtalsfrågor om böckerna.<br />
Dessa kan med fördel användas i en läseeller<br />
samtalscirkel. Det är gratis att ladda ner<br />
samtalshandledningen på bildas hemsida, något<br />
som ju också kan göras som en introduktion<br />
innan man läser.<br />
Gunnel Vallquist blev mycket gammal. Hon<br />
var nästan 98 år då hon dog i början av 2016.<br />
I sitt förord skriver biskop emeritus, Jonas<br />
Jonsson, att hon sökte Gud i allt, och därför<br />
skulle kunna räknas till vår tids kyrkolärare.<br />
Hon var en uppriktig katolik, vilket dock inte<br />
hindrade henne från att i skarpa ordalag kritisera<br />
missförhållanden i kyrkan. När hon 1939<br />
tog steget in i den katolska gemenskapen såg<br />
hon sitt katolska liv som en förpliktelse till<br />
ständig fortbildning. Hon upplevde andra vatikankonciliet<br />
och hade glatt sig över den nyordning<br />
som utlovades. Som så många andra<br />
katoliker blev hon dock mycket besviken då<br />
utlovade reformer uteblev.<br />
Boken kom ut 1983 när hon avslutat trettio<br />
års arbete med att översätta Marcel Proust På<br />
spaning efter den tid som flytt. Hon hade också<br />
då nyligen valts in i Svenska Akademien.<br />
Steg på vägen är en tankebok med korta<br />
prosastycken, anteckningar, haikudikter och<br />
reflexioner. Rädslan att förlora fotfästet och<br />
en längtan att leva i Kristi efterföljd, att säga<br />
ja och framför allt vara ja i handling präglar<br />
texten. Författaren vill lära sig att leva – och<br />
dö – med öppna händer och söker en väg till<br />
befrielse och tillit, överlåtelse. ”Endast den som<br />
släpper taget kan finna sig själv.”<br />
Vallquist förblev sin kyrka trogen hela livet.<br />
Hon sökte och fann de kristnas enhet bortom<br />
kyrkornas yttre former och regler.<br />
Våga bejaka motsägelsen.<br />
Våga leva i spänningspunkten.<br />
Våga konfronteras med tomheten.<br />
Våga stöta huvudet mot muren.<br />
Framhärda i envishet. Inte ge upp.<br />
Ett lågmält tilltal präglar texten, ett tilltal<br />
som dock kommer att ge återklang.<br />
Dagen förkortas.<br />
November gråter gråhet<br />
in i ditt hjärta<br />
Här finns också vackra ord om kärlek:<br />
Du är allt för mig<br />
Jag vill vara allt för dig<br />
Du är mig inte nog<br />
Jag är dig inte nog<br />
Låt mig få vara<br />
allt jag kan för dig<br />
Gunnel Vallquist var väl förtrogen med de<br />
klassiska mystikerna Eckhardt och Durkheim<br />
vilket också uttrycks i texterna: ”Allt som man<br />
vill försvara, behålla för sig själv, förgiftar.”<br />
Det är omöjligt att inte tänka på Dag Hammarskölds<br />
Vägmärken då man läser Steg på vägen.<br />
En förhoppning är att också denna bok får<br />
lika stor spridning och blir en klassiker.<br />
Som Jonas Jonsson säger i förordet, detta<br />
ingen bok för sträckläsning utan texter att återvända<br />
till. Den är en pralin i vackert omslag att<br />
långsamt avnjuta.<br />
Elisabet Finné<br />
Foto: Ryszard Antonius Klinger<br />
katolskt magasin | 45
Böcker, film, musik ...<br />
Bok – refuserad konst<br />
Elsie Dickson:<br />
Harriet Löwenhjelms<br />
dalamålningar<br />
Harriet Löwenhjelmsällskapet,<br />
2016.<br />
Harriet Löwenhjelm (1887–<br />
1918) hann med mycket under<br />
sitt korta och intensiva liv.<br />
Hon älskade att utmana regler<br />
och sådana saknades inte i<br />
den adliga miljö där hon växte<br />
upp. Hon är idag mest känd<br />
för sin poesi men hon såg sig<br />
själv främst som konstnär.<br />
Lekfullhet och karikerande stil<br />
präglar hennes konstnärskap.<br />
Som elev vid Konstakademien<br />
protesterade hon på olika<br />
sätt mot den konservativa<br />
undervisningen och de stereotypa<br />
ideal, som förmedlades<br />
av uteslutande manliga lärare.<br />
Harriet lämnade in dalamålningarna<br />
till en elevutställning<br />
1911 men de kom aldrig att<br />
visas utan refuserades av<br />
professor Oscar Björk i egen<br />
hög person. Harriet ombads<br />
avsluta sina studier och lämna<br />
skolan.<br />
Harriet var dock själv stolt<br />
över sina dalamålningar. Om<br />
sin gamla barnflicka Tilda<br />
skriver Harriet i sin dagbok att<br />
hon ”... är verkligen katolsk på<br />
något vis åtminstone betraktar<br />
hon mina dalamålningar som<br />
en troende katolik sina helgonbilder.<br />
Jag som konstnär<br />
är djupt tillfreds härmed.”<br />
I skriften presenteras drygt<br />
20 dalamålningar med illustrationer<br />
i färg, bibelställen och<br />
förklaringar av sammanhang,<br />
ofta med Harriets egna ord.<br />
Författaren Elsie Dickson är<br />
före detta universitetsadjunkt<br />
i konstvetenskap. Skriften<br />
säljs av Harriet Löwenhjelmsällskapet<br />
och rekommenderas<br />
varmt.<br />
Ingela Frid<br />
Bok – hembygdsarkeologi<br />
Söderslätts säregna bronsålderslandskap<br />
Red: Birgitta Åkesson och<br />
Claes Lindahl<br />
Skandinaviskt Arkeologiforum,<br />
2016<br />
En arkeolog och en fotograf<br />
bestämde sig för att göra en<br />
bok om bronsålderslandskapet<br />
i sydligaste Skåne. Resultatet<br />
får säkert många att se<br />
sin hembygd med nya ögon.<br />
Arkeologen Birgitta Åkesson<br />
berättar om arkeologisk<br />
metod och de senaste drygt<br />
hundra årens forskning, däribland<br />
teorier kring förkristna<br />
religiösa föreställningar, ofta<br />
kopplade till historiska spår i<br />
landskapet. Redovisningen av<br />
gravhögar och gravfält baserar<br />
sig på ett gediget inventeringsarbete<br />
och följer fornlämningsregistrets<br />
indelning:<br />
sockenvis och per fastighet.<br />
Det etnologiska perspektivet<br />
gör boken särskilt<br />
intressant. Författarna återger<br />
lokala berättelser kopplade<br />
till fornlämningarna, många<br />
insamlade genom samtal med<br />
markägare och ej tidigare<br />
dokumenterade. Ett arkivfoto<br />
visar ett bröllopsfölje som<br />
poserar på slänten av en<br />
bronsåldershög. Det väcker<br />
tankar om vilka lämningar,<br />
platser, byggnader, som har<br />
betydelse för människorna där<br />
jag själv bor.<br />
Claes Lindahls bilder<br />
återger såväl fornlämningarna<br />
som en del av det gedigna<br />
inventeringsarbetet. De nytagna<br />
bilderna kompletteras<br />
med fotografier från arkiv och<br />
privata album. Boken är en<br />
