Det historiska perspektivet

Mörkös befolkning flydde långt inåt landet till Frustuna som ligger vid Gnesta knappt
4 mil bort. Sundenius skriver:
Fienden förleden Tijsdag som war d. 21 Julii, sedan han sköflat och uppbrändt Telli
stadh, då mot afftonen upbrände och sköflade heela Mörckö sochn, begynnandes
på slottet Hörningsholm och sedan de största gårdarne tillika med prästgården med
min lilla egendom, iag kom, gudiloff! samma affton med min Hustru och Barn öfver
Färrian.
Doch har han skonat sielfwa Kyrkian, hwars egendom iag med mig förde hijt till
Frustuna, dijt mäst hela Försambling har flychadt. 47
Genom brevet kan vi således fastslå att alla hus på Mörkö brändes, så även slottet Hörningsholm
och prästgården. Inventarierna lyckades kyrkoherde Sundenius dock rädda.
Endast kyrkan klarade sig. Att Hölös ortsbefolkning med Scharff i spetsen med en
trumma, heroiskt skulle stå kvar när Mörköborna kom flyendes över området Hölö
blir därmed högst osannolikt. Så vad kan ha hänt? Genom att vidare studera händelserna
kring Hölö och Trosa kommer vi sanningen närmare.
En ryss mitt Hölö
Åter till Trosa och onsdagen den 22 jul. Följande kan fastslås genom källorna: Militären
hade av naturliga skäl, som vi konstaterat, inte återkommit till staden, eftersom
skyddet av Stockholm var det centrala. Borgmästare Ståhlbom och rusthållare Anders i
Berga gav sig ut för att leta. Tillsammans red de norrut förbi slottet Tullgarn och passerade
Hölö kyrka. Norr om kyrkan, i höjd med gården Staf i Hölö, möttes de av beskedet att
bron längre norrut över Järnaån var nedbränd. När de återvände och passerade gården
Staf påträffade de en ensam ryss. De uppmanade två torpare i Hölö att ta ryssen till
Åby krog mitt i Hölö och där hålla honom i förvar tills länsman kom. 48 När de nästan
var hemma i Trosa möttes de av budet ”at fienden wore kommen til staden” och ”at
Kosackerna landstigit wid Långnäs udd och woro inne i staden, hustrur och barn illa
hanterat.” 49
Detta innebar att ryssarnas anfall helt oväntat hade kommit från landsidan och att
befolkningen blev helt överrumplad. På torget togs två Trosabor, rådman Nyberg och
borgare Malm, som gisslan och avtvingades var för sig att berätta allt de visste om militären
i omgivningen. Eftersom båda gav samma information skonades de, men rådman
47 Strängnäs domkapitelsarkiv, E2.
48 Äldre kommittér 84, Riksarkivet Marieberg.
49 Ibid.
47