Lottanytt luskar - Lottorna

Lottanytt 

#4 2004 

Intervju med Ylva Drougge: 

Lotta i utlandstjänst 

• Rapport från Riksstämman • Vi besöker Sollentuna lottakår 

• Kurs i kriskommunikation • Svensk gynekolog i Liberia berättar

V 

Ä Trevlig läsning! 

Elisabeth Falkemo, rikslottachef 

Innehåll 

4. Riksstämman 2004 

Vi rapporterar från Riksstämman och 

festligheterna i samband med vårt jubileum. 

9. Ögonvittnen berättar 

Jonas Cederquist skrev boken som handlar 

om Lottornas arbete under andra världskriget. 

10. Besök hos Sollentuna lk 

Sollentuna lk är kåren man hört talas om. De 

har ständigt saker på gång och medlemmarna 

9 

2 Lottanytt # 4-04 

köar för att få vara med i styrelsen. Lottanytt 

åkte dit en kväll för att ta reda på deras hemlighet. 

12. Ylva Drougge jobbar helst 

utomlands 

Ylva är inne på sin fjärde tjänstgöring i utlandet. 

Att hon har fått vara med om så mycket 

intressant och spännande har hon lottorna att 

tacka för, tycker hon själv. 

10 

12 

»Dät.« 

Lottanytt #4 2004 

Lottanytt är medlemstidningen för 

Riksförbundet Sveriges lottakårer. 

Lottanytt utkommer med fyra nummer 

per år. 

Ansvarig utgivare: Elisabeth Falkemo. 

Redaktör: Annika af Trolle. 

I redaktionsrådet: Elisabeth Falkemo 

och Anna-Lena Bard från Lottorna samt 

Louise von Matern från GCI Stockholm. 

Adress: Lottornas kansli, Box 5435, 

114 84 Stockholm. info@lottorna.se 

Telefon: 08-666 10 80 

Fax: 08-666 10 99 

Lottanytt produceras av GCI Stockholm. 

Form: m a o Malin Engman 

Omslag: Fredrik Persson 

Upplaga: 24 000 ex. 

Tryck: Fagerbladhs 2004 

Annonsbokning/material: 

Anna-Lena Bard, telefon 08-666 10 92. 

Sista bokningsdag för nr 1-2005: 

den 4 februari 2005. 

Prenumeration: För icke lottor 

50 kr/år, pg 59 81 4-4. 

Redaktionen ansvarar ej för icke 

beställt material. Om beställt material 

önskas i retur, bifoga frankerat kuvert. 

Citera oss gärna men ange alltid källan.

Mässor i massor 

En del av vårt rekryteringsarbete görs genom att vi deltar på olika mässor. På 

den här fronten har vi varit speciellt aktiva i höst: Den 18 november deltog vi på 

SACO-mässan i Stockholm, där vi även varit tidigare år. I oktober deltog vi för första 

gången också i ID-mässan, arrangerad på Fryshuset i Stockholm. ID står för 

idé och identitet och vänder sig till organisationer som arbetar med ungdomar. 

Utanför Stockholm har det också hänt saker. Här nedan berättar representanter 

från Blekinge lottaförbund om den mässa de arrangerade i Ronneby i oktober. 

Frivilligmässa i Ronneby 

D 

en 2 oktober anordnade Blekinge lottaförbund 

frivilligmässan, »Engagera 

dig«. 

Syftet med mässan var att visa upp den 

samlade kompetensen inom de frivilliga försvarsorganisationerna 

för allmänheten, kommunerna 

och försvarsmakten. 

I direkt anslutning till mässan visades 

bland annat Hemvärnet, Fro, Fmck, Bilkåristerna 

samt Röda Korset. Fältbagarna var där 

och bakade sina goda wienerbröd. Vi hade 

även lottor som hade kokvagnen igång. Rekryteringsbilen 

fanns på plats med informationsmaterial 

om våra frivilligorganisationer. 

Under dagen debatterades ämnet »Hur 

ser vårt närområde ut i händelse av kris?« 

med rikslottachef Elisabeth Falkemo som 

moderator. På eftermiddagen höll Claes Hellgren 

en föreläsning i ämnet »Den oumbärliga 

helheten«. På plats fanns också lottor från 

Småland som berättade om sina insatser i 

samband med översvämningarna i somras, 

liksom lottor som hjälpt till med oljesaneringen 

på Skånes sydkust. En annan lotta 

pratade om FN-tjänst i Kongo. 

För att nå ut med information till allmänheten 

inför denna dag, hade vi radioreklam 

på Radio Match för mässan och för lottorna. 

Vi höll också presskonferens för våra lokaltidningar 

vilket resulterade i artiklar. Vi blev 

också intervjuade i radio, både i P4 och Radio 

Match. 

Före mässan träffade vi landshövdingen 

och försvarsdirektören för att berätta vad lottorna 

gör idag på riks- och lokalnivå, samt 

presenterade mässan och tankarna bakom. 

Det skickades också ut en inbjudan till mässan 

och information om lottorna till företag, 

kommuner, skolor, bibliotek och övriga 

arbetsplatser med många kvinnliga anställda 

i Blekinge. 

Vi kommer nu att följa upp detta genom 

att ta kontakt med dessa företag. Vi har 

erbjudit försvarsdirektörer och kommunföreträdare 

att åka på studiebesök till Revingehed, 

där en krishanteringskurs kommer att 

hållas vecka 43. 

Mässan har resulterat i en bra kontakt 

med landshövdingen och länsstyrelsen. 

Inbjudan har kommit till länsstyrelsens 

PAX Baltica 2004, en unik plattform för 

aktörer i Allmänna Försvarsföreningen, 

bestående av föreläsare, debattörer, journalister, 

samhällsvetare, företrädare för länsstyrelse 

och försvarsmakt. 

Inbjudan har också kommit från kommunföreträdare 

att tillsammans titta på 

beredskapen i vår närhet. Vi har också blivit 

inbjudna av länsstyrelsen till övningen »oljan 

är lös« i november. 

Mässan resulterade i att vi knöt många 

nya viktiga regionala kontakter för lottaorganisationen 

och för övriga frivilliga försvarsorganisationer. 

Lena Rova, Förbundslottachef och Lotta 

Malmgren, infolotta, Blekinge lottaförbund. 

Rikslottachef Elisabeth Falkemo höll ett föredrag på 

Frivilligmässan i Ronneby som anordnades av Lena 

Rova och hennes medlemmar i Blekinge lf. 

Anna Josefsson/Sydöstran 

insändare 

Angående förbundens 

vara eller ej… 

Instämmer helt med de »bekymrade 

kårfunktionärerna« i senaste numret 

av Lottanytt! Om det var som det var 

förr då vi hade en förbundslottachef 

och en sekreterare som klarade alla 

löpande sysslor, men så är det ju inte 

idag. Istället har vi en hel grupp personer 

i styrelsen som genererar resekostnader 

och annat, men som inte kan 

vara tillgängliga mer än några timmar 

per dag. För vår del brukar vi skicka 

våra ärenden direkt från kåren till riksnivå 

eftersom vi för länge sedan insett 

att ju flera kockar… 

Rationalisering är ju dagens lösenord 

så varför inte försöka slå ihop flera 

förbund, om det inte blir för väldiga 

avstånd, eller lägg ner dem. Vilka pengar 

skulle det inte bli över att fördela till 

små och mindre kårer som inte har så 

mycket folk att sälja till exempel lotter 

till! Det kanske gick att ha ett förbund i 

Stockholm som bara ägnade sig åt kårfrågor. 

KC i glesbygd 

Lottanytt # 4-04 3

Riksstämman 

D 

4 Lottanytt # 4-04


Lottorna värdar för debatt i Riksdagshuset 

Den 15 september stod Lottorna, Folk & Försvar 

och Försvarsutskottet som värdar för en 

hearing i Riksdagshuset som handlade om 

våldtäkt som vapen i kris- och krigsdrabbade 

områden. 