lyckad mix av professionalism<br />
och folkbildning. Jag hoppas<br />
på många fler böcker av<br />
denna typ framöver.<br />
Ingela Frid<br />
Bok – praktiska tips till hälsa<br />
Mai-Lis Hellénius:<br />
Livsviktigt. Mina bästa råd<br />
för ett långt och friskt liv<br />
Tukan förlag, 2016<br />
Alltfler blir medvetna om<br />
livsstilens betydelse för<br />
hälsan. Hellénius, som är<br />
professor vid Karolinska<br />
institutet och överläkare på<br />
Hjärtkliniken Karolinska universitetssjukhuset,<br />
har skrivit<br />
en inspirerande och kunnig<br />
bok för alla oss som vill kunna<br />
påverka vårt liv i en friskare<br />
riktning.<br />
Trots att vi i Sverige tillhör<br />
ett av de folk som motionerar<br />
mest per capita kan det inte<br />
uppväga det faktum att vi<br />
sitter alltmer stilla. Och det är<br />
stillasittandet som är ett av<br />
problemet menar Hellénius.<br />
Utifrån de senaste forskningsrönen<br />
visar hon hur sund kost<br />
och ökad vardagsmotion<br />
leder till en minskning av de<br />
så kallade välfärdssjukdomarna:<br />
hjärtproblem, diabetes,<br />
depression, stroke och livsstilsrelaterad<br />
cancer. Förutom<br />
att förändringar i livsstilen ger<br />
människor längre och friskare<br />
liv minskar samhällets sjukvårdskostnader.<br />
Väntar du dig snabba bantningstips,<br />
quickfix för sömnsvårigheter<br />
och stress så får<br />
du vända dig åt ett annat håll,<br />
här gäller långsiktighet och<br />
uthållighet som räcker längre<br />
än de eviga och återkommande<br />
nyårslöftena! Börja litet<br />
är bokens budskap, ty en liten<br />
och konsekvent förändring i<br />
vardagen kan få stora effekter<br />
för vårt välmående och hälsa.<br />
Boken innehåller en rad fiffiga<br />
tips och råd som jag bums<br />
kommer att addera i mitt<br />
vardagsliv.<br />
Madeleine Sultán Sjöqvist<br />
Bok – klassisk historia<br />
Marcus Tullius Cicero:<br />
När allt gick under: brev från<br />
den romerska republikens<br />
sista år<br />
Översättning: Eric Cullhed<br />
Natur & Kultur, 20<strong>17</strong><br />
När Julius Caesar insåg<br />
maktens möjligheter kunde<br />
den romerska republiken, med<br />
500 år på nacken, till sist inte<br />
stå emot längre. För Marcus<br />
Tullius Cicero, en av antikens<br />
mest framstående och berömda<br />
författare och retoriker,<br />
var det en sorgens dag och en<br />
källa till oro och fasa.<br />
I den här boken får läsarna<br />
följa hans tankar om tidens<br />
turbulens, men också hans<br />
egen oro när han insåg att inte<br />
heller han gick säker för utrensningarna<br />
av oliktänkande.<br />
I en mängd brev, från tiden för<br />
republikens fall, bjuder boken<br />
på en spännande och fascinerande<br />
inblick i romarnas<br />
vardagsliv, men också glimtar<br />
av den framstående författarens<br />
egen personlighet.<br />
Cicero föddes 106 f Kr,<br />
gjorde karriär som advokat<br />
och blev med tiden konsul –<br />
det högsta ämbete som fanns<br />
i republiken Rom. Han var en<br />
stark motståndare till Julius<br />
Caesar, och till monarkin, och<br />
år 43, efter mordet på Caesar,<br />
avrättades han. När latinintresset<br />
blommade upp under<br />
renässansen var det just Ciceros<br />
latin som blev stilbildande.<br />
Men i den här boken är det<br />
inte främst retorikern Cicero<br />
vi möter utan människan.<br />
Och det är det som gör När<br />
allt gick under: brev från den<br />
romerska republikens sista år<br />
så särdeles intressant.<br />
Anita Andersson<br />
46 | katolskt magasin
navigering<br />
Bok – nattsvart prosa<br />
Lars Norén:<br />
Efterlämnat<br />
Bonniers, 20<strong>17</strong><br />
Norén är Norén är Norén.<br />
Och det har sällan varit tydligare<br />
än i hans senaste bok.<br />
Det är prosa, men i poetisk<br />
utformning, och berättaren är<br />
en man med flytande gränser<br />
– en far, en bror, en brottsling,<br />
ett offer. Vi vet att han kämpar,<br />
men mot vad? För vad?<br />
Är det här en del av mina<br />
minnen Har jag<br />
redan börjat skriva på dem<br />
Eller förbereder jag mig bara<br />
står så att säga i startgroparna<br />
Hur långt har jag<br />
kommit<br />
Tonen är mörk, ibland<br />
nattsvart, och den dysfunktionella<br />
familjen står i centrum<br />
som så ofta i Lars Noréns<br />
författarskap såväl som i hans<br />
dramatik. Berättelsen är kryptisk,<br />
svårbestämbar och med<br />
förvirrande kronologi, men det<br />
gör den inte mindre fängslande.<br />
Avsaknaden av interpunktion<br />
förstärker intrycket<br />
av tankar och minnen och<br />
motstridiga känslor, kryper under<br />
skinnet och väcker både<br />
fascination och obehag.<br />
Antingen är jag död eller<br />
deprimerad<br />
Oavsett om detta är tänkt<br />
att vara Noréns testamente,<br />
hans uppgörelse med livet<br />
och författarskapet eller kanske<br />
rentav en innerlig och<br />
uppriktig bön så blir man<br />
som läsare drabbad, stundvis<br />
golvad, av intensiteten och<br />
kraften. Och orden dröjer sig<br />
kvar. Länge…<br />
Jag har inte bett om frihet<br />
Jag vill<br />
bara att de skall lämna mig<br />
ifred<br />
Bitte Assarmo<br />
Böcker – 3 korta tips<br />
Ylva-Kristina Sjöblom:<br />
Padre Pio – genomborrad av<br />
Guds kärlek<br />
Catholica förlag, 2003<br />
Han levde i femtio år med<br />
Kristi blödande sår på kroppen.<br />
Han kunde bota sjuka<br />
genom sin förbön, läsa människors<br />
innersta, tala och förstå<br />
språk han aldrig studerat<br />
och hade visioner av Jesus<br />
och Maria. I den här biografin<br />
ger Ylva-Kristina Sjöblom –<br />
översättare, skribent och <strong>Km</strong>medarbetare<br />
– en mångfacetterad<br />
bild av den man som<br />
inspirerat miljoner människor<br />
världen över. Boken utkom<br />
första gången 2003 och har<br />
nu kommit i nytryck.<br />
Jonathan Sacks:<br />
Inte i Guds namn<br />
Libris förlag, 2016<br />
2000-talet har bevittnat en<br />
svallvåg av religiös extremism<br />
och våldshandlingar som<br />
skett i ”Guds namn”. I Inte i<br />
Guds namn undersöker den<br />
religiöse ledaren, filosofen och<br />
författaren Jonathan Sacks<br />
våldets rötter och dess relation<br />
till religionen.<br />
Från konflikt till gemenskap<br />
Översättare: Mikael Löwegren<br />
Artos & Norma, 2016<br />
