Saker vi minns från - Tofsen
Saker vi minns från - Tofsen
Saker vi minns från - Tofsen
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
C h A L M E R s k Å R T I d n I n G / s T u d E n T u n I O n M A G A z I n E n R . 6 2 0 1 0<br />
T O F S E N<br />
English sEction:<br />
Inter<strong>vi</strong>ews, Puzzles<br />
and Christmas DIY<br />
TEKNIKHISTORIA:<br />
Natt på kemihuset 1947<br />
<strong>Saker</strong> <strong>vi</strong> <strong>minns</strong> <strong>från</strong><br />
BARNdOmEN<br />
T ETMT E A EM M: A A : I n: ns vO I kI Ls T sT E A L G TI E k n TI Tk EEkk n kI RI k k Ö n RI kE A Pk OR RÖ RTn EAs I Gk OA E R MRu RE sE s IsO k OR R s P OP YRd sT sE Eb L AP TY T s s E L
dettanummer<br />
TEMA:<br />
nostalgi<br />
4<br />
5 Ledare<br />
6 Rektor och kårordförande<br />
7 Låt stå!<br />
8 Kårledningens sida<br />
9 Teknikintervju:<br />
Läsplattan<br />
10 Bildreportage<br />
En svunnen tid<br />
12 Tematopplista<br />
13 Chalma Mater<br />
14 Resereportage<br />
Ö-luff i Grekland<br />
16 Krönika<br />
Rollercoaster Tycoon<br />
17 90-talsnovell<br />
18 Alumnintervju<br />
20 Böcker, film och musik<br />
21 Matkrönika<br />
22 Bildkollage<br />
24 Teknik: Historia<br />
26 Teknik: Prylar<br />
27 Teknik: Experiment<br />
28 English Section:<br />
007 Gadgets<br />
International Alumnus<br />
Christmas Past<br />
Technology Page<br />
Language column<br />
Make your own Christmas cards<br />
34 Pysselsidan\Puzzle Lounge<br />
Hugo Billy Gustafsson föddes<br />
den 30:e mars 2010 och är<br />
mamma Veronica och pappa<br />
Jimmys första barn. Familjen<br />
bor i Anneberg utanför Kungsbacka.<br />
Hugo var en väldigt professionell<br />
modell och skötte sig<br />
exeptionellt under plåtningen.<br />
Blir han inte chalmerist så är<br />
en modellkarriär att vänta.<br />
Tack till familjen Gustafsson/<br />
Svensson.<br />
s 33<br />
s 15<br />
ChALMERs sTudEnTkÅRs<br />
sAMARbETsPARTnERs<br />
s 18<br />
s 15
FOTO: ISABELLA STEnMARK MOnETäRA AnGELäGEnhETER<br />
Året lider mot sitt slut, och <strong>vi</strong>lket år det varit! CSn har inlett en kamp,<br />
fri<strong>vi</strong>lligt eller ofri<strong>vi</strong>lligt, mot pragmatism och oliktänkande, inte riktigt syftet<br />
med deras verksamhet, men det spelar uppenbarligen ingen roll. CSn<br />
är en myndighet skapad för att stötta studenter finansiellt under deras<br />
studietid (Centrala Studiestödsnämnden). Deras syfte är att tillhandahålla<br />
en tjänst definierad av våra folkvalda, inte att tala om för skolorna<br />
hur de ska utbilda sina studenter. Kårledningen gav sig av denna anledning<br />
in i hetluften under hösten med ett antal debattinlägg i flera större<br />
morgontidningar.<br />
Lösningen bör ju rimligt<strong>vi</strong>s ligga på politikernivå, och en del har på senare<br />
tid <strong>vi</strong>sat intresse för Chalmers. Carl Bildt och Leif Pagrotsky gästade<br />
kåren veckan innan valet, men fokus låg då på ren representation.<br />
Jan Björklund kom i egen hög person på besök under vecka 47. Han om<br />
någon bör kunna driva frågan <strong>vi</strong>dare och ”styra upp” situationen.<br />
En relativt allvarlig förändring som skett det senaste året är att<br />
utländska studenter inte längre kommer studera avgiftsfritt i Sverige.<br />
Det kommer krävas stipendier eller att man betalar avgiften själv då de<br />
folkvalda kommit fram till att det är för dyrt. De utländska studenterna<br />
lämnar ju ändå landet efter avslutade studier. Det var nämligen så att<br />
de hade student<strong>vi</strong>sa som i och med examen blev ogiltigt, och det fanns<br />
inte några som helst garantier att de skulle få arbets<strong>vi</strong>sa. Kontakt med<br />
näringslivet hjälpte inte alltid heller. Svenska staten slängde alltså i realiteten<br />
ut kompetenta människor med svensk utbildning som dessutom<br />
redan etablerat kontakt med näringslivet. Med detta upplägg verkar det<br />
ju onekligen mer rimligt att de betalar för sig om de högst sannolikt blir<br />
utkastade när de är klara. Att de skulle bli utkastade är dock inte sant<br />
sedan en reform 2008, nu är det relativt smärtfritt att gå <strong>från</strong> student<br />
