++Tillvarataget - Nedervetil

Genmäle till polis K J Pelo
I egenskap av ägare till den skog polis K. J. Pelo behagat avverka, vilken händelse förorsakat
polemik i denna tidning, anser jag mig skyldig med anledning av de förvrängningar och
lögner polis Pelo gjort sig skyldig till i sitt svar till märket ---l-, att närmare klargöra saken
såsom den verkligen förhåller sig och i enlighet med den undersökning denna ledsamma
händelse föranlett.
Då polis Pelo förklarar, att hela beror på ett misstag, är detta mer än fräckt, all den stund rån
mellan våra skogsskiften är klar, och han erkände vid undersökningen, att skogsskiftet var
mitt och att den ved han därpå huggit och delvis själv fört bort var min, och hotade han ännu
sedan när han var ertappad, att fortsätta med bortforslingen. Det hjälper icke upp saken, att
han vid själva undersökningen försökte hugga upp en ny rå.
Vad som i denna sak för mig ännu icke är fullt klar, är mängden av den ved som blivit
avverkad, omkring 6 famnar finnes ännu i skogen, men hur mycket som blivit hemforslad är
mig icke bekant, men vilket vid en närmare undersökning bör kunna klargöras. I varje
händelse förstår envar härav, att det icke är frågan om något misstag, "något litet stycke" på
annans mark.
Talet om gottgörelse i tre skilda gånger är också ren lögn. Redan i början hade jag erbjudit
min vederdeloman affärens avveckling i godo, men bemöttes endast med fräckhet. Först efter
en och en halv vecka infinner sig polis Pelo på sin förmans uppmaning och önskar
överenskonmmelse, men då var saken redan anmäld för allmänna åklagaren, och uttalade jag
dock hoppet, att för så vitt saken berör och beror av mig den i godo kunde uppgöras.
"Vad är nu att göra"?, frågar polis Pelo. Ja, ingenting annat än att hädanefter hålla sig till
sanning och ärlighet och våga stå för följderna av denna fula affär.
Att denna sak kommit offentlig polemik, måste jag beklaga mest för min vederdelomans
skull, ty det hade varit lyckligare, om den utagerats enbart i sitt egentliga forum.
Nedervetil den 20 december 1921
Adolf Högnäs
(Öb 30.12-21)
Till märket --l. Och A. Högnäs
Hänvisande till min tidigare i n:o 101 av denna tidning gjorda förklaring, om det timade, som
varande sann och med verkligheten överensstämmande, får jag här mot A. Högnäs skrivelse
till mig göra följande bevisliga anmärkningar:
Högnäs skriver attt råerna mellan våra skogsskiften äro klara, så att intet misstag kunnat ske
och då jag i går kväll med tvenne vittnen Anders Backlund och Karl Mattsson Pelo frågade av
Högnäs om han på något sätt kan bevisa att jag avsiktligt låtit hugga ved åt mig i hans skog,
svarade han att han ej kan. Då jag frågade vittnen om deras åsikt om råer, säga de bägge att de
äro oklara i synnerhet den rå, som går tvärs över skiftet. Att jag ej huggit en ny rå, såsom
Högnäs säger utan följt en gammal sådan är också klart.
Högnäs skriver att talet om gottgörelse i tre skilda gånger är också lögn. Varför godkände du
det då i alla delar i vittnens närvaro i går kväll? Då jag frågade av dig hur det var i
resonemanget om det timade redan hemma innan vi foro till skogen i och för utredning av
saken om icke jag sade att om saken är, som du säger, då är det ett misstag som jag icke vet av
och då får du hugga i stället från mitt skogskifte och får full gottgörelse. Detta erkände du för
vittnen. Var icke då det första uppgörelsen av saken? Då jag i skogen fick visshet om saken
bjöd jag dig den andra gottgörelsen inför samma vittnen. Detta godkände du i går kväll inför
vittnen och den tredje gottgörelsen bjöd jag dig den 9 december i ditt hem, vilka alla
tillbakavisades. Kan du motsäga dig dessa fakta ännu. Enligt mitt förmenande borde lögner
vika för detta bevis.