I år kommer katoliker och<br />
lutheraner att tillsammans<br />
se tillbaka på reformationen<br />
– men också reflektera över<br />
50 år av officiell ekumenisk<br />
dialog. Från konflikt till gemenskap<br />
lägger grunden för<br />
en ekumenisk minneshögtid<br />
som står i kontrast till tidigare<br />
hundraårsminnen av reformationen<br />
– en rapport att studera<br />
med både öppet och kritiskt<br />
sinne för att vandra vidare på<br />
vägen mot enhet.<br />
Bitte Assarmo<br />
Film – svidande samhällskritik<br />
Jag, Daniel Blake<br />
Regi: Ken Loach<br />
I rollerna: Davy Johns, Hayley<br />
Squires, Sharon Percy<br />
Storbritannien, Frankrike,<br />
Belgien, 2016<br />
Premiärdatum: 9/12 2016<br />
Daniel Blake är en 59-årig<br />
snickare och nybliven änkling<br />
som drabbas av en hjärtinfarkt.<br />
Det är förstås illa, men<br />
borde kunna åtgärdas med<br />
en tids vila och återhämtning.<br />
Det är också vad hans läkare<br />
ordinerar men handläggaren<br />
på försäkringskassan har<br />
en annan uppfattning. Och<br />
plötsligt befinner sig Daniel<br />
Blake i en situation där hans<br />
person, hans liv, hamnar helt<br />
i händerna på en kylig och<br />
kalkylerande byråkrati.<br />
Jag, Daniel Blake är en<br />
klassisk Ken Loachfilm där<br />
svart humor blandas med<br />
grådaskig diskbänksrealism.<br />
Den svidande kritiken mot det<br />
moderna brittiska samhället,<br />
och dess nedmontering<br />
av välfärdssystemen, är så<br />
påträngande att det inte går<br />
att värja sig mot den.<br />
Men filmen har lika hög<br />
igenkänningsfaktor för den<br />
svenske biobesökaren. Det är<br />
omöjligt att se den utan att dra<br />
paralleller till Försäkringskassans<br />
närmast notoriska utförsäkringar<br />
och de senare årens<br />
skandaler kring Arbetsförmedlingen.<br />
Här finns en närvaro<br />
som inte lämnar någon berörd<br />
– inte konstigt att Ken Loach<br />
belönades med en guldpalm<br />
för filmen i Cannes i somras.<br />
Detta är en rörande och<br />
upprörande berättelse om en<br />
alldeles vanlig människa som<br />
försöker hålla ihop, trots en<br />
iskall byråkrati. En av 2016 års<br />
absolut vassaste filmer.<br />
Bitte Assarmo<br />
Musik – tre tonsättares tolkning<br />
Dixit Dominus – Vivaldi,<br />
Mozart, Händel<br />
Solister, La Capella Reial de<br />
Catalunya, Le Concert des<br />
Nations, dir. Jordi Savall<br />
AliaVox AVSA9918 (Naxos)<br />
Psalm 110 är en tröst om att<br />
Gud står vid din sida. ”Sätt<br />
dig på min högra sida, så<br />
skall jag lägga dina fiender<br />
som en pall under dina fötter.”<br />
Dixit Dominus börjar texten<br />
på latin.<br />
Den katalanske specialisten<br />
på äldre musik, Jordi Savall,<br />
har spelat in tre mästares<br />
tolkningar av texten tillsammans<br />
med en grupp lysande<br />
musiker. Vivaldi öppnar med<br />
en spänstig fanfar som ger en<br />
bild av Herrens majestät. Med<br />
sin typiska energi, melodirikedom<br />
och variationsförmåga<br />
låter Vivaldi psalmens olika<br />
verser få skiftande karaktär, så<br />
att ett helt landskap uppstår<br />
kring det gudomliga majestätet.<br />
Händel inleder allvarligt,<br />
tyngre och bredare med<br />
alternerande kör och solister<br />
i staccatorytmer som tolkar<br />
texten mera offensivt, i fugala<br />
slingor. Den store operamästaren<br />
Händel känns igen med<br />
sina rika harmonier, med<br />
koloratur och allt.<br />
Hos Mozart råder en<br />
annan tid, en annan stil.<br />
Lite intimare, lite lättare och<br />
ljusare ljuder Guds röst. Hela<br />
psalmen hänger här samman<br />
i en enda vers som bara följs<br />
av det obligatoriska Gloria<br />
Patri. Mozarts version är så<br />
kort att även ett Magnificat av<br />
honom får rum på skivan. Lika<br />
rappt och kort, med snabba<br />
skiftningar mellan kör och solister,<br />
koncentrerat och nästan<br />
flyktigt.<br />
Kaj Engelhart<br />
katolskt magasin | 47
kyrktorget<br />
in memoriam<br />
Sr M. Theresia Mrozek 1912–2016<br />
Föredrag läggs ut<br />
på nätet<br />
Nu lägger S:t Lars katolska<br />
församling i Uppsala upp<br />
föredrag på sin hemsida.<br />
I skrivande stund finns tre<br />
intressanta föredrag på webben,<br />
två utifrån boken Doften<br />
av rykande vekar där det är<br />
fader Magnus Nyman och<br />
pater Fredrik Heiding S.J.<br />
som föreläser, samt ett föredrag<br />
där syster Katrin Åmell<br />
OP talar om dominikansk<br />
spiritualitet.<br />
(stlars.org/foredrag)<br />
Vår kära medsyster<br />
M. Theresia<br />
Mrozek, född<br />
den 19 april 1912 i<br />
Hindenburg, dåvarande<br />
Tyskland, har i det 81:a<br />
året av sitt ordensliv i en<br />
ålder av 104 år och 8<br />
månader avlidit den 28<br />
december 2016.<br />
Syster M. Theresia<br />
kom år 1932 till Oslo i<br />
Norge och fick där sin<br />
kloster- och yrkesutbildning.<br />
Hon var lärare vid<br />
den katolska skolan i<br />
Tromsö tills hon 1957 fick uppgiften att<br />
flytta till Malmö i Sverige, för att hjälpa<br />
Monsignore Czeslaw Schmielewski med<br />
uppgifterna i den polska missionen. Denna<br />
uppgift varade tills år 1991, då Oblatfäderna<br />
övertog ansvaret för polska missionen.<br />
Hon tillhörde Elisabethsystrarnas<br />
kommunitet på Lilla Nygatan i Malmö.<br />
När hennes kroppsliga<br />
krafter avtog och<br />
hon behövde hjälp och<br />
omsorg, kom hon år<br />
2008 till Josephinahemmet<br />
i Bromma. Medan<br />
medsystrarna deltog i<br />
kvällsmässan kl 18 i S:ta<br />
Ragnhilds kapell i Josephinahemmet<br />
avled hon<br />
tyst och stilla. Elisabethsystrarna<br />
minns syster<br />
M. Theresia som en glad<br />
och ivrig, from och tacksam<br />
medsyster.<br />
Efter rekviemmässan i<br />
S:ta Ragnhildskapell den 5 januari 20<strong>17</strong><br />
följde jordfästningen på Katolska kyrkogården<br />
i Stockholm Solna på Elisabethsystrarnas<br />
gravplats.<br />
Vi anbefaller vår avlidna medsyster<br />
M. Theresia i era förböner.<br />
Sancta Elisabeths Systrar.<br />
Gott församlingsliv<br />
Stockholms katolska stift<br />
fortsätter att lyfta fram det<br />
goda som sker inom landets<br />
församlingar. På stiftets<br />
hemsida efterlyser man fler<br />
tips på goda exempel. Redan<br />
nu finns massor av tips på<br />