till anställd och genom det borde det ekonomiska problemet redan varit<br />
avhjälpt. För de kan väl knappast grunda beslutet på historiska siffror, då<br />
dessa är fullständigt ogiltiga idag.<br />
Helt bortsett <strong>från</strong> hur genomtänkt eller ogenomtänkt detta beslut är, så<br />
innebär det en allvarlig förändring - utbildning är nu inte fritt för alla.<br />
Den som är svensk medborgare kan fortfarande få utbildning oavsett<br />
storlek på föräldrarnas plånbok men det är ändå ett tydligt kliv åt fel<br />
håll. Att pengar överhuvudtaget har med akademiska studier att göra<br />
är allvarligt då risken finns att utbildning blir en klassfråga. Särskilt<br />
för Chalmers är detta tråkigt, skolan skapades för att alla skulle kunna<br />
få utbildning och det arvet tycker jag <strong>vi</strong> ska värna om även i framtiden.<br />
Fredrik Lövhall, chefredaktör<br />
Redaktion:<br />
ledarsidan<br />
Fredrik Lövhall<br />
chefredaktör och ansvarig utgivare<br />
chefred@tofsen.chs.chalmers.se<br />
Tel. 031–772 39 23, 070–772 22 79<br />
Sarah Johansson, formgivningsredaktör<br />
Jenny-Yue Zheng, textredaktör<br />
Mathias Andersson, text<br />
Fredrik Elofsson, layout, text<br />
Emil Johansson, foto<br />
Guillaume Jourdain, text<br />
Simon Krona, text<br />
Fredrik Nystedt, foto<br />
Marie Podloucky, foto<br />
Katerina Schwetz, text<br />
Johan Segerlund, foto<br />
Isabella Stenmark, text, foto<br />
Emma Sundh, text, foto<br />
Emma Svensson, illustration<br />
Robert Svensson, text, foto<br />
Josefin Tjäder, layout<br />
Omslagsbild:<br />
Emil Johansson<br />
Medverkande i detta nummer:<br />
Jörg Behrens<br />
Michael Enelund<br />
Eriko Koga<br />
Per-Olof Nilsson<br />
Isa Nordq<strong>vi</strong>st<br />
Emma Olofsson<br />
Frida Werme<br />
Luki Zhao<br />
Stefan Bosnjak (layout)<br />
Sebastian Lewandowski (layout)<br />
<strong>Tofsen</strong> magasin<br />
Teknologgården 2<br />
412 58 Göteborg<br />
www.tofsen.se<br />
Tryck:<br />
Billes Tryckeri AB<br />
Vill du skriva en insändare? Skicka den till<br />
chefred@tofsen.chs.chalmers.se. Vi förbehåller oss<br />
rätten att korta för långt material.<br />
<strong>Tofsen</strong> är Chalmers studentkårs medlems tidning<br />
med en upplaga på 3 500 ex. Tidningen ges ut sex<br />
gånger per år och finansieras helt av annonsintäkter.<br />
Redaktionen ansvarar inte för obeställt material.<br />
Insänt material antas vara avsett för publicering<br />
om inget annat anges. Allt material lagras elektroniskt<br />
och kan göras tillgängligt på internet och<br />
i databaser om inte förbehåll mot detta görs av<br />
skribenten/fotografen. Eftertryck utan redaktionens<br />
skriftliga tillstånd är inte tillåtet.<br />
5
6<br />
rektorkårordförande<br />
FOTO: FREDRIK nySTEDT<br />
nostalgi – MER än MELAnkOLI<br />
Idag är nostalgi en känsla med både<br />
negativa och positiva förtecken. Även<br />
om känslan först beskrevs som en snarast<br />
obotlig och många gånger dödlig<br />
sjukdom har behovet att kunna uttrycka<br />
en längtan bakåt i tid och rum,<br />
till föremål och händelser, gett ordet<br />
nostalgi en bredare betydelse över tid.<br />
Jag anser till och med att nostalgi är en<br />
nyckel till att utveckla harmoni, mod<br />
och ansvar.<br />
Den dubbla känslan av längtan tillbaks<br />
till tidigare upplevelser i livet,<br />
och känslan av mod som krävs att ta<br />
sig an riskfyllda möjligheter idag, ger<br />
tillsammans en stark kraft för utveckling.<br />
Visst har också jag ibland känt<br />
hur en besk smak försöker sprida sig i<br />
min kropp med en känsla av att allt positivt<br />
jag upplevt aldrig kan bli annat<br />
än minnen och att chanser jag missat<br />
aldrig kommer komma igen. Genom<br />
ett medvetet arbete med att koppla<br />
nostalgiska känslor till svåra beslut<br />
och processer i nuet har jag märkt<br />
att jag ofta vågat mer och kunnat stå<br />
stadigare. Min egen nostalgibank blir<br />
dessutom allt rikare med åren <strong>vi</strong>lket<br />
bidrar till glädje i att åldras.<br />
JAG vILL OCksÅ kännA MIG<br />
Om man slits loss <strong>från</strong> allt invant, på<br />
grund av studier eller arbete långt<br />
hemi<strong>från</strong>, kan ensamhet ge en känsla<br />