På detta sätt ville vi bidra till att skapa 

debatt och sprida kunskap i denna viktiga 

fråga. På plats fanns bland andra Prinsessan 

Christina, försvarsminster Leni Björklund, 

Några röster ur debatten: 


biståndsminister Carin Jämtin, överstelöjtnant 

Percy Hansson som ifjol var chef över 

det svenska förbandet FK01 Kongo, samt 

gynekologen Margareta Sidenvall som arbetat 

i Liberia (se artikel här intill). 

Representanter från de politiska partiernas 

ungdomsförbund avslutade med en 

debatt. 

»En ökad närvaro av kvinnor i utlandsstyrkan är ingen garanti för jämställdheten. 

Vi måste också genom utbildning och uppförandekoder förändra attityderna. Sedan 

hösten 2000 utbildas svenska bataljoner och förband i de här frågorna. Sverige är ett 

föregångsland i dessa frågor, vilket är viktigt för att vi ska kunna driva saken vidare 

internationellt.« 

Leni Björklund 

Riksstämman blev startskottet för vår insamling till 

förmån för kvinnor i Liberia. Detta gör vi genom att 

sälja en »pin«, eller brosch, som föreställer ett öga. 

Ögats budskap är »Jag ser, och vägrar acceptera denna systematiska 

kvinnoförnedring«. 

Våldtäkterna i de krigsdrabbade områdena har av FN beskrivits 

som en epidemi. En epidemi som inte skonar någon kvinna i 

någon ålder. De äldsta är 70–80 år. De yngsta är halvårsgamla 

barn. Oförmögna till motstånd – antingen för att de är bakbundna 

»Resolution 1325 är en prioriterad fråga i 

det utvecklingssamarbete som Sverige är 

delaktigt i. Men det kan inte drivas som ett 

separat projekt, utan måste genomsyra stora och mycket 

olika delar av utvecklingsarbetet. Biståndet kan och ska vara 

en nyckel till förändring. Alla, oavsett kön, har rätt till ett liv 

utan diskriminering och fattigdom.« 

Carin Jämtin 

»Utlandsstyrkan tjänstgör ofta i 

områden där massvåldtäkter och 

andra övergrepp mot kvinnor är en 

del av krigets verklighet. Med fler 

kvinnor i utlandsstyrkan kan arbetet i 

missionsområdet bli mycket bättre. 

Kvinnors kontakt med andra kvinnor 

har här en ovärderlig betydelse. Idag 

består den svenska utlandsstyrkan av 

alldeles för få tjejer.« 

Percy Hansson 

I FNs resolution 1325 står bland annat att 

partnerna i en väpnad konflikt måste skydda 

kvinnor och flickor mot sexuellt våld, samt 

att kvinnor i högre utsträckning måste delta 

i återuppbyggandet av landet och bevarandet 

av freden. På vår hemsida hittar du en 

länk till resolution 1325, klicka på bilden på 

ögat och vidare på länken »Vad säger FN?«. 

Lottornas insamling för kvinnor i Liberia 

eller för att de fått veta att alternativet är döden – 

deras egen död eller någon kär familjemedlems. Det 

sker inför männens ögon. Det sker inför mödrarnas 

ögon. Skammen, förnedringen, de fysiska och psykiska såren går 

inte att förmedla i ord. Detta sker i syfte att krossa ett helt folk och 

dess kultur. 

Vårt ekonomiska bidrag går oavkortat till UNIFEM, FNs särskilda 

organ för kvinnofrågor, i deras arbete för drabbade kvinnor i 

Liberia.

Isitt arbete i Liberia kom Margareta Sidenvall 

i närkontakt med många tragiska 

människoöden. I den studie hon gjorde 

bland kvinnor framkom att över 40 procent 

hade utsatts för våldtäkt, ofta vid upprepade 

tillfällen. 

Våldtäkterna tror Margareta beror på flera 

orsaker: 

– Det ena syftet är att visa makt men 

också att försvaga och förnedra såväl de våldsutsatta 

kvinnorna som männen i deras nära 

omgivning så långt det bara är möjligt. Men 

samtidigt är männen också offer för omständigheterna. 

Det långvariga våldet har gjort att 

de förlorat empatin och våldtäkterna sker ofta 

på order av en krigsherre. Man har att välja 

mellan att lyda eller själv dödas. Dessutom 

görs våldtäkterna ofta under påverkan av droger, 

berättar Margareta. 

Att det blir barn efter våldtäkterna är 

oundvikligt. I studien som Margareta gjort 

framkom dock att endast 62 procent av dem 

som blivit gravida, också födde barnet. Att så 

många som 38 procent skulle få missfall är 

inte sannolikt, även om man tar hänsyn till 

infektioner, malaria och andra sjukdomar 

som florerar och som ökar risken för missfall. 

Troligtvis har dock större delen av dem 

som inte födde sitt barn gjort abort. Eftersom 

abort är illegalt tvingas kvinnorna vända sig 

till människor som inte har den rätta kun- 

skapen, redskapen och definitivt inte tillgång 

till några bedövningspreparat. 

De krigförande soldaterna är i egentlig 

mening mer rövare än något annat. De är 

inte ute efter att lägga under sig några landområden, 

utan drar runt och plundrar byar 

på allt av värde. I processen dödas byborna, 

eller så tar man dem med sig. 

Det är i synnerhet den yngre delen av 

befolkningen som tvingas följa med soldaterna. 

Männen/pojkarna tvångsrekryteras som 

soldater, kvinnorna/flickorna tvingas att följa 

med som »hustrur«, så kallade war time 

women, som har att välja på att ställa upp på 

sexuella tjänster eller att dödas. Ungefär 44 

procent uppgav i undersökningen att de på 

grund av omständigheterna tvingats att ha 

sexuell relation med någon. 

Barn kan också föras med. Men det är 

osäkert hur länge de tillåts leva, ett barn som 

blir kinkigt kan tas ifrån sin mamma för att 

skjutas på fläcken eller kastas i floden. En 

kvinna som blir våldtagen har därför kanske 

precis fått bevittna mordet på sitt barn. 

Lottornas ekonomiska bidrag till kvinnor 

i Liberia kommer mycket väl till pass, säger 

Margareta: 

– Liberia är egentligen ett rikt land. Det har 

enorma naturtillgångar, det var den största 

gummiproducenten i världen en gång i tiden 

och har dessutom både järn, guld och dia- 

Margareta Sidenvall, gynekolog vid 

Hudiksvalls sjukhus, var en av talarna 

under hearingen i Riksdagshuset. 

I somras arbetade hon i Liberia på 

uppdrag av Svenska kyrkan och 

Lutherhjälpen. Där var hennes 

uppgift dels att göra en studie om 

hur kvinnor drabbats av övergrepp 

och våld, dels att stötta ett sjukhus 

i uppbyggnaden av en kvinnoklinik. 

Margareta Sidenvall: 

Hjälpen till Liberias kvinnor är ovärderlig 

manter. Dessutom är det ett bördigt land som 

inte drabbas av torka som många andra länder 

i Afrika. Men de långvariga krigen har slagit 

ut hela landet och dess förmåga att livnära 

sina invånare. Infrastrukturen är helt sönderslagen, 

några civila bensindrivna fordon finns 

knappt längre, längs vägar och i floder ligger 

vrak av övergivna bussar och lastbilar. 

