Turist i tillvaron fanzine 1

Nummer 1 Våren 2016 

Antirasism på läktaren 

F PUNK F ULTRAS F Oi! F ROLLER DERBY F 

TU IST 

I TILLVARON 

R 

Arre! Arre! 

No Idea 

PUNK- 

GUIDE 

till Byen 

Vi Subversa 

Charlie om Anti Cimex 

Kids på festival 

Bästa plattorna 

Krönikor 

Rancids fullträff 

Punk i Kiruna 

Oldfashioned Ideas 

Svensk punk blir film 

Stort reportage 

om den svenska 

queerpunkscenen 

– En kan märka att det händer saker, queerpunkare har haft som en egen liten 

ficka ett tag men det senaste halvåret har fler andra HC-fans upptäckt 

banden, säger Sanna Adibzadeh – som driver queerskivbolaget Crush & Create 

tillsammans med Sabina Husberg Götlind.

Releasedatum: Maj 2016 

18 band 

23 låtar 

1 fanzine 

– därför att svensk 

punk aldrig låtit bättre

Nummer 1 Våren 2016 

Antirasism på läktaren 

TU IST 

F PUNK F ULTRAS F Oi! F ROLLER DERBY F 

I TILLVARON 

Arre! Arre! 

No Idea 

Vi Subversa 

Charlie om Anti Cimex 

Kids på festival 

Bästa plattorna 

Krönikor 

Rancids fullträff 

Sham 69 

Oldfashioned Ideas 

Punk i Kiruna 

PUNK- 

GUIDE 

till Byen 

R 

Stort reportage 

om den svenska 

queerpunkscenen 

– En kan märka att det händer saker, queerpunkare har haft som en egen liten 

ficka ett tag men det senaste halvåret har fler andra HC-fans upptäckt 

banden, säger Sanna Adibzadeh – som driver queerskivbolaget Crush & Create 

tillsammans med Sabina Husberg Götlind. 

Mikael Ekström tecknar exklusivt för Turist i tillvaron. 

Ny serieruta varje fredag på sirling.blogspot.com 

och Turist i tillvarons Facebooksida. 

Bäst just nu 

The Baboon Show ”The world is 

bigger than you” cd 

Rövsvett ”Ryssen kommer” 7” 

G.L.O.S.S. ”Demo 2015” 7” 

Don’t ”Forever dreams” 12” 

Oldfashioned Ideas ”Another side to 

every story” cd 

Iggy Pop ”Post pop depression” cd 

Knark ”S/t” lp 

Polio & Julie ”S/t” 7” 

Lastkaj 14 ”Längst upp på bottens 

topp” 7” 

Aldrig Ensam ”Dö fort Europa” cd 

Mascara Snakes ”S/t” 7” 

Djävulen möblerar om ”S/t” lp 

Legion 76 ”Philadelphia” 7” 

Remiso ”S/t” kassett 

TURIST 

I TILLVARON 

FANZINE 

MEDARBETARE 

Skribenter: 

Mette Helms Andreasen 

Charlie Claesson 

Cod 

Olof Broddesson 

Mikael Ekström 

Mattias Grenholm 

Anna Lagerqvist 

Jenny Larsson 

Torgny Nilsson 

Alex Päivä 

Patrik Södling 

Mikael Sörling 

Fotografer: 

Per Eriksson 

August Forsman 

Cecilia Sörling 

Mattias Wettergren 

Johan Ylitalo 

Töntcore och käng – allt har sin början i Tranås 

”När straight edge och skatevansinnet var som värst för ett par år sedan 

reagerade jag på allt jävla klagande på de engelska banden typ GBH, Varukers 

och Chaos U.K. Allt som höll på att hända verkade bara vara en ny trend.” 

16 Blåsare Utan Hjärna-Jimmy Karlsson berättade i ProfitBlaskan #7 (januari 

1987) om varför han hittade på uttrycket ”töntcore”. Ett begrepp som inte Friskis & Svettis i Malmö delade 

har levt lika länge som ”käng”, som också myntades av Jimmy. 

ut dessa knappar. Punken är 

inte direkt subversiv längre... 

Tack som fan 

Foto omslag: 

Cecilia Sörling 

Kontakt: 

turistitillvaronfanzine 

@gmail.com 

Blogg: 

www.sirling.blogspot.com 

Facebook: 

Sök Turist i tillvaron 

Profit Blaskan 

1985-1991 

Musik för döva 

1986-1991 

PB Records 

1987 

Sörlings Svinstia 

1992-2003 

Södra Promenaden 

2006-2008 

Turist i tillvaron (blogg) 

2008- 

Turist i tillvaron (skivor) 

2011- 

In it for life 

Det viktiga först. Den här tidningen 

hade aldrig blivit gjord 

om det inte hade varit för att 

Mette Helms Andreasen, Charlie 

Claesson, Cod, Olof Broddesson, 

Mikael Ekström, Mattias Grenholm, 

Anna Lagerqvist, Jenny Larsson, Torgny 

Nilsson, Alex Päivä, Patrik Södling, August 

Forsman, Per Eriksson, Mattias Wettergren 

och Johna Ylitalo bidragit med engagerade 

och intressanta artiklar eller bjussat på 

foton. Om du gillar det här zinet är det dem 

du ska tacka. 

Jag vill även passa på att tacka alla som 

svarat på intervjuer eller de mängder av 

olika enkäter jag spammade er med. Tack 

som fan, utan er ingen tidning. 

Tack även till Gaphals, Noise of Sweden 

och Just 4 Fun för att ni har hjälpt till med 

finansieringen. Också ett stort tack till Hard 

and Smart som beställde 40 exemplar av 

Turist i tillvaron innan en endaste sida var 

klar. 

Jag vill även passa på att rikta en hälsning 

till andra fanzinemakare, som Flyktsoda, 

Marching On!, Keyböard Warrior, Kissan 

Päivät och HC15. Det var ni som till sist 

fick inspirationsbägaren att rinna över och 

få mig att göra mitt första fanzine på 25 

år (sista numret av mitt gamla zine Profit 

Blaskan kom 1991). 

Tack också till forna tiders fanzineredaktörer 

som en gång i tiden var stora inspiratörer: 

Skottkärrans Ande, Banan och 

Fetvadd. Dessutom - tack Håkan Persson, 

Jonas Almqvist (Ny Våg) och Really Fast 

för att ni betytt mer än någon annan. 

Välkomna till Turist i tillvaron fanzine 

nummer 1. Jag har tillsammans med alla 

uppräknade gjort en tidning som jag själv 

skulle vilja läsa. Jag tycker det blev bra. 

Berätta gärna vad du 

tyckte. 

Alla osignerade texter 

har jag skrivit. Jag har 

också redigerat och 

illustrerat. 

Ha det gott! 

Mikael Sörling 

Malmö, våren 2016

HYRDA KNEKTAR 

”VI KOMMER DÖ MEN FÖRST SKA VI LEVA” 

NY 10” 

UTE 29 APRIL! 

RELEASEFEST PÅ GULA VILLAN 

KOLLA FACEBOOK.COM/HYRDAKNEKTAR FÖR MER INFO! 

ANDRA SKITPLATTOR FRÅN NOISE OF SWEDEN 

Prins Carl - Wake Up 7” EP 

Psykbryt - Folk Som Klagar På Folk Som Klagar 7” EP 

Hyrda Knektar - Höstrebell 7” EP 

skivbolag, blogg, skivshop 

noiseofsweden.se

Vi Subversa somnade in den 20 februari 2016. 

Foto taget från Poison Girls hemsida 

Tack för allt Vi 

Vi Subversa, sångerskan och gitarristen 

från Poison Girls med den sköna whiskeyrösten, 

har tystnat. Hon blev 80 år. 

Vi skivdebuterade med Poison Girls 1979, då 

var hon 44 år gammal och tvåbarnsmamma. 

Det gjorde att hon hade en helt annan ingång 

än sina samtida punkmusiker. 

Vi Subversa, född Frances Sokolov, inledde 

sin artistiska karriär med 12-tummaren 

”Hex”, en 30 minuter lång ep som direkt satte 

standarden för Poison Girls. Den inledande 

låten ”Old Tart´s Song” startar med den 

ironiska raden: ”If I had my time again I’d 

like to come back as a man”. 

Poison Girls bildades i Brighton 1976, 

men omlokaliserades strax till Essex 

där även Crass hade sitt högkvarter 

The Dial House. Just Crass kom Poison 

Girls att bli sammankopplade med. Penny 

Rimbaud producerade ”Hex”, de två banden 

genomförde nästan 100 spelningar tillsammans 

och när Crass skulle ge ut sin andra 

skiva ”Stations of The Crass” och var i ekonomiskt 

trångmål fick de låna 8 000 pund av 

Vi, som precis fått ett litet arv. 

I den mansdominerande punkvärlden där 

arga män i olika åldrar skriker ut sitt hat 

mot allt och alla utan någon större finess var 

Vi Subversaen kvinna som skrev intelligenta 

Vi Subversa 

gjorde sin sista 

konsert i Brighton 

i december 

2015. 80 år ung 

framförde hon 

klassikern ”Old 

tart’s song”. 

texter som behandlade feminism, socialism 

och anarkism som berörde. Och berör än 

idag. Jag håller henne som en av de främsta 

textförfattarna som kommit fram i punkens 

kölvatten. 

Låtar som ”Done It All Before”, ”Persons 

Unknown” och ”Real Woman” är några 

exempel på hennes testimonium. Stilmässigt 

visste hon hur hon skulle bygga upp låtarna 

för att få fram sina politiska åsikter. Poison 

Girls ljudbild var fullständigt unik då, och är 

fullständigt unik nu. Att de inte fått ett större 

erkännande i musikvärlden är egentligen 

inget annat än en skandal. 

Poison Girls tillsammans med Vi var aktiva 

fram till 1985. De återförenades 1995 på Vi 

Subversas 60-årsdag och det sista framträdandet 

hon gjorde var på Green Door 

i Brighton i december förra året. Att som 

80-åring gå upp på en scen och framföra 

”Old Tart’s Song” är fullständigt genialt. Jag 

undrar om hon visste att det skulle bli hennes 

sista konsert. 

När jag sitter här och lyssnar på den 

smakfullt utvalda samlingsskivan 

”Their Finest Moments” och skriver 

denna text slår det mig att jag är idag lika 

gammal som Vi var när hon kastade sig in i 

musikvärlden. Det vi alla kan lära av Vi Subversa 

är att det aldrig är för sent att göra din 

röst hörd, att sätta ditt avtryck i musikvärlden, 

att våga. 

Det finns alltså ingen bortförklaring till 

varför jag inte ska ge mig in i punken igen. 

Det var 20 år sedan jag sist skrek slagord 

i en mikrofon och vevade fram bristfälliga 

ackord på en billig gitarr. Det känns verkligen 

som de är dags att stränga elgitarren 

igen och skriva låtar. Som 44-åring har jag 

en del att säga. 

Vi Subversas livsgärning ska bli min inspiration 

och ledstjärna, men jag tänker fan inte 

stämma gitarren den här vändan heller. 

Tack för allt Vi och vila i frid. Jag ska inte 

göra dig besviken. 

Mikael Ekström

Nåt på gång eller? 

n Alonzo Fas 3 har börjat spåna på nytt 

material som senare i år ska bli deras tredje 

album. 

n Lowest Creature från Örebro planerar för 

en Europaturné, dessutom ska en ny fullängdare 

spelas in. Släpp runt årsskiftet. 

n Bollnäs Planet Trash har precis gett ut en 

splitsjua tillsammans med Göteborgs Terror 

Attak. Nu är siktet inställt på att spela in 

låtar till en lp. I sommar turnerar de Skandinavien 

med klassiska MDC, och i höst är 

man med och arrangerar Bollnäs punk och 

hardcore fest. 

n Håll det äkta från Umeå hälsar att de 

under 2016 ”ska försöka ta över världen, 

som vanligt”. Dessutom ska ett nytt album 

komma under året. 

n Sabotage från Stockholm har spelat in en 

tre låtar till en ny sjua. Bandet kommer att 

dyka upp på bland annat Barcelona Beach 

Beer Chaos i sommar med bland andra Section 

5, Infa Riot och Syndrome 81. 

n ”Old punks never die” hette Gråsuggornas 

senaste album som gavs ut i december 

ifjol, efter ett år av strul. I höst kommer inte 

bara deras egen första vinylskiva utan även 

den första som getts ut i Rättvik. 

n Helsingborgs Sardo Numspa som ifjol 

imponerade med ”Efter mycket om och men” 

ska spela in en ny ep. 

n Den 7 juli spelar japanska Forward i 

Stockholm. Förband: Meanwhile!!! 

n I mitten på april kommer Mimikrys 

hett efterlängtade nya album ”Alla sover”. 

Samtidigt med släppet sticker dalmasarna 

ut på en turné. I sommar hoppas man 

på många festivalspelningar. 

n Halmstads Headons kommer att medverka 

på den tredje volymen av utmärkta serien 

Critical Mass. En ny sjua på AMTY finns 

också i planeringen. Dessutom kommer 

Headons gitarrist Mikael Divan Davidsson 

tillsammans med andra arrangera en minipunkfestival 

i Halmstad den 17 juli. 

n Betonggolv från Stockholm kommer 

att släppa en platta och efterlyser folk 

som kan ge en hjälpande hand. Den 28 

maj spelar man på Cyklopen i Stockholm 

tillsammans med bland annat Knægt, 

Slöa Knivar, Vicious Irene och Härda Ut. 

n Peking Punk från Malmö (!) kommer 

under våren att spela in sin debut-lp ”Metropolis 

brinner”. 

n The Liptones från Tidaholm kommer att 

dela singel med ett japanskt skaband. ”Vi har 

en jävla massa låtar som kommer att bli en 

fullängdare senare”, säger bandet. 

n Malmös Korsfäst spelade redan i höstas 

in sjutton låtar. Tanken är att det ska bli en 

fullängdare och en singel av inspelningen. 

n Hårda Tider från Malmö kommer inte 

göra några spelningar förrän tidigast i augusti 

eftersom bandets sångare Erik Persson 

är på resande fot. Inte vilken resa som helst, 

utan landvägen till Indonesien via Ryssland, 

Mongoliet, Kina… ”En helt sykisk resa” hälsar 

basisten Kalle Hallqvist, som också meddelar 

att splitsjuan de släppte i Japan med 

Crucial Section snart ges ut i Europa samt att 

splittolvan med Sthlm Inkasso är på gång. 

n Parasits platta ”A proud tradition 

of stupidity”” släpps den 22 april. 

n Asta Kask har satt punkt för Rock mot 

svinen-turnén och kommer inom kort istället 

åka iväg till Spanien för gigs. Asta Kask 

meddelar också att nytt material tillverkas i 

detta nu. 

n Nytt album är till sist på väg efter många 

förseningar låter Utanförskapet från Avesta 

meddela. 

n Kronofogden från Hudiksvall funderar på 

att dra igång en minifestival i Hälsingeskogarna 

under namnet Ostämman, och så repar 

man in nya låtar och påstår att man ska ge 

ut en vhs. Det blir spännande att se... 

n Power Face från Stockholm ska spela in 

och ge ut en ny sjua. 

n Malmös Urban Savage planer 

för sommaren är skogspromenader, 

bad och folköl. Och så hoppas 

man att splitsingeln med franska 

Syndrome 81 kommer ut. 

n Anatomi -71 som ifjol gav ut hyllade lp:n 

”Distansen tilltar” repar just nu in nya basisten 

Erik (känd från Motörbreath och Strul). 

En ny ep har diskuterats. 

n Den 4 juni spelar 23 Till på hemmaplan i 

Norrköping. 

n Till sommaren flyttar stora delar av Katthem 

till Göteborg efter att ha varit utspridda 

över landet och då ska det nya materialet 

repas in ordentligt. 

n Bäddat för trubbel tar det lugnt under 

året på grund av föräldraledighet, men Hjelle 

och Piffe kommer att pyssla med Det Enda 

Alternativet. 

n Blodrus 

från Umeå har 

nyligen gett ut 

en demo, som 

de är ”sjukt 

stolta över”. 

Bandet hoppas 

på många 

spelningar men 

tror det kan bli 

svårt eftersom 

medlemmarna 

är utspridda 

över landet.

Hallå Gatans Lag! Vad är det som händer i vår/sommar? Och om inget händer, 

varför det? 

”Det är det som är så skönt och antagligen unikt för musikapparaten är att när man 

spelar punk så behöver man inte förklara sin frånvaro. Vi tar det lugnt, föder barn, 

ligger i koma och väntar på inspiration. Kanske aldrig, kanske om tio år eller imorgon. 

Man har kanske till och med en skyldighet som punkband att inte berätta. Fuck you 

attityden håller på att dö ut. Vi har inte en krona till vårat namn och inga kontrakt 

att upprätthålla. Musik, knulla och supa är ingen skyldighet, men gött, så det sker väl 

snart igen. Se upp i backen/Jonas” 

n Nya Given från Norrköping satsar på dialektpunk 

och kommer att ge ut en sjua med 

tre östgötska snapsvisor samt en tolkning av 

en brittisk. 

n Umeå Punkfest 13 ser på pappret grymt 

ut. Eller vad sägs om Anti Sect, Ajax, Barcelona, 

Härda Ut, Vicious Irene, Trots, Dogface, 

Chronic Fatigue, Serpent Eyes, Sista Försöket, 

Korp och Snake. Den 6 och 7 maj är det dags. 

n Karlskogas Bombfors ligger lågt och gör i 

sommar några enstaka gig i Tyskland, bland 

annat på Höhnies party den 4 juni. 

n Den 30 april kommer legendariska oi-bandet 

The Ejected med klassiska låtar som 

”East end kids”, ”Do you got 10 p” och ”Russians” 

i bagaget till Stockholm. Spelar på Broder 

Tuck gör även Nya Given och Les Frappes. 

n Minns du Frenzy Four? Streetpunkbandet 

från Örebro som gjorde sig ett namn 2004- 

2007. Den 18 juni återförenas man för ett gig 

på Club Peking i Norrköping. 

n I vår kommer Malmögänget Nightmens 

debut-lp ”Fifteen minutes of pain” på Lövely 

Records. Releasefesten är inbokad den 28 

april på Babel i Malmö. 

n Den 10-11 juni arrangeras Punx 44-festivalen 

på Cyklopen i Stockholm. Spelar gör 

bland annat Scumraid, Sex Dwarf, Foreseen, 

Avskum, Remsio, Lawgiver, Crutches, Korp 

och många fler. 

n Stockholms Avgå! spelade i februari in sitt 

debutalbum. Under våren och sommaren 

hoppas man gigga mycket, samt att spela in 

nya låtar till en kommande splitsjua. 

n Västerbron som råkade ut för Mall of 

Scandinavias passiva aggressivitet är i dagarna 

aktuella med nya plattan ”Till vilket pris 

som helst”. I sommar hoppas man ”hitta en 

bra balans mellan rockband och sandstrand”. 

n ”Vi är på mission och så småningom blir 

alla frälsta” hälsar Comminor, som debuterade 

med utmärkta ”Let’s call it art” för en 

tid sedan. Ifjol turnerade Västeråsbandet i 

Kina, USA och Europa. I år är målet ”att åka 

runt och spela på varenda punk/alternativfestival 

som finns”. 

n Vi som älskade varandra så mycket 

från Stockholm är aktuella med en splitsjua 

tillsammans med tyska They sleep we live. 

Men mer musik är på gång, exempelvis kommer 

VSÄVSM medverka på en dubbel-lp med 

åtta band från fyra länder. En samling man 

tror ges ut i höst. Sedan är tanken att sätta 

igång med uppföljaren till ”Den sorgligaste 

musiken i världen”. 

n Old punks never die, eller hur var det nu? 

Den 22 april spelar Rövsvett, Crude SS och 

The Bristles på Kafe 44 i Stockholm. Dagen 

efter är det dags för trojkan att lira på Insikten 

i Jönköping. 

n Grebol från Västerås ger ut en femlåtars 

tiotummare på Pretty Shitty 

Town under året. 

www.hardandsmart.se 

Vinyler 

CD´s 

Kläder 

www.hardandsmart.se

Hallå Knægt! Vad är det som händer 

i vår/sommar? Och om inget händer, 

varför det? 

”Hallå! Det är härliga och spännande tider 

för Knægt just nu! Under höst och vår har 

vi jobbat på att sammanställa material till 

en ny lp som vi kommer att spela in i början 

av juli 2016. Inspelningen sker i Studio 

Motion på Möllevången tillsammans med 

Tommy Tift. Då vi varit väldigt produktiva 

och i dagsläget har drygt 15 låtar så kommer 

vi att göra ett par spelningar under 

våren där vi testar lite nytt material för att 

kunna sålla lite för att sedan välja åtta till 

tio stycken och göra en fet platta. Som vanligt 

så kommer det nya materialet att döda 

det mesta och Grammis- samt Oscarsnominering 

är troligen att vänta... 

Efter vårt liveuppehåll på ett par månader 

kickade vi loss på West Coast Riot i 

Göteborg i februari. Nu väntar en spelning 

i Malmö med Poison Idea den 7 april och 

den 28 maj åker vi till huvudstaden för att 

spela på Cyklopen tillsammans med Vicious 

Irene, Slöa Knivar och ett gäng andra 

n Lyckliga Idioters framtid är i dagsläget 

osäker. Till sommaren tar alla i bandet studenten 

och basisten Love Jenninger planerar 

att flytta från Helsingborg till Stockholm. 

n Spökstan från huvudstan albumdebuterar 

under året på AMTY. Den 23 april spelar 

skabandet på Club Peking i Norrköping 

tillsammans med finska Valkyrians. ”Vi vill 

gärna ha fler spelningar utanför Stockholm”, 

hälsar bandet. 

n Malmös Vet Hut spelar i Lund den 23 

april, annars jobbar man på nya låtar. ”Det 

blir hårt och snabbt. Mer så än tidigare, men 

svänget är kvar”, låter bandet meddela. 

n Ett av de bästa hardcorebanden, MDC, 

genom tiderna turnerar Skandinavien i 

sommar, tillsammans med Planet Trash. Här 

är de svenska datumen i juli: 22 Malmö, 23 

Göteborg (samtidigt med Bruce Springsteen), 

25 Umeå, 26 Gävle, 27 Stockholm och 

28 Jönköping. 

band. I juni har vi åtta spelningar bokade i 

Spanien tillsammans med ett amerikanskt 

band och sen åker vi hem för att som sagt 

gå in i studion i juli månad. 

