Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
LÖSNUMMERPRIS: 40 KR<br />
evangelisk-luthersk missionstidning nummer 12 2007
foto: richard sweet<br />
<strong>Gud</strong> vare tack<br />
för hans<br />
obeskrivligt<br />
rika gåva.<br />
2 kor. 9:15<br />
Innehåll<br />
3 FÖRSTA SÖNDAGEN I ADVENT OVE BENGTSSON<br />
4 I FOKUS REBECKA ENGSTRÖM<br />
5 ANDRA SÖNDAGEN I ADVENT DAN SARKAR<br />
6 PÅ NYTT BERÄTTELSE AV REBECKA ENGSTRÖM<br />
8 AKTUELLT • FÖRTRYCK OCH FÖRVÄNTAN<br />
9 TREDJE SÖNDAGEN I ADVENT DAN SARKAR<br />
10 MÅNADENS FÖRKLARING OM MARIA DANIEL BRANDT<br />
11 VILKEN MÄKTIG GUD VI HAR INTERVJU FRÅN JAPAN<br />
14 FJÄRDE SÖNDAGEN I ADVENT OLA JOHANSSON<br />
15 MARIAS LOVSÅNG<br />
16 MESSIAS, DEN UTLOVADE KONUNGEN BÖRJE SVENSSON<br />
20 I MÖTET MED IRENAEUS LARS-ÅKE NILSSON<br />
21 SÅ ÄLSKADE GUD HANS HALLEBO<br />
22 AKTUELLT • VID DEN TIDEN<br />
23 JESU KRISTI SLÄKTTAVLA<br />
24 JULDAGEN JAN-ULRIK SMETANA<br />
25 SIMEON, EN SOM VÄNTAT<br />
26 JULKRYSS, JULGOTT OCH EN JULLEK<br />
28 ANNANDAG JUL OLA JOHANSSON<br />
29 TILLVÄXT UNDER FÖRFÖLJELSE JOHAN CANDELIN<br />
30 VAR DET BARA EN DRÖM? HANS HALLEBO<br />
31 VILKEN MÄKTIG GUD VI HAR INTERVJU MED INVANDRARE<br />
34 SÖNDAGEN EFTER JUL JAN ERIKSSON<br />
35 HERDARNA MATTS-EDVIN KLEMETS<br />
36 GLIMTAR FRÅN ELMS MISSIONSLÄNDER<br />
39 JAG JAGAR MOT MÅLET ATO AWGICHEW ENDALE<br />
40 NYÅRSDAGEN JAN ERIKSSON<br />
41 CD OCH BOK-TIPS<br />
42 TRETTONDEDAG JUL JAN-ULRIK SMETANA<br />
43 AKTUELLT • DE FÖLJDE STJÄRNAN<br />
44 TRE VISE MÄN PER-OLOF SJÖGREN<br />
45 BÖN<br />
46 INFO FRÅN TILL LIV<br />
47 ANNONSER & INFO<br />
48 TIDEN ÄR INNE HANS HALLEBO<br />
Redaktörstankar<br />
En nyhet till oss<br />
HIMMELSKE FADER, när <strong>vi</strong> ännu en gång förbereder julen, hjälp<br />
oss att i våra upptagna liv hitta tid för stillhet, eftertanke<br />
och bön, så att <strong>vi</strong> stannar upp inför din kärleks under och låter<br />
berättelsen om Frälsarens födelse tränga in i våra hjärtan<br />
och sinnen. Låt vår glädje fördjupas, vår tillbedjan bli<br />
mer sann och våra liv allt mer präglas av att du sände din<br />
Son, Jesus Kristus, vår Herre, för att rädda oss.<br />
DU HÅLLER NU EN ALLDELES NY TIDNING I DIN HAND. Det är <strong>Till</strong> <strong>Liv</strong>, en kristen<br />
månadstidning som funnits i drygt tio år och som man kan prenumerera på. I<br />
år ersätter den också den jultidning som ELM i många år gett ut under namnet<br />
Fridsbudskapet.<br />
En äldre betydelse av ordet ”tidning” är ”underrättelse” eller ”nyhet”. Ta<br />
emot denna tidning som en nyhet om varför <strong>vi</strong> firar jul, om varför <strong>Gud</strong> blev<br />
människa och om vad det får för konsekvenser för alla människor.<br />
Läs utan förutfattade meningar om vad kristen tro är,<br />
som om du inte hört det förut. Våga tänka att <strong>Gud</strong> finns –<br />
gör han det, så gör han det oavsett om <strong>vi</strong> tror det eller inte.<br />
Finns han inte – då är det meningslöst att göra en tidning<br />
om detta, då är denna nyhet inget värd.<br />
Nyheten är: Jesus Kristus, <strong>Gud</strong>s Son föddes som<br />
människa in i vår historia för att rädda hela mänskligheten,<br />
ja, hela sin skapelse. Varje gång <strong>vi</strong> skriver ett<br />
årtal påminns <strong>vi</strong> egentligen om detta, ja, om julen – stora<br />
delar av världen daterar ju tiden efter Jesu Kristi födelse. Varje<br />
år firar många människor jul, på något sätt.<br />
Denna nyhet proklamerades direkt när de första människorna vänt sig från<br />
sin Skapare. <strong>Gud</strong> hade en räddningsplan färdig: en Son, ett folk och rik välsignelse.<br />
På ett särskilt sätt utvalde <strong>Gud</strong> ett eget folk, Israel. Men <strong>vi</strong> läser i Gamla<br />
testamentet att de ofta valde bort <strong>Gud</strong>, till sin egen olycka. Samtidigt längtade<br />
de efter den befriare, den Messias som <strong>Gud</strong> lovat dem. Och en dag kom <strong>Gud</strong> till<br />
sitt folk – var det den Messias man väntat på? Några tog emot honom, andra<br />
inte. Men de som tog emot honom tackade <strong>Gud</strong> för att han hållit sina löften, för<br />
att han kommit med frid till en sargad mänsklighet.<br />
Nyheten till dig i dag är: Du kan få frid. Du kan få frid i ditt trasiga inre. Du<br />
kan få frid i relationen med andra människor. Du kan få frid med <strong>Gud</strong>, din Skapare,<br />
och med honom som från början utvalt även dig till att höra till hans folk.<br />
Många människor har genom alla tider kommit till tro på denne Jesus Kristus,<br />
levt med och för honom och till och med fått offra sina liv för denna tro.<br />
Kan någon <strong>vi</strong>lja dö för det som bara är ett påhitt, en verklighetsflykt, religiösa<br />
funderingar?<br />
<strong>Gud</strong> finns inte långt borta från någon enda av oss – han är mitt ibland oss.<br />
Ta emot honom, fira en jul med Jesus! Bjud in honom i ditt liv.<br />
UR BÖNBOKENTRADITION OCH LIV (bearb.)<br />
EVA ANDERSSON, redaktör<br />
till.liv.red@telia.com<br />
2 TILL LIV 12#2007
Ord till liv • Första söndagen i Advent<br />
Konungen kommer!<br />
Se, din konung kommer till dig, ödmjuk … ur matt. 21:1–9<br />
DEN DANSKE PRÄSTEN skulle påbörja förberedelsen av ett nytt kyrkoårs<br />
evangelietexter. Visst hade han predikat över dem tidigare,<br />
men nu kände han det omöjligt. En natt drömde han att han<br />
såg en allé med 52 avlövade, tillsynes döda träd. Här är<br />
mina 52 predikningar, tänkte prästen. Inget liv! Men<br />
plötsligt ser han en man komma ridande. Han stannar<br />
<strong>vi</strong>d varje träd och räcker ut sin hand. I ett nu växer ett<br />
rikt lövverk fram – doftande av friskhet. <strong>Vilken</strong> förändring<br />
för prästen, som förstod att ryttaren var Jesus!<br />
Han hade fått svar på frågan: Varifrån skall min hjälp<br />
komma? (Ps. 121.)<br />
SE, DIN KONUNG KOMMER TILL DIG – bildligt talat ridande in<br />
bland bibelorden för att ge liv.<br />
Se! Det klingar en glädjefylld appell i det lilla ordet. Pass på!<br />
Nu öppnas rättfärdighetens portar på <strong>vi</strong>d gavel. En ljuvlig doft av<br />
salighet strömmar mot dig. Jesus kommer i ett himmelskt ljussken likt det Paulus<br />
fick uppleva på väg till Damaskus. Han kommer med din frälsning och <strong>vi</strong>sar<br />
upp sitt segerbyte (Jes. 62:11).<br />
Han kommer utan att du har kallat på honom. Fri<strong>vi</strong>lligt. Du har inte stigit<br />
upp till himlen för att kalla ner honom. Du har inte förtjänat att han kommer<br />
eller frågat om han <strong>vi</strong>lle komma. Ändå står han nu och räcker ut sin hand mot<br />
dig, en ovärdig syndare, och säger: Här är jag, här är jag (Jes. 65:1). Han kommer<br />
därför att han älskar dig och <strong>vi</strong>ll rädda dig. Han kräver ingenting annat än<br />
att du låter honom ta alla dina synder från dig och låter dig bli frälst av nåd. Ja,<br />
han kommer bara för att tjäna dig och göra dig gott. Han kommer inte för sin<br />
egen skull, utan för din. Han kommer för att ge allt sitt eget till dig, som din vän<br />
och broder. Han kommer ödmjuk – inte med åska och blixt som på berget Sinai<br />
<strong>vi</strong>d lagens utgivande. Han kommer stilla och milt – hotar inte, straffar inte. Han<br />
hämnas inte synderna och överträdelserna. Han kommer för att hjälpa, frälsa<br />
och ge frid, den store fridskonungen. Och Jesus har tid att lyssna. Han har inte<br />
bråttom som <strong>vi</strong>. Jesus jäktar aldrig.<br />
NU ÄR HAN HÄR för att ta sig an din sak. Vilket underbart uttryck! Ta sig an. Liksom<br />
en herde tar sig an sin hjord när han är bland sina får, som varit skingrade,<br />
så skall också jag ta mig an mina får, säger Herren (Hes. 34:12). Då är han samtidigt<br />
din försvarare, som för din talan inför din himmelske Far. <strong>Gud</strong>s församling<br />
kan verkligen jubla av fröjd över Jesus.<br />
BÖN: Tack, du vår himmelske konung, för att du kommer och tar dig an oss!<br />
OVE BENGTSSON<br />
Predikant, Örkelljunga<br />
illustration: renée göth<br />
TILL LIV 12#2007 3
I fokus<br />
Undergång, flykt och hopp<br />
DET HAR VARIT ETT ÅR AV DOMEDAGSPROFETIOR. I media har<br />
framtidsbilderna duggat tätt av en värld med svåra oväder,<br />
missväxt, flyktingströmmar och krig som följd av omfattande<br />
klimatförändringar. Den värld <strong>vi</strong> lever i kommer inte att bestå.<br />
Undergångstemat har analyserats från olika <strong>vi</strong>nklar, och i en<br />
serie kallad ”Apokalyps nu” i Dagens Nyheter skriver Aase<br />
Berg (15/7): ”Apokalypsen är det bortträngdas återkomst. Det<br />
finns bara en utväg, och det är att dra fram fasan i ljuset innan<br />
den anfaller på eget bevåg. Som Houellebecq skriver: ’Sök dig<br />
ända ner till botten av bristen på kärlek’, det <strong>vi</strong>ll säga till den<br />
ensamhet som varken ger kickar, bekräftelse eller <strong>vi</strong>nning. Där<br />
finns utvägen ur vårt överhängande inferno.”<br />
Sanningen framhålls som strategi: <strong>vi</strong> måste se med öppna<br />
ögon hur världen och <strong>vi</strong> själva är beskaffade. Aase Berg lyfter<br />
fram denna utväg i kontrast till allt det som <strong>vi</strong> så ofta använder<br />
för att döva oss och för att fly bort – hysterisk konsumtion,<br />
ständigt behov av action, dyra prylar och exotiska resor. Det är<br />
bara symptom, skriver hon: ”Själva sjukdomen är ett djupare<br />
helvete: skräcken för tomhet och tristess, det <strong>vi</strong>ll säga skräcken<br />
för den existentiella ensamheten.”<br />
I jultider är det lätt att ge Aase Berg rätt. Konsumtionshysterin<br />
slår ständigt nya rekord. Vad är det som <strong>vi</strong> så krampaktigt<br />
försöker dölja? Ensamheten, ledan, tristessen. Men vem kan å<br />
andra sidan orka leva med det som hon ger som alternativ? Att<br />
se misären med öppna ögon, att orka inse tomheten och övergivenheten,<br />
att <strong>vi</strong> var och en står oss själva närmast, att kärlek<br />
och omtanke är undantag. Nog har hon rätt i många stycken,<br />
och inget av det blir mindre sant för att <strong>vi</strong> försöker förneka det.<br />
Men kan <strong>vi</strong> något annat?<br />
<strong>Till</strong> denna fört<strong>vi</strong>vlade värld låter <strong>Gud</strong> sig födas som ett barn.<br />
Han <strong>vi</strong>sar oss en annan utväg. Vi är inte ensamma, inte övergivna.<br />
Vi är så högt älskade att den helige <strong>Gud</strong>en tar gestalt som<br />
ett svagt, utsatt, sårbart litet människobarn för att kunna rädda<br />
oss. Förföljd och med Herodes dödsdom hängande över sig redan<br />
kort efter födseln. Han ger oss hopp, en möjlighet som låter<br />
oss se sanningen om världen och oss själva, men som inte<br />
stannar där i det fasansfulla, utan <strong>vi</strong>sar på en utväg av nåd, kärlek,<br />
förlåtelse – och en e<strong>vi</strong>ghet tillsammans med honom.<br />
Han <strong>vi</strong>sar oss också på en väg för att sprida hoppet <strong>vi</strong>dare,<br />
att våga <strong>vi</strong>ttna genom kärlek. Att våga vara sårbar, våga överbrygga<br />
klyftor, våga svälja förtret, trakasserier och svek. Att<br />
våga älska ändå, trots allt, därför att han har älskat oss först.<br />
Och därför att det finns förlåtelse. Han har gått före och <strong>vi</strong>sat<br />
vägen, och i den trygghet som <strong>Gud</strong>s kärlek ger får <strong>vi</strong> också<br />
våga. Det hoppet behövs i världen. Gå ut och sprid det!<br />
REBECKA ENGSTRÖM<br />
Redaktionsledamot, Stockholm<br />
Dock, natt skall inte förbli där nu ångest råder. Ty ett barn blir oss fött, en son blir<br />
oss given, och på hans skuldror skall herradömet <strong>vi</strong>la, och hans namn skall vara:<br />
Underbar i råd, Väldig <strong>Gud</strong>, E<strong>vi</strong>g fader, Fridsfurste. JES. 9:1, 6<br />
4 TILL LIV 12#2007
Ord till liv • Andra söndagen i Advent<br />
<strong>Gud</strong>s rike är nära!<br />
När Johannes Döparen hade bli<strong>vi</strong>t fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade<br />
<strong>Gud</strong>s budskap och sade: ”Tiden är inne, <strong>Gud</strong>s rike är nära.” mark. 1:14–15<br />
FRAM TILL NU HAR JESUS haft en lågmäld profil sida <strong>vi</strong>d sida med Johannes. Egentligen<br />
borde han väl ha gått under jorden och legat lågt när myndigheterna fängslade Johannes<br />
för regimkritik. Men Jesus gör tvärtom: han inleder en ännu mer offentlig verksamhet.<br />
Han besöker varenda stad och by i Galileen, och för att snabbare hinna ännu mer<br />
kallar han till sig lärjungar, som han utbildar, utrustar och utsänder som<br />
apostlar – för att göra som han: förkunna, hela och befria. Från Galileen<br />
sprids ryktet både till Jerusalem och utomlands. Folk strömmar<br />
till och snart talas det inte om något annat. Det är som om Jesus<br />
inte kan skynda sig fort nog att överallt förkunna:<br />
– TIDEN ÄR INNE!<br />
När det ser som mörkast ut – när Israel lider under en över<strong>mäktig</strong><br />
ockupationsmakt, när den förste profet <strong>Gud</strong> sänt på 400 år<br />
blir fängslad – då är tiden inne för <strong>Gud</strong>s ingripande. För dem<br />
som var mitt inne i lidandet kunde det se ut som om <strong>Gud</strong> övergi<strong>vi</strong>t<br />
dem. Men efteråt blev det tydligt att när det var som mörkast var<br />
<strong>Gud</strong> som mest aktiv; när <strong>Gud</strong> kändes som mest avlägsen var han som<br />
närmast. Detta är snarare en regel än ett undantag: <strong>vi</strong> är ofta blinda för<br />
<strong>Gud</strong> (som om inte bara mörkret gör oss blinda, utan att även ljuset av hans<br />
närvaro bländar) och <strong>vi</strong> ser hans handlande som tydligast i backspegeln. Och liksom<br />
gryningen är som närmast när det är som mörkast, förkunnar Jesus:<br />
– GUDS RIKE ÄR NÄRA!<br />
<strong>Gud</strong>s rike är där <strong>Gud</strong>s <strong>vi</strong>lja sker. Så är det inte i dag. Det pågår ett universellt (hela skapelsen<br />
är inblandad) uppror mot <strong>Gud</strong>. Människans syndafall har dragit med sig död, lidande<br />
och nöd, och hela tiden sker saker mot <strong>Gud</strong>s <strong>vi</strong>lja. Men en dag ska hela universum<br />
bli <strong>Gud</strong>s rike. Allt som inte är enligt <strong>Gud</strong>s <strong>vi</strong>lja ska då utrotas. Jesu förkunnelse att<br />
<strong>Gud</strong>s rike är nära är ett fantastiskt budskap, som är bara en kort (men hur kort vet <strong>vi</strong><br />
inte) tid från sin uppfyllelse.<br />
Samtidigt är Han själv <strong>Gud</strong>s rike. I honom sker <strong>Gud</strong>s <strong>vi</strong>lja helt och fullt. Men återigen:<br />
de flesta missade att den fattige snickaren från Nasaret var <strong>Gud</strong> själv. När Jesus under<strong>vi</strong>sar<br />
om hur nära <strong>Gud</strong>s rike är, säger han det sensationella: <strong>Gud</strong>s rike är inom er.<br />
I en kristen, som egentligen är delaktig i upproret mot <strong>Gud</strong>, flyttar Jesus in. <strong>Gud</strong>s rike<br />
finns nu sida <strong>vi</strong>d sida med den bortvända <strong>vi</strong>ljan. Steg för steg i en daglig kamp tar förlåtelsen<br />
makten över synden, kärleken över själ<strong>vi</strong>skheten, ödmjukheten över högmodet …<br />
Många slag förloras, men den som håller sig nära Jesus får hela tiden ny påfyllning av<br />
himmelrikets krafter. Och på den yttersta dagen, när också i henne allt som inte är <strong>Gud</strong>s<br />
<strong>vi</strong>lja slutligen förintas, blir hon, liksom resten av skapelsen, i fullständig harmoni med<br />
<strong>Gud</strong>, med universum och med hur hon var tänkt att vara: då är allt <strong>Gud</strong>s rike.<br />
BÖN: Kom nära med <strong>Gud</strong>s rike nu, Jesus!<br />
DAN SARKAR<br />
Komminister, Broby<br />
TILL LIV 12#2007 5<br />
illustration: renée göth
På nytt<br />
Maria gick längs gatan på väg mot musikskolan. Det var dags för<br />
pianolektion igen. Uppför trappan och sen vänta i fåtöljen medan<br />
eleven innan spelade klart sina sista minuter av lektionen.<br />
”Hej, Maria, välkommen in”, sa Lars när han öppnade dörren<br />
och släppte ut Anders, som var klar för dagen.<br />
Maria tog av sig jackan och satte sig <strong>vi</strong>d pianot. Det kändes<br />
ganska bra i dag, hon hade övat lite mer än vanligt och tyckte<br />
att stycket som hon hade i läxa satt ganska bra. Hon började<br />
spela upp stycket för Lars, kom av sig lite grand på andra reprisen,<br />
men hon var ändå ganska nöjd.<br />
”Bra”, tyckte Lars, ”men kan du ta det igen, också försöker<br />
du få det lite svängigare. Prova att göra såhär i basen istället.”<br />
Lars spelade en bit för att <strong>vi</strong>sa hur han menade.<br />
Maria försökte igen, men det <strong>vi</strong>lle sig inte riktigt. Det lät inte<br />
så som det gjorde när Lars spelade. Hon fick öva ett tag, först<br />
bara basen för sig själv, och efter ett tag satt det ganska bra.<br />
Men så fort hon lade till högerhanden så gick det isär, det gick<br />
inte att få ihop. ”Du kan väl ta och öva på det här stycket till<br />
nästa vecka igen så får du säkert ihop det. Nu tycker jag att <strong>vi</strong><br />
provar på ett annat stycke istället.”<br />
Hon släpade benen efter sig när hon kom ut på gatan igen.<br />
Dubbla läxor till nästa vecka! Och hon som brukade tycka att<br />
det vad tillräckligt jobbigt att hinna öva på ett stycke. Hon kände<br />
sig först ganska missmodig, men efter en stund började hon<br />
tänka att hon minsann skulle ta sig an utmaningen! Hon hade<br />
ju faktiskt känt, när hon satt där och övade på basgången, att<br />
det var nästan inom räckhåll. Det skulle ju vara så roligt att få<br />
det att låta så där som det lät när Lars spelade. Maria gick direkt<br />
in i finrummet och satte sig <strong>vi</strong>d pianot när hon kom hem.<br />
EN VECKA SENARE VAR HON PÅ VÄG till pianolektion igen. Hon<br />
hade övat och övat tills basgången satt i ryggmärgen, och till<br />
slut hade det gått att sätta ihop med högerhanden. Visserligen<br />
hade hon inte hunnit träna på den andra läxan så mycket, men<br />
det skulle nog lösa sig.<br />
”Vad bra, Maria, det märks verkligen att du har övat! Nu<br />
svänger det!” Lars var entusiastisk. Han <strong>vi</strong>sade nya knep som<br />
man kunde lägga till, och sen gick de <strong>vi</strong>dare med ett nytt stycke<br />
i samma stil. De sista minuterna kom han plötsligt på:<br />
”Men du hade ju ett stycke till i läxa. Ska du spela det nu kanske,<br />
så får jag höra.” Nu var Maria ganska trött efter en halvtimmes<br />
intensivt spelande, så att plötsligt byta genre och spela<br />
ett annat stycke gick inte så bra. Hon kom av sig flera gånger<br />
och kände sig stressad eftersom hon hörde att nästa elev stod<br />
och väntade utanför dörren.<br />
”Jag förstår att det är svårt att ställa om till en annan stil, och<br />
<strong>vi</strong> har ju spelat på rätt bra i dag. Jag tror att <strong>vi</strong> bryter här, så kan<br />
<strong>vi</strong> börja med det här stycket nästa gång istället.”<br />
Nu hade Maria i praktiken tre läxor att öva på: det första<br />
stycket, som hon skulle öva på med nya tillägg, det andra som<br />
hon inte hade lyckats så bra med i dag och så ett helt nytt stycke.<br />
Men nu hade hon kommit igång bra med spelningen, tyckte<br />
hon, så nu skulle hon hem och kämpa.<br />
Men när hon kom till musikskolan nästa vecka var Lars sjuk.<br />
I stället fick hon spela för en av de andra pianolärarna som<br />
ryckte in som <strong>vi</strong>karie. Hon spelade upp ett av styckena som hon<br />
hade haft i läxa, och sen fick hon krångla sig igenom ännu ett<br />
nytt stycke. Hon avskydde att spela direkt från noterna, det flöt<br />
liksom bara ihop för henne. Hon kunde inte förstå hur man<br />
kunde förvänta sig att någon skulle kunna läsa fyra stämmor<br />
6 TILL LIV 12#2007
samtidigt och sen få fingrarna på rätt toner. Det gick bara inte!<br />
När hon kom hem var hon på dåligt humör. Hon var inte alls<br />
sugen på att spela. Veckan gick, och hon kände flera gånger att<br />
hon borde sätta sig <strong>vi</strong>d pianot och öva. Men hon orkade bara<br />
inte ta itu med det. Tisdagens pianolektion närmade sig. På<br />
måndagskvällen satte hon sig <strong>vi</strong>d pianot för första gången sedan<br />
förra veckans lektion. Hon tänkte att hon i alla fall kunde<br />
ta och repetera de styckena som hon hade kunnat tidigare. Hon<br />
klinkade lite håglöst på pianot. Det <strong>vi</strong>lle sig inte alls, och efter<br />
en stund gav hon upp.<br />
På natten sov hon dåligt. Hon <strong>vi</strong>lle inte alls gå till pianolektionen<br />
nästa dag. Efter skolan dröjde hon sig kvar – övervägde<br />
möjligheten att ringa musikskolan och säga att hon var sjuk.<br />
Men nej, det kunde hon ju inte. Så hon gick dit, några minuter<br />
försenad.<br />
Dörren in till övningsrummet stod redan öppen, och Lars<br />
väntade på henne.<br />
”Hej, Maria, kul att se dig igen. Jag är ledsen att jag inte kunde<br />
komma förra veckan, men jag låg hemma i influensa i flera<br />