Därför är det svårt att säga var hjälpen 


ehövs som mest. De kvinnor som deltagit i 

Margaretas studie har visserligen med stor 

majoritet svarat »ja« på frågan om de skulle 

vilja ha psykologiskt stöd. Men samtidigt är 

det så mycket annat som fattas också, basala 

saker som mat och tak över huvudet, behov 

som måste tillfredsställas först innan man 

överhuvudtaget ska kunna ta till sig den psykologiska 

hjälpen. 77 procent av kvinnorna i 

studien angav att deras hus blivit förstört 

under kriget, så gott som alla (97 procent) 

Tattoo i 

Globen 

Med anledning av lottornas 80-års jubileum 

fick Lottorna inbjudan av Försvarets musikcentrum 

att delta i avslutningsceremonin vid 

årets »Swedish Military Tattoo« i Globen den 

11 september. Lottaförbundet i Stockholm, 

Uppland, Södermanland och Västmanland 

fick uppdraget av rikslottachefen att stå för 

fanvakt och fanbärare. Programmet pågick i 

2,5 timme och innehöll mängder av musik 

framförd av musikkårer från fem olika länder. 

Alla lottorna var klädda i uniformer som 

representerade de olika vapenslagen. Tre fanvakter 

bar föreningsdräkten. 


hade fått en väsentlig del av sin egendom stulen. 

Nästan alla hade också tvingats lämna 

sitt hem på grund av rövarnas anfall. Nära 

hälften uppgav att de varit tvungna att fly från 

det egna hemmet fler än tre gånger. 

– Eftersom hela infrastrukturen är sönderslagen 

och åkrarna inte har brukats på 

länge har man inga inkomster att ta till för att 

bygga upp sitt hus. Det behövs stöd till en 

familj i betydligt längre tid än ett år för att 

den hjälpligt ska komma på fötter. Det tar ju 

Intervju med Heléne Svensson, 

26 år, Sollentuna lk. 

Hur var det att gå högvakten? 

– Jag hade lite pirr i magen när vi ryckte 

in i Kungsängen, men det släppte snabbt när 

man träffade de andra lottorna. Det var en 

häftig upplevelse att gå igenom stan till Slottet. 

Extra roligt var det att Karlshamns lk hade 

skickat en »kurir« för att leta upp mig och 

hälsa från min gamla kår. Det värmde. 

Förberedelser? 

– Jag borde kanske tränat mer. Att hantera 

AK4:an hade kanske varit lättare om jag 

varit flitigare med armhävningarna. I övrigt 

läste jag på anteckningarna från min skyddsvaktutbildning 

för att repetera. 

Vad tänker man på när man står post? 

– Jag fokuserade på min uppgift. Studerade 

folket som gick förbi och höll koll på mitt 

bevakningsområde. Svarade på enstaka korta 

frågor från turister. Turisterna visste att de 

inte fick överträda linjen runt vaktkuren och 

gick så nära de kunde. Då log jag för mitt 

inre, för man får inte visa något utåt. Det kän- 

ett helt år för att så och skörda alla grödor. En 

del av dessa, t ex cassava eller banan kräver 

dessutom flera år innan man kan få ut något 

av sin investering. Djurhållningen är nästan 

nere på noll; man kan inte ha husdjur när 

man hela tiden måste bryta upp, berättar 

Margareta. 

Hela situationen är ett moment 22 som 

det är mer eller mindre omöjligt för Liberias 

befolkning att ta sig ur. Därför är all hjälp 

som kommer utifrån ovärderlig. ■ 

I huvudet på en högvakt 

des verkligen hur viktigt ett korrekt uppträdande 

var. Allas ögon var ju på mig. 

Vad var värst? 

– Det var nog dag tre när blåmärkena och 

musklerna som jag inte trodde jag hade gav 

sig till känna. Men med Reparil, Tigerbalsam, 

stretching och massage gick det över också. 

Charlotta Thörner, från Sollentuna 

lottakårs medlemstidning »I sikte«

Lottor 

berättade 

och Jonas 

lyssnade 

Det har tagit nio månader, fyrtio 

intervjuer och en hel del resor kors 

och tvärs igenom Sverige men nu är 

den klar – boken där lottor berättar 

om sina försvarsinsatser under andra 

världskriget. 

Jonas Cederquist har författat boken 

»Ögonvittnen berättar, Lottakårens 

kvinnor i beredskap 1939–45«: 

– Det har varit väldigt intressant att 

möta dessa kvinnor och höra deras berättelser. 

Samtalen har ju väckt många gamla minnen 

och starka känslor till liv. Försvarsviljan 

och fosterlandskärleken var stark och det är 

slående att upptäcka med vilken ödmjukhet 

och självklarhet de gjorde, som de upplevde, 

sin plikt under svåra tider, berättar han. 

Historisk roman blev upptakten 

Själv är han historielärare, frilansjournalist 

och författare och det var när tornsvalor* 

figurerade i ett romanprojekt som intresset 

för lottornas roll under andra världskriget 

väcktes. Och naturligtvis berättas det om 

tornsvalor även i den senaste boken. 

– En tornsvala berättade om natten då en 

officer kom in och sa att »en tysk invasionsstyrka 

väntas i gryningen«. Alla kvinnor fick 

skarp ammunition och uppgiften att stanna 

på sin plats tills manliga officerare och soldater 

avlöste dem. Dom var naturligtvis väldigt 

rädda, men just denna kvinna tog frivilligt på 

sig gryningspasset. Hon var en synnerligen 

tuff kvinna på många sätt, berättar Jonas. 

I boken finns berättelser av lottor ur i stort 

sett hela kåren och att välja ut vilka som skulle 

vara med, och att därefter hitta dom, var 

inte helt enkelt. 

– Jag fick hjälp av de olika distrikten att 

hitta lottor som ville och kunde berätta, så det 

är stor spridning både i vilka uppgifter de 

hade och var i landet de utförde sitt uppdrag. 

Tänk bara de kvinnor som tog emot fångar 

från koncentrationslägren, vad de varit med 

om. Upplevelserna som lotta under beredskapstiden 

kom att prägla deras fortsatta liv, 

berättar han. 

Noggranna förberedelser 

Före intervjuerna skickade Jonas ett brev 

med frågor, så att kvinnorna kunde förbereda 

sig, söka i sitt minne och kanske plocka fram 

foton. Själva intervjun gjordes i hemmiljö för 

att skapa en trygg omgivning, de flesta var ju 

inte särskilt vana vid att bli intervjuade. 

– Vi drack kaffe och samtalade och jag försökte 

att inte styra deras berättande eller 

avbryta så att de blev osäkra. De flesta av samtalen, 

som tog mellan två och tre timmar, bandades. 

Under hela redigeringsprocessen försökte 

jag låta kvinnornas röster styra, så att 

deras berättarstil bevarades. Alla har fått möjlighet 

att läsa igenom just sin berättelse och 

efter lite bollande har också alla blivit nöjda. 

– Under arbetets gång har jag regelbundet 

träffat en grupp bestående av nuvarande 

rikslottachefen Elisabeth Falkemo samt de 

tidigare cheferna Louise Ulfhielm och Mari- 

anne af Malmborg. De har kunnat bekräfta 

att innehållet och tonen i boken gått åt rätt 

håll. Även jag är nöjd, boken blev så som jag 

tänkt från början. 

En ny uppgift för författaren 

I boken finns, förutom alla starka berättelser, 

många bilder. Det är intervjupersonerna som 

bidragit med sina privata bilder, samt bilder 

från Lottornas arkiv och även från andra 

böcker om andra världskriget. Jonas har själv 

valt ut vilka bilder som skulle få plats i boken. 

– Det var en ny uppgift för mig, men väldigt 

rolig. Bilderna spelar en viktig roll i att 

föra fram berättelsen och tonen i boken. 

Dessutom har jag fått en fördjupad bild av 

kvinnornas roll under andra världskriget, 

något som säkerligen kommer att påverka 

min undervisning i framtiden, avslutar Jonas 

Cederquist. ■ 

FOTNOT: *Tornsvalor 

var benämningen 

på alla de 

frivilliga svenskor 

som hjälpte till 

med luftbevakning 

under andra världskriget. 

Foto: Jessica Agert 


Lottanytt luskar: 

Vad är Sollentunas hemlighet? 