av svårhanterad nostalgi. För många<br />
är universitetsstudier det första tillfället<br />
när nostalgin kan börja spela<br />
sina spratt. Så var det även för mig.<br />
Även om tekniken snart lyckats reducera<br />
ensamhet till en saknad av fysisk<br />
beröring är det just det som inte kan<br />
ersättas med tankar, ljud eller bild.<br />
Visserligen har Interaktiva Institutet<br />
<strong>vi</strong>sat att ett handslag eller att krama<br />
en kudde kan överföras elektroniskt<br />
och det kan säkert hjälpa till med att<br />
få längtan att kännas något positiv.<br />
Genom att medvetet använda kraften<br />
i min hemlängtan till att tänka nya<br />
tankar, känner jag mig hemma där jag<br />
just nu befinner mig.<br />
Karin Markides, Rektor<br />
nostalgisk i framtiden<br />
Många av de som har studerat på Chalmers<br />
blir nostalgiska i blicken när de<br />
kommer tillbaka till Chalmers och kårhuset<br />
igen. när de får hälsa på nere i<br />
Gasquen, gå uppför Olgas trappor eller<br />
kanske titta på något av chalmersspexen<br />
väcks en längtan tillbaka. Kanske<br />
till och med en längtan hem. Enligt<br />
Nationalencyklopedin definieras nostalgi:<br />
”vemodig men njutningsfylld längtan<br />
hem eller tillbaka till ngt förlorat”<br />
För många av oss är Chalmers och<br />
studentlivet just ens hem och liv under<br />
ett antal år. Det är också därför<br />
som det är så <strong>vi</strong>ktigt att studentlivet<br />
och Chalmers är trivsamt för alla.<br />
För oavsett hur mycket tid <strong>vi</strong> väljer<br />
att spendera här så <strong>vi</strong>ll <strong>vi</strong> att den tiden<br />
ska vara utvecklande och trivsam.<br />
Det är just därför som så många av<br />
oss väljer att engagera sig under vår<br />
studietid. Vi <strong>vi</strong>ll göra något roligt och<br />
utvecklande.<br />
För på ett eller annat sätt bryr <strong>vi</strong> oss<br />
om hur <strong>vi</strong> har det här på Chalmers.<br />
Det har <strong>vi</strong> alltid gjort, oavsett om det<br />
rör utbildningen eller studentlivet<br />
<strong>vi</strong>d sidan om. Att lägga ner mycket<br />
tid, engagemang och kraft skapar ett<br />
tydligt band, något som många äldre<br />
chalmerister fortfarande känner. Eftersom<br />
<strong>vi</strong> chalmerister har en tradition<br />
av att engagera oss mycket har<br />
Chalmers också kunnat vara drivande<br />
och ligga i framkant i många frågor.<br />
Exempel<strong>vi</strong>s är Chalmers Studentkår<br />
den enda studentkår i Sverige som<br />
skapades av studenterna själva. Chalmeristerna<br />
<strong>vi</strong>lle 1904 uttrycka sin<br />
åsikt om utbildningen. Alla andra studentkårer<br />
har skapats efter önskemål<br />
<strong>från</strong> högskolorna.<br />
Chalmers var också den första högskolan<br />
i Sverige att erbjuda oss studenter<br />
plats i högskolans högsta beslutande<br />
organ, högskolestyrelsen, där <strong>vi</strong> fortfarande<br />
sitter representerade. Där är<br />
<strong>vi</strong> delaktiga i alla beslut som sker, för<br />
att studenternas perspektiv alltid ska<br />
vara representerat.<br />
Nostalgi och starka band är <strong>vi</strong>ktigt,<br />
men <strong>vi</strong> måste också blicka framåt. För<br />
att Chalmers även i framtiden ska vara<br />
trivsamt och utvecklande för alla här<br />
behöver <strong>vi</strong> chalmerister fortfarande<br />
jobba för det <strong>vi</strong> tror på, oavsett <strong>vi</strong>lken<br />
fråga det handlar om. Det är så <strong>vi</strong> tillsammans<br />
utvecklas och det är så även<br />
<strong>vi</strong> kan få känna oss nostalgiska, den<br />
dag i framtiden då <strong>vi</strong> är tillbaka här<br />
på Chalmers.<br />
Jonas Otterheim, Kårordförande<br />
FOTO: FREDRIK ELOFSSOn
Programkommittén PU<br />
... förser dig med en hälsosam dos kultur varje termin. (www.pu.chs.chalmers.se)<br />
FestU<br />
låtstå<br />
slutsPurt!<br />
1/12 VOLVO PV<br />
Volvo presenterar sitt utökade traineeprogram<br />
i samband med mingel, mat<br />
och trevligt umgänge. (Chalmers Event)<br />
7/12 VOLVO AB<br />
Volvo AB lussar för teknologerna! Det<br />
kommer att bjudas på glögg, pepparkakor<br />
och spännande möten. (Chalmers<br />
