++Tillvarataget - Nedervetil

där vi slutat och tröttnat
Unga, friska krafter
Vi som aldrig skulle tröttna , tröttnade snart.
Och nu kan vi spörja? Huru har det gått?
Har vi gjort bygden rikare och ungdomen bättre?
Har vi släckt dess törst med vatten från
friska, o grumlade källflöden?
Har vi förädlat nöjena och fört krig mot lasterna?
Är vårt samvete gott efter väl utfört verk
Eller var allt bara stora, tomma ord och orealiserbara planer?
Ack, nej! Men det tillkommer inte oss att döma
Idealen är desamma i alla tider och obruten mark
väntar fortfarande på hacka och spett.
Det svåraste av allt svårt har vi fått uppleva, kriget
Kriget som har spolierat och rivit sönder så mycket
Hatet och våldet och oförsonligheten
Har gjort sig breda i världen.
Stormen har gått fram. Mycket förlegat
och mycket unket har sopats bort
men stormen har också spolat upp
mycket fördärvligt vrakgods.
Så ser vi hur allt mänskligt verk är ofullkomligt.
Så ser vi huru tiderna växla.
Markrödjaren faller undan och andra tar hans hacka
Men vi ser mot framtiden och tror på den
Utan tro kan ingen av oss leva
De fallna
Ser ni korsen över våra gravar!
Ser ni namnen uppå minnesvården
Är det bra tomma ord ni stavar
när ni stannar vid vår plats på kyrkogården?
Vi var unga och ville forma om vår tid med måttet av vår styrka
Vi hann inte. Det begynte storma
och vår plats blev graven vid vår kyrka.
Allt blev smått som förr haft vikt och värde
egen omsorg lades plötsligt undan
och packningar och vapen lärde
vi oss pliktens gärning i tyst begrundan
Och vi gick den. Men den blev vår till sist
och från den vi mer ej återvänder
Säjer vi för mycket om vår kista lyftes tungt av sträva arbetshänder?