Jorden vi ärvde - Holmen
08.12.2012 • Views
Share Embed Flag

Jorden vi ärvde - Holmen

Jorden vi ärvde - Holmen

Jorden vi ärvde - Holmen

SHOW MORE
SHOW LESS
ePAPER READ
DOWNLOAD ePAPER
holmen.com

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

START NOW

<strong>Jorden</strong><br />

<strong>vi</strong> <strong>ärvde</strong><br />

tio uppslag om stort och smått<br />

i den värld som är vår<br />

Jan<br />

ser hållbarhet som<br />

nyckeln till en bättre<br />

värld<br />

tidning för HolMen skogs intressenter<br />

Hanna och<br />

ekarna 27<br />

SID<br />

Malin<br />

ser bristen på färsk-<br />

vatten som den<br />

svåraste klimatfrågan<br />

3 2009<br />

3 10 12<br />

SID SID SID<br />

Hans<br />

konstaterar att män-<br />

niskor i världen trots<br />

allt får det bättre

innehåll <strong>Jorden</strong> <strong>vi</strong> <strong>ärvde</strong><br />

– ett väsentligt tema<br />

4 <strong>Jorden</strong> <strong>vi</strong> <strong>ärvde</strong><br />

Nu stakas vägen ut mot<br />

ett hållbarare samhälle<br />

6 Människan har format naturen<br />

under tusentals år<br />

8 Smogmolnet över Asien döljer<br />

växthusgasernas verkliga effekter<br />

10 Vi måste leva på vattnets <strong>vi</strong>llkor<br />

12 Människorna i världen<br />

mår trots allt bara bättre<br />

14 Dick berättar Sveriges historia<br />

på ett nytt sätt<br />

16 Skogen – en resurs i klimatarbetet<br />

17 En ny syn på naturvård växer fram<br />

18 Nybyggare i sjätte generationen<br />

2 0 Lisa och Kristofer förverkligade<br />

drömmen om en egen skogsgård<br />

22 När Sverige blev ett land<br />

av skogsägare<br />

24 Pukor och trumpeter när<br />

<strong>Holmen</strong> fyllde 400<br />

25 Garanterat rätt mätt<br />

26 Skopan i jorden för nya sågverket<br />

27 Hannas döda ekar mums<br />

för mångfalden<br />

28 I naturen<br />

29 Skog&Mat<br />

30 Var det bättre förr?<br />

31 Farbror Hennings äventyr<br />

32 Smått&Kott<br />

Utgiven av: <strong>Holmen</strong> Skog AB, 891 80 Örnskölds<strong>vi</strong>k<br />

www.holmenskog.com<br />

Redaktion: <strong>Holmen</strong> Skog, 601 88 Norrköping<br />

Redaktör och ansvarig utgivare:<br />

Lars Klingström<br />

lars.klingstrom@holmenskog.com<br />

011-23 61 90<br />

I redaktionen:<br />

Pia Jakobsson<br />

pia.jakobsson@holmenskog.com<br />

011-23 62 39<br />

Distribution: Lotta Gunnarsson<br />

lotta.gunnarsson@holmenskog.com<br />

011-23 61 53. Fax: 011-23 61 70<br />

Produktion: Energi Reklambyrå AB<br />

info@energireklambyra.se<br />

013-31 20 93<br />

Tryck: AB Danagårds Grafiska, Ödeshög<br />

Upplaga: 36 000 ex<br />

Omslagsfoto: Lars Klingström<br />

Huvudkontor:<br />

<strong>Holmen</strong> Skog AB, 891 80 Örnskölds<strong>vi</strong>k<br />

0660-754 00<br />

Region Örnskölds<strong>vi</strong>k:<br />

Box 901, 891 20 Örnskölds<strong>vi</strong>k<br />

0660-754 00<br />

Region Iggesund:<br />

Box 15, 825 21 Iggesund<br />

0650-280 00<br />

Region Norrköping:<br />

601 88 Norrköping<br />

011-23 50 00<br />

www.holmenskog.com<br />

Temat i detta nummer väcker associationer.<br />

Det speglar mycket av vad jag själv tänker på:<br />

Gården som gått i arv, det gamla skogsskiftet<br />

som sparats av generationer, ansvaret att inte överutnyttja<br />

naturen.<br />

Tanken går också till de stora, globala frågor som<br />

just nu är så aktuella. Ett antal namnkunniga personer<br />

hjälper oss att lyfta blicken och ge perspektiv på<br />

dem. Inte minst framgår att det idag är <strong>vi</strong>ktigare än<br />

någonsin att tänka långsiktigt.<br />

Det för mig in på ett närliggande ämne; den ständiga<br />

debatten om skogsmiljön. Jag konstaterar att <strong>vi</strong><br />

återigen fått en kalhyggesdebatt. Förutom de vanliga<br />

argumenten ses nu nyupptagna hyggen också som<br />

negativa för klimatet genom att de läcker koldioxid.<br />

Man tittar då enbart på själva hyggesfasen och<br />

bortser från de mångdubbelt större upptagen av<br />

koldioxid under resten av omloppstiden. Och det är<br />

nu otvetydigt så att avverkning av sammanhängande<br />

områden med åtföljande plantering är det effektivaste<br />

sättet att dra full nytta av skogens klimategenskaper.<br />

Man ser heller inte det månghundraåriga perspektiv<br />

som präglar naturvårdsåtgärderna. Att de<br />

träd, småbiotoper och kantzoner som lämnas <strong>vi</strong>d<br />

avverkningen ska stå där för e<strong>vi</strong>gt som biologiska<br />

värde kärnor i en skog som i övrigt brukas för att ge<br />

nyttigheter av skilda slag.<br />

Åter till det globala perspektivet. Efter att nedsmutsning<br />

av luft och hav varit de stora miljöfrågorna<br />

under ett halvt sekel, ligger fokus idag helt på klimat<br />

och koldioxid. Just nu pågår ett politiskt maktspel<br />

med mycket höga insatser. Diskussionerna länderna<br />

emellan präglas mer av att bevaka egna intressen än<br />

av <strong>vi</strong>lja till gemensamt ansvar. Risken att inte komma<br />

överens i Köpenhamn om några månader är överhängande.<br />

Så som det ser ut i världen idag, måste<br />

alla dra sitt strå till stacken – stora som små, både<br />

”gamla” och ”nya” superekonomier. Som enskilda<br />

konsumenter kan <strong>vi</strong> bidra med att kräva carbon<br />

footprint för det <strong>vi</strong> köper och därmed välja bort varor<br />

med hög klimatbelastning.<br />

Skogen är en del av lösningen på klimatproblemet,<br />

brukar <strong>vi</strong> i skogsindustrin framhålla. Samma insikt<br />

finns också hos de flesta politiker. Ändå är risken stor<br />

att kraften läggs på fel frågor.<br />

Ofta framförs att skogen inte ska avverkas utan<br />

istället stå där den står för att binda kol som en så<br />

kallad kolsänka. Det har till och med presenterats<br />

förslag på politiska styrsystem i den riktningen.<br />

Sanningen är att klimateffekten av ökade kolförråd<br />

i skogen och dess produkter är mycket liten.<br />

Att skapa styrsystem för detta är att lägga resurser på<br />

fel saker. Inte minst riskerar det att begränsa användningen<br />

av förnybara råvaror.<br />

Men världens skogar är utan tvekan <strong>vi</strong>ktiga<br />

i arbetet med att bromsa klimatförändringen.<br />

FNs klimatpanel IPCC anger att ett stopp för<br />

avskogningen i tropiska länder är vad som till lägst<br />

kostnad och bäst utväxling ger positiva effekter på<br />

klimatet. Detta är något som kräver brett internationellt<br />

engagemang. Från svensk sida kan <strong>vi</strong> bidra<br />

med kunskaper i vad jag skulle se som ett verkligt<br />

meningsfullt engagemang i en global ödesfråga.<br />

ledaren<br />

Björn Andrén, VD i <strong>Holmen</strong> Skog<br />

Lika <strong>vi</strong>ktigt är att verkligen utnyttja skogen.<br />

Man uppnår direkta och positiva effekter på klimatet<br />

genom att bygga hus av trä istället för av andra<br />

material. Detsamma gäller då man utnyttjar bioenergi<br />

istället för olja och stenkol. Sådana exempel på så<br />

kallad substitution, ger mer effekt ju mer skogen<br />

utnyttjas. Därför är hög skogstillväxt det primära<br />

– inte stora <strong>vi</strong>rkesförråd!<br />

För några år sedan antog <strong>vi</strong> i <strong>Holmen</strong> ett nytt<br />

skogsskötselprogram med sikte på just ökad skogstillväxt.<br />

Samtidigt arbetar <strong>vi</strong> för att utveckla naturvårdsmetoderna<br />

genom att höja de biologiska kvaliteterna<br />

i avsatta områden.<br />

Bakom dessa ambitioner ligger insikten om att hållbart<br />

producerade och icke klimatpåverkande råvaror<br />

och produkter kommer att möta en kraftigt ökande<br />

efterfrågan i framtiden.

En mer global värld<br />

blir en bättre värld<br />

Insikten om att världen är en och att allt hänger ihop omfattas av<br />

allt fler. Det är hoppingivande och en förutsättning för att problemen<br />

med klimat, vatten, hälsa och biologisk mångfald ska kunna lösas.<br />

V<br />

ärlden håller i verklig mening på att bli<br />

mer global. Utvecklingen har gått snabbt<br />

under de senaste årtiondena. Förbättrade<br />

kommunikationer – både fysiska och elektroniska<br />

– har bokstavligen gjort att avstånden<br />

mellan länder och människor krympt. Det har<br />

fått mänskligheten att börja förstå att allt hänger<br />

ihop. Att det <strong>vi</strong> för inte så länge sedan ryggade<br />

för och såg som olösliga ”globala problem” i<br />

lika grad är lokala – och att de i det perspektivet<br />

inte framstår som lika olösliga.<br />

Distinktionen mellan begreppen global<br />

och lokal håller således på att suddas ut. Klimatet,<br />

haven och den luft<br />

<strong>vi</strong> andas är ju gemen­<br />

samma för oss alla människor<br />

– oavsett var på<br />

jorden <strong>vi</strong> lever.<br />

Paradoxalt nog har<br />

de senaste årens intensiva<br />

uppmärksamhet på<br />

klimatproblemet haft<br />

det goda med sig att inte<br />

bara FN­samfundet, utan<br />

också enskilda stater,<br />

forskare, ja även du och<br />

jag, inser detta. Att det<br />

i framtiden inte går att<br />

skjuta undan problem<br />

som till sin natur är gemensamma<br />

med hän<strong>vi</strong>sning<br />

till att ”<strong>vi</strong> är inte så<br />

drabbade” eller ”det här<br />

måste lösas globalt”. Att talesättet ”ingen kan<br />

göra allt men alla kan göra något” faktiskt har<br />

en innebörd.<br />

Men mycket återstår. Efter att i nästan ett helt<br />

liv ha levt med världspolitiska frågor kan jag<br />

bara konstatera att de internationella system <strong>vi</strong><br />

har, är både svaga och otillräckliga. Fortfarande<br />

väger hänsynen till egna intressen tyngre i frågor<br />

som egentligen kräver globala ansvarstaganden.<br />

Fram till för bara några år sedan dominerade<br />

USA den världspolitiska scenen totalt. Man<br />

kunde göra det i kraft av sin starka ekonomi och<br />

sin militära slagkraft. Idag stiger andra länder<br />

fram och utmanar på ett tydligt sätt USAs ekonomiska<br />

dominans. Kina, Indien, Brasilien och<br />

Sydafrika har alla starkt växande ekonomier.<br />

Världen är på väg in i en situation där inte bara<br />

de hittillsvarande G8­länderna sätter <strong>vi</strong>llkoren.<br />

Vi håller på att få vad som brukar kallas<br />

multipolaritet, det <strong>vi</strong>ll säga att det finns många<br />

ekonomiska kraftcentra i världen. G8 förvandlas<br />

grad<strong>vi</strong>s till ett G20.<br />

Men det finns ytterligare 170 länder i världen<br />

– som inte är med. Samarbetet i G20 måste<br />

också gynna dessa, till stor del fattiga länder. För<br />

det är här som behovet av ekonomisk utveckling<br />

är som allra störst.<br />

”<br />

Det finns inga<br />

”<strong>vi</strong> och dom”<br />

i den utveckling<br />

som måste till för<br />

att bemästra de<br />

svårigheter världen<br />

nu står inför.<br />

Det finns bara <strong>vi</strong>.<br />

USA fick under Bush-administrationen mycket<br />

tydligt lära sig att ensam inte är stark – utan<br />

att det faktiskt är precis tvärtom. I Europa har<br />

EUs medlemsländer samma läxa att göra. Var<br />

för sig är även de största EU­länderna för små<br />

för att kunna utöva något nämnvärt inflytande<br />

på utvecklingen i världen. Men tillsammans –<br />

och i EUs namn – kan <strong>vi</strong> det utan tvekan. EU<br />

har förutsättningar att vara ett av framtidens<br />

ekonomiska kraftcentra. Men då måste <strong>vi</strong> vara<br />

överens medlemsländerna emellan, och inte<br />

käbbla om vad som i större perspektiv framstår<br />

som småsaker.<br />

Vi måste också sluta se<br />

på den övriga världen<br />

med misstänksamma<br />

ögon och som något som<br />

rentav hotar oss. Allt<br />

hänger ju samman. Det<br />

finns inga ”<strong>vi</strong> och dom”<br />

i den utveckling som<br />

nu måste till. Det finns<br />

bara <strong>vi</strong>.<br />

När jag växte upp, och<br />

för övrigt också under en<br />

stor del av mitt yrkesliv,<br />

var det kalla kriget en<br />

realitet. Mänskligheten<br />

levde under oket av det<br />

atomkrig som alla talade<br />

om och som mycket väl<br />

skulle ha kunnat utplåna<br />

livet på jorden. Politisk<br />

kraft byggdes med hjälp av militära arsenaler<br />

– <strong>vi</strong>lket naturligt<strong>vi</strong>s är mycket primitivt. Jag är<br />

övertygad om att <strong>vi</strong> i framtiden kommer att få<br />

se helt andra maktmedel. De kan sammanfattas<br />

under begreppet ”soft power”, alltså mjuk kraft.<br />

Soft power kan vara mycket. Begreppet hållbar<br />

utveckling sammanfattar väl vad det handlar<br />

om. Bara genom att till fullo leva upp till detta<br />

numera, nästan slitna uttryck kan <strong>vi</strong> föra världen<br />

i hamn från den äventyrliga seglats <strong>vi</strong> just befinner<br />

oss mitt i: Hållbar utveckling vad gäller<br />

ekonomi, miljö och sociala förhållanden – sunda<br />

finanser, sund miljö och sunda <strong>vi</strong>llkor för människorna.<br />

Var och en har de avgörande betydelse<br />

för hur det framtida samhället kommer att formas.<br />

Alla hänger intimt samman med varandra.<br />

Alla är lika <strong>vi</strong>ktiga. Hållbarhetstanken rymmer<br />

en enorm kraft genom den framtidstro den ger<br />

de unga generationerna. Genom ”soft power”<br />

går det styra världen i rätt riktning.<br />

Med stor glädje har jag noterat den kursändring<br />

som Barack Obama försöker förmå USA<br />

till. Att man också där ska acceptera klimatförändringens<br />

orsaker – och <strong>vi</strong>dta åtgärder. Tyvärr<br />

ställde sig dock kongressen i slutet av september<br />

betydligt svalare i frågan. Jag är idag mycket<br />

gäst<br />

skribenten<br />

Jan Eliasson, är diplomat och för närvarande<br />

särskild rådgivare till FNs generalsekreterare. Bland<br />

mycket annat har han också varit statsråd och<br />

utrikesminister, ordförande i FNs generalförsamling,<br />

Sveriges ambassadör i Washington, kabinettssekreterare<br />

<strong>vi</strong>d UD samt biträdande generalsekreterare i<br />

FN. Han har medlat i otaliga kriser och var fram till<br />

för några år sedan FNs sändebud i Darfur.<br />

osäker på om Obama kommer att lyckas i sina<br />

hoppingivande ambitioner.<br />

I den övriga världen är det dock glädjande att<br />

se hur allt fler beslutsfattare tycks inse att politik<br />

inte bara är att <strong>vi</strong>nna nästa val – utan att man<br />

också måste kunna fatta beslut i de verkligt långsiktiga<br />

frågorna. Beslut som ofta är obekväma<br />

i ett kort perspektiv – men helt nödvändiga i<br />

ett längre. Utan beslut om långsiktiga åtgärder<br />

idag, kommer frågorna om klimat, vatten, hälsa<br />

och biologisk mångfald att kunna utvecklas till<br />

veritabla kvarnstenar för mänskligheten.<br />

Ett drömscenario jag länge haft är att de<br />

välmående USA och EU ska kunna enas om<br />

åtgärder i världens fattigaste delar. Bristen på<br />

friskt vatten och mat kan åtgärdas om bara den<br />

politiska <strong>vi</strong>ljan finns. Det skulle inte bara minska<br />

lidandet för miljoner människor utan också<br />

bidra till att stabilisera den politiska utvecklingen<br />

i stora delar av världen.<br />

Men inte minst handlar framtiden här på jorden<br />

om respekt för de mänskliga rättigheterna.<br />

Jag har själv sett på många håll – inte minst i<br />

Darfur – <strong>vi</strong>lka förödande konsekvenser det får<br />

om inte de mänskliga rättigheterna respekteras.<br />

Under FNs toppmöte 2005, där Sverige var<br />

ordförandeland, kom <strong>vi</strong> fram till en formulering<br />

som är mycket tydlig: Det blir ingen fred utan<br />

hållbar utveckling. Det blir heller ingen hållbar<br />

utveckling utan fred. Och det blir vare sig<br />

fred eller hållbar utveckling utan respekt för de<br />

mänskliga rättigheterna.<br />

Men för att lyckas med detta självklara<br />

krävs <strong>vi</strong>lja att över<strong>vi</strong>nna det till synes omöjliga<br />

och – inte minst – beredskap att tänka nytt och<br />

förändra invanda mönster.<br />

SKOG & VIRKE NR 3 · 2009 3

4<br />

<strong>Jorden</strong> <strong>vi</strong> <strong>ärvde</strong><br />

Det här numret av Skog&Virke är ett temanummer<br />

om den jord som bokstavligen föder oss.<br />

Ämnet är så stort att det inte kan bli annat<br />

än nedslag här och där. Om historien<br />

och hur landskapen formats efter<br />

människans behov. Om glädjen<br />

att bo och leva nära naturen.<br />

Men också om de stora problemen<br />

med klimat och vatten<br />

i en värld där utvecklingen<br />

trots allt ändå går framåt<br />

inom flera områden.<br />

Nu stakas vägarna ut mot<br />

ett hållbarare samhälle<br />

Omgiven av en tunn hinna skyddande atmosfär rusar jorden fram genom rymden.<br />

Länge såg människor den som så stor och sig själva så små att inga mänskliga akti<strong>vi</strong>teter<br />

kunde påverka den. Sedan bara några få årtionden vet <strong>vi</strong> att de hade fel.<br />

AV lARS klINgSTRÖM<br />

Att jordens klimat håller på att förändras<br />

var länge omstritt. Idag är be<strong>vi</strong>sen för<br />

att så är fallet så många att även de mest<br />

kritiska rösterna har tystnat. Över hela världen<br />

pågår nu därför omställningen till ett samhälle med<br />

drastiskt lägre utsläpp av koldioxid. Ett samhälle<br />

inriktat på hushållning med ändliga resurser – och<br />

på råvaror som med hjälp av solens energi hela<br />

tiden förnyas. Bland annat de som skogen ger.<br />

Hållbarhet är idag ett nyckelord för utvecklingen.<br />

Hållbarhet i så måtto att <strong>vi</strong> som lever idag inte<br />

ska förstöra för framtidens människor att också<br />

kunna existera på jorden.<br />

En gång levde mänskligheten på detta hållbara<br />

sätt. Fram till för bara några hundra år sedan var<br />

man hän<strong>vi</strong>sad till det som naturen av alldeles egen<br />

kraft bjöd av ätliga växter, kött och fisk. Så var<br />

det också med den energi man behövde. Egna och<br />

djurs muskler stod för kraften, ved gav spisglöd<br />

och värme för att överleva kalla <strong>vi</strong>ntrar.<br />

Men! Detta till synes idealiska tillstånd räckte<br />

bara för att försörja ett fåtal. Och det räckte bara<br />

till det allra nödvändigaste. Det <strong>vi</strong> idag betraktar<br />

som ”levnadsstandard” var utopier långt utanför<br />

mänsklighetens fattningsförmåga. Sjukvård,<br />

mediciner, social omsorg, möjlighet att studera,<br />

SKOG & VIRKE NR 3 · 2009<br />

och allt annat <strong>vi</strong> räknar som välfärd, var okända<br />

företeelser.<br />

Men under 1800-talet hände något. Med först<br />

stenkolets hjälp och senare också oljans, växte<br />

det upp expansiva utvecklingscentra här och var<br />

i världen. Dessa gav i sin tur kraft till imperier<br />

som såg till att exploatera inte bara sina egna<br />

naturrikedomar – utan också hela världens.<br />

Denna utveckling pågår än idag och är motorn<br />

till de flesta av de många konflikter som präglar<br />

mänskligheten – om än de här och var drivs under<br />

namn av religionsmotsättning.<br />

Vad som hänt är att människorna under ett kort<br />

kosmiskt ögonblick – de senaste 200 åren – har<br />

länsat berggrunden på lagrad solenergi som det<br />

tagit jordens naturliga processer flera miljoner år<br />

att skapa. Likt alkoholisten har <strong>vi</strong> supit ur flaskan<br />

med dess värdefulla innehåll i ett enda drag – utan<br />

att tänka på, eller ens ha en aning om konsekvenserna.<br />

Först nu när baksmällan ger sig till känna<br />

kommer ruelsen och besluten om ett bättre liv<br />

framöver.<br />

Detta är den negativa bilden av utvecklingen.<br />

Det finns också andra, positivare sidor. Oljan och<br />

kolet var förutsättningen för industrialiseringen<br />

och den välståndsutveckling som följde i dess spår.<br />

Utan oljan och kolet hade utvecklingen inte kunnat<br />

ta de jättesprång som den gjort. Sjukdomar<br />

och barnadödlighet hade fortsatt att hålla antalet<br />

människor nere. Världen hade stannat kvar på en<br />

”lägre nivå”. Livet hade gått <strong>vi</strong>dare i samma lugna<br />

tempo som det gjort i årmiljoner.<br />

Utan oljan och kolet hade inte heller människor<br />

i ”öarna av välstånd” kunnat skaffa sig<br />

sådana kunskaper att det nu av allt att döma blir<br />

möjligt att förena välstånd med både hushållning<br />

och hållbar utveckling. Och detta trots att antalet<br />

människor idag är sex miljarder, jämfört med bara<br />

en miljard för 200 år sedan. Och trots att befolkningsutvecklingen<br />

fortsätter. Om 90 år kan <strong>vi</strong> vara<br />

tio miljarder människor här på klotet.<br />

Men oljan och kolet har också bidragit till att<br />

skärpa skillnaderna mellan länder och olika delar<br />

av världen. För hela den makalösa utveckling<br />

som ägt rum har ju dikterats från Västvärlden.<br />

Klyftorna mellan fattiga och rika delar av världen<br />

växte och nådde till slut enorma proportioner.<br />

Inte förrän helt nyligen har utvecklingen börjat<br />

plana ut. Idag noterar <strong>vi</strong> att länderna i väst tappar<br />

terräng gentemot vad som för bara några år sedan<br />

betecknades som U­länder.