hur man kan öka församlingsgemenskapen<br />
genom olika<br />
barn- och ungdomsaktiviteter<br />
och aktiviteter för de äldre.<br />
Ett exempel som lyfts<br />
fram är att erbjuda bilskjuts till<br />
kyrkan för personer som bor<br />
på äldreboende. Den som<br />
hämtas får då möjlighet att<br />
ta emot kommunionen och<br />
sedan få en pratstund över<br />
en kopp kaffe.<br />
Fler exempel finns på stiftets<br />
hemsida. Där finns också<br />
kontaktuppgifter för den som<br />
vill skicka in egna förslag.<br />
(www.katolskakyrkan.se/<br />
forsamlingar)<br />
Ny tillbyggnad på stiftsgården<br />
Till sommaren kommer<br />
stiftsgården Marielund<br />
på Ekerö att<br />
kunna ta emot fler<br />
gäster. Just nu pågår<br />
en ny tillbyggnad där<br />
tio nya gästrum ska<br />
stå färdiga under våren.<br />
Grunden till den efterlängtade<br />
tillbyggnaden lades i<br />
somras och väggarna restes<br />
under hösten. Den nya<br />
byggnaden är sammanlänkad<br />
med stora husets äldre<br />
delar och ligger naturnära.<br />
På sydsidan vid huskapellet<br />
kommer det att bildas ett<br />
omgärdat trädgårdsrum.<br />
Hittills har byggprocessen<br />
gått som planerat och<br />
förhoppningen är att det<br />
nya huset ska stå klart och<br />
välkomnande redan under<br />
våren. En mer högtidlig<br />
invigning planeras till försommaren.<br />
<strong>Km</strong> får anledning<br />
att återkomma med<br />
ett längre reportage.<br />
48 | katolskt magasin
kyrktorget<br />
Påvebesök gav ekumenisk inspiration<br />
Katoliker och lutheraner<br />
i Lund hörsammar<br />
uppmaningen från det<br />
ekumeniska mötet i<br />
höstas om att manifestera<br />
enheten mellan<br />
kristna.<br />
Knappt tre månader efter<br />
påvens historiska besök i<br />
Sverige inleds ett konkret<br />
resultat av det ekumeniska<br />
samarbetet mellan katoliker<br />
och lutheraner i Lund:<br />
gemensam aftonbön, vesper.<br />
Varannan gång i Lunds<br />
domkyrka och varannan<br />
gång i S:t Thomas katolska<br />
kyrka, under hela våren.<br />
Att de två kyrkorna i<br />
Lund nu kommer att regelbundet<br />
hålla gemensam<br />
kvällsbön varannan lördag,<br />
tror Johan Lindén, kyrkoherde<br />
i S:t Thomas katolska<br />
församling, är unikt och understryker<br />
också att det inte<br />
är fråga om någon intern<br />
angelägenhet:<br />
Gemensam aftonbön. Vid det ekumeniska mötet i Lund i höstas<br />
uppmanades lutheraner och katoliker att sträva efter synlig enhet. Detta<br />
hörsammar nu de lokala församlingarna i Lund genom att fira gemensam<br />
vesper under hela vårterminen.<br />
– Alla är välkomna och<br />
vi hoppas på bra uppslutning.<br />
Samarbetet inleddes med<br />
vesper i Lunds domkyrka<br />
den 21 januari och pågår<br />
regelbundet ända fram till<br />
i mitten av juni, på följande<br />
tider och platser:<br />
21/1 domkyrkan<br />
4/2 S:t Thomas<br />
18/2 domkyrkan<br />
4/3 S:t Thomas<br />
18/3 domkyrkan<br />
1/4 S:t Thomas<br />
22/4 domkyrkan<br />
6/5 domkyrkan<br />
20/5 S:t Thomas<br />
3/6 domkyrkan<br />
<strong>17</strong>/6 S:t Thomas<br />
Foto: Mikael Stjernberg<br />
Kurs i katolsk<br />
äktenskapssyn<br />
Katolska Domkyrkoförsamlingen<br />
inbjuder till<br />
Äktenskapsförberedelse.<br />
Kursen riktar sig till alla som<br />
står i begrepp att gifta sig i<br />
Katolska kyrkan och vill förklara<br />
den katolska synen på<br />
äktenskapet och ge verktyg<br />
för att bygga en stark och<br />
sund relation med ett livslångt<br />
perspektiv.<br />
Samtalen äger rum under<br />
fem kvällar våren 20<strong>17</strong>, med<br />
presentation av kyrkans<br />
äktenskapssyn och möten<br />
med par som delar med sig<br />
av sina egna erfarenheter. Här<br />
ges också utrymme för egna<br />
reflektioner.<br />
Kursen startar den 6 mars<br />
och mer information finns på<br />
Domkyrkans expedition på<br />
tel. 08-640 1555 eller kan fås<br />
via e-post: sthlmdomkyrkan@<br />
katolskakyrkan.se<br />
Biskopens önskemål:<br />
Mer karitativt arbete i församlingarna<br />
Stockholms katolska<br />
stift har initierat en<br />
satsning för att entusiasmera<br />
det karitativa<br />
arbetet i församlingarna.<br />
Man kallar det för<br />
inlandsarbete.<br />
Biskopens önskemålet är<br />
att varje församling ska ha<br />
en karitativ grupp som ska<br />
ägna sig åt besök av gamla<br />
och sjuka, flyktingarbete,<br />
barn- och ungdomsarbete<br />
med mera. I flera församlingar<br />
bedrivs redan sådan<br />
verksamhet men biskopen<br />
vill gärna att den utvidgas<br />
för att omfatta hela<br />
landet och blir mer synlig<br />
och strukturerad. Det finns<br />
finansiella medel avsatta<br />
för detta, som man kallar<br />
”inlandsarbete”, och församlingarna<br />
är välkomna<br />
att ansöka om ekonomiskt<br />
stöd för sådan verksamhet.<br />
Maria i Rosengård i<br />
Malmö är en av de församlingar<br />
som vill hörsamma<br />
biskopens önskemål och<br />
samlar därför alla goda<br />
krafter för att bilda en karitativ<br />
grupp. Alla intresserade<br />
uppmanas nu att ta<br />
kontalt med församlingens<br />
kyrkoherde.<br />
Bönestund i<br />
Karlstads katolska<br />
församling<br />
Varje onsdagskväll, efter<br />
mässan är det bönestund i<br />
Vår Fru av Rosenkransens<br />
församling i Karlstad. Det<br />
genomgående temat är att<br />
man ber och mediterar över<br />
en bibeltext för att få hjälp<br />
och stöd att växa i kärlek till<br />
Kristus och varandra, med<br />
den helige Andes hjälp. Man<br />
sjunger lovsång, ber rosenkransen,<br />
läser en bibeltext<br />
och får också möjlighet till<br />
fri bön.<br />
Bakom bönestunden<br />
står Klara Arpi och Colette<br />
Johnsson.<br />
katolskt magasin | 49
Månadens helgon:<br />
Nils Hermansson<br />
Biskop Nils Hermansson blev aldrig officiellt<br />
helgonförklarad. Men han var välkänd för sin<br />
medkänsla med de lidande och sin passion för<br />
rättvisa och efter hans död uppfattade många<br />
att han var just ett helgon.<br />
Nils Hermanssons gravhäll i Linköpings domkyrka.<br />
De flesta av de kända uppgifterna om Nicolaus Hermanni<br />
– Nils Hermansson – kommer från en biografi som sammanställdes<br />
någon gång i början av 1400-talet, i samband<br />
med försöken att få honom helgonförklarad. I denna<br />