Efter inspelningen kommer fokus att 

ligga på livefronten igen.” 

n Matriarkatet från Stockholm ska splitta 

singel med engelska The Hip Priests, och så 

dyker de upp på Peace & Love och förhoppningsvis 

fler festivaler. Planen är också att 

spela in en ep i sommar. 

n TV Eye från Linköping skriver låtar som 

aldrig förr. En platta är redan på gång, nya 

alster spelas in. Nyligen var man med på 

samlingsplattan ”Sex mit bekannten”. Den 29 

juli lirar TV Eye på Spastic Fantastics festival 

i Dortmund. 

n Den 14 maj arrangeras Fast’n’loud i Ronneby. 

Spelar gör Oldfashioned Ideas, Lost 

Warning, On The Job och Avgå! 

n Göteborgs Trubbel jobbar på en ny ep 

och hoppas att den finns ute i sommar. 

n Insidious Process nya platta ”Mirrors 

of dead” släpps i april. Göteborgarna firar 

släppet i Malmö den 15 april. 

n Glidslem från Helsingborg släpper singel 

(cd/digital) i början av sommaren. 

n Contorture från Göteborg skriver just nu 

låtar som bäst, en ny skiva är planen. I augusti 

är tanken att turnera i Tyskland och Polen. 

n Lautstürmer från Malmö siktar på att färdigställa 

sitt tredje album. Det har inte varit 

helt lätt eftersom killarna har några hundra 

andra projekt också. 

n Den 17-20 juni är det dags för årets upplaga 

av K-town hardcorefest i Köpenhamn. 

Bandsläpp först i april. 

n KKPA från Trelleborg fyller 

25 i år. Det ska firas med 

bland annat en ny skiva. 

n Voidfiller repar i Malmö men bandets 

medlemmar är spridda över landet. I höstas 

spelade man in tio låtar som snart kommer 

att dyka upp på en tolva. Sedan tidigare finns 

en trelåtarskassett att avnjuta. Scendebuten 

planeras ske i Malmö i maj. 

n Årets släpp. Låt mig gissa. Ursuts nya lp 

”Köp dig lycklig”. Kommer under 2016 på 

Not Enough. 

n Beat Up Betty har lagt ner verksamheten. 

Mycket trist tycker Turist i tillvaron. 

n Stockholms Fuck Frankie är för tillfället 

upptagna med sin nya skiva som 

förhoppningsvis ges ut i sommar. 

Hallå Twin Pigs! Vad är det som 

händer i vår/sommar? Och om inget 

händer, varför det? 

”I slutet av mars gick vi in i studion för 

att spela in vår första skiva. Alla ba, vadå, 

ingen demo eller sjua eller nåt sånt först? 

Men näe. Vi har jättemånga bra låtar så 

varför inte bara köra liksom. Nu har vi 

precis gjort lite ordentliga replokalsdemos 

så lite bra folk som eventuellt är 

peppade på att släppa skivan ska få höra 

något annat än det totala vansinnet som 

annars blir när man spelar in på telefonen 

i repan. 

Målet under resterande tid av vår och 

sommar är ju att färdigställa skivan, få ut 

den och spela live. Alla vi i bandet är pepp 

på att göra kul spelningar, vi hoppas på 

någon kul festival till exempel. 

Men vi är ju sprillans nytt band och 

ingen jävel förutom våra närmaste har ju 

någon aning om hur vi låter och om det är 

bra eller inte så man får ju kanske ha lite 

tålamod tills skivan kommer. 

Men vi är öppna för att folk griseni-säcken-bokar 

oss. Det har hittills gett 

hundraprocentig utdelning av nöjd 

arrangör.”

n Peace & Love 

uppmärksammar att 

punken fyller 40 genom 

satsningen Punk 

& Love, som är en del 

av den stora festivalen. 

Charta 77, Strebers, Stry 

& Stripparna, Tuk Tuk Rally, 23 

Till, Troublemakers, Hans & Greta 

är några av de bokade. 

n Femipunx festivalen arrangeras den 

14 maj i Göteborg. Spelar gör bland annat 

Browsing Collection, By the way, Lysistrate 

och Provocera. 

n The War Goes Ons självbetitlade debut-lp 

ges ut av Adult Crash under våren. 

Men redan nu kan den avnjutas på bandets 

bandcamp. 

1 band, 6 medlemmar, 

11 barn och en ny skiva 

Hyrda Knektar kommer snart med 

en ny platta. Jag skickade över 

några frågor till Markel för att låta 

honom berätta om tiotummaren 

”Vi kommer dö men först ska vi 

leva”. 

– Även om vi är lite mer välproducerade 

än vanligt så tycker jag vi har behållit vårt 

sound. Texterna är nog våra mest förbannade 

hittills, vi blir bara bittrare med åren, 

men det är ju också en sorts drivkraft. 

– Ett tag hade vi en galen idé om att vi 

skulle klämma ur oss en fullängdare, men 

det var en osannolik tanke redan från första 

början. Vi hade en vision om att alltid 

jobba i formatet två till fem låtar åt gången 

och sedan samla allt på en platta när tiden 

är mogen (vilket kanske borde vara rätt 

snart...), framförallt för att vi aldrig vill 

känna någon press med Knektarna. Det 

ska alltid vara roligt och aldrig jobbigt, vi 

har nog med drama i livet på andra håll. 

Vad har hänt sedan singeln ”Höstrebell” 

som kom 2014? 

- ”Höstrebell” var tänkt att släppas till 

PSK 2014, men den blev försenad från 

presseriet så vi fick den inte förrän ett 

par veckor senare så redan där blev det ju 

lite av ett antiklimax. Vi fick skapligt bra 

recensioner, både här hemma och i Tyskland, 

och gjorde ett par roliga spelningar 

men sen lade vi allting på is ett tag och 

ägnade oss åt det vi gör bäst – ynglar av 

oss. Reidar och Nicole fick sin första kotte, 

precis som Maria, och Thomas fick sin 

tredje. Nu har vi totalt elva ungar och Maria 

har en bulle i ugnen igen. Det är därför 

vi har lite svårt att planera framåt. För ett 

par månader sedan flyttade Thomas till 

Luleå, så vi har den utmaningen också nu, 

men han är en grym basist och en skitbra 

snubbe så vi ser inget annat alternativ än 

att det löser sig ändå. 

Vad är mer på gång? 

– Framtiden får utvisa vad som händer. 

Om det var knepigt att komma ut och lira 

förut så blir det ännu tuffare nu. Vi ser 

fram emot skivsläppet som fan, Ted (Noise 

of Sweden) är grym som vill släppa våra 

grejer trots förutsättningarna. Vi kommer 

inte kunna åka på nån turné direkt, 

men något eller några festivalgig vore 

kalas. Gärna i Tyskland eller Frankrike till 

exempel. 

n The Baboon Show släppte alldeles nyss 

albumet ”The world is bigger than you”. 

Sommaren kommer att handla mycket om 

festivaler i Tyskland, dessutom dyker man 

upp på Peace & Love i Borlänge. 

n I Norberg arrangeras det punkfest även i 

år. Fuck Frankie, Alonzo Fas 3, Matriarkatet, 

Marys Kids, Gråsuggorna, Psykbryt och Be- 

tonggolv är några av banden som dyker upp 

på Gruvpunken den 5 och 6 augusti. 

n Pastoratet från Tidaholm ger ut en ny 

singel i sommar. 

n Pyramido släpper sin fjärde fullängdare, 

”Vatten”, den 22 april. Turist i tillvaron har 

tjuvlyssnat och gillar’t.

Anna P 

CCR007 

Compilation cassette filled with 

11 awesome tunes. All the bands on this 

release are bands we have already released 

or that are in different stages of being 

released with more, longer material. 

Trots, Svärta, Perkulator, Eekum Seekum, 

Glory Hole, Raivoraittius, Benmjöl, 

Groteskha, Aldrig Ensam, Solanas Cunts 

and xSpecies Traitorx. 

Katja 

Alla älskar 

CCR008 

Aldrig Ensam play melodic, 

political punk and they are sprung out of 

Malmö's feminist collective Repa13. 

Dö Fort Europa is their debut album and it 

was released in the end of February 2016. 

Songs against borders, cop violence and 

other relevant things. Lyrics in Swedish. 

Released on cassette and cd. 

CCR009 

Album out in the beginning of 

May on 12” vinyl paired with 

digital download. Pre-order package available. 

The members of Svärta have been around the 

block a few times and have played in a number 

of punk bands. To quote Svärta themselves 

about their music: 

"We are a trio that play rock. Our music is 

a little bit fragile, a little bit 

bombastic and with a lot of catchy darkness" 

Crush & Create Records is a hardcore and punk 

label and distro. We have a queer feminist focus. 

Founded and run by Sanna Adibzadeh and 

Sabina Husberg Götlind. Based in Malmö. 

Bands that want to get in touch, 

please reach out to: 

queer@crushandcreate.se or 

facebook.com/CrushCreateRecords 

www.c rus handc r eat e.s e 

Surfpunkbandet Arre! Arre! från 

Malmö albumdebuterade ifjol med 

A.T.T.A.C.K. En platta som minst 

sagt tog scenen med storm. Refused 

ville ha Arre! Arre! som förband 

och skivan nominerades till flera 

priser, exempelvis P3Guld och 

Manifests pris för årets punk/hardcoreplatta. 

Sistnämnda vann Arre! 

Arre! 

– Det kändes väldigt stort och smickrande, 

säger sångerskan och basisten Katja Nielsen. 

Det var helt fantastiskt att vinna priset! 

Det var även en enorm ära att få ingå i just 

punk/hc-kategori. Och det var en väldigt 

fin motivering. Anna som var på plats och 

tog emot priset fick hålla tillbaka tårarna 

innan hon gick upp på scen. Vi andra var 

givetvis också rörda. Det känns lite som 

ett kvitto på att det vi gör tilltalar även 

andra än oss själv. Vi är oerhört tacksamma 

för motiveringen och priset som vi fick. 

Musiken var inte för smal 

Katja berättar att de överlag är rätt förvånade 

över det positiva mottagandet som 

”A.T.T.A.C.K” fått – främst för att man trodde 

att musiken skulle vara för smal för att nå 

en bredare publik. 

– När något stort har inträffat så har vi 

sagt: ”nu kan inget större hända” och så har 

det ändå skett något som toppat det förra. 

Vi är inte förvånade på grund av att tron på 

oss själv tryter, det är nog mest på grund av 

att musiken vi spelar vanligtvis inte får ta 

sådan stor plats. Musiken vi själv älskar och 

inspireras av är betydligt mer smal och det 

är ungefär i dessa fack som vi själv föreställde 

oss att vi skulle hamna i. 

Dennis Lood på Rundgång som gav ut skivan 

blev också smått chockad över succén. 

”Årets vinnare har 

stormat den svenska 

punkscenen med känsla, 

intelligens och 

självklar attityd. 

Med intensitet och 

skarpa texter översköljd 

av energiska 

gitarrer är deras 

debutalbum en oemotståndlig 

punkgodispåse 

med hårda såväl 

som mjuka bitar.” 

Manifests motivering.

Lidia 

Anna J 

surfpunk 

– Jag visste att de skulle ta scenen med 

storm och få massor av lyssnare. Men att P3, 

Gaffa och Manifest skulle nominerade dem 

och ge dem priser, att de skulle hamna på 

P3s C-lista och bli spelade varje vecka mitt 

på dagen – det trodde jag inte. Jag trodde 

nog att de var för hårda för mainstreampubliken, 

men de är älskade i alla läger. 

Svårt motstå surf plus punk 

När Arre! Arre! spelade in skivan ifjol fokuserade 

de främst på att göra en platta de 

själva skulle vilja köpa. 

– Det där med att känna 

”om jag inte var med i bandet 

så skulle jag vara bandets 

största fan” är ganska 

viktigt för oss, säger Katja. 

När skivan väl är färdig så 

ska vi ju spela den några 

gånger och då är det viktigt 

att en tycker att den är bra 

och rolig att spela. 

– Vi influeras av det mesta 

med en känsla som tilltalar 

oss. Inför vårt album 

lyssnade vi mycket på 

Kleenex/Liliput och The Raincoats. Men när 

vi gjorde exempelvis ”Society” så lyssnade 

vi på James Brown och bestämde oss för att 

göra vår egen ”Brown”-låt. Lidia Damunts 

surfinspirerade gitarrsound gör att vi flörtar 

rätt mycket med surfmusik. Surf kombinerat 

med punk är otroligt svårt att motstå! 

Bakgrund i riot grrrl-scenen 

Arre! Arre! började spela tillsammans 

hösten 2013. Katja, Lidia och Anna Palmer 

har varit med från början. Lidia kommer 

från Spanien och har en bakgrund i dess 

riot grrrl-scen i bandet Hello Cuca. Hon har 

även släppt ett par soloalbum. Anna Palmer 

har en bakgrund som arrangör och började 

spela gitarr i samband med att Arre! Arre! 

bildades. Hon debuterade även på sång i 

två av låtarna på albumet. Katja Nielsen 

har också sina rötter i riot grrrl-scenen och 

har bland annat spelat i Vagina Sunrise och 

sjungit i Feathered Arms. 

Bakom trummorna har flera olika personer 

suttit. I höstas rekryterades Anna Jonsson 

(från Primitive Rites och Kamikatze). 

– Hon är skitgrym och är en av de få trummisar 

som en måste 

säga ”spela lite långsammare” 

till. Hon har 

verkligen gjort bandet 

mer stabilt. 

Hur tänker ni följa 

upp succén med 

A.T.T.A.C.K? 

– Vår plan är att spela 

så mycket som det är 

möjligt för vår egen del. 

Två av oss är småbarnsförälder 

och vi andra har 

begränsat med semesterdagar 

på våra ”day 

jobs”. Vi har börjat planera lite inför en ny 

skiva och vi kommer att börja repa nya låtar 

inom kort. Förhoppningsvis kan vi spela in 

redan i höst. 

”Vi är inte förvånade 

på grund av att 

tron på oss själv 

tryter, det är nog 

mest på grund av 

att musiken vi spelar 

vanligtvis inte 

får ta sådan stor 

plats.” 

DETTA STACK UT LITE EXTRA, 

ENLIGT KATJA: 

3 Priset på Manifestgalan. 

3 Att få spela med Refused efter att ha 

varit på deras önskelista på förband är 

givetvis också något extraordinärt! De var 

otroligt trevliga och omtänksamma.

Jävla skitliv 

– en film om svensk punk här & nu 

Per Eriksson blev för några år 

sedan utmanad av en amerikansk 

tjej att göra en kortfilm om punk. 

Projektet har sedan dess växt och 

nu handlar det om en långfilm, som 

kanske får premiär i höst. 

– Min första impuls var att göra en femton 

sekunders film, men det 

svällde till en minut, sedan 

fem minuter. Och så sa jag 

till mig själv, varför inte 

göra en halvtimmes film om 

Stockholmsscenen? Men så 

ville resten av landet vara 

med och då blev det så. Även 

om fokus ligger på Stockholm. 

– I Youtube-eran där nästan allt som spelats 

live läggs upp dagen efter behövs kanske 

någon som binder ihop det. Som sätter det i 

ett sammanhang, en tidskontext. 

– Sedan är jag sjukt trött på dokumentärer 

som auktoritärt börjar med CBGB, 100 Club 

eller Oasen – som om punken tog slut med 

Sex Pistols undergång. 

Ingen nostalgi 

Per är i första hand videokonstnär och hans 

verk har visats världen över. Men han poängterar 

att Jävla skitliv är 

”Sedan är jag sjukt 

trött på dokumentärer 

som auktoritärt 

börjar med 

CBGB, 100 Club 

eller Oasen.” 

en dokumentär. Han har 

följt Ligisterna, Topper 

och Fuck Frankie på 

turnéer, festat och lärt 

känna dem. Vi kommer 

att få se livematerial, intervjuer, 

replokalshäng 

och bandmedlemmarna 

i sin vardag – men även 

den politiska turbulensen som vi lever mitt 

i får plats. 

– Jag vill inte ha så mycket nostalgi utan 

mer varför och hur det är idag. Jag har också 

valt en ganska bred definition av punk: DIY, 

politik, sport, föräldraskap etcetra. Så den 

som väntar sig ett fullskaligt krig mellan 

Oldschool, trall, Oi!, ska och HC blir nog 

besviken. 

Naiv vision 

Per har oftast filmat med handhållen 

kamera, ”att filma i moshpiten kräver sitt” 

skrattar han, men i vissa tagningar har han 

använt tre kameror på stativ. 

– Förhoppningsvis blir den ballt MTVklippt, 

det är min stil. 

När får vi se den? 

– Min vision att i princip endast visa den 

på konstgallerier var nog naiv? Förhoppningsvis 

i höst. Eller nästa vår, då svensk 

punk fyller 40 år. Arbetet är ett och ett halvt 

år försenat år försenat på grund av familjeskäl… 

Vilken punkfilm tycker du själv är bäst? 

– The Filth and the fury är väl bäst?

Anti Cimex-Charlie: 

Stöld är 

inte DIY 

Några tankar om att sälja ut, att 

göra det själv och att sköta ett 

band som dog för 23 år sedan. 

Jag har haft turen att spela i Anti Cimex, 

ett band som uppenbarligen har gjort ett 

stort avtryck på punkrörelsen, och jag är 

väldigt tacksam att mitt musikaliska arv 

lever vidare. Men att ha spelat i ett såpass 

välkänt gäng har också sina nackdelar. Låt 

mig förklara. 

På vår facebooksida framkom önskemål 

om att trycka tröjor som var officiella, istället 

för de tusentals bootlegs som florerade 

på nätet. Tre gånger har vi av den anledningen 

tryckt upp tröjor, sammanlagt har vi sålt 

kanske 200 tröjor. Dessutom har vi sålt skivor 

som vi fått som betalning 

när bolag har gjort återpressar 

av våra gamla skivor. Jag måste 

ju erkänna att det går ganska 

lätt att sälja Anti Cimex-merch. 

Det märks att det finns ett sug 

efter det. Nu är vi miljonärer 

och lever på de pengar vi får in 

från merchförsäljningen. 

Vi blir kallade sellouts 

Nej, såklart inte, men vissa verkar tro det. På 

allvar. Jag packar, tejpar och postar till förbannelse, 

Postnord står för den största delen 

av kostnaden. Paypal tar sin procent. Blir det 

fel någonstans så tappar vi all vinst för ett 

par, tre tröjor framöver. För vissa paket tar vi 

150:- i fraktkostnad, när den i verkligheten 

ligger på 450:-. Ändå blir vi kallade ”kommersialiserade” 

och ”sellouts”. 

Ännu märkligare blev det när jag lade ut 

”Vi var aldrig 

ett politiskt 

korrekt band. 

Vi var aldrig 

ett Crass-band.” 

en post om att inte köpa bootlegskivor. En 

arg punkare skrev till oss och sa att vi var 

sellouts och inte true, eftersom vi inte godkände 

DIY-produkter. 

Enligt honom var DIY att man tog någons 

arbete/konst, kopierade den och sen sålde 

den. För mig är det SIY, steal it yourself. 

Enligt mig har de totalt missuppfattat vad 

DIY står för. Man skapar något själv, behåller 

äganderätten till verket och gör sen vad fan 

man vill med det. Det är DIY. Att baka bröd 

hemma och sen sälja det på en loppis är DIY. 

Att sno bröd från ett bageri och sen sälja på 

loppis är inte DIY. Hur svårt kan det vara? 

Vi gör som vi vill 

Men nu hade vi ju inte varit Anti Cimex om 

vi brytt oss om sådana här 

diskussioner. Vi gör som vi 

vill i alla fall. Vi var aldrig ett 

politiskt korrekt band. Vi var 

aldrig ett Crass-band. Vi var 

aldrig ett DIY-band. Vi var ett 

råpunkband. 

Den filosofin fortsätter 

vi med. Kan Anti Cimex ge 

något tillbaks efter alla år det 

bara tog från oss så är det okej. 

Därför har vi nu gjort en deal med ett av 

Sveriges största merch-företag. Inte för att 

vi tror att vi kommer bli miljonärer eller 

rockstjärnor. 

Vi gör det av ren jävla nyfikenhet. 

Folk kommer att säga att vi sålt oss. Det 

får de tycka. Skulle det dimpa ner en extra 

tusing om året så skäms vi inte för det. Anti 

Cimex kostade oss betydligt mer än så. 


Turist i tillvaron vol 9 

– för att svensk punk 

låter bättre än någonsin

På bara några år har en ny scen exploderat i Sverige – 

de kallar sig queerpunks. Massor av nya band, festivaler, 

turnéer och hård feministisk retorik har tagit plats och 

Det började med Flocken, ett 

aktivistnätverk i Stockholm som 

bildades 2013. Flocken var också 

ett band, ett av de första uttalat queerpolitiska 

i Sverige som verkade inom 

hardcorescenen. 

– Vi utmanade gällande normer på 

HC-scenen i våra texter men spelade 

inte så avancerad hardcore, ingen kunde 

spela riktigt när vi började, säger Sanna 

Adibzadeh, som var gitarrist och en av 

sångarna i bandet som nu är upplöst. 

Det fanns en bra tanke med Flocken, 

menar Sanna, som dock beskriver sig 

som lite konservativ vad gäller musik och 

inte tyckte att bandet var hardcore nog. 

– Jag tyckte ändå att det var viktigt att 

sprida vår musik och våra texter men 

trodde inte att något bolag skulle vara 

intresserat, vi var inte ”bra” nog och för 

icke-normativa. Så då fanns det bara en 

väg att gå: starta eget bolag. 

Sanna och Flockenmedlemmen hade 

gjort queerfanzinet 

Crush & Create 

ett tag och Sanna 

frågade Sabina om 

de skulle starta skivbolag 

under samma 

namn. Sabina var 

på. 

