++Tillvarataget - Nedervetil

Vi sjunger om den inre, starka tro
som under alla skiften skall oss bära
om livets fröjd, förnöjsamhet och ro
om arvet som vi fått, om plikt och ära
Och själva sjunger vi oss mod och tröst
och tillförsikt för hårda år och många
och känner där i djupet av vårt bröst
en glädje över att vi är så många
Allt som vi ställer högt och håller kärt
Vår bygd, vår tro, vårt arv från tid, förgången
vår frihet och det språk som barn vi lärt
har ton och stämma i den svenska sången
Och fastän starka välden störta kull
Och split och tvedräkt söndrar jordens länder
skall sången alltid ljuda hel och full
vid Bottenhavets gamla, svenska stränder
Vi vet att sången, ljus och ren, står höjd
högt över avund, hat och krassa värden
Vår sång är livet självt, vårt hjärtas fröjd
och långt över gråa dagar bär den
Helge Skog
(Öb 23.06 -48)
Vår begränsning
Ur lärare Helge Skogs prolog vid midsommartinget i Kronoby återger vi här der fjärde
avsnittet - utrymmet tillåter inte att vi publicerar hela prologen.
Över onda, över goda lyser sommarns varma sol,
och för alla smyckas marken med ranunkel och viol
Regnet ger sin goda väta slösande och oförtjänt
Alla få vi se de gåvor som vår Herre åt oss ment
Ängens blomster fröjdar ögat, fågelsången strömmar ner
Fylld av rymd och ljus och jubel över var och en, som ser
storhet i det skenbart lilla och i allt som är och sker
Ja, sin rikedom och fullhet sommarn till oss alla ger.
Havet breder ut sin vida blåa famn för var och en;
alla går vi under samma goda, trygga stjärnors sken.
Herrens underbara godhet för oss alla väl förslår
och vi kan den emottaga var vi än i världen går
Borde icke då vårt hjärta klappa varmt av tacksamhet
Över oss står ändå någon som begriper och som vet
Varje mänskligt verk är bräckligt med begränsning och med fel,