framgår att han föddes 1325 eller 1326 i Skänninge och<br />
att han var son till Margaretha Tyrgilsdotter, vars bror Peter<br />
var ärkebiskop i Uppsala mellan åren 1351 och 1366.<br />
Han ska ha studerat på Katedralskolan i Linköping och<br />
därefter fortsatt med studier i filosofi, teologi och juridik<br />
i Frankrike.<br />
Nils Hermansson hade redan vid tidig ålder ett starkt<br />
band till Heliga Birgitta. De förenades inte bara av att deras<br />
familjer bodde i samma trakt, utan också av sitt patos<br />
och av sitt mod; de var båda orädda nog att stå upp för det<br />
de trodde på, även mot de mäktigaste av män.<br />
När Nils kom hem efter studierna på kontinenten blev<br />
han utnämnd till ärkediakon i Linköpings domkyrka. Det<br />
innebar ett stort ansvar för honom, inte minst då biskopen<br />
överlämnade många av sina sysslor till honom, och Nils<br />
Hermansson gjorde sig snart känd för att stå på de fattigas<br />
sida mot överheten. När kungen, Magnus Eriksson,<br />
försökte ta kontroll över kyrkan opponerade han sig och<br />
sågs därför inte med blida ögon av kung och adel. Men<br />
lika impopulär som han var bland adeln, lika omtyckt var<br />
han av folket.<br />
1374 utnämndes han till biskop. Kungen och stormännen<br />
konspirerade mot honom i hopp om att påven inte<br />
skulle godkänna biskopsvigningen. Men i mars 1375 bekräftade<br />
den dåvarande påven, Gregorius xi, domkapitlets<br />
val.<br />
Som biskop förblev Nils Hermansson en mild och medkännande<br />
man, och han fortsatte att stå upp för de fattiga<br />
och de svaga. Han utmärkte sig också som diktare till<br />
tidegärden, kyrkans gemensamma dagliga bön. En av de<br />
mest kände bönerna han skrev är Rosa rorans bonitatem,<br />
till Heliga Birgittas ära. Under sin tid som biskop hann<br />
han också med att inviga Birgittas kloster i Vadstena 1384,<br />
elva år efter Birgittas död. Han var också en av dem som<br />
ihärdigt arbetade för att få henne helgonförklarad.<br />
Nils Hermansson förblev biskop till sin död 1391, och<br />
han begravdes i sin domkyrka. Många var övertygade om<br />
att han var ett helgon, kanske just för den mildhet och det<br />
mod han visat i livet. Människor som bad om hans förböner<br />
uppfattade att deras böner blivit hörda – att det alltså<br />
skett mirakel i hans namn. Dessa uppgifter tecknades ner<br />
och användes som argument för en helgonförklaring.<br />
1499 godkände påve Paulus ii saligförklaringen av Nils<br />
Hermansson. Sexton år senare, den 4 februari 1515, gav<br />
påven Alexander vi bifall åt skrinläggning och biskopens<br />
kvarlevor skrinlades av biskop Brask. Men någon helgonförklaring<br />
ägde aldrig rum och efter kyrkosplittringen var<br />
det för sent. Nils Hermansson – Sankt Nicolaus – firas<br />
idag som ett lokalt helgon, på dagen för skrinläggningen<br />
den 4 februari.<br />
Bitte Assarmo<br />
50 | katolskt magasin
Låt mig få berätta om min tro!<br />
ekumenisk utblick<br />
Ju meeer vi är tillsammans, ju glaaadare<br />
vi blir!<br />
Med detta citat ur en käck sällskapsvisa<br />
inledde Caesarius Cavallin, fader i Östanbäcks<br />
kloster, sitt anförande på lite utdragen<br />
skånska. Det skedde 1977 i Västerås på Sveriges<br />
andra ekumeniska riksmöte. Vi deltagare<br />
skrattade roat. Ty även om ämnets komplexitet<br />
stod klar för oss var det ju sant att det var roligt<br />
att få möta kristna trossyskon från olika<br />
samfund.<br />
Och så är det alltjämnt. Det är trevligt och<br />
spännande att stöta på människor från olika<br />
kyrkor och samfund som delar ens kristna tro.<br />
Det händer speciellt under Böneveckan för<br />
kristen enhet. Glädjande är att Sveriges kristna<br />
råd på sin hemsida betonar att denna äger rum<br />
just 18–25 januari, och inte ”så där lite runtomkring”,<br />
som det har blivit på vissa platser.<br />
Det känns fint att veta att vi ber samtidigt i 75<br />
länder världen runt!<br />
Men visst sker liknande möten både nu och<br />
då. Ekumeniska sammankomster utlyses i städer<br />
och byar – gudstjänster, föredrag, sångstunder,<br />
hantverk, välgörenhet. Man stöter ihop<br />
med trossyskon bland grannar, i butiker, på<br />
jobben. Speciellt givande kan det vara för oss<br />
lekmän, som inte finns med i officiella samtalsgrupper,<br />
att byta tankar och reda ut missförstånd<br />
om varandra. Det gäller inte minst synen<br />
på Katolska kyrkan. Efter alla århundraden av<br />
vanföreställningar i svenska läroböcker lever<br />
somlig okunskap kvar. Jag ska ge tre exempel<br />
som jag stött på.<br />
Helande och helgon<br />
För en tid sen träffade jag en ung man som<br />
blivit intresserad av både katolska och protestantiska<br />
kyrkor. En dag berättade han att han<br />
hittat en bok av en frikyrklig författare som<br />
handlade om mirakler och helande av sjuka.<br />
– Men det är väl inget som ni katoliker ägnar<br />
er åt? frågade han. (Underförstått: Ni är ju<br />
lite formella av er.)<br />
Jo, han fick en del svar som inte bara handlade<br />
om Lourdes ...<br />
En dag berättade jag för en väninna om vårt<br />
nya helgon Maria Elisabeth.<br />
– Men är inte hon död? sa kvinnan. Man<br />
kan väl inte utnämnas till helgon om man är<br />
död?<br />
Det var en naturlig fråga, om man tänker<br />
efter, för den som inte är insatt. Man utnämns<br />
till hedersdoktor och man vinner priser och belönas<br />
med medaljer – det kunde väl också gälla<br />
helgon.<br />
Mariafromheten<br />
Jag känner också en katolsk kvinna som nyligen<br />
kommit med i en ekumenisk bönegrupp<br />
med huvudsakligen frikyrkliga deltagare. En av<br />
de första gångerna hon deltog hade medlemmarna<br />
för en gångs skull dukat för nattvard.<br />
För det hade man ju hört att katoliker ”jämt<br />
och samt vill fira nattvard”. Det var en kärleksfull<br />
handling. Nu skulle den nya få känna sig<br />
riktigt hemma! Kvinnan sa inget först, deltog<br />
i bön och bibelläsning. Efteråt fick hon tillfälle<br />
att teologiskt förklara varför hon inte kunde<br />
vara med hela vägen. Skillnaderna.<br />
Många invandrade katoliker har inte växt<br />
upp med en tidigare statskyrka som är protestantisk,<br />
och inte heller med en så stor mängd<br />
frikyrkor som vi har i Sverige. Också här finns<br />