Och fortfarande är oljan och kolet utvecklingens<br />

drivkrafter. Men insikten om de förfärande<br />

konsekvenser som följer med att använda dem så<br />

ohämmat som hittills börjar nu bli allomfattande.<br />

Men medan världssamfundet nu kraftsamlar för<br />

att ställa om till förnybara energislag och begränsa<br />

temperaturhöjningen till max två grader, stiger det<br />

fram ett nytt hot som en effekt av den: Bristen på<br />

sötvatten.<br />

När de första astronauternas bilder av jorden<br />

dök upp i slutet av 1960­talet förundrades människorna<br />

över hur vacker den är. <strong>Jorden</strong> döptes<br />

snabbt till ”den blå planeten”. Skildringar av<br />

rymdfararnas nästan religiösa upplevelser av vad<br />

de fått vara med om spreds över världen. Och <strong>vi</strong>sst<br />

är jorden blå. De stora världshaven upptar två<br />

tredjedelar av dess yta. Men tyvärr är haven salta<br />

och därmed värdelösa för de ändamål människor<br />

behöver vatten till.<br />

Paradoxalt nog framstår nu vatten, färskvatten,<br />

som klimatförändringens kanske mest svårlösta<br />

dilemma. Med det varmare klimatet följer att<br />

tillgången på färskvatten minskar där det bor<br />

som allra flest människor. Endast 2,5 procent av<br />

världens vatten är färskvatten. En stor del av detta<br />

finns lagrat i Grönlands och Antarktis inlandsisar<br />

och är därmed oåtkomligt. Bara en enda futtig<br />

procent är tillgängligt för oss människor. Och till<br />

stor del finns detta vatten i de stora bergskedjornas<br />

glaciärer. Och dessa fungerar som den mytologiska<br />

grisen Särimner som ju efter att ha slaktats<br />

varje kväll likväl stod glatt grymtande i stian nästa<br />

morgon. I en känslig balans fylls glaciärernas yta<br />

Foto: Jacob Sjöman Svensson/Briljans Foto: Sime/Folio<br />

under <strong>vi</strong>nterhalvåret med nya mängder snö.<br />

I deras lägre delar smälter sedan samma mängd<br />

livgivande, friskt vatten fram under sommarhalvåret<br />

och fyller floderna. Men med den temperaturökning<br />

som redan är ett faktum smälter nu<br />

världens glaciärer i snabbare takt än de fylls på.<br />

Sådana problem till trots kan man ändå notera<br />

att världen utvecklas till det bättre. Ett exempel:<br />

Det finns en scen i den senaste versionen av<br />

Forsythesagan med dess huvudperson, den exentriske<br />

Soames, på en London­trottoar. Smogen<br />

lägger stadsmiljön i ett mjukt ljus, sikten överstiger<br />

knappast tio meter, en bil passerar förbi<br />

och dess avgaser gör den redan tjocka luften<br />

ännu tjockare. Soames hostar.<br />

Scenen utspelar sig i tidigt 1900­tal, en tid<br />

då man såg industrialismens baksidor som ound<strong>vi</strong>kliga,<br />

ja närmast naturliga och ett tecken på<br />

välstånd. Industrierna gav ju jobb och pengar.<br />

Begreppet miljö var ännu inte myntat. Länge<br />

trodde man också att de smutsiga vattnen, den<br />

sotiga luften och odörerna från fabrikerna bara<br />

var lokala. <strong>Jorden</strong> var ju oändligt stor och <strong>vi</strong>sst<br />

spände himlen sitt valv ända upp i e<strong>vi</strong>gheten.<br />

Om luftutsläppen var besvärande för dem som<br />

bodde nära fabrikerna löste man problemet<br />

genom att bygga skorstenarna högre. Man tilllämpade<br />

därmed samma princip som man gjort<br />

i årtusenden – att flytta skiten någon annanstans<br />

– bakom uthuset, utanför bygränsen, till vattendraget,<br />

långt ut i havet och – högt upp i himlen.<br />

Ända in i sen tid har människor sett naturen som<br />

så oändlig att den kunde svälja vad som helst.<br />

Och räcka till hur mycket som helst. Perspektiven<br />

sträckte sig sällan längre än vad den berömda<br />

näsan räckte.<br />

Idag vet <strong>vi</strong> bättre. Att det bara finns ett klot<br />

och att det inte går att hantera det hur som helst.<br />

Att ändliga naturtillgångar inte är för e<strong>vi</strong>gt givna.<br />

Eller att naturen inte är en soptipp utan botten.<br />

Många problem med utsläpp och naturförstörelse<br />

är nu på väg att lösas. Reningsverk har gjort<br />

floder och sjöar badbara. Katalysatorer gör luften<br />

i städerna hyggligt ofarlig att inandas. Den smog<br />

Soames upplevde är sedan länge ett minne blott.<br />

Utvecklingen i västvärlden är otrolig om man<br />

tittar på den med lite perspektiv. Dock återstår<br />

mycket. I flera asiatiska länder och på många<br />

håll i Afrika kvarstår problemen. Men också där,<br />

och inte minst i jätteländer som Kina och Indien,<br />

växer <strong>vi</strong>ljan att åstadkomma förändringar – när<br />

resurserna så medger.<br />

Det finns således anledning att vara hoppfull.<br />

Den stora skillnaden mellan idag och för bara<br />

några tiotal år sedan är att <strong>vi</strong> nu är medvetna om<br />

problemen. Och att det med dagens kommunikationsteknik<br />

är möjligt att summera den samlade<br />

kunskapen hos världens forskare på ett och<br />

samma ställe. Vår jord är på väg att bli en, med<br />

en mänsklighet och ett världssamfund – istället för<br />

att som fram till nu bestå av stammar, raser, byar,<br />

städer, regioner, länder och världsdelar <strong>vi</strong>tt skilda<br />

från varandra. Däri ligger det stora hoppet – och<br />

möjligheterna.<br />

Foto: Tore Hagman Foto: Sime/Folio<br />

SKOG & VIRKE NR 3 · 2009 5

6<br />

<strong>Jorden</strong><br />

<strong>vi</strong> <strong>ärvde</strong><br />

Urban Emanuelsson har arbetat med<br />

sin bok sedan början av 1970­talet.<br />

Under otaliga resor har han genomkorsat<br />

Europa, noterat och fotograferat det<br />

han sett och med hjälp av tidigare forskares<br />

resultat byggt upp en bild av varför de olika<br />

landskapstyperna ser ut som de gör.<br />

– Naturligt<strong>vi</strong>s är det klimatet och jordmånen<br />

som bestämt grundförutsättningarna, säger han.<br />

Men människorna – och dess kreatur – har haft<br />

ett avgörande inflytande över hur de olika landskapen<br />

mejslats fram.<br />

Hur det såg ut innan människorna blev så<br />

många att de kunde sätta så stark prägel på naturen<br />

är inte helt lätt att avgöra.<br />

– Vi vet ju förstås ganska väl hur det såg ut<br />

under och efter den senaste istiden, säger Urban<br />

Emanuelsson. Iskanten låg i norra Tyskland och<br />

söder om den bredde karga köldstäpper och tundror<br />

ut sig. Det var bara allra närmast Medelhavet<br />

som det fanns skogar.<br />

Så småningom blev som bekant klimatet varmare.<br />

Inlandsisen försvann helt från norra Skandina<strong>vi</strong>en<br />

för så där tiotusen år sedan. Senare täcktes<br />

stora delar av Europa av lövskogar.<br />

– Men forskarna t<strong>vi</strong>star om dessa skogar verkligen<br />

täckte allt land. Och om man verkligen kan<br />

tala om någon helt ”orörd natur”. Mycket talar<br />

nämligen för att människan ända sedan isen dragit<br />

sig tillbaka i olika grad påverkat i princip all natur.<br />

Urban Emanuelsson konstaterar att för tusen år<br />

sedan var sannolikt hela södra Sverige en del av<br />

den stora europeiska lövskogen. Men kreatursbete<br />

gick hårt åt lövplantorna och resulterade grad<strong>vi</strong>s<br />

i skogar som dominerades av barrträd. Och innan<br />

människan bli<strong>vi</strong>t bofast och börjat bruka jorden<br />

var det de stora gräsätarna – skogselefanter, mammutar<br />

och hästar – som formade landskapen.<br />

– Det är fascinerande att notera att samspelet<br />

mellan olika arter, människor och klimat haft<br />

– och har – en så avgörande inverkan på landskapen.<br />

Med större insikt om denna ständigt pågående<br />

process skulle <strong>vi</strong> nog ha en mindre romantisk<br />

syn på begreppet orörd natur.<br />

Urban Emanuelsson nämner det välbekanta<br />

exemplet med blomsterängen. Genom att skydda<br />

den från kreatursbete trodde naturvårdsforskare<br />

för hundra år sedan att man skulle kunna bevara<br />

dess artrikedom. I själva verket blev det tvärtom.<br />

Det var ju bete och slåtter som var själva förutsättningen<br />

för rikedomen.<br />

SKOG & VIRKE NR 3 · 2009<br />

Människan har format<br />

naturen under tusentals år<br />

Att människan omvandlar naturen med vägar, industrier och städer<br />

är självklart. Men dess påverkan sträcker sig mycket längre tillbaka.<br />

– Naturen är formad av naturgivna förutsättningar och människors behov<br />

av föda under många tusen år, säger Urban Emanuelsson, professor<br />

<strong>vi</strong>d Sveriges Lantbruksuniversitet och författare till det färska jätteverket<br />

Europeiska kulturlandskap.<br />

TExT OcH FOTO lARS klINgSTRÖM<br />

Det är fascinerande att höra Urban Emanuelsson<br />

berätta om det gigantiska ämne han ägnat så stor<br />

del av sitt vuxna liv att beforska och dokumentera.<br />

Han har gjort det på sin ”fritid” <strong>vi</strong>d sidan<br />

av sin professur <strong>vi</strong>d SLU och som föreståndare för<br />

avdelningen Centrum för Biologisk Mångfald.<br />

Han är växtekolog och har inriktat sin forskning<br />

på just kulturlandskap och frågor som rör<br />

historisk ekologi. Hans drivkraft i arbetet med<br />

boken Europeiska kulturlandskap har varit att<br />

ge dem som arbetar med naturvård ett historiskt<br />

perspektiv på sitt arbete.<br />

– Många ser dagens natur och landskap som<br />

statiska och går därmed i samma fälla som deras<br />

Vill du <strong>vi</strong>nna Urban Emanuelssons bok?<br />

Skicka in namn och adress senast den 25 oktober så deltar du i<br />

utlottningen av två ex av Det europeiska kulturlandskapet.<br />

Skicka ett vykort till Lotta Gunnarsson, <strong>Holmen</strong> Skog, 601 88<br />

Norrköping. Eller ett e-brev till: lotta.gunnarsson@holmenskog.com<br />

Märk vykortet eller e-brevet med Utlottning.<br />

föregångare som för hundra år sedan <strong>vi</strong>lle skydda<br />

ängarna från bete för att rädda blomprakten.<br />

På samma sätt är det i hela naturen. Jag <strong>vi</strong>ll ge<br />

biologer och naturvårdare en bild av hur <strong>vi</strong>ktigt<br />

det historiska skeendet varit för den natur och<br />

det landskap <strong>vi</strong> ser idag. Samtidigt <strong>vi</strong>ll jag också<br />

<strong>vi</strong>sa historiker och kulturmiljövårdare hur <strong>vi</strong>ktig<br />

landskapets förutsättningar har varit för historiens<br />

förlopp.<br />

Urban Emanuelsson anser också att man idag<br />

gör allt för stor skillnad på naturvård och kulturmiljövård.<br />

Han ser det som en konstlad uppdelning<br />

som både myndigheter och ideella organisationer<br />

konserverar.

Ett högproduktivt och gudomligt vackert<br />

odlingslandskap <strong>vi</strong>d Stora Åby i Östergötland.<br />

En produkt av människor och mular i flera<br />

tusen år.<br />

– Jag <strong>vi</strong>ll hellre tala i termer av ett ”biologiskt<br />

kulturarv”, säger han. Man ser på<br />

hela landskapet, hur det utnyttjats genom<br />

tiderna och dess naturgivna förutsättningar.<br />

– Dagens landskap är också på många<br />

håll starkt påverkade av många krig och<br />

farsoter som är så vanliga i den europeiska<br />

historien. På 1300­talet växte många landskap<br />

igen sedan digerdöden avfolkat stora<br />

delar av kontinenten. Sådana här händelser,<br />

och inte minst de många krigen, sätter<br />

sin prägel på naturen och dess biologiska<br />

mångfald under mycket längre tid än vad <strong>vi</strong><br />

kanske tidigare föreställt oss.<br />

Från jägare och samlare<br />

till högeffektiva jordbrukare<br />

Bättre jordbruksmetoder är den enskilt <strong>vi</strong>ktigaste orsaken till den välståndsutveckling<br />

som ägt rum i världen – och som idag pågår med full<br />

styrka i vad som fram till helt nyligen kallades U-länder. Möjligheterna<br />

att leva av vad jorden ger har förbättrats dramatiskt under framförallt<br />

de senaste århundradena.<br />

Jägare och samlare<br />

Mat till 1 person per kvadratkilometer<br />

De första människorna<br />

som följde<br />

den tillbakadragande<br />

isen norrut levde<br />

på jakt, fiske, insamlade<br />

ätbara växter<br />

och rötter. De hade<br />

inte större påverkan<br />

på landskapet än<br />

vad andra däggdjur hade. Detta primitiva ”brukande”<br />

utnyttjade bara en bråkdel av näringskapitalet.<br />

Men förstås hade det jakttryck som de utövade indirekt<br />

påverkan på landskapet och växtligheten genom<br />

att populationerna för <strong>vi</strong>ssa arter förändrades.<br />

Röjgödslingskulturer<br />

Mat till 20 personer per kvadratkilometer<br />

I Sverige dök de första<br />

jordbrukarna upp<br />

för ungefär 6 000 år<br />

sedan. Den primitiva<br />

form av jordbruk de<br />

bedrev brukar beskrivas<br />

som ”röjgödsling”.<br />

Man röjde bort<br />

den naturliga växtligheten<br />

på den yta man<br />

<strong>vi</strong>lle utnyttja, <strong>vi</strong>lket<br />

frigjorde näringsämnen.<br />

Svedjebruk är ett typiskt exempel på detta brukande.<br />

Och ända in mot 1800­talets slut utnyttjade<br />

man i Skåne denna princip på sandiga områden. De<br />

fick ligga i träda under tiotalet år innan de åter kunde<br />

utnyttjas för odling under ett par växtsäsonger. Sedan<br />

lades de åter i träda.<br />

Fasta, gödslade åkrar<br />

Mat till 50 personer per kvadratkilometer<br />

På bronsåldern,<br />

alltså för cirka<br />

3 000 år sedan<br />

började människor<br />

dela upp<br />

sina marker i två<br />

huvudtyper –<br />

åker och äng. På<br />

åkrarna odlade<br />

man brödsäd med<br />

hjälp av gödsel<br />

från kreatur som<br />

betade ängarna<br />

och åt av det <strong>vi</strong>nterfoder som människorna skördade<br />

åt dem. Men det var först på tusentalet efter Kristus<br />

som det här sättet att odla blev riktigt allmänt. Det<br />

var sedan den allenarådande metoden ända till slutet<br />

av 1800­talet.<br />

Avancerat gödseljordbruk<br />

Mat till 200 människor per kvadratkilometer<br />

På 1800­talet effekti<strong>vi</strong>serades jordbruket, inte minst<br />

genom bättre metoder för att ta hand om både<br />

kreaturens fasta gödsel och urin. Med strö och torv<br />

fångades urinen upp i fähusen <strong>vi</strong>lket gjorde det<br />

möjligt att sedan sprida den på åkermarken. Urin<br />

innehåller betydligt mer näring i form av kväve och<br />

kalium än vad fast gödsel gör.<br />

Vid den här tiden övergav man också den tidigare<br />

metoden med att regelbundet lägga markerna i träda.<br />

Istället infördes komplicerade växtodlingssystem som<br />

utnyttjade olika ärtväxters förmåga att fånga upp<br />

kväve från luften och binda den i jorden.<br />

Handelsgödseljordbruk<br />

Mat till 3 000 personer per kvadratkilometer<br />

Vid början av 1900­talet började jordbruket använda<br />

sig av konstgödsel. Det revolutionerade<br />

jordbruket och ökade radikalt möjligheterna att<br />

odla föda. En förutsättning för framställningen av<br />

konstgödsel var den goda tillgången på fossil energi.<br />

Till detta ska läggas den växtförädling som tog fart<br />

<strong>vi</strong>d samma tid och även utvecklingen av olika typer<br />

av bekämpningsmedel.<br />

Bruket av jorden bygger helt på att man tillför<br />

näring utifrån. De lokala kretslopp som jordbruk<br />

tidigare byggt på är därmed brutet. I gengäld kan<br />

markerna ge mångfalt fler människor deras föda<br />

– <strong>vi</strong>lket samtidigt medför att stora arealer kan tas<br />

i anspråk för andra ändamål, till exempel skogsbruk.<br />

SKOG & VIRKE NR 3 · 2009 7

8<br />

Smogmolnet över Asien<br />

döljer växthusgasernas<br />

verkliga effekter<br />

Titta en gång till på bilderna ovan. Likheten är slående. En sjunkande<br />

sol i ett töcken av smog. Claude Monet målade Parlamentet i London<br />

1904. Fotot från Bangkok är taget hundra år senare. I London orsakades<br />

smogen av tusen sinom tusen kolbrasor. I Bangkok av tusen<br />

sinom tusen vedbrasor och bilar.<br />

AV l A R S k l I N g S T R Ö M<br />

Ivästvärlden lagas knappast längre någon<br />

mat på kol­ eller vedeldade spisar. I världens<br />

norra, skogrika delar, värms för<strong>vi</strong>sso många<br />

hus med ved, men med små befolkningar och<br />

effektiv förbränning blir de totala utsläppen<br />

små. I stora delar av det tättbefolkade Asien är<br />

däremot ved och torkad kodynga de vanligaste<br />

energikällorna för matlagning och uppvärmning.<br />

Tillsammans med jättestädernas bilavgaser har<br />

det gjort att stora delar av Asien täcks av ett<br />

enormt moln av brun smog.<br />

– Det här molnet är ett exempel på att klimatproblemen<br />

inte bara handlar om utsläpp av<br />

koldioxid, säger meteorologen Martin Hedberg.<br />

Svenska och indiska forskare har <strong>vi</strong>sat att smogmolnet<br />

har mycket stor påverkan på klimatet.<br />

Det luriga är att det har en avkylande effekt.<br />

SKOG & VIRKE NR 3 · 2009<br />

Utan detta moln skulle temperaturen ha höjts<br />

mer än den hittills gjort.<br />

Martin Hedberg redogör de komplicerade<br />

samband som är förknippade med det asiatiska<br />

smogmolnet.<br />

– Forskarna har konstaterat att det till två<br />

tredjedelar består av partiklar som härrör från<br />

biobränslen och till en tredjedel av partiklar som<br />

kommer från fossila bränslen. De ”biologiska”<br />

partiklarna är mörka och absorberar värme, och<br />

höjer därmed temperaturen i atmosfären. Samtidigt<br />

skuggar molnet marken som därmed avkyls.<br />

De ”fossila” partiklarna i molnet är däremot<br />

ljusare eftersom de innehåller svavel. De reflekterar<br />

därför solstrålning tillbaka ut i rymden.<br />

– Totalt sett bidrar smogmolnet till att dämpa<br />

– Det verkligt stora problemet är inte att minska<br />

utsläppen av koldioxid och stoft, utan att hantera<br />

en permanent högre medeltemperatur på jorden,<br />

säger Martin Hedberg.<br />

den temperaturhöjning som de höga halterna av<br />

växthusgaser annars skulle ha gett. Man kan säga<br />

det asiatiska stoftmolnet döljer en del av ”den<br />

verkliga växthuseffekten”.<br />

Forskarna räknar med att temperaturen i de<br />

områden som påverkas av molnet skulle vara<br />

cirka två grader högre om det inte fanns. Detta är<br />

oerhört mycket – samma siffra som FNs klimatpanel<br />

IPCC har satt som en absolut övre gräns<br />

för hur mycket jordens medeltemperatur kan öka

Londons smog var ett hälsovådligt<br />

problem till mitten av 1950-talet.<br />

Inte förrän kolkaminerna ersatts av<br />

elelement och elspisar försvann den.<br />

Stora delar av Asien är idag täckt<br />

av brunt stoftmoln som uppstår då<br />

miljoner människor lagar sin mat över<br />

öppen eld. I de stora städerna, som<br />

här Bangkok, bidrar bilavgaser till att<br />

förtjocka smogmolnet ytterligare.<br />

utan att det får katastrofala följder på livet<br />

på jorden.<br />

Det finns fler negativa effekter med stoftmolnet:<br />

Sot som avsätts på glaciärerna gör att de tar till<br />

sig mer värme – och smälter i snabbare takt än de<br />

annars skulle göra. Skuggeffekten hämmar jordbruket.<br />

Färska forskningsresultat indikerar också<br />

att 300 000 människor per år i Asien möter en<br />

för tidig död och att mångdubbelt fler drabbas av<br />

olika hälsoproblem på grund av den sotbemängda<br />

luft de andas.<br />

– Den enda egentligen framkomliga vägen är<br />

att minska utsläppen av sot och partiklar från den<br />

småskaliga eldningen med biobränslen i Asien,<br />

säger Martin Hedberg. Och även om detta är ett<br />

gigantiskt företag så framstår det inte som någon<br />

omöjlighet. Och bäst av allt är att det direkt skulle<br />

ge positiva effekter på både klimatet och folkhälsan.<br />

Till skillnad från koldioxid och andra växthusgaser<br />

är stoftpartiklarna nämligen mycket kortlivade.<br />

Stoftmolnet skulle förs<strong>vi</strong>nna på några veckor<br />

om man skulle sluta laga mat på öppna eldar i<br />

Asien. Den koldioxid mänskligheten ”laddat”<br />

atmosfären med stannar däremot kvar i kanske<br />

tusen år.<br />

Martin Hedberg anser att debatten om klimatet<br />

måste <strong>vi</strong>dgas och att <strong>vi</strong> måste komma bort från<br />

den nuvarande fixeringen <strong>vi</strong>d koldioxid.<br />

– Vi kan inte fortsätta att kamouflera den förstärkta<br />

växthuseffekten med ett hälsovådligt stoftmoln.<br />

Förr eller senare måste <strong>vi</strong> ändå ta itu med<br />

problemet. Något <strong>vi</strong> borde ta itu med genast är<br />

att minska mängden sot från biomassa. Det skulle<br />

både skapa bättre luftkvalitet lokalt och minska<br />

den globala uppvärmningen. Det skulle dessutom<br />

skapa bättre förutsättningar för växtlighet då<br />

mer solljus skulle nå ner till marken. Med ökande<br />

befolkning på jorden är det <strong>vi</strong>ktigt att jordens förmåga<br />

att producera livsmedel utnyttjas till fullo.<br />

Han pekar på de försök i mindre skala som nu<br />

görs i bland annat Indien. Man erbjuder människor<br />

enkla, effektiva brännare att laga mat med.<br />

De utnyttjar alltifrån solvärme till biogas eller<br />

biomassa. Gemensamt för alla är att de bara avger<br />

en bråkdel av det sot som en öppen eld gör.<br />

– Åtgärder av det slaget måste till i stor skala<br />

om den negativa utvecklingen ska kunna bromsas.<br />

Men det stora problemet är ändå inte sotmolnet,<br />

utan att <strong>vi</strong> nu måste hantera en situation där temperaturen<br />