En mörk oktoberkväll kommer Lottanytt på besök till Försvarsgården där Sollentuna lottakår håller till. 

Tillfället är noggrant utvalt; just i kväll ska det bli chokladprovning på kårträffen och vem vill missa det? 

Skämt åsido, det finns annat med Sollentuna lottakår som lockat vårt intresse. Det här är kåren som folk reser 

kors och tvärs över hela stockholmsområdet för att vara med i. Ungefär hälften av medlemmarna bor i andra 

kommuner än Sollentuna. Det här är kåren där folk står i kö för att få vara med i styrelsen. Det här är kåren som 

ständigt värvar nya medlemmar. Det här är kåren som folk över hela landet har hört talas om. Vi vill veta varför. 

Främre raden: Rioko Kato, Christina Axmark, Muschi Lundberg, Charlotta Tulldahl, Britta Åberg. Andra raden, Madeleine Hansson, 

Charlotta Thörner, Maria Hellmark, Monika Hallstensson, Helene Svensson, Veronica Lundberg, Liselott Karlsson Bakre raden: 

Lena Stenberg, Mona Iverbring, Olof Ågren, Helen Söder och Lena Svanlindh. 

Till denna kårafton har tjugutalet 

medlemmar anslutit. En stor kastrull 

med thailändsk soppa står 

framdukad på ett av borden. Detta 

är en av kårens många traditioner; att alltid 

börja kåraftnarna med att servera soppa till 

självkostnadspris så att folk kan komma direkt 

från jobbet utan att behöva tänka på middag. 

Soppan fixas enligt rullande schema och 


många har varit så populära att de nu samlas 

i en speciell soppreceptbok. De som har ätit 

klart har börjat klistra etiketter på det nya 

numret av medlemstidningen »I sikte« som 

ska skickas ut. Man måste göra lite nytta 

också innan kvällens annonserade huvudattraktion 

sätter igång! 

Det verkar inte finnas en specifik förklaring 

till varför Sollentuna lottakår är så fram- 

gångsrik. Det är flera faktorer som gör att 

kåren har fått ordentlig snurr på sin verksamhet, 

och det ena leder till det andra. 

En snabb genombläddring av den nya 

kårtidningen, som kommer ut fyra gånger 

om året, avslöjar den första förklaringen: Det 

gedigna programmet. Kåren har kårträffar 

varje vecka, oftast på tisdagar, och ett brett 

utbud av aktiviteter med målet att lära något 

Foto: Louise von Matern

Charlotta Thörner, kårsekreterare och Monika 

Hallstenson, kårchef. 

nytt, eller bara för att träffas och ha roligt. 

– Alla aktiva lottor i kåren träffas två gånger 

om året då vi sätter ihop kalendariet och 

delar ut uppdragen. Det gör att det blir en 

blandning av aktiviteter som passar många, 

oavsett ålder och intressen, berättar Monika 

Hallensten, kårens ordförande. 

Bh-provning på Lindex 

Kåren har också ett nära samarbete med 

andra frivilligorganisationer, som till exempel 

Kvinnliga Bilkåren och Röda Korset, och hänger 

ibland på deras aktiviteter. En av de kanske 

mer originella aktiviteterna som kåren har 

haft är bh-provning då lottorna ordnade så de 

fick komma till Lindex efter stängningsdags 

och få hjälp av en expedit att prova olika storlekar 

och modeller. En populär tillställning 

som butiken definitivt tjänade på! 

– Vi har också en ganska unik medlemsvård, 

tror jag. Om en medlem till exempel är 

på en avtalsutbildning så skickar kåren ett 

vykort med ord som »vi tänker på dig, hoppas 

allt går bra«, sånt värmer verkligen. Vi har 

också en »grattisansvarig« som skickar gratulationskort 

till alla de drygt hundra medlemmarna 

när de fyller år. Sådana små detaljer är 

viktiga för kårandan och för att hålla kontakten 

med dem man inte ser till så ofta, säger 

Charlotta Thörner, sekreteraren i kåren. 

Varje år utses Årets lotta. Utmärkelsen 

går till den medlem som på något sätt »verkat 

för såväl kårens goda utveckling som 

medlemmarnas trivsel och omvårdnad«. Förutom 

ära och diplom får Årets lotta besluts- 

Foto: Louise von Matern 

Liselott Karlsson och Mona Iverbring för chokladprotokoll. 

rätt över 300 kronor av kårens pengar att disponera 

under kommande år för kårens bästa. 

De förra vinnarna har använt pengarna till att 

köpa kåren en stavmixer (oumbärligt för alla 

soppmakare), en vattenkokare och tekoppar. 

Kåren har en egen domän, vilket innebär 

att alla medlemmar får en egen e-postadress. 

Detta har gjort det möjligt att skapa PRAT, 

kårens egen interna kommunikationskanal. 

Via PRAT kan en medlem nå alla andra medlemmar 

mejlvägen och det som avhandlas 

kan vara allt från kårinformation till efterlysningar, 

frågor, tips och allmänna reflektioner. 

PRAT skapar på så vis ett ännu starkare band 

mellan medlemmarna i kåren. 

Kåren har också förhållandevis god ekonomi 

och det är mycket tack vare hängivna 

medlemmar som ställer upp på loppisförsäljningar 

och kaffeserveringar på diverse tillställningar. 

Eget infoblad 

– Vi har också tagit fram ett eget informationsblad. 

Den lokala informationen fungerar 

betydligt bättre som rekryteringsinformation 

än det vi fått från kansliet. Vi har tryckt 

upp 20 000 ex och de har strykande åtgång – 

vi delar alltid ut dem när vi är ute i olika sammanhang, 

berättar Charlotta. 

En sak som förmodligen skiljer Sollentuna 

lottakår från andra är att det ofta är en 

eller flera män med på kåraftnarna. Lottakåren 

har nämligen skapat en vänförening 

där även män kan vara med. 

– Ja, vi har skapat den lösningen för att vi 

gärna vill göra det möjligt för hemvärnsmän, 

äkta män, sambor och söner att vara med på 

våra aktiviteter. För oss är det självklart, inte 

minst för att vi delar lokaler med Sollentuna 

hemvärn. Det är ännu så länge ganska nytt, 

men vi ser det också som en möjlighet för 

exempelvis företag som vi varit i kontakt med 

att vara med och stötta oss ekonomiskt, säger 

Monika. 

Sollentuna lottakår har alltså sina tentakler 

ute åt alla håll, vilket bidrar till att ryktet 

om dem sprids över nejderna. På en liten 

Sverigeturné i buss i september passade man 

också på att besöka kårerna i Örebro, Filipstad 

och Kristinehamn. De delar gärna med 

sig av sina erfarenheter till andra kårer och 

har på så sätt bidragit till att nedläggningshotade 

Upplands Väsbys lottakår har fått en 

nytändning. De har ett mycket bra samarbete 

med kommunen med vilken några av 

medlemmarna har avtal. 

Inget är omöjligt, allt går att fixa. Det gäller 

bara att vara lite framåt. Ett kul exempel 

på detta var när kåren skulle ha korvprovning. 

Någon lyfte luren till Scan och frågade 

om företaget hade lust att sponsra med några 

överblivna korvsnuttar. Det kom en låda på 

10 kg. Sånt vet man inte att det är möjligt förrän 

man har provat. Det gäller bara att 

komma på idén. 

– Det viktigaste är nog värmen och 

gemenskapen och att alla känner sig välkomna 

här. Våra medlemmar är allt från tjejer 

som gjort lumpen till vapenvägrare – och det 

mesta däremellan, säger Charlotta. ■ 


Utlandstjänsten 

Hon är bara 32 år men har upplevt 

så mycket att hon skulle kunna 

skriva en bok om det. Hennes första 

utlandstjänst var i Bosnien, 

därefter åkte hon till Belgien, sedan till Liberia, 

och nu är hon tillbaka på NATO-basen i 

Belgien. 