mycket att lära. Och ibland blir man överraskad.<br />
I en ekumenisk samling, som jag deltog i,<br />
fanns en katolsk kvinna, nyligen konverterad,<br />
som berättade att hon hade lite svårigheter med<br />
att ta till sig vördnaden för Maria.<br />
– Men det har inte jag, sa en kvinna från<br />
pingströrelsen. Maria spelar en viktig roll i mitt<br />
liv!<br />
Kerstin Elworth<br />
Foto: iStock<br />
katolskt magasin | 51
kåseri<br />
Konsten<br />
att missa<br />
en påve<br />
Lisa Wetterberg är född 1973, döpt i<br />
domkyrkan 1991 och gift i densamma<br />
1995. Hon är folkhögskolelärare och har en<br />
fil. kand. i litteratur- och musikvetenskap.<br />
Hon tillhör dominikanernas lekmannaorden,<br />
är mamma till fyra barn och matte till två<br />
långhåriga taxar.<br />
Det är ett tag sen han var här,<br />
Franciskus. Lagom till att han<br />
landade på svenska mark satte<br />
jag mig på ett annat plan och flög till<br />
Italien. Känslan av ”vad är väl ett påvebesök<br />
i Sverige?” var ett faktum. Jag<br />
missade honom igen.<br />
Många icke-katoliker undrar vad<br />
det är som är så speciellt med påven.<br />
Att gå in på detaljerna kring Petri efterträdare<br />
och ”du är klippan och här<br />
har du nycklarna”, visst, det är viktigt.<br />
Och för den oinvigde kan det te sig<br />
märkligt när människor i alla åldrar,<br />
småbarn, funktionshindrade, gamla<br />
och tonåringar blir alldeles till sig, och<br />
tjoar och jublar när påven visar dig<br />
på audienser – eller i Malmö. Det är<br />
klart att det har att göra med påven<br />
som symbol för enheten, att han är vår<br />
Papa, att han är Kristi tjänares tjänare.<br />
Det är stort och kanske är det därför vi<br />
så gärna vill komma nära, röra vid, bli<br />
välsignade …<br />
Trots över 25 år i kyrkans hägn har<br />
jag, liksom en majoritet av världens<br />
katoliker, inte hälsat på påven. Inte<br />
någon av dem.<br />
1991 var jag i Chestochowa och det<br />
enda jag såg av Johannes Paulus ii var<br />
… ingenting. Jag hörde hans röst i en<br />
raspig högtalare och det var allt. Året<br />
efter i Rom, tillsammans med domkyrkans<br />
kör, var det flera körkamrater<br />
som fick trycka hans hand under<br />
audiensen, efter att de lite lurigt ropat<br />
på honom på polska. (Fotbollsspelaren<br />
Marta fångade Franciskus uppmärksamhet<br />
i Malmö med ett typiskt<br />
sydamerikanskt uttryck för vördnad.<br />
Smart!) Själv hamnade jag längst bak,<br />
nästan nedtrampad av en hord aggressivt<br />
fromma damer. Men en liten röst<br />
viskade inom mig: ”De första ska vara<br />
de sista och de sista ska vara de första.”<br />
15 år senare var jag på familjekonferens<br />
i Valencia i Spanien, men inte<br />
såg jag Benedikt på nära håll. Det mest<br />
bestående minnet var alla smutsiga<br />
barnfötter jag fick tvätta varje kväll …<br />
Hösten 2013 var vi åter i Rom för<br />
ytterligare en familjesammankomst.<br />
Ni minns kanske den lilla pojken som<br />
satte sig i Franciskus stol och sen kramade<br />
hans ben – den var det. Vi var<br />
där! Vi kom riktigt nära påven den här<br />
gången, kanske 20 meter. Jag tänkte:<br />
”Tänk om han ser oss! Välsignar barnen!”<br />
Men inte den här gången heller.<br />
Så vad var poängen med den här<br />
raddan misslyckade påvemöten? Att<br />
de inte alls var misslyckade förstås.<br />
Att det kan dyka upp en helt annan<br />
välsignelse eller lärdom som plötsligt<br />
får en oväntad tyngd, en ny betydelse.<br />
Ytterligare ett bibelord gör sig påmint:<br />
”Saliga de som inte har sett men som<br />
ändå tror.” Eller ”saliga de som älskar<br />
Gud, kyrkan, enheten och påven, utan<br />
att ha fått kyssa Franciskus hand”.<br />
Fast om han ringer och bjuder på<br />
kaffe nästa gång jag är i Rom tackar<br />
jag ju inte nej.<br />
Lisa Wetterberg<br />
52 | katolskt magasin
annonser<br />
Vi söker nu<br />
Administratör<br />
100%<br />
till vårt kontor i Alvik för samordning inom<br />
den andliga vården i kriminalvården.<br />
Mer information: www.skr.org<br />
Kyrkorna tillsammans<br />
i tro och handling<br />
Pilgrim Travel tar dig till de kristna skatterna!<br />
22/5 Rom med ortodoxa glasögon med f. Mikael Liljeström<br />
10/8 Nya Valamo, Gamla Valamo och Lintula klostren<br />
med Erik Sjöberg och Johannes Pulkkanen<br />
7/9 Jubileumsresa till Fatima<br />
7/10 Det heliga berget Athos med Johannes Pulkkanen<br />
30/10 Rom och Assisi med Yvonne Maria Werner<br />
www.pilgrimtravel.se<br />
info@pilgrimtravel.se<br />
018-444 45 33<br />
Stiftsmeddelanden för Stockholms katolska stift<br />
Utnämningar<br />
F. Fabio d’Amora har utnämnts till subsidiar<br />
i S:ta Maria i Rosengård församling, Malmö<br />
från den 1 december 20<strong>17</strong>.<br />
F. Oliver Schnitzler har förordnats till subsidiar<br />
i S:t Clemens församling i Helsingborg med<br />
placering i S:ta Bernadettes kapellförsamling i<br />
Ängelholm från den 1 december 2016 till den<br />
31 augusti 20<strong>17</strong>.<br />
P. Benjamin Paz Moreno OFM har utnämnts<br />
till ny rektor för spanska missionen i Stockholm<br />
från den 1 januari 20<strong>17</strong>. Samtidigt<br />
lämnar f. Andres Bernar Borda denna tjänst.<br />
Varmt tack till f. Andres för att han vid flera<br />
tillfällen ställt upp som rektor för missionen.<br />
F. Paul Kass Daoud har utnämnts att arbeta<br />
med själavården för syrianska katoliker i<br />
Södertälje, Eskilstuna och Västerås från den 1<br />
januari 20<strong>17</strong>.<br />
F. Tomas Orylski har utnämnts till rektor för<br />
franska missionen från den 1 augusti 20<strong>17</strong>.<br />
Fängelsesjälavården<br />
P. Staffan Jakobsson TOR har utnämnts till<br />
katolsk själasörjare på anstalten i Kumla från<br />
den 1 januari 20<strong>17</strong>.<br />
Diakon Per-Anders Österberg har utnämnts<br />
till katolsk själasörjare på häktet i Göteborg<br />
och häktet och anstalten i Halmstad från den<br />
1 januari 20<strong>17</strong>.<br />
Diakonvigning<br />
Jesuiterna Thomas Idergard SJ och Mikael<br />
Schink SJ kommer att diakonvigas i London<br />
den 25 februari 20<strong>17</strong>.<br />
Pensionering<br />
F. Morgan Elworth har ansökt om och beviljats<br />
full pension från den 1 januari 20<strong>17</strong>. Ett<br />