dagar. Hoppas att det gick bra att spela för Kristina istället. Nu<br />
sätter <strong>vi</strong> igång, tycker jag, så att <strong>vi</strong> hinner spela mycket i dag.<br />
Välj själv vad du <strong>vi</strong>ll börja med!”<br />
Maria satte sig och började på ett av styckena. Hon kom<br />
snart av sig. Provade med ett av de andra istället, men det gick<br />
inte mycket bättre.<br />
”Men hur är det, Maria, det verkar inte gå så bra i dag?”<br />
Nu fick hon ju erkänna att hon inte hade övat alls i veckan.<br />
Kraven kändes så stora! Det hade ju varit roligt att öva och förbättra<br />
sin spelning så länge det kändes som att målet var inom<br />
räckhåll. Men sen hade den ena läxan lagts på den andra tills<br />
det kändes som ett berg som hon inte kunde komma över.<br />
”Jag klarar inte det här”, sa hon till Lars.<br />
Lars satt tyst och tittade på henne en stund. Sen sa han:<br />
”Vet du vad, Maria? Jag tycker att <strong>vi</strong> stryker ett streck över<br />
alla de gamla läxorna och börjar på nytt istället.”<br />
Stryka ett streck över det gamla? Det var som en sten som föll<br />
från Marias rygg. Plötsligt var det roligt att spela igen, befriad<br />
från det som hade tyngt henne. Tänk <strong>vi</strong>lken skillnad det blev!<br />
Hon och Lars började spela på något nytt, och det var längesedan<br />
hon hade haft så kul.<br />
IBLAND TRASSLAR LIVET TILL SIG, och <strong>vi</strong> beter oss inte som <strong>vi</strong><br />
skulle önska. Vi vet att <strong>vi</strong> borde ta tag i trasslet och ordna upp<br />
det, för ofta drabbar vårt beteende även andra än oss själva.<br />
Men många gånger räcker krafterna inte till, och våra halvhjärtade<br />
försök leder bara till ännu värre trassel.<br />
Att inte kunna sin spelläxa är ingen synd, men <strong>vi</strong> kan få använda<br />
berättelsen om Maria och pianospelningen som en bild<br />
för den förlåtelse <strong>Gud</strong> ger oss för det som går snett i våra liv. Det<br />
är <strong>Gud</strong>s stora gåva till oss att han, för Jesus skull, kan stryka ett<br />
streck över det som varit och befria oss från vår synd och skuld.<br />
Så får <strong>vi</strong> gå <strong>vi</strong>dare i kampen för <strong>Gud</strong>s rike utan att behöva släpa<br />
med oss det gamla.<br />
Tänk inte på vad som förr har varit, bry er inte om vad fordom<br />
har skett. Se, jag <strong>vi</strong>ll göra något nytt … Jag utplånar dina överträdelser<br />
såsom ett moln och dina synder såsom en sky.<br />
jes. 43:18–19, 44:22.<br />
REBECKA ENGSTRÖM<br />
Amatörmusiker, Stockholm<br />
TILL LIV 12#2007 7<br />
foton: isak engström<br />
Tänk inte på<br />
vad som förr har<br />
varit, bry er inte<br />
om vad fordom<br />
har skett.<br />
Se, jag <strong>vi</strong>ll göra<br />
något nytt …<br />
jes. 43:18–19
foto: eva serna<br />
Förtryck<br />
och<br />
förväntan<br />
Vad hade hänt i Palestina <strong>vi</strong>d tiden för Jesu födelse och<br />
<strong>vi</strong>lka förväntningar levde judarna i? Vad kännetecknar<br />
den tid och den historia som Jesus själv är en del av?<br />
ALEXANDER DEN STORES RIKE, som omfattat länderna från Makedonien bort till<br />
Indien samt Palestina och Egypten, splittrades efter hans död år 323 f. Kr. i<br />
flera riken. Av dessa gör både Egypten och Syrien anspråk på Palestina.<br />
Landet hotas ständigt av furstar som inte tolererar ett folk som anser att<br />
dyrkan av alla andra gudar är ett avfall från den ende <strong>Gud</strong>en.<br />
När Syrien år 198 tar makten över landet görs försök att införa grekisk<br />
kultur. Kulmen nås år 167 när Antiochus IV Epifanes angriper judisk religion<br />
och kultur genom att förbjuda judarna att leva efter Mose lag. Han<br />
plundrar templet och vanhelgar det genom att sätta upp avgudabilder och på<br />
brännoffersaltaret resa en staty av den grekiske guden Zevs.<br />
DÅ STARTAR DEN JUDISKE LEDAREN MATTATIAS och hans söner mackabéernas blodiga<br />
frihetskamp som leder till att tempelplatsen renas och ett nytt altare byggs<br />
år 164. <strong>Till</strong> minne av detta firas framöver chanukka, tempelin<strong>vi</strong>gningens<br />
högtid (Joh. 10:22).<br />
Nu börjar en tid av självständighet som samtidigt präglas av inre motsättningar.<br />
Man väntar på ”profeten” som ska vara en andlig ledare för folket,<br />
men samtidigt på den som ska föra judafolket till seger mot alla dess fiender<br />
och så upprätta <strong>Gud</strong>s rike på jorden.<br />
ÅR 63 F. KR. TAR ROMARNA GENOM GENERALEN POMPEJUS makten i landet. De skapar<br />
goda kommunikationer, välfungerande rättsväsen och fred inom världsväldets<br />
gränser. Palestina är dock ett oroligt område där man gång på gång<br />
misslyckas med att hantera situationen. Följden blir våldsamma övergrepp.<br />
Judarna lider svårt under förnedring och förtryck, och längtan efter ett<br />
gudomligt ingripande genom Messias växer sig allt starkare. Samtidigt finns<br />
det en ständig misstänksamhet hos både den politiska och den religiösa ledningen<br />
mot personer som träder fram och gör anspråk på att vara <strong>Gud</strong>s utsände.<br />
Vem är han?<br />
Vem är han, som förbarmar sig,<br />
som läker de slagnas sår,<br />
som böjer sig ner, som har tid med mig<br />
när ingen annan förstår?<br />
Vem är han, som går vägen fram<br />
när alla andra har gått förbi,<br />
som lyfter mig upp ur synd och skam,<br />
förlåter och gör mig fri?<br />
Vem är han, barmhärtig och god,<br />
som har mig så hjärtligt kär?<br />
Jag ser kring hans panna törnen och blod.<br />
Då förstår jag vem han är.<br />
Ur Någon frågar efter dig, av Hans Hallebo.<br />
NÄR JOHANNES DÖPAREN SATT I FÄNGELSET SKICKADE HAN TVÅ AV SINA LÄRJUNGAR ATT FRÅGA JESUS:<br />
Är du den som skulle komma, eller skall <strong>vi</strong> vänta på någon annan? Jesus svarade: Gå<br />
och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: Blinda ser, lama går, spetälska blir<br />
rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap. Och salig är<br />
den som inte tar anstöt av mig. LUK. 7:18–23<br />
8 TILL LIV 12#2007
Ord till liv • Tredje söndagen i Advent<br />
Den kärve Johannes Döparen<br />
När folk kom ut i stora skaror för att döpas av Johannes Döparen sade han till dem:<br />
Huggormsyngel! ur luk. 3:1–15.<br />
VEM TAR EGENTLIGEN den folkilskne gräshoppsätande Johannes Döparen till sitt hjärta?<br />
Förvånande nog många:<br />
DE LÄNGTANDE. Israel var ockuperat av romarna sen 90 år tillbaka, och Döparens blotta<br />
närvaro blåste liv i hoppet för dem som längtade efter <strong>Gud</strong>s ingripande. Nu kom Johannes,<br />
vars namn betyder ”Herren är nådig”, den förste profeten <strong>Gud</strong> sänt på 400 år, för att<br />
bereda väg för Herren. Och de som längtade drog i stora skaror ut till honom för att döpas,<br />
lyssna och ändra livsstil. Längtar du efter mer av <strong>Gud</strong> i ditt liv? Besök Johannes Döparen!<br />
DE SOM FÖRLORAT. Johannes Döparens förkunnelse väckte ett hopp hos änkorna, de föräldralösa,<br />
invandrarna och de fattiga, alltså de som förlorat livskamrat, föräldrar,<br />
land eller ekonomisk trygghet. Han som heter ”Herren är nådig” gav dem hopp<br />
om upprättelse, förbarmande, rätt<strong>vi</strong>sa och trygghet. Hans namn är fortfarande<br />
en borgen för <strong>Gud</strong>s omsorg om dig som har förlorat något älskat i ditt liv,<br />
eftersom <strong>Gud</strong> vet hur du har det: han har ju själv förlorat sin ende Son.<br />
DE CHANSLÖSA. Johannes gav dem som levde bortvända från <strong>Gud</strong> en ny<br />
chans: om de vände sitt liv mot <strong>Gud</strong> och sina medmänniskor, var Herren nådig<br />
mot dem. Det skulle synas i deras liv att de levde i <strong>Gud</strong>s förlåtelse – annars<br />
förblev de ”huggormsyngel”. Soldater och landsförrädare fick<br />
an<strong>vi</strong>sningar för ett rättfärdigt liv. Och vanliga normalinkomsttagare<br />
fick uppmaningen att dela med sig av mat och kläder, ända<br />
upp till femtio procent av vad de ägde.<br />
Kanske starkare än någon annan profet drev Johannes <strong>Gud</strong>s<br />
o<strong>vi</strong>llkorliga krav att älska medmänniskan. Är det därför <strong>vi</strong> har<br />
så svårt att ta honom till våra hjärtan: när det drivs fullt ut blir<br />
kravet att älska så hårt, så svårt, så omöjligt. Vem har en chans om kravet är<br />
så stort? Var tar nåden vägen när kärleken blir ett krav?<br />
JESUS KRISTUS. Han lyfte fram Johannes som den störste av k<strong>vi</strong>nna född. Överallt där Jesus<br />
såg människor som tagit Johannes till sitt hjärta, såg han människor som han kände<br />
igen något av sin egen livsinriktning hos: vända mot <strong>Gud</strong> och sina medmänniskor. Och i<br />
Honom såg de den <strong>Gud</strong> som uppfyller det o<strong>vi</strong>llkorliga kravet och tillgodoräknar oss det.<br />
Kristendom är nämligen inte att älska <strong>Gud</strong> över allting och sin nästa som sig själv. Kristendom<br />
är att <strong>Gud</strong> har älskat oss o<strong>vi</strong>llkorligt och fullt ut. Herren är så nådig att Han i<br />
längtan efter dig förlorade allt, till och med sitt liv när Han valde att bli chanslös mot soldaterna<br />
på långfredagen för att dö för att frälsa dig. Hela Jesu kärleksfulla väsen och<br />
identitet är det Johannes <strong>vi</strong>ttnade om: ”Herren är nådig.”<br />
BÖN: Tack, Jesus, för att Du har tagit mig till ditt hjärta!<br />
DAN SARKAR<br />
Komminister, Broby<br />
illustration: renée göth<br />
TILL LIV 12#2007 9
Månadens förklaring<br />
Maria, Jesu mor<br />
Maria, en jungfru<br />
Redan efter människornas syndafall lovade <strong>Gud</strong> frälsning<br />
genom k<strong>vi</strong>nnans avkomma (1 Mos. 3:15). Sjuhundra år före<br />
Kristi födelse profeterar Jesaja om ett tecken: Se, jungfrun skall<br />
bli havande och föda en son (Jes. 7:14).<br />
Att Jesus föddes av en jungfru har helt avgörande betydelse<br />
för synen på Jesus. <strong>Gud</strong>s Son existerade nämligen före Marias<br />
gra<strong>vi</strong>ditet, av e<strong>vi</strong>ghet. När han blev människa krävdes en unik<br />
födelse. Skriften säger dessutom att alla människor föds med<br />
synd, men att barnet i henne har bli<strong>vi</strong>t till genom den helige<br />
Ande (Matt. 1:20).<br />
Maria, prisad salig<br />
Liksom i Gamla testamentet väljer <strong>Gud</strong> det som ser litet ut. Maria<br />
prisar <strong>Gud</strong> för att han trots sin tjänarinnas ringhet gjort stora<br />
ting med henne. Hon trodde på löftet om världens Frälsare<br />
och tog ödmjukt emot uppgiften. Kristna världen över har prisat<br />
henne salig, 1 när man läst om hur denna unga, oansenliga<br />
k<strong>vi</strong>nna från hedningarnas Galileen får den välsignade, hisnande<br />
uppgiften att bli Herrens mor! ”Se, hur <strong>Gud</strong> på ett så överväldigande<br />
sätt ärar dem som föraktas av människor” (Luther). 2<br />
Maria fick se ett barn växa upp som alltid var<br />
lydigt mot föräldrarna.<br />
Maria beskrivs som salig<br />
för att hon tror <strong>Gud</strong> på<br />
hans ord, trots att det<br />
<strong>Gud</strong> säger mänskligt<br />
sett är omöjligt – precis<br />
som i Abrahams<br />
och Saras situation<br />
(Rom. 4:18–20).<br />
Denna tilltro till Jesus<br />
uttrycker Maria<br />
också när <strong>vi</strong>net är slut<br />
<strong>vi</strong>d bröllopet i Kana.<br />
Men <strong>vi</strong> skymtar också<br />
motsatsen, när man säger<br />
att Jesus förlorat<br />
förståndet och Maria<br />
och Jesu bröder går för att<br />
ta hand om honom<br />
(Mark. 3:20–35). Sedan<br />
ser <strong>vi</strong> henne <strong>vi</strong>d<br />
Jesu kors och efter<br />
uppståndelsen i<br />
uthållig bön<br />
tillsammans<br />
med lärjungarna.<br />
foto: magnus lind<br />
Bruk och missbruk<br />
De tidiga kyrkofäderna nämner Maria bara på enstaka ställen;<br />
Justinus Martyren (d. 165) och Irenaeus (d. ca 208) kontrasterade<br />
Marias lydnad mot Evas olydnad.<br />
På 300- och 400-talet kom en svängning. Kristendomen blev<br />
statsreligion i romarriket, men gamla religioner levde kvar<br />
under ytan. Anhängarna till gudinnan Isis, som kallades ”den<br />
stora jungfrun” och ”<strong>Gud</strong>s moder”, tenderade att vända blicken<br />
mot Maria när hednareligionerna förbjöds och deras tempel<br />
förstördes <strong>vi</strong>d 300-talets slut. Efesos, som före kristnandet tillhörde<br />
gudinnan Artemis, blev tidigt associerat med Maria. 3<br />
Detta påverkade sannolikt synen på henne.<br />
Inom romersk-katolska kyrkan lär man att Maria föddes<br />
syndfri och efter livet blev upphöjd till ”drottning över allting”.<br />
4 Reformatorerna varnade för att tillskriva Maria krafter<br />
och funktioner som saknar bibelstöd. Det står t.ex. ingenstans<br />
att Maria var syndfri, utan tvärtom att alla har syndat – och<br />
själv prisar hon <strong>Gud</strong> som sin Frälsare (Luk. 1:47).<br />
Maria, en förebild<br />
Hur kan Maria vara en förebild för oss, utan att bli föremål för<br />
’kult’? Abraham, Sara, Rut, Da<strong>vi</strong>d, Johannes Döparen och ”en<br />
hel sky av <strong>vi</strong>ttnen” (Hebr. 12:1) är också förebilder. Men Bibeln<br />
uppmanar oss inte att upphöja dem, utan att följa deras tro<br />
(Hebr. 13:7, Rom. 4:12). De är <strong>vi</strong>ttnen om att <strong>Gud</strong>s Son har älskat<br />
mig och utgi<strong>vi</strong>t sig för mig.<br />
På samma sätt är Maria en förebild: hon trodde <strong>Gud</strong>s ord och<br />
ställde sig i lydnad till <strong>Gud</strong>s förfogande. Även när hon inte förstod<br />
allt, så ”bevarade och begrundade” hon i sitt hjärta det<br />
hon hörde. Detta är ett skönt exempel som kan sporra oss. Välsignelsen<br />
ligger i att <strong>vi</strong> liksom Maria begrundar och tar vara på<br />
<strong>Gud</strong>s ord.<br />
En k<strong>vi</strong>nna i folkhopen ropade en gång till Jesus: Saligt är det<br />
moderliv som har burit dig och saliga de bröst som du har diat.<br />
Men Jesus svarade att de hellre skulle säga: Saliga är de som<br />
lyssnar till <strong>Gud</strong>s ord och bevarar det (Luk. 11:27–28).<br />
DANIEL BRANDT<br />
Lärare och teol. stud, Göteborg<br />
1. ”Salig” betyder överlycklig, pri<strong>vi</strong>legierad, välsignad. Den som tagit emot<br />
världens Frälsare är rättfärdig och därmed också salig.<br />
2. Genom tron allena. Predikoantologi redigerad av doc. Kjell Ove Nilsson.<br />
Stockholm 1967, s. 71.<br />
3. Introduction to the History of Christianity. Editor Tim Dowley. Minneapolis<br />
2002, s. 141.<br />
4. Katolska kyrkans katekes. Vejbystrand 2000. Underartikel 966.<br />
10 TILL LIV 12#2007
foto: sxc<br />
ZENJI OCH SAKI NOJIMA FÖDDES ÅR 1929, och de är båda från<br />
huvudön Honshu – Zenji från utkanten av Tokyo och Saki från<br />
trakten kring Niigata, som ligger på nordsidan av ön. Båda blev<br />
kristna i tjugoårsåldern genom kontakt med missionärer i landet.<br />
De gifte sig 1956 och har två döttrar. En av dem är Kiyomi<br />
Henrysson, som bor med sin familj i Lund.<br />
När Zenji, Kiyomis pappa, blev kristen var det inte genom<br />
någon särskild upplevelse – efterhand lärde han sig mer om<br />
kristen tro, i församlingen bildades bibelstudiegrupper och på<br />
så sätt växte han in i tron. Han fick arbete som fastighetsskötare<br />
på ett nybyggt missionscenter i Yokohama (Send International).<br />
Där bodde han sedan med sin familj i ca 30 år.<br />
När missionsstationen skulle stängas 1990 fick han erbjudande<br />
om att arbeta på en engelskspråkig skola för missionärsbarn,<br />
Christian Academy, i utkanten av Tokyo. Han fortsatte<br />
där som vaktmästare, trots att han då fyllt 62 år (officiell pensionsålder),<br />
och han har just nu slutat arbeta, 78 år gammal.<br />
Saki, Kiyomis mamma, har arbetat hemma i hushållet eller i<br />
köket på missionsstationen när det behövdes. När de flyttade<br />
till Yokohama arbetade hon där i en kristen bokhandel.<br />
Ensam kristen i familjen<br />
Zenji har åtta syskon, är själv nummer fyra. Fem syskon lever i<br />
dag, men ingen av de andra är kristen.<br />
– Vi har en särskild omsorg om storbror ’nr tre’ som bor när-<br />
TILL LIV 12#2007<br />
<strong>Vilken</strong> <strong>mäktig</strong><br />
<strong>Gud</strong> <strong>vi</strong> <strong>har…</strong><br />
foto: eva andersson<br />
I utkanten av Tokyo bor<br />
Zenji och Sakij Nojima.<br />
I somras besökte<br />
de Sverige<br />
och lämnade då<br />
ett <strong>vi</strong>ttnesbörd<br />
som är en<br />
uppmuntran<br />
till oss att tro<br />
på <strong>Gud</strong>s möjligheter.<br />
mast, säger Zenji. Han var i flottan under kriget och var med<br />
om dramatiska händelser. Detta är lite av hans identitet och han<br />
har svårt för att lyssna till <strong>Gud</strong>. Vi ber för honom och är angelägna<br />
om att ha en god relation till honom – det är då också<br />
mycket lättare att berätta om evangeliet.<br />
– Jag hälsade på ’farmor’ mycket, berättar Saki. Hon var en<br />
enkel människa, diskuterade inte så mycket – hon blev kristen<br />
innan hon dog. Senare kom ’farfar’ ganska ofta till oss och då<br />
berättade jag för honom om Jesus. Han hade varit med i kriget –<br />
och där gjort något han i sitt samvete tyngdes av. Vi fick intryck<br />
av att han menade att hans synd var alltför stor – han kunde<br />
inte tro förlåtelsen. Och om det fanns en <strong>Gud</strong> <strong>vi</strong>lle han inte lasta<br />
över sin skuld på Jesus, utan själv bära straffet. Han dog på 60talet.<br />
SAKI NOJIMA HAR TRE SYSKON som alla är kristna. Hennes far var<br />
hantverkare och tillverkade penslar som användes för kalligrafi<br />
(skönskrift). Detta var tidigare ett obligatoriskt ämne i skolan<br />
och därför var efterfrågan på penslar stor. Men i samband med<br />
den amerikanska ockupationen <strong>vi</strong>d krigsslutet 1945 försvann<br />
’tvånget’, efterfrågan minskade. Den ekonomiska situationen<br />
blev då svår för familjen.<br />
Saki döptes tre månader efter det hon bli<strong>vi</strong>t kristen. När hon<br />
nu tänker efter, ser hon att hon inte förstod så mycket då, men<br />
hon ser hur <strong>Gud</strong> har handlat i hennes liv.<br />
11
foto: familjens fotoalbum<br />
Saki och Zenji med sina döttrar i början på 60-talet. En av döttrarna,<br />
Kiyomi Henrysson, bor nu med sin familj i Lund.<br />
Saki Nojimas livsfrågor – och <strong>Gud</strong>s ledning<br />
– Det började i skolan när jag var i tioårsåldern, berättar Saki.<br />
När läraren under<strong>vi</strong>sade i biologi började jag fundera mycket på<br />
var allt kom ifrån. Ett frö måste ju sås innan något kan växa –<br />
men var kom fröet ifrån? Och varifrån kom växterna och djuren?<br />
Hur hade världen kommit till? Jag <strong>vi</strong>lle veta, men jag fick<br />
inga svar. Jag hade hört om utvecklingsläran och lyssnat med<br />
största intresse. Men man tog inte upp det i skolan.<br />
Jag gick till kyrkan och lyssnade på predikan, men jag förstod<br />
inte så mycket. Och jag tappade lusten att gå till kyrkan.<br />
Samtidigt introducerade några icke-kristna vänner en man för<br />
mig – jag tänkte att det kunde vara en förevändning att lämna<br />
församlingen och tron.<br />
Den här ’äktenskapsplaneringen’ fortsatte och jag skulle träffa<br />
honom och hans familj. Men en vecka tidigare hade jag drömt<br />
något underligt. Jag fick se människor i en park. De berättade<br />
att Kristus just farit upp till himlen – och jag <strong>vi</strong>lle då gärna se honom,<br />
men kunde inte. Men jag hörde någon som kallade på mig.<br />
En röst sa att om du lever i tron <strong>vi</strong>ll jag ge dig en god man. Samtidigt<br />
såg jag ett vackert, blått tyg komma ner från himlen . Ja,<br />
detta har jag tidigare i stort sett hållit för mig själv …<br />
SAKI NOJIMA FICK SENARE HÖRA att om det är <strong>Gud</strong> som talar i en<br />
dröm får man förr eller senare en förklaring till drömmen. Någon<br />
annan berättade att färger kan ha olika betydelse: blå färg<br />
betyder att man närmar sig <strong>Gud</strong>. Två år därefter läste hon i Bibeln:<br />
Närma er <strong>Gud</strong>, så skall han närma sig er (Jak. 4:8).<br />
– En vecka efter drömmen, fortsätter Saki, åkte jag till man-<br />
Religioner i Japan<br />
DE DOMINERANDE RELIGIONERNA är<br />
shintoism och buddism; ofta praktiseras<br />
båda men <strong>vi</strong>d olika tillfällen i livet.<br />
Få japaner är djupt troende,<br />
många är helt sekulariserade.<br />
Shintoismen är den japanska nationalreligionen.<br />
Man ber för att bli<br />
välsignad, få lycka i livet och om beskydd,<br />
t.ex. mot onda andar. Högtider<br />
firas: en motsvarighet till påsk,<br />
en sommarfest samt under hösten<br />
en skördefest.<br />
12<br />
foto: eva andersson<br />
foto: familjens fotoalbum<br />
Buddismen är främst en begravningsreligion,<br />
dvs. man vänder sig till<br />
den främst när någon dör och även<br />
Saki framför församlingens grav där hennes far ligger. På gravstenen finns ett<br />
kors, <strong>vi</strong>lket är ovanligt, och det står ”Vårt medborgarskap finns i himlen”.<br />
foto: ivar van bussel<br />