Allt började 1989 då Ylva utbildade sig 

till OBS-lotta inom Flygvapnet. 1994 var hon 

med i den första kullen bevakningslottor som 

utbildades på Gotland. Hon blev placerad i 

Östermalms hemvärnskår, men tröttnade 

efter en tid. 

– Jag blev less på skogslivet och på att sitta 

på söndagsmorgonens första pendeltåg med 

en AK4 över axeln och dividera med kaxiga 

killar som var på väg hem från krogen, berättar 

Ylva. 

Därför övergick hon till marinen där hon 

istället utbildade sig inom LIM. Att hon 

sedan hamnade i Bosnien, var en ren slump. 

Efter några år studier i personalvetenskap vid 

Uppsala universitetet, bestämde hon sig för 

att plugga en termin på Hawaii. 

– Några dagar före resan skulle jag gå och 

växla pengar på Forex. Det var så lång kö, så 

jag gick ut med min nummerlapp och gick 

in på Arbetsförmedlingen, mest för att slå 

ihjäl tid. Därinne fanns affischer om att Swedint 

sökte folk. Så jag tog en blankett och 

skickade iväg en ansökan om att få jobba i 

Kosovo. 

Hon blev antagen till en tjänst i Kosovo dit 

hon skulle åka efter terminen i Hawaii. Men 

ödet ville annorlunda och sammanförde 

henne med en helikopterpilot i den amerikanska 

armén som var på väg till en tjänst i 

Bosnien. Kärlek uppstod och Ylva bestämde 

sig för att försöka få en tjänst i Bosnien istället. 

Det lyckades. Hennes första tjänst blev 

som stabsassistent på övningssektionen vid 


har blivit hennes liv 

Ylva Drougge är inne på sin fjärde utlandstjänst. Det är hennes fasta övertygelse 

att det är Lottornas förtjänst att hon fått uppleva allt detta spännande. 

Och har man en gång fått smak på det här livet, är det svårt att återvända 

hem till en »normalt« liv i Sverige. Trots att det fortfarande är favoritlandet. 

SFORs högkvarter i Sarajevo. (SFOR= Stabilization 

Force; NATOs mission i Bosnien). 

– En av mina uppgifter var att fungera 

som SFORs samverksansperson till FNs 

internationella polisstyrka under utvecklingen 

och utbildningen av den bosniska polisens 

specialstyrka. Jag fick bland annat hjälpa 

till med att inkvartera och utrusta poliserna 

och se till att allt material fanns på plats inför 

övningsmomenten. Under en 7-månadersperiod 

utbildades närmare 600 poliser. 

Viktigt löfte 

I Bosnien gjorde Ylva intryck på en person 

som kom att bli viktig för hennes nästa karriärsteg: 

Jacques Paul Klein, som var FNs 

utsände (Special Representative of the Secretary 

General) i Bosnien. Han gav Ylva löfte 

om att hon skulle få jobba för honom vid 

hans nästa utlandstjänst. 

Efter 9 månader i Bosnien åkte Ylva tillbaka 

till Hawaii för att få tid att lära känna 

pojkvännen lite bättre. 

– Tanken var väl att vi skulle gifta oss. Och 

han friade också, men då började jag plötsligt 

att tveka: Tänk om jag ångrar mig! 

Med hjärtesorg gav sig Ylva hem till Sverige 

igen för att tänka. Men redan två dagar 

senare var hon på väg till en ledarskapsutbildning 

i Lottornas regi i Halmstad. 

Efter en vecka ringde de från Swedint och 

berättade att de hade en ledig befattning i 

Belgien som de måste tillsätta direkt. Var 

Ylva intresserad och kunde hon i så fall 

komma direkt? 

– Det var en tjänst som stabsassistent till 

kommendör Lennart Danielsson som var 

chef för EU Staff Group, vars syfte var att 

under Operation CONCORDIA (EUs mission 

i Makedonien) stödja EUs operativa 

chef, samt att fungera som länk mellan EUs 

militärstrategiska högkvarter i Bryssel och 

EUs styrkor i Makedonien. Två dagar senare 

var jag på plats i Mons i Belgien. 

Ylvas nya hem blev NATOs militärbas 

SHAPE, Supreme Headquarters Allied 

Powers Europe, som är som ett litet samhälle 

med affärer, skolor, simhall och biograf. 

– Jag ansvarade för alla administrativa 

rutiner och för bokningar av resor och hotellrum 

inom sektionen, hjälpte till med att författa 

och redigera brev, rapporter, protokoll 

och andra officiella dokument och tog emot 

besökare till stabsgruppen och var koordinator 

för konferenser och ceremonier. 

Löftet infrias 

Efter nio månader, när detta uppdrag började 

lida mot sitt slut, föll det sig så lägligt att Jacques 

Paul Kline, som tidigare lovat Ylva ett 

jobb, blev utsedd till FNs representant i Liberia. 

Han hörde av sig och erbjöd Ylva att bli 

chef för protokollet. 

– Protokollet har ansvar för alla vip-besök 

till landet. Det är ett otroligt mångfacetterat 

arbete som kräver att man kan göra allt från 

att anordna cocktailpartyn, duka ett middagsbord 

efter konstens alla regler och arrangera 

events och ceremonier. 

Ylva accepterade tjänsten och skickades 

till Västsahara på en treveckors privatutbildning 

för en person som varit chef för protokollet 

i Bosnien. 

– Det var ju bra i och för sig, men de kulturella 

skillnaderna mellan Bosnien och 

Liberia är ju gigantiska, så mycket av det jag 

lärde mig där kunde jag inte överföra till min 

tjänst. Så det var bara att kasta sig in i arbetet 

och improvisera så gott det gick. 

Tjänsten i Liberia var fylld av spännande 

händelser. Men det fanns också en baksida, 

som gjorde att Ylva fick nog efter sex månader 

och tackade nej till den förlängning som 

erbjöds henne: Våldet och kriminaliteten. 

– Jag var alltid på helspänn, och kunde 

inte röra mig utanför arbetsplatsen utan att 

ha fyra killar med mig som skydd. Det var 

svårt att sova på nätterna och jag hade alltid 

tårgas bredvid sängen i fall det skulle bli

inbrott. En gång var det faktiskt någon som 

försökte ta sig in i mitt sovrum, men han 

ramlade ner från taket. En annan gång var 

jag övertygad om att jag skulle dö. Vi åkte 

några stycken från ett möte i Monrovia i vår 

vita FN-bil. Plötsligt började folk kasta stenar 

mot bilen och försökte välta den. Det var rätt 

vanligt att människor kanaliserade sin ilska 

gentemot FN. 

– FN skulle ju komma och hjälpa landet 

på fötter – och var det då något som inte fungerade 

så gav de sig på oss även om vi inte 

hade med saken att göra. Just den här gången 

var det studenter som var arga för att deras 

lärare inte fått lön. Och då fick vi från FN klä 

skott för det. 

Våld är vardag 

Att leva i ett land där våld är vardag kan bli 

magstarkt för en svensk. Ylva exemplifierar 

med en händelse när hon var nyanländ och 

skulle följa med en kille och titta på ett hus i 

Monrovia att bo i: 

– På en vägg satt det fast något tjärliknan- 

de som luktade väldigt konstigt. Jag frågade 

vad det var och fick till svar att »det var här 

förra ägaren blev dödad i samband med ett 

inbrott«. Då förstod jag var det var blod och 

hjärnsubstans på väggen – som ingen bemödat 

sig att ta bort! Behöver jag säga att jag 

valde ett annat boende? Istället valde jag att 

flytta ihop med fem amerikanska poliser, i ett 

hus omgärdat av en 4 meter hög mur som 

var krönt med krossat glas och taggtråd! 

Efter fem månader när EU började planera 

för att ta över Bosnien från NATO, sökte 

Ylva istället en tjänst på staben under sin 

förre chef kommendör Lennart Danielsson, 

och fick jobbet. 

