Saker vi minns från - Tofsen
Saker vi minns från - Tofsen
Saker vi minns från - Tofsen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
TEmAkrönIkA<br />
640 X<br />
<strong>vi</strong>ssa människor påstår att det inte<br />
går att vända tillbaka. att man bara<br />
blir bes<strong>vi</strong>ken om man försöker, att<br />
inget är så vackert som man <strong>minns</strong><br />
det. de kan ha rätt, men vad spelar<br />
det för roll?<br />
Vi låtsas att det är millennieskiftet,<br />
år 2000. Världen är ännu inte livrädd<br />
för mellanösternbor i turban,<br />
Al Gore har ännu inte fått flest<br />
röster i ett presidentval och Magnus<br />
Hedman är tydligen Sveriges<br />
bästa fotbollsspelare. Själv bryr<br />
jag mig inte ett dugg, för jag sitter<br />
i min brorsas rum och spelar<br />
ett spel om att driva nöjesfält.<br />
Förmodligen var det ett tecken<br />
på att man till sist skulle<br />
hamna på Sveriges bästa<br />
tekniska högskola när man<br />
som pojkspoling ägnade<br />
dagarna åt att konstruera<br />
diaboliska berg-<br />
och dalbanor och<br />
inte fullt så diaboliskakaruseller<br />
i Chris<br />
Sawyers<br />
480 PIXLARS<br />
kärLEk<br />
mästerverk, Rollercoaster Tycoon.<br />
Spelet är någonting som åtminstone<br />
jag tänker tillbaka på med glädje. Alla<br />
har nog minst en sak <strong>från</strong> sin barndom<br />
som de <strong>minns</strong> på samma sätt. Kanske<br />
en tecknad serie, kanske en låda Lego,<br />
kanske en anatomiskt tveksam Barbiedocka,<br />
vad vet jag?<br />
Om ni istället tillbringade denna tid i<br />
koma och därför inte vet vad det omtalade<br />
underverket i överdimensionerad<br />
förpackning är för något kan<br />
jag berätta att det är ett PC-spel som<br />
går ut på att bygga upp och driva ett<br />
nöjesfält. I regel var målet att ha ett<br />
<strong>vi</strong>sst antal besökare i din fina park <strong>vi</strong>d<br />
en <strong>vi</strong>ss tidpunkt. Konstigt nog <strong>vi</strong>lle<br />
besökarna, i form av små pixelkloner<br />
med olika tröjfärg, inte komma till ett<br />
tomt nöjesfält, varför man var tvungen<br />
att bygga attraktioner, matställen,<br />
toaletter och dylikt. Likt Gud kunde<br />
du bygga gångar och parkbänkar för<br />
att underlätta för dina gäster, eller så<br />
kunde du lyfta upp en av dem och placera<br />
denne där du tyckte att han/hon<br />
passade bättre. Förslags<strong>vi</strong>s i vattnet<br />
eller på en isolerad ö. I äkta Lisebergsanda<br />
gick dina attraktioner sönder ibland,<br />
därför var du tvungen att avlöna<br />
mekaniker som mestadels gick runt<br />
och gjorde ingenting.<br />
Mycket mer var det inte.<br />
Ändå fick Rollercoaster<br />
Tycoon de regnigaeftermiddagarna<br />
att<br />
förs<strong>vi</strong>nna<br />
som, öh, soliga eftermiddagar. Leksakerna<br />
glömdes bort, och vem behövde<br />
vänner när man kunde bygga ”Korkskruvberg-<br />
och dalbanan i stål” för 3<br />
360 kronor? Kort sagt fick det som utspelade<br />
sig på min sjutton tums TFTskärm<br />
allt annat att bli obetydligt och<br />
meningslöst<br />
Åren gick och uppföljare kom och<br />
glömdes bort. Själv blev jag äldre och<br />
Rollercoaster Tycoon fick, precis som<br />
Woody, spendera mer och mer tid på<br />
hyllan. Men för några månader sedan<br />
fick jag ett ryck av nostalgi och plockade<br />
ner den dammiga förpackningen<br />
<strong>från</strong> ovan nämnda hylla. Ett tryck på<br />
Eject, ett på Install och en e<strong>vi</strong>ghets<br />
holmgång med systeminställningar<br />
och en strejkande sparfunktion senare<br />
satt jag där igen. Diamond Heights, år<br />
1, och hög tid att bygga min första vattenrutschkana<br />
på länge.<br />
Men någonting var fel. Varför gick det<br />
så långsamt? Varför var jag tvungen<br />
att ”forska” fram alla attraktioner<br />
innan jag kunde bygga dem? Vad sjutton<br />
är det som behöver forskas fram<br />
för att bygga en korvkiosk? Hade det<br />
alltid varit så här? Med sorg i hjärtat<br />
t<strong>vi</strong>ngades jag inse att det nog hade<br />
varit det. Det är inte så lätt att vända<br />
tillbaka trots allt. Kanske kommer<br />
någon att påstå motsatsen, men de<br />
människorna har uppenbarligen inte<br />
spelat Rollercoaster Tycoon.<br />
Ärligt talat hade jag misstänkt det här,<br />
men inte velat inse det förrän jag såg<br />
sanningen ritas upp framför mig. Förmodligen<br />
är inte många av våra barndomsminnen<br />
så vackra som <strong>vi</strong> <strong>vi</strong>ll att<br />
de ska vara. Men det spelar ingen roll<br />
för mig. För så länge de bara existerar<br />
i mitt huvud är de vackra,<br />
och så länge jag låter dem<br />
stanna där vet jag att de<br />
kommer förbli det.
Change language