– Vi visste ju inget 

om hur en gör 

så vi mejlade en 

massa DIY-bolag 

och stötte bara på 

Sabina Husberg 

Götlind. 

en massa cis-snubbar som typ drev med 

oss. Någon påstod att en måste pressa 

massor med plattor för varje släpp för 

att det skulle löna sig och alltid skicka ett 

ex till Kungliga biblioteket som referens. 

Sånt skit... Den attityden gjorde mig bara 

mer peppad att ta reda på saker själv, så 

det gjorde vi. 

Våren 2014 släppte Crush & Create 

Records sin första skiva, splitsingeln 

”Abolish Straightcore” med Flocken och 

queerpunkduon Fucked Up Kueers från 

Malmö, och hade släppfest på aktivitetshuset 

Cyklopen i Högdalen i södra Stockholm. 

Det kom tjugo personer, bandens 

närmaste vänner. 

– Större än så var inte scenen 2013. Idag, 

tre år senare, är det en helt annan grej, ett 

mycket större intresse för queerpunk, fast 

kanske inte så mycket i Stockholm. Det 

är i Malmö, dit jag och Sabina flyttade för 

några år sedan, som saker har hänt. 

Koncentrerad scen 

I Sverige är queerpunkscenen koncentrerad 

till Malmö, Göteborg och Umeå. 

I Stockholm är det rätt stilla, även om det 

finns grupper, som Resting Bitchface, som 

har börjat arra spelningar. Stockholm är 

en svår stad att leva i om en inte tjänar 

mycket pengar, menar Sanna. Om en inte 

orkar planka på tunnelbanan längre så 

måste en köpa reskort för att ta sig långt

som tändstickan mot stubinen finns ett litet skivbolag 

i Malmö, Crush & Create Records, som drivs av Sanna 

Adibzadeh och Sabina Husberg Götlind. 

till en spelning och sånt kostar både tid, 

pengar och ork. 

I Malmö går en eller cyklar vartsomhelst, 

livet är enklare och folk träffas 

oftare. Fler arrangemang, fler lokaler 

att samlas i. Till exempel är det många 

queerpunkband som har en gemensam 

lokal där alla repar eller planerar andra 

aktiviteter. På Grängesbergsgatan, förstås, 

där allt händer. 

I Göteborg finns band som Groteskha, 

Svart Magi, Solanas Cunts och Svärta, och 

gruppen Dåligt Rykte som gör mycket queerarrangemang, 

bland annat på klubben 

128:A. 

I Köpenhamn finns publiken men inte 

många queerband som spelar hardcore 

eller punk. I Finland finns scenen framförallt 

i Åbo med banden Raivoraittius och 

Species Traitor, båda banden har skivor 

utgivna av Crush & Create. Den finska 

scenen verkar också växa. När Sanna åkte 

som turnémanager till norra Sverige och 

Foto: Cecilia Sörling

Svart Magi 

Queerpunkscenen i Sverige 

har vuxit explosionsartat de 

senaste åren. Varför, tror ni? 

– Kort svar: För att vi inte orkar vänta 

längre! Långt svar: Queerkamp världen 

över vinner hela tiden små och stora 

segrar. Vi stärker och stärks av progressiva 

krafter utanför scenen eftersom 

punken är en spegling i mikroformat 

av resten av världen. Vi ser fler 

och fler kulturproducenter vi lättare 

kan identifiera oss med, men också 

ett ökande behov av och uppskattning 

för den kultur vi producerar – fler spelningar med fler 

besökare, fler band, fler demos på nätet och så vidare – handling föder 

handling. Vi är för många för att låta oss stoppas. Vi vill ha allting. Nu. 

Vad tror ni om scenens framtid? 

– Vi tror och hoppas att den kommer fortsätta växa! Men! Vi hoppas för 

den sakens skull inte att politiken i kampen vattnas ur eller försvinner. 

Punk och queerkamp måste vara radikal och socialistisk för att på allvar 

göra skillnad. Ett kollektiv vars styrka växer kan sätta upp egna spelningar, 

driva egna scener och replokaler, trycka skivor ihop, 

skriva fanzines och så vidare och bli motkultursrörelse 

med faktisk materiell makt. Kulturen är en stor 

del av våra liv, och ju större del av den som vi kan 

dra ur händerna på kapitalisterna och kontrollera 

själva, desto mer inflytande över hur vi kan leva får 

vi. En rörelse som kan ägna sig åt konst och kultur 

som om revolutionen redan är vunnen visar tydligt 

att kapitalismens logik inte är evig eller allenarådande. 

Vi måste avmystifiera samhällets grundläggande 

motsättning; den står inte mellan folk med olika medborgarskap eller brist 

på detsamma; den står inte mellan unga och gamla; den står inte mellan 

olika trosuppfattningar; den står mellan dom som äger och dom som ägs. 

Queerkamp är klasskamp. Död åt kapitalet. 

Vad har Svart Magi på gång under 2016? 

– Så mycket kul!!! Vi håller på att spela in en skiva nu under våren som vi 

hoppas ska kunna släppas till vintern, och den kommer bli fantabulous! 

Nya låtar, nya instrument (Cello! Saxofon! Ventilbasun!). Rätt så fullt upp 

för tillfället, men fram mot sommaren vill vi verkligen ut och spela live 

igen! Den nyfikne kan följa vår Facebooksida för det senaste skvallret! 

Aldrig Ensam 



senaste åren. Varför, tror ni? 

– För det finns och har länge funnits ett 

uppdämt behov som inte har fått plats 

i den mansdominerade macho-punkscenen. 

”Vi är för 

många för 

att låta oss 

stoppas. 

Vi vill ha 

allting. Nu.” 


– För alla oss som tror på DIY och tror på punkens politiska kraft 

i sitt sätt att ifrågasätta normer, strukturer och makt så kommer 

scenen förändras, åt vilket håll beror på hur väl vi lyckas organisera 

oss. Idag när vi ser fler och fler queerfeministiska band, arrangörer, 

ljudtekniker med mera så tyder det på att vi inte kan ignoreras längre. 

Inom kort kommer den vita hetero-cis-mansnormen som älskar 

att killgissa, veta bäst och endast spelar i band med andra vitahetero-cis-män 

vara ett minne blott! 

Vad har Aldrig Ensam på gång under 2016? 

– Vi har mycket på gång! Vi är tillbaks från vår turné och har precis 

släppt en skiva. Snart blir det releasefest i Malmö! 

Finland med göteborgsbandet Groteskha 

och finländarna Raivoraittius kom 

det väldigt mycket folk till spelningarna 

och hundratals ex av Crush & Creates 

samlingskassett Queering for vengeance 

sålde slut utan problem. 

– Vi tog 30 spänn för den men i Tammerfors 

var det en köpare som inte ville 

få pengar tillbaka på sin 20-eurosedel, 

säger Sanna och skrattar. 

Med sådana kunder kanske det kan bli 

snurr på affärerna. Sitt bristande sinne 

för ekonomi är annars något Sanna beklagar 

men det är ju inte unikt i DIY-kretsar. 

– Nu har vi sakta börjat sälja slut på 

våra släpp. Vi har inga förhoppningar om 

att tjäna några pengar men vi vill att det 

ska gå runt. Blir det överskott plöjer vi 

ner det i nästa skiva. 

Fyller en funktion 

Sanna konstaterar att Crush & Create 

Records fyller en lucka. I en växande 

queerpunkrörelse har de börjat få en given 

roll, och om de tidigare fick jaga band 

och tjata på kompisar som just börjat 

repa för att få spela in dem så börjar nu 

band kontakta bolaget för att få ge ut sin 

musik. För att Sanna och Sabina ska vara 

intresserade finns några grundläggande 

regler: de släpper inte musik med texter 

som är homofoba, transfoba, rasistiska 

eller sexistiska. Musiken ska kunna beskrivas 

som punk eller hardcore. 

– Jag tycker personligen att queerscenen 

lider lite av att musiken ofta är lite 

mjukare, alltså inte hardcore nog. På 

Crush & Create står jag för HC och Sabina 

är lite mer oldschoolpunk, så det blir 

blandade utgivningar. 

Queeranda viktigt 

Sanna och Sabina har ända från början 

haft som mål att bolaget ska vara helt 

genomsyrat av queeranda, att banden 

som de spelar in och ger ut ska mötas av 

enbart queerfolk. 

– När vi startade Crush & Create letade 

vi efter ljudtekniker som inte var cismän 

– det gick inte. Så då fick vi ta tag i det 

också, Sabina utbildade sig till inspelningstekniker 

och jag till livetekniker 

genom att tjata mig till ett sådant jobb i 

Malmös Folkets park och googla mig fram 

till vad alla termer betyder. 

Denna kunskap har kommit väl till pass 

när Sanna arrar konserter under namnet 

Malmö Transcore. När Sanna och Sabina 

startade Crush & Create kom de i kontakt 

med arrgruppen Brooklyn Transcore i 

New York som peppade och skickade skivor 

för distribution. De inspirerade även 

Sanna till att själv börja arra konserter. 

– Ofta jobbar jag ihop med två vänner 

som har startat Unicorn Punx i Malmö 

och då kan vi göra lite större saker, som 

festivaler. Det har varit lyckat och dragit 

rätt mycket folk, som nu i januari när 

vi arrangerade stödfestivalen Släpp 

fångarna loss det är knas med 14 band

”Så jävla trötta på 

många av de normer 

som premieras och 

reproduceras inom 

punkscenen.” 

Tusen Skäl 

under två kvällar. Det var fullt, cirka 

250 pers varje kväll. Det var i och för sig 

inte bara queerpunkband och inträdespengarna 

gick till de som dömdes efter 

Limhamnsdemon mot fascisterna 2014. 

Danskarna ringde 

Starten för Malmö Transcore blev av 

våren 2015 då en av Sannas kompisar i 

bandet Raivoraittius från Åbo skrev att 

de skulle spela på K-town hardcore fest 

i Köpenhamn i juni det året. 

– ”Varför då?”, sa jag, ”kom till Malmö 

istället! Jag kör en festival samtidigt, 

ni kan väl lira här istället?” Det var ju 

inte sant, bara något som spontant 

flög ur min mun. ”Okej, schysst!, skrev 

kompisen, ”Vad heter festivalen?” Jag 

Sanna ger en redig 

kurs i queerpunk och 

lyfter fram klassiska 

band som amerikanska 

Warpath, Limp Wrist 

och polska Homomilitia 

men kommer också in 

på det egna släppet 

med Flocken/Fucked 

Up Kueers. 

Foto: Mattias Grenholm 

fick tänka snabbt: ”Eeeh... Gay town!”, 

sa jag, mest för det rimmar på K-town. 

Så då hade jag ett par veckor på mig 

att dra igång min första festival. Först 

spikade jag samma datum i juni som 

K-town, som en slags provokation. 

Danskarna fick reda på detta och ringde 

mig: ”Vill du ha bråk?”, sa de, halvt 

på skämt. ”Nej, men vi kan väl snacka”, 

sa jag och så kom vi fram till att det var 

bättre om jag la Gay town dagen innan 

deras tvådagarsfest. Det blev bra, bland 

annat för att jag sålde t-shirts med Gay 

town-motiv som folk sedan hade på sig 

under K-town – perfekt reklam inför 

nästa Gay town-festival två månader 

senare i augusti. Och i juni i år ska vi ha 

en tredje Gay town-festival. 



senaste åren. Varför, tror 

ni? 

– Queerpunkscenen finns för att 

vi är fler och fler som är så jävla 

trötta på många av de normer som 

premieras och reproduceras inom 

punkscenen. Vi vill inte vara macho, 

vi vill inte vara straighta, och framförallt 

vill vi inte behöva vara hårda 

och tuffa cis-män för att spela punk 

eller för att vistas i eller känna oss 

välkomna i en punkscen. Vi bygger 

vidare på tidigare feministisk och 

anti-sexistisk organisering inom 

scenen och tar kampen ett steg till. 

Rent konkret handlar det vi ser idag 

om personer och grupper som på 

olika platser skapar queera punkspaces. 

Utrymmen som vi använder 

till att peppa och supporta varandra 

till att våga, att orka och fortsätta 

tro på politisk förändring genom 

DIY-punk. Dessa queera utrymmen 

handlar till exempel om att arra 

spelningar, att våga starta det där 

bandet en aldrig trodde en skulle 

ha eller för första gången gå på 

en spelning och faktiskt känna sig 

välkommen. 


– Det finns ingen hejd. Förhoppningsvis 

kommer vi se mer av antirasistisk 

organisering och synliggörande 

av vithetsnormer framöver. 

Vad har Tusen Skäl på gång 

under 2016? 

– I januari släppte vi skivan ”Kramgoa 

låtar från Norra Grängesbergsgatan” 

så vi ska ut och spela lite!

Solanas Cunts 

Groteskha 

Queerpunkscenen i Sverige har vuxit 

explosionsartat de senaste åren. 

Varför, tror ni? 

– Queerpunken har ju alltid funnits på ett 

eller annat sätt, till exempel i Riotgrrrl-punken, 

med mera, men det känns just nu som 

att ett vakuum håller på att fyllas upp. Vi är 

jävligt många som fått nog av att stå tillbaka 

inför en jävligt cismansdominerad scen, och 

det handlar mycket om att många börjat 

organisera sig. Till exempel skapa feministiska 

spelställen, queera skivbolag och en jävla 

massa asgrymma och kravlösa band. Det blir 

ju typ en snöbollseffekt, det smittar av sig 

och fler vågar ta plats. 


– Vi är positiva. Stämningen inom queerpunkscenen 

är jävligt solidarisk och peppande, 

vilket känns skitkul! Det är mycket bra 

som håller på och bubblar. En risk skulle ju 

kunna vara att prestation, status och elitism 

smyger sig in, och därför är just det så jävla 

viktigt att snacka om. Att motarbeta sån skit 

konstant, och att hela tiden peppa varandra 

att ta plats. 

Vad har Groteskha på gång under 

2016? 

– Det känns som det är en massa grejer på 

gång. En del nya låtar vi grejar med, och en 

del gammalt som vi ser över och ändrar i. 

Vi funderar på att försöka spela in nånting 

snart, vilket skulle va skitkul. Sen hoppas vi 

på att få fler spelningar såklart, och har lite 

lösa planer för det. 

Queerpunkscenen i Sverige har 

växt explosionsartat de senaste 

åren. Varför, tror ni? 

– De queera berättelserna och personerna 

bakom dem har inget val än att uttrycka 

den marginalisering och förtrycket 

vi får utstå, det är ren överlevnadsinstinkt. 

Vi skriver, målar och uttrycker oss 

för att vi måste. 


– Den politiska depressionen och den 

veka politiken lär inte bli förändras över 

en natt, så scenen lär förhoppningsvis 

finnas och växa sig starkare så länge det 

politiska klimatet är såpass nattsvart som 

det är nu. Vi behöver dock jobba med 

intersektionaliteten inom scenen (precis 

som i alla politiska sammanhang) då det 

inte bara skulle rädda liv och ge plats 

åt röster som ännu ej hörts - utan rent 

musikaliskt och lyrikmässigt skulle vi få 

en bättre vackrare bredd. 

Ni släppte ert album Valerie made 

me do it förra året, en platta som 

kom högt upp på bästalistor i 

punkkretsar. Ni spelar tajt, hård 

och konfrontativ musik fylld av 

hooks. Har ni några musikaliska 

förebilder? 

– Tack och varsågod för skivan! För att 

krossa jante lite, tror jag att vårt sound 

är såpass unikt eftersom vår musikaliska 

bakgrund i bandet är så olika, bandmedlemmar 

imellan. Men för att vara lite mer 

konkreta hämtar vi inspiration musikaliskt 

sätt från bland annat The Gits, Brody 

Dalle, Keny Arkana & Vånna Inget men 

också finns influenser från mer melodiska 

genres från hårdrock och metal. Sedan 

hämtar vi styrka och underlag för texter 

från våra politiska förebilder såsom bland 

annat Solanas, Angelou & Davies. 

Valerie Solanas S.C.U.M.-manifest 

är kontroversiellt, inte bara i 

cisvärlden, utan även bland vissa 

feminister och queers. En del 

anser att det finns en del saker 

i Solanas texter som kan tolkas 

som homofoba. Vad har ni för 

kommentar till det? 

– Alla stora konstverk kan tolkas på nästan 

lika många sätt som antalet betraktare. 

Att Valerie var känd för att ”hata” 

homosexuella män tror vi inte har ett 

skvatt att göra med att de valda att ligga 

med andra med samma könsidentitet, 

utan att de just var cis-män i den bemärkelsen 

att oavsett om deras sexualitet betraktades 

och betraktas som en minoritet 

- så erhålls du fortfarande som homosexuell 

cis-man väldigt många privilegier och 

står fortfarande över kvinnan på väldigt 

många plan. 

Ni har bestämt er för att ta en 

paus på obestämd tid, just som 

ni skulle kunna få fler spelningar 

efter skivsläppet. Varför? 

- Det kommer fortsätta komma musik ut 

ur oss sålänge vi lever, men just den biten 

om varför vi valde att ta en paus har vi 

bestämt att hålla privat. 

Svärta 

Queerpunkscenen i Sverige har vuxit explosionsartat 

de senaste åren. 

Varför, tror ni? 

– För att det finns en sån explosionsartad kraft där. 

Det är spännande att vara del av en sån inkluderande 

scen, vi försöker ju spela rock och är inte så 

queer men får va med ibland ändå, hehe. Vissa av 

de personer vi träffar är helt otroliga. 

Så driftiga och får mycket att hända. 

Till exempel Crush & Create Records, 

Unicorn Punx med flera, alla coola 

fanzines, roliga artister och band, 

konstnärer, aktivister. Det är bara att hänga med! 


– Detta är bara början! Soluppgången! 

”Det finns en sån 

explosionsartad 

kraft där” 

Vad har Svärta på gång under 2016? 

– Vår lp ”Remember” släpps om någon månad 

och det innebär såklart releasespelningar! 

Sen vill vi gärna 

bli bokade till fler roliga gigs 

(vi gillar festivalspelningar med 

närhet till bad).

I juni arrangeras tredje upplagan av Gay Town i Malmö. 

Sabina och Sanna har 

dukat upp distrobordet. 

Vad är det som för samman queer 

och punk? 

– Två saker. Inom punk- och hardcorescenen 

får en vara arg, alla 

dampiga ungar och alla outsiders får 

vara med och kaosa loss, kan vara sig 

själva. Dessutom finns en viss radikalitetsnivå 

– band som sjunger om rasism, 

asylkamp och hur illa vården behandlar 

transpersoner. Det blir en igenkänning 

som flätar samman kampen på olika 

fronter. Och representation i en etablerad 

grupp kan betyda jättemycket för 

att bryta normer – om vi som queers 

kan få cispersoner inom punkscenen 

att inse andra aspekter av förtryck så 

har något viktigt hänt. Det är en helt 

annan sak än QX-galan och Pridefestivalen 

där medelklassen myser tillsammans 

med polisen. Det är så sjukt. Jag 

menar, ska de gå i samma demo som 

asylsökande queers, människor som de 

har till uppgift att kanske kasta ut ur 

landet? 

Hur ser du på att queerpunkscenen 

har börjat uppmärksammas? 

– Personligen har det typ gått ett 

varv runt. Först i början var jag arg 

över att ingen reagerade. Sedan 

började jag tänka att det var skönt 

att slippa fokus för då kan en göra 

vad en vill utan att någon har åsikter 

om det. Nu är jag rätt neutral . Men 

en kan märka att det händer saker, 

queerpunkare har haft som en egen 

liten ficka ett tag men det senaste 

halvåret har fler andra HC-fans upptäckt 

banden. 

Till sist, vad tror du om den 

svenska queerpunkscenens 

framtid? 

– Än så länge lider inte scenen av 

elitism eller att ha blivit urvattnad. 

Jag tror att den kommer bli en allt 

mer självklar del av hardcorescenen 

i stort, men också växa som en egen 

scen med egna politiska mål. 

Mattias Grenholm 

FAKTA 

Sanna Adibzadeh/Crush & Create 

Records 

Sanna är 25 år, född och uppvuxen i 

Vindeln utanför Umeå. 

– Jag var en bråkig unge och kände 

mig utanför. Men jag hade en musiklärare 

i skolan som heter Anders Stenberg 

och är med i Deportees, han betydde 

mycket för mig. I 5:an upptäckte jag 

punk och hardcore, och efter ett tag 

straight edge, och det hjälpte mig 

mycket. 

Efter gymnasiet flyttade Sanna till 

Stockholm och bodde där i tre år. 

– Jag försökte vara vuxen och läste 

juridik. Det är så skönt att ha flyttat till 

Malmö, här känner jag att jag kan göra 

vad jag vill – jobba med musik som ljudtekniker 

och arrangör. Och jag har fått 

frågan om jag vill provspela för Beyond 

Pink! 

Crush & Create Records är ett queerfeministiskt 

skivbolag och distro i 

Malmö. De har släppt en handfull vinyler, 

cd:s och kassetter med band som 

Solanas Cunts, Svärta, Aldrig Ensam, 

Raivoraittius, Flocken och Fucked Up 

Kueers. I januari släpptes samlingskassetten 

Queering for Vengeance som 

ger en bra bild av queerpunkscenen i 

Sverige och Finland just nu. Under 2016 

planeras släpp med Trots (Umeå), Lily 

(Umeå), Perkulator (Umeå) och Species 

Traitor (Åbo).

Ingen press på 

kompisbandet 

Oldfashioned Ideas är ett rutinerat 

namn på den svenska oipunkscenen 

och är i dagarna aktuella med 

sitt fjärde album ”Another side to 

every story”. 

Oldfashioned Ideas har funnits sedan 2009. 

Att de fortfarande existerar beror främst på 

att trojkan är ett kompisband och att man 

fokuserar på att ha kul och bara lirar när 

man känner för det, på så sätt slipper man 

känna någon press inför inspelningar eller 

turnéer resonerar bandet. 

– Niclas och Gustaf är två av mina absolut 

närmsta vänner, säger Per. Det existerar 

ingen press på vad som ska presteras och 

när det ska ske. Vi repar när vi känner för 

det, skulle någon inte känna för det så skiter 

vi i det tills vi känner för det igen. 