Event)<br />
10/12 NOBELBANKETTEN<br />
Chalmers Studentkår kommer vara representerade<br />
på Nobelbanketten med<br />
en fana. Sändningarna börjar 18.50 i<br />
SVT 2 och 20.00 går de över till SVT 1.<br />
... är Chalmers studentkårs festkommitté. Du har inte varit på en riktig fest förrän du gått på<br />
en FestU-fest! (www.festu.chs.chalmers.se)<br />
Chalmers Event<br />
18/12 JULKALASET<br />
Ett något mindre, mysigare kalas som<br />
hålls direkt efter FestU:s årliga julmiddag.<br />
Här bjuds det på fantastisk mat följt<br />
av ett fantastiskt kalas! (FestU)<br />
* KUSTSKEPPAREXAMEN<br />
Löpande under hösten kan man ta<br />
kustskeppar examen. Gå in på pu.chs.<br />
chalmers.se för mer information. (PU)<br />
* CHALMA MATER<br />
Snart kommer den sjunde boken om<br />
Chalmers historia ut. Böckerna som<br />
gi<strong>vi</strong>ts ut sedan 1967 behandlar allt <strong>från</strong><br />
forskning till festligheter. Har du en idé<br />
som skulle kunna utvecklas till en artikel?<br />
Hör av dig till Chalma Mater! (se<br />
mer på sidan 13)<br />
god Jul!<br />
... skapar event där chalmeristen möter arbetslivet, och ser till att du får möta din framtida<br />
arbetsgivare. (www. event.chs.chalmers.se)<br />
7
8<br />
kårledningenssida<br />
Csn, JuLLOv OCh<br />
återbetalningskrav<br />
”Det var bättre förr!” verkar vara en ganska spridd uppfattning<br />
bland teknologer på Chalmers. Det sägs i huvudsak på<br />
två sätt: nostalgiskt eller bittert.<br />
Idag säger jag det med bitterhet, och syftar på den senaste<br />
tidens utspel <strong>från</strong> Centrala Studiestödsnämnden, CSN. Det<br />
är i huvudsak tre saker som upprör mig. Jag kommer presentera<br />
de tre problemen var för sig, för tydlighetens skull.<br />
Återbetalningskrav<br />
Det började med återbetalningskrav för en stor grupp teknologer<br />
som läste fulltakt och klarade sina tentor. Motivet<br />
var att de läste<br />
för lite poäng på<br />
vårterminen. De<br />
studerade inte<br />
helfart, och borde<br />
därför inte ha<br />
fått studiestöd,<br />
menade CSN.<br />
Jag har svårt att se hur samhället<br />
får bättre ingenjörer av<br />
att teknologer är stressade<br />
över sin ekonomi.<br />
Att dessa teknologer å andra sidan läste ”för många” poäng<br />
på höstterminen brydde man sig inte om.<br />
Teknologer som studerade 60 hp på ett år, fick alltså återbetalningskrav<br />
för att deras program inte fördelat poängen<br />
lika per termin. Byråkrati t<strong>vi</strong>ngar berörda program att<br />
ändra poängfördelningen per termin, <strong>vi</strong>lket i praktiken<br />
betyder att byråkrati får styra över pedagogik.<br />
nya regler för fortsatt studiemedel<br />
Det andra problemet är de nya regler som CSN måste rätta<br />
sig efter <strong>från</strong> den 1 juli i år. Det är nu svårare att få fortsatt<br />
studiestöd, om man inte klarat tillräckligt många poäng den<br />
senaste perioden.<br />
Tidigare har man även kunnat<br />
ta hänsyn till ”snittet”<br />
<strong>från</strong> tidigare perioder. Om<br />
tillräckligt många poäng<br />
var avklarade tidigare så<br />
kunde man få fortsatt studiestöd<br />
trots att den senaste<br />
perioden inte gått så bra. På<br />
Chalmers är detta en avgörande<br />
skillnad. Många program<br />
är upplagda så att <strong>vi</strong>ssa<br />
perioder är ”tyngre”. Chalmers<br />
Studentkår skriver i<br />
GP den 16 september 2010<br />
att 1106 teknologer per år<br />
antagligen inte kommer få<br />
fortsatt studiestöd, på grund<br />
av de nya reglerna.<br />
Syftet med förändringen<br />
verkar vara att öka genomströmningen.<br />
Inte långt efter<br />
förändringarna fick jag höra teknologer tala om att ”taktikkugga”.<br />
Kugga en ”lättare” kurs i en ”lättare” period, för att<br />
tenta den i en tyngre period då man är rädd att bli av med<br />
sitt studiestöd. Jag har svårt att se hur taktikkugg kan medföra<br />
att genomströmningen ökar. Jag har svårt att se hur<br />
samhället får bättre ingenjörer av att teknologer är stressade<br />
över sin ekonomi.<br />
Det finns några ljusglimtar att notera. Biträdande utbildningsminister<br />
har gått ut och sagt att reglerna behöver ses<br />