på jorden permanent kommer att ligga<br />

på en högre nivå än hittills.<br />

– Det hjälper således inte att helt stänga alla<br />

utsläppskällor, konstaterar Martin Hedberg. De<br />

höga halterna av koldioxid kommer att bestå –<br />

så också deras effekter. Det handlar nu om att inte<br />

höja halterna ytterligare. Det är i det perspektivet<br />

<strong>vi</strong> måste se klimatproblemet. Vartefter insikten om<br />

detta blir allomfattande är jag övertygad om att<br />

<strong>vi</strong> så småningom kommer att få se betydligt kraftfullare<br />

åtgärder än hittills – och som inte minst<br />

kommer att påverka den livsstil som utvecklats i<br />

västvärlden. Med bättre insikter om klimatförändringens<br />

orsaker kan <strong>vi</strong> närma oss vad som brukar<br />

kallas ”ett hållbart samhälle”. Hoppet är att de<br />

nya välståndsländerna ska slippa göra samma<br />

misstag som begåtts av oss i väst.<br />

<strong>Jorden</strong><br />

<strong>vi</strong> <strong>ärvde</strong><br />

Tuff uppgift<br />

att komma överens<br />

i Köpenhamn<br />

I december samlas världens ledare i Köpenhamn för att i FNs<br />

regi förhandla fram ett nytt klimatavtal. Många ser det som en<br />

ödesstund. Om den negativa klimatutvecklingen ska kunna<br />

brytas krävs långtgående åtgärder av alla länder. Den stora<br />

frågan är hur ansvaret ska fördelas mellan länderna i ”väst”<br />

och ”syd”. Utgången är osäker.<br />

Det är tolv år sedan som något liknande<br />

hände, den gången i den japanska staden<br />

Kyoto. I december 1997 skrevs det protokoll<br />

som bär stadens namn och som<br />

därefter varit ledstjärnan för klimat­<br />

arbetet i ett stort antal länder. Dock inte<br />

alla, <strong>vi</strong>lket varit dess stora svaghet. Stora<br />

länder som bland annat USA och Ryssland<br />

accepterade inte <strong>vi</strong>llkoren som innebär att<br />

de årliga, globala utsläppen av koldioxid<br />

ska minska med fem procent (jämfört<br />

med 1990) under åren 2008–2012.<br />

Ryssland övertalades så småningom<br />

att skriva under och 2005 kunde slutligen<br />

Kyoto­protokollet ratificeras och börja<br />

tillämpas. Men inte förrän nu, sedan en<br />

ny administration under Barack Obama<br />

tagit över, finns det hopp om att också få<br />

med USA på tåget.<br />

Under de tolv år som gått sedan Kyotomötet<br />

har be<strong>vi</strong>sen för att det verkligen<br />

pågår en klimatförändring bli<strong>vi</strong>t allt<br />

starkare. Det finns numera heller knappast<br />

någon tvekan om att den är orsakad<br />

av mänskliga akti<strong>vi</strong>teter. I så måtto har<br />

utvecklingen gått ”framåt”.<br />

De flesta länder som skri<strong>vi</strong>t under<br />

Kyotoavtalet har också lyckats sänka<br />

sina utsläpp – men inte i tillräcklig omfattning.<br />

Och det finns länder som<br />

kraftigt har ökat sina utsläpp.<br />

Den stora stötestenen – och som bidrog<br />

till USAs svala hållning till Kyotoprotokollet<br />

– är om tidigare ”utvecklingsländer”<br />

på jordens södra hemisfär ska åläggas lika<br />

tuffa <strong>vi</strong>llkor som länderna i väst.<br />

USA och flera andra länder anser att<br />

denna princip ska gälla och accepterar inte<br />

att göra stora egna minskningar om inte<br />

alla länder i världen gör detsamma.<br />

AV l A R S k l I N g S T R Ö M<br />

Länderna i ”syd”, bland annat Kina,<br />

Indien och Indonesien ser frågan ur ett<br />

annat perspektiv. De anser – med rätt – att<br />

de klimatproblem som idag är så påtagliga,<br />

är orsakade av en ohämmad och sekellång<br />

användning av olja och stenkol i västländerna.<br />

De anser därför att väst ska ta ett<br />

större ansvar för de åtgärder som nu är<br />

nödvändiga och att de själva måste ges<br />

möjlighet att – precis som länderna i väst<br />

gjort – få prioritera välståndsutvecklingen.<br />

Det övergripande målet för Köpenhamnsmötet<br />

är att komma överens om åtgärder<br />

som leder till att världens samlade utsläpp<br />

av växthusgaser år 2050 ska ha minskat<br />

till 50 procent av 1990 års nivå.<br />

Carl Bildt klargjorde i början av september<br />

tillsammans med sina kollegor i<br />

Frankrike, Storbritannien, Spanien, Finland<br />

och Danmark på ett ovanligt tydligt<br />

sätt vad det handlar om:<br />

– Från EUs sida måste <strong>vi</strong> arbeta för att<br />

bryta dödläget genom att själva begränsa<br />

utsläppen och stödja utvecklingsländerna<br />

att skapa tillväxt med låga koldioxidutsläpp.<br />

Utan att jätteländer som USA, Kina och<br />

Indien ställer upp på målen så hjälper det<br />

föga att EU når sitt nuvarande mål om 30<br />

procents minskning till 2020 (20 procent<br />

om inte också andra industriländer ställer<br />

upp). I globalt perspektiv motsvarar det en<br />

minskning med bara ett par procent.<br />

Världen har anledning att hålla andan<br />

under två veckor i december. En överenskommelse<br />

skulle vara en hoppingivande<br />

milstolpe i arbetet med att komma tillrätta<br />

med klimatproblemet. Motsatsen innebär<br />

att osäkerheten består – i en situation som<br />

förvärras för varje dag som går.<br />

SKOG & VIRKE NR 3 · 2009 9

10<br />

Malin Falkenmark, internationell vattenforskare:<br />

– Vi måste leva på vattnets<br />

<strong>Jorden</strong> blir varmare och experter<br />

varnar för global vattenbrist.<br />

Och <strong>vi</strong>d seklets mitt är <strong>vi</strong> nästan<br />

två miljarder fler människor på jorden.<br />

Men professor Malin Falkenmark på<br />

Stockholm International Water Institute<br />

är ändå optimist.<br />

– Människorna kommer att anpassa<br />

sig och hitta lösningar.<br />

Något val har <strong>vi</strong> ju inte.<br />

AV ANDERS THORéN<br />

V<br />

attnet tar aldrig slut.<br />

Dess kretslopp med<br />

nederbörd, avdunstning<br />

och ny nederbörd är e<strong>vi</strong>gt. Så<br />

länge solen skiner kommer processen<br />

att fortgå.<br />

Men något har gått väldigt fel. I TV och tidningar<br />

möter <strong>vi</strong> bilder på uttorkade flodbäddar och människor<br />

som t<strong>vi</strong>ngas gå mil för en kruka drickbart<br />

vatten. Eller t<strong>vi</strong>ngas dricka otjänligt vatten.<br />

Experternas rapporter är lika nedslående. Idag<br />

saknar mer än en miljard människor rent dricksvatten.<br />

Ytterligare 1,4 miljarder lever i områden<br />

där stora vattendrag är på väg att torrläggas. FN:s<br />

prognoser <strong>vi</strong>sar att om 40 år kommer mer än tre<br />

miljarder människor att lida av permanent vattenbrist.<br />

Både FN och Världsbanken varnar för att en<br />

global vattenkris är att vänta. Huvudorsaken är att<br />

befolkningen är så ojämnt fördelad i förhållande<br />

till jordens vattenresurser. Där det finns många<br />

människor är det ofta ont om vatten, och <strong>vi</strong>ce<br />

versa.<br />

Befolkningstillväxten gör obalansen ännu allvarligare.<br />

År 2050 kommer <strong>vi</strong> att vara nio miljarder<br />

människor på jorden – och tillväxten sker till allra<br />

största del i de vattenfattiga länderna. Att odla mat<br />

till alla dessa människor kommer att kräva enorma<br />

mängder vatten.<br />

klimatförändringen är den andra kritiska faktorn.<br />

Även en ”måttlig” ökning av jordens medeltemperatur,<br />

på 1,5 till 2 grader, får oerhörda konsekvenser.<br />

I många torra länder kommer skördarna att<br />

halveras. På andra håll blir det översvämningar då<br />

havsvattnet tränger in och förstör sötvattenresurserna.<br />

Och detta kan hända om bara 40–50 år om<br />

inte den globala uppvärmningen hejdas.<br />

En forskare som länge varnat för att miljöförstörelse<br />

och överexploatering är på väg att föröda<br />

den jord <strong>vi</strong> <strong>ärvde</strong> är professor Malin Falkenmark.<br />

Vi träffar henne på SIWI, Stockholm International<br />

Water Institute, där hon är vetenskaplig rådgivare.<br />

Malin Falkenmark är en världsauktoritet vad gäller<br />

de globala vattenresurserna. Men trots den skrämmande<br />

verklighetsbilden är det en lisa för själen<br />

att träffa Malin Falkenmark. Med fem (!) decen­<br />

SKOG & VIRKE NR 3 · 2009<br />

<strong>Jorden</strong><br />

<strong>vi</strong> <strong>ärvde</strong><br />

niers forskningsarbete i ryggen tvekar hon inte att<br />

rikta kritik mot mycket – mot trångsynthet, mot<br />

okunskap och mot politikers ointresse för tredje<br />

världens försörjningsproblem.<br />

Men framförallt är Malin Falkenmark optimist<br />

och inspiratör. Hon är övertygad om att <strong>vi</strong> kommer<br />

att hitta någon form av hållbar balans mellan<br />

människan och ekosystemen. Hennes nyckelord är<br />

”anpassning”.<br />

– Vi lever ju på vattenkretsloppets <strong>vi</strong>llkor. Och<br />

då måste <strong>vi</strong> anpassa oss. På ett eller annat sätt.<br />

Att få beslutsfattarna att se helheten är en stor<br />

utmaning. Politikerna måste förstå sambanden<br />

mellan klimatproblemen, vattenbristen, befolkningsutvecklingen,<br />

fattigdomen, skogsförstörelsen<br />

och utarmningen av biologiska mångfalden. Dessvärre<br />

är debatten oftast inriktad på ett problem åt

<strong>vi</strong>llkor<br />

gången. Eller som Malin Falkenmark uttrycker saken:<br />

– Det är bekymmersamt att man diskuterar problemen<br />

separat, som om de inte hängde ihop. Man<br />

inser heller inte att vattnet är en gemensam nämnare.<br />

Som exempel tar hon livsmedelsförsörjningen.<br />

Redan idag är nästan en miljard människor undernärda<br />

eller saknar trygg livsmedelsförsörjning.<br />

Om ett fåtal år kommer <strong>vi</strong> att ha ytterligare nästan<br />

två miljarder munnar att mätta. Kraven på jord­<br />

Vattenbristen breder ut sig<br />

I de ljust oranga områdena är avdunstningen<br />

större än nederbörden<br />

– i de mörkt oranga mycket större.<br />

Här är vattenbristen som störst. Den<br />

globala uppvärmningen och snabbt<br />

ökande befolkningsmängder förvärrar<br />

situationen. År 2025 väntas mer än två<br />

miljarder människor – en fjärdedel av<br />

jordens befolkning – leva i områden<br />

med permanent vattenbrist.<br />

I de blå områdena är den årliga nederbörden<br />

större än avdunstningen och<br />

här finns det gott om vatten.<br />

Källa: SIWI.<br />

bruket blir enorma – och därmed också på hanteringen<br />

av vattnet. Bevattning av jordbruksmark<br />

står nämligen redan nu för mer än 70 procent av<br />

den globala vattenförbrukningen. Frågorna om<br />

livsmedelsförsörjning och fattigdomsbekämpning<br />

är alltså i hög grad vattenfrågor.<br />

Men mest bekymmersam är den ”vattenblindhet”<br />

som präglar klimatdiskussionerna, menar Malin<br />

Falkenmark.<br />

– Man tycks inte klara av att hantera de två olika<br />

perspektiven: att motarbeta klimatförändringen och<br />

att anpassa sig till den. Att motarbeta klimatförändringen<br />

handlar om gaser. Klimatanpassning handlar<br />

om vatten.<br />

Att anpassa sig till klimatförändringen är det<br />

mest akuta i de fattiga länderna. Även om det är<br />

fundamentalt att <strong>vi</strong> i I­världen diskuterar hur <strong>vi</strong> ska<br />

motarbeta utsläppen av växthusgaser, är det för de<br />

fattigaste länderna mer angeläget att kunna anpassa<br />

sig till – och överleva – den klimatförändring som<br />

<strong>vi</strong> i de rika länderna ställt till med.<br />

Och då handlar det alltså om vatten. Det handlar<br />

om hur människor ska kunna hantera mångårig<br />

torka, försämrad vattenkvalitet, stigande salthalt<br />

i jordarna och ökat tryck på krympande vatten­<br />

resurser. Det handlar också om att anpassa sam­<br />

hället till stigande havsnivåer, smältande glaciärer,<br />

översvämningar och nya oväntade vattenflöden.<br />

Vad världens rika länder kan göra är att upphöra<br />

med att förvärra klimatförändringen och att bistå<br />

de fattiga länderna med pengar och kunskap för att<br />

klara vattensäkerheten. Det gäller åtgärder i hela<br />

samhället, för hushåll, industri, matproduktion,<br />

energiproduktion och i ekosystemen.<br />

– Kostnaderna blir förstås enorma och hur den<br />

frågan ska lösas borde diskuteras betydligt mer i<br />

klimatförhandlingarna, säger Malin Falkenmark.<br />

Många menar att bristen på vatten blir nästa<br />

stora konfliktkälla. Människor i internationella<br />

flodområden är beroende av samma vattenresurser.<br />

Om man uppströms tar ut mer vatten ur en flod<br />

drabbar det människorna nedströms. Sänker man<br />

grundvattennivån i ett område torrläggs åkrarna<br />

i grannregionen.<br />

Men Malin Falkenmark <strong>vi</strong>ll hellre se vårt<br />

gemensamma beroende av vattnet som en källa<br />

Water Footprint<br />

på frammarsch<br />

På samma sätt som Carbon Footprint bli<strong>vi</strong>t ett etablerat mått på hur stora<br />

utsläpp av växthusgaser som olika produkter genererar har ”Water Footprint”<br />

kommit i fokus. Water Footprint är ett mått på hur mycket vatten som används<br />

<strong>vi</strong>d framställningen av en produkt om man tar hänsyn till hela förädlingskedjan.<br />

Bara maten för en dag kräver över 3 000 liter. Till exempel har uppgifter om att<br />

tillverkningen av ett par jeans kräver 10 000 liter vattnen och en hamburgare<br />

2 400 liter vatten väckt uppmärksamhet i media. Men även inom industrin –<br />

inte minst skogsindustrin – ökar intresset för både Water Footprint och Carbon<br />

Footprint. Miljödebatten och trycket från marknaden driver på.<br />

till samarbete och solidaritet. Hennes tankar om<br />

”hydrosolidaritet” har inspirerat många. Bland<br />

andra har Jan Eliasson, med sina erfarenheter<br />

från Darfurkonflikten, tagit till sig Malin Falkenmarks<br />

budskap och fört dem <strong>vi</strong>dare.<br />

– Det finns naturligt<strong>vi</strong>s inga enkla lösningar,<br />

men mina gamla tankar om solidaritet och om<br />

balans mellan människor, vatten och ekologi är<br />

nog mer aktuella just nu än någonsin, säger<br />

Malin Falkenmark.<br />

Malin Falkenmark<br />

– en världsauktoritet<br />

Professor Malin Falkenmark, 83 år, är ”the grand<br />

old lady” och en obestridd auktoritet bland världens<br />

hydrologer. I 30 år har hon varit exekutiv sekreterare<br />

i Svenska nationalkommittén för Unescos internationella<br />

hydrologiprogram, och har bland annat<br />

publicerat mer än 400 vetenskapliga artiklar.<br />

Idag är Malin Falkenmark både vetenskaplig<br />

rådgivare <strong>vi</strong>d SIWI (Stockholm International Water<br />

Institute) och verksam <strong>vi</strong>d Stockholm Resilience<br />

center. Att hon inte, med ålderns rätt, dragit sig<br />

tillbaka från vetenskapen förklarar hon så här:<br />

– Mitt arbete är en så fin del av livet. Man sitter<br />

ju på toppen av ett berg, har en fantastisk utblick<br />

och känner alla. Och helt plötsligt har ju mitt<br />

övergripande tänkande till slut bli<strong>vi</strong>t högaktuellt.<br />

SKOG & VIRKE NR 3 · 2009 11

12<br />

Människorna<br />

i världen<br />

mår trots allt<br />

bara bättre<br />

Hans Roslings pedagogiska webbsida<br />

Gapminder är en kunskapsförmedlare<br />

som har bli<strong>vi</strong>t en världssuccé. Det är<br />

egentligen ett dataprogram, utvecklat som ett stöd<br />

i läkarutbildningen. Hans är själv läkare och har<br />

under många år under<strong>vi</strong>sat läkarstudenter i global<br />

medicin. Med tiden blev han allt mer irriterad på<br />

deras bristande kunskaper om världen.<br />

– I studenternas hjärnor fanns bara två världar<br />

– de rika I­länderna och de fattiga U­länderna.<br />

Däremellan ingenting. Studenterna – liksom<br />

stora delar av svenska folket – hade helt missat<br />

den oerhört snabba utveckling som skett i många<br />

länder de senaste fyrtio åren. Medellivslängden<br />

har till exempel ökat dramatiskt i världens<br />

medelinkomstländer.<br />

Studenternas okunskap retade honom. Det<br />

är svårt att orientera sig i världen om man har<br />

en felaktig karta, som han säger. Det som retade<br />

honom mest var att studenterna hade en under­<br />

SKOG & VIRKE NR 3 · 2009<br />

<strong>Jorden</strong><br />

<strong>vi</strong> <strong>ärvde</strong><br />

Hans Rosling förändrar din världsbild<br />

De flesta människor på vår jord får allt bättre hälsa. Barnadödligheten<br />

sjunker dramatiskt och livslängden ökar snabbt i många länder.<br />

Det är de positiva huvudbudskapen när Skog&Virke träffar Hans<br />

Rosling, Sveriges nyaste världskändis. Och han är inte filmstjärna<br />

eller rock<strong>vi</strong>deoproducent – utan något så stenålders som folkbildare.<br />

AV cARl HENRIk PAlMéR<br />

liggande bild av att de som lever i fattiga länder<br />

skulle vara underlägsna oss. Ingenting kan vara<br />

mer felaktigt. I många av de här länderna går nu<br />

utvecklingen oändligt mycket snabbare än den<br />

gjort för oss.<br />

Men hur skulle man få studenterna att förstå<br />

det? Efterhand väcktes tanken på att bygga<br />

ett pedagogiskt dataprogram som <strong>vi</strong>sade hur<br />

folk­hälsan utvecklas över tiden i olika länder.<br />

Tillsammans med sonen Ola och hustrun Anna<br />

utvecklade han det rörliga bubbeldiagram som<br />

i dag heter Gapminder World. Målet var att<br />

förvandla tråkiga siffror till rolig, intuitivt<br />

begriplig grafik.<br />

I gapminder World kan man till exempel se hur<br />

Sveriges barnadödlighet utvecklats från början<br />

av 1800­talet till i dag. Det är en riktig feel­goodstory.<br />

År 1800 får 200 av 1000 levande födda<br />

barn inte uppleva sin ettårsdag. 100 år senare<br />

är barnadödligheten nere i 100 på tusen födda.<br />

Utvecklingen i flera före detta U-länder går idag<br />

jättesnabbt, mycket snabbare än den en gång<br />

gjorde för oss i väst, säger Hans Rosling.<br />

Ytterligare 50 år senare, 1950, är det 20 och idag<br />

är <strong>vi</strong> nere på 3,2 – det är tillsammans med Japan<br />

lägst i världen.<br />

– På 200 år har <strong>vi</strong> gjort en fantastisk resa,<br />

främst på grund av att <strong>vi</strong> fick bukt med smittsamma<br />

sjukdomar som smittkoppor, kolera och<br />

syfilis, säger Hans. Sedan förbättrade <strong>vi</strong> mödravården<br />

och nu på slutet har <strong>vi</strong> bli<strong>vi</strong>t allt bättre<br />