Det kanske är därför som Oldfashioned 

Ideas har ett så avslappnat sound. Även bandets 

låtskrivande är av det mer avslappnade 

sättet. Någon skriver en stomme till låten. 

– Sedan väljer de två andra själva hur dom 

vill spela och låten blir ett kollektivt resultat 

av det. Lite sådär lagom hippie flummigt 

men det har alltid passat oss bra. Vi har alla 

tre skrivit texter och musik till olika låtar 

men resultatet är gemensamt. 

Ingen uttänkt strategi 

Per, Nicklas och Gustaf har aldrig någon 

färdig tanke på hur det ska låta i slutändan 

”utan det blir som det blir”, säger Per. Så att 

nya plattan ”Another side to every story” är 

melodiösare än tidigare album är inget som 

var planerat från början. 

– Det är inget vi tänkt på så mycket förrän 

andra sa det till oss. Det var ingen uttänkt 

strategi. Sedan är det också så att efter alla 

år som vi har spelat in med Tommy Tift så 

känner vi varandra så väl att det är en ständigt 

pågående process. 

Att han som den 

kompetenta studioräv 

han är alltid har 

nya funderingar kring 

hur nästa inspelning 

ska gå till och hur 

skivorna kan utvecklas 

rent inspelningsmässigt 

Vad lyssnar du på 

idag som influerar 

dig i musikskapandet 

till skillnad mot 

förr? 

– Jag har egentligen aldrig slutat lyssna på 

något band som jag en gång tyckt var bra. I 

åldern 4-7 lyssnade jag uteslutande på Kiss, 

Hasse Alfredsson och Alf Robertsson. Med 

undantag av Hasse Alfredsson tycker jag de 

två övriga fortfarande är riktigt bra musik 

som ger mig mycket. Det har väl funnits perioder 

där man inte velat erkänna att annan 

musik än punk är bra. Men jag lyssnar mycket 

på blues, country, reggae, soul, 60-tals pop 

eller annan rock. Så länge det är gitarrbaserat 

och inte massa data blip blop så funkar 

det. Thåström är väl den enda som kommer 

undan med det i min bok. Motörhead har 

varit husgudar i hela mitt liv så allt som 

rensar hjärnan på ett tjackigt sätt funkar 

också. Så jag är open minded och det gäller 

väl oss allihop i bandet! Jag tror att allt det 

där influerar oss även om min musikaliska 

ådra som musiker alltid tar sin 

utgångspunkt i någon form av 

UK 82-influens. 

Hög standard 

Svensk oi/streetpunk har, 

liksom den övriga scenen, hållit 

en ganska hög klass under en 

längre period. Per håller med. 

– Helt ärligt så har jag nog 

aldrig hört ett svensk band som 

släppt en skiva som inte varit 

bra. Svensk oi/street håller otroligt 

hög klass och har alltid gjort. 

Känner ni er som en del av den svenska 

oi-scenen? 

– Precis som alla olika ”scener” så består 

den svenska oi-scenen av olika spretande 

individer och intressen. Där vissa nämnare 

är gemensamma som förenar det till en 

scen. Vi känner såklart stor samhörighet 

med alla dem som arrangerar klubbar runt 

om i Sverige som vi fått komma och spela på 

och med de som reser till Malmö för att gå 

på spelningar här. Med alla som köper våra 

skivor och intervjuar till fanzine.

Ögonblicket 

”Jag minns för några år sedan på 

efterfesten till Eksjö stadsfest. Vi 

hade lirat med Suicide Syndicate 

först på festivalen och sedan körde 

vi järnet även på efterfesten. Minns 

att E-Type å hans gäng var där å 

diggade. 

Det var skön bonnastämning, ölen 

flödade. Det var förmodligen nån i 

E-types musikergäng som tyckte att 

efter vår spelning så skulle det passa 

med lite sköna rytmer och dansflum. 

Han bad helt enkelt ljudkillen att 

sänka Cock Sparrer eller vad som nu 

dånade ur högtalarna. 

Sedan satte hans sig på en sån där 

meningslös liten trälåda och började 

trumma mitt på dansgolvet. Han trodde 

nog att alla råbarkade Eksjösnubbar 

helt sonika skulle bli jätteglada 

å dansa bananas runt den fräsche 

stockholmskillen. 

Nja, så blev det ju inte riktigt. 

En uppretad stämning spred sig och 

till slut stövlar Niklas från Oldfashioned 

fram, morsk av en 18-19 starköl 

i kroppen. ”Lägg av med den där 

skiten”, sa han och sparkade lådan så 

det small rakt in i väggen. 

Sen åkte Cock Sparrer på igen. 

Jävla ståkkhålmare.” 

//Mattias Bengtsson, 

Suicide Syndicate 

Men allt är inte toppen i scenen, det finns 

saker som skaver. 

– Tråkigt dock att så mycket flyttat ut på 

internetforum där folk verkar ha hur mycket 

tid som helst till att göra sig lustiga över 

varandra. 

Hur ser ni på scenen i Malmö då? 

– Malmö är hemma och är antagligen den 

mest levande punkstaden i Sverige. En lagom 

stor stad där nätverket är uppbyggt av 

att man faktiskt känner varandra på riktigt. 

Jag kommer alltid identifiera mig med Malmös 

breda punkscen även om jag inte tycker 

alla band som spelar alltid är bra eller för 

den sakens skull älskar alla individer. 

Roligare att kolla än att spela 

Oldfashioned Ideas spelar som sagt för att 

det är kul och man gör det när man känner 

för det. 

– Ett par utlandssvängar per år är skitkul 

och vi är redan inbokade fram till november 

i år, men vi har inte orken och lusten att jaga 

spelningar. Vi kommer när vi blir ombedda 

och schemat passar. All heder åt hårt arbetande 

band men det hade inte varit till vår 

fördel. Jobb ska skötas, familjer ska försörjas 

och dessutom tycker jag personligen att det 

är betydligt roligare att kolla på andra band 

än att spela själv. Så det är ju en massa spelningar 

man ska gå på i princip jämt också. 


– för att svensk punk låter bättre än någonsin

Cecilia 

Lisa 

Lycka är att får prata med sina idoler! 

Vera snackar med Cecilia och Lisa, 

som då spelade i The Baboon Show. 

”Förra året 

var vi både på 

Tyrolenpunken och 

Gruvpunken 

med ungarna.” 

En garde! 

ba 

R 

NkALaS 

Anna och Anders tog med sig barnen 

på festival. Hur fungerar det? 

Anna skriver: så länge man utgår 

från barnens behov, och även deras 

önskemål brukar det bli trevligt för 

alla. 

Det känns lite som att ibland bara händer 

det. Plötsligt sitter man där med tre ungar 

och lever svenssonliv. 

Var det så här det skulle vara? Skolhämtningar, 

föräldramöten, skjutsa till träningar, 

tandläkarbesök, konstanta tvättberg, vab… 

ni vet… 

Det är så lite tid över man har och så mycket 

bra spelningar man vill se. Vi utnyttjar 

barnvakter flitig och vi turas om att gå, ”min 

tur” ”Din tur ” och så vidare. Men det räcker 

inte. Man vill ju se mer! 

Vi har valt att lösa det så att vi tar med 

ungarna på olika spelningar. Barnen är ju 

matade med musiken från barnsben och vill 

gärna se sina ”idoler”. Sena pubspelningar 

och fylleslag undvikes ju givetvis, men det 

finns faktiskt rätt många tillfällen man kan 

ta med sig ungarna. 

Mutor funkar 

I början när de var små var det ju enklare, 

bara att trycka på dem hörselkåpor och sätta 

dem i vagnen. Nu när de är större är det lite 

svårare. De flesta svårigheter överkommes 

med universalknepet: mutor! Godis i mängder, 

läsk, fika och DANS! 

Det finns inget roligare än att få dansa 

och hoppa runt med sin pappa på konsert. 

Och ärlig talat har man själv lite extrakul 

när man släpper alla spärrar och dansar på 

spelning, 

Bra med lägerplats 

Förra året var vi både på Tyrolenpunken 

och Gruvpunken med ungarna. Utomhusfestivaler 

ger lite större valmöjligheter på vad 

man kan göra och man kan dra sig undan 

och sitta i fred om man vill det. Ha en liten 

lägersplats att kunna återgå till, det gör att 

ungarna känner sig tryggare och lugnare.

Anders och Anna. 

”I början när de 

var små var det 

ju enklare, bara 

att trycka på dem 

hörselkåpor och 

sätta dem i vagnen. 

Nu när de 

är större är det 

lite svårare. De 

flesta svårigheter 

överkommes med 

universalknepet: 

mutor! Godis i 

mängder, läsk, 

fika och DANS!” 

På feSTiVAL 

Det är klart det blir tjuriga, gnälliga och 

bryter ihop ibland, men det blir de ju även 

hemma! 

Fyllon ett problem 

En sak jag kan tycka är problematiskt är 

fulla människor. De flesta fulla har vett 

nog att hålla sig ifrån kidsen, men nån ska 

alltid fram och prata. Det gör oftast inte så 

mycket men man måste ju bara där och vara 

delaktig och se till att det inte blir obehagligt 

för barnen. 

Själv väljer jag att inte dricka när barnen är 

med. Eftersom jag inte tycker de ska behöva 

se sina föräldrar fulla. Men det känns som en 

rätt enkel uppoffring. 

Det är svårt att ge konkreta tips och trix till 

folk som vill ta med sig barnen på spelningar. 

Alla barn är ju unika individer och 

reagerar olika. 

Barnens behov får bestämma 

Hos oss är det så att mellandottern helst vill 

dansa längst fram (till mammans förtret) 

medans sonen helst vill gå runt och plocka 

skräp (?!!?) eller leka med lasersvärd. Som 

tur är finns det ofta möjligheter till båda. 

Pre-tonåringen vill mest… öhh vet inte vad 

hon vill mest, hon vill hänga med oss, samtidigt 

som hon helst vill slippa oss... Antar 

att det är lite så livet som tonårsförälder 

kommer att bli… 

Jag tror att det är viktigt att utgå från 

barnens behov och önskningar när man gör 

utflykter med familjen och det gäller även 

spelningar. Barn vill ju oftast göra saker tillsammans 

hela familjen och variation på vad 

man gör förgyller livet. Vi ska ju ge våra barn 

olika slags erfarenheter. Och så länge man 

utgår från barnens behov, och även deras 

önskemål, brukar det bli trevligt för alla. 

Och vad tyckte barnen var bäst? 

Vera 9 år: att få vara med familjen, göra 

utflykt och lyssna på musik, och att träffa 

Cecilia (från The Baboon Show)och Zeke 6 

år sa: Äta godis och titta på musik. 

Anna Lagerqvist

Ultras 

Foto: Mattias Wettergren 

mot rasism 

IFK Norrköpings supportergruppering Peking Ultras 

arrangerar inte bara maffiga tifos eller bränner av en eller 

annan bengal – de samlar dessutom in pengar för att asylsökande 

ska kunna se fotboll, de tar ställning mot rasism 

och är bästa kompisar med Elfsborgs ultras. Turist i tillvaron 

mejlade över några frågor till Peking Ultras. 

”Fler flyktingar kommer att få njuta 

av IFK Norrköping, men framför allt 

förhoppningsvis känna sig mer 

välkommna i det svenska samhället”

I somras var Peking Ultras på allas 

läppar när ni samlade in pengar så att 

flyktingar i Norrköping kunde gå på 

fotboll. Hur kom ni på den idéen? 

– Vi fick idéen efter att några av oss 

insett att det fanns en klyfta mellan dom 

som gick på IFK Norrköpings matcher och 

personerna som bodde på asylboendet 

Bollen, trots att det ligger mindre än 100 

meter ifrån Nya Parken stod de ofta utanför 

entrén och tittade på alla som kom 

för att gå på matcherna. Vi köpte först 

20 biljetter som vi gick dit och delade ut, 

de biljetterna tog slut på mindre än en 

minut och efter matchen beslutade vi att 

starta upp en insamling som fick namnet 

Biljetthjälpen. 

Det gav ett rejält genomslag både bland 

supportrar, media och andra. Snabbt samlades 

strax över 60 000 kronor in och över 

600 asylsökande fick chansen att se IFK 

Norrköping under hösten 2015. 

– I nio fall av tio var det positiva reaktioner, 

men det fanns dom som tyckte 

att pengarna gick till fel personer och att 

pengarna borde gått till vad dom kallar 

svenskar istället. Från flyktingarna själva 

har vi fått väldigt goda reaktioner och 

projektet kommer att leva vidare även 

under 2016. Fler flyktingar kommer att få 

njuta av IFK Norrköping, men framför allt 

förhoppningsvis känna sig mer välkommna 

i det svenska samhället. Fotboll är lätt 

att samlas kring, oavsett var man kommer 

ifrån eller vilket språk man pratar. 

Peking Ultras gick för en tid ut sedan 

med budskapet ”No politics – just 

anti-racist”. Varför det? Känns det 

viktigt att komma med det budskapet 

idag? 

– Vi har alltid varit och kommer alltid 

att vara opolitiska, antirasismen kopplas 

ofta till vänster och vi vill med vårt 

budskap förklara att så 

inte är fallet. Oavsett 

var du står politiskt 

bör du motverka 

rasismen. Att vi 

lyft frågan om 

rasism, speciellt de 

senaste två säsongerna, 

beror på att vi helt enkelt 

tröttnat. Vi har fått nog 

av den smygrasism som 

gror och som på flera håll 

blommat upp till vardagsmat. 

Rasism får aldrig 

vara okej! 

Ni har en bulldog som 

symbol, vad symboliserar 

den? 

– Bulldogen är en traditionell ultrassymbol 

som används av flertalet grupper 

i hela världen. Vår bulldog har varit med 

sen starten 1999 även om den har fått en 

liten make-over på de nyaste souvernirerna. 

Vår bulldog symboliserar livslång 

lojalitet och orubblig kamratskap, men 

också förmågan att bita ifrån om vi måste. 

”Fotboll är lätt att 

samlas kring, oavsett 

var man kommer ifrån 

eller vilket språk man 

pratar.” 

Hur skulle ni beskriva Ultras och vad 

Ultras gör för någon som inte vet? 

– Här skulle man behöva en avhandling 

i uttrymme. Men enkelt sagt är det 

personer som ger allt för laget, åker land 

och rike runt, bidrar med mycket sång 

och visuella effekter på läktaren som till 

exempel flaggor, koreografier (tifon) och 

banderoller. Samtidigt som klubben 

hyllas så tvekar man inte 

med att påpeka de brister 

eller konstiga beslut som 

finns och tas i den egna 

klubben. Är något fel 

så ska det upp till ytan. 

Ni är goda vänner med 

Elfsborgs Ultras. Hur kommer 

det sig? 

– Friendships mellan supportergrupper 

runt om i Europa är ett 

vanligt fenomen, ofta knyts banden 

via samma klubbfärger, samma politiska 

åsikter eller dylikt, men lika 

vanligt är det även med vänskapsband 

inom det egna landet. I Sverige 

är dock vår relation med Elfsborg och 

främst Yellow Fanatics något helt unikt 

och som ofta kritiseras av andra lags 

supportergrupper. Varför det kritiseras 

är svårt att säga, men någon form av 

avundsjuka ligger nog nära tillhands 

annars skulle det inte röra upp så mycket 

känslor. 

– Relationen med Elfsborg startades 

redan 1997 av Peking Fanz och de första 

kontakterna slöts på den dåvarande 

fotbollsturneringen MFF Support Cup, 

efter det började man ses innan och efter 

matcher när lagen möttes och Guliganerna 

kom med representanter när PF 

hade ettårsjubileum. Under åren därefter 

utvecklades vänskapen ytterligare och 

spreds vidare till Ultrasfraktionerna hos 

de respektive lagen. Idag ses vi allt oftare 

genom att åka på det andra lagets matcher 

även när våra klubbar inte möts, vi 

deltar på varandras fester, jubileum samt 

har en god kontakt och byter erfarenheter 

för att på ett positivt sätt utvecklas 

som grupper.

Banderoller på Nya Parken i Norrköping. ”Ett Sverige för alla. En läktare för alla. Peking 

Ultras mot rasism” 

En 25 x 25 meter stor flagga täckte Curva 

Nordahls läktare för att hylla vänskapen 

mellan grupperna. ”Forever friends 

– forever ultras” löd budskapet. På den 

nedre bilden är det Yellow Fanatics som 

skickar en födelsedagshälsning till sina 

kamrater i Norrköping. 

– Att visa sympati och stötta varandras 

grupper genom budskapsbanderoller på 

matcher är en viktig del när vi inte kan ses 

live. Peking Ultras firade 15 år säsongen 

2014 och då besöktes jubileumsfesten av 

ett sextiotal gäster från Elfsborg, Det var en 

blandad delegation från Guliganerna, Yellow 

Fanatics och GulSvarta Systrar med flera. 

Som present överlämnades en vespa, lackerad 

i Peking Ultras färger och loggos. 

– När lagen mötes på Nya Parken i Norrköping 

2015 genomfördes den första riktigt 

stora hyllningen till vårt friendship på en 

läktare med en 25x25 meter stor OH-Flagga 

föreställandes PU/YF loggorna och texten 

”Forever Friends – Forever Ultras” ackompanjerad 

av rök och blinkbengaler. Vad det 

gäller vänskapen ser vi 2016 framemot 

Yellow Fanatics 15 år fest och Guliganernas 

25 års firande. 

Hur är relationerna med andra Ultrasgrupper? 

Det verkar lite ansträngt med 

Aik? 

– Klimatet bland Ultras har under åren 

förändrats rätt markant. Förr så brydde man 

sig inte så mycket om varandra medans vi 

idag har ett klimat där man ibland kan ställa 

sig frågan om vissa egentligen inte borde 

hålla sig till firmakulturen istället. Aik har 

som du nämner intresserat sig för oss, varför 

kan vi faktiskt inte ge något bra svar på för 

vi vet inte. Men det sticker väl i ögonen på 

dem att IFK Norrköping gick för guld 2015 

Aiks Ultras Nord (UN) tycker inte man ska vara vänner med andra ultras, åtminstone inte 

andra svenska ultras. Och har flera gånger manifesterat mot Peking Ultras, som svarade 

med den här banderollen på Friends Arena i Solna: ”Friendships är något UN inte tål, 

trots tungan i Poptowns rövhål!”. Poptown är Hamburg SV:s ultrasgrupp, med vilka UN 

gärna umgås med. 

och ser vi till historien så har ju Aik alltid 

varit ett av de lag som vill åka till Peking och 

leka Allan Ballan. 

”Pyroteknik och fotboll 

har länge varit i symbios 

och ska så också förbli” 

Pyroteknik är en fråga som splittrar i 

supporterleden, hur ställer ni er i den 

frågan? 

– Vi är och kommer alltid att vara för 

legalisering av pyroteknik. Så länge den är 

förbjuden så kommer vi att elda illegalt på 

läktaren. Pyroteknik och fotboll har länge 

varit i symbios och ska så också förbli. Det 

finns ingen som kan säga att det inte är 

stämmningshöjande. 

Ni är på er hemsida kritiska mot SV FF. 

Vad handlar den kritiken om? 

– För det mesta handlar det om att SVFF/ 

SEF har fört en jakt på aktiva supportrar, 

men de har faktiskt lugnat ner sig på senaste 

tiden och istället så har polisen och klubbarna 

tagit den taktpinnen. Annars så har 

SFSU (Svenska Fotbollssupporterunionen) 

varit en stor tillgång då man bland annat fått 

bukt med förbundets idéer om att reducera 

ståplats och SEF:s idiotiska idé att försöka 

häva 51%-regeln. Numera sitter man även 

med i den grupp som lägger spelschemat så 

det hela går starkt framåt på flera håll, även 

om bristerna inom SVFF/SEF fortfarande är 

relativt stora. 

Hur skulle PU vilja att fotbollen utvecklades? 

– Vi måste väl säga att vi har det rätt bra 

i Sverige. En liga där i stort sett alla lag kan 

vinna istället för som i vissa länder där det 

handlar om ett eller två lag som vinner varje 

år. Mer publik vill man ju givetvis att det 

skall komma och sen så kan vi hoppas på 

att det inte tar 26 år till nästa guld för IFK 

Norrköping. 

Något att tillägga? 

– Stå upp mot rasismen, säg ifrån och låt 

inte dessa mörka krafter förpesta era sinnen. 

Och ge allt för IFK Norrköping förstås!

Torgny kör roller derby 

”Passion 

i sin bästa 

form” 

Josefine Lindén är författare, skribent 

och fotbollssupporter. Hon är aktuell 

med Ultrasboken ”Tifo”. 

– Den handlar om fyra 

fotbollssupportrar och deras 

liv på och kring läktaren och 

laget. De delar derbynerver, 

Away Days-lycka och passion. 

Vi får följa dom under 

en höst som innefattar allt 

från väktares övervåld till 

sex och bengaler. 

Varför skrev du den? 

– För att beskriva det som få har koll på. Att 

vi på stå inte är några huliganer. 

För vem har du skrivit boken? 

– För alla från 12 år och uppåt;) 

Hur upplever du det svenska supporterklimatet? 

– Missuppfattat på grund av medias bild. 

Det finns en sådan stark gemenskap och så 

mycket kärlek. Visst vi låter en del, men slår 

ner tanter i tunnelbanan gör vi inte. 

Vad anser du om ultraskulturen? 

– Den är livets bästa plats. Sverige är riktigt 

bra på tifon, coolt att se svenska klackar hyllas 

på internationella Ultras-konton. Passion 

i sin bästa form. 

Vem är du? 

– En tjej som hittat hem just i supporterkulturen. 

Jag har gjort resan från ung på stå till 

gravid på sitt, med barn på familj och nu varvar 

jag varannan vecka mellan familj och nya 

Nordöstra. Jag är född i Borås, flyttade till 

Täby utanför Sthlm när jag var 8 år och bor 

nu på Södermalm med två döttrar. Äldsta är 

5 år och spelar fotboll i AIK. Båda har gått på 

Råsunda och Friends sen de låg i magen. 

Jag åker gärna bortabuss och tycker att den 

moderna fotbollen är ohyggligt trams. 