– Jag kommer tillbaka till Belgien igen, till 

samma typ av jobb fast i en ny stabsgrupp. 

Det ska bli roligt och intressant att få göra en 

insats för Bosnien igen, denna gång under 

EU-flagg, och hjälpa till att föra dem ett steg 

närmare självstyre. 

Frågan om sexuella trakasserier kommer 

upp – och visst har även Ylva drabbats. 

– Tyvärr är det så att man som tjej måste 

Funderar du på att söka 

utlandstjänst? Ylva svarar 

gärna om du har några frågor 

kring detta. Maila henne på: 

ylva.drougge@ shape.nato.int 

FOTO:FREDRIK PERSSON 

vara extremt mycket på sin vakt och vara ganska 

hårdhudad. Ryktesspridning är vanligt. 

Det räcker med att man tar en öl med en kille 

så kan ryktet vara i gång. Jag råkade också ut 

för en del obehagliga saker och jag tror inte 

man ska vara alltför ung när man åker ut på 

såna här tjänster. Är man lite äldre tror jag 

man kan hantera situationen bättre. 

– Men trots detta är mitt råd: våga åka ut! 

Det kan verka tufft, men man blir väldigt väl 

omhändertagen, får massor av vänner och 

spännande och nyttiga erfarenheter. Det är 

bara det att man måste tänka sig för när, och 

hur, man umgås med män. Jag tror definitivt 

att det behövs mycket fler kvinnor i de här 

miljöerna, speciellt kvinnor i uniform. Vi 

behövs också ute i samhällena för att stötta 

den kvinnliga befolkningen i frågor som 

män inte kan relatera till. 

– Det räcker med att man vågar ta första 

steget. Själv tackar jag Lottorna varje dag för 

att jag har fått den här chansen – jag bär broschen 

varje dag på uniformen och tar varje 

chans att göra reklam för vår organisation. ■ 


Lottaskolan – Underrättelsetjänst 

En viktig del av Lottornas verksamhet är att utbilda lottor som skriver avtal med försvaret 

för att fylla olika tjänster i försvarets organisation. I detta nummer presenterar 

vi Underrättelsetjänsten. 

Underrättelsetjänsten 

– spännande uppdrag för driven analytiker 

Om du är lite analytiskt lagd, gillar att läsa och vill skaffa dig en bred försvarsutbildning, 

så kan underrättelsetjänsten definitivt vara något för dig! Som 

underrättelselotta blir du utbildad för att kunna agera inom både armén, 

marinen och flyget, vilket öppnar för fler möjligheter inför framtiden. 

En underrättelselottas uppgift är att på 

en stab hjälpa till med att ta in information 

om olika stridande parter i en 

konflikt, bearbeta denna och skicka den vidare 

till rätt instans. I kris och krig måste vi veta 

så mycket som möjligt om de olika parter 

som deltar, och informationen måste hela 

tiden uppdateras. För att klara detta utbildas 

du i underrättelsemetodik där man får lära 

sig att planera, inrikta, inhämta, bearbeta, 

bedöma och delge information. Informationen 

kan komma in på många olika sätt, via 

telefon, datorn, radarskärmar eller helt enkelt 

genom att du pratar med folk. 

Att kunna tolka det man ser på ett korrekt 

sätt kräver en del bakgrundskunskap. Du 

måste till exempel lära dig att skilja på olika 

flygplan, fartygstyper och stridsvagnar. Ponera 

att du får in en bild på ett flygplan som flugit 

över det egna territoriet. När du vet vilken 

flygplanstyp det är, ska du också kunna dra 

vidare slutsatser om det, till exempel vad det 

har för kapacitet och hur just det här planet 

står i relation till landets övriga resurser – vad 

betyder det att vi har registrerat just det här 

planet just där? 

Detta kan låta komplicerat och helt lätt är 

det heller inte. Men mycket av grundkunskapen 

får du som sagt i utbildningen och du 

har alltid nära till dina stabskollegor som i 

stor utsträckning är yrkesofficerare. Så även 

om du ska skriva din egen analys på det 

observerade, är du inte ensam om dina slutsatser. 


Den breda utbildningen gör att du utan 

större problem skulle kunna byta tjänstegren 

om du skulle vilja. 

Hur lätt är det att komma ut på övningar 

då? Ja, med de neddragningar som görs har 

möjligheterna självklart minskat, men det 

finns stabsövningar man kan vara med på. 

Ett exempel på en större övning som är i 

antågande är Viking 05, den stora internationella 

övningen som går av stapeln i december 

nästa år. Då kommer det att behövas 

underrättelselottor på alla nivåer. 

En annan fördel med utbildningen till 

underrättelselotta är att du får goda kunskaper 

i stabstjänst, till exempel hur man sätter 

upp en stab med allt vad det innebär med 

möblemang, teknik, kartor och andra hjälpmedel. 

Dessa kunskaper gör dig väldigt 

användbar i många sammanhang, exempelvis 

om du skulle vilja åka på utlandsuppdrag. 

Du kommer också att lära dig enormt 

mycket om det svenska försvaret, hur det 

fungerar, vilka materiel och vilken teknik vi 

har. Detta för att du ska kunna göra styrkejämförelser 

mellan oss och andra länder. 

Inför utbildningen till underrättelselotta 

är det en fördel om du är studievan, datorkunnig 

och behärskar engelska. Du ska ha 

fyllt 18, vara svensk medborgare och ha gått 

en teoretisk gymnasieutbildning. Det är rätt 

mycket att läsa och hålla ordning på. Men det 

är också just denna breda kunskap som lockar 

till utbildningen. ■

Illustration: Björn Gevaert 

Monia Lindeberg, Strängnäs 

lk, är underrättelselotta. 

Hon är övertygad 

om att hennes lottautbildning 

hjälpte henne till en 

tjänst i utlandet. 

– Jag var i Kosovo (KS 08) för ungefär ett år 

sedan. Jag sökte i och för sig på civila meriter, 

men är ganska övertygad om att min bakgrund 

som underrättelselotta hjälpte mig att 

få tjänsten. Jag hade väldigt mycket nytta av 

mina kunskaper; bland annat därför att jag 

var »inkörd« på alla termer och snabbt kunde 

sätta mig in i arbetet. 

– Min bakgrund gav mig också en trygghet 

som gjorde att jag kunde jobba mycket 

självständigt. Det är ganska mycket internationell 

inriktning på utbildningen till underrättelselotta; 

man får lära sig metoder och 

verktyg som man har användning för när 

man kommer ut i den organisation man ska 

verka i. Dessutom får man bra kontakter 

inom Försvarsmakten som man kan ange 

som referenser i ansökan till utlandsstyrkan. 

– I Kosovo var jag på ett kompani, alltså 

på lite lägre nivå än här hemma, vilket innebar 

att arbetsuppgifterna var väldigt varierande. 

Till stor del handlade det om att bearbeta, 

sammanställa och rapportera underrättelser. 

Det gav verkligen blodad tand, så jag ska söka 

en ny mission inom kort! 

Monia Lindeberg, 33 år, Strängnäs lk 


De lär sig hantera inform 

Lunds kommun har kommit långt i sin krisberedskap. – Vi har redan vår frivilliga resursgrupp med 

bland annat lottor och röda korsare, det finns många händelser där ni lottor skulle kunna träda in, 

säger föreläsaren Eva Dervall från Lunds kommun. 

– Se till att informera snabbt och var ärlig! 

Det budskapet fick deltagarna på kursen »kriskommunikation« som nu 

arrangerats för första gången. I kursen rustas lottorna för kunna hjälpa 

sina hemkommuner med kommunikationen vid civila katastrofer som 

översvämningar och elavbrott. 

Anna Johansson är lotta sedan 1,5 år 

i Östra Södertörns lottakår och en 

av deltagarna på den första kriskommunikationskursen 

som hölls 

under en höstvecka i skånska Revinge. 