nen som de föreslagit att jag kunde gifta mig med. Men jag blev<br />
så bes<strong>vi</strong>ken; när han mötte mig var han irriterad för att jag kom<br />
olämpligt. Jag fick märka hurdan han var – och jag sa nej till<br />
honom och åkte hem. <strong>Gud</strong> gav mig sen en god man i Zenji …<br />
Det finns en Skapare!<br />
– Men under <strong>vi</strong>stelsen där hos mannen skedde det en förändring<br />
hos mig: jag <strong>vi</strong>lle nu inte längre lämna församlingen och de<br />
kristna. När jag nu sagt ja till att närma mig <strong>Gud</strong> kunde jag lättare<br />
förstå predikningarna. Jag <strong>vi</strong>lle också veta mer! Jag sökte i<br />
kyrkans bokhyllor och läste många böcker. En dag såg jag en<br />
tjock bok på hyllan: det var en Bibel. Innan hade jag bara haft<br />
ett Nya testamente. Jag öppnade den och läste första versen:<br />
I begynnelsen skapade <strong>Gud</strong> himmel och jord. Jag blev yr – världen<br />
vändes upp och ner för mig. Det blev ett kraftigt möte med<br />
<strong>Gud</strong>, och mina många frågor började genom den versen få ett<br />
svar. Det måste finnas en början – ja, <strong>Gud</strong> har skapat världen!<br />
Detta var <strong>Gud</strong>s budskap till mig.<br />
Saki säger att eftersom hon under en lång tid i sitt liv inte kände<br />
<strong>Gud</strong> har hon nu en brinnande längtan efter att få berätta om<br />
honom. Så därför har hon skri<strong>vi</strong>t ner berättelsen om sin väg till<br />
tro. Hon kopierar och delar ut den, hon berättar om Bibelns första<br />
vers för människor hon samtalar med – för att de också ska<br />
komma till tro på <strong>Gud</strong>. Hon gör det på eget initiativ och på egen<br />
bekostnad.<br />
Hon har även tryckt upp en annan berättelse – om hur hennes<br />
far kom till tro. Den delar hon ut till kristna för att uppmuntra<br />
dem i deras omsorg om sin familj.<br />
flera år efteråt då man minns den<br />
döde. Redan på 1600-talet fick buddisttemplen<br />
ansvar för folkräkningen,<br />
de fungerar lite som pastorsexpeditioner.<br />
Den äldste sonen ska ta över faderns<br />
husaltare och familjens grav.<br />
Om han t.ex. blir kristen kan han inte<br />
fullfölja traditionen och anses då<br />
<strong>vi</strong>sa en bristande respekt mot sin familj<br />
och sina föräldrar.<br />
Många familjer/hushåll har både<br />
foto: steph stiefel<br />
ett shintoistiskt och ett buddistiskt<br />
altare. De är som en stor möbel,<br />
kostar ca 20 000 kr och kan köpas i<br />
varuhus eller särskilda affärer.<br />
I Japan finns knappt 1% kristna,<br />
dvs. ca 1 miljon (i den statistiken ingår<br />
t.ex. även mormoner), samt även<br />
nya, uppblandade religioner, t.ex.<br />
New Age. •••<br />
TILL LIV 12#2007
foto: ben shafer<br />
Hur <strong>Gud</strong> kan gripa in<br />
– Min far kunde inte tjäna <strong>Gud</strong> här på jorden, fortsätter Saki,<br />
för han blev kristen precis innan han dog 1963. Men genom att<br />
jag och mina syskon <strong>vi</strong>ttnar om vad <strong>Gud</strong> gjorde med honom,<br />
kan min far ändå få förhärliga <strong>Gud</strong>.<br />
Strax efter andra världskriget blev jag och mina tre syskon<br />
kristna och därefter min mor. Men min far sa: ”Vad som än<br />
händer kommer jag inte att tro på <strong>Gud</strong>.”<br />
När min far blev sjuk och sängliggande var jag gift och hade<br />
två döttrar. Jag <strong>vi</strong>lle så gärna berätta om <strong>Gud</strong> för honom, så jag<br />
åkte hem till mina föräldrar – det tog åtta timmar med tåg. Men<br />
vad jag än sa, så var min fars hjärta hårt som sten. <strong>Till</strong> slut blev<br />
jag fört<strong>vi</strong>vlad och ropade till <strong>Gud</strong>. Han svarade mig: ”Tro på<br />
Jesus så skall du bli frälst, du och din familj!” Från den dagen<br />
började <strong>vi</strong> i familjen be konkret om min fars frälsning.<br />
En gång väckte min treåriga dotter Kiyomi mig mitt i natten.<br />
Hon sa: ”Vi måste be nu så att morfar kan komma till himlen!”<br />
När <strong>vi</strong> hade bett tillsammans somnade min dotter. Men jag blev<br />
så orolig och undrade om min far nu skulle dö. Men <strong>Gud</strong> svarade<br />
mig igen: ”Jag har hört din bön. Din far ska inte dö förrän<br />
han blir frälst. Han är i min hand.”<br />
En månad senare fick jag veta att han låg för döden. Under<br />
hela den långa tågresan kände jag frid och glädje, för jag litade<br />
på <strong>Gud</strong>s löfte om min far. När jag kom fram berättade min bror<br />
att far, som stått emot <strong>Gud</strong> så starkt och så länge, nu <strong>vi</strong>sat att<br />
han <strong>vi</strong>lle tro på <strong>Gud</strong>. Morgonen därpå kallades han hem till<br />
himlen.<br />
Hur kristendomen kom till Japan<br />
PORTUGISERNA KOM PÅ 1500-TALET till<br />
Japan, främst för att driva handel.<br />
Samtidigt fördes kristendomen in i<br />
landet, genom bl.a. jesuiterna. Men<br />
när kolonialismen bredde ut sig och<br />
påven genom kristendomen fick<br />
stort inflytande, upprättades i Japan<br />
en auktoritär centralmakt. De kristna<br />
förföljdes, många avrättades, och de<br />
fick hålla sig gömda. Landet var<br />
även stängt för utlänningar från början<br />
av 1600-talet och till 1868.<br />
TILL LIV 12#2007<br />
foto: familjens fotoalbum<br />
Industrialiseringen tog då fart i<br />
Japan och man lyckades väl – och<br />
stolt invaderade man grannländerna.<br />
Detta gav även ett upps<strong>vi</strong>ng<br />
för den japanska nationalreligionen<br />
shintoismen, och andra religioner<br />
förtrycktes; kejsaren sågs på 30talet<br />
och under kriget närmast som<br />
gudomlig.<br />
1945 kapitulerade Japan för USA<br />
och det blev fritt fram för kristendomen<br />
i landet. USA mer eller mindre<br />
<strong>Gud</strong> har välsignat Sakis och Zenjis äktenskap, och de kunde<br />
förra året fira sin 50-åriga bröllopsdag.<br />
Tacksamhet till <strong>Gud</strong><br />
På kvällen samma dag kom några från församlingen för att<br />
hjälpa till. En k<strong>vi</strong>nna berättade då att hon, två dagar tidigare,<br />
fått en uppmaning av <strong>Gud</strong> att gå och hälsa på Sakis far. Denna<br />
k<strong>vi</strong>nna var dotter till ett par som fungerat som <strong>vi</strong>ttnen och<br />
’stödpersoner’ till Sakis föräldrar när de gifte sig. Nu kände han<br />
en ’moralisk skyldighet’ att lyssna på henne. Hon blev ledd av<br />
<strong>Gud</strong> att berätta om himlen. När hon sen skulle säga adjö, märkte<br />
hon att hans ansikte var förändrat – det lyste av glädje. Han<br />
försökte röra sig, trots att han inte kunde, och tacka. Han nickade<br />
och log åt henne. Och Sakis bror fick höra att fadern nu<br />
trodde på Jesus som dött på korset för hans synder.<br />
Saki fick senare av sin bror, som då bodde hemma, veta att<br />
<strong>Gud</strong> varje kväll i sömnen uppmanat fadern att lämna sina avgudar.<br />
Hans familj och tidigare generationer hade nämligen varit<br />
buddister.<br />
Fadern hade bott mitt emot ett buddistiskt tempel, och strax<br />
efter det att han hade dött kom en släkting och sa, att han skri<strong>vi</strong>t<br />
ner hur begravning m.m. nu skulle gå till, enligt buddistisk<br />
sed. Men familjen tackade nej. Detta väckte mycket motstånd<br />
bland de äldre släktingarna och de kom inte till begravningen –<br />
den första kristna begravningen i den staden.<br />
”Tro på Jesus, så skall du bli frälst, du och din familj” – jag är<br />
djupt tacksam för att <strong>Gud</strong>s löfte till mig blev förverkligat, avslutar<br />
Saki Nojima.<br />
t<strong>vi</strong>ngade Japan att öppna sina gränser,<br />
och missionärer kom in i landet.<br />
I Kina och Korea hade missionärerna<br />
det nu svårt (p.g.a. kommunisternas<br />
maktövertagande och Koreakriget)<br />
och många kom därför över till<br />
Japan och fortsatte att arbeta där.<br />
Den första evangeliska kyrkan byggdes<br />
i Yokohama. Många japaner som<br />
utvandrat till USA (eller för<strong>vi</strong>sats dit)<br />
återvände – en del av dem som<br />
kristna. •••<br />
En kalligrafi gjord av Saki, som <strong>vi</strong>sar<br />
tecknet för kärlek, och intill står<br />
Joh. 3:16.<br />
EVA ANDERSSON, Lund<br />
13<br />
foto: danny stoecker
illustration: renée göth<br />
Ord till liv • Fjärde söndagen i Advent<br />
Välsignad är du, Maria!<br />
Välsignad är du mer än andra k<strong>vi</strong>nnor, och välsignat det barn du bär inom dig.<br />
ur luk. 1:39–45.<br />
UTTALANDET KOMMER FRÅN ELISABET som är uppfylld av den helige Ande. Hon har fått<br />
besök av sin släkting Maria som liksom hon själv är gra<strong>vi</strong>d. Båda k<strong>vi</strong>nnorna förstår att<br />
de är med om något alldeles fantastiskt. Elisabet är gammal och hade kanske gett upp<br />
tankarna på att kunna få barn. Men nu förbereder hon och hennes man Sakarias sig på<br />
att ta emot det barn som <strong>Gud</strong> genom ett under ger dem.<br />
Framför sig har hon den unga k<strong>vi</strong>nnan Maria som också hon får vara med om ett <strong>Gud</strong>s<br />
under. Hon är ännu ogift, men ändå har <strong>Gud</strong> låtit ett barn börja växa i henne. Elisabet<br />
anar vad Maria får vara med om under denna märkliga tid i sitt liv. Säkert har Maria fått<br />
ta emot många förebrående och misstänksamma blickar från människor som inte trodde<br />
på hennes berättelse. Kanske har hon bli<strong>vi</strong>t utestängd från gemenskapen med sina vänner<br />
och släktingar. Men när Elisabet tar emot Maria är det med glädje och kärlek.<br />
ATT FÅ BÄRA ETT BARN inom sig är stort i sig. Det känner Elisabet och det<br />
kan alla mödrar berätta om. Det är ett under varje gång en k<strong>vi</strong>nna blir<br />
gra<strong>vi</strong>d och får ta emot gåvan ifrån <strong>Gud</strong> i form av ett barn. Säkert är<br />
det också därför Maria bli<strong>vi</strong>t så <strong>vi</strong>ktig för så många kristna k<strong>vi</strong>nnor<br />
världen över.<br />
Vi människor behöver förebilder. Barn lär sig genom att titta på<br />
andra barn och personer som blir <strong>vi</strong>ktiga för dem. Vuxna inspireras<br />
av andra vuxna som man kan identifiera sig med och inspireras<br />
av. Maria är på många sätt en förebild för alla kristna.<br />
I kyrkan där jag tjänstgör får <strong>vi</strong> dagligen besök av kristna som har<br />
sina rötter i den katolska eller de ortodoxa kyrkorna. Vid kyrkans ingång<br />
hänger det en ikon som föreställer jungfru Maria som bär sin son<br />
Jesus. För ett par år sedan blev <strong>vi</strong> tvungna att skaffa ett eldfast bord som <strong>vi</strong><br />
ställde framför ikonen eftersom så många <strong>vi</strong>lle tända ett ljus där. Nu brinner det<br />
dagligen ljus framför bilden där Maria håller fram Jesus.<br />
PÅ VILKET SÄTT SKA MAN BÄST stämma in i Elisabets ord om att Maria är välsignad mer än<br />
andra k<strong>vi</strong>nnor? Som lutherskt kristen ställer man sig många frågor om detta. Är det kanske<br />
genom att tända ett ljus? Vi får i varje fall ta intryck av Maria som förebild. Hur hon<br />
i tro, utan att veta vad det skulle innebära, svarade ja på kallelsen att bli Jesu mor. Hur<br />
hon med <strong>Gud</strong>s hjälp gick igenom svåra stunder i sitt liv – som när hon under tre dygn inte<br />
kunde finna sin tolvårige son när han stannade kvar i templet, eller då hon fick se sin son<br />
torteras och dödas.<br />
Maria älskade och höll sig till sin son Jesus, även om hon inte alltid förstod vad hon<br />
fick vara med om tillsammans med honom. I det är hon också en förebild.<br />
Säkert är det i alla fall att det bli<strong>vi</strong>t så som Maria själv säger i sin lovsång i Luk.<br />
1:46–55: Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig.<br />
BÖN: <strong>Gud</strong>, gör mig <strong>vi</strong>llig att precis som Maria ställa mig till ditt förfogande och frimodigt<br />
bära fram Jesus i världen.<br />
OLA JOHANSSON<br />
Präst, Helsingborg<br />
14 TILL LIV 12#2007
TILL LIV 12#2007<br />
o<br />
Marias lovsang<br />
Min själ prisar Herren,<br />
och min ande gläder sig i <strong>Gud</strong>, min Frälsare.<br />
Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet.<br />
Och se, härefter skall alla släkten prisa mig salig.<br />
Stora ting har den Mäktige gjort med mig<br />
och heligt är hans namn.<br />
Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte<br />
över dem som fruktar honom.<br />
Han har utfört väldiga gärningar med sin arm.<br />
Han har skingrat dem<br />
som har stolta hjärtan och sinnen.<br />
Härskare har han störtat från deras troner,<br />
och ringa män har han upphöjt.<br />
Hungriga har han mättat med sitt goda,<br />
och rika har han skickat tomhänta bort.<br />
Han har tagit sig an sin tjänare Israel<br />
och tänkt på att <strong>vi</strong>sa sin barmhärtighet<br />
mot Abraham och hans barn, till e<strong>vi</strong>g tid,<br />
efter sitt löfte till våra fäder.<br />
luk. 1:46–55<br />
bilden är bearbetad av hans bergström.<br />
15
foto: gita go<br />
Messias<br />
– den utlovade Konungen<br />
Israel, <strong>Gud</strong>s utvalda folk, är ett hoppets folk.<br />
<strong>Gud</strong> har lovat dem Messias, den Smorde, Konungen.<br />
När ska han komma? Folket väntar och längtar ...<br />
Också <strong>vi</strong> får se fram emot hans ankomst<br />
– han kommer som ett barn, han kommer till vårt hjärta<br />
och han kommer en dag på den sista, stora dagen.<br />
ISRAEL ÄR, OCH HAR ALLTID varit, ett hoppets folk. De fromma där har levt i<br />
väntan efter Herren; de har bett: ”Herre förnya i dessa år dina gärningar, låt<br />
ditt verk få liv igen i våra dagar” (Hab. 3:2).<br />
Stora ting hade <strong>Gud</strong> gjort med det folket, och stora löften hade han<br />
skänkt det. Löften som i varje tid del<strong>vi</strong>s hade infriats, del<strong>vi</strong>s ännu icke. Tiden<br />
då Jesus kom till vår värld och vandrade på Israels mark var starkt<br />
präglad av förväntan. <strong>Gud</strong>s folk var betryckt, och man hoppades på<br />
hans snara och kraftiga ingripande.<br />
När kommer Messias?<br />
I Nya testamentet är det tydligt att folket såg fram emot <strong>Gud</strong>s ingripande.<br />
Det tar sig ofta det uttrycket att man väntar på Messias. När<br />
Johannes Döparen uppträdde ”tänkte alla i sina hjärtan, om han<br />
möjligen kunde vara Messias” (Luk. 3:15).<br />
Inför Jesu tal och handlingar, t.ex. när han botade obotligt<br />
sjuka, frågade sig folket i Judeen: När Messias kommer, skall<br />
väl han göra fler tecken än den här mannen har gjort? Eller:<br />
Har rådsherrarna verkligen bli<strong>vi</strong>t övertygade om att han är<br />
Messias? Somliga sade: Han är Messias, och andra: Inte<br />
kommer väl Messias från Galileen?<br />
Döparens lärjunge Andreas har tillsammans med en<br />
kamrat under några timmar bekantat sig med Jesus.<br />
Han söker upp sin bror Simon och säger till honom:<br />
Vi har funnit Messias (Joh. 1:41).<br />
K<strong>vi</strong>nnan <strong>vi</strong>d Sykars brunn i Samarien räknades<br />
inte till de ”riktiga” israeliterna. Hon<br />
<strong>vi</strong>sste likafullt, ”att Messias skall komma,<br />
och när han kommer skall han förkunna<br />
oss allt”.<br />
TILL LIV 12#2007
Men du, Betlehem Efrata,<br />
som är så liten bland<br />
Juda släkter,<br />
från dig skall det<br />
åt mig komma en<br />
som skall härska i Israel.<br />
Hans ursprung är före tiden,<br />
från e<strong>vi</strong>ghetens dagar.<br />
profeten mika, 700-talet<br />
Någon glad förväntan på <strong>Gud</strong>s ingripande hyste säkert inte<br />
den grymme kung Herodes. Men de <strong>vi</strong>se männens besök har<br />
gjort saken aktuell för honom. Förskräckt frågar han de skriftlärda<br />
och de höga prästerna var Messias ska födas (Matt. 2:4).<br />
Är Jesus Messias?<br />
Det första evangeliet börjar med orden: Detta är berättelsen om<br />
Jesus Messias (Kristus), Da<strong>vi</strong>ds son, Abrahams son, det <strong>vi</strong>ll säga<br />
den i Skrifterna och åt fäderna utlovade Messias. Mot slutet av<br />
det fjärde evangeliet läser <strong>vi</strong>: Dessa (tecken) har bli<strong>vi</strong>t nerskrivna<br />
för att ni skall tro att Jesus är Messias.<br />
Utanför Betlehem talar ängeln till herdarna: I dag har en Frälsare<br />
fötts åt er i Da<strong>vi</strong>ds stad. Han är Messias, Herren. Vid Caesarea<br />
Filippi bekänner Simon Petrus, på alla lärjungars vägnar:<br />
Du är <strong>Gud</strong>s Messias.<br />
Ständigt är det tal om denne Messias. Vem är han? Var kommer<br />
det ordet ifrån?<br />
Skrifterna – Israels skattkammare<br />
Ordet Messias kommer förstås från Skriften, från de heliga<br />
skrifter som var Israels anförtrodda skatt. Det som <strong>vi</strong> brukar<br />
kalla Gamla testamentet. Man studerade Skrifterna, man lyssnade<br />
till dem i synagogan. Man kunde långa stycken utantill;<br />
man tänkte med hjälp av deras tankar.<br />
Och ordet Messias förekommer verkligen ofta i Skrifterna.<br />
Fröjda dig storligen,<br />
du Sions dotter!<br />
Höj jubelrop,<br />
du Jerusalems dotter!<br />
Se, din konung kommer<br />
till dig, rättfärdig<br />
och segerrik är han.<br />
Han kommer ödmjuk,<br />
ridande på en åsna,<br />
på en åsninnas föl.<br />
profeten sakarja, 500-talet<br />
(Mashiach, så brukar man ibland med våra bokstäver återge det<br />
hebreiska ordet – grekerna sade Christos, Kristus.) Det betyder<br />
”den smorde”. I allmänhet har det någon bestämning, t.ex.<br />
<strong>Gud</strong>s smorde, Herrens smorde. I ett par fall står det ensamt, i<br />
Ps. 2:2 och Dan. 9:25–26. (Svenska Folkbibeln markerar detta<br />
genom att här skriva ”Smorde”, med stort S.)<br />
”De smorda” i Gamla testamentet<br />
Bruket att smörja med olivolja omtalas ofta i Gamla testamentet.<br />
Det gäller i första hand smörjelse på <strong>Gud</strong>s uppdrag och enligt<br />
hans an<strong>vi</strong>sning. I 2 Mos. 28–30, 40 ser <strong>vi</strong> att tabernaklet i<br />
öknen, med altaret och övriga tillbehör, smordes. Likaså Aron<br />
och hans söner, som var <strong>Gud</strong>s präster, och deras kläder. På så sätt<br />
in<strong>vi</strong>gdes allt detta till <strong>Gud</strong>s tjänst, markerades som utvalt av honom.<br />
Det blev så helgat, det blev ”heligt” eller ”högheligt”.<br />
När <strong>Gud</strong> längre fram i tiden lät Israel få en kung, så fick denne<br />
sitt ämbete genom att smörjas; han blev ”Herrens smorde”.<br />
Profeten Samuel smorde Saul och Da<strong>vi</strong>d (1 Sam. 9, 16). Så skedde<br />
även i fortsättningen, så att ”Herrens smorde” och ”kungen”<br />
kom att betyda ungefär detsamma.<br />
Kungar och präster var ”smorda”. Också profeter nämns här,<br />
fast deras smörjelse nog var mindre reglerad och konkret. Elia<br />
fick i uppdrag att smörja Elisa till sin efterträdare. Jesaja säger:<br />
”Herren har smort mig till att predika glädjens budskap.”<br />
TILL LIV 12#2007 17
Messias och Da<strong>vi</strong>d<br />
Messias ska födas i Betlehem i Juda. Det beskedet fick Herodes<br />
av de skriftlärda. De hän<strong>vi</strong>sar till profeten Mika (5:2–6). Profeten<br />
talar om en kommande härskare över Israel, en herde med<br />
Herrens kraft. Hans ursprung är från e<strong>vi</strong>ghetens dagar, och han<br />
ska vara stor intill jordens ändar.<br />
Han ska födas i Da<strong>vi</strong>ds stad, för han är en Da<strong>vi</strong>ds ättling.<br />
Många skriftord talar om detta. Först 2 Sam. 7, där Herren säger<br />
till Da<strong>vi</strong>d: När din tid är ute skall jag upphöja din avkomling.<br />
Jag ska befästa hans tron för e<strong>vi</strong>gt. Jag ska vara hans fader,<br />
och han min son. Da<strong>vi</strong>d förstår att orden inte bara gäller det<br />
närmaste släktledet, utan att Herren har talat om sin ”tjänares<br />
hus långt fram i tiden”.<br />
Psalmer och profetord påminde folket om detta:<br />
• Hela Ps. 89, särskilt verserna 4–5, 25–29, 37; Ps. 18:51; Ps.<br />
20:7; Ps. 45:2–8; Ps. 61:7–8; Ps. 132:11–18.<br />
• Jesaja talar om barnet som blir oss fött, sonen som blir oss given<br />
och på vars axlar herradömet <strong>vi</strong>lar. Med rätt och rättfärdighet<br />
ska därigenom Da<strong>vi</strong>ds tron befästas, till e<strong>vi</strong>g tid (Jes. 9:6–7).<br />
• Jeremia talar om kungen, Da<strong>vi</strong>ds rättfärdige ”telning”, som<br />
ska heta ”HERREN vår rättfärdighet”. I hans dagar ska Juda<br />
bli frälst (Jer. 23).<br />
foto: sxc<br />
18<br />
• Hesekiel skriver om en ”Da<strong>vi</strong>d” som ska bli den rätte herden<br />
för Israel (kap. 34).<br />
• Sakarja: Fröjda dig du Sions dotter! Se din konung kommer<br />
till dig, ridande på en åsna. Rättfärdig och segerrik är han. Han<br />
ska tala frid till folken. Hans välde når från hav till hav (9:9).<br />
Han som kommer<br />
När Jesus red in i Jerusalem, på en lånad åsna, uppfyllde han Sakarjas<br />
profetia. Folkskaran hyllade honom – Da<strong>vi</strong>ds son! Israels<br />
kung! Man sjöng Ps 118: Hosianna! Välsignad han som<br />
kommer, i Herrens namn!<br />
”Han som kommer” är ett namn som är nära förbundet med<br />