stort och varmt tack till f. Elworth för allt han<br />
gjort i stiftets församlingsarbete och fängelsesjälavård.<br />
Equipos de Nuestra Señora<br />
En ny lekmannarörelse har etablerats inom<br />
Spanska missionen – Equipos de Nuestra<br />
Señora enligt ett dekret av Biskop Anders<br />
Arborelius OCD den 8 december 2016.<br />
Avslutad tjänst<br />
F. Józef Wegrzynek har lämnat stiftet den 1<br />
december 2016 och flyttat till ett äldreboende<br />
i Polen. Varmt tack till f. Józef för hans arbetsinsatser<br />
i vårt stift!<br />
Helige Franciskus Tredje Reguljära Orden<br />
TOR<br />
Broder Henrik-Maria Duenas TOR har<br />
lämnat Franciskanerna, TOR.<br />
Koinonia Johannes Döparen<br />
Noemi Kôpková och Jozefina Eperješiová<br />
har avslutat sitt arbete på nuntiaturen i Stockholm<br />
och ersatts av Wiesława Koczułap och<br />
Radka Marcinčáková. Alla tillhör Koinonia<br />
Johannes Döparen.<br />
Kommuniteten Dominikansystrar av<br />
Jungfru Marias Utkorelse och Fullkomliga<br />
Renhet har lämnat stiftet<br />
Syster Maria Thi My Thu Tran OP och<br />
syster Thérèse Thi Thanh Trang Nguyen<br />
OP avslutade sitt arbete i vårt stift i september<br />
2016. Kommuniteten Dominikansystrar<br />
av Jungfru Marias Utkorelse och Fullkomliga<br />
Renhet lämnar därmed Sverige. Systrarna<br />
var verksamma i Igelösa (Lund). Varmt tack<br />
till syster Maria och syster Thérèse för deras<br />
arbetsinsatser i vårt stift!<br />
Samfundet Missionaries of Charity, Växjö<br />
Syster M. Luz Divina MC har lämnat stiftet<br />
den 1 december 2016 och ersatts av syster<br />
M. Emmanuel MC den 14 december 2016.<br />
S T O C K HO L M S K A T O L S K A ST I F T<br />
D I O E C E S I S H O L M I E N S I S<br />
katolskt magasin | 53
köttfri fredag<br />
BLOMKÅLSSOPPA<br />
matolja eller smör<br />
1 liten finhackad lök<br />
1 finhackad morot<br />
(eventuellt lite hackad sellerirot, palsternacka,<br />
stjälkselleri eller persiljerot)<br />
1 blomkål, skuren i småbitar<br />
2–3 msk hackad persilja<br />
2 liter vatten<br />
4 grönsaksbuljongtärningar<br />
5 msk vetemjöl<br />
4–5 msk olja eller smält smör<br />
7 dl mjölk<br />
salt och peppar efter smak<br />
3 dl gräddfil<br />
Krämig blomkålssoppa<br />
Den här är verkligen en mycket<br />
god blomkålssoppa – på<br />
riktigt. Prova! Och självklart<br />
går det att halvera den här<br />
ganska stora satsen som<br />
räcker till sex hungriga personer.<br />
1. Bryn löken en aning i olja eller<br />
smör på spisens medelvärme. Rör<br />
ner morot och eventuellt någon av<br />
de andra föreslagna ingredienserna<br />
och ge dem några minuter tillsammans<br />
med löken på spisen.<br />
2. Häll i vattnet och låt det koka<br />
upp. Ploppa ner buljongtärningarna<br />
och se till att de löses upp innan de<br />
små blomkålsbitarna och persiljan<br />
tillsätts.<br />
3. Låt blandningen puttra på spisen<br />
till dess morötter och kål uppnått<br />
önskad mjukhetsgrad. Jag vill<br />
att de ska vara helt mjuka och gärna<br />
så att de faller sönder lite så hos mig<br />
får de koka i cirka 40 minuter.<br />
4. Rör under tiden ut mjölet i olja<br />
eller smör i en annan, rymlig gryta.<br />
(Rymlig för att mjölk så lätt kokar<br />
över.) Tillsätt mjölken och låt den<br />
hettas upp. Rör under tiden med<br />
visp så att inga mjölklumpar bildas.<br />
Låt småkoka under omrörning i 3–5<br />
minuter. Det blir en tjock och klistrig<br />
sås.<br />
5. Vispa ut gräddfilen i såsen.<br />
6. När blomkålen är lagom mjuk,<br />
rör ner den vita såsen i soppan. Smaka<br />
av med salt och peppar, koka upp<br />
en gång och servera.<br />
Marie Breskic<br />
54 | katolskt magasin
annonser<br />
Bilda är ett studieförbund för möten mellan<br />
människor. Med kultur och bildning i olika<br />
former vill vi bidra till att möten uppstår och<br />
nya perspektiv skapas.<br />
Direktor till Bildas<br />
studiecenter i Jerusalem<br />
Studieförbundet Bilda söker<br />
en direktor till vårt studiecenter<br />
i Jerusalem. Intresserad?<br />
Se bilda.nu/ledigajobb<br />
Sista ansökningsdag<br />
20<strong>17</strong>-03-05<br />
KÖRLÄGER FÖR FAMILJER<br />
örtagården i lane-ryr (uddevalla)<br />
10–13 augusti 20<strong>17</strong><br />
Körsång för barn, ungdomar och vuxna, mässa,<br />
tidegärd, samtal, fritidsaktiviteter, bad och idrott<br />
lägerledning: Ulf Samuelsson och Samuel Eriksson<br />
medverkande: Elisabeth von Waldstein, Anders Ekenberg m.fl.<br />
arrangör: KLN och Pueri Cantores<br />
kost och logi i dubbelrum/flerfamiljsrum:<br />
vuxen 1 850 kr | 13–16 år 1 200 kr, 4–12 år 750 kr, 0–4 år gratis<br />
kost och logi i enkelrum: 2 400 kr/person<br />
maxkostnad per familj: 5 000 kr<br />
endast mat: vuxen 960 kr / 4–12 år 480 kr / under 4 år gratis<br />
(Möjlighet finns att parkera husbil/husvagn)<br />
info & anmälan: ulf.samuelsson@kln.se, 070-5916787<br />
TILLTALAD AV TYSTNAD<br />
Välkommen till retreat eller bara-vara<br />
Program och bokning enligt nedan<br />
TEL 0766 27 <strong>17</strong> 70 EPOST info@wettershus.se<br />
WEB www.wettershus.se<br />
Facit till korsord i <strong>Km</strong> nr 1<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Bild: "Plantaget" i Dalslands största ort, TTKK<br />
Vinnare: Rigmor Börjeson, Linköping; Gunilla Ronquist, Jönköping;<br />
Birgit Kristerson, Uppsala.<br />
Vinnare till korsordet i nr 12-2016: Pia Lidwall, Höganäs; E. Lindroos,<br />
Påryd; Stellan Frid, Broby. Grattis!<br />
<br />
<br />
S T I P E N D I U M<br />
ur änkedrottning Josephinas<br />
stipendiefond<br />
Josephinahemmets styrelse<br />
utlyser stipendium till unga,<br />
studerande katoliker.<br />
Ansökningsformulär finns på hemsidan<br />
www.josephinahemmet.se<br />
och ansökan (med bif. CV) skall vara Stiftelsen<br />
genom Mikaela Luthman tillhanda<br />
senast den 31 mars 20<strong>17</strong> under adress:<br />
Styrelsen för Stiftelsen Josephinahemmet<br />
Att. Mikaela Luthman<br />
Drachmannsgatan 2, 168 49 Bromma<br />
katolskt magasin | 55
<strong>Km</strong>krysset<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Sänd oss svaret från de gula fälten senast den 23/2, gärna<br />
på ett vykort. Tre vinnare belönas. Lycka till!<br />
Adress: Katolskt magasin, Box 2150, 103 14 Stockholm.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Korsordskonstruktör: Lars-Göran Ståhl Bild: Frösjön fotograferad av Raphael Saulus<br />