– Det här är lottornas framtid, säger hon 

bestämt. 

Hon får medhåll av kurskamraterna Ann- 

Rita Åsåker och Alexandra Granlund från Gävle. 

– Jag har sett hur vår roll har förändrats 

sedan jag började 1958 och ett tag tyckte jag 

nästan att lottorna hade förlorat sin roll, men 

här har vi verkligen en viktig uppgift som vi 

kan göra bra, säger Ann-Rita Åsåker. 

Hon har tidigare haft avtal om sambandsexpeditionstjänst 

med Armén och tror att ett 

sådant här uppdrag skulle vara ganska likartat, 

om än civilt. 

Deras kurs »kriskommunikation« samkördes 

delvis med kursen »stabsfunktion« där 

man mer riktar in sig på att vara behjälplig 


med ledning, lägesmarkering och liknande. 

– Jag valde kriskommunikation för att jag 

vet med mig att jag är lugn vid kriser och jag 

är van vid att vara spindeln i nätet genom 

mitt civila jobb som projektledare och logistiker, 

dessutom talar jag polska, ryska, engelska 

och franska flytande och det kan man ha 

användning för vid kriskommunikation, 

säger Anna Johansson. 

Under kursveckan har deltagarna drillats 

i ledningsmetodik, kommunens roll och 

mediekunskap. Bland annat. Man har även 

gjort studiebesök på räddningstjänsten i 

Lund och haft besök av nyfikna kommunföreträdare. 

– Det har varit en jättebra kurs som varit 

väldigt givande även för den egna utvecklingen, 

säger Anna Johansson. 

De har fått information om olika sorters 

kriser och kan se flera olika tillfällen då de 

kan vara till hjälp: 

Lottorna Ann-Rita Åsåker, Gävle, Alexandra 

Granlund, Valbo, och Anna Johansson, Östra 

Södertörn, gick alla den första kriskommunikationsutbildningen 

i Lottornas regi. 

– Vid oväder av alla de slag, säger Alexandra 

Granlund från Valbo lottakår i Gävle. 

– Jag bor i en skärgårdskommun, det 

skulle kunna bli tal om oljeutsläpp där, funderar 

Anna Johansson. 

Bland höjdpunkterna under den sex 

dagar långa kursen nämner de tre massmedieträningen 

och föredraget om hur Lund 

har ordnat sin krisberedskap. 

Massmedieträningen hölls av journalisten 

Anki Behrens som berättade hur man 

bäst möter massmedia vid en kris. Det är viktigt 

att vara ärlig, tillgänglig och snabb för att 

kommunikationen ska fungera vid kriser 

upplyste hon och gav även praktiska råd som 

vart man skulle titta vid en TV-intervju för att 

verka pålitlig. 

Kursen peppade flera av deltagarna att gå 

vidare med sina nyvunna kunskaper. 

– Det första jag kommer att göra när jag 

kommer hem är att prata med de andra 

frivilligorganisationerna i Gävle och försöka 

få igång en frivillig resursgrupp, jag tror 

inte det kommer att bli svårt, säger Ann-Rita 

Åsåker. 

– Det kommer jag också att arbeta för, jag 

tror säkert det finns intresse i min hemkommun 

Haninge, säger Anna Johansson. ■ 

FOTO:STIG-ÅKE JÖNSSON

ation vid kris 

– Det har varit en jättebra kurs som varit väldigt givande även för den egna utvecklingen, 

säger Anna Johansson från Östra Södertörns lottakår. 

– Mitt första råd är; »ljug aldrig«, sa journalisten Anki Behrens till deltagarna på den första 

lottakursen i »kriskommunikation«. 

Längst fram sitter Ann-Rita Åsåker, Alexandra Granlund och Anna Johansson, 

FOTO:STIG-ÅKE JÖNSSON 

Frivilliga 

resursgrupper 

Den 1 januari 2003 tillkom en ny lag 

som innebär att kommunerna har 

ett utökat ansvar i samband med 

»extraordinära händelser i fred«. 

Kommunen ska vara beredd att leda 

arbetet vid en krissituation som 

oväder, olyckor, elavbrott eller översvämningar. 

Om krisen pågår i flera dygn klarar 

inte kommunen att leda insatserna 

själv. I några kommuner har man 

därför skrivit avtal med frivilligorganisationer, 

i t ex Lund och i 

Uppsala är bland annat lottorna 

med i resursgrupperna. 

Lottorna ordnar kurserna kriskommunikation 

och stabsfunktion med 

målet att fler kommuner ska skriva 

avtal med lottorna. 

– Kommunerna har möjligheten att 

få så otroligt mycket om de bara 

passar på: dels har lottorna en frivillig 

militär utbildning, dels sin civila 

kompetens och dessutom är de väl 

bekanta med sina kommuner, säger 

kurschefen Karin Ekdahl. 

I Lund har man inrättat en frivillig 

Resursgrupp (FRG) där man knutit 

till sig flera frivilligorganisationer: 

Lottakåren, Civilförsvarsförbundet, 

Kvinnliga bilkåristerna, frivilliga 

automobilklubben och Röda Korset. 

Kommunen skriver överenskommelser 

med varje privatperson och har 

sedan en FRG-organisation med en 

enda kontaktperson. 

Alla FRG-medlemmarna erbjuds 

sedan utbildning i bland annat första 

hjälpen, hjärt- och lungräddning 

och allmän brandkunskap. 

De räknar med att den frivilliga 

resursgruppen ska kunna hjälpa till 

med administration, registrering 

och praktiska åtaganden som att 

dela ut mat och så vidare vid kriser. 

– Det finns många händelser där ni 

lottor skulle kunna träda in: överallt 

är personalstyrkan slimmad så det 

kan handla om att vi behöver hjälp 

med att tömma ett ålderdomshem 

eller ta hand om tillhörigheter vid 

en epidemi, säger Eva Dervall som 

är beredskapsplanerare i Lund. 


landet runt 

Oc-lottor vandrade på Nordkalottleden 

När hela fjällvärlden höll på att dränkas av 

regn begav sig 4 oc-lottor från F17/F4 ut på 

fjällmarsch. Vilket äventyr vi fick vara med 

om under dessa veckor i juli! 

Kapten Eva Järkenstedt-Bengtsson F17 

har med stor entusiasm och glädje förberett 

denna Nordkalottvandring och det hela började 

med att Linnéa, Lisbeth och Eva mjukade 

upp sig först med att klättra upp för Kebnekaise 

och njuta av utsikten från toppen. 

Lena och Katarina anslöt senare i Kiruna och 

så småningom började vandringen från 

Abisko. Slutmålet var Kirpisjärvi, 20 mil från 

Treriksröset, som vi nådde kl 03.20 efter nattvandring 

i ösregn. 

Vi vandrade mellan 1,4 och 2,5 mil per 

dag och övernattade i mycket mysiga norska 

hytter. I denna enormt vackra vilda fjällvärld 

fick vi uppleva allt från hisnande vackra vyer, 

ihållande regn, läskiga vad i jokkar, strålande 

solsken, mygganfall periodvis, njuta av åsynen 

av renhjordar, mycket sumpig mark, 

vandra över stora stenfält, mjuka fjällängar 

med massor av vackra blommor. Vi har träffat 

vänliga samer samt många trevliga fjäll- 

Mänskliga rättigheter, 

Älvkarleö 

Vi var 19 personer på kursen »Mänskliga rättigheter« 

den 25–26 september. Kursledarna 

var Maria Eriksson och Ingrid Johansson. I 

kursen ingick även avsnitt om konventionen 

om diskriminering av kvinnor, konventionen 

mot tortyr, FNs konvention om barnets rättigheter, 

flyktingrätt med mera. Kursen var 

väldigt lärorik och vi hade dessutom roligt. 

Vår gemensamma middag var oförglömlig. 