på att ta hand om tidigt födda barn.<br />

Foto: F4tH

Det är inte utvecklingen i Sverige som är Hans<br />

Roslings poäng, utan att många andra länder nu<br />

gör samma resa – men betydligt snabbare.<br />

Ser man på barnadödlighet och medellivslängd,<br />

så är <strong>vi</strong> idag ungefär en miljard människor som<br />

har det som <strong>vi</strong> har det i Sverige, säger han. Vi finns<br />

framförallt i Västeuropa och våra ”kolonier” i<br />

Nordamerika och Australien.<br />

Tre miljarder människor lever som svenskarna<br />

gjorde på 1900­talet. Här finns Kina, Indien,<br />

Arabländerna, stora delar av Sydostasien och<br />

Latinamerika. I de här länderna förbättras folkhälsan<br />

i rasande takt.<br />

För oss i Västerlandet var det en effekt av ökat<br />

ekonomiskt välstånd. För dem som nu spurtar ifatt<br />

oss gäller ofta det omvända: de lär av våra erfarenheter<br />

och satsar på ökad hälsa och utbildning<br />

– sedan kommer välståndsökningen. Han exemplifierar<br />

med Vietnam. De har idag samma hälsotal<br />

som USA hade 1975, det år när de t<strong>vi</strong>ngades lämna<br />

Vietnam. Hälsomässigt ligger Vietnam alltså bara<br />

en generation efter – men i BNP per invånare är<br />

man fortfarande fyra generationer efter.<br />

– Men allt är inte bra, understryker Hans Rosling.<br />

En miljard människor lever hälsomässigt kvar på<br />

svenskt 1800­tal och ytterligare en halv miljard har<br />

inte ens lämnat 1700­talet. De här människorna<br />

finns framförallt i Afrika söder om Sahara. Men<br />

även här är skillnaderna stora, understryker han<br />

med skärpa – han avskyr generaliseringar.<br />

– Det finns afrikanska länder med relativt låg<br />

barnadödlighet, som Ghana och Senegal, de har<br />

på fyrtio år halverat sin barnadödlighet och ligger<br />

idag runt 60 per tusen födda. Men här finns också<br />

länder som Angola, Liberia, Sierra Leone och<br />

Demokratiska Republiken Kongo. Här ligger<br />

barnadödligheten på förfärande 150 per tusen<br />

födda, det är som Sverige på 1850­talet.<br />

För den som har tillgång till dator och är road<br />

av fakta och samband är Gapminder World en<br />

ständigt växande källa till kunskap. Förutom bar­<br />

nadödlighet, medellivslängd och BNP per invånare<br />

finns det nu ett hundratal andra variabler som man<br />

kan analysera och jämföra med varandra genom<br />

att låta färgglada landbubblor glida över skärmen.<br />

Här finns data om cancersjukdomar, utbredning av<br />

HIV, antal jordbävningar, åkerareal, skolgång och<br />

inkomstfördelning för att ta bara några exempel.<br />

Allt kommer från officiell statistik.<br />

– Vi <strong>vi</strong>ll vara ett öppet museum för världens<br />

offentliga statistik, säger Hans. Med gratis inträde.<br />

Så det är nog ingen händelse att programmet<br />

Gapminder World i dag ägs av världens största<br />

gratissajt, Google.<br />

Att avliva myter är lite av en passion för Hans<br />

Rosling. Osökt kommer han in på det han kallar<br />

”regnskogsmyten”.<br />

– Bland studenterna stöter jag ofta på uppfattningen<br />

att indianerna i regnskogen lever i<br />

en perfekt harmoni med sin omgivning. Det är<br />

nonsens. Regnskogarna är en av världens tuffaste<br />

miljöer. Barnadödligheten är skyhög – den högsta<br />

<strong>vi</strong> överhuvudtaget känner till idag. Det finns nästan<br />

ingenting att leva på i regnskogen – det är därför<br />

det inte bor fler än en människa per kvadratkilometer<br />

i Amazonas.<br />

Frågar man dem som bor i regnskogen, så <strong>vi</strong>ll<br />

de modernisera sina liv. De <strong>vi</strong>ll ha rent vatten och<br />

elektricitet. Sedan är det tyvärr så att människor<br />

som bor i glest befolkade områden nästan alltid<br />

blir förlorare när deras samhällen moderniseras.<br />

Det gäller i regnskogar, det gäller i Arktis och<br />

det gäller i bergsområden. När en indianstam<br />

i Amazonas kommer i kontakt med omvärlden<br />

brukar i princip en tredjedel dö i sjukdomar och<br />

en tredjedel slås ihjäl av nybyggare som <strong>vi</strong>ll åt<br />

deras mark och andra resurser. Men för den<br />

tredjedel som överlever sjunker barnadödligheten<br />

dramatiskt, och efter ett antal år är man fler än<br />

man var i utgångsläget. Men tyvärr lever man då<br />

ofta i misär med alkohol och andra droger.<br />

Hans Rosling har på bara några år<br />

bli<strong>vi</strong>t en efterfrågad föreläsare med<br />

hela världen som arbetsfält. Hans<br />

oerhört slagkraftiga presentationer<br />

av ”torr statistik” vänder upp och<br />

ner på de flestas uppfattningar om<br />

tillståndet i världen.<br />

Se en<br />

statistik-<br />

ek<strong>vi</strong>librist<br />

i aktion<br />

Ingen skriven artikel kan<br />

göra Hans Rosling och<br />

Gapminder rätt<strong>vi</strong>sa. Skippa<br />

TV-nyheterna en kväll gå in<br />

på www.gapminder.org<br />

istället. Garanterat blir du en<br />

såväl kunnigare och klokare<br />

som gladare person.<br />

Börja gärna med att leta upp hans<br />

föredrag <strong>vi</strong>d Svenska Läkarsällskapets<br />

200­årsjubileum (gå till ”Videos”, därefter<br />

till ”Swedish”). Där får du en sammanfattning<br />

av Sveriges – och världens<br />

– utveckling de senaste 200 åren. På 11<br />

minuter lär du dig garanterat mer om<br />

världens verkliga tillstånd än på hundra<br />

Aktuellt­sändningar.<br />

När man ser det föredraget förstår<br />

man också varför Hans Rosling på<br />

bara några år utvecklats till en globalt<br />

efterfrågad föredragshållare. Hans<br />

bubbelgraf­presentationer håller samma<br />

engagemang och klass som en annan<br />

global föreläsare – förre presidentkandidaten<br />

och klimatprofeten Al Gore.<br />

Det finns fler <strong>vi</strong>deoföredrag med Hans<br />

Rosling på Gapminders hemsida. Här<br />

kan du till exempel ta del av hans förklaring<br />

till varför Västvärlden drabbas<br />

av klamydia och Afrika av AIDS. Varför<br />

andelen HIV­smittade är konstant i riktigt<br />

fattiga länder, men ökar i rikare afrikanska<br />

länder. Varför det borde skrivas<br />

mer om TBC i massmedia, och betydligt<br />

mindre om s<strong>vi</strong>ninfluensan, som bara<br />

drabbat en bråkdel av alla dem som är<br />

smittade med TBC. Varför så många får<br />

prostatacancer i USA. Kortföredragen är<br />

fem­tio minuter långa och med normal<br />

skolengelska är det inget problem att<br />

följa dem.<br />

När du har sett ett par, tre <strong>vi</strong>deoföredrag<br />

är du mogen att själv ”leka” med<br />

programmet Gapminder World. Grattis.<br />

För sällan har väl fakta varit så roliga.<br />

SKOG & VIRKE NR 3 · 2009 13

14<br />

Dick berättar<br />

Sveriges historia<br />

på ett nytt sätt<br />

Intresset för historia i Sverige är idag större än någonsin.<br />

Marknaden översvämmas av historiska tidskrifter, släktforskning<br />

har bli<strong>vi</strong>t en folkrörelse och i TV samlar Antikrundan miljonpublik.<br />

– Jag är inte förundrad säger historieprofessorn och folkbildaren<br />

Dick Harrison, som i dagarna kommer ut med de första delarna<br />

i det största historieverket på ett halvt sekel.<br />

TExT OcH FOTO lARS klINgSTRÖM<br />

Dick Harrison har under loppet av bara ett<br />

fåtal år själv starkt bidragit till det stora<br />

intresset för historia. Han är en berättare<br />

av rang och blev känd av en bredare publik efter<br />

att ha deltagit i På spåret för några år sedan.<br />

– Jag <strong>vi</strong>ll verkligen tona ner min egen roll<br />

för den utveckling som ägt rum, säger han när<br />

Skog&Virke träffar honom i hans anspråkslösa<br />

rum på Historiska Institutionen, belägen <strong>vi</strong>d en<br />

<strong>vi</strong>ndlande gränd i centrala Lund.<br />

– Nej, det finns andra orsaker, och jag är som<br />

sagt inte förvånad. Vad som nu skett är att <strong>vi</strong><br />

också i Sverige fått samma intresse för historia<br />

som sedan länge funnits i de flesta andra länder.<br />

Dick Harrison anger en huvudorsak till varför<br />

svensken tidigare inte brytt sig särskilt mycket<br />

om sitt lands historia: Till skillnad från så gott<br />

som alla andra länder har Sverige inte varit i krig<br />

på mycket länge. Det var i somras exakt 200 år<br />

sedan den sista striden utkämpades på svensk<br />

mark. Slaget <strong>vi</strong>d Sävar i Västerbotten blev finalen<br />

på Finska kriget som resulterade i att Sverige<br />

förlorade Finland till Ryssland.<br />

– Efter så lång tid har såren läkt, <strong>vi</strong> har inget<br />

nationellt trauma att bearbeta. Och så gott som<br />

hela 1900­talet var en enda svensk framgångssaga.<br />

I synnerhet efter andra världskriget trodde<br />

<strong>vi</strong> att utvecklingen bara kunde gå åt ett håll –<br />

uppåt. I den övertygelsen var <strong>vi</strong> föga intresserade<br />

av det förflutna och blickade bara framåt – tills<br />

något hände <strong>vi</strong>d åren runt 1990.<br />

Dick Harrison pekar på börskraschen, finansbubblan<br />

som sprack och invandringen som då<br />

nått så höga nivåer att de nya svenskarna bli<strong>vi</strong>t<br />

ett påtagligt inslag i samhället. Arbetslösheten<br />

sköt samtidigt i höjden och staten kunde inte som<br />

tidigare dirigera utvecklingen. Grad<strong>vi</strong>s började<br />

det svenska folket inse att den rosa bubbla man<br />

levt i sedan 1940­talet varit en chimär.<br />

– Det finns gott fog att se detta uppvaknande<br />

som något av ett nationellt trauma – och därmed<br />

orsaken till att också intresset för historia började<br />

vakna. Historiska böcker, som i stort sett bara<br />

lästs av andra historiker tidigare, såldes plötsligt i<br />

jätteupplagor. Specialtidningar om historia föddes<br />

och i TV kördes det ena historieprogrammet efter<br />

det andra.<br />

SKOG & VIRKE NR 3 · 2009<br />

Den historia som idag förmedlas till svenska<br />

folket skiljer sig från den historia som alla<br />

fyrtioåringar och äldre tog del av under sin<br />

skoltid. Då var svensk historia detsamma som<br />

kungar och krig – <strong>vi</strong>lket förmodligen bidrog till<br />

det svala intresset. Den ”nya” historian tar ett<br />

helhetsgrepp på de tider som flytt och lyfter fram<br />

både vardag och vanliga människor. Till detta har<br />

utan tvekan Dick Harrison själv bidragit. Och<br />

han tar nu ytterligare steg i den riktningen med<br />

det nya jätteverket Sveriges historia, vars första<br />

två delar (av åtta) kom ut i mitten av september.<br />

Dick Harrison är huvudredaktör, men har också<br />

engagerat en god del av den svenska historiska<br />

eliten i författandet.<br />

– Det finns flera skäl till att ge ut ett nytt<br />

historiskt verk av den här klassen. Det har gått<br />

fyrtio år sedan det förra stora verket kom ut och<br />

det finns alltså i princip ett halvt sekel av forskning<br />

som väntar på att publiceras. Samtidigt har<br />

kraven på hur fakta presenteras skärpts och det<br />

finns numera helt andra möjligheter att levandegöra<br />

komplicerade skeenden. Men framförallt<br />

har <strong>vi</strong> idag ett helt annat perspektiv på vad som<br />

är historia.<br />

Med detta menar Dick Harrison att det inte<br />

längre bara handlar om kungar och krig, utan att<br />

man nu lyfter fram både vardagen och enskilda<br />

människor. Inte minst också att för första gången<br />

k<strong>vi</strong>nnorna får lysa i de historiska skeendena.<br />

– Historien <strong>vi</strong>mlar av k<strong>vi</strong>nnor. Tidigare har<br />

svensken i princip bara lärt sig tre av dem; Den<br />

heliga Birgitta samt drottningarna Margareta och<br />

Kristina. Det är ofattbart att alla andra k<strong>vi</strong>nnor<br />

fått en så undanskymd, för att inte säga obefintlig<br />

roll i den svenska historieskrivningen. Adelsmän,<br />

kungar och alla andra män som haft något att<br />

säga till om när historien formats har valt bort<br />

k<strong>vi</strong>nnorna.<br />

Dick Harrison lyfter fram några exempel: Först<br />

Filippa. Hon var född i England och kom tolv år<br />

gammal till Sverige 1406 för att gifta sig med den<br />

svenske kungen, Erik av Pommern. Hon nämns<br />

bara i förbigående i de flesta historiska verk, men<br />

Dick Harrison har i sin forskning funnit att hon<br />

under lång tid var Sveriges verklige regent.<br />

– Filippa var en klok och kraftfull k<strong>vi</strong>nna.<br />

<strong>Jorden</strong><br />

<strong>vi</strong> <strong>ärvde</strong><br />

Hon var ordförande i riksrådet och imponerade<br />

med sina diplomatiska talanger. Till allt annat än<br />

namnet var hon ”kung” och fungerade som sådan<br />

under många år eftersom hennes make hellre<br />

reste runt i Europa än ägnade sig åt att regera.<br />

Om man flyttar sig ytterligare fyrahundra år<br />

tillbaka i tiden, till 1000­talet, så levde i Uppland<br />

en annan stark k<strong>vi</strong>nna, Estrid. Innan Dick<br />

Harrison ”hittade” henne var hon totalt okänd.<br />

Nu har han kunnat rekonstruera hela hennes liv.<br />

Släkt, vänner, söner, förmögenhet, kontakter med<br />

kungar, ja det mesta. Hennes första man dog i<br />

Grekland och hon var därefter en mycket mäktig<br />

k<strong>vi</strong>nna i sin hembygd.<br />

Men hur kan man kartlägga en människa som<br />

levde för tusen år sedan, det kan ju knappast finnas<br />

någon dokumentation värd namnet bevarad?<br />

– Konsten är inte att hitta dokumentation,<br />

konsten är att veta vad man ska leta efter. Vet<br />

man det hittar man nästan alltid svaren – och<br />

även k<strong>vi</strong>nnorna.<br />

– Arkeologkollegan Kristina Svensson och jag<br />

bestämde oss för att skriva en bok om personer

som levde på <strong>vi</strong>kingatiden. Vi skrev vartannat<br />

kapitel var. Vartannat skulle handla om en man<br />

och vartannat om en k<strong>vi</strong>nna. Vi <strong>vi</strong>lle se om det<br />

överhuvudtaget var möjligt och om mans­kapitlen<br />

skulle bli fler och längre. Så var inte fallet. Det var<br />

inga problem att hitta k<strong>vi</strong>nnor och <strong>vi</strong> fick sålla<br />

bort mass<strong>vi</strong>s för att det skulle bli en hanterlig<br />

bok.<br />

I Estrids fall ledde ett mynt som hittades i hennes<br />

grav Dick Harrison att ställa frågor om henne<br />

i Schweiz. Och där dök hon upp. Han hittade till<br />

och med skrivna dokument i klostret i Reichenau,<br />

där hon och sonen Östen hade tillbringat en tid<br />

under en av sina pilgrimsresor.<br />

– En kuriös detalj är att hon skriver sig på typiskt<br />

roslagsmål, med ett h framför de inledande<br />

vokalerna i sitt förnamn, alltså står där Hestrid.<br />

Hur långt tillbaka kan man då hitta enskilda<br />

personer på detta sätt?<br />

– Till 800­talet. Men där är det förstås svårare,<br />

eftersom det <strong>vi</strong>d denna tid bara finns få runstenar.<br />

Men på 1000­talet kan man rekonstruera hela<br />

släkter med hjälp av inskriptionerna på runstenar­<br />

na och fynden i de arkeologiska utgrävningarna.<br />

Senare finns ”hur mycket som helst” och betydligt<br />

mer än <strong>vi</strong> hittills varit medvetna om.<br />

Det nya historieverket heter Sveriges historia,<br />

men Dick Harrison är noga med att påpeka att<br />

landet Sverige i egentlig mening inte fanns förrän<br />

på 1300­talet. Det var först då som namnet<br />

Sverige börjar användas och det finns en kung<br />

gemensam för alla de tidigare självstyrande bygderna.<br />

Nu hade också det politiska systemet med<br />

adel, präster, borgare och bönder börjat ta form.<br />

– I tidigare historieverk flyttade man i någon<br />

slags nationell nit tillbaka det svenska till det<br />

geografiska område som nuvarande Sverige omfattar.<br />

Denna fälla har <strong>vi</strong> und<strong>vi</strong>kit och jag ser det<br />

som <strong>vi</strong>ktigt att förmedla en sannare bild av det<br />

historiska skeendet.<br />

Dick Harrison medger att arbetet med det nya<br />

jätteverket varit tungt.<br />

– Men jag har sett det framför mig ända sedan<br />

mitten av 1990­talet och det är en gång i livet<br />

man får en sån här chans. Då är det bara att ta<br />

den. Och totalt sett har det var roligt att se det<br />

växa fram – jätteroligt.<br />

Dick Harrison<br />

Vad: Professor <strong>vi</strong>d Lunds universitet,<br />

författare.<br />

Ålder: 43 år<br />

Familj: Sambon Katarina Lindbergh.<br />

Bor: Åkarp i Skåne.<br />

Har skri<strong>vi</strong>t: Ett trettiotal böcker, såväl<br />

akademiska avhandlingar som populärhistoriska<br />

skildringar och skönlitteratur.<br />

Medverkar: Regelbundet i tidskriften<br />

Populär historia.<br />

Har medverkat i: TV-programmet<br />

På spåret (Mycket kul upplevelse).<br />

Förekommer: Regelbundet i radio,<br />

TV och andra media.<br />

Skriver: På fritid. ”Mina böcker kommer<br />

till på tåg och flygplatser .”<br />

Föreläser (utanför universitetet): Ofta<br />

Historieverket Sveriges historia: Hans<br />

egen idé som efter flera års manglande<br />

nu förverkligas på Norstedts förlag. Han<br />

skriver själv flera delar och är huvudredaktör<br />

för hela verket. De båda första<br />

delarna kom ut i september och del åtta<br />

ges ut under 2011.<br />

TV-serie: Sveriges historia blir också<br />

en serie program som börjar sändas i<br />

TV4 efter jul. ciceron och programledare<br />

blir Dick Harrison beledsagad av Martin<br />

Timell.<br />

SKOG & VIRKE NR 3 · 2009 15

16<br />

Skogen – en resurs<br />

i klimatarbetet<br />

Det har sagts många gånger, men förtjänar att sägas igen:<br />

Skogen är en <strong>vi</strong>ktig bricka i spelet om klimatet på jorden. I en tid<br />

där hushållning, förnybarhet och hållbarhet har bli<strong>vi</strong>t ledord för<br />

samhällsutvecklingen har skogen en nyckelroll.<br />

Irask takt är mänskligheten idag på väg<br />

att fasa ut den klimatskadliga oljan. Omställningen<br />

till biologiska energislag och<br />

förnybara produkter pågår för fullt. Skogen<br />

kan ge bådadera.<br />

Men likväl är debatten het om skogens roll<br />

för klimatet. En del miljöorganisationer hävdar<br />

med stor emfas att skogen gör bättre klimatnytta<br />

om den lämnas orörd istället för att brukas.<br />

Att det verkligen skulle vara på det sättet är<br />

dock svårt att leda i be<strong>vi</strong>s. Däremot finns betryggande<br />

forskning om motsatsen. Därmed inte<br />

sagt att en gammal, mogen skog skulle sakna<br />

värde ur klimatsynpunkt. Den lagrar för<strong>vi</strong>sso<br />

kol och förmodligen sker där också ett <strong>vi</strong>sst<br />

nettoupptag av koldioxid. Men otvetydigt<br />

läcker den också koldioxid när döda och<br />

döende träd och träddelar sakta förmultnar.<br />

Den stora invändningen mot resonemanget<br />

om att det är bättre att avstå från skogsbruk ur<br />

klimatsynpunkt, är att man då helt går miste<br />

om den så kallade substitutionseffekten. Alltså<br />

klimatnyttan med att använda biobränsle istället<br />

för olja, och trä istället för stål, betong och plast.<br />

Biobränsle tillför inte några nya kvantiteter<br />

koldioxid till atmosfären. Den mängd som<br />

frigörs ingår ju redan i kolets kretslopp och<br />

SKOG & VIRKE NR 3 · 2009<br />

<strong>Jorden</strong><br />

<strong>vi</strong> <strong>ärvde</strong><br />

AV lARS klINgSTRÖM<br />

har helt nyligen ”andats in” av träden. Detta<br />

till skillnad från förbränningen av olja och<br />

kol som frigör koldioxid som legat inlåst som<br />

kol i jordskorpan i miljoner år.<br />

Byggnadsmaterialen stål och betong orsakar<br />

stora utsläpp av fossil koldioxid då de tillverkas.<br />

Vill man göra något för klimatet ska man istället<br />

använda så mycket trä som möjligt då man<br />

bygger hus.* Det ger en direkt och bestående<br />

minskning av utsläppen av koldioxid. Dessutom<br />

låses det kol som finns i byggnads<strong>vi</strong>rket in under<br />

mycket lång tid – så länge som byggnaden finns<br />

kvar. När den till slut rivs kan <strong>vi</strong>rket användas<br />

som bränsle och ersätta olja. Denna så kallade<br />

substitutionseffekt är i själva verket skogens<br />

allra <strong>vi</strong>ktigaste roll för klimatet.<br />

Till och från har det under åren också talats<br />

om att skogen och dess produkter är en ”kolsänka”,<br />

d v s att de lagrar kol som annars skulle<br />

sväva fritt i atmosfären som koldioxid. Detta<br />

är sant, men begreppet måste användas med<br />

eftertanke. För<strong>vi</strong>sso binder såväl skog som trä<br />

och papper kol – men bara under en begränsad<br />

tid. Förr eller senare dör träden, uttjänta trähus<br />

och cellulosafibrer eldas upp. Och då frigörs<br />

den koldioxid de tidigare tagit upp.<br />

Avskogningen<br />

i tropiska länder<br />

måste stoppas<br />

Avskogningen i tropiska länder bidrar<br />

starkt till klimatförändringen. Effekten är<br />

dubbel: Dels frigörs det kol som binds i<br />

skogen, dels minskar skogarnas samlade<br />

förmåga att ta upp kol.<br />

För varje år minskar arealen skog i<br />

världen med uppemot tio miljoner hektar<br />

– nästan hälften av Sveriges produktiva<br />

skogsareal. cirka en femtedel av världens<br />

samlade utsläpp av växthusgaser kommer<br />

från avskogningen.<br />

Den utan tvekan största orsaken till<br />

avskogningen är fattiga människors jakt<br />

på mark för att kunna försörja sig. Stora<br />

arealer förvandlas också till plantager för<br />

energigrödor som ger råvara till etanol.<br />

Ur klimatsynpunkt är detta kontraproduktivt.<br />

Etanolens positiva klimateffekter<br />

uppväger inte på långa vägar de negativa<br />

klimateffekterna av omställningen.<br />

FNs klimatpanel IPcc anger att det<br />

mest kostnadseffektiva sättet att bromsa<br />

klimatförändringen är att skydda världens<br />

återstående regnskogar.<br />

Om man ska tala om en verklig kolsänka<br />

så handlar det om att varaktigt öka mängden<br />

levande skog på jorden – eller i ett land. Eller<br />

att man likaledes varaktigt ökar andelen hus<br />

som byggs av trä.<br />

* Källa: Det svenska och Mistrafinansierade<br />

forskningsprogrammet Lustra 2007.