över, och en motion till riksdagen har framfört samma önskan.<br />
Jullovet hotat<br />
Så till det tredje problemet. Enligt regelverket för CSN<br />
betyder en termins heltidsstudier att man studerar 1,5<br />
hp per vecka i 20 veckor. På Chalmers studerar man i en<br />
högre takt, men färre veckor. Det betyder att man på ett<br />
helår studerar 60 hp på Chalmers – <strong>vi</strong>lket ju är helfart. Men<br />
man studerar inte tillräckligt många veckor för att det ska<br />
kallas heltid enligt CSN.<br />
Om inte högskolorna gör något betyder det att 40 000 teknologer<br />
i Sverige drabbas av återbetalningskrav efter jul.<br />
Kårer och de tekniska högskolorna jobbar nu gemensamt<br />
för att skicka in två skrivelser till utbildningsdepartementet.<br />
Förhoppningen är att få till en dispens.<br />
En fråga kvarstår. Vad tycker du: är Chalmers läsårsindelning<br />
bra? Är den värd att kämpa för? Eller var det bättre<br />
förr, innan Chalmers Studentkår fick igenom frågan om att<br />
ha tentorna innan jul?<br />
Isa Nordq<strong>vi</strong>st, Sociala Enhetens Ordförande<br />
FOTO: JOHAn SEGERLunD
LäsPLATTAn<br />
TExT: GuILLAuME JOuRDAIn<br />
FOTO:www.nBOOx.COM<br />
en framtidsPrYl?<br />
Bokmässans puls är hög och människor rusar hit och dit när<br />
jag träffar Michael Larsson. Han företräder företaget nBoox<br />
under detta evenemang. Han är här för att prata om och sälja<br />
läsplattor, ett föremål i fokus i år.<br />
nBoox är ett ganska ungt företag. Kan du berätta för oss<br />
hur företaget startade? Vad var de första <strong>vi</strong>ktiga stegen?<br />
Vi började i november förra året med att leta fram produkten.<br />
Läsplattan är producerad i Kina och <strong>vi</strong> har utvecklat<br />
programvaran tillsammans. Vi <strong>vi</strong>lle ha en läsplatta med<br />
trådlöst internet. Läsplattan skulle se bra ut och vara lätt<br />
att använda. Vi startade företaget i april i år. Försäljningen<br />
började i maj.<br />
Kan du presentera dig och dina kollegor<br />
som startade företaget? Vilken<br />
utbildning har ni?<br />
Jag är bibliotekarie och ekonom och<br />
har jobbat inom IT-branschen i 20 år.<br />
Leif Persson är ingenjör och har jobbat<br />
många år med företag i Kina. Henrik<br />
Floberg har doktorerat i tillämpad elektronik<br />
och jobbat på Ericsson.<br />
Företagets läsplatta heter Boox 60. Kan du beskriva dess<br />
egenskaper?<br />
Just nu säljer <strong>vi</strong> bara Boox 60, men <strong>vi</strong> jobbar också på en<br />
annan produkt. Boox 60 har trådlöst internet med webbläsare,<br />
klarar formaten PDF och ePub med DRM. Det gör att<br />
man kan ladda ner och läsa böcker samt tidningar. Skärmen<br />
är 6 tum. Det interna lagringsutrymmet är 512 MB och den<br />
har en SD-kortläsare. Storleken på texten kan lätt justeras.<br />
Läsplattan är utrustad med en penna som man kan använda<br />
Med vår läsplatta kan man<br />
läsa utomhus utan att det<br />
blänker i skärmen och batteriet<br />
räcker i flera veckor<br />
för att göra anteckningar och markeringar i böcker med.<br />
Man kan även använda läsplattan som mp3-spelare.<br />
ni anser att er produkt är perfekt anpassad till den<br />
skandina<strong>vi</strong>ska marknaden. Kan du berätta varför?<br />
Vi har utvecklat programvaran i läsplattan för att man ska<br />
kunna låna böcker i de flesta bibliotek och köpa böcker och<br />
tidningar i e-affärerna i Skandina<strong>vi</strong>en <strong>vi</strong>a det trådlösa nätet.<br />
Det är nog en av många anledningar som fick Göteborgsposten<br />
att välja ut vår läsplatta som den mest användbara.<br />
Vad är fördelarna med Boox 60 i jämförelse med Ipad?<br />
En Ipad är ju mer som en datorskärm. Med vår läsplatta<br />
kan man läsa utomhus utan att det blänker i skärmen och<br />
batteriet räcker i flera veckor tack vare<br />
skärmteknologin ”e-ink”. För övrigt kan<br />
man inte låna e-böcker <strong>från</strong> vanliga bibliotek<br />
med en Ipad.<br />
Vad kan en chalmerist, en student, ha för<br />
nytta av er produkt?<br />
Man kan göra anteckningar i böcker med<br />
den medföljande pennan utan att förstöra dem. Man kan<br />
göra markeringar i texter och dessa markeringar kan man<br />