Messiashoppet. ”Se jag kommer; i boken är skrivet om mig” (Ps.<br />
40); ”Förbundets ängel som ni längtar efter, se han kommer, säger<br />
HERREN Sebaot” (Mal 3) och: till Sion kommer Återlösaren<br />
(Jes. 59:20). (Detta var ett ord som ständigt återkom i synagogans<br />
gudstjänst).<br />
Sådana Skriftens ord ger eko, när Döparen säger: den som<br />
kommer efter mig är starkare än jag, och när han från fängelset<br />
låter fråga Jesus: Är du den som kommer, eller … ? (Matt. 3:11;<br />
11:3).<br />
Paradoxen – den upphöjde och förnedrade<br />
Bilden av Messias i Gamla testamentet är inte enkel. Den rymmer<br />
paradoxala aspekter, som Israels skrifttolkare hade svårt<br />
att få grepp om. Enligt Ps. 110 är Messias både kung och präst,<br />
en i Israel annars okänd kombination, och enligt Ps. 2 både<br />
kung och <strong>Gud</strong>s Son. Han är mild och förlåtande, ömsint och<br />
ödmjuk – ändå nära förbunden med <strong>Gud</strong>s dom. Han är stor,<br />
<strong>mäktig</strong> och upphöjd, men samtidigt föraktad och motarbetad,<br />
en Herrens lidande tjänare, som till och med blir dödad (Jes. 49,<br />
52–53; Dan. 9:24–26). Särskilt detta sista var svårsmält för<br />
Jesu samtida, både för motståndare och vänner. Därför sade Jesus<br />
till dem: ”Ni är tröga att tro på profeterna. Måste inte Messias<br />
lida detta för att gå in i sin härlighet?” (Luk. 24:25–26.)<br />
Här måste man ha Andens hjälp för att förstå. Här måste<br />
man be: Öppna mina ögon, så att jag ser undren i din under<strong>vi</strong>sning.<br />
Då ser jag, att det finns en, en enda, som allt stämmer in<br />
på. Han som föddes i Betlehem och dog på Golgata, som stod<br />
upp ur graven och lever i e<strong>vi</strong>ghet, hela världens Frälsare.<br />
Därför skall Herren själv ge er ett<br />
tecken: Se, jungfrun skall bli havande<br />
och föda en son och hon skall ge<br />
honom namnet Immanuel. jes. 7:14<br />
TILL LIV 12#2007
Hur uppfattade man löftena om Messias?<br />
Militanta patrioter tänkte sig Messias som en lyckosam politiker<br />
och tapper krigare, som med <strong>Gud</strong> på sin sida skulle befria<br />
folket – på Jesu tid genom att kasta ut romarna – och göra Israel<br />
till det rikaste och <strong>mäktig</strong>aste folket, hedningarnas ledstjärna<br />
och rättesnöre.<br />
De flesta fariséer hade också en nationellt färgad bild av Messias,<br />
fast inte våldsinriktad. Deras Messias borde vara som de<br />
själva, en lagtrogen farisé, bara ännu bättre.<br />
Vad det högre prästerskapet, ofta sadducéer, egentligen trodde,<br />
det vet <strong>vi</strong> inte. Jag gissar, att man ansåg att Messiashoppet<br />
måste hållas <strong>vi</strong>d liv i Israel, men att det för allt i världen inte fick<br />
uppfyllas. Det borde förbli en dröm.<br />
Det fanns ju också människor, och inte så få, särskilt bland<br />
”de stilla i landet”, som lyssnade till Jesu ord och såg hans goda<br />
gärningar och blev glada och prisade <strong>Gud</strong>. De trodde, de tog<br />
emot honom som Messias. De kände igen honom från Skrifterna.<br />
Krist och Antikrist<br />
Israel som helhet – folkets flertal och framför allt de ledande<br />
och tongivande – sade nej till Jesus Messias. Men tid efter annan<br />
fäste större eller mindre grupper sitt hopp <strong>vi</strong>d andra Messi-<br />
VI SATT OMKRING LÄGERELDEN.<br />
Allt andades stillhet och frid.<br />
Vi talade med varandra<br />
om <strong>Gud</strong>s löften från fädernas tid.<br />
Vi frågade: ”När skall han komma,<br />
Messias, Israels hopp?<br />
När skall det skinnande ljuset<br />
över dödskuggans land gå opp?”<br />
Då – plötsligt – såg <strong>vi</strong> hur natten<br />
vek för ett bländande sken<br />
och framför oss stod en ängel,<br />
skinande <strong>vi</strong>t och ren.<br />
Han kom med ett budskap från himlen<br />
på ett språk <strong>vi</strong> kunde förstå:<br />
”I dag är en Frälsare född åt er.<br />
Han sover på krubbans strå.”<br />
Ur Den första julottan av Hans Hallebo<br />
aspretendenter. I Apostlagärningarna nämner Gamaliel två,<br />
Teudas och Judas, som gett sig ut för att ”vara någon”. De hade<br />
samlat folk omkring sig, folk som fått se sitt hopp grusas, när<br />
ledarna besegrats och dött.<br />
Hundra år efter Jesus uppträdde Simon Bar Kochba, ”Stjärnans<br />
son”, hälsad av många som Messias. Han föll, också han,<br />
och försvann ur historien. Sabbathai Ze<strong>vi</strong> åstadkom på 1600talet<br />
en stor ”messiansk” rörelse bland judar <strong>vi</strong>da omkring.<br />
Han togs till fånga och fick övergå till islam. En Messiasdröm<br />
hade åter krossats.<br />
”Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare”, säger<br />
Jesus (Joh. 10:8). Och när han ser framåt: ”Många skall säga:<br />
Jag är Messias ... Om någon säger till er: Se här är Messias, eller:<br />
Där är han, … tro det inte.”<br />
Johannes skriver i sitt första brev om en slutlig Antikrist, alltså<br />
Anti-Messias. Han ska framträda med stor kraft och med<br />
lögnens tecken och under till människors förförelse. En satanisk<br />
vrångbild av <strong>Gud</strong>s Utvalde. Med hans undergång är det för<br />
alltid slut på den falska messianismen.<br />
Då skall ”alla tungor bekänna, <strong>Gud</strong>, Fadern, till ära att Jesus<br />
Kristus är HERREN” (Fil. 2:11).<br />
BÖRJE SVENSSON<br />
Predikant, Eket<br />
TILL LIV 12#2007 19
I mötet med …<br />
<strong>Till</strong> <strong>Liv</strong> har under året tecknat porträtt av några personer som på olika sätt haft betydelse för kristenheten. Personerna har valts från olika tider och ur olika<br />
sammanhang. Följande personer har presenterats: Martin Luther, Athanasios, Augustinus, Axel B. Svensson, Lewi Pethrus, Francis Schaeffer, Gunnar Rosendal.<br />
Lina Sandell och Lars Le<strong>vi</strong> Laestadius.<br />
KYRKOFADERN IRENAEUS VAR VERKSAM som biskop och författare<br />
i Lyon i Frankrike. Han levde ca 139–208, och i sin ungdom<br />
fick han avgörande intryck från biskop Polykarpus i Smyrna,<br />
som varit lärjunge till aposteln Johannes. Under denna tid<br />
utgjorde de gnostiska rörelserna ett stort hot mot kyrkan. Dessa<br />
menade att den materiella skapelsen var ett<br />
verk av en ond skapargud och såg därför ned<br />
på materien och kroppen. Människans själ var<br />
enligt dem fången i kroppen. Genom gnosis,<br />
insikt eller kunskap, kunde själen befrias från<br />
kroppen och återvända till sitt gudomliga ursprung.<br />
Gnosis kunde man få genom hemliga<br />
in<strong>vi</strong>gningsriter och läror som andliga vägledare<br />
förmedlade. Bakom alltsammans låg y<strong>vi</strong>ga<br />
spekulationer och en önskan att skapa en<br />
universell religion genom att smälta samman<br />
drag från olika religioner och filosofier.<br />
Kamp mot gnosticismen<br />
I kampen mot gnostikerna blir Irenaeus insats<br />
avgörande. I sin bok ”Mot <strong>vi</strong>llolärorna” kartlägger<br />
han de <strong>vi</strong>ktigaste gnostiska tankesystemen.<br />
Han <strong>vi</strong>sar hur osammanhängande de är<br />
och bemöter dem. Mot gnostikernas idéer<br />
ställer han den kristna tron med sin fasta historiska<br />
förankring, och <strong>vi</strong>sar att den förmedlats<br />
till oss på ett säkert sätt genom apostlarna<br />
och nedlagts i heliga skrifter. Han lägger en<br />
<strong>vi</strong>ktig grund för arbetet mot en fastställd kanon<br />
för Nya testamentet.<br />
Irenaeus<br />
Skapelsen – och människans återupprättelse<br />
Irenaeus <strong>vi</strong>sar också på att kyrkan i trosregeln (en tidig förlaga<br />
till den apostoliska trosbekännelsen) har en nyckel som öppnar<br />
Bibeln och ger oss hjälp att förstå den rätt.<br />
Han är en god skriftteolog och ger, som en av de första, en enhetlig<br />
och sammanfattande bild av den kristna tron. Hans<br />
framställning är enkel och övertygande.<br />
För honom är återupprättelse huvudordet och inkarnationen<br />
Om inte Jesus<br />
föddes av en<br />
jungfru, kan han<br />
inte ha varit<br />
<strong>Gud</strong>s Son.<br />
Om han inte var<br />
<strong>Gud</strong>s Son, kan<br />
han inte ha dött i<br />
vårt ställe.<br />
Om han inte<br />
dog i vårt ställe,<br />
kan han inte rädda<br />
oss från döden.<br />
Om han inte uppstod<br />
kan <strong>vi</strong> inte bli<br />
återupprättade.<br />
IRENAEUS<br />
centrum och nav i en plan som <strong>Gud</strong> fastställt och styr, i syfte att<br />
frälsa människan och återställa hela skapelsen till sin ursprungliga<br />
skönhet och livskraft.<br />
Med Sonen och Anden som redskap skapade <strong>Gud</strong> världen.<br />
Han skapade människan till sin avbild. Hon var, likt ett barn,<br />
skapad med alla anlag nedlagda, skapad att<br />
växa och mogna mot gudslikhet. I paradiset<br />
fanns resurserna för hennes utveckling, men<br />
genom sin olydnad föll hon och drevs ut ur<br />
paradiset. Hon kom i onda makters fångenskap<br />
och blev dödlig på grund av synden. Därmed<br />
avbröts tillväxten mot gudslikhet.<br />
Då steg <strong>Gud</strong> i Kristus ned på jorden och blev<br />
människa. Han gick samma väg som Adam<br />
utan att falla i olydnad, och <strong>vi</strong>sade därmed fram<br />
den sanna människan – <strong>Gud</strong>s avbild. Genom<br />
sin lydnad, som också innefattade hans död och<br />
uppståndelse, handlade han så att historien<br />
vände och den fallna människan kan upprättas<br />
ur sitt fall och nå sin bestämmelse.<br />
Inkarnationen, <strong>Gud</strong>s kraftfulla ja till skapelsen<br />
och människan, är avgörande för Irenaeus.<br />
Hos honom finns inte den flykt bort ifrån<br />
skapelsen och det mänskliga som stod så högt i<br />
kurs i samtidens andlighet. Kristen tro handlar<br />
om att bli mer människa, inte mindre. Den<br />
handlar om att ha <strong>Gud</strong> hos sig och i sig för att<br />
nå sin skapelsegivna bestämmelse.<br />
Kyrkan för Kristi verk <strong>vi</strong>dare<br />
Kyrkan är för Irenaeus den nya mänskligheten<br />
som lever i kamp mot fientliga krafter och samtidigt<br />
<strong>vi</strong>lar i den seger Kristus vunnit och med längtan ser fram<br />
mot fulländningen, som innebär inte bara hela människans<br />
återupprättelse till kropp, själ och ande, utan också skapelsens.<br />
I kyrkan är <strong>Gud</strong>s Ande utgjuten och verksam. Han gör Kristi<br />
frälsningsverk konkret och verkligt i människors liv och ut över<br />
hela jorden.<br />
LARS-ÅKE NILSSON<br />
Bibelskollärare, Åsljunga<br />
20 TILL LIV 12#2007
..<br />
o<br />
Sa alskade <strong>Gud</strong><br />
joh. 3:16<br />
Han stod i dörren till sitt hotell<br />
sent en kväll.<br />
I skenet från lyktan, som ännu brann,<br />
såg han en k<strong>vi</strong>nna och hennes man.<br />
Då stängde han dörren och reglade för.<br />
– Gå! Jag tål ej att någon stör!<br />
Josef var blek och Maria grät.<br />
Fanns det då ingen barmhärtighet?<br />
I lä för <strong>vi</strong>nden, som svepte kall,<br />
fann man till sist en vrå i ett stall.<br />
Där födde Maria på bädd av strån<br />
<strong>Gud</strong>s enfödde Son.<br />
O heliga barn ibland halm och boss!<br />
<strong>Gud</strong> i förnedring en av oss.<br />
Som kom till oss ringa i ringhets skrud.<br />
Så älskade <strong>Gud</strong>.<br />
Ur Någon frågar efter dig av Hans Hallebo.<br />
foto: bill davenport<br />
TILL LIV 12#2007 21
Vid den tiden<br />
Och det hände <strong>vi</strong>d den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen<br />
skulle skattskrivas. Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när K<strong>vi</strong>rinius<br />
var landshövding över Syrien. Alla gav sig då i väg för att skattskriva sig, var<br />
och en till sin stad. Så for också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen,<br />
till Da<strong>vi</strong>ds stad som heter Betlehem … LUK. 2:1–4<br />
När skedde skattskrivningen – och när föddes Jesus?<br />
Vi känner till tre stora väldokumenterade folkräkningar under kejsar<br />
Augustus tid, men de gällde endast romerska medborgare. Det<br />
finns däremot uppgifter om regionala folkräkningar <strong>vi</strong>d tiden för<br />
Jesu födelse. Order om en stor folkräkning som gällde alla, och som<br />
även innebar en lojalitetsförklaring gentemot kejsaren, finns belagd<br />
från tiden strax före Herodes den stores död (4 e.Kr.).<br />
Från historiska källor vet <strong>vi</strong> att K<strong>vi</strong>rinius först var militärguvernör<br />
i Syrien och sen blev landshövding där år 6 e. Kr. Den judiske historikeskrivaren<br />
Josefus nämner en skattskrivning som ägde rum detta<br />
år, och det är den som Apg. 5:37 syftar på.<br />
En del menar att Luk. 2:2 kan översättas med ”den hölls innan<br />
K<strong>vi</strong>rinius blev landshövding”. Det skulle innebära en större samstämmighet<br />
av tidsuppgifterna – i varje fall finns ännu olösta frågor<br />
om skattskrivningen som nämns i NT.<br />
Munken Dionysos Exiguus fick i början på 500-talet i uppgift av<br />
påven Johannes att räkna ut året för Jesu födelse. Trots stor omsorg<br />
räknade han fel. Dagens historiker anser sig med stor säkerhet veta<br />
att Herodes den store dog det år <strong>vi</strong> räknar som år 4 f. Kr. Detta blir då<br />
det senaste tänkbara året för Jesu födelse, det tidigaste är år 8 f. Kr.<br />
Romerska kejsare<br />
Augustus 31 f.Kr.–14 e.Kr.<br />
Tiberius 14–37 e.Kr.<br />
Caligula 37–41 e.Kr.<br />
Claudius 41–54 e.Kr.<br />
Nero 54–68 e.Kr.<br />
Lydkungar<br />
Herodes den store 41–4 f.Kr. Vid hans död delas det starkt<br />
ut<strong>vi</strong>dgade riket mellan tre av hans söner:<br />
Herodes Arkelaos 4 f.Kr.–6 e.Kr. över Judeen och Samarien.<br />
Herodes Antipas 4 f.Kr.–39 e.Kr över Galileen och Pereen.<br />
Filippos 4 f.Kr.–34 e.Kr över områdena nordost om Gennesarets<br />
sjö.<br />
Släkttavlor<br />
I NT finns två släkttavlor som båda gäller Jesus och hans släkttillhörighet.<br />
Båda <strong>vi</strong>ll <strong>vi</strong>sa att Jesus är ättling till kung Da<strong>vi</strong>d och därmed<br />
är knuten till den släkt som fått Messiaslöftet.<br />
Släkttavlan i Lukasevangeliet finns mellan Jesu dop och frestelse<br />
och går ända tillbaka till Adam. Den betonar att Jesus är den nye<br />
Adam som är trogen mot <strong>Gud</strong>.<br />
Släkttavlan i Matteusevangeliet börjar med Abraham, det utvalda<br />
folkets fader, och är delad i tre lika stora delar med fjorton led i varje.<br />
Kanske har Matteus på detta <strong>vi</strong>s ytterligare velat stryka under att Jesus<br />
tillhör Da<strong>vi</strong>dssläkten. Bokstäverna i namnet Da<strong>vi</strong>d har på hebreiska<br />
talvärdet fjorton.<br />
I denna släkttavla nämns även fyra k<strong>vi</strong>nnor: Tamar, Rahab, Rut<br />
och Urias hustru. De verkar alla vara av hednisk härkomst, dessutom<br />
förknippas tre av dem med skandalartade omständigheter.<br />
Ändå fick de vara med och bära det utvalda folket <strong>vi</strong>dare – även hednafolken<br />
är med när <strong>Gud</strong> förverkligar sin plan.<br />
Genom att Josef gifter sig med sin trolovade Maria blir han laglig<br />
far till Jesus och Jesus därmed legitim Da<strong>vi</strong>dsättling. En del skillnader<br />
i släkttavlorna kan förklaras av att Matteus följer Da<strong>vi</strong>dsätten <strong>vi</strong>a<br />
kungalinjen, medan Lukas följer den <strong>vi</strong>a Josefs faktiska släktlinje. Ett<br />
annat försök till förklaring är att Lukas följer Marias släktlinje.<br />
Landshövdingar/prokuratorer<br />
Pro<strong>vi</strong>nsen Judeen var från år 6 e.Kr. under<br />
direkt romerskt styre genom (nämnda i NT):<br />
Pontius Pilatus 26–36<br />
Herodes Agrippa I 41–44<br />
Felix 52–60<br />
Festus 60–62<br />
22 TILL LIV 12#2007
DETTA ÄR BERÄTTELSEN OM JESUS KRISTUS, DA-<br />
VIDS SON, ABRAHAMS SON. ABRAHAM FÖDDE ISAK,<br />
ISAK FÖDDE JAKOB, JAKOB FÖDDE JUDA OCH HANS<br />
BRÖDER. JUDA FÖDDE PERES OCH SARA, OCH TA-<br />
MAR VAR DERAS MOR. PERES FÖDDE HESRON, HES-<br />
RON FÖDDE RAM, RAM FÖDDE AMMINADAB, AMMI-<br />
NADAB FÖDDE NAHESON, NAHESON FÖDDE SAL-<br />
MON, SALMON FÖDDE BOAS, OCH RAHAB VAR HANS<br />
MOR. BOAS FÖDDE OBED, VARS MOR VAR RUT, OBED<br />
FÖDDE ISAI, OCH ISAI FÖDDE DAVID, KUNGEN. DAVID<br />
FÖDDE SALOMO, VARS MOR VAR URIAS HUSTRU, SA-<br />
LOMO FÖDDE REHABEAM, REHABEAM FÖDDE ABIA,<br />
ABIA FÖDDE ASA, ASA FÖDDE JOSAFAT, JOSAFAT<br />
FÖDDE JORAM, JORAM FÖDDE USSIA, USSIA FÖDDE<br />
JOTAM, JOTAM FÖDDE AHAS, AHAS FÖDDE HISKIA,<br />
HISKIA FÖDDE MANASSE, MANASSE FÖDDE AMON,<br />
AMON FÖDDE JOSIA, OCH JOSIA FÖDDE JEKONJA<br />
OCH HANS BRÖDER, VID DEN TID DÅ FOLKET FÖRDES<br />
BORT I FÅNGENSKAP TILL BABEL. SEDAN FOLKET<br />
HADE BLIVIT BORTFÖRT TILL BABEL, FÖDDE JEKON-<br />
JA SEALTIEL, SEALTIEL FÖDDE SERUBBABEL, SERUB-<br />
BABEL FÖDDE ABIHUD, ABIHUD FÖDDE ELJAKIM, EL-<br />
JAKIM FÖDDE ASSUR, ASSUR FÖDDE SADOK, SADOK<br />
FÖDDE JAKIM, JAKIM FÖDDE ELIUD, ELIUD FÖDDE<br />
ELEASAR, ELEASAR FÖDDE MATTAN, MATTAN FÖDDE<br />
JAKOB, OCH JAKOB FÖDDE JOSEF, MARIAS MAN. AV<br />
HENNE FÖDDES JESUS, SOM KALLAS KRISTUS. MATT. 1:1–16<br />
TILL LIV 12#2007 23
illustration: renée göth<br />
Ord till liv • Juldagen<br />
Det stora ljuset<br />
Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land<br />
skall ljuset stråla fram. ur jes. 9:2–7.<br />
NÄR ÄNGLARNA KOM MED BUDSKAPET, julevangeliet, från himmelen – då skingrades i ett nu det<br />
tjocka mörker som omslöt herdarna: Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket<br />
förskräckta.<br />
I den stunden uppfylldes det löfte som <strong>Gud</strong> en gång gav till Adam och Eva i Edens lustgård.<br />
Profeten Jesaja <strong>vi</strong>ttnar om samma löfte i sitt ”julbrev” – sjuhundra år innan herdarna fick sitt<br />
änglabesök: Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över<br />
dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram.<br />
SYNDEN HAR FÖRSATT OSS ALLA I MÖRKER, fångade i dödens<br />
och djävulens våld. Det gäller inte bara Adam, Israels folk<br />
på Jesajas tid och herdarna. Det gäller mig och alla människor,<br />
i alla tider. Jag som erfar detta mörker i mitt liv, har<br />
ofta anledning att fråga: Kan jag få fira en god jul? Ja,<br />
Bibeln – julevangeliet – <strong>vi</strong>ttnar om det!<br />
Framför mig ser jag adventsljusstaken. Alla fyra ljusen<br />
är nu tända, också som en liten påminnelse om Israels<br />
väntan. Herren förkunnar än en gång för mig, för vårt<br />
svenska folk, för alla, att julens glada budskap är verkligt.<br />
Mitt i mörkret får <strong>vi</strong> höra: Var inte förskräckta! Se, jag bär<br />
bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare<br />
bli<strong>vi</strong>t född åt er i Da<strong>vi</strong>ds stad, och han är Messias, Herren!<br />
Jag blir återigen påmind om det stora att <strong>Gud</strong> inte lämnat mig åt<br />
mörkret, utan själv trätt in i världen, bli<strong>vi</strong>t människa, tagit min synd på sig och därmed övervunnit<br />
mörkret, frälst och återlöst mig. Ty i dag har en Frälsare bli<strong>vi</strong>t född åt er – orden om<br />
Jesus skingrar mörkret för mig och skänker mig himmelskt ljus och hopp.<br />
EVANGELIUM OM FRID MED GUD sjungs i dag ut till hela världen, och <strong>vi</strong> får stämma in i den sången:<br />
Ära vare <strong>Gud</strong> i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag. Frid på jorden, frid<br />
från <strong>Gud</strong>, till alla människor! Tack, Jesus, att även jag får fira en god jul!<br />
Jag får därför glad stämma in i en julpsalm av Paul Gerhardt: ”Jag var i dödens mörker sänkt,<br />
du sol har nu upprunnit. Du ljus och glädje åt mig skänkt, jag liv och sällhet vunnit. O, sol, som<br />
frambragt i mitt bröst trons rika ljus och himmelsk tröst, hur ljuvt, hur milt du strålar!” (LH<br />
103:3.)<br />
Men varför vandrar så många människor fortfarande i mörker? Bibeln säger att ”människorna<br />
älskade mörkret mer än ljuset”. Vi behöver verkligen be att inte julevangeliet går oss<br />
förbi som en gullig händelse, utan att det driver oss till ett möte med Jesus, världens Frälsare.<br />
Låt oss tillsammans med herdarna skynda iväg till krubban och se det som har hänt – och som<br />
jungfru Maria bevara och begrunda det i våra hjärtan.<br />
BÖN: Jesus, också jag <strong>vi</strong>ll komma till din krubba i jul. Låt ditt ljus lysa in i mitt liv, bränna bort<br />
min synd och lysa upp mitt mörker. Tack för att du <strong>vi</strong>ll vara också min Frälsare!<br />
JAN-ULRIK SMETANA<br />
Missionsgårdspastor, Vännäs<br />
24 TILL LIV 12#2007
foto: george crux<br />
..<br />
En som vantat<br />
I Jerusalem fanns en man som hette Simeon, han var rättfärdig och väntade på Israels<br />
tröst. Av den helige Ande hade han fått veta att han inte skulle se döden, förrän han hade<br />
sett Herrens Smorde. När Josef och Maria bar in barnet Jesus, tog Simeon honom i sina<br />
armar, prisade <strong>Gud</strong> och sade:<br />
Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid, så som du har lovat. Ty mina ögon<br />
har sett din frälsning, som du har berett att skådas av alla folk, ett ljus som skall uppenbaras<br />
för hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel. luk. 2:25–32.
