Ladda hem (pdf) - Svensk Gastroenterologisk Förening

scholarship mayo-kliniken
Scholarship vid Mayo-kliniken i Rochester
2011 tilldelades jag ett så kallat Ful bright
Research Scholarship och tillbringar därför
fyra månader vid Mayo-kliniken i Rochester.
Det är en spännande upplevelse och
jag tänkte dela med mig att ett par intryck.
Mayokliniken är stor. Häromdagen
läste jag på deras hemsida
att de har 57 000 anställda, men
i sanningens namn arbetar en del av dessa
vid två satellitsjukhus i Arizona och Florida.
Mayo planerar också för ett jättesjukhus i
Hyderabad i Indien, och försöker just ny
rekrytera läkare dit. Mayo-sjukhuset ser sig
litet som ett ”world hospital” och en stor
andel av patienterna kommer från länderna
utanför USA. Jag raljerar inte när jag säger
att man ser shejker i foajén litet då och då,
samt säkerhetstjänster som springer runt
och oroar sig för ett stadsöverhuvud som
är här för att få vård. Mayo-kliniken är delägare
i flygplatsen, till stor del för att försäkra
sig om att den alltid är öppen så att man kan
ta emot sina utländska patienter.
Mayo är riktigt ”nice-looking” med all
marmor (en läkarkollega konstaterade: Det
är våra pensionspengar de använt för att
köpa upp all italiensk marmor…). Men bäst
av allt är det stora pianot i lobbyn på huvudbyggnaden.
Varje dag sätter sig folk och
spelar spontant. Men man måste erkänna
att de som spelar inte är några nybörjare...
Både patienter och anställda spelar (man
får spela högst en kvart, sedan måste man
låta någon annan spela). Det är som att gå
på konsert, så jag brukar promenera ned hit
vid 15-tiden för att köpa mig en kopp kaffe
och sitta och lyssna i en av de många fåtöljer
som står utplacerade längs med fönstren.
Människor är väldigt vänliga och uppmuntrande.
Det är rätt många ”good for you”.
Men att vara vänlig är en sak, att svara på
e-mail en helt annan…
Jag är ju här för att bedriva forskning.
Databaserna på sjukhuset är stora och sökbara.
Har man etiktillstånd kan man söka
rätt på väldigt mycket information (och
som vårdpersonal kan man också använda
söksystemet när man jobbar kliniskt). Det
går att söka på symptom, som då markeras
med en viss färg i journaltexten, eller efter
mediciner som markeras med en annan färg
i den löpande texten. Man kan söka på hereditet
och då söker systemet efter uppgifter
som heter något med ”arv”, ”hereditet”,
syster, bror, son, dotter, mor, far etc. Men
för att få tillgång till databaserna måste man
gå kurser. Mina första två veckor gick åt
till bara kurser. Då kändes inte alla kurser
helt relevanta (som vad jag ska göra om det
kommer en tornado), men faktum är att det
kom en tornado till granndelstaten Illinois
idag, och dödade 12 personer…
På Mayo jobbar man också med att implementera
sökalgoritmer. Datorer söker igenom
hela databaser och korsar symptom, laboratorieresultat
och ska på sikt ge förslag på
åtgärder, ex. #Patient vars ”kusin har celiaki”,
lätt sänkt Hb, och thyroideasjukdom” ---->
datorn rekommenderar transglutaminasprov.
Man måste också gå kurser i hur man ska
bevara sitt oberoende gentemot läkemedelsföretagen.
Efter varje kurs är det prov, och
först när man klarat alla proven så aktiveras
ens magnetkort, fram till dess kommer man
helt enkelt inte in på avdelningen…
Vädret är ovanligt milt. Vi hade litet snö i
början av januari men nu är det helt snöfritt,
mildaste vintern sedan 1800-talet! Det ledde
till och med till att organisatörerna av det
årliga skidloppet i Minneapolis (1,5 timmar
härifrån) övervägde att ställa in sitt skidlopp
”City of lakes loppet”. Japp, här finns en del
svenska influenser, det korta skidloppet i
Minneapolis heter just ”korta loppet”!
Naturen utanför Rochester liknar den i
Sverige. En hel del ekar, men inte så mycket
björkar. Stora slätter, men för den som tröttnar
på naturen finns ett av världens största
shoppingcentra i Minneapolis, Mall of
America.
Alla på Mayo jobbar verkligen mot samma
mål: ”needs of the patient comes first”. Även
om sjukvården är hierarkisk (ex. har överläkarna
ett eget fikarum, dit inte underläkarna
kan/får komma in), så är den på ett annat
sätt väldigt jämlik. På flera kliniker tjänar
alla överläkare exakt lika mycket (på öret),
oavsett om de forskar eller inte – för det är
vården av patienter som kommer i första
hand. Utan patienter, inga inkomster...
Jonas F Ludvigsson
PS. för den som är frestad att läsa mer om min
vistelse i USA så har jag satt upp en blogg:
http://jonasludvigsson.wordpress.com/
Gastrokuriren 2 • 2012 17