Turist i tillvaron zine 3

SVEKET
som sved
Att komma som punkare till en ny
stad i ett nytt land gör att det kan
vara lätt att få nya vänner. Men det
kan finnas en baksida också, om
man kommer i konflikt med någon
som andra ser upp till. Daria Bogdanska
vet precis hur det är att
bli utfrusen efter att ha pekat på
Malmöpunkarnas dubbelmoral. I
höstas gav hon ut en seriebok om
sina erfarenheter av löneslaveriet
på krogen – Wage Slaves.
På Möllevången finns Häng bar, en krog som
Malmöpunkare har hängt på i flera år. Den
ligger mitt bland hipsterhak och smådyra
restauranger och fram till i höstas hade de
regelbundna punk- och metalkonserter. Det
har de dock fått sluta med efter att grannar
klagat.
Stället är en del av ett litet krogimperium
i Malmö. I samma kvarter ligger den indiska
restaurangen Curry hut, med samma ägare.
Där fick Daria jobb som servitör när hon
var nyinflyttad till Malmö. Samtidigt som
hon gick på Kvarnby serieskola, som var den
egentliga anledningen till att hon flyttat till
Malmö.
– Jag är en highschool-dropout, har aldrig
vetat riktigt vad jag vill göra. I Warszawa där
jag växte upp var jag aktiv i fanzinekretsar
och jobbade på ett kafé med en liten bokhandel
med anarkolitteratur. Jag har alltid
tecknat men tänkte inte på att det skulle
kunna ge mig jobb.
Det är svårt att klara sig i Polen utan
utbildning och därför har Daria försökt hitta
sin plats både i England och i Spanien. Det
var när hon bodde i Barcelona som hon fick
höra om Kvarnby serieskola i Malmö. Hon
kände några svenskar och bestämde sig för
att söka till skolan. Hon kom in, delvis för att
hon påstod att hon kunde svenska.
– Det var kämpigt i början. Ny stad, nytt
språk, skolan, inga pengar. Men jag är priviligierad
som europé och EU-medborgare,
jämfört med andra invandrare. Och som
”Men jag kände inte
att jag vunnit något.
Jag ville berätta den
här historien, därför
började jag på boken.”
punkare hade jag en del koll på svensk punk,
jag menar den är känd i hela världen. Hade
lyssnat mycket på allt från Anti Cimex till
Masshysteri. Och så är punkkulturen solidarisk,
man får lätt nya kompisar. Jag hade inte
klarat mig om det hade varit på annat sätt.
Genom de nya vännerna fixade hon ett rum
i ett kollektiv men hon måste snabbt få en
inkomst för att betala hyran. Genom en ny
vän som jobbade på Häng bar tipsades hon
om den indiska restaurangen. Hon gick dit,
presenterade sig, och kunde börja nästa dag.
Lättnad.
Lön efter ursprung
Efter ett tag fattade hon att det fanns en
lönehierarki på restaurangen. Svenskar fick
mest, 60 kronor i timmen. Invandrare från
Europa, som hon själv, fick 50, och längst ner
på lönetrappan fanns de som kom från länder
utanför Europa, mestadels Bangladesh,
och som inte kunde få andra jobb. De kunde
få 40 kronor i timmen och jobbade oftast
i köket. Pengarna delades ut i kontanter i
slutet av veckan. På systerkrogen Häng bar