Skogens tre<br />

<strong>vi</strong>ktiga roller<br />

för klimatet<br />

1. Upptag av koldioxid<br />

Växande skogar tar upp mer<br />

koldioxid än de avger. Denna koldioxid<br />

förvandlar träden till kol i<br />

sin biomassa. Ju mer skogen växer<br />

desto mer kol tar den upp. Och<br />

desto bättre den växer, desto mer<br />

<strong>vi</strong>rke och bioenergi ger den.<br />

2. Bygga hus av trä istället<br />

för av stål och betong<br />

Trä är ett alternativ till stål och<br />

betong i de flesta typer av byggnader.<br />

Båda dessa material orsakar<br />

stora utsläpp av fossil koldioxid<br />

när de tillverkas. Uttjänta trähus<br />

är ett utmärkt biobränsle.<br />

3. Använda bioenergi<br />

istället för olja och stenkol<br />

Biobränsle – grenar, toppar,<br />

stubbar samt rivnings<strong>vi</strong>rke och<br />

uttjänta cellulosafibrer – orsakar<br />

inte negativa effekter på klimatet.<br />

Titta lite extra på kartan här ovan. Den är ett utsnitt av <strong>Holmen</strong>s marker i Västernorrland<br />

och ger en bra bild av hur det överlag ser ut i certifierade svenska skogar<br />

idag. Skyddade områden bildar ett nätverk i den brukade skogen. Tillsammans<br />

med skogklädda impediment och det som det som lämnas <strong>vi</strong>d avverkning innebär<br />

det att cirka en femtedel av skogsmarken undantas brukande.<br />

Denna mosaik av brukade, skyddade och ej brukade, lågproduktiva<br />

skogar är resultatet av både samhällets och <strong>Holmen</strong>s<br />

naturvårdsambitioner. Staten har löst in biologiskt värdefulla<br />

skogar och förvandlat dem till naturreservat. <strong>Holmen</strong> undantar<br />

i sin tur fem procent av den produktiva skogsmarksarealen<br />

inom ramen för sina certifieringar enligt PEFC och FSC. Därtill<br />

finns de lågproduktiva skogarna, de skogklädda impedimenten.<br />

– Min personliga reflektion är att alla dessa avsättningar tillsammans<br />

med den så kallade vardagshänsynen utgör ett mycket<br />

kraftfullt nätverk för bevarande av biologisk mångfald, säger<br />

<strong>Holmen</strong>s skogsvårdschef Erik Normark.<br />

– Redan nu vet <strong>vi</strong> genom riksskogstaxeringen att många<br />

skogliga strukturer som understödjer biologisk mångfald ökar,<br />

Skogens ålder styr upptaget av koldioxid<br />

Skogens förmåga att ta upp koldioxid<br />

står i relation till trädens ålder, hur<br />

skogen sköts, var i landet den ligger,<br />

klimat, markens näringsinnehåll och<br />

mängden nederbörd.<br />

Plant- och ungskog, ca 1 till<br />

25 år. Skogsmarken avger koldioxid<br />

på grund av att barr och grenar för-<br />

multnar. Den ökade solinstrålningen<br />

höjer marktemperaturen <strong>vi</strong>lket på-<br />

skyndar förmultningen. Träden är<br />

ännu för små för att kompensera<br />

denna avgång.<br />

Yngre och medelålders skog,<br />

ca 25 till 90 år. Träden växer till<br />

som allra snabbast under denna<br />

period och tar då upp betydligt mer<br />

koldioxid än vad marken avger.<br />

<strong>Holmen</strong>s skogar Impediment <strong>Holmen</strong>reservat Statliga reservat Natura 2000-områden<br />

En ny syn på<br />

naturvård växer fram<br />

Kolavgång<br />

Plantskog Ungskog<br />

Kolupptag<br />

Mogen skog<br />

År 0<br />

20 40 60 80<br />

De angivna åldersintervallen är ungefärliga och varierar för olika delar av landet.<br />

sannolikt som en effekt av skogsbrukets omställning<br />

under 1990­talet. Men samtidigt kan trycket<br />

på den biologiska mångfalden komma att öka genom<br />

intensivare skogsbruk och ett varmare klimat.<br />

Erik Normark menar att det för att möta en<br />

sådan situation handlar om att <strong>vi</strong>dareförädla de<br />

biologiska kvaliteterna och göra dem mer värdefulla<br />

i skogslandskapet.<br />

– Det handlar inte bara om att lämna de mest<br />

exklusiva områdena för fri utveckling, utan också<br />

om att medvetet sköta avsatta arealer med sikte på<br />

ökad biologisk mångfald. En sådan syn kan leda<br />

naturvårdsarbetet in i en ny era och förutom att<br />

gynna naturen också ge positiva samhällseffekter.<br />

Äldre skog, ca 90 år och uppåt. Trädens tillväxt börjar grad<strong>vi</strong>s att avta när de passerat 90-årsåldern. Också deras<br />

upptag av koldioxid minskar. Samtidigt börjar en del träd dö, grenar faller till marken och börjar förmultna <strong>vi</strong>lket gör<br />

att avgången av koldioxid ökar.<br />

Avverkning<br />

Umeå<br />

Se avsättningarna<br />

på Internet<br />

<strong>Holmen</strong> Skog har lagt ut<br />

en digital karta med alla<br />

naturvårds avsättningar<br />

på hemsidan:<br />

www.holmenskog.com<br />

SKOG & VIRKE NR 3 · 2009 17

18<br />

Nybyggare i<br />

sjätte generationen<br />

I slutet av 1700-talet började drängen Lars Larsson från Burträsk bryta<br />

mark i den då alldeles ”nya” byn <strong>vi</strong>d Hornmyran, några mil söder om<br />

Lycksele. Idag brukar hans sonsons sonsons son, Torgny Lindberg<br />

med sin fru Birgitta, den gård som Lars skapade.<br />

Hornmyr ligger på det <strong>vi</strong>dsträckta Stöttingfjället.<br />

Sitt namn till trots är detta<br />

inte något riktigt fjäll. Mer är det ett<br />

böljande högland mellan Umeälven och Ångermanälven.<br />

Som mest höjer sig Stöttingfjället till<br />

700 meter och är täckt av granskog och väldiga<br />

myrkomplex.<br />

Liksom de flesta byar i Västerbottens inland<br />

blev Hornmyr en by först i ganska sen tid.<br />

Den som var först på platsen var drängen Olof<br />

Andersson som med sin hustru Sophia Samuelsdotter<br />

slog sig ner här sommaren 1764. Trettio<br />

år senare kom Torgnys anfader Lars.<br />

– Det är svårt att idag tänka sig hur människor<br />

överhuvudtaget kunde hitta hit, säger<br />

Torgny. Och att de med bara yxa, hacka och<br />

spett bröt marken, fällde skogen och byggde<br />

sig gedigna hus, varav många står kvar än idag.<br />

Avstånden är ju långa och några vägar fanns det<br />

inte. Man färdades förstås på <strong>vi</strong>ntern, men att<br />

hitta lämpligt land att odla upp måste man ju<br />

göra på sommaren.<br />

SKOG & VIRKE NR 3 · 2009<br />

TExT OcH FOTO lARS klINgSTRÖM<br />

Torgny och Birgitta bor i en vacker och mycket<br />

typisk västerbottensgård. Den är tillbyggd och<br />

ombyggd i omgångar. Merparten av huset är<br />

helt modernt men dess västra del är bevarad i<br />

ursprungligt skick. Här är de grova stockarna<br />

i väggarna ännu synliga och här finns den<br />

gigantiska murstocken med sin öppna häll och<br />

bakugn. Med stor sannolikhet är denna del av<br />

huset ett verk av nybyggaren Lars Larsson.<br />

– Vi tycker det är roligt att bevara något av<br />

det ursprungliga, säger Birgitta. Därför ska den<br />

här delen av huset få förbli som den är, den hör<br />

ju till husets och gårdens historia.<br />

gården har ärvts i rakt nedstigande led ända<br />

sedan början för mer än tvåhundra år sedan. Att<br />

Torgny inte heter Larsson utan istället Lindberg<br />

kan han tacka sin farfars far för.<br />

– Jag vet inte varför Johan Augustinus,<br />

som han hette, tog sig namnet Lindberg, säger<br />

Torgny. Kanske var det så enkelt att han tyckte<br />

det fanns för många Larsson i byn.<br />

Som för så många andra gårdar i den här<br />

<strong>Jorden</strong><br />

<strong>vi</strong> <strong>ärvde</strong><br />

delen av landet så hör ett rejält stycke land till<br />

den, totalt 270 hektar, varav 242 är produktiv<br />

skogsmark.<br />

– Vid den tid lantmätarna mätte in nybyggarnas<br />

gårdar hade skogen inget värde i pengar.<br />

inget värde i pengar. Men för bönderna var den<br />

ändå <strong>vi</strong>ktig. Där hämtade de timmer till sina hus<br />

och förstås brännved. Och så släppte man korna<br />

på skogsbete under sommaren. Därför följde det<br />

ofta med rejäla skogsskiften till de nya gårdarna.<br />

Från början var Torgnys och Birgittas gård<br />

ännu något hundratal hektar större än vad den<br />

är idag.<br />

– Men det var lite trassligt med Augustinus<br />

barn i andra giftet nån gång <strong>vi</strong>d slutet av<br />

1800­talet, säger Torgny. Hur det nu var så sålde<br />

man av ett skifte – som sedermera kom i Mo<br />

och Domsjös ägo. Jag brukar snegla på det när<br />

jag far förbi, det är fin skogsmark.<br />

Redan som liten grabb fick Torgny vara med<br />

sin far i skogen. Det hörde till årscykeln att bönderna<br />

i byn varje <strong>vi</strong>nter avverkade skog på något

Torgny och Birgitta älskar sin gård – och livet<br />

i Hornmyr.<br />

– Vi har en fantastisk sammanhållning här i byn,<br />

det är värt mycket.<br />

skifte. Timret drogs sedan med häst ner till Sör­<br />

bäcken där man hade byggt flera dammar. På våren<br />

tömdes dammarna en efter en på det hopsamlade<br />

timret. Sedan flottades det <strong>vi</strong>dare på samma sätt i<br />

den större Vänjaurbäcken och så småningom till<br />

Öre älv och kusten.<br />

– Jag gjorde väl inte så mycket nytta i skogen de<br />

första åren, men jag fick lära mig av pappa <strong>vi</strong>lken<br />

glädje man har av en välvässad timmersvans. Han<br />

var otroligt duktig på att fila sågar och det hade jag<br />

nytta av när jag kämpade på för att hänga med i de<br />

äldres tempo.<br />

Sedan Torgny gjort lumpen och träffat piteåflickan<br />

Birgitta bosatte de sig i Piteå.<br />

– Men sedan pappa gått bort, stod <strong>vi</strong> 1981 inför<br />

valet att antingen flytta hit till Hornmyr och ta över<br />

gården eller att sälja den. Det senare var förstås<br />

otänkbart så då flyttade <strong>vi</strong> hit. Det är bara drygt tre<br />

mil in till Lycksele så <strong>vi</strong> blev jobbpendlare. Jag till en<br />

industri och Birgitta till skolan.<br />

– För mig var det förstås störst omställning att<br />

flytta hit, säger Birgitta. Piteå är ingen stor stad, men<br />

det är ju ändå en stad. Hornmyr en samling ganska<br />

glest utspridda hus. Men det har gått bra – fast jag<br />

saknar havet. Det kommer jag nog alltid att göra.<br />

Insjöar i all ära, men med havet är det något särskilt.<br />

Birgitta har ”gröna fingrar” och har fått<br />

trädgården att prunka med en prakt som<br />

inte är så vanlig i Västerbottens inland.<br />

Sitt ensliga läge till trots är Hornmyr en livskraftig<br />

by. Här finns 40 åretruntboende och flera barnfamiljer.<br />

Torgny räknar efter och kommer fram till<br />

åtminstone ett tiotal barn i skolåldern.<br />

– Vi har också en väldigt fin sammanhållning här,<br />

säger Birgitta. Alla känner förstås alla. Det är också<br />

roligt att se hur barnen hänger ihop – både de större<br />

och de mindre. Och varje påskafton åker hela byn<br />

på skoterutflykt till något trevligt ställe där <strong>vi</strong> fiskar,<br />

grillar och har mysigt. Valborg och midsommar brukar<br />

<strong>vi</strong> också fira tillsammans, plus att <strong>vi</strong> också har ett<br />

gemensamt surströmmingskalas.<br />

Idag är alla jordbruk i Hornmyr nedlagda. Men<br />

markerna hålls nogsamt öppna och tillåts inte slya<br />

igen.<br />

– Det blir mycket gräsklippning och höslagning,<br />

men det är det värt, säger Torgny. Och på en av gårdarna<br />

tar man hand om höet och säljer det knipp<strong>vi</strong>s.<br />

Det är mycket efterfrågat av hästägare. Hästar gillar<br />

inte ensilage.<br />

Både Birgitta och Torgny är pensionärer sedan ett<br />

par år tillbaka. Men liksom de flesta som nått denna<br />

ålder känner de sig inte sysslolösa utan fyller sina<br />

dagar med akti<strong>vi</strong>teter. Torgny i skogen och Birgitta<br />

under sommarhalvåret i trädgården. Den är nog<br />

Hornmyrs grannaste med en blomprakt som i slutet<br />

av augusti när Skog&Virke hälsade på var enorm.<br />

– Jag älskar att påta i trädgården och är engagerad<br />

i en trädgårdsförening för att lära mig mer, säger<br />

Birgitta. Och <strong>vi</strong>ll man ha fint i en trädgård så måste<br />

man vara ute varje dag. Annars tar ogräset över.<br />

Lite grämer det mig att <strong>vi</strong> bor så långt uppe i norr,<br />

det vore lättare i ett lite vänare klimat. Ändå ligger<br />

Hornmyr bättre till än de lägre belägna byarna. Det<br />

kan ibland på <strong>vi</strong>ntrarna skilja tio grader eller mer<br />

mot låglandet.<br />

För Torgnys del handlar akti<strong>vi</strong>teterna oftast om<br />

skogsarbete.<br />

– Jag är nog ute så gott som varje dag året om.<br />

I skogen trivs jag allra bäst. Det är alltid nyttigt<br />

att hålla igång men i synnerhet nu när jag börjar<br />

komma till åren.<br />

Därför nöjer han sig inte med att som många<br />

skogsägare bara plantera och röja utan gallrar också<br />

– Tänk vad tiden rinner undan, säger Torgny.<br />

Det här skiftet var jag med och planterade 1958.<br />

Visst har det bli<strong>vi</strong>t en grann skog.<br />

– i sitt eget tempo – och kör sedan ut <strong>vi</strong>rket med den<br />

egna traktorn.<br />

– Det blir väl inga stora kvantiteter precis. På ett<br />

år kanske jag tar ut 60, 70 kubikmeter. Avlägget har<br />

jag hemma <strong>vi</strong>d ladugården. Mest håller jag på så här<br />

för att jag trivs med att ta i, men också för att det<br />

blir så fint i skogen. Man ser ju verkligen resultatet<br />

av det man gör.<br />

En rundtur bekräftar att Torgnys skog är ytterligt<br />

välskött.<br />

– Titta här, säger han när stannar till <strong>vi</strong>d ett skifte<br />

med rakstammiga tallar av nästan timmerdimension,<br />

den här skogen var jag med och planterade 1958.<br />

– Det är när man ser sådana här bestånd som man<br />

känner att man uträttat något. Och att man också<br />

kan lämna över något värdefullt till dem som kommer<br />

efter oss.<br />

Torgny gläds åt att barnbarnen är mycket intresserade<br />

av att vara ute i naturen.<br />

– Varje <strong>vi</strong>nter måste <strong>vi</strong> åtminstone någon gång<br />

åka upp till en gammal rastkoja <strong>vi</strong> har på ett ställe.<br />

Den är så trång att alla inte får plats inne i värmen<br />

samtidigt – men det är ju så mysigt att fara dit. Och<br />

dom <strong>vi</strong>ll väldigt gärna vara med och plantera, så de<br />

lär nog <strong>vi</strong>lja fortsätta när den dagen kommer. Det<br />

känns bra.<br />

SKOG & VIRKE NR 3 · 2009 19

20<br />

Från gårdstunet är utsikten<br />

grann över nejden med sina<br />

åkrar och skogklädda höjder.<br />

– Vi har alltid drömt om att bo<br />

med utsikt och redan <strong>vi</strong>d första<br />

besöket blev <strong>vi</strong> fast. Det säger<br />

nygifta Lisa och Kristofer Wester<br />

som för drygt två år sedan<br />

förverkligade planerna på<br />

att skaffa sig en gård med<br />

tillhörande skog.<br />

TExT OcH FOTO lARS klINgSTRÖM<br />

Den lilla byn Gälven, egentligen bara några<br />

få gårdar, ligger en knapp mil söder om<br />

Örnskölds<strong>vi</strong>k. Några kilometer i väster<br />

finns Höga Kusten med sina djupt inskurna<br />

<strong>vi</strong>kar och skogklädda höjder. Gälven infriar till<br />

fullo sinnebilden av Ångermanland, eller Västernorrland<br />

som man hellre säger här. Det är<br />

bedövande vackert. Gamla E4 stryker <strong>vi</strong>sserligen<br />

förbi byn, men den är numera bara lokalväg och<br />

stör för föga. På knappt hörhåll skymtar den nya<br />

europavägen och ytterligare lite längre bort lyser<br />

skärningarna för Botniabanan.<br />

Kristofer är jägmästare och fyller sina dagar<br />

med <strong>vi</strong>rkeslogistik på Örnfrakt. Lisa är teknisk<br />

kemist. Med en färsk licentiatavhandling bakom<br />

sig arbetar hon på Eurocon Analyzer i Örnskölds<strong>vi</strong>k,<br />

ett företag som förser massaindustrin med<br />

styrutrustning. Ingen av dem har någon bakgrund<br />

på landet. Kristofer är född och uppvuxen i<br />

Stockholm. Lisa inne i Örnskölds<strong>vi</strong>k.<br />

– Ändå hade <strong>vi</strong> båda två en längtan efter något<br />

eget på landet. Utan att <strong>vi</strong> satte ord till det så var<br />

det nog ungefär så här som vår drömgård skulle<br />

se ut, säger Kristofer. Men det var först sedan jag<br />

fått jobb i Ö<strong>vi</strong>k som tanken på allvar slog rot.<br />

– Nästan samtidigt som jag blev klar med mitt<br />

examensarbete dök den här gården upp, säger<br />

Lisa. En annons på Internet, <strong>vi</strong> åkte och tittade<br />

och så var <strong>vi</strong> fast. Så för min del var det att gå<br />

från studier till både ett nytt jobb och en skogsgård<br />

– med massor av saker som väntade på att<br />

tas om hand. Allt var ju inte i tip­top­skick.<br />

SKOG & VIRKE NR 3 · 2009<br />

Lisa och Kristofer<br />

förverkligade<br />

drömmen om en<br />

egen skogsgård<br />

Lisas och Kristofers gård ligger i Gälven några kilometer söder om Örnskölds<strong>vi</strong>k.<br />

Utsikten från gården är av det charmigare slaget – precis som det ska vara i det böljande Ångermanland.<br />

gården i gälven var den första som Lisa och<br />

Kristofer tittade på.<br />

– Kanske var <strong>vi</strong> lite naiva, <strong>vi</strong> hade ju inget att<br />

jämföra med, som andra lite mer proffsiga husspekulanter<br />

oftast ser till att ha, ler Kristofer. Vi<br />

bara föll för det charmiga läget, för skogen och de<br />

potentialer som <strong>vi</strong> såg finns här.<br />

För en besökare är det lätt att hålla med om<br />

det charmiga läget. En rundvandring bland husen<br />

avslöjar också att här finns mycket att göra.<br />

– Men <strong>vi</strong> har nu ingen brådska, säger Lisa.<br />

Huset är fullt beboeligt – utan att det är precis<br />

som <strong>vi</strong> egentligen <strong>vi</strong>ll ha det.<br />

Det finns två bostadshus på gården. Nya huset<br />

och så det gamla som sedan länge bara använts<br />

som bagarstuga. ”Nya huset” är byggt på 1860­<br />

talet och renoverades tyvärr ganska hårdhänt<br />

hundra år senare. Timmerstommen försågs med<br />

en tidstypisk panel av eternitplattor. Invändigt revs<br />

kakelugnar och breda golvtiljor byttes mot modern<br />

parkett och korkmatta. Därtill byttes de gamla<br />

spröjsade enkelfönstren till ”moderna”.<br />

– Naturligt<strong>vi</strong>s funderar <strong>vi</strong> på hur <strong>vi</strong> så småningom<br />

ska kunna återställa huset till något av sitt<br />

ursprungliga utseende, säger Kristofer. Eftersom<br />

<strong>vi</strong> räknar med att byta både fasaden och renovera<br />

invändigt så finns ju chansen att samtidigt då<br />

sätta in mer tidstypiska fönster.<br />

Till fastigheten hör 83 hektar mark, varav 62<br />

hektar är skog som fördelar sig på flera skiften<br />

några kilometer från Gälven.

– Andelen gammal skog är förhållande<strong>vi</strong>s hög, så<br />

på sikt ska <strong>vi</strong> kunna avverka en del och på så sätt<br />

finansiera renoveringarna, säger Kristofer.<br />

Med en gedigen skoglig utbildning i botten är<br />

han naturligt<strong>vi</strong>s mycket nöjd med att nu också vara<br />

skogsägare.<br />

– Det är en alldeles särskild känsla att gå i sin<br />

egen skog. En skog som jag kan påverka och som<br />

hela tiden växer och utvecklas. Vi är båda två<br />

fascinerade av denna känsla och <strong>vi</strong> ser verkligen<br />

fram mot att på allvar ta itu med skogsskötseln så<br />

småningom. Hittills har <strong>vi</strong> bara skrapat på ytan. I<br />

våras budade <strong>vi</strong> ihop ett gäng kompisar och satte ut<br />

16 000 plantor på det hygge <strong>vi</strong> tog upp i samband<br />

med köpet.<br />

lisas och kristofers ambition är att sköta skogen<br />

så att den i framtiden mer kontinuerligt ska kunna<br />

bidra till familjens ekonomi.<br />

– Som på så många andra sådana här skogsfastigheter<br />

så är åldersfördelningen ojämn, säger Kristofer.<br />

Cirka 40 procent av arealen är skog i yngre åldrar<br />

och resten äldre. Andelen medelålders skog är liten.<br />

På sikt ska <strong>vi</strong> försöka rätta till detta, men det är av<br />

naturliga skäl inget man gör över en natt.<br />

– Men det handlar ju inte bara om att sälja <strong>vi</strong>rke.<br />

Skogen ger oss ju också ”gratis” ved. Och behöver<br />

man <strong>vi</strong>rke så är det bara att gå ut och välja några<br />

välväxta träd och låta såga dem till lämpliga dimensioner.<br />

Det tycker jag är livskvalitet.<br />

En titt in i bagarstugan avslöjar att <strong>vi</strong>rke kommer<br />

att behövas. Huset är från början ett bostadshus,<br />

men har inte använts som sådant på mycket länge.<br />

Istället förvandlades det till bakstuga genom att man<br />

byggde en jättelik, vedeldad ugn i bottenvåningens<br />

stora sal. Inte heller ugnen har använts på länge och<br />

hela huset ropar på renovering.<br />

– Husets stomme är i mycket gott skick, och<br />

naturligt<strong>vi</strong>s funderar <strong>vi</strong> på att någon gång kunna<br />

förvandla det till ett gästhus.<br />

En pärla på gården är också ladugården och framförallt<br />

den enorma logen.<br />

– Här höll <strong>vi</strong> bröllopsfesten för några veckor<br />

sedan, säger Lisa. Vi var 110 personer och det var<br />

jättemysigt, verkligen ett minne för livet.<br />

lisa och kristofer känner att de nu verkligen<br />

”landat”, att gården i Gälven är den fasta punkten i<br />

deras liv – inte bara idag utan också för framtiden.<br />

Lisas runda mage avslöjar också att man snart blir<br />

en familj ”på riktigt”.<br />

<strong>Jorden</strong><br />

<strong>vi</strong> <strong>ärvde</strong><br />

– Vi har en hel del att göra med husen innan <strong>vi</strong> får det som <strong>vi</strong> <strong>vi</strong>ll ha det, konstaterar Lisa och Kristofer.<br />

Men <strong>vi</strong> har ingen brådska, det får ta den tid det tar.<br />

– Jo, i slutet av oktober ska <strong>vi</strong> bli en till här, säger<br />

Lisa. Alla säger att det är det mest omvälvande som<br />

händer i människors liv så <strong>vi</strong> längtar verkligen.<br />

Både Lisa och Kristofer arbetar idag i företag som<br />

på olika sätt har anknytning till skogsindustrin.<br />

– Just nu ser det lite knackigt ut för många industrier,<br />

säger Kristofer. Sågverken har haft det jobbigt<br />

ett bra tag nu och även massaindustrierna, som det<br />

företag Lisa jobbar på är beroende av, går igenom en<br />

tuff period. Men <strong>vi</strong> hoppas det är övergående. Alla<br />

prognoser pekar ju på en ljus framtid för de ”gröna”<br />

näringarna.<br />

– Ja, säger Lisa, jag tycker ju till exempel att det<br />

som sker här i Domsjö är jätteintressant. Att kunna<br />

göra helt andra saker än bara bräder och papper av<br />

skogen måste vara något för framtiden. Så <strong>vi</strong> hoppas<br />

kunna fortsätta med det <strong>vi</strong> nu tagit oss för.<br />

SKOG & VIRKE NR 3 · 2009 21

22<br />

När Sverige blev ett land av<br />

I princip fanns det inga indi<strong>vi</strong>duella skogsägare i Sverige fram till början av 1800-talet.<br />

Men då inleddes en omvälvande förändringstid och på hundra år ritades skogens<br />

ägarkarta om i grunden. Det är en fascinerande, men ganska okänd process. AV cARl HENRIk PAlMéR<br />