ämnesbestämma. Som student kan man inse <strong>vi</strong>lka stora fördelar<br />
det ger, speciellt inför en tenta. En del tjänster som<br />
ges av högskolor/universitet fungerar tillsammans med läsplattan.<br />
Man kan till och med spara lärarens anteckningar<br />
direkt efter lektionerna om de skrivs på en ”Smartboard” eller<br />
liknande! Med Boox 60 kan man också ladda ner mycket<br />
studentlitteratur <strong>vi</strong>a det trådlösa nätet.<br />
9
10<br />
Chalmers kårhus –<br />
TExT OCH FOTO: ROBERT SVEnSSOn<br />
Året är 1970, jag närmar mig Gasquekällaren, vari<strong>från</strong><br />
jag hör ett herrans oväsen. Jag går ner i lokalen där de<br />
flesta av alla de glada chalmeristerna tycks tro att livet är<br />
ämnat att levas i luften. De står på de extremt stabila borden<br />
och hoppar högt. Lokalen är mer än fullsatt. Tyvärr hjälper<br />
varken starka benmuskler eller en större mängd av den ädla<br />
drycken øhl, det blir ingen flygtur av, de landar obönhörligt<br />
på borden igen. Jag tar mig slutligen fram till bordet<br />
där min kurskamrat och hans flickvän sitter. Jag känner<br />
mig som en elektron som medelst ett elektriskt fält t<strong>vi</strong>ngats<br />
vandra genom en het metallelektrod och som studsat hit<br />
och dit mellan de <strong>vi</strong>brerande atomerna. Jag har tillryggalagt<br />
en väsentligt längre sträcka än den som motsvaras av en<br />
rak linje, dragen <strong>från</strong> entrédörren till bordet med vännerna.<br />
Vi inser att detta knappast är det rätta stället att diskutera<br />
MTBO för en niocylindrig stjärnmotor eller kolvhastighetens<br />
funktion av vevaxelläget för en Volvomotor. Det var<br />
knappast därför <strong>vi</strong> kom hit. Jag går till disken och beställer<br />
en lättøhl. Vi sitter där och trivs, <strong>vi</strong> ylar och øhlar en bra bit<br />
in på kvällsk<strong>vi</strong>sten, och inga separabla differentialekvationer<br />
blir lösta. Enbart världsproblemen blir avklarade.<br />
Nittiotalet är i det närmaste slut, och slutet närmar sig<br />
också för det gamla kårhuset. Den stora utrymningen tar<br />
<strong>vi</strong>d, och alla kårföreningar måste lämna huset. Snart är hela<br />
dÅ OCh nu<br />
Buss 16 stannar med ett gnisslande ljud <strong>vi</strong>d Chalmers Gibraltarcampus. Jag hoppar av och går mot kårhuset och <strong>Tofsen</strong>redaktionen.<br />
Vi skall diskutera <strong>Tofsen</strong> nummer 5, 2010. Det är en riktigt dyr och elegant byggnad jag ser framför mig.<br />
Innan jag når entrén så har ett elektroniskt öga redan sett mig och beordrat de stora svängdörrarna att börja rotera.<br />
när jag gör min storstilade entré i detta byggnadsverk, arkitekternas våta dröm, går mina tankar till det gamla kårhuset<br />
som revs i slutet av 90-talet. Det var ett ”äkta” men nerslitet kårhus där den mysiga studentatmosfären formligen dröp<br />
<strong>från</strong> väggarna.
huset utrymt och bara det som ingen <strong>vi</strong>lle ha lämnades kvar.<br />
Där står den gamla slitna soffan i ett hörn, där Janne och jag<br />
satt en kväll och bara existerade tillsammans med vår hjälte<br />
Nicolai Tesla i tankarna. Tystnaden lägger<br />
sig som en mjuk fuktig filt över det<br />
som en gång var fullt av liv. Det stora vemodet<br />
rullar in.<br />
De sista sorgliga resterna av kårhuset<br />
måste dokumenteras innan grävskoporna<br />
kommer. Jag tar min östtyska Prakticakamera,<br />
ett 29 mm <strong>vi</strong>d<strong>vi</strong>nkelobjektiv,<br />
några rullar Tri-X-film och går in i ruinerna. Det är med<br />
blandade känslor jag kliver runt i allt skräp som ligger överallt.<br />
Nu när det mesta av inredningen är borta blir intrycken<br />
av all graffiti, de små kommentarerna som stod skrivna här<br />
och där och dekoren som en gång var en del av rummen,<br />
än starkare. Decennier av studentliv stod liksom inbränt,<br />
som av en kärnexplosion, i väggar och halvt sönderslagna<br />
utslitna bänkar, skåp och stolar. Allt som hänt i följd under<br />
lång tid kunde nu före<strong>vi</strong>gas på några hundradelar av en<br />
sekund. Livet i kårhuset hade koncentrerats <strong>från</strong> en i tiden<br />