Fudge<br />
1 1/2 dl kakao<br />
6 dl strösocker<br />
1/4 msk salt<br />
2 msk sirap<br />
2 dl grädde<br />
2 msk smör<br />
1 msk vaniljsocker<br />
Koka allt utom smör och vaniljsocker i en tjockbottnad<br />
kastrull ca 35 min. Gör kulprovet.<br />
Ta av kastrullen från plattan, blanda i smör och<br />
vaniljsocker. Vispa ca 5 min med el<strong>vi</strong>sp, häll upp<br />
i en panna med oljat papper innan massan bli<strong>vi</strong>t<br />
för fast.<br />
Fyrdubbel sats blir lagom i en långpanna.<br />
Skär upp i småbitar när fudgen har kallnat.<br />
Elsas pepparkakor (150 st)<br />
250 g smör<br />
knappt 1 dl sirap<br />
1/2 msk kanel<br />
1/2 msk ingefära<br />
1/2 msk stött pomeransskal (om man <strong>vi</strong>ll)<br />
1/2 msk nejlikor<br />
4 1/2 dl socker<br />
1 1/2 dl vatten<br />
14 dl (850 g) vetemjöl<br />
1/2 msk bikarbonat<br />
Blanda smör, sirap, kryddor, socker och vatten i<br />
en stor kastrull och låt koka upp. Ta kastrullen<br />
från värmen och rör tills blandningen blir ljum.<br />
Blanda vetemjöl och bikarbonat. Rör ner det.<br />
Klä två avlånga 1 1/2 liters formar med plastfilm.<br />
Packa degen i dem. Låt formarna stå några timmar<br />
i rumstemperatur. Ställ dem sedan kallt över<br />
natten.<br />
Stjälp upp degen och skär tunna skivor.<br />
Lägg dem på plåt och grädda i 175 graders ugnsvärme<br />
8–10 min.<br />
Vill man baka små kakor, klyver man degplattan<br />
på längden innan den skivas.<br />
Julklappstärning<br />
Julgott Julkryss<br />
Kaneltryffel (22 st)<br />
2 1/2 dl florsocker<br />
1 1/2 dl kakao<br />
1 äggula<br />
5 msk <strong>vi</strong>spgrädde<br />
1 tsk malen kanel<br />
1/2 krm salt<br />
Dekoration: kanel och kakao<br />
Saffranskaka i adventstid<br />
8 dl vetemjöl<br />
5 dl socker<br />
5 tsk bakpulver<br />
1 dl russin blandas i en bunke.<br />
Jullek<br />
Rör samman florsocker, kakao och äggula.<br />
Blanda i grädde, kryddor och salt. Kyl en halvtimme.<br />
Forma snabbt små bollar och rulla dem i kanel<br />
och kakao. Förvara dem i kylen.<br />
Smula i 150 g margarin. <strong>Till</strong>sätt 3 ägg, lätt upp<strong>vi</strong>spade,<br />
samt 4 dl mjölk och 1 påse saffran.<br />
Blanda allt. Häll smeten i en smord och bröad<br />
långpanna. Strö över pärlsocker och mandel.<br />
Grädda i 175 o<br />
i 25 min.<br />
Den här leken passar bäst i juletid. Alla som deltar i spelet har köpt<br />
en julklapp och slagit in den. Det behöver inte vara någonting speciellt, då du inte kommer att<br />
ha någon aning om vem som får den – köp något kul. En krydda i spelet kan vara att var och<br />
en skriver kluriga rim på paketen för att göra det hela roligare. Man sätter sig runt ett bord,<br />
och bör inte vara alltför många deltagare. Alla julklappar läggs i en hög och spelet kan börja.<br />
1. Först sätter man en timer på en <strong>vi</strong>ss tid, en timme brukar vara bra. För att spelet ska bli mer spännande, kolla<br />
inte på timern under spelets gång. Ta sedan fram en tärning och turas om att slå. Blir det en sexa får man ta<br />
ett paket ur högen, om inte går turen över till nästa deltagare.<br />
2. När högen med paket har delats ut är det dags för nästa moment. Slå tärningen på nytt och om den hamnar<br />
på sex eller tre får man ta ett paket från någon annan. Detta fortsätter så länge man känner för det, och när alla<br />
är med på att gå <strong>vi</strong>dare till nästa steg gör man det.<br />
3. I nästa omgång slår man tärningen igen. Om man får sex eller tre tar man ett av sina egna paket och ger till<br />
någon annan – har man inga paket så tar man ett från någon av de andra deltagarna.<br />
Spelet är slut när tiden gått ut. De paket du nu har på handen är dina – har du otur får du inget alls, men får<br />
glädjas med dem som fått desto fler.<br />
26 TILL LIV 12#2007<br />
foton: karin sjödahl
ARSENIK BLEV KÖTT EFTER SAK<br />
BARN-<br />
BARN<br />
TILL<br />
STAM-<br />
FADER<br />
JORDART<br />
KORSAR<br />
LATIN<br />
VERB I<br />
KÄND VERS<br />
I NIKO-<br />
DEMUS<br />
BLANDNING<br />
MITT I<br />
ALLTET<br />
ACK<br />
BLIR DET<br />
BARA INTE<br />
IBLAND<br />
OFFRADE<br />
SAMUEL<br />
TILL LIV 12#2007<br />
SLÖSAD I<br />
BETANIA<br />
FICK<br />
LURAD<br />
UNDER-<br />
VISNING<br />
ÄR<br />
TUNGAN<br />
FÖRST I<br />
NT<br />
KORSAR<br />
SVENSKA<br />
SÅNG-<br />
ARE<br />
SALOMOS<br />
SVÄRFAR<br />
KAN MAN AV<br />
HERREN<br />
RÄKNADE<br />
FEL<br />
SIST I<br />
FÖRST<br />
TVÅ TREDJEDELAR<br />
FÖRST<br />
KOMMER<br />
EFTER<br />
Instruktioner<br />
Julkrysset och bokstavssudokut kan lösas var för<br />
sig, men eftersom de har nio gemensamma rutor<br />
ger lösningen av det ena ledtrådar till det andra.<br />
I lösandet av julkrysset kan en del hjälp fås<br />
genom att bläddra i Bibeln eller denna tidning.<br />
Bokstavssudokut löses så att varje rad, kolumn<br />
och låda (nio rutor i samma färg) innehåller alla de<br />
nio bokstäverna. Den nionde bokstaven är inte given<br />
på förhand utan fås genom lösning<br />
av julkrysset. Svårighetsgraden är väldigt<br />
hög utan ledtrådar, så om största<br />
möjliga utmaning önskas ska bokstavssudokut<br />
lösas före krysset.<br />
Skicka in julkrysset till: <strong>Till</strong> <strong>Liv</strong>,<br />
Sandgatan 14B, 223 50 Lund före<br />
den 15 januari 2008. Märk kuvertet<br />
”Julkryss”. Lösningen publiceras<br />
i februarinumrets bilaga.<br />
Tre <strong>vi</strong>nnare dras bland svaren<br />
och de får var sitt presentkort på<br />
BV-Förlag.<br />
ENGELSK EVANGELIST<br />
MINDRE ÄN<br />
HONSHU<br />
SPANSK ARTIKEL<br />
VÄCKS<br />
SIST<br />
PLATS SOM<br />
ESTER TOG MINNS 164 I ADVENT FÖRE FN<br />
SÅNA SKATTER<br />
HADE ISRAEL<br />
KAN MAN<br />
ORD<br />
TOLV<br />
UNDER<br />
HAVET<br />
G<br />
HAR<br />
KRYSS<br />
STOPPAS<br />
ASK<br />
SALIGARE<br />
ÄN TAR<br />
DE GODA<br />
ÄR GODA<br />
ENL JER<br />
FÖRE HALV-<br />
MÅNEN M .UR<br />
FÖRE<br />
KUNG<br />
KAN<br />
HÅLLAS<br />
I<br />
M<br />
G<br />
L<br />
K<br />
K<br />
L<br />
V<br />
VÅR<br />
PLATTA<br />
ÄR<br />
JULBORD<br />
BLIR RÄTT<br />
I SKIVA<br />
EJ IDEN-<br />
TIFIERAT<br />
KORT FÖR<br />
STAD I ESRA 2<br />
A<br />
N<br />
G<br />
I<br />
A<br />
V<br />
ETT<br />
KORT<br />
STYCKE<br />
KUNDE<br />
SIMEON<br />
HAR LIKA<br />
SIDOR<br />
JULFISK<br />
G<br />
N<br />
INGET I<br />
VAR<br />
JUDEEN<br />
UNDER<br />
VID DEN<br />
HÄNDE DET<br />
HAR<br />
BARABBAS<br />
FLERA<br />
FORUM<br />
L<br />
M<br />
V<br />
A<br />
N<br />
OFTA<br />
MED<br />
LUGN<br />
I KOL 3:13<br />
SKILJS UT<br />
A<br />
I<br />
M<br />
©DA<br />
EFTER<br />
DAG<br />
K<br />
27
illustration: renée göth<br />
Ord till liv • Annandag Jul<br />
Martyrernas mod och lydnad<br />
Vi kan inte tiga med vad <strong>vi</strong> har sett och hört. ur apg. 4:18–31.<br />
TEMAT FÖR ANNANDAG JUL är ”martyrerna” – ett ord som i dag leder tankarna åt<br />
ett annat håll än bara för tio år sedan. Anledningen är att nyhetssändningarna<br />
nästan dagligen berättar om människor som offrat sina egna liv i religionens<br />
namn. Nästan uteslutande rapporteras det då om hur främst fundamentalistiska<br />
muslimer spränger sig själva i luften och dödar oskyldiga människor. Dessa<br />
människor blir av <strong>vi</strong>ssa kallade martyrer.<br />
När bibeltexterna som valts för Annandag Jul beskriver martyrskap, så är det<br />
<strong>vi</strong>ktigt att slå fast att det absolut inte handlar om det martyrskap som tyvärr<br />
många i dag tänker på när oskyldiga människor dödas. Nej, snarare är det den<br />
totala motsatsen.<br />
ANNANDAG JUL HAR OCKSÅ NAMNET ”den helige Stefanos<br />
dag”. Alla med namnet Stefan har namnsdag denna<br />
dag. Stefanos var den förste kristne martyren. Han<br />
blev falskt anklagad för att ha hädat <strong>Gud</strong>. Stefanos<br />
fick chansen att förklara sig samt ta tillbaka det han<br />
sagt. I stället för att i rädsla träda tillbaka förklarade<br />
Stefanos lugnt och tydligt <strong>Gud</strong>s frälsningsplan<br />
för världen (Apg. 7). Han berättade också om <strong>vi</strong>lken<br />
plats Jesus spelat och spelar i <strong>Gud</strong>s plan. Han<br />
<strong>vi</strong>sste säkert att detta skulle skapa irritation och ilska<br />
i det sammanhang han talade, men han teg inte.<br />
De religiösa makthavarna, inklusive Saulus som senare<br />
fick namnet Paulus, kunde inte ta detta budskap till sig, utan<br />
hetsade upp folket mot Stefanos. Det ledde till att han blev stenad.<br />
TRADITIONEN SÄGER OCKSÅ att nästan alla de tolv apostlarna dog martyrdöden.<br />
Varför gjorde de det? För att de skulle få någon slags berömmelse? Eller <strong>vi</strong>nna<br />
något på det – att detta hjältedåd kunde öppna vägen för dem till himmelen? Nej!<br />
Att så inte är fallet blir man övertygad om då man läser bibelordet. Dessa lärjungar<br />
och andra martyrer <strong>vi</strong> minns denna dag litade på <strong>Gud</strong>s frälsande nåd.<br />
Himmelen var öppen för dem på grund av vad Jesus gjort – inte genom deras<br />
martyrskap – och det var honom de <strong>vi</strong>lle följa och lyda.<br />
Petrus och Johannes blev <strong>vi</strong>d ett tillfälle förhörda på ungefär samma sätt som<br />
Stefanus. I sitt svar till dem som hade makt att fängsla och döda säger de lika enkelt<br />
som tydligt: Tänk efter själva om det är rätt inför <strong>Gud</strong> att lyda er mer än honom.<br />
Vi kan inte tiga med vad <strong>vi</strong> har sett och hört (Apg. 4:19–20). Uppfyllda av<br />
den helige Ande fortsätter de sedan att leva ett frimodigt liv i <strong>Gud</strong>s tjänst.<br />
VI FÅR LÅTA BIBELNS FRIMODIGA MARTYRER bli inspirerande förebilder framför allt<br />
i att leva nära <strong>Gud</strong>, men också i att berätta om vad <strong>vi</strong> har sett och hört i våra liv<br />
tillsammans med <strong>Gud</strong>.<br />
BÖN: <strong>Gud</strong>, du som med din Ande styrker martyrerna, ge oss kraft att bekänna vår<br />
tro på dig.<br />
OLA JOHANSSON<br />
Präst, Helsingborg<br />
28 TILL LIV 12#2007
<strong>Till</strong>växt under förföljelse<br />
När evangliet om Jesus Kristus sprids växer <strong>Gud</strong>s rike på jorden.<br />
Samtidigt ökar förföljelsen av enskilda kristna och hela församlingar.<br />
VARJE DAG KAN VI SE OCH HÖRA NYHETER från hela världen. Det<br />
gäller nersmutsning av naturen, terroristattacker, översvämningar<br />
och andra dåliga nyheter. Vi tror lätt att detta är allt som<br />
händer i världen, men det finns en <strong>vi</strong>ktig historia som västmedia<br />
inte berättar om: förföljelsen av den kristna kyrkan, liksom<br />
dess tillväxt.<br />
Skälen till att <strong>vi</strong> inte hör om detta är att i väst förstår man inte<br />
religionens betydelse utanför Europa, och därför ses religionsfrihet<br />
inte som något <strong>vi</strong>ktigt. Men enligt förre statsministern i<br />
Norge, Kjell Magne Bonde<strong>vi</strong>k, är den ”all frihets moder”. Ett<br />
annat <strong>vi</strong>ktigt skäl för media att inte rapportera, är att kyrkan<br />
växer under denna förföljelse mer än någonsin förr i historien.<br />
Det är något som det sekulariserade Västeuropa inte <strong>vi</strong>ll att folk<br />
ska få veta.<br />
Kyrkan växer men friheten är begränsad<br />
Vad är det då som händer och som <strong>vi</strong> inte hör något om?<br />
Det finns i dag ca 2 300 miljoner kristna i världen (33% av<br />
världens befolkning). Katolska kyrkan har ca 1 000 miljoner<br />
medlemmar. Den kraftigaste tillväxten i dag är emellertid i protestantiska<br />
kyrkor i Asien, Afrika och Latinamerika. För 30 år<br />
sedan fanns 66 % av alla evangeliska kristna i norr. I dag finns<br />
66% av dem i Afrika, Latinamerika och Asien (nästan 100 miljoner<br />
enbart i Kina).<br />
Jag uppskattar att det finns ca 450 miljoner evangelisk-protestantiska<br />
kristna i världen i dag. Av dessa har fler än 200 miljoner<br />
inte full religionsfrihet, enligt definitionen i FNs deklaration<br />
för mänskliga rättigheter. Evangeliska Världsalliansens<br />
kommission för religionsfrihet följer utvecklingen i länder där<br />
friheten är begränsad, och arbetar med FN och olika regeringar.<br />
Be för bröderna<br />
Men den <strong>vi</strong>ktigaste insatsen är att be, inte bara för dem som lider,<br />
utan också för de bröder och systrar som förföljs för Jesu<br />
namns skull. De ber också för Sverige! Det är därför den internationella<br />
böndagen för den förföljda kyrkan är så <strong>vi</strong>ktig. Den<br />
dagen (11 nov. alt. 18 nov.) bildar kristna från fler än 100 län-<br />
der världens största bönegrupp någonsin. Kristna från Island i<br />
norr till Chile i söder och Australien i öster till Kalifornien i väster<br />
ber under den dagen (www.idop.org).<br />
Förföljelse och församlingsväxt<br />
Förföljelse börjar vanlig<strong>vi</strong>s med passiv, <strong>vi</strong>lseledande information<br />
som sedan blir aktiv. Passiv och aktiv diskriminering övergår<br />
sedan i passiv och aktiv förföljelse. I dag sitter mer än 2 000<br />
kristna i fängelse i Eritrea. Kristna flickor blir våldtagna i Pakistan,<br />
pastorer sitter i fängelse i Kina, hemliga bönegrupper träffas<br />
i Saudiarabien, 200 mötesplatser har bli<strong>vi</strong>t förstörda i Sri<br />
Lanka, kristna sitter i arbetsläger i Nordkorea osv., osv.<br />
Men, under all denna press, kan inget stoppa evangeliet. Kyrkan<br />
växer med ca 70 000 nya troende varje dag. Mer än 1 000<br />
nya kyrkor bildas varje vecka i områden där andligt mörker råder.<br />
Kyrkan växer som aldrig förr! Planerna för de närmaste tio<br />
åren är att bilda mer än en miljon nya kyrkor.<br />
Ett exempel: fru Lalani Jayasingshes man Lionel blev dödad i<br />
Sri Lanka för 13 år sedan. Vid den tiden fanns det fyra medlemmar<br />
i kyrkan i Tissamahara. Hon började läsa ur Bibeln för folket<br />
i byn, och några år senare kom väckelsen – och i dag har kyrkan<br />
fler än 1 200 medlemmar och utbildar ca 400 missionärer.<br />
Be och ge<br />
Men den förföljda kyrkan behöver vårt stöd. Den är del av samma<br />
Jesu kropp som de kristna i Sverige. Om en lem lider, så lider<br />
hela kroppen, säger Bibeln.<br />
Så låt oss be för dem regelbundet, stödja dem ekonomiskt<br />
och <strong>vi</strong>sa dem Jesu kärlek. Då blir <strong>vi</strong> aktivt delaktiga i vår tids<br />
stora, ännu inte uppmärksammade historia. Om du <strong>vi</strong>ll ha böneämnen<br />
för varje vecka på svenska, skriv då till: info@martyrkyrkansvänner.net.<br />
Tack för att ni stödjer era lidande bröder<br />
och systrar. JOHAN CANDELIN<br />
Prost, Finland<br />
Ordförande för Martyrkyrkans vänner och Goodwill<br />
Ambassador för Evangeliska Världsalliansen (World Evangelical Alliance)<br />
och därmed talesman i bl.a. FN för över 160 miljoner kristna.<br />
www.martyrkyrkansvanner.net<br />
TILL LIV 12#2007 29<br />
foton: lennart johansson, norea
Var det bara en drom?<br />
Var det bara en dröm, när <strong>Gud</strong>s ljus det klara<br />
kringstrålade änglarnas heliga skara?<br />
Hörde herdarna rätt? Förstod de väl orden,<br />
när änglarna sjöng om <strong>Gud</strong>s frid här på jorden?<br />
Än lär man sig strida, än vässar man svärden.<br />
och hatet och våldet tycks erövra världen.<br />
Än lever Herodes, som dödar och krossar.<br />
Var är den makten, som från våldet oss förlossar?<br />
Än gråter Rakel. Hennes hjärta <strong>vi</strong>ll brista<br />
för deras skull, som hon så grymt har fått mista.<br />
Än brinner hatet. Och oskyldiga mördas.<br />
Kristna bekännare torteras och dödas.<br />
Var det bara en dröm? Nej, oroliga hjärta,<br />
<strong>Gud</strong>s frid är en verklighet. Mitt i min smärta<br />
och oro, när fienden larmar,<br />
<strong>vi</strong>lar jag trygg i <strong>Gud</strong>s armar.<br />
Ur Någon frågar efter dig av Hans Hallebo.<br />
30 TILL LIV 12#2007<br />
..