Vilka vinner allsvenskan i år? 

– Ha! AIK såklart. I år då jävlar! 

Foto: Fredrik Sandin Carlson 

Det gör ont 

nästan jämt 

Hur hårt kan en 90-kilos man tackla 

en 60-kilos kvinna? 

Jag har inget svar, men nu för tiden 

funderar jag på det ibland. Det började 

med något som mest kändes som en 

scen ur ett Gråben och Hjulben-avsnitt. 

Jag hade precis snäst 

inombords åt tjejen som 

höll i prova på-evenemanget 

och som insisterat 

på att jag skulle 

ha alla skydden på 

innan jag reste mig 

på skatsen. Nu låg 

jag horisontellt 

i 

luften 

sedan 

fötterna plötsligt försvunnit 

framåt från under mig. Det kändes 

som om jag hängde där en evighet, länge 

nog att titta fåraktigt på en imaginär 

betraktare på andra sidan en lika imaginär 

tv-ruta. Och sedan föll jag. Hårt. Golvplankorna 

jämrade sig. Jag kved. Utan hjälmen 

hade jag fått bäras därifrån. 

Det finns något befriande i att ramla 

handlöst baklänges inför en större 

grupp skrattande kvinnor. Det är 

rock bottom. All eventuell värdighet är 

borta. Det enda jag kunde höra för att 

vinna tillbaka någon form av självrespekt 

var att kontrollera att inget var brutet, resa 

mig och försöka igen. 

Samtidigt lärde jag mig något. Jag föll. 

Jag gick inte sönder. Det är ingen självklarhet 

när man hittar till Sveriges kanske 

snabbast växande sport efter 50 

– roller derby. 

Jag har ramlat många gånger 

sedan dess. Jag har haft ett 

perfekt avtryck i blått, gult och 

rött av ett Atom Stinger-hjul på 

insidan av låret, sträckt låret i 

en ramp på Stapeln och skadat 

ledbanden i vänster fot när jag 

tog mina minimum skills. 

Roller derby gör ont nästan 

hela tiden. De som verkligen 

kan, som spelarna i Malmös Crime 

City Rollers, ett av de bästa lagen i 

världen, ser ut att ta hur mycket stryk 

som helst under sina matcher. De är 

de tuffaste idrottare jag sett. Det finns 

ingen filmning i roller derby, inte heller 

någon självömkan. Men det finns hur 

mycket respekt, omtanke och sportslighet 

som helst. Det är omöjligt att inte älska 

den. 

Men all kärlek är 

inte oreserverat 

besvarad. Roller 

derby är inte separatistisk, 

inte mer än vilken 

genomsnittlig hockeyklubb 

som helst som 

saknar damlag. Den 

är däremot kvinnodominerad, 

så till den 

grad att det 

är manligt 

deltagande, 

mens 

roller derby, som är aberrationen. 

Det finns en, förmodligen 

berättigad, oro hos vissa att en sport som 

i dag är synonym med kvinnligt utövande 

blir approprierad om fler män börjar rulla. 

Malmö Royals är coed. En liten 

klubb, just nu utan ett tävlande 

lag, med ambitionen att ge 

medlemmarna möjlighet att utvecklas, 

klara minimum skills, kanske spela några 

träningsmatcher. 

Jag vill tro att coed derby funkar. Att det 

är möjligt för män och kvinnor att spela 

världens coolaste sport tillsammans, på 

lika villkor. Men ibland funderar jag – hur 

hårt kan en 90-kilos man tackla en 60-kilos 

kvinna? 

Torgny Nilsson

Det handlar om överlevnad 

Kiruna 

hardcore 

Punk norr om polcirkeln 

”Långt från övriga hardcorescenen är vår 

tillvaro. Vad är stagedives, trender, scenpolitik, 

och moshpits när det ställs mot den 

verklighet som en människa i Lappland har? 

Men vi viker oss inte. Kiruna hardcore var 

tvunget att hända. För att vi skulle kunna 

överleva.” 

Foto: August Forsman

No Recede. 

Foto: 

Johan Ylitalo 

Broken Ribs. 

Foto: 

Johan Ylitalo 

Kryssade nävar, vandaliserade systembolag, 

rullbrädor, militanta veganer, St. Pauli-supporters, 

smutsiga hiphopbeats och malmtåg täckta med graffiti. 

Det här är Kiruna hardcore 

Uppe på Haukivaaras fjäll finns det nu en 

liten, men växande, hardcorescen. Kiruna 

är en kommun som enligt myt ska ha fler 

registrerade skotrar än innevånare. För att 

en punkare ska överleva i så karga trakter 

måste en ha en livsglädje stegrad till ursinne. 

Spelningar har arrangerats, demos har 

släppts och fanzines har skrivits. Lokala 

band som Buff Resistaz, Government Abuse, 

Broken Ribs, No Recede och Benmjöl har 

spelat med, och satt upp, band som inte 

tillhör Jukkasjärvi socken. Utan Tvekan, Svin, 

Dogface, Latest Fashion, Neighboorhood och 

AxeRash är några av de banden som besökt 

Kiruna. 

Gnistan blev till flamma 

Det var i den lokala skejthallen som Strömavbrott 

bildades. Det blev det bandet som kom 

att introducera punk för den nya publiken 

födda under 2000-talet. Något om vi äldre 

födda på slutet av 80-talet och början av 

90-talet misslyckats med. 

De unga punkarna blev renodlade hardcore 

kids och om Strömavbrott var gnistan blev 

deras nya band No Recede flamman som 

tände liv i scenen. 

Vi i den äldre generationen hade aldrig 

trott att hardcorespelningar skulle kunna 

dra en publik i Giron. Men tack vara No Recede 

är hardcore, tillsammans med straight 

edge och veganism, begrepp som många 

tonåringar i Kiruna är bekant med. 

Förutom några enstaka band som Blå 

Ångest, Comatose, Astro Smurf och Framför 

Flötet, har Kiruna aldrig haft mycket till 

punk. Men 1995 förväxlade banden Käng 

Kings och Sluka Kuk kängpunk med Onkel 

Kånkel rock. Sedan kom en våg av trallpunk 

som sköljde över Kiruna kring sekelskiftet 

med band som Vintertid, Allmänt Trög och 

Olles Brorsa. 

Från mörkret stiga vi mot ljuset 

De senaste två åren har punk- och hardcorescenen 

stadigt växt. Nya band har 

bildats och flera spelningar är planerade för 

2016. Förhoppningsvis kommer det att dyka 

upp ännu fler ungdomar på de punkspelningar 

som arrangeras. 

Långt från övriga hardcorescenen är vår tillvaro. 

Vad är stagedives, trender, scenpolitik, 

och moshpits när det ställs mot den verklighet 

som en människa i Lappland har? Men vi 

viker oss inte. Kiruna hardcore var tvunget 

att hända. För att vi skulle kunna överleva. 

Nu vill vi bara att band från södra Sverige 

kommer och spelar i Norrbotten. 

Alex Päivät 

Svin lirade i 

Kiruna, tillsammans 

med 

No Recede, 

Benmjöl och 

Broken Ribs. 

Måste ha varit 

fett.

Skånsk 

sjua 

på gång 

efter 

succén 

Lost Warning från Malmö satte 

ifjol rejäla avtryck på scenen 

med sina inspelningar. 

Det gavs ut mängder av finfina singlar 

ifjol. Urban Savage, Bombfors, Psykbryt, 

Dtakters, Peking Punk, Shitfucks och 

Mascara Snakes var bara en handfull 

av gängen som producerade pur glädje 

på sjutumsvinyl. Allra bäst var Malmös 

Lost Warning, som med sin självbetitlade 

singel sannerligen bjöd upp till 

dans. Svinigt rå oipunk i samma anda 

som exempelvis The Business och The 

Exploited, refrängen till ”Warcriminals” 

hade ju kunnat vara snodd från vilken 

klassisk oi/UK82-platta som helst. 

Björn Fager Bengtsson (sång) – ni 

gjorde fjolårets bästa singel. Hur 

känns det? 

– Naturligtvis känns det bra och 

hedrande att få uppskattning för 

det som man trots allt lägger ner så 

mycket tid och energi på. 

Berätta om skivan. 

– Det är alltid lite knepigt att 

prata om sina egna alster. Det är fyra 

riktigt vassa streetpunkdängor med 

texter som förhoppningsvis frångår 

de utslitna oi-klicheerna, vilket känns 

ganska viktigt med tanke på hur mycket 

hjärndöd skit som finns därute. Jag 

måste säga att jag är imponerad över 

hur bra det låter med tanke på att vi 

inte hann repa mycket innan vi spelade 

in. 

Ep på skånska 

Lost Warning jobbar just nu på en fyralåtarsep 

på skånska (det är lysande 

– dialektpunk är svårslaget, lyssna bara 

på SODs klassiska ”Tänk realistiskt” 

som Göran Lind framför på klockren 

östgötska) samt en splitsjua med ett än 

så länge ej offentliggjort engelskt band. 

Till sist, vad tyckte du själv var bäst 

ifjol? 

– Förutom det uppenbara, att Lost 

Warning fick lite av ett genombrott, så 

måste jag säga Rixe/Digital Octopusgiget 

var lite av 2015 musikmässiga 

höjdpunkt. En riktig höjdarkväll, och 

dessutom på himmaplan. 

This Time nytt 

band från Kiruna 

Briljanta hardcorebandet No Recede har lagt 

ner verksamheten. Elias Autio berättar att 

energin tog slut. 

– Det kändes inte som att vi kom framåt 

och då tänkte vi att det är bättre att avsluta 

på topp än att starta nya band och låta No 

Recede plågsamt dö. 

Tre personer från No Recede har gått vidare 

till This Time. 

– Vi har bytt lite platser och en annan 

person på sång. Vi är straight edge och spelar 

typ 90s Youth Crew. Det är inte samma matande 

tvåtakt (inte lika mycket iallafall), men 

det går fort, avslutar Elias.

Turist i tillvaron undrar: 

Hur mår sXe-scenen? 

Straight Edge. Finns det i Sverige 

i dag? Är det någon som bryr sig? 

Jenny Larsson från Stockholm 

Straight Edge frågade ett antal 

hc-personligheter. Det som följer är 

ett urval av det de svarade. 

3 Elias Autio, Kiruna hardcore 

3 Kornelia Waller, FG7 Luleå hardcore 

3 Jakob Arevärn, 090 hardcore 

3 Robin Hansson, 026 Hardcore, Gävle 

3 David Jannati, 026 hardcore, Gävle 

3 Erik Melin, grundare av FB-gruppen Eriks 

hardcoregrupp, Stockholm 

3 Daniel Pilsäter, Stockholm Straight Edge 

3 Emma Lundqvist, Norrköping hardcore 

3 Jacob Bondesson, Ggb hardcore 

3 Herman Zenk, Jönköping SXE 

3 Sanna Adibzadeh, Malmö Transcore & 

Unicorn Punx, Crush & Create Records 

3 Carl-Johan Mattson, xIronx, f.d. Anchor, 

Malmö 

3 Thomas Rosén, xIronx, Malmö 

“Fler arrangörsgrupper som innan styrde 

drogfritt styr icke drogfria spelningar för att 

nå en bredare publik, då många väljer bort 

drogfria spelningar.” Emma Lundqvist 

“... det är mer att en peppar varandras 

drogfrihet och kanske ses och gör grejer, och 

inte bara att spelningar är nyktra. Finns få 

edge-band men många edgare som spelar 

musik.” Daniel Pilsäter 

“Kan bara tala för min egen del och för mig 

är det främsta problemet att många edgare 

verkar ha mycket fördomar mot missbruk 

och missbrukare, både nyktra och onyktra 

missbrukare. Det tycker jag är osolidariskt 

och gör att jag inte gärna kallar mig straight 

edge...” Sanna Adibzadeh 

“Med det sagt tycker jag många edgares inställning 

till dem som inte är edge är mycket 

bättre än på flera år. Vilket är bra! Det känns 

inte lika mycket ‘vi och dom’ längre.” Erik 

Melin 

Straight Edge-scenen har varit flitigt debatterad 

ända sedan det första krysset sattes 

på den första handen för 30 år sedan. 

 

Foto: Johan Ylitalo 

“...möter jag ganska många som motiverar 

sin straight edge främst med hälsoskäl och 

inte har några politiska åsikter kopplade till 

livsstilen. Det känns främmande för mig som 

anser att medvetenhet kring alkohol- och 

narkotikapolitik är en av grundpelarna i vad 

straight edge handlar om.” David Jannati 

“Straight edge i Sverige känns som ett 

tämligen perifert fenomen numera, som inte 

riktigt lyckas spela rollen som motkultur 

längre. Nästan alla stenkastare jag känner 

röker gräs och lyssnar hellre på hiphop än 

hardcore.” Thomas Rosén 

“Straight edge i Sverige idag tror jag utåt 

sett är ocoolare än på ganska länge. De enda 

uttalade straight edge-band vi har är några 

år gamla vid det här laget, vilket gör att man 

som ny i scenen kanske får känslan av att 

straight edge är någon förlegad kvarleva, 

snarare än en viktig del av hardcorescenen.” 

“Vad jag tror behövs är främst nya svenska 

straight edge-band som känns aktuella 

och går hem hos den yngre publiken - dels 

genom att vara jävligt bra, och dels genom 

att ha medlemmar i deras egen ålder.” Jacob 

Bondesson 

“På senare tiden har jag sett att några nya 

sxe-band också har startat. Så just nu känns 

det som att sxe i Sverige är på väg uppåt!” 

“Hemma i Kiruna är det också många som 

är sxe och det gör mig ju så klart asglad och 

pepp! Alla spelningar vi har satt upp här har 

varit drogfria.” Elias Autio 

“Vi hade just ett möte med 090-hcföreningen 

om hur man ska få mer kids till scenen, 

till spelningar och jag var ju så sjukt bortskämd 

med det på 90-talet i Umeå, eftersom 

ALLA ville vara sxe.” Jakob Arevärn 

“Sxe och hc-scenen hjälper nog många att 

hitta ett sammanhang i livet vilket är jättebra. 

Att man kommer från utanförskap eller 

från ‘coola gänget’ slutar spela roll, och man 

enas i sin nykterhet och politiska kamp, plus 

att man får en massa härlig musik på köpet!” 

Robin Hansson 

… “jag upplever att det är fler kvinnor som 

är straight edge idag och att det i likhet med 

hardcorescenen långsamt börjar bli mindre 

av en pojkklubb.” David Jannati 

“Känns som att det är just Stockholm som 

håller sxe-fanan högst.” Erik Melin 

Tack för det Erik men Kiruna har en fantastisk 

scen med en massa kids. :) Och även om 

arrgrupper som Norrköping hardcore, Gbg 

hardcore/sxe och Västerås sxe inte är aktiva 

just nu, så finns det andra som sätter upp 

nyktra spelningar, t.ex. 026 hardcore, Jönköping 

straight edge och Malmö transcore/ 

Unicorn Punx. Straight edge-scenen må vara 

mer osynlig och mindre sammanhållen än 

för några år sedan men den är inte död. 

Jenny Larsson, Stockholm Straight Edge 

Assac! ”Suicidi Social” 

Plattan för dig som gillar old school hardcore i Bostonskolan med 

smak av den europeiska åttiotalsscenen. Turist i tillvaron var med 

och gav det här utmärkta Barcelonagänget. 80:- + porto. 

turistbloggen@gmail.com

Direct Youth. 

Dark Matter. 

Halshug. 

KØBENHAVN 

Det är som att Köpenhamns punkscen 

har fått ett nytt liv de senaste 

åren efter en lite tråkig period. Fler 

nya band har kommit och personer 

som inte har spelat i band tidigare, 

har börjat lira. 

Varje år i mars ordnas KBH Festivalen i Ungdomshuset 

med lokala band. I år är det fyra 

band som debuterar och fem, sex andra som 

har spelat i ett år eller mindre. Fler kvinnor 

har börjat spela och det finns fler kvinnor 

som inte ”bara sjunger” utan också spelar 

instrument – så var det inte tidigare. 

När jag var tonåring och ny i punkscenen 

var det essentiellt för mig att jag kunde 

spegla mig i andra kvinnor i scenen. Jag ville 

se att det fanns plats för kvinnor i en annars 

mansdominerad musikscen. Även nu som 

Bumzen 

By BumZen - 

Eget arbejde, 

CC BY-SA 3.0, 

https://commons. 

wikimedia.org/w/ 

index.php?curid=43520755 

25-åring kan jag tycka att det kan vara svårt 

att vara kvinna i punkscenen. Men ju fler 

kvinnor som kommer desto mer motiverad 

känner jag mig. Jag hoppas utvecklingen 

fortsätter. 

Våren ser spännande ut 

I vår scen är det möjligt att sätta upp spelningar 

på vardagar för vi är inte beroende 

av etablerade venues. De flesta spelningar 

äger rum på Ungdomshuset och på udda 

ställen som Bumzen på Nørrebro, som är ett 

kollektiv. 

Våren 2016 ser mycket bra ut. Utöver 

Ungdomshusets ’KBH Festival’ bjuder våren 

på bra turnéband som Skizophrenia, Night 

Birds, Damaged Head, Cheap Drugs och Zex. 

Annars peppar jag redan extremt mycket 

på världens coolaste punkfestival – K-town 

En 

punkguide 

till byen 

Ungdomshuset 

Hardcore Fest 17-19 juni i Ungdomshuset. 

Jag är med om att arrangera och boka 

festivalen, så jag är väl lite partisk. Just nu 

håller vi på med att boka de sista europeiska 

och lokala banden för festivalen, och jag 

tror att vi kan få fram ett häftigt och varierat 

program. 

Fem band du ska hålla koll på 

I Köpenhamn ska det till ganska mycket för 

att sätta igång en rejäl moshpit - men tre 

band som helt säkert styr till en sådan är 

Night Fever, The War Goes On och Halshug. 

Bra band som gör häftiga spelningar! Men... 

jag tänker inte tipsa om de band ni säkert 

redan känner till, utan istället vill jag tipsa 

om fem nyare band: 

Direct Youth spelar snabb hardcore och 

är klart inspirerade av youth crew band. De 

har bra riff och bra låtstruktur, som fungerar 

både i moshpiten och hemma i vardagsrummet. 

Deras 2015 EP ”Call Out” har det bästa 

artwork jag har sett på länge och var en 

omedelbar hit för mig. 

En annan favorit är trion Junta, som levererar 

snabb och intensiv rawpunkhardcore. 

De har släppt två kassetter och kommer att 

turnera med Skizophrenia under våren i 

Skandinavien, Missa inte! 

Dark Matter är ett exempel på hur varierad 

punkscenen i Köpenhamn är. Dark Matter 

spelar melodisk punkrock med postpunkvibes. 

Känslosamt och med massor av 

sing-a-long-potential. 

Lesion är ett band som levererar bra live. 

De har spelat i några år, men fångade inte 

mitt intresse förrän dom levererade en 

extremt bra show förra våren. De spelar 

mid-tempo rawpunk med massor av distortion 

och reverb. 

Jag vet att jag inte bör nämna band som 

inte har debutspelat än eller släppt någon 

demo. Jag kommer säkert att jinxa detta 

band, men det är så lovande att jag måste 

nämna dem. Jag fick lyssna på Planet Ys 

demo och blev hooked från början. Planet Y 

spelar punkrock och låter som en blandning

The War Goes On. Foto: Henrik Moberg Jessen 

Night Fever. 

Lesion. 

KALLAR 

mellan Gorilla Angreb och 80-tals westcoast 

punkrock (Sado-Nation, Wipers, X). 

Ni har band – vi har venues 

Punkscenen i Köpenhamn är väldigt annorlunda 

jämfört med punkscenen i Sverige. 

Först och främst finns det fler punkband i 

Sverige, därför att Sverige har en helt annan 

tradition för musik och kultur. Därför känns 

det också som att det finns fler punkare i 

Sverige än i Danmark. Så det känns motsägelsefullt 

att säga att det är fler spelningar i 

Köpenhamn än i storstäder i Sverige – men 

så är det faktisk. 

I Köpenhamn finns det DIY-venues som 

Ungdomshuset, barer som Lygtens Kro, 

kollektiv som Bumzen, men även etablerade 

ställen som Loppen och Stengade har punkspelningar. 

Möjligheten för att ha venues 

som inte beror på en kommersiell kultur ger 

plats för fler spelningar. Det är väldigt stereotypt 

att säga, men det är en annan kultur 

för att gå ut och träffas på barer och dylikt 

i Danmark. Och här är det generellt mindre 

kontroll med venues och barer. Det är lättare 

att hitta ställen att sätta upp en spelning. Det 

är dock inte bara positivt att det är många 

spelningar. Ofta känns det som att folk 

tröttnar på att gå på gigs, och att det därför 

ganska ofta inte kommer så mycket folk på 

spelningarna. Mitt intryck av Sveriges scen 

är att det alltid kommer mycket folk därför 

att punkspelningar är mer ovanliga. 

Hitta rätt i storstaden 

Om man vill träffa andra punks i Köpenhamn 

är ett ställa som Ungdomshuset en bra 

början. Programmet är väldigt varierad, men 

det är alltid någon mer eller mindre social 

punkare som hänger där. 

Utöver spelningar (kolla kalendern på 

www.adult-crash.com), ses punk-djuret 

dricka på barer som Lygtens Kro (tysk 

bierstube), Trabi Bar (serverar de bästa 

vodka shots), St. Pauli Bar (som inte är som 

en typisk fotbollskrog) och de så kallade 

brune værtshuse, som är de traditionella 

billiga krogarna i Köpenhamn. Kaffe och 

fika kan kombineras med att köpa skivor 

på Imperiet på Vesterbro – grannen är 

en cykelbutik som drivas av en punkare 

också. Jag handlar också skivor på Insula i 

Blågårdsgade, som har många bra second 

hand punkskivor, och Repo Man Records, 

som tyvärr inte är särskild uppdaterad. 

Annars gillar jag att hänga på Spidsroden, 

som är en liten ekologisk mataffär 

som drivas av punkare. Här kan du 

hitta flyers, zines, dricka kaffe och 

köpa stadens billigaste tofu och 

sojakorv. Generellt kommer det 

fler veganska alternativ i staden 

nu för tiden. Här är det fortfarande 

nytt att kunna köpa sojakorv 

i Coop-affärerna. 