fortlöpande händelsekedja, till en tredimensionell, tidsoberoende,<br />
materialiserad existens.<br />
Allt som hänt i följd under<br />
lång tid kunde nu före<strong>vi</strong>gas<br />
på några hundradelar av en<br />
sekund.<br />
11
12<br />
TOPPLISTA<br />
Hur gAmmAL är du?<br />
TexT: emma Sundh<br />
foTo: www.flickr.com/phoToS/The_pink_princeSS, www.Sen-Sen.dk, roberT SvenSSon, emil johanSSon<br />
Många av oss har antagligen växt upp med katter, hundar och diverse andra mer eller<br />
mindre läskiga husdjur. Eftersom Sverige är ett så renligt samhälle finns det ju dock<br />
en hög andel allergiker i vårt avlånga land, så en del familjer kan inte ha husdjur.<br />
Tur för de av er som har växt upp i ett sådant hem att det finns digitala husdjur!<br />
Tamagotchin kunde man mata, städa efter, ge sprutor – you name it! De senaste åren<br />
har skolgårdarna sett en re<strong>vi</strong>val av dessa små sötnosar. Det är dock ett tips att inte<br />
införskaffa en ny Tamagotchi om du inte har tid att passa den. Min erfarenhet är att<br />
man lider lika mycket när man tar kål på en digital katt som när man hittar ännu en<br />
guldfisk flytande på sidan i akvariet…<br />
Kommer du ihåg manicklarna? Det var små plastbitar som kunde kopplas ihop till<br />
långa kedjor. Sen kunde man göra ingenting med dem! Man skulle nämligen bara ha<br />
dem för sakens skull. Manicklarna fanns i alla möjliga former och färger. Cerisa cyklar,<br />
turkosa spiraler och kolsvarta dödskallar för att nämna några. Anledningen till<br />
manicklarnas popularitet? De stimulerade barnens ha-begär samtidigt som föräldrarna<br />
fick behålla de stora sedlarna i plånboken. Dessutom kunde man byta dem, och<br />
finns det något barn gillar så är det att byta saker. Den som gick <strong>vi</strong>nnande ur byteshandeln<br />
var förstås den som lyckats lura den andra parten att byta bort en stor och fin<br />
manickel mot en liten och sliten.<br />
Nuförtiden lyssnar de flesta av oss på Spotify i mobilen eller så har <strong>vi</strong> några tusen<br />
låtar sparade på vår mp3-spelare. Förr i tiden fanns freestylen, också känd som Walkman.<br />
I blandbandets ljuva tidsålder låg freestylen i jackfickan och X antal kassettband<br />
i ryggsäcken. Med lite tur så höll batterierna för en hel bussfärd på tre timmar.<br />
Förhoppnings<strong>vi</strong>s fastnade inte bandet i freestylen, för så kul är det inte att snurra<br />
in några meter band som har skrynklat sig och knutit ihop sig i de mest omöjliga<br />
konstellationer. Trots detta ska man minnas att freestylen var den första bärbara musikspelaren<br />
att nå en större marknad, och när Sony nu slutar tillverka sina Walkmankassettspelare<br />
är det med 200 miljoner sålda produkter i bagaget.<br />
Ullstrumpbyxor, eller ullkläder i allmänhet har plågat många små barn genom<br />
tiderna. De kliar och ja, de värmer, men det finns det väl andra kläder som också gör?<br />
Ljuvt minne <strong>från</strong> barndomen: - Får jag ha ping<strong>vi</strong>noverall? (Du vet, när man bara har<br />
på sig overallen upptill) - Ja, fast bara om du tar på dig ullstrumpbyxorna, det är så<br />
kallt. Glatt drog man på sig ullprylarna och sprang ut och lekte i de tio minuter som<br />
hann passera innan kliandet tog över. Egentligen är det konstigt att ullkläder kliar,<br />
fårskinnsplädar är ju mjuka som synden. Är det kanske vuxna som har lagt klipulver<br />
i ullen för att slippa gå ut i kylan och passa barnen någon längre stund?<br />
Nu för tiden pratar alla om giga- och terabytes. Vi för över stora filer över internet<br />
med bara ett knapptryck. Minns du hur det var förr? Då tryckte de flesta av oss in en<br />
3,5-tums diskett i datorn när <strong>vi</strong> <strong>vi</strong>lle spara <strong>vi</strong>ktiga dokument. Att spara musik eller<br />
filmer var inte att tala om; hur många filmer får plats på ett 1,44 megabytesminne?<br />
Nu har dödsstöten för disketten kommit. Sony meddelade i våras att de kommer sluta<br />
tillverka disketter år 2011 på grund av bristande efterfrågan. Aldrig mer kan <strong>vi</strong> installera<br />
drivrutiner för ett modem eller postnummerkatalogen <strong>från</strong> en diskett. Vilken<br />
chock!