…<strong>vi</strong>lken<br />
<strong>mäktig</strong><br />
<strong>Gud</strong> <strong>vi</strong> har!<br />
Från krigets Irak har många människor kommit till Sverige.<br />
Här berättar en familj om hur <strong>Gud</strong> väldigt konkret öppnat<br />
stängda vägar, och också <strong>vi</strong>sat dem till en kristen gemenskap<br />
i deras nya hemland.<br />
VI SITTER RUNT KÖKSBORDET hos en invandrarfamilj från Irak.<br />
Det är mamma Lea, pappa Milos, Isak 16 år, Sara 14 år och<br />
Anna 12 år (namnen är fingerade). De bor sedan två år tillbaka<br />
i en trerumslägenhet i ett mindre samhälle i norra Skåne. På<br />
bordet har de dukat fram fat av grillade kycklingben, kebabsnurror,<br />
stort fat med ris, russin och mandel och arabiskt bröd.<br />
Allt ser så smakligt ut.<br />
Det blir trångt i det lilla köket när <strong>vi</strong> är tio personer samlade,<br />
men det gör inget hos dessa gästvänliga människor. Vi får naturligt<strong>vi</strong>s<br />
sitta bra och ha glas och bestick, medan de själva kan stå<br />
och äta med en sked, eftersom de inte har så många bestick. Vi<br />
bjuds på en juice som är färggrann, och <strong>vi</strong> undrar var de köper in<br />
sin mat. ”Mest i Arabiska affären i Helsingborg”, säger de.<br />
Vi ber vår bordsbön och låter oss väl smaka av den goda maten!<br />
Under tiden samspråkar <strong>vi</strong> om de senaste dagarnas händelser<br />
och om våra olika kulturer.<br />
I gruppen har <strong>vi</strong> också Raul från El Salvador och hans fru<br />
Olga från Ryssland. Vi försöker samlas varannan vecka, hemma<br />
hos varandra. Språket är ju naturligt<strong>vi</strong>s mest svenska, och <strong>vi</strong><br />
inser att det inte är så lätt för dem att lära sig det. Tänk om <strong>vi</strong><br />
skulle börja lära oss t.ex. arabiska! Vi försöker – men det flyger<br />
bort direkt! Barnen är alltid med oss, och de kan bra svenska<br />
och går i vanliga skolan här. De får ofta tolka för föräldrarna.<br />
Efter mat och kaffe eller arabiskt te, sätter <strong>vi</strong> oss ner med våra<br />
biblar till bibelstudium. Detta är fantastiskt! Då har <strong>vi</strong> biblar på<br />
arabiska, spanska, ryska och svenska. Arne, som leder oss, talar<br />
mycket enkelt, och <strong>vi</strong> slår upp mycket ur biblarna och samtalar.<br />
Många frågor dyker upp. Frågor som <strong>vi</strong> kanske inte tänkt på,<br />
eller som <strong>vi</strong> tänkt oss på ett annat sätt. Ibland får <strong>vi</strong> ta frågorna<br />
med oss hem att fundera över. Har <strong>vi</strong> rätt i allt <strong>vi</strong> tänkt? Det är i<br />
Bibeln <strong>vi</strong> får söka svaren. Detta är väldigt berikande. Alltid går<br />
<strong>vi</strong> hem tacksamma till <strong>Gud</strong>, som har gett oss dessa vänner, som<br />
också <strong>vi</strong> får lära mycket av, och som <strong>vi</strong> får ha en så god gemenskap<br />
med.<br />
Vi låter mamma Lea berätta om deras flykt till Sverige, om<br />
hur <strong>Gud</strong> har lett dem hela vägen – dag för dag. Och <strong>vi</strong> ställer<br />
frågan:<br />
Varför har ni kommit till Sverige?<br />
– Som kristen blev det mer och mer svårt att leva i Irak. Isak,<br />
som började skolan, blev mobbad varje dag och tillsagd att gå<br />
över till den muslimska läran. Han blev retad och slagen av<br />
TILL LIV 12#2007 31<br />
foton: isak engström
större barn. Han sa: ”Mamma, <strong>vi</strong> måste bli muslimer!”<br />
Även när <strong>vi</strong> gick till kyrkan var <strong>vi</strong> rädda. Vi fick inte titta på<br />
någon annan, fick inte klä oss som <strong>vi</strong> <strong>vi</strong>lle. Vårt hus utsattes för<br />
stenkastning. Vi höll oss mest hemma.<br />
Tanken kom hela tiden: Vi måste tänka på våra barn. De kan<br />
inte leva här. Vi måste fly!<br />
Var i Irak bodde ni då?<br />
– Vi bodde i Bagdad, i eget hus. Milos hade ett bra jobb, men<br />
lämnade det. Vi sålde allt <strong>vi</strong> hade och flyttade i hemlighet närmare<br />
gränsen till grannlandet. Vi skulle vara beredda när någon<br />
kom för att hjälpa oss att fly.<br />
Hur flydde ni och hur vågade ni?<br />
– Har man mycket pengar kanske man kan fly i bil med någon.<br />
Vi hade inte det, så <strong>vi</strong> fick promenera. En man följde med oss,<br />
och <strong>vi</strong> fick betala vad <strong>vi</strong> hade.<br />
Vi <strong>vi</strong>sste ingenting, men bad till <strong>Gud</strong> om hjälp. Isak var åtta<br />
år, flickorna sex respektive fyra år.<br />
Vi promenerade på natten när det var mörkt och kallt över<br />
bergen till grannlandet, tillsammans med andra familjer. De<br />
som inte orkade gå, fick ibland åka på en åsna. Vid gränsen slog<br />
polisen till och sköt varningsskott. De som gick hann inte<br />
undan, men eftersom Isak och jag just då satt på åsnan, sprang<br />
den iväg och <strong>vi</strong> kom undan, tillsammans med en annan k<strong>vi</strong>nna.<br />
Men jag <strong>vi</strong>sste inte vad som hände med Milos och flickorna –<br />
polisen tog alla de andra med sig.<br />
Hur gick det för er då?<br />
– Det var mörkt och kallt, snö och berg. Vi hörde vargen tjuta.<br />
Vi <strong>vi</strong>sste inte alls var <strong>vi</strong> var. Isak var trött, ledsen och hungrig.<br />
Han sa: ”Har du korten på pappa och Sara och Anna med dig?”<br />
Jag <strong>vi</strong>sste att jag hade det. Han kröp in i min famn och somnade.<br />
Jag bad och grät: ”Gode <strong>Gud</strong>, hjälp oss!”<br />
Och <strong>Gud</strong> hjälpte er?<br />
– På morgonen när det ljusnade såg <strong>vi</strong> bara berg och snö. Isak<br />
var hungrig. Jag tog snö, som smälte i handen, så han fick<br />
dricka. Vi fick syn på en man långt borta som kom emot oss.<br />
Han sa ingenting, men gav oss lite pengar och pekade åt ett<br />
håll. Vi försökte följa honom – men helt plötsligt var han försvunnen.<br />
Det var en halv meter snö, men det fanns inga spår efter<br />
honom. Det var en ängel! När <strong>vi</strong> tittade uppåt såg <strong>vi</strong> en väg<br />
och bilar. Kunde <strong>vi</strong> komma dit?<br />
När <strong>vi</strong> kom fram till vägen träffade <strong>vi</strong> en chaufför som sa:<br />
”Jag kan hjälpa er.”<br />
SÅ FORTSÄTTER LEA SIN BERÄTTELSE om hur de sökte på polisstationen<br />
efter Milos och flickorna. De mötte många människor,<br />
och kunde inte språket. Hon bad hela dagarna till <strong>Gud</strong>, Jesus<br />
och jungfru Maria: ”Om jag får träffa min Milos, Anna och<br />
Sara, ska jag tacka på mina knän varje lördag så länge jag lever.”<br />
På den tredje polisstationen fanns de, och då kom de i<br />
fängelse, alla tillsammans. Där var de i 2–3 veckor. Kallt, dåligt<br />
med mat, löss i håret på flickorna. <strong>Till</strong> slut blev de transporterade<br />
med lastbil över gränsen till Irak igen. ”Saddam skall straffa<br />
er”, fick de höra. Men de blev avsläppta, och vakterna sa:<br />
”Ni är fria.”<br />
Efter detta fick de kontakt med en man som ordnade lagliga<br />
pass, och de åkte så över gränsen igen. Där träffade de fler irakiska<br />
vänner, och Milos jobbade lite sporadiskt för att få ihop<br />
pengar. Många gånger fick de pengar av folk som <strong>Gud</strong> skickade<br />
i deras väg. En gång när de var väldigt hungriga hittade de<br />
plötsligt pengar på gatan.<br />
32 TILL LIV 12#2007
Många tipsade dem om att fly till ett annat sydeuropeiskt<br />
land, <strong>vi</strong>lket de också gjorde. Över floden!<br />
Där var de ganska länge och försökte klara sig på olika sätt.<br />
Bodde ibland på gatan, ibland på billiga hotell. Tiggde. Fick lite<br />
mat i någon kyrka. <strong>Till</strong> slut fick de hjälp av en man, som betalade<br />
flygbiljett för Lea och barnen till Tyskland. Därifrån åkte<br />
de tåg till Sverige och Malmö. Där fanns Leas bror, som flytt hit<br />
tidigare och tog emot dem. Milos flydde på annat sätt, och kom<br />
hit efter åtta månader.<br />
Hur var det då att komma till Sverige?<br />
– O, alla människor var så snälla och hjälpte oss på alla <strong>vi</strong>s. Efter<br />
att <strong>vi</strong> hade varit på flykt i ett och ett halvt år, stannade <strong>vi</strong> i<br />
Malmö i tre år, och där gick <strong>vi</strong> till Mariakyrkan och barnverksamheten<br />
i den. Därefter kom <strong>vi</strong> hit, och här trivs <strong>vi</strong> verkligen.<br />
I mars 2006 fick <strong>vi</strong> vårt uppehållstillstånd, och då var det fest!<br />
Tack till Sverige, och alla vänliga människor! Tack till <strong>Gud</strong>!<br />
Hur hittade ni till missionshuset?<br />
– Vi kom hit en lördag och <strong>vi</strong>lle gå i kyrkan på söndagen – hade<br />
sett den stora kyrkan i byn och gick dit. Vi blev förvånade över<br />
att där inte fanns några barn och ungdomar. Prästen där tipsade<br />
om barnverksamheten i missionshuset, och våra barn kom till<br />
Hobbyn där. Det kändes bra. Tack, <strong>Gud</strong>, för att <strong>vi</strong> fick träffa er!<br />
Det är så bra med den här hemgruppen – här kan jag ställa frågor<br />
och få svar, så att jag kan svara andra. Jag har så mycket<br />
inom mig som jag <strong>vi</strong>ll ha svar på.<br />
Vad betyder Jesus för dig?<br />
– Jesus är som en bro till <strong>Gud</strong>, och det är <strong>vi</strong>ktigt hur man har det<br />
i hjärtat.<br />
Om man ser en sten i vattnet, så ligger den djupare än man<br />
tror. Det är inte så lätt att få tag på den. Så är det när man studerar<br />
Bibeln. Man får fördjupa sig, läsa mer och mer för att förstå.<br />
TILL SLUT BER VI FÖR LEAS SYSTER OCH SLÄKTINGAR som är på<br />
flykt, och för alla kristna i Irak som har det ännu svårare i dag.<br />
Vi tackar <strong>Gud</strong> för våra invandrarvänner!<br />
Och Herren är den som går framför dig, han skall vara med<br />
dig, han skall inte lämna dig eller överge dig. Du må inte frukta<br />
och inte vara förfärad. 5 mos. 31:8.<br />
LISBETH ENGSTRÖM OCH ANNA-KARIN PERSSON<br />
TILL LIV 12#2007 33
illustration: renée göth<br />
Ord till liv • Söndagen efter Jul<br />
<strong>Gud</strong>s barn jag är!<br />
Men när tiden var fullbordad sände <strong>Gud</strong> sin Son, född av k<strong>vi</strong>nna och ställd under<br />
lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att <strong>vi</strong> skulle få söners<br />
rätt. Och eftersom ni är söner, har <strong>Gud</strong> sänt i våra hjärtan sin Sons Ande som ropar:<br />
”Abba! Fader!” Så är du inte längre slav utan son, och är du son är du också ar<strong>vi</strong>nge,<br />
insatt av <strong>Gud</strong>. gal. 4:4–7.<br />
NÄR JAG BÖRJADE GÅ I KYRKAN 1972 fick jag ofta hjälpa till med att hålla dopljuset<br />
och tända ljuset när prästen göt vattnet över barnets huvud. Prästen hade inte så<br />
stor variation på sina doptal. Ett kort stycke från ett av talen<br />
kommer jag ihåg. Han sa ungefär så här: ”Ert barn har bli<strong>vi</strong>t<br />
fött in i en familj. Men i dag <strong>vi</strong>d dopet föds det in i ännu<br />
en familj: <strong>Gud</strong>s familj.”<br />
Senare i livet har jag hört att <strong>Gud</strong>s barn blir <strong>vi</strong><br />
genom något som kan liknas <strong>vi</strong>d adoption. Enligt<br />
dem som kan grekiska finns det ett bibelställe där<br />
det svenska ordet barnaskap är en översättning av<br />
ett grekiskt ord som betyder adoption. Jag tänker<br />
på Rom. 8:15, där Paulus skriver att <strong>vi</strong> inte har fått<br />
slaveriets ande utan barnaskapets Ande.<br />
I Galaterbrevet skriver Paulus att <strong>vi</strong> har fått ”söners<br />
rätt” (4:5). Här står samma grekiska ord, som betyder<br />
adoption. Vi har söners rätt att komma till <strong>Gud</strong> som<br />
till vår far. Just därför står det att <strong>vi</strong> får säga: ”Abba! Fader!”<br />
Att <strong>Gud</strong> <strong>vi</strong>ll adoptera oss som sina barn har sin orsak i att han älskar<br />
oss. <strong>Gud</strong>s kärlek är inte själ<strong>vi</strong>sk eller egoistisk. Det var med denna kärlek som Jesus<br />
mötte en rik man. Mannen frågade Jesus vad han skulle göra för att få e<strong>vi</strong>gt liv. Det<br />
står att Jesus fick kärlek till mannen (Mark. 10:21). Den kärleken har Jesus till alla<br />
människor. Han <strong>vi</strong>ll att alla skall bli frälsta och komma till kunskap om sanningen.<br />
ATT VARA ETT GUDS BARN innebär frihet. Frihet i Bibeln är inte vad den naturliga<br />
människan tänker sig. Frihet är inte att vara fri att göra precis vad man <strong>vi</strong>ll. Frihet är<br />
att vara bunden <strong>vi</strong>d Jesus på ett sådant sätt att man inte är beroende av något annat<br />
än honom. Genom Jesu död kan <strong>vi</strong> lösas från det som binder oss och hindrar oss att<br />
leva i gemenskap med Jesus.<br />
<strong>Liv</strong>et som <strong>Gud</strong>s barn innebär för oss också ett annat förhållande till vår nästa. Jesus<br />
talar om att <strong>vi</strong> ska älska våra ovänner och be för dem som förföljer oss (Matt.<br />
5:44). Det handlar om en följd av tron och inte om något krav. Breven i Nya testamentet<br />
börjar med att tala om Jesu seger – längre fram följer förmaningar. De är<br />
egentligen uppmuntran. Eftersom du har tagit emot Jesu seger, som han vann<br />
genom sin uppståndelse, så låt den forma och prägla ditt liv!<br />
VI HAR ALLTSÅ MYCKET ATT TACKA FÖR, mycket att be om förlåtelse för och mycket att<br />
be om hjälp med i våra dagliga liv. Men främst behöver <strong>vi</strong> be om förnyelse av vårt<br />
förhållande till <strong>Gud</strong> som Hans barn.<br />
BÖN: Herre, <strong>vi</strong> tackar dig för att <strong>vi</strong> i dopet blev dina barn. Hjälp oss att leva som dina<br />
barn. Ge oss lust att lyssna till ditt ord i Bibeln och hjälp oss att förstå det. Amen.<br />
JAN ERIKSSON<br />
Fil.kand., Kristianstad<br />
34 TILL LIV 12#2007
illustration: renée göth<br />
Nu <strong>vi</strong>ll <strong>vi</strong> ljuset sprida<br />
De gick tillbaka från stallet,<br />
upprymda till sinne och håg.<br />
De tänkte på ängelns hälsning<br />
och det barn som i krubban låg.<br />
De mötte mänskor på vägen,<br />
som undrade vad de sett,<br />
som frågade dessa herdar<br />
om något <strong>vi</strong>dunderligt skett.<br />
Visst har det hänt något märkligt.<br />
Vi såg natten flöda av ljus,<br />
och hörde hur änglaskaror<br />
sjöng en lovsång med himmelskt brus.<br />
Vi gick som ängeln förkunnat,<br />
fann barnet från himmelen sänt.<br />
<strong>Gud</strong> själv har kommit till jorden,<br />
det största som någonsin hänt.<br />
Maria är kvar med barnet<br />
där i stallets mörkaste knut.<br />
Hon gömmer allt i sitt hjärta,<br />
men <strong>vi</strong> måste ropa det ut.<br />
Vi sett <strong>Gud</strong>s kärlek från höjden<br />
till vår mörka jord komma ner.<br />
Nu <strong>vi</strong>ll <strong>vi</strong> det ljuset sprida<br />
så alla <strong>Gud</strong>s frälsning ser.<br />
Ni, som i senare sekler<br />
ser tidsåldern lida mot natt,<br />
till er, om frälsning och seger<br />
<strong>vi</strong> ännu ropar det glatt:<br />
Ta mot den himmelska gåvan,<br />
den gi<strong>vi</strong>ts till världen all.<br />
<strong>Gud</strong> själv har kommit till jorden<br />
i Betlehems fattiga stall.<br />
Herdarna av Matts-Ed<strong>vi</strong>n Klemets<br />
TILL LIV 12#2007 35
foto: katrina imberg<br />
ELMs mission och samarbetskyrkor<br />
ELM, EVANGELISK LUTHERSK MISSION, har som en av sina <strong>vi</strong>ktigaste uppgifter att bedriva mission – redan i början av 1900-talet sändes de första<br />
missionärerna ut. Det är samma budskap i dag: evangeliet om Jesus Kristus skall predikas för alla folk, till omvändelse och syndernas förlåtelse.<br />
Ty så älskade <strong>Gud</strong> världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha e<strong>vi</strong>gt liv (Joh. 3:16). Med åren har antalet<br />
missionärer minskat, men <strong>vi</strong> tackar <strong>Gud</strong> för att de evangelisk-lutherska kyrkorna i respektive land efterhand tagit allt mer ansvar i detta uppdrag. Låt oss be för<br />
våra syskon i tron – i de drygt 800 församlingar som är en frukt av ELM BVs mission genom åren.<br />
Uppdrag pågår<br />
EVANGELISK-LUTHERSKA KYRKAN I KENYA (ELCK) har 80 000 medlemmar<br />
i 600 församlingar och ELM har tre missionärer där. Lina Jämstorp<br />
och Sofia Nilsson arbetar bland gatubarnen i Nakuru, och Kerstin<br />
Nilsson i deltar i församlingsarbete. En fjärde missionär är Rakel<br />
Smetana som för tillfället befinner sig i Sverige.<br />
På 1990-talet var Rune och Katrina Imberg missionärer i Kenya. Tidigare<br />
i år gjorde de ett återbesök, bland annat för Runes fortsatta forskning<br />
i ELMs och ELCKs historia.<br />
På hembesök i Kenya<br />
MED GLÄDJE TÄNKER VI PÅ de många hembesök som <strong>vi</strong> fick göra<br />
hos våra kenyanska medkristna och vänner under de fyra månader<br />
<strong>vi</strong> tillbringade i Afrika (december 2006–mars 2007).<br />
En lördag, det var trettondagsafton, besökte <strong>vi</strong> evangelisten<br />
James Moindi med familj i Magwagwa, 6–7 km från Matongo.<br />
Vi skulle egentligen åkt bil dit, men chauffören dök aldrig upp,<br />
så i stället började <strong>vi</strong> gå. Ganska snart fick <strong>vi</strong> lift på flaket av en<br />
lastbil – ett vanligt transportsätt i Kenya! Det var en varm och<br />
solig dag, och de tog emot oss med stor värme och generositet.<br />
Deras hem består av några hyddor nära varandra – en för köket,<br />
där också tonårsdöttrarna sover, en för föräldrarna och en<br />
för sönerna. Hyddorna är byggda i enkel stil med lerväggar och<br />
försedda med plåttak. De ligger vackert, högt uppe på en kulle<br />
med utsikt över en dal och andra kullar. En bit bort börjar ett av<br />
Kenyas stora tedistrikt.<br />
Vi var tillsammans några timmar med familjen och fick dela<br />
ELMs missionsländer i dag är Kenya,<br />
Peru, Eritrea och Etiopien. Här följer<br />
några korta berättelser från tre<br />
av länderna, och till slut får<br />
<strong>vi</strong> också ta del av en betraktelse<br />
som generalsekreteraren<br />
i<br />
kyrkan<br />
i Etiopien<br />
skri<strong>vi</strong>t.<br />
både glädje och sorg med dem. Med tårar i ögonen berättade<br />
pappan att äldsta dottern hade dött året innan i malaria. Hon<br />
var bara sjuk i ett par dagar innan hon dog. Sorgen var tung att<br />
bära, inte minst för mamma Alice. Samtidigt <strong>vi</strong>sade de en förtröstan<br />
över att <strong>Gud</strong> bär i alla svårigheter.<br />
Också ekonomiskt har familjen det svårt. Deras åkrar är ganska<br />
små, och de flesta barnen går i skolan, <strong>vi</strong>lket medför dryga<br />
skolavgifter.<br />
Mitt i dessa problem kämpar de <strong>vi</strong>dare och förtröstar på <strong>Gud</strong><br />
och hans trofasthet. James arbetar troget och hängivet <strong>vi</strong>dare<br />
som evangelist i Matongo-området. Nära deras hem ligger en<br />
gammal och nersliten lerkyrka som byggdes redan på 1950-talet.<br />
Församlingens största förhoppning är att kunna bygga en<br />
ny permanent kyrka i tegel.<br />
KATRINA OCH RUNE IMBERG<br />
F.d. missionärer i Kenya<br />
36 TILL LIV 12#2007
Ett samtal i Peru<br />
EFTER GUDSTJÄNSTEN I LAS LOMAS kallar en av församlingsmedlemmarna,<br />
en av dem som ibland predikar, på mig.<br />
– Hermano Erik, tengo una pregunta. (Broder Erik, jag har en<br />
fråga.) Han slår upp ett av de första uppslagen i Bibeln och frågar:<br />
– Vad är egentligen ”livets träd”? Jag har funderat, men<br />
förstår inte riktigt. Inte är det samma träd som de (Adam och<br />
Eva) åt av?<br />
Vi läser tillsammans de sista verserna i Första Moseboks<br />
tredje kapitel om hur <strong>Gud</strong> t<strong>vi</strong>ngas sätta en gräns; av livets träds<br />
frukt får människan inte längre äta, för då skulle hon leva för<br />
e<strong>vi</strong>gt. Det onda – synden, smärtan och lidandet – hade kommit<br />
in i skapelsen och präglade nu människan.<br />
– Hur vore ett e<strong>vi</strong>gt liv under de <strong>vi</strong>llkor <strong>vi</strong> lever med här, frågar<br />
jag, knappast gott?<br />
– Nej, snarast en förbannelse, svarar brodern, en förbannelse.<br />
– Men, tillägger jag, det finns de som gör en koppling från livets<br />
träd i Edens trädgård till Golgata. Korset blev det nya ”li-<br />
vets träd”. Där får <strong>vi</strong> del av det e<strong>vi</strong>ga livet, samtidigt som vår<br />
synd tas bort. Ett e<strong>vi</strong>gt liv där inget av det onda ska finnas med.<br />
– Det blir gott, nickade han, och jag kunde bara instämma:<br />
Det blir gott.<br />
Jag går hem från kyrkan, glad över ett gott samtal som fick<br />
springa fram ur en fråga som väckts <strong>vi</strong>d den personliga bibelläsningen.<br />
Jag går tacksam över allt <strong>Gud</strong> gör i människors liv i<br />
Chiclayo, och jag gläds över att få vara med.<br />
ERIK J ANDERSSON<br />
Missionär, Peru<br />
IGLESIA EVANGÈLICA LUTERANA DE CHICLAYO (IELCH) i Peru har knappt<br />
100 medlemmar i fyra församlingar. ELM har tre missionärer: Eva Norström,<br />
Maggan och Erik Andersson. ELM Danmark har tre missionärer:<br />
Tina Bak, Steffen Baagø Madsen och Helene Sejergaard.<br />
Arbetet består i att etablera nya församlingar. I det deltar Maggan<br />