Mette Helms Andreasen 

Sugen på att åka på en spelning i Köpenhamn? 

Du hittar info om spelningar här: 

adult-crash.com/rumourmill.html eller dukop.dk 

VIKTIGA ADRESSER I KÖPENHAMN 

3 Bumzen, Baldersgade 20-22, 2200 København N 

3 Imperiet kaffe och Thunderfist cykler, Flensborggade 2-4, 

1669 København V 

3 Insula Music, Blågårdsgade 31, 2200 København N 

3 Lygtens Kro, Lygten 29, 2400 København NV 

3 Repo Man Records, Fensmarksgade 36, 2200 København N 

(OBS! Öppet ons-fre kl 13-17) 

3 Spidsroden, Prins Jørgens Gade 14, 2200 København N 

3 St. Pauli Bar aka Bodega 54, Halmtorvet 54, 1700 København V 

3 Trabi Bar, Griffenfeldsgade 26, 2200 København N 

3 Ungdomshuset, Dortheavej 61, 2400 København NV 

Sugen på mer från k-town scenen? Kolla upp 

livinginthecityzine.wordpress.com 

för recensioner, intervju, foton och mera!

Just 4 Fun Records 

Hardcore since 1985 

www.j4f.dk

Bandet som förändrade attityder 

Rancid kom 

helt rätt i tiden 

I år är det 21 år sedan Rancid 

släppte sin milstolpe ”…and out 

come the wolves” och därmed 

hjälpte till att bläddra ett ytterligare 

blad i boken om punken. Detta 

blad, detta steg handlar inte i 

grunden om musiken, utan mer om 

attityden och attityder över huvud 

taget i vår älskade subkultur. Vi 

backar bandet… 

Tidigt nittiotal och den globala punkvärlden 

domineras av vad som 

”Och viktigaste av 

allt: punkare och 

skinheads började 

umgås över gränserna 

på ett helt 

annat sätt.” 

händer just då i USA. Det 

mesta och det bästa av 

den nya punken är transatlantisk 

och kommer 

huvudsakligen från de två 

säkra korten Epitaph och 

Fat Wreck Chords. Det 

är snabbt, melodiöst och 

med en tideräkning där 

år noll är de minuter då 

Minor Threat slutmixar ”Filler”. Allt hippt är 

amerikanskt. Hardcore is the shit, liksom! I 

denna mylla verkar även Rancid. Med rötter 

i Operation Ivy har de visserligen en ingrediens 

som skiljer dem från flera andra, men 

musiken är ändå i grund och botten samma 

typ av amerikansk punk som de band de 

turnerar och delar skivbolag med. 

Blitz-cover, vad hände? 

Inte heller rent estetiskt skiljer sig deras 

debutplatta från mängden. Omslaget hade 

lika gärna kunnat haft namn som Pennywise 

eller No Use For A Name på sig. Så långt inte 

speciellt uppseendeväckande. Men när vi är 

framme vid ”Radio Radio Radio” EP:n börjar 

det bli mer intressant. Omslagets krispiga 

svartvita bild, läder, nitar, spetigt hår. Och så 

finalen med ”Someone’s gonna die”, en cover 

på oi-bandet Blitz! Hallå, vad hände där?! 

Oi ett skällsord 

Backa några steg till. Till en tid då UK82 var 

hopplöst ute, och oi ett av de värre skällsord 

en punkblaska kunde befatta sig med. 

Sugen på att recensera en samling med The 

Business? Ja, var då beredd att köra den tröttsamma 

harangen där du först 

får förklara bandets politiska 

agenda, eller snarare brist på 

denna. Sedan den ännu mer 

tröttsamma fortsättningen 

om oi, skinheadmusik, nej… 

alla skins är inte nazister och 

så vidare i en evighet! Efter 

det kunde du skriva några 

rader om musiken. Och i 

detta mörker dyker alltså 

Rancid upp. En het nykomling på den hetaste 

punketiketten, som faktiskt lyfter fram detta 

som en förebild. För mig var det en stor nypa 

frisk luft som blåste in i rummet. 

Stora genombrottet 

Bandet fortsatte namedroppa band från 

den eran, samtidigt som album två, ”Let’s 

go”, nämnde skinheadkulturen i ”Ballad of 

Jimmy and Johnny”. Sedan kom det stora 

genombrottet med ovan nämnda ”…and 

out come the wolves”. Till att börja med 

en helt annan estetik. Visst, omslagsbilden 

flirtar med en klassisk hardcore sjua, men 

formgivningen andas mer UK82 än DC81 

om man säger så. Musikaliskt blickas det 

vidare mot Storbritannien, och 2-Tone, i flera 

Oi Oi Oi - Rancid kom helt rätt i tiden. 

spår (Specials-doftande ”Time bomb” hade 

faktiskt kunnat vara en avdammad klassiker 

från -79). 

Fred Perry och Doc Martens 

Vad ledde nu detta till? Jo, att vindarna 

började blåsa åt ett annat håll än tidigare. 

Fler och fler band började blanda punk- och 

skins-medlemmar. Allt oftare skickades 

promobilder från skivbolagen med grupper i 

Fred Perry-pikéer, Doc Martens och snaggat 

hår. Plötsligt nämndes namn som Cockney 

Rejects, Blitz, The 4-Skins och Anti-Nowhere 

League som stora influenser man gärna 

nämnde och ännu hellre lirade in en cover 

på. Här hemma tog det två år, sedan släpptes 

Voice of a Generations 

debutplatta på 

vårt egna Epitaph, 

Burning Heart Records. 

Fler nya band lät mer 

brittiskt än amerikanskt, 

många klämde 

även till med ett käckt 

oi oi oi i refrängen. 

Vågen nådde sedan 

sin peak med de tre 

lysande ”Brewed in 

Sweden”-samlingarna. 

Och viktigaste 

av allt: punkare och 

skinheads började 

umgås över gränserna 

på ett helt annat sätt. 

Spelningar kunde fixas 

med blandade band till 

en blandad publik i en mer uppluckrad och 

samtidigt mer sammanhållen scen. Och det 

tackade jag för. 

Inte ensamma 

Som slutpoäng vill jag betona att jag inte 

ger Rancid ensam cred för detta, inte heller 

lyfter fram ”…and out come the wolves” 

som det allena saliggörande mirakelmedlet. 

Många bäckar små bidrog, absolut. Men 

Rancid kom rätt i tiden, hade den bästa av 

plattformar att nå ut till en stor publik, och 

ryggrad att våga stå för något som varken 

var inne eller okontroversiellt. Därför låter 

jag ”Maxwell murder” braka igång på stereon, 

lyssnar, njuter och ger Rancid ett tack för 

det de bidrog till i en tid det så väl behövdes. 

 

Patrik Södling

De hamnade i trubbel med naziskins. Mike Amott tyckte att de 

lät som Cryptic Slaughter. Men på deras första gig körde de bara 

Black Flag/Flipper-covers. När den svenska punkscenen var som 

sämst i det sena 1980-talet fanns det några ljusglimtar – exempelvis 

No Idea från Finspång/Norrköping. De giggade hårt och medverkade 

på den klassiska samlingskassetten ”Containerparty”. 

I dag – sisådär 30 år senare – har låtskatten äntligen givits ut på 

vinyl, den formidabla sjutummaren ”Jag hatar punk” och No Idea 

har spelat live igen. 

Vilka var No Idea? 

Originaluppsättning var: Hogan på sång, 

Mikko på trummor, Tanta på gitarr, Heikki 

på gitarr och Ragge på bas. Efter något 

år så slutade Ragge och Heikki för att 

bilda Wounded Knee istället och då kom 

Johnny in på bas. 

Hur fungerade i replokalen första 

gången efter att ni återbildats? 

Förvånansvärt bra och framför allt med 

tanke på att ingen av oss har spelat i stort 

sett alls på snart 15 år. Vi har repat totalt 

sex gånger inför spelningen i Tranås och 

takterna verkar sitta i. Första gången vi 

repade ihop inför spelningen i Tranås var 

dagen innan. Men va fan, det är ju punk! 

Hatade ni punk? 

Nej, den låten handlar om hur övriga 

samhället såg på punk. 

Vad handlade era texter om annars? 

Hälften var politiska och den andra halvan 

hade klassiska punkteman som sprit 

och polishat. 

Vilka band var ni inspirerade av? 

Hela den amerikanska hardcorescenen. 

Egentligen en blandning av DRI 

och Raped Teenagers. 

Vad sa ni när Snuffe ville släppa sjuan 

sisådär 30 senare? 

Förvåning och glädje och att Snuffe tyckte 

det var så pass bra för att släppa det. 

Vad tycker ni om materialet i dag? 

Vi är jäkligt nöjda med låtarna fortfarande. 

Dock hade vi gärna haft en bättre 

inspelning. Det känns som att låtarna 

fortfarande fungerar. 

Vad har ni fått för reaktioner 

på skivan? 

Vi har bland annat fått en riktigt 

bra recension i Maximum 

Rock´n´roll samt några bloggar. 

Kör ni bara gamla låtar? Repat in nytt? 

Vi nöjer oss med att köra låtarna från 

ep:n men om någon mer vill att vi kommer 

och lirar så tänker vi köra in fler 

låtar och vi har några nya idéer på gång. 

Vilka andra band spelade 

ni i efter No Idea? 

Lucky 7, Wounded Knee 

och några till. 

I vilka band hade ni spelat innan? 

Hogan spelade gitarr i Sick Boys och 

bas i Loaded Lads. Tanta och Johnny 

spelade i Morbids. Ragge och Heikki 

spelade i Anabola Steroider som körde 

covers på finska råpunkband. 

Vad hände med split-lp:n som ni skulle 

dela med Rövsvett? 

Det var nog en idé som Snuffe på Just- 

4Fun hade och som vi inte vet så mycket 

om. Hör med honom när den kommer 

ut! :) 

På ert första gig körde ni bara Black 

Flag/Flipper-covers, var det sådant ni 

lyssnade mest på? 

Någonstans ska man börja och Black 

Flag/Flipper hade låtar som vi klarade av 

att spela. Hogan var knappast något fan 

av Flipper men han fick stå ut även med 

deras låtar. 

Ni var ganska röjiga live, såg något gig 

med er, Ganx och Raped Teenagers i 

Norrköping och det var full fart. Hur 

minns ni konserterna ni gjorde? Hur 

ofta spelade ni ute? Spelade ni utomlands? 

Vi spelade aldrig utomlands. Det var 

inte många som gjorde det över huvud 

taget på den tiden. Annars var det mest 

runt omkring i södra Sverige. Ett antal 

spelningar arrangerade vi själva och bjöd 

in andra band som vi gillade. Det blev 

mycket festande både före, under och 

efter spelningarna. Det slutade ofta med 

att vi sov hos någon polare. 

Östgötsk

1986 2016 

Hur var scenen i Norrköping/Finspång 

när ni höll igång? 

I Norrköping var det riktigt dåligt på den 

här tiden. Det var typ Hogan och några 

till som var intresserade av hardcore. I 

Finspång fanns det ett gäng dedikerade 

hardcoresnubbar däremot som ordnade 

rätt många spelningar i både Finspång 

och Norrköping. Det var många band som 

lirade i Finspång, som Svart Snö, Filthy 

Cristians, Raped Teenagers, 16 Blåsare 

utan hjärna och många fler. 

Vad var Slottet för ett ställe? 

Det var ett gammalt squat från 70-talet 

med coola hippies som bodde där. Det låg 

på Slottsgatan i Norrköping. Vi fick låna 

en förrådsbyggnad där vi ordnade spelningar 

på vindsloftet. No Idea gjorde sin 

första spelning på Slottet. Vi körde in all 

utrustning från Finspång till Norrköping 

i Johnnys gamla folkvagn/bubbla. Det 

fanns ingen värme i huset så vi eldade på 

undervåningen för att få igång åtminstone 

blodcirkulationen vilket innebar 

att hela övervåningen blev effektfullt 

rökfylld. Det var dåtidens rökmaskiner. 

Vi tog ingen entré utan någon fick samla 

ihop bensinpengar till banden som kom 

och spelade. Bland annat Mob 47, SOD, 

Raped Teenagers, Herraids, G-anx förutom 

No Idea då. Hogan blev galen på en 

av våra spelningar på Slottet och skulle 

vara både Iggy Pop och Jello Biaffra på en 

gång. Det slutade med att när han hängde 

i takbalken så höll han på att hänga sig 

själv i micksladden. 

Berätta en kul anekdot från förr. 

En kul grej var när Mike Amott (Arch 

Enemy, Spiritual Beggars, Carcass med 

flera) hakade upp sig på att vi lät som 

Cryptic Slaughter. Det finns också inspelat 

på en livekassett från en spelning i 

Växjö. En gång när vi spelade i Linköping 

så körde vi en cover med Blitz. Det fick 

tyvärr fel effekt eftersom det drog igång 

skinnhuvudena som fanns i lokalen. 

Tyvärr fanns det ett gäng naziskins i 

Linköping på den tiden som vi ibland 

hamnade i bråk med. 

Vad tycker ni om dagens punkscen? 

Hänger ni med? Har ni hängt med? 

Nej, tyvärr så har vi nog inte hängt med 

så mycket. Det verkar vara många band 

som kommer fram nu. Dock så verkar det 

inte finnas några band som kör hederlig 

hardcore. Det som kallas hardcore i dag 

är oftast mer metal enligt vårt sätt att se 

på saken. 

Vad sysslar ni i vardagen? 

Vi vill bli ihågkomna som de punkikoner 

vi var och inte som några gamla gubbar 

så vi nöjer oss med det svaret. :) 

Hur ser framtiden ut för No Idea? 

Kommer ni att fortsätta spela? 

Vem vet? Vi får se om det finns något 

intresse. Nu är vi ju välrepade så det vore 

ju synd att inte spela om någon vill se oss. 

ljusglimt 

Något att tillägga? 

Tack för din support Micke! Vi har sett att du har gillat oss vid ett antal tillfällen 

genom åren. Tack också till Snuffe på Just4Fun som ville släppa skivan och 

till Tortyr/Tormented som har haft vänligheten att låna ut sin lokal till oss! 

Turist i tillvaron vol 9 LP 

– därför att svensk punk 

aldrig låtit bättre

Karin Pihl och Filip Wästberg 

i Borgerlig Skymning. 

Han röstar på FI (för att få ligga) 

Han är intellektuell 

På gymnasienivå 

Han slänger sig med ord 

Som intersektionalitet (men va fan är det?) 

Han tatuerar in 

Kvinnomärket på sin arm 

Sen raggar han loss 

För han har ett hemligt vapen 

Han har ett hemligt vapen 

Ett vapen 

För han säger han ska rösta på Fi 

Av Gudrun får han alibi 

Att fortsätta va ett svin 

Han röstar på Fi för att ligga 


Han är en normkritisk man 

För han är otrogen konstant 

Skriver i tidningarna om att män 

Inte borde skriva artiklar 

Han drar sexistiska skämt 

Men det är ju ironi 

En man med hjärtat till vänster 

Kan aldrig va en röv 

Kan aldrig va en röv 

En röv 






”Alltså jag är ju man men jag tycker 

fortfarande att det är sjukt viktigt med 

jämställdhet och feminism och intersektionalitet 

och det är viktigt att se alla dimensioner 

liksom, som kön, sexualitet och ras” 

”Sa du ras?!” 

”Nej men alltså inte ras men alltså jag röstade 

på Feministiskt initiativ trots att inte 

jag har nånting att vinna på det men... Jag 

är ju feminist! Ska vi ligga?” 











soundcloud.com/borgerligskymning/ 

han-rostar-pa-fi-for-att-fa-ligga 

Elektropunk 

som inte bara 

liberaler gillar 

Borgerlig Skymning slog ner som 

en bomb för nåt år sedan med ”Han 

röstar på FI (för att få ligga)”, jag 

som ligger lite efter upptäckte 

låten för en tid sedan och kunde 

inte släppa taget om den. Peppig 

elektropunk med en fyndig text. 

Jag förstår att den slog brett. 

– När vi släppte den fick vi ganska mycket 

reaktioner. Nöjesguiden blev förtjust (vilket 

man kan tycka är lite ironiskt, men kul), och 

den nådde hela vägen 

”Depeche Mode, 

Human Leauge, Cabaret 

Voltaire hämtade 

de mycket inspiration 

från punken” 

till dansk vänsterpress. 

Vi upplever att låten 

uppskattas i alla möjliga 

politiska läger, från 

feminister till kristdemokrater, 

berättar 

Karin Pihl. 

Hon skrev texten 

dagen efter en utekväll 

då hon stött på den typ av man som beskrivs 

i låten. 

– Texten är inspirerad dels av män som jag 

träffat i mitt eget liv, men också journalister 

och medieprofiler som kvalar in i kategorin. 

Musiken skrevs av Karin och Filip Wästberg 

på en timme i replokalen. Två versioner 

av låten har spelats in. 

Ni har blivit beskrivna som ett liberalt 

punkband. Skriver ni under på det? 

– Vi kallar oss inte för ett liberalt band uttryckligen, 

det är för politiskt. Vi kallar oss 

hellre för maktkritiska. Vår främsta uppgift 

är, som vi ser det, att driva med och kritisera 

olika tendenser i samhället, oavsett om de 

är ”höger” eller ”vänster”. Men vi är starkt 

kritiska till alla former av maktutövning 

mot enskilda, så därför uppskattas vi nog av 

många liberaler. 

Startade som klassiskt punkband 

Borgerlig Skymning började spela som ett 

klassiskt punkband med trummor, gitarr 

och bas. Men efter ett tag 

började Karin och Filip att 

intressera sig för elektronisk 

musik och bestämde 

sig för att testa. De kände 

ganska snabbt att det var 

deras grej. Filip tycker att 

övergången från klassisk 

punk till elektronisk var 

ett naturligt steg. 

– Enligt mig är det två genrer som har mer 

gemensamt än vad man tror. Kollar man på 

många av de klassiska band som vi inspireras 

av, typ Depeche Mode, Human Leauge, 

Cabaret Voltaire så hämtade de mycket 

inspiration från punken. 

Karin och Filip har en del på gång under 

våren. De har spelat in nya låtar som ska ges 

ut på en ep och en musikvideo håller för tillfället 

på att produceras. Den som vill ha koll 

bör följa bandet på Facebook eller Twitter.

Skivsamlaren 

”Raped ass” är 

ett mästerverk 

Jag är en notorisk samlare av kassetter 

och vinylskivor… med runt 

5 000 skivor och 1 000 kassetter i 

samlingen så här långt så har man 

hamnat i dialog med sambo huruvida 

mina barn eller min musiksamling 

är det viktigaste i livet. 

Under åren har jag lyckats hitta en bra balans 

mellan ett ”osunt” intresse för musik 

och min familj. Men detta fokuserade samlande 

av punk, hardcore, grindcore och 

extrem metal så kan man frågan om vilken 

platta som har betytt mest för mig. 

Faktum är att det man lyssnade mest 

på när man var typ 15–17 är det som har 

format en mest. Det är därför Coca Cola 

mest gör reklam för kids, får man kidsen 

hooked så kommer de att blanda spritgroggarna 

med Cola senare i livet. 

Musik ska kännas 

Mitt Coca Cola är Anti Cimex 

och där föddes i mitt tycke 

den svenska råpunken eller 

vad som utanför landet kalllas 

för Swedish D-beat. 

Jag har haft inställningen 

att musik ska kännas, det 

ska vara primitivt, skapad 

för hjärtat och inte hjärnan. 

Även om jag är sjukt 

förtjust i det nihilistiska i 

77-punken med ”No Future” 

som fanbärare, så attraherades 

jag även av Anti Cimex med tydligt 

anti-krigs tema men inga pekpinnar. På det 

sättet skilde de sig mot den tidigare svenska 

punken, där de flesta bara var proggare med 

nytt hårdare sound. 

”Som skivsamlare 

har jag 

jagat reda på 

alla pressar, 

alla omslagsversioner 

som 

gavs ut under 

80-talet.” 

Elitism och pekpinnar 

Och de skilde sig i synnerhet mot den senare 

hardcorerörelsen där elitism och pekpinnar 

var rotat i kulturen. 

Inte fan vill man lifta till Umeå för att se ett 

nytt hardcoreband på tidigt 90-tal bara för 

att bli utkastad av någon jävla 14-åring för 

att man tycker det är gott med öl. 

Anti Cimex live Helsingborg 1984. 

Anti Cimex andra EP ”Raped Ass” är ett mästerverk, 

musiken och soundet är fullständigt 

brutal och texterna är en logisk konsekvens 

av musiken. Som skivsamlare har jag jagat 

reda på alla pressar, alla omslagsversioner 

som gavs ut under 

80-talet och har helt plötsligt 

alla åtta kända varianter av 

detta mästerverk (testpressar 

oräknade). Vissa så ovanliga 

att jag nött ner kompisar under 

många år för att få köpta dem. 

Bejkade råheten 

Efter Anti Cimex fortsatte jakten 

efter hårdare band och Anti 

Cimex hade plogat vägen för 

dess efterföljare. Medan delar av hardcoresvängen 

lallade och trallade eller hivade moralkakor 

runt sig bejakade jag råheten ch 

nihilismen i band som Merciless, Nihilist och 

Dismember, band som inte skulle funnits om 

det inte hade varit för ett gäng produktiva, 

supande, anti-sociala punkare från Göteborg 

runt 1982–1983. 

Och vill Ni ”argumentera” om Anti Cimex, 

träffa mig vilket kväll som helst med 

Shitlickers i stereon, norrlänsk hembränt i 

blodet och en krossad kirflaska i handen så 

ska jag övertyga Er. 

Cod, swedishpunkfanzines.com 

Born for slaughter/Myteri - 

Split 7” EP. HALVEP097. 

Social crisis/Days of desolation 

- Split 7” EP. HALVEP096. 

Anatomi-71 - Distansen tilltar. 