Det som inte har något värde är det inte värt<br />

att bråka om. Så kan man sammanfatta<br />

äldre tiders syn på skogen. Det fanns gott<br />

om skogsmark och det man behövde från skogen<br />

räckte till alla. Nästan all skog var kollektivt ägd –<br />

eller ägarlös.<br />

Men kanske ska man börja med ett brev som<br />

Gustav Vasa skrev 1542: ”Förty sådana äger, som<br />

obygde liggie, höre Gud, oss och Sweriges Crone<br />

till och ingen annan”.<br />

Det betyder, modernare uttryckt, att skog som<br />

inte hör till någon och som inte ligger i anslutning<br />

till odlingsbygd tillhör staten. Gustav Vasa lär ha<br />

avsett de stora norrländska skogarna, men det kom<br />

också att få betydelse för andra delar av Sverige.<br />

Detta brev har allt sedan Gustavs dagar svävat<br />

över den svenska skogen, mest i norr naturligt<strong>vi</strong>s,<br />

där obygderna var större, men även över obebyggda<br />

gränstrakter i södra Sverige. Överallt har<br />

staten kastat lystna ögon på öde skogar. Ofta med<br />

<strong>vi</strong>ss framgång.<br />

I södra Sverige användes skogen ända fram<br />

till tidigt 1800­tal framförallt som betesmark.<br />

Kor, får och getter gick på skogen hela sommaren.<br />

Frampå senhösten kunde de få beta lite på de<br />

nyslagna ängarna in<strong>vi</strong>d byn, men först sedan<br />

<strong>vi</strong>nterns hö var bärgat. Ängarnas hö var livs<strong>vi</strong>k­<br />

tigt för djuren – och därmed för människorna.<br />

Utan hö skulle djuren svälta ihjäl under <strong>vi</strong>ntern<br />

– <strong>vi</strong>lket de nu nästan ändå gjorde.<br />

Visst tog bönderna ut en del brännved och byggnads<strong>vi</strong>rke<br />

från skogarna runt byn, men det var<br />

SKOG & VIRKE NR 3 · 2009<br />

inga stora volymer. Och så länge landet var glest<br />

befolkat behövde man överhuvudtaget inte tänka<br />

på vem som ägde skogen.<br />

Men efterhand blev man fler och fler och byarna<br />

började breda ut sig – till slut ”krockade” den ena<br />

byns skog med nästa bys. Då drog man en gräns<br />

mellan byarna, och byns skog blev en avgränsad allmänning<br />

som ägdes gemensamt av byns jordägare.<br />

I de riktigt glest befolkade gränsområdena blev<br />

skogen en gemensam angelägenhet för hela häradets<br />

bönder. En del av dessa utskogar är embryot<br />

till dagens häradsallmänningar – andra lade staten<br />

vantarna på och de blev med tiden kronoskogar.<br />

På 1800­talet kom de stora skiftesreformerna<br />

(storskiftet kom redan på 1750­talet, men det blev<br />

ingen framgång). Men med enskiftet 1803 och<br />

laga skiftet 1827, förändrades jordbruksbygderna<br />

i grunden och för alltid. Före skiftet var husen<br />

samlade i byar och varje gård hade små tegar med<br />

inägojord på i princip varje åkerlapp i byn. Det<br />

handlade om rätt<strong>vi</strong>sa och riskspridning.<br />

Efter skiftet hade gårdarnas inägomark samlats<br />

i en eller ett par lotter. Dessutom skingrades byn,<br />

många fick flytta ut husen till sin nya mark – eller<br />

bygga nytt. Även om lantmätarna ansträngde sig<br />

för att göra fördelningen så rätt<strong>vi</strong>s som möjligt<br />

blev det ound<strong>vi</strong>kligen <strong>vi</strong>nnare och förlorare i<br />

denna uppdelning.<br />

I samband med skiftet odlades stora arealer<br />

ängsmark upp och blev åker. I början av 1800­talet<br />

fanns det ungefär 850 000 hektar åker i Sverige,<br />

i slutet av 1800­talet 3,5 miljoner hektar! En stor<br />

del av den nya jordbruksmarken var just tidigare<br />

ängsmark. För folkförsörjningen var det en succé,<br />

men estetiskt och för den biologiska mångfalden<br />

något av en katastrof. Den gamla, väl hävdade<br />

blomsterängen var enligt dåtida <strong>vi</strong>ttnen en skönhetsupplevelse.<br />

Idag finns det bara några små<br />

”museiängar”, spridda här och var i Sverige.<br />

När byn skiftades, så skiftade man också ut<br />

byns och socknens gemensamma skog på de<br />

enskilda fastigheterna. På så sätt blev bönderna för<br />

första gången ägare till stora, sammanhängande<br />

skogsskiften.<br />

I Bergslagen och dess kringbygder har<br />

skogsägandet en lite annan historia. Där började<br />

det bli konflikter om skogstillgångarna redan<br />

under 1600­talet. Bergshanteringen krävde enorma<br />

volymer <strong>vi</strong>rke. Det gick åt mycket ved till tillmakningen,<br />

det fanns inga sprängämnen, så man krossade<br />

det malmförande berget genom att elda på det<br />

så att det blev skört.<br />

Men inte nog med det. Man behövde därutöver<br />

stora volymer träkol till masugnarna, där<br />

tackjärnet separerades från gråberget. Och för att<br />

omvandla tackjärnet till smidbart stångjärn var<br />

man tvungen att hetta upp det och hamra bort<br />

kolet i en hammare. Även denna process krävde<br />

massor med träkol. Myndigheterna blev alltmer<br />

bekymrade – skulle skogen räcka till?<br />

Staten <strong>vi</strong>lle på alla sätt uppmuntra bergsbruket<br />

och började i mitten av 1600­talet att separera

skogsägare <strong>Jorden</strong><br />

<strong>vi</strong> <strong>ärvde</strong><br />

skatteböndernas skog från kronans. Skattebönderna<br />

fick så mycket skog de ansågs behöva, resten tog staten<br />

hand om och ”hyrde ut” till gruvor och järnverk.<br />

Den avgift man fick betala till staten kallades rekognition<br />

och skogarna kallades följaktligen rekognitionsskogar.<br />

Under 1800­talet såldes många av dessa<br />

ut till bruken, och de är, efter många ägarförändringar,<br />

basen för dagens bolagsskogsbruk i Mellansverige<br />

och en bit upp längs Norrlandskusten.<br />

I Norrland var de stora skogarna länge herrelöst<br />

land. Det jordbruk som fanns i älvdalarna byggde på<br />

ett extensivt sommarbete och höbärgning på fäbodar<br />

och myrar.<br />

I början av 1800­talet <strong>vi</strong>lle staten reglera<br />

skogsägandet. Syftet var inte att få ut <strong>vi</strong>rke, det hade<br />

fortfarande inget värde i denna del av landet. Statens<br />

primära drivkraft var att kunna erbjuda ny jordbruksmark<br />

till den starkt växande befolkningen. Men<br />

för att få igång den processen var man först tvungen<br />

att avgränsa de skogar som de redan befintliga jordbruken<br />

behövde. Resten skulle då bli statens skogar.<br />

Den här processen kallades av<strong>vi</strong>ttringen.<br />

I samband med de här avgränsningarna tilldelades<br />

de befintliga bönderna ofta mycket stora skogsarealer,<br />

det kunde handla om tusentals hektar. Det kostade<br />

inte staten något att på detta sätt dela ut skogsmark –<br />

den var ju fortfarande så gott som värdelös.<br />

Men ungefär samtidigt som av<strong>vi</strong>ttringen började<br />

ta fart, kom sågverken igång i Norrland. Först i liten<br />

skala och utan några egentliga konflikter. Det var<br />

ju gott om skog och staten bjöd gärna på <strong>vi</strong>rket om<br />

någon bara <strong>vi</strong>lle förädla det. Men med tiden blev sågverken<br />

allt fler och skogarna i deras närhet tömdes<br />

på timmer. Man började då titta på skogarna längre<br />

inåt land, de som alldeles nyligen hade privatiserats.<br />

För att säkra tillgången på <strong>vi</strong>rke började man därför<br />

köpa 50­åriga avverkningsrätter av bönderna. De var<br />

först överförtjusta, de fick ju pengar för den skog de<br />

alldeles nyligen fått gratis. Dessutom kunde de fortsätta<br />

med skogsbetet, som ju var det <strong>vi</strong>ktiga. Många<br />

såg det säkert som att få ”pengar för ingenting”.<br />

Men i takt med att sågverksföretagen byggde ut<br />

flottlederna, steg värdet på den stående skogen dramatiskt.<br />

De bönder som då sålde avverkningsrätter<br />

fick mycket mer betalt än de som varit tidigt ute, och<br />

de tidiga kände sig naturligt<strong>vi</strong>s lurade.<br />

Det förekom under den här tiden också en hel del<br />

t<strong>vi</strong>velaktiga affärer. Det var nu som ”baggböleri”<br />

blev ett beryktat begrepp. Ordet kommer från de<br />

rättegångar som mellan 1842 och 1850 hölls mot<br />

en skotsk sågverksägare. Han stod åtalad för att ha<br />

köpt <strong>vi</strong>rke som olovligen avverkats på statens skog<br />

till sin såg i Baggböle utanför Umeå. Han ska dessutom<br />

ha lurat av bönder skog.<br />

Men också staten var missnöjd med de långa avverkningsrätterna.<br />

För nu började skogsvårdstanken<br />

spira och med så långa avverkningsrätter var ingen<br />

intresserad av att sköta skogen. Inte sågverken, de<br />

hade ju ingen glädje av skogen efter 50­årsdagen. Och<br />

inte heller bönderna, avkastningen låg alltför långt<br />

fram i tiden. Det blev ett exploaterande skogsbruk där<br />

man i omgångar avverkade de grövsta träden.<br />

Under 1800-talet fick skogen på allvar ett kommersiellt värde.<br />

Det var också då som den än idag gällande fördelningen mellan<br />

statliga, bolagsägda och privata skogar växte fram. Längst till<br />

vänster: Masugnen i Svabensverk i Hälsingland, cirka 1850. Ovan<br />

Östra Örträsk <strong>vi</strong>d 1900-talets början och Rämens masugn 1888.<br />

Foto: Jernkontoret, Västerbottens museum, Östergötlands läns<br />

museum, Skogenbild och <strong>Holmen</strong> Skog.<br />

För att öka ägarnas intresse för skogsvård, stiftade<br />

staten en lag som förbjöd avverkningsrätter som var<br />

längre än 20 år.<br />

Sågverken var inte nöjda med detta – man tyckte<br />

inte längre man hade kontroll på råvaran. Bättre då<br />

att äga skogen själv, tyckte de flesta. Denna insikt<br />

ledde till en intensiv kappjakt på böndernas nyav<strong>vi</strong>ttrade<br />

skogsskiften. Under en kort period – från 1870<br />

till 1906 – köpte sågverken flera miljoner hektar<br />

skogsmark i norra Svealand och Norrland.<br />

Dessa skogar utgör idag basen för två av dagens<br />

svenska megaskogsägare, SCA och norrlandsdelen<br />

av <strong>Holmen</strong> (tidigare Mo och Domsjö). Den tredje<br />

privata megaägaren, Berg<strong>vi</strong>k har däremot sin bas i<br />

gamla friköpta bruksskogar. Precis som <strong>Holmen</strong>s<br />

skogsinnehav i södra Sverige.<br />

Politiskt började bönderna reagera på de omfattande<br />

bolagsköpen. Man blev alltmer oroade över<br />

att deras försörjningsunderlag skulle förs<strong>vi</strong>nna, och<br />

att bolagen skulle ta över helt. Och det var si och så<br />

med jordbruket på de hemman som företagen köpte<br />

upp. Den första lagen som förbjöd bolagen att köpa<br />

enskildas skogsfastigheter antogs 1906 och gällde<br />

Norrland och norra Dalarna. 1921 kom lagen att<br />

omfatta hela Sverige.<br />

Efter 1925 stabiliserades skogsägandet i Sverige.<br />

Privatpersoner ägde då cirka hälften av skogarna,<br />

bolagen en fjärdedel och staten den återstående fjärdedelen.<br />

I huvudsak gäller dessa proportioner också<br />

idag.<br />

SKOG & VIRKE NR 3 · 2009 23

24<br />

Pukor och trumpeter<br />

då <strong>Holmen</strong> fyllde 400<br />

<strong>Holmen</strong>s 400-årsfirande fick en värdig final i Norrköping den 18 september. Beridna vaktparaden<br />

gjorde ett av sina ovanliga uppträdanden utanför huvudstaden. Och i kongresscentret Louis De Geer<br />

bjöds såväl seminarium som konsert och middag för ett stort antal inbjudna gäster.<br />

<strong>Holmen</strong> har i år genomfört ett flertal akti<strong>vi</strong>teter<br />

med anledning av jubileet. Skogsdagar<br />

och kundträffar har haft inslag av<br />

<strong>Holmen</strong>s fyrahundra år av så gott som oavbruten<br />

verksamhet. Denna vackra septemberdag utgjorde<br />

finalen för firandet. Och förstås ägde evenemanget<br />

rum på Kvarnholmen i centrala Norrköping,<br />

den holme som gett företaget dess namn.<br />

– Men <strong>vi</strong> har ändå firat på ett ganska avskalat<br />

sätt, säger jubileumsgeneralen Anders lyngenberg.<br />

Fyrahundra år är för<strong>vi</strong>sso något att<br />

uppmärksamma, det är bara en handfull svenska<br />

företag som kan upp<strong>vi</strong>sa något liknande. Men<br />

det ligger inte i tiden att ”dra på”, så som en del<br />

företag gjorde för bara tiotalet år sedan.<br />

– Vi är oerhört stolta över våra fyrahundra år,<br />

sade Fredrik lundberg, som är styrelsens ordförande.<br />

Under så lång tid har företaget förstås<br />

upplevt både med­ och motgångar. Det intressanta<br />

är att <strong>Holmen</strong> hela tiden anpassat sig till tidens<br />

krav med sina produkter. Förändringsbenägenhet<br />

är ett nyckelord som har präglat <strong>Holmen</strong> under<br />

alla dessa år.<br />

<strong>Holmen</strong> startade som ett vapenfaktori 1609.<br />

Initiativtagare var Gustav Vasas sonson Hertig<br />

SKOG & VIRKE NR 3 · 2009<br />

Johan och hans förtrogne, Wellam De Besche, hitkallad<br />

från Belgien av Hertig Johans farbror Karl<br />

IX. Pistoler, musköter och harnesk tillverkades<br />

av specialister i vad som var den första valloninvandringen<br />

till Sverige. Sedan Louis De Geer tagit<br />

rodret på 1620­talet kompletterades tillverkningen<br />

med bland annat mässing, kläde och under en<br />

kort period också papper.<br />

Sedan dess har verksamheten förändrats flera<br />

gånger. Vid mitten av 1800­talet utvecklades<br />

en omfattande textilrörelse med både ylle­ och<br />

bomullstyger. Sedan man lärt sig att tillverka papper<br />

av ved blev <strong>Holmen</strong> samtidigt en av Sveriges<br />

största papperstillverkare, redan från början<br />

inriktat på tryckpapper.<br />

Idag är <strong>Holmen</strong> en av Sveriges största skogskoncerner,<br />

med en tillverkning som också omfattar<br />

kartong och trävaror. Plus en <strong>vi</strong>ktig energiproduktion<br />

och skogar som ger mer än hälften av<br />

råvaran.<br />

Förändrade mediavanor påverkar idag <strong>Holmen</strong>s<br />

tryckpappersrörelse. Dagstidningen är inte längre<br />

det självklara mediet för informationsspridning.<br />

Istället tar Internet och en uppsjö av digitala medier<br />

över allt större del av kommunikationen.<br />

TExT OcH FOTO lARS klINgSTRÖM<br />

– Många hävdar att det förmodligen aldrig<br />

varit tuffare för <strong>Holmen</strong> än nu, sade koncernchefen<br />

Magnus Hall då han öppnade jubileumsdagens<br />

seminarium. Men då <strong>vi</strong>ll jag påminna<br />

om hur det var 1719 då bruket låg i aska efter<br />

ryssarnas härjningar. Det var nog snäppet värre.<br />

Magnus Hall är full av tillförsikt inför framtiden:<br />

– Historien <strong>vi</strong>sar att man hela tiden måste vara<br />

lyhörd och anpassa sig till förändrade tiders krav.<br />

Vi ser idag att tidningspapper tappar terräng.<br />

I gengäld pekar alla prognoser på ett ökat behov<br />

av konstruktions<strong>vi</strong>rke i hela världen. Det är<br />

därför ingen slump att <strong>vi</strong> nu är i full färd med<br />

att bygga vad som kommer att bli Skandina<strong>vi</strong>ens<br />

största sågverk. Samtidigt är <strong>vi</strong> övertygade om<br />

att det kommer att behövas tidningspapper också<br />

i framtiden, men kanske inte lika mycket som<br />

hittills. <strong>Holmen</strong> kommer således även fortsatt<br />

att vara en betydande tillverkare av tryckpapper.<br />

Samtidigt ser <strong>vi</strong> goda utvecklingsmöjligheter för<br />

våra övriga produktområden – kartong, trävaror<br />

och – inte minst – energi.

Certifierad skördarmätning:<br />

Garanterat<br />

rätt mätt!<br />

Mikael Karlsson är i full färd med<br />

att forma en vacker fröträdsställning<br />

strax utanför Köping i Västmanland.<br />

Hans Timberjack 1270<br />

kan som de flesta nyare skördare<br />

mäta diameter och längd på<br />

stockarna. Och med ett färskt<br />

certifikat vet han att de siffror<br />

maskinen levererar stämmer.<br />

TExT OcH FOTO lARS klINgSTRÖM<br />

Minst en gång per arbetspass får Mikael<br />

Karlsson och hans anställda besked om<br />

att datorn slumpat fram ett provträd.<br />

Signalen kommer först sedan han apterat rot­<br />

stocken på det utvalda trädet. Han slutför apteringen,<br />

stannar maskinen och går ut. Där märker<br />

han stocken och mäter sedan dess längd och<br />

diameter med dataklaven enligt ett noga preciserat<br />

schema. Med en knapptryckning för han över sina<br />

mätdata till skördarens dator som nu har två värden<br />

på en och samma stock – skördaraggregatets<br />

egna uppgifter och så Mikaels manuellt uppmätta.<br />

Hela operationen tar ett par minuter.<br />

I Mikaels fall har den försöksverksamhet han<br />

deltagit i nu gått över till att bli skarp. Den dag<br />

Skog&Virke hälsar på har han just bli<strong>vi</strong>t certifierad<br />

av Stefan Ericsson, från <strong>vi</strong>rkesmätningsföretaget<br />

VMF Qbera.<br />

Mikaels entreprenadföretag är först ut i <strong>Holmen</strong><br />

Skog med certifikatet.<br />

– Det har ju pratats om skördarmätning i flera<br />

år nu, men många skogsägare har varit tveksamma,<br />

säger han. De har inte varit övertygade om att<br />

skördarmätningen ger korrekta resultat. Men<br />

sedan jag tagit del av den här metoden hängde<br />

jag på direkt.<br />

– Det här sättet att jobba kommer med stor sannolikhet<br />

att vara standard i alla skördare om några<br />

år, säger Stefan Ericsson. Fördelarna är många –<br />

inte minst för skogsägarna som nu får en säkrare<br />

mätning av sitt <strong>vi</strong>rke. Men också för de övriga<br />

– Det känns bra att <strong>vi</strong> nu kan börja dra full nytta<br />

av den mätutrustning som finns i de flesta nyare<br />

skördare, säger Torbjörn Edman, <strong>Holmen</strong> Skog.<br />

aktörerna i kedjan från skogen till industrin, genom<br />

exaktare volymuppgifter.<br />

Uppgifterna från apteringsdatorn i Mikaels<br />

skördare levereras in till SDC en gång om dagen.<br />

Varannan vecka analyseras sedan de dubbelmätta<br />

uppgifterna – skördaraggregatets och förarens –<br />

med varandra.<br />

– Skulle de av<strong>vi</strong>ka utöver de snäva toleranser <strong>vi</strong><br />

har fastställt så tar <strong>vi</strong> direkt kontakt med föraren,<br />

säger Stefan. Första åtgärden är att han själv försöker<br />

reda ut varför de av<strong>vi</strong>ker. Vid behov åker <strong>vi</strong><br />

ut och gör det tillsammans.<br />

De som certifieras enligt systemet kontrolleras<br />

också ur ytterligare en aspekt: Några gånger per<br />

år besöker VMF Qberas <strong>vi</strong>rkesmätare någon avverkningstrakt<br />

och letar där reda på några av de<br />

utslumpade provstockarna. Virkesmätaren gör en<br />

egen manuell mätning av stockarna och får på så<br />

Entreprenören Mikael Karlsson blev <strong>Holmen</strong> Skogs<br />

första certifierade entreprenadföretag. Den dekal han<br />

nu kan sätta på skördaren <strong>vi</strong>sar att både maskinen<br />

och hans anställda klarar de högt ställda kraven<br />

på exakt skördarmätning. Stefan Ericsson från<br />

<strong>vi</strong>rkesmätningsföretaget VMF Qbera lämnade över<br />

certifikatet.<br />

sätt ett mått på hur väl den certifierade föraren<br />

utför sina mätningar.<br />

– De flesta förare är duktiga med att hantera<br />

klave och måttband enligt systemets krav, men det<br />

är bra att göra den här kontrollen för att eliminera<br />

något som annars skulle kunna ifrågasättas.<br />

genom att skördarens dator slump<strong>vi</strong>s väljer ut de<br />

träd som föraren ska mäta manuellt kan inte valet<br />

av provstockar orsaka diskussioner. Och det är<br />

bara VMF Qberas <strong>vi</strong>rkesmätare som kan se båda<br />

resultaten. Resultatet blir en skördarmätning som<br />

uppfyller mycket högt ställda krav på noggrannhet.<br />

– Toleranserna mot av<strong>vi</strong>kelser är mycket låga,<br />

säger Stefan Ericsson. För fem­meters <strong>vi</strong>rke handlar<br />

det om att längden hos merparten av stockarna<br />

måste ligga inom intervallet plus/minus två centimeter.<br />

För diametern gäller en noggrannhet på plus/<br />

minus fyra millimeter.<br />

– Vi tror stenhårt på det här sättet att kvali­<br />

tetssäkra skördarmätningen, säger Torbjörn Edman<br />

på <strong>Holmen</strong> Skog i Norrköping. Kraven på exakta<br />

uppgifter skärps hela tiden från såväl skogsägarna<br />

som från industrin. Men det innebär naturligt<strong>vi</strong>s<br />

fördelar också för oss själva att ha korrekta volymuppgifter<br />

i vår planering. Idag handlar det främst<br />

om <strong>vi</strong>rkesmätning men på sikt öppnar det också<br />

för nya köpformer.<br />

SKOG & VIRKE NR 3 · 2009 25

26<br />

Skopan i jorden<br />

för nya sågverket<br />

Nu är arbetet med att bygga <strong>Holmen</strong>s nya sågverk <strong>vi</strong>d<br />

Bra<strong>vi</strong>ken utanför Norrköping igång. Första spadtaget togs<br />

den 11 augusti och i mitten av september drog schakt-<br />

maskinerna in på området.<br />

Äntligen startar sågverksbygget in<strong>vi</strong>d<br />

Bra<strong>vi</strong>ken. Det var i juli 2007 som <strong>Holmen</strong>s<br />

planer på att satsa på ett fullstort<br />

gransågverk <strong>vi</strong>d Bra<strong>vi</strong>ken presenterades. Sedan<br />

dess har förberedelsearbetet varit intensivt. Men<br />

byggstarten har ändå skjutits fram två gånger på<br />

grund av den en<strong>vi</strong>sa lågkonjunkturen.<br />

– Vi siktar på att de första trävarorna ska<br />

lämna sågen i januari 2011, säger sågverkets chef<br />

Anders Öquist. Vi bedömer att efterfrågan då<br />

åter har kommit tillbaka till normala nivåer.<br />

<strong>Holmen</strong>s nya sågverk kommer att bli det<br />

största i Skandina<strong>vi</strong>en och kan därmed matcha<br />

de tyska och österrikiska jättarna.<br />

<strong>Holmen</strong>s huvudägare och styrelseordförande,<br />

Fredrik Lundberg, konstaterade då det första<br />

spadtaget togs att det är nödvändigt med anläggningar<br />

av den kalibern för att kunna konkurrera<br />

framgångsrikt på marknaden<br />

– Vårt nya sågverk blir inte bara Skandina<strong>vi</strong>ens<br />

största, det har också förutsättningar att bli<br />

det mest kostnadseffektiva.<br />

För detta talar inte bara storleken utan också<br />

närheten till Bra<strong>vi</strong>kens pappersbruk.<br />

SKOG & VIRKE NR 3 · 2009<br />

TExT OcH FOTO lARS klINgSTRÖM<br />

– Vi ser stora synergieffekter mellan de<br />

båda anläggningarna, berättade <strong>Holmen</strong>s<br />

koncernchef Magnus Hall. Råvaran är den­<br />

samma till båda – gran – <strong>vi</strong>lket öppnar för<br />

rationella flöden. Vi ser också möjligheter<br />

att koppla ihop energisystemen plus att<br />

också administrationen del<strong>vi</strong>s kan bli ge­<br />

mensam. På sikt kan <strong>vi</strong> också bygga ut<br />

med ytterligare verksamheter med <strong>vi</strong>rke<br />

som råvara – inte minst bioenergi.<br />

Det nya sågverket kommer att tillverka<br />

konstruktions<strong>vi</strong>rke.<br />

– Det är en produkt som har framtiden<br />

för sig, konstaterade Magnus Hall <strong>vi</strong>dare.<br />

Det finns träbyggnadsprogram i så gott<br />

som alla europeiska länder. Som ett led<br />

i ansträngningarna med att komma till<br />

rätta med klimatproblemen är strävan att<br />

öka andelen trä i nybyggnationen. Det har<br />

redan gett avtryck i form av allt fler trähus.<br />

Bara här i Sverige har andelen trähus ökat<br />

till femton procent jämfört med tre för<br />

bara några få år sedan.<br />

Inför ett stort pressuppbåd och inbjudna gäster<br />

togs det första skoptaget för den blivande jättesågen<br />

<strong>vi</strong>d Bra<strong>vi</strong>ken den 11 augusti.<br />

Kommunstyrelsens ordförande i Norrköping, Eva<br />

Andersson, satt <strong>vi</strong>d spakarna i grävmaskinen. En nöjd<br />

Fredrik Lundberg konstaterade att jättebygget nu var<br />

igång på riktigt.