och Erik Andersson, som kom till Peru första gången 2003.<br />
TILL LIV 12#2007 37<br />
foton: e & m andersson
EVANGELISK-LUTHERSKA KYRKAN I ERITREA (ELCE) har 12 000 medlemmar<br />
i 70 församlingar. ELM har för närvarande ingen missionär där, sedan<br />
vår missionär Barnabas Mebrahtu i september avslutat sin tjänst<br />
på kyrkans musikskola. Våren 2006 arbetade Kristina Engström som<br />
volontär på den skolan, och hon gjorde under sommaren ett återbesök.<br />
Öppen famn i Eritrea<br />
Jag återvände till Asmara för att se människorna och staden.<br />
Det är ont om bröd, ont om bensin och ont om jobb. Men det<br />
finns gott om hängivenhet och generositet. Jag <strong>vi</strong>ll berätta om<br />
Ruth.<br />
Ruth går till gudstjänst och är engagerad i flera av kyrkans<br />
verksamheter. Hon ger av sin tid till <strong>Gud</strong> och hon ger mer. En<br />
kväll bjöd hon hem mig till sin familj. Jag känner henne inte så<br />
bra men tackade ja och <strong>vi</strong> tog oss med buss över knaggliga gator<br />
till hennes hem. Vi åt middag och pratade och var mitt uppe i något<br />
när <strong>vi</strong> insåg att det bli<strong>vi</strong>t sent. Ruths mamma frågade då om<br />
jag <strong>vi</strong>lle stanna över natten. Jag fick låna sovkläder och Ruth erbjöd<br />
mig ena halvan av sin säng, <strong>vi</strong>lken inte var så mjuk men<br />
fylld med välkomnande. Jag sov gott och vaknade av tuppen på<br />
morgonen. Ruth lagade lyxfrukost: g’eat med smör och berbere.<br />
Vilket välkomnande! För mig är detta ett tecken på <strong>Gud</strong>s bevarande<br />
av ett helt folk. I den situation som råder fortsätter<br />
människor att vara givmilda mot sina medmänniskor och ge<br />
Adresser, telefon, e-post etc. kan fås<br />
genom ELM-BVs expedition,<br />
08-559 23 104, eller på www.elmbv.se.<br />
ETIOPIENS EVANGELISK-LUTHERSKA KYRKA (EELC) har 20 000 medlemmar<br />
i 138 församlingar. ELM har för närvarande inga missionärer där,<br />
men våra tidigare missionärer Workneh och Hanna-Karin Hechamo,<br />
har som nyblivna pensionärer bosatt sig i landet och bistår gärna<br />
med punktinsatser.<br />
mycket av det lilla de har. Och de fortsätter att <strong>vi</strong>sa tacksamhet.<br />
Varje dag när regnet föll prisades <strong>Gud</strong>. Jag längtar till den dag<br />
då Sverige tackar <strong>Gud</strong> för vad Han gör och för hur Han bevarat<br />
vårt folk och vårt land. Jag längtar till den dag då jag <strong>vi</strong>sar min<br />
tacksamhet genom att ta hand om människor jag möter, bjuda<br />
hem dem, ge dem mat, erbjuda dem min säng och ge dem det<br />
lyxigaste jag har för att få dem att känna sig välkomna.<br />
KRISTINA ENGSTRÖM<br />
F.d. volontär i Eritrea<br />
Jag var hungrig … Jag var törstig … Jag var främling … Jag var<br />
naken … Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och<br />
ni kom till mig.<br />
… när såg <strong>vi</strong> dig sjuk eller i fängelse och kom till dig?<br />
Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det<br />
har ni gjort mot mig. ur matt. 25:35–40<br />
Stöd ELMs mission<br />
Pg 5 58 43-7 Bg 476-1144<br />
eller <strong>vi</strong>a hemsidan.<br />
38 TILL LIV 12#2007<br />
foton: roland gustafsson<br />
foto: roland gustafsson
Jag jagar mot målet<br />
Aposteln Paulus fick möta Jesus Kristus och det förändrade honom helt.<br />
Han fick ett nytt liv, och ett mål att se fram emot. Så kan det vara även för oss.<br />
PAULUS SKREV TROLIGEN BREVET till filipperna efter att i 30 år ha<br />
tjänat Herren och under den tiden gått igenom många prövningar,<br />
svårigheter och försakelser. Därför är det förvånande att<br />
finna att han fortfarande talar om en hunger och törst efter att<br />
nå målet för det kristna livet. Paulus var en man med ett enda<br />
fokus – han hade ett mål och en ambition: han jagade framåt för<br />
att fullborda det uppdrag Herren hade frälst honom till. Han<br />
berättar för oss hur han levde. Så här var det:<br />
Jag glömmer det som ligger bakom<br />
Vi kan på många sätt komma ihåg <strong>Gud</strong>s nåderika handlingar<br />
mot oss i det förgångna. Gång på gång bör <strong>vi</strong> påminna oss själva<br />
om dem (Ps. 103:2). Men <strong>vi</strong> kan inte leva i det förgångna och<br />
<strong>vi</strong> måste lära oss konsten att glömma det som inte är värt att<br />
komma ihåg.<br />
Misslyckanden och synder i det förgångna är förlåtna. Det<br />
var <strong>Gud</strong>s initiativ att lösa vårt största problem, synden, genom<br />
sin Sons försoningsdöd på korset. Sörj därför inte över missade<br />
möjligheter och stanna inte kvar i dina bekymmer, för detta leder<br />
bara till depression och missmod. Men även den mest utåtriktade<br />
känner <strong>vi</strong>ssa stunder av sin skuld – men <strong>vi</strong> ska aldrig låta<br />
det som varit hålla oss fångna. Jag har läst om en gravsten på<br />
<strong>vi</strong>lken det var skrivet ett enda ord. Inget namn på personen. Inget<br />
födelsedatum. Inget dödsdatum, utan bara ett ord: förlåten.<br />
Det är vad jag är i Kristus. Lämna inte den trygga plats <strong>Gud</strong><br />
genom sin nåd har berett för dig. Vi förnekar inte att <strong>vi</strong> har syndat,<br />
men <strong>vi</strong> är förlåtna – håll fast <strong>vi</strong>d denna <strong>Gud</strong>s Ords sanning<br />
(1 Joh. 1:7–9).<br />
Vi måste också på något sätt glömma våra ’andliga förtjänster’,<br />
gamla prestationer, segrar eller framgångar. Problemet för<br />
några av oss är inte självömkan eller skuld utan högmod, men<br />
<strong>vi</strong> kallar det inte så. Men det är vad det är frågan om, om än fördolt.<br />
Visst bör <strong>vi</strong> vara tacksamma mot <strong>Gud</strong> för hans nåd i våra<br />
liv. Men <strong>vi</strong> kan inte leva våra liv på gamla tillgångar och inte<br />
heller kan <strong>vi</strong> glädja oss rätt i dag om <strong>vi</strong> stannar kvar i det för-<br />
gångna. Någon har sagt: ”mättnad tar död på framstegen”. Det<br />
finns utrymme, ja, gott om utrymme för växt och förbättring,<br />
även där <strong>vi</strong> är som bäst. Sanningen är att synden finns med också<br />
i det bästa <strong>vi</strong> gör, och det finns inte något i vårt förflutna att<br />
skryta över.<br />
Jag sträcker mig mot det som ligger framför<br />
Det kristna livet liknas ibland <strong>vi</strong>d ett långdistanslopp (1 Kor.<br />
9:24–27) och den kristne är som en löpare som inte nått fram<br />
till målet. Loppet är inte över ännu. Därför skulle <strong>vi</strong> jaga framåt<br />
i förväntan om att nå fram och passera mållinjen. Låt oss fullborda<br />
loppet som ligger framför oss (Hebr. 12:1).<br />
Detta är inte ”frälsning genom gärningar” – det är <strong>Gud</strong>s inbjudan<br />
till oss att få erfara djupet och rikedomen i hans nåd.<br />
Det är hans kallelse till att vandra framåt, och han går framför<br />
oss. Liksom för Abraham, trons fader, blir varje dag ett äventyr<br />
med <strong>Gud</strong> då <strong>vi</strong> får bestiga nya höjder, ta i anspråk vårt arv, erövra<br />
nytt land. Vi får lita på att Herren bär oss framåt och att<br />
hans nåd är ny varje morgon (Klag. 3:23). Framtiden är lika ljus<br />
som <strong>Gud</strong>s löften. Detta skulle göra oss ivriga att välkomna varje<br />
dag, fyllda av förväntan om att få upptäcka <strong>Gud</strong>s nåd och<br />
välgärningar hela dagen.<br />
<strong>Gud</strong> har också sett ut något bättre åt oss: Vi är ar<strong>vi</strong>ngar tillsammans<br />
med Kristus och det himmelska hemmet väntar oss.<br />
Vi är ett folk med ett levande hopp och en framtid (Jer. 29:11).<br />
Därför ser <strong>vi</strong> framåt med förtröstan: det är faktiskt <strong>Gud</strong> själv<br />
som kallar oss att våga gå mot framtiden genom att ödmjukt<br />
förtrösta på honom. Det är en kallelse att lita på hans nåd varje<br />
dag i våra liv (Hebr. 4:16). Låt oss därför jaga framåt och sätta<br />
vårt hopp endast till den nåd som ska komma oss till del när Jesus<br />
Kristus uppenbaras (1 Petr. 1:13). Nåden väntar dig i framtiden.<br />
Nåden finns där innan du når dit.<br />
ATO ENDALE AWGICHEW<br />
Generalsekreterare i EELC<br />
Addis Abeba, Etiopien<br />
TILL LIV 12#2007 39<br />
foto: christophe libert
illustration: renée göth<br />
Ord till liv • Nyårsdagen<br />
Namnet Jesus<br />
När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras, fick han namnet Jesus, det<br />
namn som ängeln hade gett honom innan han blev avlad i sin mors liv. luk. 2:21.<br />
Och han befallde oss att predika för folket och <strong>vi</strong>ttna om att han är den som <strong>Gud</strong><br />
har bestämt till domare över levande och döda. Om honom <strong>vi</strong>ttnar alla profeterna,<br />
att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn. apg.<br />
10:42–43.<br />
VARFÖR FICK DU OCH JAG DE NAMN som <strong>vi</strong> har? Troligen för att våra föräldrar valde<br />
dem. Hur väljer föräldrar namn till sina barn? Det finns en rad olika sätt. En del läser<br />
igenom dagarnas namn i almanackan. Andra väljer ett namn som någon av föräldrarna<br />
har som andra eller tredje namn eller ett namn som en äldre släkting bär.<br />
Det jag <strong>vi</strong>ll komma fram till är skillnaden mellan våra namn<br />
och de namn som de bibliska personerna har. I Bibeln<br />
hänger namn och person ihop på ett annat sätt än hos<br />
oss. Namnet på en person i Bibeln säger något om<br />
den personen. Detta gäller också namnet Jesus.<br />
Det är en grekisk form av namnet Josua, som betyder<br />
”Herren är frälsning”.<br />
VAD BETYDER JESU NAMN för oss? Vi slutar ofta<br />
våra böner med ”i Jesu namn, amen”. Genom<br />
tron och dopet är <strong>vi</strong> i honom. Att vara i Jesus betyder<br />
att kunna ta till sig de löften som <strong>Gud</strong> ger oss.<br />
I dag påminns <strong>vi</strong> särskilt om att var och en som tror<br />
på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn<br />
(Apg. 10:43).<br />
HAR DU TÄNKT PÅ att när prästen i dopet gjuter vattnet över barnets huvud, så finns<br />
prepositionen ”i” med samt den treenige <strong>Gud</strong>ens namn? ”Jag döper dig i Faderns<br />
och Sonens och den Helige Andes namn.”<br />
Så finns det också i Bibeln för alla som är döpta, vare sig de lever i sitt dop eller<br />
inte, ett löftesord: Ty sina gåvor och sin kallelse kan <strong>Gud</strong> inte ångra (Rom. 11:29).<br />
Vårt dop är därför som ett bankkonto. I dopet har den döpte fått gåvor. Läs gärna<br />
om dessa gåvor i Lilla katekesen, stycke 223. De gåvorna är syndernas förlåtelse,<br />
frälsning ifrån döden och djävulen och en e<strong>vi</strong>g salighet. De finns som på ett bankkonto.<br />
De finns där för den som dagligen omvänder sig och för den som för första<br />
gången upptäcker vad som gavs i dopet.<br />
Så stort och så rikt är Jesu namn, och så stor skillnad är det mellan Jesu namn och<br />
våra namn.<br />
NÄR VI NU BÖRJAR ett nytt kalenderår så är det en påminnelse om allt <strong>vi</strong> äger i Jesu<br />
namn och att <strong>vi</strong> bör be om en förnyelse av tron på Hans namn.<br />
BÖN: Låt mig börja med dig, o min Frälsare kär, varje år som du giver mig än. Låt<br />
mig börja med dig varje dag du beskär, och förnya mitt uppsåt igen, att vara och bliva<br />
din egen. Amen.<br />
JAN ERIKSSON<br />
Fil.kand., Kristianstad<br />
40 TILL LIV 12#2007
Bok- och CD-tips<br />
Världens medelpunkt<br />
Sven Reichmann<br />
Staten Israels födelse tecknas,<br />
och orsakerna till de till synes<br />
olösliga konflikter som råder<br />
blir tydliga.<br />
En <strong>vi</strong>ktig bok för att förstå dagens<br />
situation.<br />
Gör som <strong>Gud</strong> – bli människa<br />
Stefan Gustavsson<br />
Boken <strong>vi</strong>ll ge en helhetsbild av<br />
vad det är att vara kristen. Den<br />
kristna tron gäller hela det<br />
mänskliga livet på jorden. Världen<br />
är <strong>Gud</strong>s värld och frälsningen<br />
är en upprättelse av den.<br />
Ord för dagen<br />
Gunnar Eriksson (red.)<br />
Bok med citat/texter och ett bibelord<br />
för varje dag under ett år.<br />
Går att <strong>vi</strong>ka ut så att den står<br />
fritt på köksbordet. En utmärkt<br />
julklapp som räcker året om.<br />
CD<br />
Juloratoriet<br />
J.S. Bach<br />
Erik Eriksson<br />
Fallet Jesus<br />
Lee Strobel<br />
Kan <strong>vi</strong> lita på texterna om Jesus?<br />
Finns det trovärdiga be<strong>vi</strong>s utanför<br />
evangelierna? Som prisbelönt<br />
reporter och bekännande<br />
ateist började Strobel undersöka<br />
historiens största nyhet: Jesu<br />
Kristi evangelium.<br />
Kan man vara kristen?<br />
C S Lewis<br />
Hur ska man veta vad som är<br />
rätt och fel? Vad tror de kristna?<br />
Kan man vara kristen utan att ta<br />
farväl av sitt intellekt?<br />
Under ytan II<br />
Torgny Wirén<br />
En andaktsbok för ungdomar<br />
och andra vuxna som innehåller<br />
52 berättelser tillsammans med<br />
bibeltext, bön, funderingsfrågor<br />
och ett citat med anknytning till<br />
dagens tema.<br />
Accent<br />
En bibelläsningsplan för ungdomar<br />
– eller för den som gått en<br />
Alphakurs. En hjälp i den dagliga<br />
andakten, för att växa i relationen<br />
till <strong>Gud</strong> och i förståelsen<br />
av hans ord.<br />
www.accent.nu<br />
Han är vår frid<br />
H.E. Nissen<br />
Jesus står nära dig i både goda<br />
och svåra tider. Han <strong>vi</strong>ll ge dig<br />
sin frid och ge dig en ny plattform<br />
i ditt liv som inte kan rubbas.<br />
I bokens 25 små avsnitt finns<br />
tröst och uppmuntran till ett liv<br />
tillsammans med Jesus som <strong>vi</strong>ll<br />
vara vår frid. En fin presentbok.<br />
<strong>Gud</strong>s Son<br />
Walter Wangerin<br />
Läs den fascinerande berättelsen<br />
om Jesus i romanform.<br />
Ny skiva<br />
– ny kör!<br />
A Gospel Christmas<br />
One Nation<br />
Krista Jones<br />
Kören One Nation och gospelsångerskan<br />
Krista Jones från Atlanta bjuder genom<br />
”A Gospel Christmas” på en varierande<br />
och medryckande julskiva, med allt i från<br />
”Joyful, joyful”, ”Go tell it on the mountain”<br />
och Kirk Franklins ”Joy” till Carolas<br />
”Himlen i min famn”.<br />
Gospelkören One Nation startade 2006<br />
och består av 24 erfarna sångare från<br />
nordvästra Skåne under ledning av Jonas<br />
Engström. Väl förankrad i den afroamerikanska<br />
gospeltraditionen där gudstjänsten<br />
är central, jobbar de med gospelmässor på<br />
engelska och svenska men söker också rötterna<br />
i spirituals och tittar framåt mot modern<br />
gospel och nya uttrycksformer.<br />
www.onenation.se<br />
Skivan finns att köpa <strong>vi</strong>a BV-Förlag.<br />
Ett år med Jesus, I och II<br />
Bo Brander, Göran Skytte<br />
En bok med predikningar och<br />
samtal för varje vecka under<br />
året. Efter varje predikan samtalar<br />
Brander och Skytte om sin<br />
gemensamme vän Jesus. Klassisk<br />
kristen tro blir begriplig –<br />
förlåtelse, förnyelse och vandringen<br />
med Jesus lyser fram.<br />
<strong>Till</strong>sammansmat<br />
Anna Braw (red.)<br />
Är måltidsgemenskap en bristvara?<br />
Du kan göra något åt det.<br />
<strong>Till</strong>sammansmat innehåller allt<br />
du behöver för att våga bjuda:<br />
billigt, snabbt, färgglatt, självklart,<br />
enkelt, mycket, kreativt.<br />
Recept – och tankar för stunden<br />
medan det puttrar, och ett och<br />
annat att prata om runt bordet.<br />
HANDLA PÅ BV-FÖRLAG<br />
www.bv-forlag.se<br />
0435-521 77, 042-14 57 22<br />
TILL LIV 12#2007 41
illustration: renée göth<br />
Ord till liv • Trettondedag Jul<br />
Hylla Konungen!<br />
Och se, här är mer än Salomo. ur luk. 11:29–33<br />
NÄR JESUS ANVÄNDER ORDET SE har han något mycket <strong>vi</strong>ktigt att säga oss! Kung Salomo<br />
var en mycket välsignad kung, både materiellt och som härskare (han ut<strong>vi</strong>dgade landet Israel).<br />
Och han var dessutom mycket <strong>vi</strong>s. Ingen kung skall vara din like, hade Herren lovat<br />
honom. Man kom från alla folk, för att höra om Salomos <strong>vi</strong>shet … (1 Kung. 4:34).<br />
Drottningen av Saba hade hört rykten om den framgångsrike<br />
kung Salomo. Därför reste hon ända från Arabien, kanske<br />
150 mil, inte med flygplan eller bil, utan med den tidens<br />
färdsätt, troligen kamel. Det var säkert en svår resa,<br />
men inga faror eller kostnader kunde stoppa henne.<br />
Hon <strong>vi</strong>lle med egna ögon se vad hon hört talas om.<br />
Och hon blev inte bes<strong>vi</strong>ken, tvärtom. Inte ens hälften<br />
hade berättats för mig. Du har långt mer <strong>vi</strong>shet<br />
och rikedom än jag hört genom ryktet (1 Kung. 10).<br />
OCH SE, HÄR ÄR MER ÄN SALOMO! Liksom drottningen<br />
av Saba reste till Salomo, kom de <strong>vi</strong>se männen från<br />
Östern för att tillbe och frambära skatter och dyrbara<br />
gåvor till Jesus: guld, rökelse och myrra. Den gammaltestamentliga<br />
profetian uppfylldes: Skaror av kameler skall<br />
övertäcka dig, unga kameler från Midjan och Efa. Från Saba skall<br />
de komma, guld och rökelse skall de bära. De skall förkunna Herrens lov (Jes. 60:6). I dag<br />
på Trettondedag Jul <strong>vi</strong>ll Herren föra oss till en Konung som har större rikedom än Salomo.<br />
PROFETIAN FRÅN JESAJA UPPFYLLS nämligen även varje gång en syndare finner stjärnan<br />
som för till Jesus och slipper att gå förlorad. Alla samlas och kommer till dig. Dina söner<br />
kommer fjärran ifrån, dina döttrar bärs fram på armen. Då skall du se det och stråla av<br />
fröjd, ditt hjärta skall bäva och <strong>vi</strong>dga sig. Ty havets rikedomar skall föras till dig, folkens<br />
skatter tillfalla dig (Jes. 60:4,5). Och det blir glädje hos Jesus när han får ge en syndare av<br />
sin rikedom.<br />
Du får komma till Jesus och med egna ögon i Ordet se vad han har gjort för dig. Sångförfattaren<br />
Anders Nilsson sjunger: ”Kom nu, ty allt är redo, så blir i himlen fröjd! Du skall få<br />
se du blir nog med barnaskapet nöjd.” Trettondedag Jul är en missionsdag. Herren erbjuder<br />
sitt julevangelium till alla folk, judar som hedningar. Han sände sin stjärna och kallade<br />
Österns <strong>vi</strong>se och förde dem till Frälsaren!<br />
HERREN STÄLLER OSS I DAG inför en allvarlig fråga: Hur hanterar <strong>vi</strong> julevangeliet? Tar <strong>vi</strong><br />
emot Frälsaren, faller <strong>vi</strong> ner inför honom? Eller tillhör <strong>vi</strong> dem som inte <strong>vi</strong>ll tro, som fortfarande<br />
lever i fiendskap mot <strong>Gud</strong>?<br />
Trettondedag Jul är inte bara glädje – texterna <strong>vi</strong>sar också att julevangeliet möter hat<br />
och motstånd i världen. Vi ser det i Herodes fiendskap, då han genom en djävulsk list försökte<br />
döda Jesusbarnet. Men inget motstånd i världen kan göra julevangeliet om intet!<br />
BÖN: Käre Himmelske Fader, du som genom ditt heliga Ord har låtit den stjärna gå upp,<br />
som leder oss till världens Frälsare, Jesus Kristus.Vi ber dig: led våra hjärtan med din helige<br />
Ande, att <strong>vi</strong> liksom de <strong>vi</strong>se männen finner Jesus som vår personlige Frälsare. Amen.<br />
JAN-ULRIK SMETANA<br />
Missionsgårdspastor, Vännäs<br />
42 TILL LIV 12#2007
De följde stjärnan<br />
De <strong>vi</strong>se männen<br />
Den grekiska grundtextens ord är magoi. Det betyder att de var <strong>vi</strong>sa män och<br />
rådgivare <strong>vi</strong>d något kungligt hov eller möjligen tempel. Sannolikast är att de<br />
kom från Babylonien, där astrologin sedan gammalt spelade stor roll och man<br />
dessutom hade erfarenhet av judiska Messiasförväntningar, eller att de kom från<br />
Persien eller rentav det arabiska ökenområdet öster om Israel.<br />
De hade med sig guld (vars värde är välkänt), rökelse (en torkad kåda från balsamträdet<br />
som sprider väldoft när de bränns) och myrra (en torkad kåda från<br />
myrrabusken som avger en doft av citron och terpentin). Kanske fick dessa dyrbara<br />
gåvor senare finansiera resan till Egypten för Jesu fattiga föräldrar.<br />
DEN GÅTFULLE GUDSMANNEN BILEAM SADE:<br />
Jag ser honom, men inte nu,<br />
jag skådar honom, men inte<br />
nära. En stjärna träder fram<br />
ur Jakob, en spira höjer sig<br />
ur Israel. 4 MOS. 24:17<br />
Vad var det för en stjärna?<br />
En supernova eller exploderande<br />
stjärna som under en tid ger ett väldigt<br />
starkt ljus. Enligt kinesiska källor<br />
ska en sådan ha ägt rum ungefär<br />
fem år före Jesu födelse.<br />
En komet framträdde enligt <strong>vi</strong>ssa<br />
källor ungefär <strong>vi</strong>d samma tid.<br />
En konjunktion. Planeterna Jupiter<br />
och Saturnus kom så nära varandra från jordens synpunkt att de tillsammans<br />
bildade ett starkt lysande himlafenomen. Detta anses ha skett <strong>vi</strong>d flera<br />
tillfällen 7 år före Kristus. Jupiter ansågs bland astrologerna vara världshärskarens<br />
stjärna och Saturnus vara det judiska folkets.<br />
Det <strong>vi</strong> med <strong>vi</strong>sshet kan veta är att <strong>Gud</strong> på underliga vägar ledde dessa män<br />
från Österns länder och att de var lyhörda för <strong>Gud</strong>s ledning och gav sig ut på<br />
denna tidskrävande och påkostade resa. De kom till Betlehem och fick möta<br />
Jesus.