CD. HALVCD092. 

www.halvfabrikat.net 

Anarchopunk since 1999

Skivor och kassetter 

ALIENATIONS- 

KLUBBEN 

”S/t” cds (Egen) 

Det var den här typen 

av svensk rock 

som Lilla Bommen 

brukade spela har 

jag för mig, rock’n’roll med smak av 

indie. Lite som om Squareheads hade 

mött Sixten Redlös (runt inspelningen 

av lp:n). 

Det tog ganska många lyssningar 

innan jag riktigt hamnade rätt hos 

Alienationsklubben, men jag är glad 

att jag inte gav upp. Jag vill gärna höra 

mer, tror albumformatet skulle passa 

det här Göteborg/Jönköpingsbandet 

alldeles strålande. 

PS för kalenderbitaren: medlemmarna 

har tidigare figurerat i klassiska 

band som Brööl Boys och Dansdepartementet. 

(3) 

ANTI-POSÖRERNA 

”S/t” 7” (Ken Rock) 

Jag vet inte hur 

många gånger 

jag har lyssnat på 

cd-boxen Varning 

för punk som Ägget 

och Distortion gav ut för 22 år sedan. 

Men att det rör sig om en ansenlig 

mängd vågar jag nog slå fast. Jag skulle 

vilja påstå att jag kan den boxen utan 

och innan. 

Det var åtminstone vad jag trodde 

tills Anti-Posörernas sjua dök upp. Jag 

tyckte det var kul att Ken Rock fiskat 

upp ett helt okänt gäng. Därför googlade 

jag så klart bandnamnet. Och nog 

blev jag förvånad när det visade sig 

att Anti-Posörerna hade medverkat på 

Varning för punk, första skivan mellan 

DNA och Anti Cimex, för jag hade inget 

som helst minne av dem. 

När jag lyssnar på singelns tre låtar 

är det inte så svårt att förstå varför. 

Det är ganska anonymt och inte speciellt 

intressant, och ett par dagar efter 

att jag lyssnat på skivan minns jag inte 

hur den låter. (2) 

BÖSET 

”Riv alla burar” 

kassett (Egen) 

Det är svårt att 

egentligen säga 

något om Bösets 

förtjänster när jag 

lyssnar på kassetten ”Riv alla burar”. 

Ljudet är minst sagt risigt på min 

kopia. Det finns så otroligt mycket 

musik att lyssna på och så lite tid, 

därför lägger jag ganska snabbt den 

här tejpen åt sidan. (1) 

THE CHEAPSHOTS 

”Bad blood, sweat 

& tears” 7” (Egen) 

The Cheapshots 

från Göteborg skulle 

nog kunna nog 

kunna välta vilken 

rockklubb som helst. Det är fullt ställ 

redan från början och ”Bad blood” är i 

min bok en riktigt rejäl rock’n’rollrökare. 

Jag uppskattar att kvartetten 

håller tempot uppe men jag saknar 

något som skitar ner soundet en 

aning, det låter lite för polerat. (3) 

DD OWEN 

”Plane” 7” (Ken 

Rock) 

Jag har inte alls 

följt DD Owen 

tidigare, även om 

Sick Thoughts låter 

bekant, men jag lär göra det i fortsättningen. 

Jag tycker den här trelåtarssjuan 

är en mycket trevlig bekantskap 

och framför allt den inledande spottloskan 

”I hate this city”, en ettrig och 

elak punksnyting med sköna gitarrer. 

Avslutande ”Suburban nightmares” 

gillar jag också, klaustrofobisk känsla 

rakt genom hela låten, läskigt på ett 

bra sätt. (3) 

DESPERATE FIX 

Death kick life’s ass 

7” (Mangel Wax) 

När jag sätter mig 

ner för att skriva 

om den här sjuan så 

upptäcker jag att jag 

glömt hur den låter, jag kollar igenom 

högen med skivor – och, jo, de andra 

minns jag. 

Skumt. 

Lyssnar igen. Helt okej hardcorepunk 

som tar avstamp någon under 

1980-talet. Lyssnar igen. Lagar mat. 

Äter. Spelar Fifa. Sätter mig återigen 

för att skriva de här raderna och minns 

inte inte en låt… 

Mycket skumt med tanke på att 

Lanchy (Totalitär, Brainbombs, Krig i 

Hudik) och Drajan (Brainbombs, Krig 

i Hudik) brukar skriva grejjor som 

fastnar. ”Death kick life´s ass” känns 

som ny varje gång. Inte så dumt det 

heller, eller? (2) 

DET ENDA 

ALTERNATIVET 

”Man föds inte så 

här” 7” (Ken Rock) 

Piffe och Hjelle från 

Bäddat för trubbel 

räcker fingret åt den 

enda vägens politik och skriver låtar 

om klasshat uppifrån och ner, vinnare 

och förlorare och att det kan gå fort 

nerför. Jag blir upprymd när jag hör 

Det Enda Alternativet och de ämnen 

de väljer att ta upp. ”Namn och adresser” 

är klockren, det gäller även ”Rolf 

Nilenhed”. Rock’n’roll på skånska låter 

oftast bra, Det Enda Alternativet låter 

lite bättre.(3) 

DISSEKERAD 

”Mörkret tilltar” lp 

(Phobia) 

Jonsson i Cimex, 

Göran i S.O.D och 

Poffen i Totalitär/ 

Dissekerad, där har 

ni topp-3 på manslistan över bästa 

svenska punkvokalisterna. Och det är 

så klart Poffen som sätter prägel på 

Dissekerad och deras andra lp ”När 

mörkret tilltar”. 

Jag tycker förvisso att röjet bandet 

bjuder på är gott nog, men att Poffens 

stämma ger soundet ytterligare en 

dimension – precis som Jonsson och 

Göran – och får mig att återvända 

ganska ofta till den här skivan.(4) 

DIVERSE ARTISTER 

”Ny attityd” kassett 

(Attityd Tapes) 

”Queering for 

vengeance” kassett 

(Crush and create) 

Det fanns en tid när 

samlingskassetten 

var absolut viktigast 

för mig att upptäcka 

nya band. Jag köpte, 

men framför bytte, 

kopiösa mängder 

tejper med punks 

världen runt. Jag 

hade dessutom ett 

eget kassettbolag 

som gav ut en handfull 

samlingar. Men 

det var då. 

Nuförtiden är det inte kassettdäcken 

(jag har två) som slits mest. Men just 

de här två samlingarna har fått mig 

att dra igång bandspelaren oftare än 

vanligt. 

”Ny attityd” bjuder på punkrock 

med svenska texter rakt över från 

band som Psykbryt, Knifven, Epa och 

Körsbärsfettera. Trevlig lyssning nästan 

hela tiden och jag får dessutom ett 

nytt favoritband – Kardborrebandet, 

ganska spetsig trallpunk jag gärna hör 

mer av. (3) 

Än vassare är ”Queering for 

vengeance” som har ett sjukt starkt 

startfält: Trots, Svärta, Perkulator, 

Benmjöl, Groteskha, Aldrig Ensam och 

Solanas Cunts för att nämna några. 

Ganska varierat musikmässigt, även 

om det är mycket mangel. Bra kvalitet 

på inspelningarna. 

Om den här samlingen getts ut på 

vinyl hade folket blivit wild-and-crazy. 

(4) 

DJÄVULEN 

MÖBLERAR OM 

”S/t” lp (Beluga) 

Djävulen möblerar 

oms debutalbum 

är blott 20 minuter 

långt men den 

räcker sannerligen längre än så. 

Proppad med upprorisk energi, 

taggtrådsriff, rappa melodier och 

texter som sjunker in lär det här vara 

ett av årets bästa album när 2016 ska 

summeras senare i år. 

Jag är helt sjukt pepp på hur snyggt 

DMO formulerar sin punk och hur 

konsekvent och läckert man utför den. 

Och dessutom sjunger ju Malte jävligt 

bra. 

Missa inte! (4) 

GASMIASMA 

”Thermobarbarian” 

lp (Skrammel) 

Några av mina 

favoritband kommer 

från New Orleans, 

exempelvis Eyehategod 

och queercountrygänget Hurray 

for the riff raff (vilket underbart 

namn). Så bra är även Gasmiasma 

(med folk från bland annat Eyehategod 

och Crowbar) från och till på 

”Thermobarbarian”, det vill säga när 

de släpper manglet fritt och det blir 

helt hysteriskt. Då gillar jag verkligen 

det här. När man håller i tyglarna är 

det okej. Om du gillar Doom och Extreme 

Noise Terror diggar du nog också 

”Thermobarbarian”. (3) 

GRETA KASSLER 

”Ingen tittar på” cd 

(Second Class Kids) 

Du som gillar klassisk 

svensk trallpunk 

av nittiotalssnitt ska 

definitivt låna ett 

öra eller två till Greta Kasslers platta 

”Ingen tittar på”, som är proppad av 

alla de ingredienser som krävs för att 

göra välsvarvad trall – rappt tempo, 

rejäla melodier, stäm- och körsång. Du 

kommer inte att bli besviken. 

Själv har jag trots flera försök inte 

lyckats att lyssna på hela skivan i ett 

svep. Jag får spel på det hysteriska 

tempot i exmepelvis ”Brutna ben”, 

låter som om Knatte, Fnatte och Tjatte 

försöker spela power metal. Och den 

där stämsången som nog ska påminna 

om Asta Kask men som skär djupa sår i 

trumhinnorna klarar jag inte av. Jag får 

panik. Och sedan stängs cd:n av… (1, 

men är du torsk på genren 3) 

KAKAFONI 

”Death in mind” lp 

(Mangel Wax) 

Det är ju svårt att 

misslyckas när 

laguppställningen 

består av folk från 

Dissekerad, Makabert Fynd, Gasmiasma 

, Hellkontroll och Eyehategod. Jag 

tycker det är ett jävla rått gött mangel 

man fäst på ”Death in mind”. Gitarrpåläggen 

är feta, trummorna grymma, 

sången svinigt cool och ljudet pärla. 

Men samtidigt tänker jag att en ruffigare, 

kanske skränigare, ljudbild hade 

lyft den här plattan några nivåer till.(3) 

KNARK 

”S/t” lp (Opposition/Rawmantic 

Disaster/Mangel 

Wax) 

Jag blir ju lycklig 

när posten kommer 

med Knark. En hel 

lp dessutom. Jag var svårt tänd redan 

på Knarks sjua men den här självbetitlade 

fullängdaren slår så klart den 

på fingrarna. Jag tycker den här coola 

blandningen av Missbrukarna, Krunch,

5 Klassiker 4 Utmärkt 3 Bra 2 Godkänt 1 Inget vidare 

Samtliga skivor och kassetter som jag har tyckt till om här är sådant som skickats till mig, 

förutom Queering for vengeance. 

REMISO 

”S/t” kassett (Sista Versen) 

Det här är bland det bästa jag hört 

på länge. Briljant sång, enastående 

gitarrsolon och fet jävla bas. 

Helt enkelt övergrym oldschool 

hardcorepunk med en glimrande 

speed metal-touch. Malmötrion 

Remiso får mig att tänka på så väl 

Olho Seco som Ratos de Porao. 

Lyssna. 

Dyrka. 

Be om mer. (4) 

Rövsvett och Discharge är svårslagen, 

och så är sången helt perfekt för den 

här typen av mangel. Bra texter också 

som spetsar låtarna lite extra. 

Det här kan jag bli beroende av! (4) 

LASTKAJ 14 

”Längst upp på 

bottens topp” 7” 

(Second Class Kids) 

När det gäller den 

här typen av melodistark 

punk på 

svenska finns det inget band i landet 

som är i närheten av Lastkaj 14. Jag 

skulle nog vilja påstå att de med råge 

blåser scenen av äldre genrekompisar 

som DLK, Strebers, Asta Kask och Dia 

Psalma så det dånar om det. 

”Längst upp på bottens topp” är 

en superplatta, hade den getts ut för 

20 år sedan hade den haft klassikerstämpel 

nu. Fantastiskt punkrock och 

bra texter. Och det starkaste kortet är 

utan tvekan ”En armlängd bort”, som 

kryddas med Crash Nomada/Dorlene 

Love-influenser. Toppen! (4) 

MÖRBULTAD 

”När broar bränns” 

cd (egen) 

Jag tror inte jag har 

hört Mörbultad 

tidigare, trots att 

de existerat i tre år 

och gett ut en handfull singlar. Det är 

lite märkligt, för jag gillar det jag hör 

på ”När broar bränns”. Nästan trettio 

minuter adrenalinstinn hardcore som 

både är aggro och svängig. Men allra 

bäst är att helsingborgarna låter skånskan 

flöda. (3) 

Pagans/ 

The Guillotines 

”Split” 7” 

(Just4Fun) 

Just 4 Fun fortsätter 

att ge ut obskyr 

punkrock från andra 

sidan Atlanten. Innan jag fick den här 

skivan hade jag aldrig hört talas om 

Pagans, The Guillotines eller Mike 

Hudson. Och jag förstår att det är jag 

som är smått bisarr som använder 

obskyr i sammanhanget. 

Jag borde ju veta att Pagans är ett 

ultraklassiskt gammalt punkband 

från Cleveland som började lira redan 

1977, tillsammans med namn som 

Dead Boys, Pere Ube och Devo. 

Jag blir åtminstone sugen på mer 

Pagans och The Gulliotines (som 

ex-Pagans medlemmen Robert Conn 

dragit igång) efter det här smakprovet. 

Tuff och skitig kvalitetspunkrock 

genomsyrar de tre spåren. Just 4 Fun 

får gärna ge ut mer. (3/3) 

PLANET TRASH/TERROR ATTAK 

”Split” 7” (Doomed 

harmonics) 

En trevlig split med 

två band som varit 

med länge. Bollnäs 

Planet Trash har 

manglat hardcorepunk 

sedan 1994 och Terror Attak 

drog igång verksamheten i Sandviken 

1999. Jag tycker Planet Trashs sida är 

den mest intressanta, deras resoluta 

råpunk med drag av såväl den 

amerikanska som engelska scenen 

känns i hela kroppen. Terror Attak kan 

sitt mangel, men inspelningen är för 

burrig och låter inte Terror Attaks låtar 

att lyfta ordentligt. (3/2) 

PROJEKT 9 

”Vi är bättre än 

dig” cd (PST) 

Jag har verkligen 

sett fram emot 

den här skivan. 

En del låtar har ju 

cirkulerat på nätet 

och det har jag gillat skarpt, som den 

smått sensationella svenska tolkningen 

av 4-Skins ”Evil”. Men det blir inte så 

mycket roligare än så. ”Elak” är förstås 

briljant och jag tycker att även ”Så jävla 

ful” och ”Ingenting är glömt” sitter som 

ett bara ingångna oxblods Martens. 

Resten imponerar dock inte. ”Vi är 

bättre än dig” är ganska jämntjock där 

inte så mycket spännande händer. Jag 

hoppas på mer kravall till nästa gång. 

Det finns det ju i Projekt 9 – ”Elak” och 

”Så jävla ful” är talande exempel. Mer 

sånt. (2) 

STRUL 

”Nu blir det strul” 

kassett (Doomsday) 

Den här tejpen 

har nästan ett 

år på nacken 

(och när du läser 

detta är bandets 

debutsjua ute på 

Levande Begravd) men är väl värd att 

uppmärksamma ändå. Strul slog ned 

som en retrohardcorebomb ifjol och 

ingen som aktivt lyssnat på den här 

inspelningen kan tycka något annat än 

att det är av yppersta klass. 

Göteborgarna hymlar inte om att allt 

väsentligt inom punken kommer från 

Hudiksvall och Tranås – det låter som 

om Rolf Revolt lirar med Rövsvett på 

Totalitärs återföreningsfest, typ. Och 

jag älskar’t. (4) 

SUFFER THE PAIN 

”Midnight sacrifice” 

kassett (Masasiorangutan) 

Västerås bästa 

dödscrustare 

albumdebuterade 

i fjol med den här 

finfina utgåvan. Jag 

gillar verkligen hur 

Suffer The Pain låter old school death 

metal gifta sig med stökig crust, som 

ett långfinger i nyllet på poppunken. 

Om du tänker införskaffa den här 

plattan så gör det på vinyl eller cd och 

inte den här muggiga kassetten som 

är utgiven i Indonesien med störigt 

burkigt ljud som sänker helhetsintrycket. 

(2) 

TROUBLEMAKERS 

”Totalradio” cd 

(Ran) 

Det känns ju helt 

galet, men det 

har faktiskt gått 

hela sju år sedan 

Troublemakers förra album ”Made in 

Sweden” gavs ut. Det är fem år sedan 

Troublemakers firade 30-årsjubileum. 

Nu är man alltså 35, rena rama 

ungdomarna om du frågar Rolling 

Stones, men Blomgren med manskap 

låter fortfarande väldigt pigga. Det är 

uppenbart att nyfikenheten och lusten 

att göra musik är minst lika stark idag, 

vilket märks på nya plattan. 

”Totalradio” är den jämnaste och 

bästa skivan Göteborgarna gjort sedan 

”Vild och vacker” 1999. 

Det finns flera spår med hitpotential 

här och Blomgren skriver välformulerade 

texter. Det enda jag stör mig 

lite på är att sången är något för ren. 

Skippa honungsvattnet och käka taggtråd 

nästa gång och Troublemakers 

kommer att göra en historisk platta. Vi 

hörs 2023! (3) 

OUTLAST 

This is LKPG, not Umeå 

Energi. Jag tänker energi när jag 

ser en gammal liveinspelning med 

Outlast (som först hette Prospect). 

Det liksom sprutar ur öronen på 

de unga hardcorepunkarna från 

Linköping. Det är också så jag minns 

bandet allra bäst från de otaliga 

gånger jag såg dem live eller lyssnade 

på deras kassetter eller skivor. 

Det är också så jag upplever den här 

mastodontutgåvan från Monument 

som på tre lp och en live dvd med 

fyra konserter ger en fullödig bild av 

Outlast, som ett band som brann för 

hardcore hela vägen. 

Ener-jävla-gi. Entusiasm. Glädje. 

Aggresivitet. När jag lyssnar igenom 

skivorna möts jag av ett gäng som 

är på väg att explodera i atomer 

gång efter gång. Man ber inte om 

ursäkt. Vevar vilt. Spottar argt. Om 

banden i Umeå var håcce så var 

Outlast hardcorepunk. 

Jag kommer ihåg när jag träffade 

dom första gången. Vi sågs på Siesta 

i Linköping för en intervju sommaren 

1995. De var sådana småttingar. 

Trummisen Robert Valsinger var på 

språkresa. De andra pratade mest i 

munnen på varandra. Uprising Tapes 

hade gett ut deras första officiella 

kassett ”Conspiracy” och jag hade 

blivit stormförtjust i Minor Threat-punken. 

Sångaren Henrik Lindqvist 

och gitarristen Jon Lindqvist var inte 

helt nöjda med att jag nämnt Minor 

Threat i recensionen. ”Det tror jag 

inte” slog Henrik fast. ”Så old school 

är vi inte” sa Jon uppbragt och 

nämnde i stället alla hardcorebanden 

från åttiotalets New York som 

influenser. Basisten Kalle Blom fyllde 

i med Black Flag och Misfits. 

De berättade också att de gett två 

tyska skivbolag fingret. Lost and 

Found och We Bite vill båda sajna 

det unga hardcoregänget och trodde 

väl att kvartetten skulle skriva 

under utan att blinka. Men Outlast 

ställde frågor kring kontrakten. Lost 

and Found tyckte frågorna var för 

många och drog sig ur. ”Vi faxade 

några frågor till We Bite innan 

skolavslutningen” sa Jon. Tyskarna 

svarade så vitt jag vet aldrig på dem. 

Jag tycker det här säger så mycket 

om vilket band Outlast var redan 

från början. Ett punkgäng som 

redan dag ett vägrade kompromissa 

och istället gick sin egen väg. 

Oavsett vad Henke, Jon och Kalle 

sa på det där fiket i Linköping så 

förädlade de i min bok den gamla 

skolans Minor Threat-sound och 

kryddade den med arvegods från 

Gorilla Biscuits idévärld. Det om 

något tycker jag fortfarande genomsyrar 

skivdebuten ”Friendship” 

1995. Med åren skulle grunden vara 

densamma för Outlasts kommande 

inspelningar men anslaget blev av 

naturliga skäl äldre och svartare 

– men energin fortsatte att spruta 

ut ur bandet. 

Och jag har aldrig slutat att lyssna!

www.amty.se 

Gamla favoriter 

A message to you 

oberoende postorder 

och skivbolag 

Bryggd sedan 1991 

Vi är störst i Norden 

på Reggae, Ska, Punk, Oi! 

& mod. Hos oss finner 

du musik, böcker, pins, 

tröjor, Kuriosa, brutus 

skjortor, harringtons 

& mycket mer... 

Beki var bäst 

Vice Squad 

No cause for concern 

Stand strong stand proud 

Beki Bondage, Dave Bateman, Mark Hambly och Shane Baldwin hann under 

några få år sätta rejäla avtryck i punkhistorien. Vice Squad debuterade 1981 med 

singeln, och klassikern, ”Last rockers”, som snabbt sprang upp på topplistorna. 

Och bara några månader senare detonerade nästa bomb - ”Resurrection”-sjuan. 

En klibbig spottloska mot alla som envetet hävdade att punken var död. 

”They tried to bury the legend, it’s time for the resurrection” sjöng Beki. Hon 

visste knappast hur rätt hon hade - ty då, sommaren 1981, började en dödförklarad 

genre att vakna till liv igen. Punken fick en välkommen nytändning av den 

andra vågen och namn som Vice Squad och exempelvis The Violators. 

Vice Squad turnerade frenetiskt, men hann ändå med debutalbumet ”No cause 

for concern” 1981. Plattan spelades under tre dagar och det är något som trummisen 

Shane Baldwin senare beklagat - ”allt gick lite för snabbt”, har han sagt. Jag 

håller inte med Shane. Det som utmärker ”No cause for concern” är hungern och 

den där attityden som säger ”vi-kan-göra-allt-som-vi-vill”. Fler dagar i studion 

och spontaniteten och drivit hade kanske fått ge vika för låttekniskt grubbel. 