Hannas döda ekar<br />

mums för mångfalden<br />

En förutsättning för att <strong>Holmen</strong> skulle få bygga ett sågverk på Malmölandet –<br />

en halvö längst in i Brå<strong>vi</strong>ken – var att också åta sig omfattande naturvårdsåtgärder.<br />

– De är både spännande och spektakulära, säger Hanna Triumf som tillsammans<br />

med kommunens ekologer ansvarar för åtgärderna. TExT OcH FOTO lARS klINgSTRÖM<br />

Malmölandets natur är värdefull. Här<br />

finns inte bara ovanliga arter, det är<br />

också ett urgammalt odlingslandskap<br />

med höga <strong>vi</strong>suella värden. Flacka, brukade åkermarker<br />

växlar med ekbackar. Det ser ut som ett<br />

skärgårdslandskap – fast utan vatten. Och det är<br />

ju också i princip vad det är. För några tusental<br />

år sedan sträckte sig Brå<strong>vi</strong>ken in över också dessa<br />

rikgivande åkermarker.<br />

Men, nu är det som det är. Malmölandet ligger<br />

i omedelbar närhet av Norrköping. Och Norrköping<br />

expanderar. I närheten finns flera områden<br />

med i princip samma typ av natur. Där har ekarna<br />

och hagarna under det senaste halvseklet fått<br />

maka på sig till förmån för såväl industrier och<br />

värmeverk som en av ostkustens största oljehamnar.<br />

Inte heller Malmölandet är opåverkat. Det<br />

miste sin jungfrulighet redan på 1970­talet då<br />

<strong>Holmen</strong> fick tillstånd att bygga sitt nya pappersbruk,<br />

Bra<strong>vi</strong>ken, på dess ostligaste udde. Och nu<br />

är det närheten till pappersbruket som är anledningen<br />

till att den nya sågen byggs där den byggs.<br />

– Det finns inte många eklandskap av den här<br />

kalibern i Sverige, säger Hanna Triumf. Området<br />

här <strong>vi</strong>d inre Brå<strong>vi</strong>ken är ett av de <strong>vi</strong>ktigaste för<br />

eklevande skalbaggar. I Norrköpingstrakten är<br />

det definitivt unikt.<br />

Eken – livets träd<br />

Inget annat träd lockar så många arter till sig som eken.<br />

Nästan 1 500 insekter, vedsvampar och lavar har ekar<br />

som sin främsta livsmiljö. Det beror inte minst på att ekar<br />

blir så gamla – de kan ju bli upp till tusen år gamla i vårt<br />

land. Och under hela denna långa tid förändras de och<br />

attraherar vartefter olika arter som avlöser varandra.<br />

Olika delar av eken hyser olika arter.<br />

Markskiktet. Ett mycket stort antal svamparter är knutna<br />

till ekrötter. Ett hundratal av dem bildar mykorrhiza med<br />

rötterna och bidrar således till ekarnas näringstillförsel.<br />

Inför sågverksbygget har ett par av de ekbevuxna<br />

kullarna måst avverkas. Totalt handlar det<br />

om knappt 300 vuxna ekar, flera av dem minst<br />

ett par hundra år gamla.<br />

– Även om det bara är en mindre del av det totala<br />

antalet ekar på Malmölandet så säger det sig<br />

självt att det kan påverka livsförutsättningarna<br />

för en del av de mycket störningskänsliga arterna<br />

som finns här. Därför arbetar <strong>vi</strong> nu för att bevara<br />

och förstärka de biologiska kvaliteterna i området.<br />

Framförallt handlar det om åtgärder som<br />

gynnar insekter, inte minst den mycket sällsynta<br />

läderbaggen som finns här.<br />

I <strong>Holmen</strong>s åtagande ingår att som kompensation<br />

för de avverkade ekarna plantera 3 000 nya.<br />

De sätts inte ”hur som helst” utan så att de förstärker<br />

och länkar samman befintliga värdekärnor.<br />

Detta görs genom att anlägga ett system av<br />

nya ekdungar i jordbruksmarkerna. Sammanlagt<br />

nyplanteras 14 hektar med ek på detta sätt.<br />

– Läderbaggar är dåliga flygare. Den längsta<br />

sträcka man sett dem flyga är bara 200 meter.<br />

Därför anlägger <strong>vi</strong> dungarna maximalt hundra<br />

meter från varandra, säger Hanna Triumf.<br />

Allt timmer från de ekar som avverkats<br />

används till naturvårdsändamål. Stammar och<br />

grenar har lagts upp i stora travar på ett antal<br />

Utan tvekan mest imponerande i markskiktet är<br />

dock ekoxen – Europas största skalbagge som<br />

kan bli nästan nio centimeter lång. Som larv<br />

livnär den sig under fem år på döda ekrötter.<br />

Därefter stiger den upp, dricker eksav, parar sig<br />

– och dör efter några veckor.<br />

Ekbarken ger livsutrymme för mängder av olika<br />

lavar – var och en med sina speciella krav. En<br />

del behöver hundraåriga ekar, andra månghundraåriga.<br />

En del slår sig ner på solsidan, medan<br />

andra föredrar skugga. En del <strong>vi</strong>ll ha släta ytor,<br />

andra trivs i sprickor.<br />

Ingen av de 300 ekar som avverkats<br />

på Malmölandet inför<br />

sågverksbygget har lämnat<br />

området. Allt är ”naturvård”<br />

och lämnas att sakta förmultna<br />

till fromma för bland annat<br />

ekoxar och läderbaggar.<br />

ställen – både i soliga lägen och i skugga. Där<br />

ska de få multna och ge livsrum för de arter som<br />

behöver död ekved.<br />

Grenar, toppar och flis läggs ut i stackar här<br />

och var för att gynna de arter som behöver sådana<br />

substrat för sin fortlevnad.<br />

Mest iögonfallande är dock de ekstammar som<br />

grävts ned till vad som ser ut som grupper av<br />

högstubbar.<br />

– Jo, <strong>vi</strong>sst ser det lite märkligt ut, medger<br />

Hanna. Metoden är utvecklad i Storbritannien.<br />

Här i Sverige är den ny. Vi hoppas att de nedgrävda<br />

ekstammarna ska ge livsförutsättningar<br />

för ekoxarnas larver som ju lever på död ekved i<br />

marken.<br />

Därutöver kommer också ett antal ”mulmholkar”<br />

att sättas upp lite här och var. De ser ut som<br />

stora knipholkar och fylls med en blandning av<br />

ekspån och löv som får multna på samma sätt<br />

som sker inne i en ihålig ekstam.<br />

– Vi har haft ett mycket bra samarbete med<br />

Norrköpings kommun när <strong>vi</strong> planerat åtgärderna,<br />

säger Hanna Triumf. Kommunekologen Eva<br />

Siljeholm har bidragit med många av idéerna.<br />

Vartefter projektet framskridit har jag bara bli<strong>vi</strong>t<br />

mer och mer övertygad om att <strong>vi</strong> är på rätt väg.<br />

Malmölandets höga naturvärden är utan tvekan<br />

värda extraordinära åtgärder.<br />

grenarna har sin egen flora och fauna. Här finns<br />

både svampar och skalbaggar. Deras krav varierar<br />

på samma sätt som för lavarna på stammen.<br />

kronan. Här lever organismer av de mest skilda<br />

slag på bladen – inte minst olika insektslarver. De<br />

utgör i sin tur värdefull föda för många fågelarter.<br />

Ekens inre. Här finns det verkliga livselexiret –<br />

mulmen. Gamla ekar blir ihåliga och fylls då med<br />

en livgivande blandning av multnande ekved, blad,<br />

svampar, fågelspillning, döda insekter och kadaver<br />

av smådjur. I mulmen lever ett stort antal skalbaggearter<br />

och andra insekter.<br />

SKOG & VIRKE NR 3 · 2009 27

28<br />

Den skadeskjutna älgen<br />

som blev björnmat<br />

Att björnen är allätare framgår av<br />

tänderna. De bakre kindtänderna är<br />

trubbknöliga som hos både grisar<br />

och människor. Vegetabilier är<br />

huvudfödan men de äter gärna kött<br />

i form av slaktrester och trafikdödat<br />

<strong>vi</strong>lt. Ibland dödar de en älg eller<br />

ren – kalvar oftare än vuxna djur.<br />

Under hösten hittar man fler björnätna älgkadaver<br />

än annars under barmarksperioden.<br />

Det beror i de flesta fall på att björnarna tar<br />

vara på de älgar som skadeskjutits under älgjakten<br />

och som jägarna inte lyckats återfinna.<br />

Hösten 1994 hade jag själv en mycket intressant<br />

upplevelse som väl speglar hur det kan gå till.<br />

Den tredje oktober var min kamrat Al och jag på<br />

hemväg från en fisketur. De första kilometrarna åkte<br />

<strong>vi</strong> längs en skogsbilväg några mil norr om Jokkmokk.<br />

Det var kväll och mörkt, så helljuset var tänt.<br />

På ett par hundra meters avstånd fick <strong>vi</strong> plötsligt se<br />

ljusreflexer från flera djurögon. Första tanken var<br />

naturligt<strong>vi</strong>s att det var ren, älg eller räv varför <strong>vi</strong><br />

blev ordentligt överraskade när en björnhona med<br />

två ungar klev fram i strålkastarskenet strax framför<br />

bilen. Honan och den ena ungen hoppade genast<br />

av vägen medan den andra ungen sprang ytterligare<br />

en bit framför bilen innan den satte sig på rumpan,<br />

mitt på vägen och tittade in i strålkastarna.<br />

En härlig syn och upplevelse var det innan ungen<br />

försvann efter de andra familjemedlemmarna.<br />

Det var många björnspillningar både på och nära<br />

vägen, så <strong>vi</strong> drog slutsatsen att björnarna hade ett<br />

stort och välsmakande matförråd i närheten. Därför<br />

beslöt jag mig för att göra en grundlig undersökning<br />

nästa dag. Tidigt morgonen därpå var jag tillbaka<br />

med min fru Isa och hunden Elo som spårat björn<br />

förr. Några hundra meter innan <strong>vi</strong> kom till den plats<br />

där björnfamiljen sprungit av vägen, slog jag av bilmotorn<br />

och lät bilen rulla den sista biten. Så ljudlöst<br />

som möjligt öppnade jag sedan bildörren och klev<br />

ut – lyssnande. Det enda ljud jag hörde var kraxandet<br />

och flaxandet från mängder av korpar som<br />

höll till ett par hundra meter från vägen åt samma<br />

håll som björnfamiljen sprungit. Under högljudda<br />

skrän lyfte plötsligt en hel hop och kom på låg höjd<br />

flygande rakt över mig. Eftersom de flög mot mig,<br />

bedömde jag att det var något på matplatsen som<br />

skrämt dem, troligen björnarna.<br />

Vi hade hunden i band när <strong>vi</strong> smygande sökte<br />

oss mot den plats varifrån korpskriken hörts. Det<br />

var lätt att hitta dit. Björnfamiljen hade trampat<br />

upp ett par ordentliga stigar som ledde fram till<br />

matplatsen.<br />

Natten hade varit kall med flera minusgrader<br />

och i rimmet och de tunna isskorporna som bildats<br />

under natten, kunde <strong>vi</strong> utläsa att även björnarna<br />

gått samma väg under morgontimmarna. Spänningen<br />

steg! Det var barrskog med undervegetation<br />

med sly och löv i botten, så sikten var mycket<br />

begränsad. Under sakta avancemang försökte <strong>vi</strong><br />

noggrant avspana alla skrymslen framför oss.<br />

Även hunden var på helspänn.<br />

Det var ett älgkadaver som lockat korparna<br />

och björnarna. När <strong>vi</strong> kom fram till platsen hade<br />

SKOG & VIRKE NR 3 · 2009<br />

Här hade björnungarna haft roligt. Tallen var helt<br />

”sönderklättrad” och toppen bruten.<br />

både björnar och korpar lämnat kadavret, sannolikt<br />

skrämda av mig när jag först klev ur bilen för<br />

att lyssna. Kanske björnarna flydde i panik och då<br />

tog med sig korparna.<br />

Även om tjurens horn inte var av rekordformat,<br />

kunde <strong>vi</strong> ändå se på klövar, ben, kotor och på rosenstocken<br />

att älgtjuren varit ordentligt stor. Men nu<br />

var det inte mycket matnyttigt kvar. Älghuden, skallen<br />

och övriga rester var ordentligt hopsamlade i en<br />

hög, marken kring kadavret var nedtrampad, flera<br />

stigar gick in i skogen åt alla håll. Runt omkring<br />

var det mängder av liggplatser och spillningshögar.<br />

Och så fanns där en klättertall vars like jag aldrig<br />

tidigare sett. Längs hela tallen, på stammen och på<br />

grenarna, var det klorepor – ända upp till toppen<br />

som var avbruten och låg bred<strong>vi</strong>d trädet. Medan jag<br />

förundrat studerade den toppbrutna klättertallen,<br />

framkallade jag i fantasin bilder av björnungarnas<br />

klätterlekar. Hur bröts toppen av? Ramlade ungen/<br />

ungarna i backen med trädtoppen eller lyckades de<br />

klösa sig fast i det som var kvar av trädet.<br />

Även om alla björnar kan klättra i träd, har jag<br />

den bestämda uppfattningen att både lusten och<br />

skickligheten avtar med ökande <strong>vi</strong>kt och ålder.<br />

i naturen<br />

TExT OCh FOTO: EDVIN NIlSSON<br />

Jag <strong>vi</strong>lle behålla hornet som minne. Därför tog<br />

jag loss huvud och horn från skinnet. Men lindrigt<br />

sagt så luktade det pyton av skallen, så jag <strong>vi</strong>lle inte<br />

ta in den i bilen utan gömde den under en tät gran<br />

på andra sidan vägen för att hämta den när värsta<br />

doften avklingat.<br />

När jag ett par dagar senare kom tillbaka för att<br />

eventuellt hämta hem hornet, hade björnarna, trots<br />

människolukten på och omkring hornet, dragit<br />

fram skallen med horn och skinn.<br />

Senare berättades det för mig att älgjaktlaget på<br />

markerna där den döda älgen låg, på långt avstånd<br />

skjutit på en stor älg under septemberjakten. Bom,<br />

bedömde de. Men var det så säkert? Jag tycker<br />

det finns mycket som talar för att det handlar om<br />

samma djur. Älgtjuren påsköts några hundra meter<br />

från den plats där den döda älgen låg. Den hade,<br />

liksom den döda älgen, fejat innan den mötte döden.<br />

Av allt att döma hade älgen varit död ett par/<br />

tre veckor när jag fann den.<br />

Att den döda älgen togs till vara av björnfamiljen<br />

var positivt – men man undrar naturligt<strong>vi</strong>s hur<br />

länge den hade plågats innan döden infann sig.

Foto: Leif carlsbecker<br />

Höstliga kalvfärsbiffar<br />

med rårakor<br />

Nu är det skördetid och <strong>vi</strong> kan ta för oss av alla de håvor som naturen producerat<br />

under året. Många smaker, mogna smaker, kraftiga smaker. Precis som<br />

i den hösträtt jag denna gång komponerat för Skog&Virkes läsare.<br />

Nästan alla kockar och matskribenter sjunger<br />

höstens lov. Så även jag. Efter sommarens lättare<br />

anslag i köket är det nu dags för det tunga artilleriet<br />

igen. Mustiga grytor, kraftiga buljonger och smakrika<br />

<strong>vi</strong>ner. Man riktigt längtar efter att åter få ”fläska på” med<br />

smaker.<br />

Och det finns ju nu verkligen mycket att utgå ifrån. Inte<br />

minst för den som är lycklig nog att kunna fylla frysen med<br />

egenskjutet <strong>vi</strong>ltkött.<br />

Jag anser att <strong>vi</strong>lt i alla dess former är det yppersta av<br />

kött. Inte minst på grund av att det ur alla avseenden är<br />

”äkta vara” – <strong>vi</strong>lda djur som levt sina liv i naturliga miljöer.<br />

Som inte äter något annat än vad de är programmerade att<br />

äta. Som inte behöver någon antibiotika, eller tillsatsämnen<br />

för att växa snabbare. Och som lever sina liv i naturen tills<br />

dess de faller för en jägares kula. Knappast något av det <strong>vi</strong><br />

sätter fram på borden kan matcha <strong>vi</strong>ltkött i det avseendet.<br />

Dock är inte alla jägare lika händiga med styckkniven<br />

som de är med sina studsare. Många fina bitar som vore<br />

värda ett bättre öde skärs ned till grytbitar – eller mals till<br />

färs. Jag tror mig veta att dessa båda ”styckdelar” är överrepresenterade<br />

i de flesta jägares frysboxar.<br />

Och inget ont i det. Få grytor slår en älggryta tillagad<br />

efter konstens alla regler. Och färsen kan ju varieras i all<br />

oändlighet. Som de färsbiffar jag föreslår den här gången.<br />

Tillhör du nu inte den ovan nämnda kategorin så bör du<br />

ändå försöka få tag på kalvfärs, eller – faktiskt – lammfärs,<br />

som är mycket fin så här års.<br />

Tillagad så här blir färsen festmat – men biffarna är inte<br />

”märkvärdigare” än att de mycket väl går bra som vardagsmiddag<br />

också. Älgkalvfärs är naturligt<strong>vi</strong>s det optimala.<br />

Den är ju i sig mycket mjäll och ger färsbiffarna en lenhet<br />

som gör dem omotståndliga. Till detta bidrar naturligt<strong>vi</strong>s<br />

också den stora mängden grädde. Det blir ju ingen smalmat<br />

precis, men någon gång ibland måste man få tillåta<br />

sig utsvävningar av den här typen.<br />

Den matkunnige vet att en av det svenska kökets<br />

absoluta höjdpunkter – Wallenbergare – också tillagas<br />

med en myckenhet av grädde i smeten. Grädden har i sig<br />

ingen särskild smak, men ”gifter ihop” övriga smaker på<br />

ett mycket förträffligt sätt.<br />

Till detta steker <strong>vi</strong> rårakor som smaksätts med såväl<br />

kantareller som västerbottensost och bacon. Se bara till<br />

att få tag på en mjölig potatissort, allra helst mandelpotatis<br />

men också King Edward fungerar fint.<br />

Servera på klassiskt sätt med rårörda lingon (helst)<br />

eller lingonsylt, brynt smör och gröna ärter. Välj mörkt<br />

öl eller ett <strong>vi</strong>n med karaktär till denna smakrika måltid.<br />

Vill du kosta på lite extra föreslår jag italienska Brolio<br />

(nr 2705) för 115 kronor. När det gäller <strong>vi</strong>lda smaker<br />

är annars portugisiska Periquita Reserva (nr 2560) för<br />

79 kronor som vanligt ett mycket pålitligt val.<br />

Smaklig höstmiddag!<br />

Gör så här:<br />

kalvfärsbiffar<br />

1. Skala och riv äpplena, täck dem med blött hushållspapper<br />

så att de inte missfärgas.<br />

2. Riv palsternackan och slå över kokande vatten,<br />

låt stå några minuter så att den mjuknar. Ta bort<br />

vattnet och kyl sedan ner ordentligt.<br />

3. Blanda alla ingredienser i matberedare. Det är<br />

<strong>vi</strong>ktigt att alla ingredienser är väl kylda. Börja med<br />

färs, ägg och kryddor. Tillsätt sedan grädden, lite<br />

i taget och till slut äpple och palsternacka.<br />

skog och<br />

mat<br />

Stig Holm<br />

Det här behövs för 4 personer:<br />

KalvfärSbIffar<br />

500 g kalvfärs<br />

6 äggulor<br />

3 dl <strong>vi</strong>spgrädde<br />

2 medelstora palsternackor<br />

4 höstäpplen<br />

50 g smör till stekning<br />

Salt, nymalen <strong>vi</strong>tpeppar<br />

1 krm kryddpeppar<br />

råraKor<br />

300 g mandelpotatis<br />

eller annan mjölig sort<br />

100 g kantareller eller trattkantareller<br />

2 ägg<br />

100 g smör<br />

1 dl finhackad schalottenlök<br />

ca 10 skivor bacon, fint strimlade<br />

100 g nyriven västerbottensost<br />

Salt och nymalen <strong>vi</strong>tpeppar<br />

4. Forma till platta, ca två cm tjocka<br />

biffar.<br />

5. Stek gyllenbruna på inte alltför<br />

hög värme, cirka fyra minuter<br />

på varje sida.<br />

Rårakor<br />

1. Rensa och putsa svampen och<br />

hacka den ganska fint.<br />

2. Fräs i brynt smör några minuter<br />

på hög värme och tillsätt sedan<br />

den finhackade löken. Låt svalna.<br />

3. Stek bacon. Låt svalna och skär<br />

skivorna fint.<br />

4. Skala potatis och riv dem grovt.<br />

5. Blanda samman med riven<br />

västerbottensost. Smaka av med<br />

salt och nymalen <strong>vi</strong>tpeppar.<br />

6. Stek i smör i medelvarm panna.<br />

Klicka ut och platta till en tunn<br />

raka. Stek några minuter på varje<br />

sida eller till dess rårakan är<br />

gyllenbrun. Håll varm i ugnen med<br />

öppen lucka till serveringen.<br />

Servering<br />

Servera med rårörda lingon, brynt<br />

smör och små, gröna ärter.<br />

SKOG & VIRKE NR 3 · 2009 29

30<br />

Från Per Ström i Sollentuna kommer följande berättelse om hans<br />

släkting Evard och livet i den lilla uppländska bruksorten Strömsberg.<br />

Edvard – en vanlig bruksjobbare<br />

Rubriken till den här sidan är en fråga. Och den är verkligen befogad.<br />

Jag brukar ibland fundera över hur livet gestaltade sig för egentligen<br />

inte så länge sedan, men då livs<strong>vi</strong>llkoren såg helt annorlunda ut.<br />