56 | katolskt magasin
Hjälp oss att<br />
göra skillnad<br />
vårt plusgiro<br />
45 12 38-0<br />
www.franciskushjalpen.se<br />
!<br />
tfn.08-50 557 660 kpn@katolskakyrkan.se<br />
Aktuellt från Katolska Pedagogiska Nämnden<br />
Kurser för KateKeter och ungdomsledare<br />
S:t Franciskus församling<br />
Kärlekens trädgård och annat...<br />
Rauha Navarro Marttinen<br />
Lördag 11 mars kl 10-16<br />
Vuxenutbildning<br />
Maria i kult, konst och samhällsvision<br />
Lovisa Bergdahl<br />
Omberg - Heliga hjärtas kloster<br />
<strong>17</strong>-19 mars<br />
www.kpn.se<br />
Vi söker dig för ett tremånadersuppdrag som<br />
ekumenisk följeslagare i Palestina och Israel,<br />
med utresa i juni eller september 20<strong>17</strong>. Efter nio<br />
dagars utbildning i Sverige reser du till området<br />
för att i team verka för ökad respekt för folkrätten<br />
samt stödja lokalt ickevålds- och fredsarbete.<br />
För mer information och ansökningshandlingar,<br />
se www.foljeslagarprogrammet.se<br />
annonser<br />
Bli följeslagare<br />
i Palestina och Israel<br />
Välkommen<br />
med din<br />
ansökan<br />
senast<br />
12 mars!<br />
Se Lars Gerdmars<br />
IKONER<br />
www.larsgerdmar.se<br />
MARIA REGINAS VÄNNER<br />
Vi stödjer Maria Regina Hospice<br />
Det kan du också göra! Bli medlem för 100 kr/år<br />
Pg 486 41 85-6<br />
Besök gärna vår hemsida www.mariaregina.se<br />
Stöd arbetet för de allra svagaste och ge en gåva till<br />
Livets fond!<br />
Nytt 90-konto: bg 900-5034<br />
Livets fond stöder organisationer, föreningar och privata initiativ som arbetar<br />
för ofödda och föräldralösa barn, äldre, funktionshindrade och utsatta familjer.<br />
Läs mer på www.respektlivet.nu<br />
KATOLSKA BEGRAVNINGSBYRÅN<br />
En värdig begravning till en rimlig kostnad<br />
Nyheter från Rom och kyrkan i världen<br />
Sändningar på svenska via vår hemsida månd–torsd och lörd<br />
Också på hemsidan: nyheter, bokrecensioner, intervjuarkiv<br />
Postadress: Skandinaviska redaktionen,<br />
Vatikanradion, 00120 Vatikanstaten<br />
E-post: skan@vatiradio.va<br />
Besöksadress: Piazza Pia 3, Rom Tel: +39 06 69 88 40 78<br />
www.vaticanradio.va<br />
Vi erbjuder även hjälp med<br />
• Bouppteckningar • Testamenten<br />
• Min önskan • Utlandstransporter<br />
Varmt välkomna att kontakta oss<br />
Roger Uller och medarbetare<br />
info@begravningsbyran.net • Tel: 08-711 00 30<br />
www.begravningsbyrån.se<br />
katolskt magasin | 57
kalender<br />
Påve Franciskus<br />
kalender<br />
Biskop Anders<br />
kalender<br />
15/2 Kl 10 Allmän audiens<br />
19/2 Kl 12 Angelus<br />
22/2 Kl 10 Allmän audiens<br />
26/2 Kl 12 Angelus<br />
1/3 Kl 10 Allmän audiens<br />
5/3 Kl 12 Angelus.<br />
5–11/3 Fastereträtt med den romerska kurian<br />
15/3 Kl 10 Allmän audiens<br />
15/2 Rådsmöte för SKR<br />
<strong>17</strong>/2 Möte med Ständiga rådet för NBK, Köpenhamn<br />
18/2 Besök hos missio ad gentes, Svedala<br />
19/2 Deltar i den maronitiska liturgin, S:t Marouns kyrka, Sätra<br />
23/2 Möte med orientaliska-katolska präster<br />
24–26/2 Reträtt om ”Två nya heliga Elisabeth”, Birgittasystrarna,<br />
Djursholm<br />
28/2 Möte med präst- och stiftsråd<br />
1/3 Kl <strong>17</strong> Askonsdagens mässa, domkyrkan<br />
3–5/3 Möte med stiftets pastoralråd, Marielund<br />
5/3 Kl 18:30 Mässa med admissio för katekumener etc.,<br />
domkyrkan<br />
9/3 Styrelsemöte för SKR; möte med stiftets finansråd<br />
10–12/3 Visitation i S:t Thomas av Aquinos församling, Lund<br />
Påvens böneintentioner för 20<strong>17</strong><br />
DAGLIG BÖN<br />
Gud vår Fader, jag anbefaller min dag<br />
till dig. Jag anbefaller dig mina böner,<br />
tankar, ord, handlingar, glädjeämnen<br />
och lidande i gemenskap med din Son<br />
Jesus Kristus, som ständigt ger sig<br />
själv för världens frälsning i eukaristin.<br />
Må den helige Ande, som ledde Jesus,<br />
vara min vägvisare och min styrka<br />
denna dag så att jag kan vittna om din<br />
kärlek.<br />
Med Maria, vår Herres och Kyrkans<br />
moder, ber jag särskilt för denna<br />
månads intentioner som den helige<br />
fadern föreslagit.<br />
FEBRUARI<br />
Universell:<br />
Att alla som lider under prövningar, särskilt fattiga, flyktingar och<br />
marginaliserade, får möta öppenhet och stöd i våra församlingar.<br />
MARS<br />
Evangelisationen:<br />
Att de kristna som lider förföljelse får stöd av hela kyrkan, genom<br />
hennes förbön och materiella hjälp.<br />
APRIL<br />
Universell:<br />
Att ungdomar ska kunna ge ett generöst svar på sin kallelse och<br />
även på allvar kan tänka sig möjligheten att kallas till präst eller<br />
ordenslivet.<br />
58 | katolskt magasin
I Katolskt magasins<br />
marsnummer:<br />
Mark Wahlberg<br />
Han har Oscarnominerats två gånger och fått ta emot<br />
åtskilliga priser – bland annat från BAFTA – för sina<br />
rollprestationer. Just nu är den hyllade skådespelaren<br />
aktuell med en film om terrordådet i Boston 2013.<br />
Mark Wahlberg berättar om sin katolska tro, sin syn på<br />
familjeliv och föräldraskap och om den nya filmen<br />
Patriots Day i en exklusiv intervju.<br />
Slovakiens träkyrkor<br />
Frilansjournalisten Björn Schüberg tar oss med till östra<br />
Slovakien, ett religiöst gränsland där katolsk, ortodox<br />
och evangelikal tro illustreras av vackra träkyrkor.<br />
Åtta av dessa finns med på UNESCO:s världsarvslista.<br />
Katolskt magasin har besökt tre av dem.<br />
Dessutom ...<br />
»»<br />
Fader Ingvar Fogelqvist berättar om de kvinnliga kyrkolärarna<br />
»»<br />
Månadens helgon: St. Margaret Clitherow, engelsk martyr<br />
»»<br />
Vi besöker S:t Kristoffers församling i Kalmar<br />
»»<br />
Reflexion i fastetiden<br />
»»<br />
… och mycket, mycket mer!<br />
Prenumerera på <strong>Km</strong> så slipper du vänta i onödan<br />
katolskt magasin | 59
Värvningskampanj!<br />
Värva en ny prenumerant eller<br />
ge bort en prenumeration på<br />
Katolskt magasin och få en<br />
vacker ikon som premie (rek. pris 190 kr)<br />
Kontakta vår prenumerationsavdelning:<br />
tel. 08-410 197 41 eller e-post admin@katolsktmagasin.se<br />
Kampanjen pågår till 31 mars 20<strong>17</strong> och gäller enbart nya prenumeranter.
Change language