++Tillvarataget - Nedervetil

öögona råiskand på an. Men hä fräst bara å spruta meir å meir. Å så too on än handduk å
törkka bårt nästan allt ur naama å saa, ät de här friskar åpp heila kråppä. "Jöu, jou", saa Jussi,
få sii va kånsta on än ska dsära. "Ska ja int lägga puder å", sa barberarflikkå. Jusssi var reij tå
så vinglå så an bara saa såm förr. "Jöu, jöu". Tå too än toppså så bara har i rompända å stakk ä
i än kopp å byrja aij Jussi i öögona mä häte toppså. Tå an fik öpi öögona å skåda var an altt
övermjölå, å Jussi byrja spått å sa, ät dehär var för mytsi. Men barberarflikkå skratta bara å
saa , ät nö vaalt ä åv husbondä så fiinan påjk juså åv nyast. Å on sota å pänsla mä häte bara
rompända meir å meir mjölä i Jussis öögona. Å han tårka mä jackärmä å spåtta å saa, ät nö
förslår ä rej, de här pålåttasä å å spruutasä, så ät ä nö inta allt kladdar idsän öögona miin.
Barberarflikkå on bara visa i spelä å saa, ät såste bossian kaar kona ä vaal åv Jussi-pappa.
Håårä var kamba så fint å präsis juså än skriftskopåjks. "Näns an viis sä för foltsi meir för na
fåltsis öögona hälder, nå an har tokan te naama", fondera Jussi för sä sjölv, "nå an är juså ein
bleikan kalv å mä mjölä foll öögona". Så too on barberarflikkå bårt lakanä, så var säipa kring
Jussi, å sa så fint å höövlit. "Var så god". "Jöu, jöu", sa Jussi å var juså an sko ha folli ur trä.
Han skåda åkring sä horleis an sko slipp slipp ut på bakka å vingla å söökt ät mysså siin, så
låå tär på gålvä vi dörä. Men barberarflikkå slo mä händrä å saa, ät hä kostar 18 mark. Jussi
byrja klös sä vi öörona å saa, ät kostar ä å. "Jo, aderton mark kostar dä", saa barberarflikkå.
"Hå, hå," sa Jussi å beststärma sä å väggla mä öögona. "Ä du gälin flikkå", älder tro du ät ja
ska vara gälin", skvääkt Jussi å vaalt allt blå i öögona. "För hårklippasä sko an dsita betal
aderton mark!" "Int ha ja förr behöva betal än penni för hä". "De kostar de och de är taksa för
allihop, saa barberarflikkå å stoo mä saksä i handä för dörä. Jussi han skåda råskåt å spåtta å
svor, men han behärska sä äntå å gräd ät pänga ur plåånbotsi å sloo döm på boolä. Men int saa
han "adjö" tå an for än sloo hårt dörä idsenn å mombla för sä sjöln naasårtta, ät än annan gang
far an int ti tokan tee rum, för de far åv mä både håårä å pänga. Å Jussi var riitti arg ännu tå an
kåm heim.
Mommå hon sloo bå händra ihop å saa: "Herre jestandes, van ha du viri, Jussi"? "Va tyst tö",
sa Jussi, "å han tala int mä naan hä daan meir.
Hansas Kalle.
(Öb 28.05 -27)
Skriftställaren Alexander Slottes askurna gravlades i söndags i familjegraven på Nedervetil
kyrkogård. Sedan den avlidnes son och dotter nedlagt askurnan i graven, sjöng Nedervetil
Sångkör under lär. Errik Nygrens ledning Jag går mot döden, var jag går, varefter kyrkoherde
A Forsblom läste en bön. Därpå uppstämde kören Men mullen är mig trogen av Slotte och
graven igenmyllades. Banden från de vid jordfästningen i Helsingfors nedlagda kransarna
lades på graven i sammanknuten knippe. Ytterligare nedlades ett 10-tal kransar från närmaste
släktingar och vänner jämte en krans från Karleby ungdomsförening genom Fritiof Slotte.
Nedervetil ungdoms- och Sängförening som vid jordfästningen i Helsingfors nedlade en
krans , uppvaktade även nu med ett fång röda rosor genom föreningens ordf. lär Joel Granvik,
som i ett kort tal uttryckte ungdomens tack till den bortgångne diktaren för de värdefulla
sångskatter han skänkt den. Hans hembygdsånger ha en alldeles särskild betydelse för ortens
sjungande ungdomar. De innehålla inte blott ljusa minnen från framfarna dar utan även
bestämmande maningar, som framtidens solskenskfolk helt visst mera omedlbart än vi skola
fatta. Man kan därför vara stolt över att Alex. Slottes stoft kommer att förvaras i hemsocknens
kyrkogård.
Efter talet sjöng kören Slumrande toner och så var den stämningsfulla akten till ända.
(Öb 12.07 -27)
Nedervetil skyddskår