Maria Fagerfalk, Växjö lk 

vandrare och då gjorde vi bra reklam för SLK. 

Man kan kalla detta äventyr för en uthållighetsövning, 

både fysiskt och psykiskt. Det 

känns väldigt bra att ha gjort detta. Dessutom 

är det ett ypperligt bevis på det kontaktnät 

som lottorna ger, för det var efter övningen 

Svea 2002 som Linnéa från F4 knöts till 

F10/F17-gänget. Under denna övning lärde 

oc-lottorna känna varandra och har därefter 

hållit kontakten och träffats ett antal gånger. 

Katrina Petri, Lena Arnesen, 

Eva Järkenstedt-Bengtsson, 

Lisbeth Larsson F17, Linnéa Nyberg, F4 

Det är inte bara i Halmstad som man under 

sommaren kan lära sig att överleva i skog och 

mark. Bohuslän-Dals lottaförbund anordnar 

tillsammans med F7 Såtenäs samma utbildning 

som i Halmstad, dock några veckor tidigare. 

I år gick kursen under vecka 29, och i sol 

och regn, fick tjejerna 

och killarna under 

några dygn lära sig att 

på egen hand och i 

grupp klara sig på det 

naturen ger. Det var en 

liten tapper skara som 

efter avslutad utbildning 

och en natts vila 

på Såtenäs styrde kosan 

hemåt. 

För dig som kanske 

inte har möjlighet att 

söka till utbildningen i 

Halmstad så är kursen 

hos oss ett alternativ då 

Nästa nummer av Lottanytt är ute i mars 2005 

Malungslottor 

skickar julklappar 

till Lettland 

Malungs lottakår har som tradition att skicka 

julgåvor till ett barnhem i Tilza, Lettland. 

Huvuddelen av julklapparna har kåren köpt 

in för egna medel som man fått in genom att 

sälja Bingo-lotter. 

Gåvorna består till stor del av block, pennor 

och hygienartiklar som barnen är i stort 

behov av. En del medlemmar ställer också 

upp med att sticka mössor och sockor. 

Ungefär 200–300 paket brukar det bli 

sammanlagt. Utöver denna julsändning har 

lottorna även engagerat sig i andra behjärtansvärda 

projekt, bland annat med att skicka 

ett stort skopaket till Ryssland. 

Två lottor från kåren har besökt barnhemmet, 

Else-Britt Birgersson och Margareta 

Persson, som också har öppnat sina hem och 

tagit sommarbarn därifrån. 

Åsa Lycke och Karin Esbron, Malungs lk 

Överlevnadsutbildning i Bohuslän-Dal 

den ligger vid ett annat tillfälle. Bohuslän- 

Dals lottaförbund kommer troligen att 

genomföra utbildningen även 2005. Vidare 

information kommer att finnas på vår hemsida. 

Barbro Isaksson 

Bohuslän-Dals lottaförbund

Bra ledarskapskurs 

Hej alla lottor! Jag vill göra lite PR för vår fina 

kursgård Älvkarleö. God mat, fräscht boende, 

vacker miljö och alltid välorganiserade kurser. 

Jag har just kommit hem från Ledarskap, 

block 2. Vi träffades åter efter ett halvår och det 

var ett kärt återseende. Vi har jobbat med allehanda 

ting kring ledarskapet och ledarens roll, 

vi har kommit varandra otroligt nära under 

den här kursen och rekommenderar den 

varmt till andra lottor. Våra lärare Carina von 

Konow och Birgitta Glans är bara så helt 

underbara och proffsiga. 

Kristina Haag Larsen, Rättviks lottakår 

Överlevnadskurs 

Det här gänget var på överlevnadskurs del 1 på Älvkarleö Herrgård den 3-5 september. 

Kursledarna var Yanna Ygreus och Bosse Hedström. Jeanette Öhgren, Härnösand 

Bohuslän-Dal på studieresor 

Under sommaren har Bohuslän-Dals lottaförbund 

anordnat två resor där det genomförts 

utbildning/totalförsvarsinformation, 

samtidigt som man får egen tid för shopping, 

sol och bad. 

I början av juni åkte ett 50-tal lottor till 

Helsingborg/Helsingör. Under resans gång 

genomfördes totalförsvarsinformation och 

aktuella frågor diskuterades. Efter en kort 

shoppingrunda i vårt grannland styrdes 

kosan till Sofieros trädgårdar och några timmar 

bland rosor och blader. Under hemfärden 

på söndag gjordes besök på FMHS i 

Halmstad där vi fick information om frivilligverksamheten 

som bedrivs där samt en guidad 

tur på området. 

I augusti var det åter dags att packa väskan. 

Nu hägrade Visby och medeltidsveckan. 

Med ett chartrat Herculesplan från F7 Såtenäs 

åkte 84 lottor, varav ett 30-tal helt nya 

medlemmar, till Visby och P18. Under helgen 

genomfördes lottakunskap med samtliga, 

mycket information för våra nya medlemmar 

och repetition för de gamla. Detta 

var ett ypperligt tillfälle för oss ”gamla” att 

dela med oss av våra kunskaper och erfarenheter 

till de unga, liksom möjligheten för de 

unga att fråga oss som varit med ett tag. Efter 

ett utbildningspass varje dag, togs medeltidsdräkterna 

på och sedan utforskades Visby på 

egen hand. 

Barbro Isaksson, Bohuslän-Dals lf 

landet runt 

Åsaka firar 60 

21 september firade Södra Väne lottakår 60årsjubileum 

i Åsaka Hemvärnsgård med 

supé och samkväm. Minnen från gångna år 

kom naturligtvis in i samtalen kring borden. 

En historik, byggd på protokoll och årsberättelser, 

framfördes av sekreteraren. 

1944 startade Åsakalottorna som en avdelning 

under Trollhättans lottakår, 1982 bildades 

en egen kår under namnet Södra Väne lottakår. 

Tjänstegrenen var förplägnad. Arbetsaftnar 

hölls två gånger i månaden vintertid och en 

gång i månaden sommartid. Dessa träffar fyllde 

en viktig social funktion, då de flesta medlemmarna 

var hemarbetande. Idag har kåren 

lottor inom samtliga tjänstegrenar som deltar i 

utbildningar och övningar. Numera ingår lottorna 

också i kommunens beredskap vid katastrof- 

och krissituationer. Tiderna förändras 

och ett samgående mellan kommunens fyra 

lottakårer till en kår har diskuterats. 

Dagens kårchef, Christina Svensdotter 

Andersson, är dotterdotter till den allra första 

ledaren för Åsakalottorna, Astrid Johansson 

Gubbegården, som ledde kåren från 1944 till 

1979! 

Ingegerd Åkerblom, 

lotta sedan 1956 och sekretare 

Jubileum i Skåne 

Den 18 september bjöd Christianstads och 

Gärds lottakår allmänheten på kaffe och bullar 

på Lilla Torg i Kristianstad. Detta dels för att 

lottornas jubileum och för att värva nya medlemmar. 

Ett tiotal lottor var engagerade. Detta 

uppmärksammandes också i Kristianstadsbladet 

som kallade lottakåren för »en riktigt pigg 

80-åring«. Samma dag var Lottorna också ute 

på torg i andra delar av Skåne, bland annat i 

Perstorp, Torsby, Vinslöv, Hässleholm och 

Tyringe. 

Gåvor 

Irène Svensson 

Älvkarleö Herrgård 

Dalby-Finnskoga lottakår 500 kr 

Säters lottakår 500 kr 

Postgironummer till Riksförbundet Sveriges lottakårer är 

59814-4. Märk postgirotalongen med Aktiveringskontot 

eller Älvkarleö så att pengarna hamnar på rätt ställe. 


▼ 

POSTTIDNING 

Avsändare: 

Lottornas Kansli 

Box 5435 

114 84 Stockholm 

ANNONS 

Profilannons 

▼

Lottanytt luskar - Lottorna

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?