Ladda hem (pdf) - Svensk Gastroenterologisk Förening

abstrakt gastrodagarna
andra funktionella GI sjukdomar (FGIDs) hos patienter med IBS enligt Rom
II eller Rom III kriterierna och bedömer bidragande faktorer av betydelse
för multipla GI symtom.
Metod: Vi inkluderade 670 patienter med IBS, 308 Rom II positiva 2002-
2007 (medelålder 40 (18-73) år; 226 kvinnor), och 362 Rom III positiva
2007-2011 (medelålder 37 (18-73) år; 285 kvinnor). Rom II respektive
Rom III Modular Questionnair har använts i respektive grupp. Symtom
förenliga med esofageala, gastroduodenala och anorektala FGIDs inkluderades
i analysen. Förekomst av ångest och depression bedömdes med
Hospital Anxiety and Depression skalan.
Resultat: Symtom förenliga med ytterligare minst en FGID baserat på
Rom II eller Rom III kriterierna fanns hos 76% respektive 68%. Symtom
som vid funktionella esofageala, gastroduodenala eller anorektala sjukdomar
var högprevalenta (Tabell 1 och 2). Funktionell anorektal sjukdom
var vanlig om Rom II kriterierna användes och proctalgia fugax var den
vanligaste diagnosen vid sidan av IBS, medan funktionell gastroduodenal
sjukdom var vanlig när Rom III kriterierna användes och där var, förutom
IBS, funktionell dyspepsi (FD) vanligast. När Rom II kriterierna användes
blev proportionen FD lägre då en majoritet av patienterna med dyspeptiska
symtom angav en koppling till tarmfunktionen och/eller refluxsymtom,
vilket exkluderar FD. Esofageala symtom var också vanliga med halsbränna
angivet av flest. Antalet FGIDs utöver IBS var högre om patienterna
led av ångest (p=0,001 Rom II, p=0,002 Rom III) eller depression
(p=0,005 Rom II, p=0,04 Rom III). När subtyper enligt Rom II användes var
det mer sannolikt att de med växlande tarmvana hade symtom förenliga
med ytterligare FGIDs jmf andra subtyper (p=0,03), medan patienter med
ospecificerad subtyp enligt Rom III hade lägre sannolikhet än övriga subtyper
att ha symtom förenliga med annan FGID (p50 (IBS-SSS50), >100 (IBS-SSS100) eller >50% (IBS-SSS50%)) och
GSRS-IBS (reduktion >0,5 (GSRS0,5) eller >1 (GSRS1) användes som
grund, utvärderades.
Resultat: Efter avslutad behandling angav 257 patienter IBS-AR (44%),
195 (41%) om de som rapporterade IBS-AR redan vid baseline (n=112)
exkluderades. Responders enligt IBS-AR hade minskad svårighetsgrad
av GI symtom och GI specifik ångest och tendenser i samma riktning
för generell ångest och depressionsnivå jämfört med icke-responders.
Dessa samband var starkare om de som rapporterade IBS-AR även vid
baseline exkluderades (Tabell 1). Därutöver förbättrades 6 av 9 IBSQOL
domäner signifikant mer hos patienter som angav IBS-AR jämfört med
de som inte gjorde det. Symtomens svårighetsgrad enligt IBS-SSS vid
baseline påverkade andelen patienter som angav IBS-AR efter behandling
(milda 58%, måttliga 46%, svåra 44%; p