Vid Strömsbergs bruk nära Tierp, bodde en<br />

släkting till mig, Edvard. Redan i mitten av<br />

1600­talet fanns <strong>vi</strong>d det här bruket både<br />

masugn och hammare. Järnhanteringen försörjde<br />

befolkningen ända fram till 1920­talet. Malmen<br />

som bearbetades kom från gruvan i Dannemora,<br />

kraften till hammaren och övriga maskiner fick<br />

man från vattenfallen i ån och runt bruket fanns<br />

stora skogar där kolmilorna låg tätt.<br />

Edvard föddes i början av förra seklet. Han<br />

gick väl i skolan tills han blev 12 år och sedan<br />

var det dags att försörja sig själv. Jag vet inte vad<br />

han arbetade med under 20­talet men jag minns<br />

att han berättade om AK­arbetena under 30­talet.<br />

Edvard var med och byggde landsvägar med hjälp<br />

av spade, hacka och skottkärra för några kronor<br />

om dagen.<br />

Så småningom blev det bättre tider. Det gamla<br />

bruket levde efter järnhanteringens slut på lantbruk<br />

och skogsbruk, näringar som höll de talrika<br />

små samhällena <strong>vi</strong>d liv ännu några år. Och det är<br />

här som Edvard kommer in i bilden. Han hade<br />

faktiskt tre olika arbeten under året. På <strong>vi</strong>nterhalvåret<br />

var han skogshuggare. Till sina arbetsplatser<br />

tog Edvard sig på cykel, till fots eller skidor<br />

om det behövdes. Detta var före motorsågarnas<br />

tid och endast handkraft stod till buds. Var det<br />

mycket snö, som under krigsåren, måste han först<br />

skotta sig ner till roten innan träden kunde fällas<br />

med timmersvans. Virket kördes efter k<strong>vi</strong>stning<br />

och kapning fram till landsvägen med hjälp av<br />

häst och timmersläde. Jag minns ännu hur vackert<br />

det lät när hästarnas bjällror sjöng i skogarna<br />

de gånger jag som liten fick följa med Edvard till<br />

hans arbete.<br />

SKOG & VIRKE NR 3 · 2009<br />

På lördagskvällarna efter någon snaps till<br />

kvällsvarden, hände det att Edvard tog fram sitt<br />

dragspel. Det var inte så många låtar han kunde,<br />

men grannar och vänner fick stampa takten till<br />

Avestaforsens brus, Livet i Finnskogarna och annat<br />

ur Kalle Jularbos repertoar.<br />

När snön smälte och ån blev isfri till våren<br />

skulle stockarna rullas ner i vattnet uppströms sågen.<br />

Edvards uppgift var att stå på tummarbryggan<br />

och sortera stockarna efter grovlek till olika<br />

bassänger. Hjälpmedlen var klave och båtshake.<br />

Stockarna flöt sedan ned mot sågens intag och<br />

spelades därefter upp till ramarna, som drevs<br />

av en ”modern” ångmaskin, där de sågades till<br />

plank, bräder eller reglar beroende på hur grova<br />

de var.<br />

När timret framåt höstkanten var färdigsågat<br />

fick Edvard någon veckas ledighet. Och då handlade<br />

det inte om, att som senare under 1900­talet<br />

dra iväg på någon charterresa. Istället for man<br />

till en bekant bonde några mil bort för att delta i<br />

tröskningen för mat och husrum samt en skinka<br />

till jul.<br />

När höstmörkret kom var det så dags med<br />

den tredje av Edvards arbetsuppgifter, nämligen<br />

kolningen. Till kolgården kördes dels kolved från<br />

skogen samt ”ribb” från sågen. Dessa restes upp<br />

och blev till kolmilor och täcktes sedan med kolstybb.<br />

Edvard var sedan den som kolade milorna<br />

på bruket. Han tände en mila i taget och vaktade<br />

den noga i början så att den inte började brinna,<br />

utan bara kolade. Om olyckan ändå var framme,<br />

öste han på mera stybb och slog med stora träklubbor<br />

för att få milan tät. Edvard bodde under<br />

kolningstiden i en liten koja på kolgården för att<br />

Var det<br />

bättre<br />

förr?<br />

ständigt vara på plats om milan plötsligt skulle<br />

börja brinna. Han var till slut så full av sot att<br />

bara ögon<strong>vi</strong>torna syntes. Det var många milor<br />

Edvard skötte så det var säkert skönt att framåt<br />

jul avsluta kolandet, bada och leva som en vanlig<br />

människa.<br />

Det var nu inte bara arbete och slit på bruket.<br />

Där fanns olika föreningar såsom pingstförsamling,<br />

idrottsförening, musikorkester och t o m<br />

en biograf. Till de stora helgerna blev det fart på<br />

bruket. Det tisslades och tasslades. Det sjöngs och<br />

dansades och ett och annat rejält slagsmål gick<br />

säkert av stapeln bakom dansbanan. Man hade<br />

då säkert samlat ihop motböcker och rest till<br />

Uppsala tur och retur för att förhöja stämningen<br />

till midsommardansen, kräftfångsten eller vad det<br />

nu kunde vara.<br />

Man kan fråga sig om det verkligen var bättre<br />

förr. Strömsbergsborna hyrde sina bostäder av<br />

bruket, hade sina egna potatisland och vedbodar<br />

och fick sin mjölk från bruksladugården. Ville<br />

man så kunde man ha några höns och en gris.<br />

Man brydde sig om varandra och hjälptes åt när<br />

det behövdes. Den materiella standarden däremot<br />

lämnade jämfört med dagens mycket att önska<br />

och skulle nog inte accepteras av nutidens människor.<br />

Sjuk­ och tandvård stod på en lägre nivå<br />

än idag. Så frågan om det verkligen var bättre<br />

förr är inte så lätt att besvara.<br />

Har du minnen från förr?<br />

Skog&Virke välkomnar berättelser och bilder<br />

från livet i skogen förr. ”Var det bättre förr” är<br />

en högt uppskattad sida i tidningen. Publicerade<br />

bidrag honoreras. Sänd ditt bidrag till:<br />

<strong>Holmen</strong> Skog<br />

”Var det bättre förr”<br />

601 88 Norrköping

Marknadsresan<br />

Farbror Henning skulle fylla jämna år och<br />

troligen bli omskriven och ”utbildad” på<br />

Dagblat’s familjesida. Det var Patron som låg<br />

bakom projektet. Han hade en plan och såg möjligheten<br />

att med hjälp av Dagblat’s reporter gratis få<br />

Farbror Hennings formidabla harhund Attilla professionellt<br />

dokumenterad och avfotograferad, så att Fru<br />

Ammeli därefter av kunde införliva Attila i säteriets<br />

tidningsurklippsarkiv.<br />

Det var lite långsökt det hela, men notera, att det<br />

inte var Farbror Hennings högtidsdag som föranledde<br />

Patron att kontakta lokalpressen. Resultatet<br />

blev att Patron en solig sommardag kom farande till<br />

Skrantamålen i sin nya automobil tillsammans med<br />

lokalredaktören för Dagbla’t och den välrenommerade<br />

porträttfotografen Emil S. Gustavsson från<br />

residensstaden.<br />

PATRON gJORDE FRåN FÖRSTA STUND klart att<br />

Attilla nödvändigt<strong>vi</strong>s måste finnas med bred<strong>vi</strong>d<br />

jubilaren på fotografiet. Attilla skulle ligga utsträckt<br />

<strong>vi</strong>d Farbror Hennings fötter, liksom en gång hjältekonungen<br />

Carl XIIs trogne följeslagare ”Pompe”,<br />

<strong>vi</strong>lken sålunda poserar på en bekant målning, <strong>vi</strong>lken<br />

hänger på Lindholmens slott och är utförd av Da<strong>vi</strong>d<br />

Klöcker Ehrenstrahl.<br />

När Farbror Henning fick höra vad som planerades,<br />

insisterade han att även hästen skulle finnas med<br />

på fotografiet. Enligt rådande tidsanda och upplägget<br />

för den här typen av arrangerade fotografiska avbildningar,<br />

där mindre lantbrukare före<strong>vi</strong>gas, borde<br />

alltid en häst finnas med på bilden. Hästen var den<br />

tidens statussymbol, <strong>vi</strong>lken gjorde att man tveklöst<br />

kunde skilja en mindre lantbrukare från en vanlig<br />

torpare.<br />

Fotografen suckade och dök in under sitt svarta<br />

skynke så att endast galoscherna syntes nertill.<br />

Men han kom snart ut igen och förklarade att<br />

uppställningen framför kameran saknade<br />

balans på grund av att hästen dominerade<br />

bildfältet.<br />

Fotografen såg sig omkring,<br />

pekade på mig och befallde, att jag<br />

skulle placeras bred<strong>vi</strong>d Attilla längst<br />

fram för att hjälpa upp kompositionen.<br />

Dagbladsredaktör’n protesterade<br />

beskt och frågade om det var<br />

meningen att det skulle bli något<br />

sorts dj­a gruppfoto, men jag<br />

räddade situationen.<br />

JAg SA BESTÄMT IFRåN FÖR MIN<br />

DEl. Min fader ägde <strong>vi</strong>d den här<br />

tiden en lådkamera, med <strong>vi</strong>lken<br />

han brukade ta bilder av folk<br />

som i framkallat tillstånd endera<br />

saknade ben eller huvuden, så<br />

jag sa, att när det nu för en gångs<br />

skull var en riktig fotograf med i<br />

projektet, så <strong>vi</strong>lle jag stå bred<strong>vi</strong>d och<br />

inte framför fotografen, när bilden togs. Det skulle<br />

för mig vara en mycket större ära än att sitta benlös i<br />

gräset bred<strong>vi</strong>d Attilla.<br />

Patron sa, att för hans del var det skit samma och<br />

sedan fick det bli som jag önskade.<br />

Men när bilden och reportaget kom i Dagbla’t två<br />

dar senare kände jag mig lurad. Jag upptäckte, att<br />

jag helt enkelt inte fanns med på bilden. Jag höll upp<br />

tidningssidan mot solen och tittade på bilden från<br />

baksidan genom papperet, för jag tänkte, att om jag<br />

vände mina ögon åt samma håll som Farbror Henning,<br />

Attilla och hästen hade haft, när bilden togs, så<br />

skulle jag kanske få se mig själv stå bred<strong>vi</strong>d fotografen<br />

under skynket.<br />

I finalen slet dom av allt<br />

dom hade på sig och publiken tjöt<br />

och applåderade och skrek i högan sky.<br />

Men icke! Jag var inte med på fotot från det hållet<br />

heller. Kusin Holger som just då hade kommit cyklande<br />

från Bodafors, fnös ljudligt och suckade och<br />

sa, att jag utan t<strong>vi</strong>vel var den mest korkade person<br />

Småland haft att dras med ända sen Urakajpa inte<br />

klarade av att räkna sina stenyxor.<br />

Det var hårt sagt, men jag fick upprättelse. Det<br />

besannades ännu en gång, det bibelord ur Matteusevangeliet<br />

som förkunnar: (Matt. 3:8.)<br />

”Saliga äro de enfaldiga, ty de skola få tillträde till<br />

Härligheten.”<br />

TVå DAR SENARE kOM PATRON TIllBAkA till Farbror<br />

Henning i sin automobil med kusken som chaufför<br />

och frågade om han kunde få ta<br />

mig med till Värnamo marknad.<br />

Farbror Henning kliade sig i<br />

nacken, eftersom han inte<br />

begrep vad det skulle vara<br />

bra för, men han tänkte<br />

samtidigt, att han inte<br />

heller någonsin skulle få<br />

veta anledningen, om han<br />

inte lät mig åka. Så han svarade,<br />

att det gick för sig.<br />

Patron och jag susade<br />

iväg till Värnamo med kusken<br />

som privatchaufför. Vi<br />

stallade upp automobilen hos<br />

Grosshandlar’n nere <strong>vi</strong>d Järnbanestationen<br />

och kusken fick en<br />

tvåkrona till mat och uppehälle<br />

och sedan gick Patron och jag och<br />

besåg marknaden.<br />

Vi gick från stånd till stånd. Vi tuggade<br />

i oss marmelad, rökt ål och brända mandlar.<br />

Patron drack pilsner av Skrufbolagets berömda klass<br />

II och jag fick läskeblask. Sedan tog <strong>vi</strong> en ny runda<br />

och Patron köpte sig en joddlarhatt och jag fick köpa<br />

ett ärtrör med ammunition på svarta börsen. Det var<br />

ju förbjudet att blåsa ärtor på marknadsdagarna,<br />

men det struntade <strong>vi</strong> i. Patron blåste fler ärtor än jag<br />

och träffade en tant i nacken, men jag fick skulden.<br />

Sedan spelade <strong>vi</strong> på chokladhjul och roulett och<br />

Patron vann en stor tygapa, som <strong>vi</strong> vände tillbaka till<br />

automobilen med och satte bakom ratten. Samtidigt<br />

passade <strong>vi</strong> på att äta småländska kroppkakor med<br />

fett fläsk. Patron drack pilsner och svepte två nubbar<br />

till fläsket och jag fick dricka så mycket läskeblask<br />

som jag kunde tanka i mig.<br />

TExT JAN-ERIc kARlSTRÖM<br />

TEcKNINGAR cHRISTER SÖÖDER<br />

NÄR kVÄllEN kOM gIck VI OcH Såg dagens sista föreställning<br />

på nöjesfältet. Showen var barnförbjuden,<br />

men Patron förhandlade med teaterdirektören och<br />

bjöd honom på konjak och sedan blev <strong>vi</strong> insläppta.<br />

Showen bestod av fyra tjocka tanter som gjorde upp<br />

om Europamästerskapet i gyttjebrottning. Dom slogs<br />

i omgångar två och två och sedan blev det final och<br />

då slet dom av varandra allt dom hade på sig och<br />

folket i publiken – de flesta var lite påtända – tjöt<br />

och tjoade och applåderade och skrek i högan sky,<br />

alla hade roligt och sen blev det slagsmål och då kom<br />

polisen.<br />

Efteråt blev Patron och jag inbjudna till Teaterdirektören.<br />

Herrarna drack punsch och rökte cigarr<br />

och spelade tjugoett och tanterna tog mig med till ett<br />

annat tält där de hade värmt vatten i en bykgryta,<br />

som dom sedan tappade över i en brandspruta och<br />

använde för att spola varandra rena från gyttjan. Jag<br />

fick hålla i slangen och spruta på dom, allteftersom<br />

dom pekade än här än där och ömsom gallhojtade<br />

och ömsom skrattade och stänkte vatten på varandra.<br />

SEDAN VAR DET SlUT OcH VI åkTE HEM. Kusken<br />

körde och jag sov i baksätet med apan som huvudkudde.<br />

När <strong>vi</strong> kom till Skrantamålen satt både<br />

Farbror Henning och Hushållerskan uppe och var<br />

ängsliga och väntade på oss. Jag kom snart i säng<br />

och dåsade genast till medan Hushållerskan kokade<br />

kaffe och Farbror Henning blandade kaffeknorr åt<br />

sig och Patron. När dom knackade med koppen i<br />

bordet, som man alltid gör, när man dricker kaffeknorr<br />

vaknade jag till liv och sedan låg jag blickstilla<br />

och lyssnade.<br />

Patron var lite på snusen och talade förtroligt:<br />

”Ja, Karlsson undrar väl varför jag <strong>vi</strong>lle ta med<br />

mig den lille pojken till marknaden”.<br />

”Jo se, herr Karlsson måste förstå”, fortsatte han,<br />

”jag har det inte så lätt där hemma. Min fru Ammeli<br />

och mina döttrar har bli<strong>vi</strong>t så kultiverade och litterära<br />

och belevade att dom inte vet hur man bär sig<br />

åt, när man <strong>vi</strong>ll ha roligt. Mig hunsar dom med och<br />

säger att jag är dum och enfaldig.<br />

Så när jag då fick se den lille pojken, som prompt<br />

<strong>vi</strong>lle stå bred<strong>vi</strong>d Fotografen när det skulle fotograferas,<br />

så tänkte jag, att det skulle vara roligt, att en<br />

gång i livet få åka på Värnamo marknad tillsammans<br />

med en mänsklig indi<strong>vi</strong>d, som är lika korkad och<br />

intelligensfri som jag själv.”<br />

SKOG & VIRKE NR 3 · 2009 31

kontrollera att adressen är rätt. Om inte, klipp ut denna del av tidningen inklusive adresslappen<br />

och fyll i talongen här in<strong>vi</strong>d med din rätta adress och sänd till: <strong>Holmen</strong> Skog, 60188 Norrköping.<br />

Du kan också meddela ändringar per fax, 011-23 61 70 eller per e-post: info@holmenskog.com<br />

Namn _________________________________________________________________________________<br />

Adress ________________________________________________________________________________<br />

Postnr/ort _____________________________________________________________________________<br />

smått<br />

och kott<br />

Pelletsindustrin<br />

expanderar<br />

Sverige konsumerar mer än 20 procent av<br />

världens träpellets. Efterfrågan ökar nu<br />

inte bara i Sverige, utan också i Tyskland,<br />

Danmark och Storbritannien. Enligt ett<br />

nyhetsbrev från Wood Resource Quarterly<br />

driver EU:s klimatmål om 20 procent<br />

förnybar energi år 2020 på utvecklingen.<br />

I Sverige producerades 2008 1,6 miljoner<br />

ton pellets. Import stod för ytterligare<br />

300 000 ton.<br />

Satsning på klimatsmarta<br />

trähus<br />

Nästan 80 miljoner kronor satsas nu på<br />

att sprida kunskapen om modernt industriellt<br />

och klimatanpassat träbyggande.<br />

Projektet Trästad 2012 är ett samarbete<br />

mellan staten, kommuner, län, regioner<br />

och privata aktörer. Målet är att förnya<br />

tätortsbebyggelsen och <strong>vi</strong>sa på de positiva<br />

miljö­, energi­ och klimateffekter som är<br />

förknippade med att bygga hus av trä.<br />

Tolv kommuner ingår i Trästad 2012:<br />

Eslöv, Borås, Varberg, Växjö, Väster<strong>vi</strong>k,<br />

Haninge, Örebro, Falun, Karlstad, Sundsvall,<br />

Skellefteå och Lycksele.<br />

Älgen marknadsför<br />

Sverige bäst<br />

I en nyligen genomförd Sifo­undersökning<br />

framkom att älgen är en <strong>vi</strong>ktig Sverigesymbol.<br />

63 procent anser att älgen är den<br />

symbol eller djur som bäst marknadsför<br />

Sverige. Dalahästen ansåg bara 31 procent<br />

var bäst och vargen fick endast två<br />

procent av rösterna.<br />

Foto: Sven Magnusson<br />

Den felande länken<br />

Det finns nära kopplingar mellan <strong>Holmen</strong> och Finspångs<br />

styckebruk. Båda ägdes på 1600­talet av Louis De Geer,<br />

han som brukar benämnas den svenska industrins fader.<br />

Så det var ganska naturligt att årets upplaga av det<br />

traditionella bygdespel som varje år uppförs <strong>vi</strong>d Gruv­<br />

stugan i Hällestad hade <strong>Holmen</strong>s 400­årsjubileum och<br />

valloninvandringen som tema.<br />

Nybildad akademi<br />

<strong>vi</strong>ll öka intresset<br />

för <strong>vi</strong>ltkött<br />

Det svenska <strong>vi</strong>ltköttet ska uppmärksammas<br />

mer och konsumtionen öka.<br />

Det hoppas den nybildade Svenska<br />

<strong>vi</strong>ltmatakademien. Totalt ger jakten i<br />

Sverige årligen 15 miljoner kilo <strong>vi</strong>ltkött.<br />

En färsk Sifo-undersökning <strong>vi</strong>sar att<br />

59 procent av de tillfrågade gärna äter<br />

mer <strong>vi</strong>ltkött än de gör i dag. Intresset<br />

för att äta ekologiskt och klimatsmart<br />

ökar och <strong>vi</strong>ltköttet är ett livsmedel<br />

som till skillnad mot till exempel växthusodlade<br />

grönsaker kräver mycket<br />

liten energiåtgång, menar man på<br />

svenska <strong>vi</strong>ltmatakademien.<br />

Nytt läromedel<br />

om skogen<br />

Gruvstugan ligger i landets sydligaste bergslag,<br />

som på 1600­talet var väl så betydande som de<br />

längre norrut och mer kända bergslagarna.<br />

Spelet Den felande länken förmedlade både<br />

nutid och dåtid i dessa bergsbygder och framfördes<br />

med stor värme och proffsighet av Gruvspels­<br />

gruppen och Hällestad hembygdsförening.<br />

e t t f ö r d j u p n i n g S h ä f t e t i l l ” b o k e n o m S k o g e n ”<br />

Skogen och klimatet<br />

Upplevelser och växande kunskap med Skogen i Skolan! Boken om skogen<br />

Skogen i Skolan lanserar<br />

i höst ett nytt läromedel<br />

i fyra delar som har förutsättningar<br />

att bli en<br />

klassiker.<br />

– Vi är mycket stolta<br />

över att ha kunnat producera detta läromedel, säger<br />

Birgitta Wilhelmsson, som är Skogen i Skolans ordförande.<br />

Skolorna har tidigare varit hän<strong>vi</strong>sade till böcker som i de flesta<br />

fall varit föråldrade och därmed förmedlat skeva bilder av skog,<br />

skogsbruk och hur skogen används.<br />

De första delarna; Boken om skogen och Skogen och klimatet<br />

finns nu att beställa <strong>vi</strong>a www.skogeniskolan.se. Kring årsskiftet<br />

kommer ytterligare två delar; Skogen och produkterna och<br />

Skogen i samhället.<br />

Jakten – en del av skogarnas skötsel<br />

Skogen i Skolan<br />

Foto: Lars Klingström<br />

e n l ä r o B o k o m s k o g e n u t g i v e n a v s k o g e n i s k o l a n<br />

Älgjakten startade den 7 september i norra Sverige. I södra Sverige<br />

drar älgjakten igång den 12 oktober. Jakten på älg är den jakt som<br />

anses ha störst jaktvärde av alla. Landets cirka 300 000 jägare ägnar<br />

vardera drygt nio dagar per år till att jaga älg. Förra året fälldes<br />

83 500 älgar.<br />

Jakten i <strong>Holmen</strong> Skog är en del av markens avkastning och av<br />

skogarnas skötsel. Viltstammar i balans med vad naturen och den<br />

växande skogen tål, är huvudmålet för jakten på <strong>Holmen</strong>s marker.<br />

Läs mer om jakt på: www.holmenskog.com

logo

products

Resources

Company

Terms of service
Privacy policy
Cookie policy
Cookie settings
Imprint
Change language
Made with love in Switzerland
© 2024 Yumpu.com all rights reserved

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!