Beki Bondage låg bakom i princip alla texter och hon beskrev sin verklighet utifrån 

ett feministiskt perspektiv. I en intervju i Punk Lives 1982 säger Beki att hon 

vill influera och upplysa. Exempelvis om djurrättsfrågor (”Humane”). Vice Squad 

var ett av de första punkbanden som skrev låtar på det temat och de supportade 

även organisationer som Animal Liberation Front ekonomiskt. 

Sex månader efter debuten var det dags för uppföljaren, ”Stand strong, stand 

proud. Vice Squad hade häckat i studion under hela tre veckor, vilket nu naturligtvis 

var helt rätt. Skivan, som kanske var det bästa Vice Squad gjorde, blev 

första steget mot undergången. Plattan släpptes i maj 1982 och därefter drog 

de ut på en omfattande turné. I slutet av 

året lämnade stjärnan Beki Bondage 

Vice Squad för att spela i Ligotage och 

sedan Bombshells. 

Killarna tog in en ny sångerska 

och spelade in ytterligare tre 

singlar samt fullängdaren ”Shot 

away”. En sak var uppenbar med de 

skivorna - utan låtskrivaren Beki 

Bondage var det här ett väldigt 

mediokert punkband. 

1999 gjorde originalupplagan 

comeback. I dag turnerar Beki 

Bondage världen runt under 

namnet Vice Squad. Och jag 

gissar att hon fortfarande 

nynnar ”They tried to 

bury the legend, it’s 

time for the resurrection”. 

45 prm 

AMTY 

Box 794 

120 02 Årsta 

www.amty.se 

info@amty.se

Angels 

with 

dirty 

faces 

SHAM 69 

Tell us the truth 

That’s Life 

The adventures of Hersham boys 

The game 

Sham 69 debuterade 1977 med singeln ”I 

don’t wanna” som producerades av John 

Cale från Velvet Underground. 

Sedan gick det undan. 

Turbulent är nog det minsta man kan kalla 

åren 1977-1980 för Sham 69. 

De hann ge ut tio singlar och fyra album. 

Splittras och återbildas och splittras. 

Sham 69 satte djupa avtryck i punkhistorien 

med ett pärlband av klassiska låtar och 

inspirerade en helt ny generation av slynglar 

– som skulle komma att kallas oi. 

Det finns flera anledningar till att killarna 

från Londons södra förorter blev ett så 

tongivande namn. Men det allra viktigaste 

var låtskrivarparet Jimmey Pursey (sång) 

och Dave Parson (gitarr). Tillsammans skrev 

de för tiden stenhårda punkprojektiler som 

ekade från gatorna och de kryddade med 

läktarrefränger så spänstiga att dagens Ultras 

ter sig som Anderssonskans Kalle. 

Sham 69 var inte kläddesigners eller konstvetare. 

Sham 69 var arbetarklass och deras 

musik handlade om arbetarklass. Exempelvis 

är skivan ”That’s Life” från 1978 en 

temaskiva som beskriver några dagar i en 

tonårings liv utifrån det egna klassperspektivet. 

”We’re the people you don’t wanna know. 

We come from places you don’t want to go”, 

sjunger Pursey i “Angels with dirty faces” 

och kidsen med samma bakgrund kunde 

utan problem identifiera sig med bilden 

Sham 69 målade upp. 

“That’s life” är en spännande platta och 

bandet lyckades förvalta tema-idéen genom 

de tolv spåren, även om det blir ganska 

grabbigt till och från. De få gånger tjejer eller 

kvinnor dyker upp i låtarna eller i dialogerna 

mellan låtarna så rör det sig uteslutande 

om sura flickvänner, knäppa systrar som 

ockuperar badrummet eller arga mödrar 

som gnäller… 

”That’s life” gavs ut i december 1978, men 

redan ett halvår tidigare hade Sham 69 

albumdebuterat med ”Tell us the truth”. En 

sida live, en sida studio – för att minimera 

kostnaderna. Livesidan är fantastisk och 

fångar utmärkt den energi som Hersham 

Boys spred. Och trots att jag hört den tusentals 

gånger ryser jag fortfarande när publiken 

tar tag i exempelvis ”Borstal breakout” 

och sliter den i stycken tillsammans med 

bandet. Det är tungt och ruffigt läktargung. 

Studiosidan är full av klassiska punkhymner 

som ”Hey little rich boy”, ”It’s never to 

late” och ”Tell us the truth”. 

Det handlar om en kvartett som brinner. 

Varje riff känns äkta, som om de vill tatuera 

in varje upprorisk ton på sina kroppar – visa 

att de menar allvar, visa att de är på allvar. 

Gatan viskar inte eller ber om ursäkt, den 

skriker och tar plats. Sham 69 skrek högt. 

Sådant har naturligtvis sitt pris. 

“If the kids are united, 

They we’ll never be divided. 

If the kids are united, 

They we’ll never be divided” 

Ett sådant budskap går inte hem i alla läger. 

Nazister började dyka upp när Sham 69 

spelade. Bandet svarade med att lira på 

uttalat antirasistiska tillställningar, vilket 

fick till följd att våldet eskalerade. Under en 

konsert i Aylesbury i januari 1979 förklarade 

Jimmy Pursey att det skulle bli bandets 

sista liveframträdande. Droppen var en 

spelning några dagar tidigare som urartat 

i våldsamheter och där Pursey lämnade 

scenen gråtande. 

“If the kids are united, 

They we’ll never be divided. 

If the kids are united, 

They we’ll never be divided”. 

Sham 69 splittrades i juni 1979. 

Men på den tredje månaden skulle de 

återuppstå. 

I september kom ”The adventures of 

Hersham boys” där killarna på omslaget är 

utklädda till cowboys – i refrängen till ”Hersham 

boys” kommer förklaringen ”They call 

us the cockney cowboys”. Få förstod vad det 

handlade om. Visserligen en del bra låtar av 

Pursey/Parson, punkens svar på Lennon/Mc- 

Cartney, men som helhet förvirrande. Och det 

ryktades om att Pursey fått storhetsvansinne 

och såg sig själv som en stor rockstjärna. 

Sommaren 1980 kom ”The game” och 

precis som på ”The adventures of Hersham 

boys” varvas utmärkta punksnytingar med 

blaskigt nonsens. Energin var slut. Sham 69 

hade slutat brinna – som band. 

Jimmy Pursey spelade tillsammans med 

Steve Jones och Paul Cock från Sex Pistols in 

låten ”Natural born killers” under vinjetten 

Sham Pistols. Dessutom fortsatte Pursey 

skriva punkhistoria som producent åt 

Cockney Rejects och Angelic Upstarts. Dave 

Parson, Ricky Goldstein 

(trummor) och Dave Treganna 

bildade Wanderers 

med Dead Boys-vokalisten 

Stiv Bator. De släppte det 

utmärkta albumet ”Only 

lovers left alive”. 

1987 återbildades 

Sham 69 igen. 

Påsken 2016 

sedan spelade originalsättningen 

på 

PSK i Stockholm.

Uppdraget löd: lista de tio bästa skivorna 

någonsin. Svaren blev spretiga, annorlunda 

och spännande, punk helt enkelt. 

Kajsa 

Wikman, 

Lyckliga 

Idioter. 

Mattias 

Bengtsson, 

Suicide 

Syndicate. 

Canan 

Rosén, 

Twin Pigs. 

Charlie 

Claesson, 

Wolfhour. 

Linnea 

Snäll, 

Glidslem. 

Göran Lind, 

Arrrrrgggghhhh 

zine. 

Patrik Jonsson, 

Really 

Fast. 

Olof 

Wikström, 

Skrikhult. 

Sushila 

Gautam, 

Allvaret. 

Peter 

Alzén, 

författare. 

Linnea Snäll 

1. Ebba Grön - Samlade singlar 

78/82 

2. Tysta Mari - Sveriges Casino 

3. Asta Kask - En för alla men 

ingen för nån 

4. Diverse Artister - Svenska 

punkklassiker 1978-1981 

5. Sex Pistols - Never mind the 

bollocks 

6. Imperiet - 2:a Augusti 1985 

7. KSMB - Aktion 

8. Diverse Artister - Oasen 

9. Slöa Knivar - Ingen klass, 

ingen stil 

10. Blondie - Plastic Letters 

Olof Wikström 

1, Stockholms Negrer - Brutal 

Disciplin 

2, Suicidal Tendencies - S/t 

3, KSMB - Aktion 

4, Youth Brigade - Sound & Fury 

5. Dead Kennedys - Frankenchrist 

6. Traste & Superstarana - S/t 

7. Circle Jerks - Wonderful 

8, Hard Ons - S/t 

9, MDC - Millions of damned 

christians 

10. Misfits - American Psycho 

Göran Lind 

Gasoline - Killer man 

Starshooter - Quelle 

crise baby 

The Saints - Lp 

OHL - Verbrannte erde 

Metal Urbain - Panik 

Olho Seco - Nada 

Wretched/Indigesti 

Wretched - In nome... 

Diverse Artister - 

Ljubljana HC Comp 

Vorkriegsphase - Lp 

Canan Rosén 

The Soviettes - LP lll 

Distillers - Sing sing death 

house 

White Lung - Sorry 

Candysuck - Score 

Donnas - Get skintight 

L7 - Bricks are heavy 

Kamikaze - Knit and trash 

Neighborhood Brats - No 

sun no tan 

Eyeliners - Confidential 

The Gits - Frenching the 

bully

Patrik Jonsson 

1. Die Kreuzen - Die Kreuzen 

2. The Boys - The Boys 

3. Crass - Penis Envy 

4. Discharge - Why? 

5. Rudimentary Peni - Death Church 

6. Nausea - Extinction 

7. Wire - Chairs Missing 

8. Jerry’s Kids - Is this my world? 

9. Nomeansno - Sex Mad 

10. Buzzcocks - Another Music in a 

Different Kitchen 

Kajsa Wikman 

1. KSMB - Förord till livet/Tänker på dig 

2. No Fx - Wolves in wolves`clothing 

3. Mimikry - Alderland 

4. Asta Kask – Handen på hjärtat 

5. Nationalteatern - Barn av vår tid 

6. Hurula – Vi är människorna våra 

föräldrar varnade oss för 

7. Vånna Inget - Allvar 

8. DLK - Sagoland 

9. Tiger Bell - Don´t wanna hear about 

your band 

10. Masshysteri – Masshysteri 

Peter Alzén 

Jag blev ombedd att välja mina punkfavoriter, 

tog det enkla före det svåra och 

valde bara svenska. Varför föll jag för vissa 

skivor då? Oftast så enkelt att det var just 

de här jag köpte och på den tiden köpte 

man inte så många skivor, oftast beroende 

på den skrala ekonomin men även på 

grund av tillgängligheten, flera av dessa 

sjuor har skickats efter från RIP eller 

Heartworks postorder. Lyckan att ha ett 

paket i brevlådan är fortfarande lika stor. 

1. New Bondage – Backseat 

Jag köpte både New Bondage och Four 

Mandarines skivor sommaren 78 tror 

jag, utsvulten på att bara läsa om svenska 

punkband letade jag i skivaffärerna 

efter något som 

kunde vara det jag ville ha och 

ibland räckte det med att en 

medlem i bandet hade en Lou 

Reed-tröja på bilden på baksidan 

av singlen, fortfarande 

en stor favorit. 

2. Skabb – Den Ljuva ungdomen 

3. Ebba Grön – Ung & sänkt 

Sommaren 78 sändes ett program på P3 

om svensk punk, bland annat fick vi höra 

konserten från Långholmen med Ebba, 

Skabb & Reeperbahn, några månader 

senare hittade jag dessa singlar på skivbutiken, 

lycka på sju tum. 

4. PF Commando – Varje år 

På ”Nä nu Gävlar”-galan hösten 78 visade 

stans musikaliska elit upp sig och för en 

femtonåring var det mest gamla gubbar 

förutom PF, lyckliga gick vi hem och bildade 

Pink pyjamaz, (det här är versionen 

från Nä NU Gävlar-skivan och inte den 

från Manipulerade mongon-skivan) 

5. Lars Langs – Chartertönt 

Mattias Bengtsson 

Sex Pistols - Never mind the bollocks 

Ramones - It’s alive 

Jello Biafra & D.O.A. - Last scream of the 

missing neighbors 

Dead Kennedys - Give me convenience... 

Damned - Damned, damned, damned 

Motörhead - No sleep til Hammersmith 

Discharge - Hear nothing, see nothing, 

say nothing 

The Cramps - Off the bone 

Misfits - Walk among us 

Dead Boys - Young, loud and snotty 


1. Sex Pistols - Never mind the bollocks 

2. Discharge - Hear nothing... 

3. Germs - GI 

4. The Exploited - Beat the bastards 

5. Genocide Superstars - III 

6. Chaos UK - Short Sharp schock 

7. Disorder - Perdition 

8. The Clash - S/t 

9. Stiff Little Fingers - Inflammable 

material 

10. Use to Abuse - Its all about nothing 

Så mycket energi som det fanns i Ockelbos 

Lars Langs hade kunnat driva charterplanet 

de sjöng om, för övrigt är det Leffe 

Walter från Mora Träsk som är kapten 

Jansson i inledningen, det är även han som 

drev Gävle ljudstudio där många (inte bara 

Gävleband) spelade in sina skivor 

6. Dag Vag - Flyger 

När jag gick i nionde klass lyckades jag 

smita in på ett av stadens discon för att 

se Dag Vag, även om jag fick gå hela vägen 

hem så var det något jag kunde leva på 

halva vårterminen. 

7. Liket Lever – Levande begravd 

Frågan är om rockmusik någonsin blir 

hårdare än så här, släng er i väggen alla 

löjliga hårdrockare. 

8. Massmedia – Erkänn 

När Massmedia väl kom för att 

spela i Gävle var det utan Brodde 

och även om de var bra så är 

det den lysande Das jazz (undrar 

hur många gånger man försökt 

ta ut texten till den) och den här 

obegripligt tuffa som får mig att 

fortfarande hålla dem som ett 

sveriges bästa genom tiderna. 

9. Pillisnorks – Belfast 

Pillisnorks EP som släpptes den 1/1 1980 

låter än idag lysande, om de hade haft ett 

annat namn och spelat mer i 08-land så 

hade de kommit mycket längre. 

10. Grisen Skriker – Kärleksjakten 

Efter att spenderat tre dagar i Stockholm 

augusti 79, där vi bland annat varit två 

kvällar på Strandeds Musikverketgala så 

funderade jag och min kompis på att skita 

i tåget hem för att istället gå på 4an för att 

se Grisen Skrikers sista spelning, men vårt 

lilla mod gjorde att latheten tog över och 

vi åkte hem. Det är givetvis något jag än 

idag ångrar. Än idag tycker jag nog Grisen 

är det bästa punkband vi haft i landet. 

Sushila Gautam 

Jag får alltid prestationsångest över 

sånna här frågor- så fort man tycker nått 

inser man att man kanske inte alls tycker 

så. Och sen vet man att folk kommer 

tycka massa om vad jag tycker. Kommer 

det här avslöja att jag inte är en riktig 

punkare? Hur vet man vilken som är 

bäst? Det beror ju på hur man känner 

just då eller? Och dom absolut bästa 

låtarna behöver inte vara på dom bästa 

skivorna, eller blir skivorna bäst för 

att bästa låten är med på dom även om 

resten bara är sådär i jämförelse? 

Dom två första platserna går definitivt 

till blandband från mina två största 

punk-pushermans, Ensio som jag startade 

Fistful med, och Nisse, en kompis 

hemifrån som också hjälpte mig ställa 

min allra första tuppkam. Utan dom hade 

jag inte lyssnat på mer än Thåströms 

första fyra, Rancid, Sex Pistols och Ebba 

Grön. Och Randy. 

Så en lista 

1. Punk by Ensio- blandband 

Det här är min allra första riktiga punkorgasmupplevelse, 

komplett med kompisölhäng 

i sommarparker, polisbilar som 

kör bort en, raggare som skriker på en 

Mmmmm tonårshigh av bästa sort! (och 

alla andra hans blandband fyllda med 

Cockney Rejects, UK Subs, X-Ray-Spex, 

Souixie and The Banshees, Black Flag, 

Business och sååå mycket mer) 

2. Nisses punkrocksamling deluxe 

Resten tänker jag inte rangordna för det 

går inte. 

Thåströms första fyra soloskivor: Thåström, 

Explodera mig, Mannen som blev 

en gris, Det är ni som är dom konstiga… 

(repeat, repeat, repeat! Jag hade en dubbeldäckarstereo, 

där man inte behövde 

vända på kassetterna utan den bara 

spelade upp andra sidan magiskt..) 

Ebba Grön - Kärlek & uppror 

Rancid - 2000 

Rancid - And out came the wolves 

Motörheads - Take no prisoners 

Dropkick Murphys - Blackout 

Iggy Pop - Raw power 

Sex Pistols - Never mind the bollocks 

Randy - You can’t keep a good band down 

Jag skulle också vilja skriva upp Marilyn 

Monroe och Bob Dylan på den här listan, 

för jag tycker dom är punkare med. Typ.

Personligt om Kriminella Gitarrer 

Knugen skuk 

satte 

:n 

i brand 


– för att svensk punk 

låter bättre än någonsin 

Första gången jag snubblade över 

Sveriges första punkband var på en 

stökig fest någon gång i mitten av 

90-talet i en sunkig Klippan-lägenhet. 

Samlingsskivan Svensk Pop låg bortglömd 

i en skivhög och skrek på uppmärksamhet, 

något jag gav den drygt 15 år efter att 

den givits ut. Det mest spännande namnet 

var Kriminella Gitarrer och deras låt ”Stig 

Bomb” blev första låten för mig från denna 

också i övrigt geniala platta. Låten var sjukt 

grym med en drivande pulserande basgång 

av Alf Olofsson, långt senare turnéledare 

för Soundtrack of our lives. Den andra låten 

imponerade om möjligt ännu mer, ”Knugen 

Skuk” med en fantastisk historia om kungens 

snorre. 

Byns bibliotekarie 

Sen började ett febrilt 

letande efter mer material 

med Kriminella 

Gitarrer. Endast tre 

singlar hade getts ut i 

slutet av 70-talet och 

de visade sig mer eller 

mindre omöjliga att 

hitta. 

Jag fortsatte att 

spela ”Stig Bomb” 

och ”Knugen Skuk” i 

brist på annat men 

eftersom jag bodde 

i Klippan fick jag 

snart napp i mitt fiskande. Byns enda 

skivhandlare kunde leverera en bootleg-cd 

med de samlade inspelningarna och det var 

då jag fattade att Stry Terrarie, som jag ju 

kände till från Ebba Grön, från början varit 

bandets motor och att Mats Pettersson, 

byns bibliotekarie, var bandets gitarrist. 

Den senare var sångare på de båda nämnda 

låtarna men det var Stry som sjöng på de 

första inspelningarna jag nu fick höra. Fem 

suveräna låtar spelades in med Stry bakom 

micken: ”Vårdad klädsel”, ”Förbjudna ljud”, 

”Silvias unge”, ”Hitlers barn” och ”Anarki”. 

Glöm Pistols 

”Vårdad klädsel” – Sveriges absolut första 

punksingel är en överdistad och skitbra låt. 

Stry Terrarie har redan här lagt sig till med 

sin störiga och skränande punkstämma som 

är svår att värja sig från. 

Jag frågade Stry en gång några år in på 

2000-talet om det stämmer att han blev så 

golvad av en Sex Pistols-spelning i London 

att han bestämde sig för att börja spela 

punk, något som påstås i olika nätforum. 

Mycket frågande konstaterade han dock att 

det måste vara “en slags mediaförsköning”. 

I stället ville han framhäva The Stooges, The 

Doors och New York Dolls som sina största 

inspirationskällor. 

Sveriges nationalsång 

Sen spelades ännu ett gäng låtar in där gitarristen 

Mats Pettersson tog över mikrofonen 

efter Stry som hoppat av för nya band som 

Besökarna, Garbochock, Ebba Grön, Rymdimperiet 

och så vidare och så vidare. 

Studioinspelningen av ”Knugen Skuk” är 

en av dem. Här har soundet förfinats något, 

Klippandialekten 

är tydligare, men 

attityden är intakt 

och historien om att 

Silvia är gravid och 

hur alla längtar efter 

att få se knugens 

kuk är fantastisk 

och ett stycke svensk 

punkhistoria. Låten 

spelades en enda gång 

i radioprogrammet Ny 

våg 1980. 

Reaktionerna var 

många och inte nådiga 

som sig bör och låten 

anmäldes till granskningsnämnden. 

Expressens 

Mats Olsson brukar säga att låten 

borde bli Sveriges nya nationalsång. Det är 

svårt att inte hålla med. 

Vrålade själv i Klippans centrum 

Så småningom startade jag och några vänner 

ett eget skränigt band. I Klippans centrum 

stod vi och vrålade om saker vi bara ett par 

år tidigare inte ägnat en tanke. 

Jag kan egentligen inte på något vis påstå 

att det var tack vare Kriminella Gitarrer 

eller Stry Terrarie detta blev verklighet. Men 

stoltheten att spela i ett punkband i Klippan, 

i samma ort Sveriges första punkband 

bildades och där Sveriges första punksingel 

spelades in var fan helt orubblig. 

Olof Broddesson

Snart slutsålda: 



100:- styck plus porto. 

Dubbel-lp med svensk punk 

och hardcore 1992-2003 

200:- 

inklusive 

porto 

Finns också på Spotify 

http://sorlingssvinstia.blogspot.se 

Svintask, Hellshit, Nervös Reaktion, Pöbeln, Ugly Squaws, Skam, Morta Paura, Victims, The Quilpish, Pass 

Out, KKPA, Wildcat Strike, Epileptic Terror Attack, Chaotic Disorder, Dyke Hard, Psycho Poetry, Grudge, 

Undervattensmopederna, Bombfors, Heffa Klump, Gonorré, Bombastic, Total Assbreakers, Mind of hate, 

Akis, Lebemäns, Amok, Unarmed, QK, Truckers, Flakes, Fudge Wax, The Mockingbirds, Dead Generation, 

Odd Company, Time Out, Kontrovers, Antabus, DS-13, Constipation UYA, Moralens Väktare, Atomångest, 

Absolute Bastards och Jet Black Gasoline. 

Utgiven av TURIST I TILLVARON.

Turist i tillvaron fanzine 1

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?