DE LEVER I DAG.<br />
DEN FÖRSTE är en ung man, som arbetar på en verkstad. Han<br />
blev väckt av <strong>Gud</strong>. Samtidigt som han såg <strong>Gud</strong>s nåd såg han<br />
också sina synder. Han förstod att nåden var till för att överskyla<br />
synden. Som i en <strong>vi</strong>sion såg han också något av <strong>Gud</strong>s mening<br />
med mänskligheten. I den hade han en plats. Utan att tveka intog<br />
han den. Sin begåvning, sina krafter, allt han av Skaparen<br />
ägde <strong>vi</strong>gde han till <strong>Gud</strong>s tjänst för att <strong>Gud</strong> skulle kunna använda<br />
honom. Han blev en uthållig och uppfinningsrik arbetare i<br />
<strong>vi</strong>ngården. Han fikade inte efter beröm. Han förstod att hans<br />
uppgift var att offra åt <strong>Gud</strong> allt han ägde, att bära fram sitt guld<br />
till Kristus.<br />
Däri består hans <strong>vi</strong>shet.<br />
DEN ANDRE har <strong>vi</strong>sat en total oförmåga att, som så många andra<br />
människor, fastna i klagan och kritik, och i stället <strong>vi</strong>sat en underbar<br />
känslighet för allt vackert, rent och sant som mött honom.<br />
Där andra ser a<strong>vi</strong>gsidor ser han rätsidor. Där andra misstolkar,<br />
tyder han till det bästa. Där andra knyter näven räcker<br />
han fram den öppna handen. På den vägen har han upptäckt<br />
mycket, som andra inte sett. Därför har hans väsen mer och<br />
mer präglats av tacksamhet. Han har upptäckt livets outtömliga<br />
rikedom.<br />
Hans tacksamhet stiger som en stilla lovsång, en rökelse, till<br />
Kristus.<br />
Däri består den mannens <strong>vi</strong>shet.<br />
illustration: renée göth<br />
Tre <strong>vi</strong>se män<br />
DEN TREDJE har bli<strong>vi</strong>t hårt slagen av livet. Många tunga bedrövelser<br />
har träffat honom. När andra ser honom, tänker de: ”Att<br />
han orkar.” De förvånar sig över att en människa kan bära så<br />
tunga bördor. De förstår inte hur han förmår.<br />
I själva verket består hans <strong>vi</strong>shet inte i att han bär så tunga<br />
bördor utan hur och vart han bär dem. Han tar nämligen emot<br />
dem utan irritation. Han vet att livet är fullt av lidande och förstår<br />
att han inte kan göra anspråk på att gå fri. Därför bär han<br />
dem ödmjukt. Och han bär dem till Kristus. Ty Kristus har lovat<br />
att bära våra bördor, att ge de trötta nytt mod och kraft, att<br />
hela de sargade, att trösta de bedrövade och åter göra dem glada.<br />
Detta vet denne man. Det är hans hemlighet, hans <strong>vi</strong>shet.<br />
Han bär fram till Kristus sin myrra, sitt lidande.<br />
GULD, RÖKELSE, MYRRA bar de. Kaspar, Baltasar, Melkior var<br />
kanske deras namn.<br />
Guldet är det dyrbaraste <strong>vi</strong> äger. Rökelsen är tacksägelsen,<br />
lovets offer. Myrran är en bitter växt som symboliserar lidandet.<br />
I alla tider har människor burit dessa ting fram till Kristus.<br />
VEM AV DEM ÄR DU?<br />
Du firar julen väl, om Du lär Dig meningen med glädjen, tacksamheten,<br />
lidandet. De är gåvor, som <strong>vi</strong> får ge Kristus.<br />
Att veta det och handla därefter är att vara <strong>vi</strong>s.<br />
Ur Och det hände sig <strong>vi</strong>d den tiden …<br />
En julmeditation av Per-Olof Sjögren<br />
44 TILL LIV 12#2007
Bön<br />
HIMMELSKE FADER, du är Skapare av himmel och jord, universums Herre, alltings<br />
ursprung och mål.<br />
• Tack för att du lät din Son födas till jorden som ett litet barn, mitt in i vår<br />
värld, och med ett rike som inte är av denna världen.<br />
• Tack för din stora räddningsplan för oss människor – för frälsningen i Jesus<br />
Kristus och möjligheten till ett liv tillsammans med honom.<br />
• Tack för ännu ett nytt kyrkoår. Kom till hela din Kyrka här på jorden, var<br />
hennes och vår Herre. Låt ditt rike växa.<br />
• Tack för ditt Ord till oss, för alla förebilder du där ger oss: Abraham, Da<strong>vi</strong>d,<br />
Maria, Josef, Johannes Döparen, Simeon, Stefanus och jesus kristus.<br />
JESUS KRISTUS, du är Messias, den levande <strong>Gud</strong>ens Son och enda vägen till<br />
<strong>Gud</strong>. Du blev människa som <strong>vi</strong>, och därför kan du helt och fullt frälsa oss från<br />
synden, döden och all ondska och ge oss frid.<br />
• Tack för att du kom som den stora julgåvan till alla människor.<br />
• Tack för att du levde mitt liv, dog min död och genom din uppståndelse ger<br />
mig ett nytt liv. Tack för att jag får ta emot din förlåtelse och upprättelse.<br />
• Var nära alla som i jul saknar medmänsklighet, mat, värme och trygghet.<br />
• Ge oss en välsignad jul tillsammans med dig. Tack för att du har gett oss en<br />
Hjälpare, den helige ande.<br />
HELIGE ANDE, du <strong>vi</strong>sar oss vägen till krubban, korset och den tomma graven.<br />
• Led oss till Jesus och hjälp oss att tro på och ta emot honom.<br />
• Kom till oss med <strong>Gud</strong>s frid i våra hjärtan, i våra liv och till hela världen. Låt<br />
allt fler människor se att budskapet om Jesus Kristus är en god nyhet som<br />
kan förvandla liv.<br />
• Kom till alla som lider förföljelse för att de tror på Jesus. Trösta dem, ge dem<br />
kraft, mod och uthållighet, och hjälp dem att hålla fast <strong>vi</strong>d Jesus.<br />
• Hjälp oss att likt Maria tro ditt Ord, likt herdarna skynda till Jesus, likt Simeon<br />
med tacksamhet ta emot honom och likt de <strong>vi</strong>se männen ge honom vår<br />
tillbedjan.<br />
Vår Herre, Jesus Kristus,<br />
blev i sin gränslösa kärlek vad <strong>vi</strong> är,<br />
för att göra oss till vad han är. IRENAEUS<br />
Bibelläsningsplan<br />
Evangelisten Johannes<br />
De johanneiska skrifterna i Nya testamentet<br />
består av Johannes evangelium,<br />
tre brev av Johannes samt Uppenbarelseboken.<br />
Evangeliet och breven<br />
liknar varandra i stilen.<br />
Det som berättas i evangeliet är<br />
sett och upplevt utifrån en lärjunges perspektiv.<br />
Ofta är detaljerna skarpa och konkreta.<br />
Men på samma gång framträder inte<br />
lärjungen med sitt namn utan omnämns mera<br />
indirekt som den lärjunge som Jesus särskilt älskade<br />
eller helt enkelt som ”den andre lärjungen” i<br />
några av berättelserna. I evangeliets avslutande<br />
ord (Joh. 21:24) hän<strong>vi</strong>sas till denne lärjunge som<br />
upphov till berättelsen, ”och <strong>vi</strong> vet att hans <strong>vi</strong>ttnesbörd<br />
är sant”, tilläggs det. Kan dessa ”<strong>vi</strong>” ha ställt<br />
samman berättelsen på grundval av det de fått<br />
höra?<br />
Johannesevangeliet är ofta disponerat så att det<br />
berättas en episod, som i sin tur leder till ett samtal,<br />
där grundläggande teologiska tankar utvecklas.<br />
Starkt betonas att <strong>Gud</strong> har bli<strong>vi</strong>t människa i Jesus<br />
Kristus och vad detta verkligen betyder. I Jesus<br />
möter <strong>vi</strong> <strong>Gud</strong> själv och hans kärlek till världen.<br />
DECEMBER<br />
7 Matt 4:18–22<br />
Lärjungen Johannes hörde tillsammans med Petrus<br />
och Jakob till de tre som <strong>vi</strong>d <strong>vi</strong>ssa tillfällen fick<br />
följa med Jesus ett stycke längre, medan de andra<br />
fick vänta. Men det är inte evangelisten själv som<br />
berättar om detta.<br />
8 Mark 9:2–13<br />
Efter samtalet med Nikodemos sammanfattas kärnan<br />
i evangeliet.<br />
9 Joh 3:13–21<br />
I de samtal som följer på Jesu gärningar skärps ofta<br />
motsättningen mellan den eller dem som tror och<br />
dem som av<strong>vi</strong>sar honom.<br />
10 Joh 8:12–30 11 Joh 9:1–17 12 Joh 9:18–41<br />
Johannes <strong>vi</strong>sar också hur Jesus anknyter till och<br />
uppfyller gammaltestamentliga profetior. Ett exempel<br />
är Jesus som den gode herden.<br />
13 Jer 23:1–6 14 Joh 10:1–42<br />
När Jesus går mot lidandet och döden ser den som<br />
står honom nära att detta inte sker utan vånda för<br />
honom själv. Jesus är sann människa. Men samtidigt<br />
ser Johannes hur Jesu gudomliga härlighet<br />
framträder just här.<br />
15 Joh 12:20–36; 44–50 16 Joh 13:18–35<br />
I kapitel 14–17 återger evangelisten Jesu avskedstal<br />
till lärjungarna. Det blir ett program för hur den<br />
kristna församlingen skall fungera i innerlig gemenskap<br />
med sin Herre och i kärlek till varandra.<br />
Anden från Fadern och Sonen är det sammanhållande<br />
bandet.<br />
17 Joh 14:15–31 18 Joh 15:1–17<br />
19 Joh 16:1–15; 25–33 20 Joh 17:1–26<br />
Liksom de andra evangelisterna berättar också Johannes<br />
om hur Jesus fängslas och döms till döden.<br />
De tre från förklaringsberget får följa med längst in<br />
TILL LIV 12#2007 45<br />
foto: karin sjödahl
46<br />
Bibelläsningsplan<br />
i Getsemane. Vid förhöret inför Pilatus ställs <strong>Gud</strong>s<br />
rike mot denna världen.<br />
21 Matt 26:36–46 22 Joh 18:28–40<br />
Den lärjunge som Jesus älskade fick <strong>vi</strong>d korset uppdraget<br />
att ta hand om Jesu moder (19:26–27). Samtidigt<br />
ser evangelisten det stora och djupa sambandet<br />
mellan Jesu offerdöd och det gammaltestamentliga<br />
påskalammet.<br />
23 Joh 19:31–37<br />
Liksom Johannesevangeliet börjar Johannes första<br />
brev med det som var från begynnelsen.<br />
24 1 Joh 1:1–10<br />
Brevskrivaren betonar <strong>Gud</strong>s kärlek till oss och vår<br />
kärlek till varandra.<br />
25 1 Joh 2:1–11<br />
Det råder ett djupt samband mellan kärleken, bekännelsen<br />
till Jesus Kristus och lydnaden för hans bud.<br />
26 1 Joh 2:12–29 27 1 Joh 3:1–24<br />
Därför är det så <strong>vi</strong>ktigt att kunna skilja <strong>Gud</strong>s Ande,<br />
som bekänner att Jesus är Kristus, från <strong>vi</strong>llfarelsens<br />
eller Antikrists ande. Först då fungerar vår kärlek till<br />
varandra och vår lydnad för <strong>Gud</strong>s bud.<br />
28 1 Joh 4:1–21 29 1 Joh 5:13–21<br />
I Johannes andra och tredje brev upprepas förmaningarna.<br />
30 2 Joh 1–13 31 3 Joh 1–15<br />
De nytestamentliga gestalterna är med sina upplevelser<br />
alla på något sätt knutna till Jesu Kristi död<br />
och uppståndelse. De möter Jesus på olika sätt. De<br />
blir kallade av honom eller dras, till synes genom tillfälligheter,<br />
in i den berättelse som sedan leder fram<br />
till påskens händelser. Därefter får de uppdraget att<br />
<strong>vi</strong>ttna om vad de har sett och hört.<br />
Bakgrunden till berättelsen är den långa historia<br />
som återges i Gamla testamentet. Påskdagen ger<br />
svar på de många frågor som har ställts. Frågorna är<br />
olika men utgår ofta från människans situation just<br />
som människa. De rör hennes förhållande till <strong>Gud</strong><br />
och till medmänniskorna, varför <strong>vi</strong> lever här och hur<br />
vårt liv skall kunna bli det som <strong>vi</strong> är skapade till. Vi behöver<br />
också hjälp att få dessa allmänmänskliga frågor<br />
formulerade för att kunna förstå de svar som<br />
ges i de gammal- och nytestamentliga texterna.<br />
Men Nya testamentet pekar också framåt, mot vår<br />
egen tid och mot hela den samlade världshistorien.<br />
De människor som möter oss i dessa skrifter har något<br />
som de <strong>vi</strong>ll dela med sig av. Många gånger får de<br />
bli exempel, där <strong>vi</strong> inte så sällan kan känna igen oss<br />
själva. Men framför allt har de bli<strong>vi</strong>t bärare och förmedlare<br />
av ett budskap till oss alla och envar.<br />
BO JOHNSON, Lund<br />
<strong>Till</strong> <strong>Liv</strong> har nu med hjälp av bibelläsningsplanen<br />
”Med människor i NT” i ett år fått följa några personer<br />
i Nya testamentet. Vi har fått se hur de tagit<br />
emot evangeliet om Jesus Kristus och även hur detta<br />
skapat ett nytt liv i dem. Vår bön är att detta får ske<br />
även med varje bibelläsare.<br />
Varmt tack till Bo Johnson och Verbums Förlag, samt<br />
till Jonas Ahlner för illustrationerna.<br />
NÄSTA ÅR: Ny bibelläsningsplan att se fram emot!<br />
EN VÄLSIGNAD ADVENTSTID OCH EN RIKTIGT<br />
God Jul och etGotNytar 2008<br />
TILLÖNSKAS ALLA LÄSARE AV TILL LIVS REDAKTION!<br />
VARMT TACK till alla er som på olika sätt har medverkat i detta nummer av<br />
<strong>Till</strong> <strong>Liv</strong>: alla skribenter, Renée Göth (teckningar), Isak Engström (foton),<br />
Da<strong>vi</strong>d Andersson (korsord/sudoku) samt till er som deltagit i intervjuerna.<br />
Tack alla ni skribenter som det gångna året ställt er till förfogande och lagt<br />
tid och arbete på artiklar och reportage!<br />
Tack särskilt till Gustav Börjesson som även i år medverkat i Själavård<br />
med artiklar om Saligprisningarna och genom att besvara läsarfrågor, till<br />
Erik J. Andersson som under<strong>vi</strong>sat utifrån Apostlagärningarna, samt till<br />
Torbjörn Johansson och Daniel Brandt som skri<strong>vi</strong>t Månadens förklaring!<br />
Tack till Jesus Kristus som är Immanuel, det är ”<strong>Gud</strong> med oss” – och som<br />
också lovat att vara med oss alla dagar intill tidens slut. Han har varit med<br />
oss även under 2007. Soli deo Gloria.<br />
EVA ANDERSSON, redaktör<br />
TILL LIV <strong>vi</strong>ll genom artiklar, bibelstudier, intervjuer och reportage ge fördjupad<br />
kunskap om Bibeln och den kristna tron, hjälpa människor till tro på<br />
Jesus Kristus och väcka en längtan efter att lära känna honom allt mer.<br />
LÄS MER OM TIDNINGEN PÅ WWW.TILLLIV.SE<br />
<strong>Till</strong> <strong>Liv</strong> och fördjupningsbilagan Begrunda ges ut av<br />
missionsorganisationen ELM, Evangelisk Luthersk<br />
Mission.<br />
ELM <strong>vi</strong>ll lyfta fram Bibelns sanning och tillförlitlighet<br />
och bekänna Jesus som den ende Frälsaren och<br />
Herren. ELMs <strong>vi</strong>sion är att Bibelns budskap ska förmedlas till och göras levande för<br />
människor i både Sverige och andra länder.<br />
Ungdomsrörelsen ELU och den regionala organisationen ELM Syd samverkar med<br />
ELM och de står också bakom utgivningen av tidningen.<br />
LÄS MER PÅ WWW.ELMBV.SE, WWW.ELMBV.SE/SYD<br />
o<br />
TILL LIV 12#2007
Breanäs<br />
Missionsgård<br />
Sibbhult i nordöstra Skåne<br />
Per Modig<br />
tel. 044-22 60 15<br />
info@breanas.org<br />
www.breanas.org<br />
Välkommen till våra missionsgårdar!<br />
PÅ MISSIONSGÅRDARNA är det verksamhet i stort sett året runt. Där anordnas läger för alla åldrar – för äldre,<br />
ungdomar och barn – samt för ensamstående och för familjer. Det är temadagar, konfirmandläger, semesterveckor,<br />
tonårsläger, bibelkurser, lägerskola och korta möten.<br />
Kontakta gården för mer info – det finns även möjlighet att hyra rum på de flesta av gårdarna. Besök dem,<br />
de ligger naturskönt, flera av dem <strong>vi</strong>d sjö eller hav!<br />
Droppen<br />
En kristen barntidning!<br />
36 nr/år<br />
www.elmbv.se/droppen<br />
Helår: 240 kr,<br />
termin: 130 kr<br />
Gratis provex.<br />
Pg 194079-0<br />
a.i.einarsson@hem.utfors.se<br />
Missionsgården<br />
Strandhem<br />
Örkelljunga i norra Skåne<br />
Kerstin Bengtsson<br />
tel. 0435-500 77, 514 77<br />
info@strandhem.nu<br />
www.strandhem.nu<br />
Åhus<br />
Missionsgård<br />
Kristianstad i östra Skåne<br />
Per-Anders Einarsson<br />
tel. 044-24 75 55<br />
info@ahusmissionsgard.se<br />
www.ahusmissionsgard.se<br />
<strong>Till</strong> <strong>Liv</strong>s fridsbudskap<br />
PRIS 40 KR + PORTO<br />
Läs våra tidningar!<br />
Insidan<br />
En tidning för ungdomar!<br />
8 nr/år<br />
www.insidan.net<br />
Helår, stud: 195 kr<br />
Helår, övriga: 295 kr<br />
Pg 494268-6<br />
Missions- och ungdomshemmet<br />
Fridhem<br />
Vännäs i södra Västerbotten<br />
Jan-Ulrik Smetana<br />
tel. 0935-103 01<br />
info@fridhem.info<br />
www.fridhem.info<br />
GUDS NÄRVARO I VARDAGEN<br />
Almanacka<br />
<strong>Till</strong> <strong>Liv</strong><br />
För dig som <strong>vi</strong>ll veta mer<br />
om kristen tro!<br />
11 nr/år<br />
www.tillliv.se<br />
Prova på 4 nr för 100 kr<br />
Helår: 430 kr, stud 230 kr<br />
Pg 607 98 94-9<br />
Falketorp<br />
Missionsgård<br />
Vikbolandet i Östergötland<br />
Anders Andersson<br />
tel. 0125-320 72, 0125-320 51<br />
anders.i.falketorp@telia.com<br />
www.falketorp.se<br />
TILL LIV GER UT EN ALMANACKA för 2008 med fina fotografier<br />
och gott om plats att skriva på. Kyrkoårets texter och<br />
teman finns med för varje söndag.<br />
BESTÄLL FÖR ENDAST 85 KR + PORTO PÅ BV-FÖRLAG, Smålandsv.<br />
48, 286 35 Örkelljunga, tel. 0435-521 77, info@bvforlag.se<br />
FÖR BARN<br />
PRIS 25 KR + PORTO<br />
MÄNGDRABATT<br />
Julens gåva<br />
Beställ fler ex från BV-förlag, 0435-521 77, 042-14 57 22, info@bv-forlag.se<br />
Begrunda<br />
2008<br />
För dig som önskar<br />
fördjupning!<br />
2 nr/år<br />
www.tillliv.se<br />
Som bilaga till <strong>Till</strong> <strong>Liv</strong>-prenumerant:<br />
70 kr/år<br />
Endast Begrunda: 90 kr<br />
Pg 607 98 94-9<br />
Smala Gränd 5, 111 39 Stockholm<br />
Tel 08-559 23 104, fax 08-22 59 22<br />
www.elmbv.se pg 5 58 43-7, bg 476-1144<br />
Ordförande Per Henriksson<br />
08-750 53 60<br />
E-post ordf@elmbv.se<br />
Missionsföreståndare Roland Gustafsson<br />
Tel 08-559 23 142, 070-657 55 32<br />
Fax 0435-522 05<br />
E-post roland.gustafsson@elmbv.se<br />
Administrativ chef Jakob Birgersson<br />
Tel 08-559 23 164, 0735-33 95 88<br />
E-post jakob.birgersson@elmbv.se<br />
Kassör Ingegerd Johansson<br />
Tel 08-559 23 109<br />
E-post ingegerd.johansson@elmbv.se<br />
Missionssekreterare<br />
Carlåke Söderlind (Etiopien)<br />
Tel 08-559 23 156, 070-658 30 33<br />
E-post carlake.soderlind@elmbv.se<br />
Karin G. Ekström (Kenya)<br />
Tel 08-559 23 157, 070-241 82 30<br />
E-post karing.ekstrom@elmbv.se<br />
Henrik Birgersson (Peru)<br />
Tel 0241-79 40 79<br />
E-post henrik.birgersson@elmbv.se<br />
Evangelisk Luthersk Mission-Syd ELM Syd<br />
www.elmsyd.se pg 38 16 87-3, bg 917-4418<br />
Ordförande Anders Månsson Tel 0431-290 56<br />
E-post bodil.mansson@mbox301.swipnet.se<br />
Expedition: ELM Syd c/o Erling Hansson,<br />
Gärdsgatan 12, 29159 Kristianstad<br />
Tel 044-21 37 57<br />
E-post erling.hansson@lm.lrf.se<br />
Evangelisk Luthersk Mission-Ungdom ELU<br />
www.elmbv.se/elu pg 3 16 86-9, bg 305-0960<br />
Ordförande Simon Nilsson. Tel 042-12 90 22<br />
E-post simonnilsson@hotmail.com<br />
Kassör Jakob Birgersson, ELM-BV (se ovan)<br />
BV-Förlag<br />
www.bv-forlag.se pg 87 81 74-2, bg 503-3147<br />
Smålandsvägen 48, 286 35 Örkelljunga<br />
Tel 0435-521 77, fax 0435-522 05<br />
E-post info@bv-forlag.se<br />
Kristen bokhandel i Helsingborg<br />
Tel 042-14 57 22. Bollbrogatan 8<br />
TILL LIV<br />
www.tillliv.se pg 607 98 93-1, bg 5316-4000<br />
Ägare och utgivare ELM-BV<br />
Ansvarig utgivare Nils-Göran Nilsson<br />
Redaktör för <strong>Till</strong> <strong>Liv</strong><br />
Eva Andersson, tel 046-39 93 65<br />
<strong>Till</strong> <strong>Liv</strong>, Sandgatan 14B, 223 50 Lund<br />
E-post till.liv.red@telia.com<br />
Redaktionsråd för <strong>Till</strong> <strong>Liv</strong><br />
Lars Göran Brandt, Rebecka Engström,<br />
Roland Gustafsson, Lars-Åke Nilsson<br />
Redaktör för Begrunda<br />
Peter Henrysson, tel. 046-211 84 61<br />
E-post begrunda.red@telia.com<br />
Grafisk form Cia Björk<br />
Expedition & annonser<br />
<strong>Till</strong> <strong>Liv</strong>, Sandgatan 14B, 223 50 Lund<br />
Tel 046-39 93 60, fax 046-39 93 61<br />
E-post till.liv.design@telia.com<br />
Annonser insändes senast: 10:e jan, mars, maj,<br />
aug, okt, nov.<br />
Kostnad för privata/kommersiella annonser:<br />
10:50 kronor/spaltmillimeter, min pris 125 kr<br />
(ELM/ELU-föreningar: 5:50 kr/mm)<br />
<strong>Till</strong> <strong>Liv</strong>, 11 nr/år<br />
Ordinarie 430 kr; stud. m. eget boende 230 kr<br />
Begrunda, 2 nr/år<br />
Bilaga i <strong>Till</strong> <strong>Liv</strong> 80 kr/år för <strong>Till</strong> <strong>Liv</strong>-prenumeranter<br />
Endast Begrunda 90 kr, lösnummer 45 kr<br />
Prenumeration pg 607 98 94-9<br />
Ingrid Holmq<strong>vi</strong>st, tel 0910-960 31<br />
Storkågeträsk 11, 934 94 Kåge<br />
E-post prenumeration.tillliv@hotmail.com<br />
Taltidning Ingrid Holmq<strong>vi</strong>st, tel 0910-960 31<br />
Tryck Norra Skåne Offset Hässleholm<br />
11:e årgången ISSN 1402-1838<br />
WWW.DESIGNFORLIVET.SE<br />
TILL LIV 12#2007 47
POSTTIDNING<br />
B<br />
Vid obeställbarhet återsänds tidningen till:<br />
Ingrid Holmq<strong>vi</strong>st, Storkågeträsk 11, 934 94 Kåge<br />
..<br />
Tiden ar inne<br />
Tack för att tiden inte är ute,<br />
inte än.<br />
Min omvändelses tid<br />
kan vara nu.<br />
Bara jag vågar.<br />
En ny färdriktning,<br />
ett nytt livsinnehåll,<br />
ett nytt livsmål.<br />
Mitt i all bråte av girlander,<br />
jute och granris finns du.<br />
Jag vet det.<br />
Nu <strong>vi</strong>ll jag komma dig nära.<br />
Tiden är inte ute, inte än.<br />
UR BÖNBOKENTRADITION OCH LIV<br />
BILAGA MEDFÖLJER<br />
NÄSTA NUMMER AV TILL LIV UTKOMMER CA 10 JANUARI<br />
foto: davy kestens