CHALmAmATEr<br />
VåT bALETT-TILLSTäLLnIng<br />
foTo: emil johanSSon<br />
nej, <strong>vi</strong> talar inte om ett ”vått” kalas.<br />
men faktum är att en del av chalmersbaletten<br />
sjönk ännu djupare –<br />
i en kanot.<br />
Så kan ingressen till en artikel komma<br />
att se ut i Chalma Maters band 7, som<br />
ska ges ut kring årsskiftet 2011/12.<br />
Chalma Mater är en bokserie om<br />
Chalmers historia, <strong>från</strong> tidigt artonhundratal<br />
fram till och med högskolans<br />
ombildning till stiftelse 1996.<br />
Band 1 kom ut 1967 och handlar om<br />
förberedelserna för och tillkomsten<br />
av ”Chalmersska Slöjde Skolan” och<br />
verksamheten fram till 1864. Senare<br />
tillkom band 2-6, och nu är det<br />
alltså dags att ge ut band 7, som ska<br />
behandla åren 1997-2010.<br />
Detta historiska verk är inte bara<br />
chalmershistoria, sedd med chalmeristens<br />
ögon, utan också ett stycke<br />
göteborgshistoria. Nästan två århundradens<br />
händelser på och runt en<br />
av stadens färgstarkaste företeelser.<br />
För att kunna spegla nydanande händelser,<br />
festliga företeelser, <strong>vi</strong>ktiga<br />
framsteg, oanade debatter, urkomna<br />
svårigheter och sanslösa skrönor<br />
behöver redaktionen få in alla tänkbara<br />
idéer, synpunkter och skrifter <strong>från</strong><br />
teknologer och alumni. Som du säkert<br />
inser hänger mycket på DIG för att<br />
band 7 ska bli läsvärt och underhållande!<br />
När du nu (eller snart) kommer på en<br />
idé som kan utvecklas till en artikel –<br />
lämna den då <strong>vi</strong>dare utan försök till<br />
egen bedömning av kommande läsvärde<br />
etc. Det är redaktionens uppgift<br />
att göra. Kontakta oss per telefon,<br />
mail eller på vår blogg. Eller prata<br />
med en kompis som kanske kan komplettera<br />
din idé.<br />
När du träffar på någon av figurerna<br />
på fotot bred<strong>vi</strong>d ska du skyndsamt<br />
överfalla vederbörande, även om du<br />
inte har något att komma med. Det<br />
kommer säkert under samtalets gång!<br />
Du kan köpa band 1-6 hos Cremona.<br />
De finns naturligt<strong>vi</strong>s på Biblioteket<br />
för påseende och närmare studium.<br />
Kontaktpunkter:<br />
redaktionen: redaktion@chalmamater.se<br />
andreas nilsson (Zorro), projektledare: 0736 48 26 57, project@chalmamater.se<br />
Svante bergö (batman), redaktör: 0733 22 33 99, editor@chalmamater.se<br />
lennart larsson (Gurkan), layout: 031 778 05 00, layout@chalmamater.se<br />
hemsida: http://www.chalmamater.se<br />
blogg: http://wordpress.chalmamater.se<br />
13
14<br />
rESErEPOrTAgE<br />
Glöm för en stund dina utspridda föreläsningsanteckningar<br />
på bordet. föreställ dig istället tyngden av en 70-liters ryggsäck<br />
och lyssna till bruset <strong>från</strong> ett kornblått hav. låt mig i<br />
några minuter uppehålla dig <strong>från</strong> ditt pluggande och ta med<br />
dig på en resa i mitt minnesarkiv. dröm dig bort och följ med<br />
tillbaka till kykladerna och min stora, feta, grekiska öluff.<br />
TexT och foTo: iSabella STenmark<br />
mIn STOrA FETA<br />
aTen<br />
Min öluff började, som mycket av den västerländska ci<strong>vi</strong>lisationen,<br />
i världsmetropolen Aten. Hettan i hamnkvarteret<br />
Pireus var olidlig och trots att tanken på skugga skärmade<br />
av de nya intrycken lite, insåg jag att bilden av Aten som<br />
marmorpelarnas rike där Sokrates under<strong>vi</strong>sar sina togaklädda<br />
anhängare är passé. Folk strömmade <strong>från</strong> varje håll,<br />
bilister körde efter självskrivna regler och försäljare radade<br />
upp ”äkta” Ray-Ban på kartongbord längs<br />
trottoarerna. Det skulle kunna beskrivas som<br />
ett storstadskaos och det blev inte bättre när<br />
informationstavlor var som ett godtyckligt<br />
formelblad, rena grekiskan i dubbel bemärkelse.<br />
Aten förvaltar ett fantastiskt kulturarv och trots grekernas<br />
bristande engelskkunskaper är det lätt att turista där.<br />
Jag tog tunnelbanan till Monasteraki och däri<strong>från</strong> var det<br />
gångavstånd till alla populära turistattraktioner. På en dag<br />
hann jag med att bestiga berget Akropolis med Atenas välbevarade<br />
tempel Parthenon, köpa souvenirer på den stora<br />
utomhusmarknaden Plaka, <strong>vi</strong>la på stenbänkarna i Dionysosteatern<br />
och fascineras av Zeus tempel och Olympiastadion.<br />
Det intensiva turistandet i storstadshettan fick mig dock att<br />
kasta längtansfulla blickar mot skärgården. I Pireus finns<br />
det gott om resebyråer som säljer färjebiljetter till Kykladerna<br />
och färjorna avgår till de olika öarna flera gånger om<br />
dagen. Jag valde en nattfärja som satte kurs mot en av Greklands<br />
mest fotograferade öar, Santorini.<br />
Mycket mer än en<br />
dygnet-runt-fest<br />
SanTorini<br />
Det första jag såg när jag landsteg i Santorinis hamn var ett<br />
gäng leende människor som inbjudande <strong>vi</strong>ftade med färgglada<br />
broschyrer. Kanske såg de redan på långt avstånd att<br />
det här med öluff var nytt för mig, för helt plötsligt var jag<br />
omringad av folk som erbjöd boende. Jag var inte riktigt<br />
beredd på denna anstormning av konkurrerande hotellägare<br />
men jag insåg snabbt att det gällde att stå på sig för att inte<br />
överskrida budgeten redan dag ett.<br />
Till slut blev det ett prisvärt hotell ett stenkast<br />
<strong>från</strong> stranden Perissa men desto fler kast <strong>från</strong><br />
huvudstaden Thira. Santorini kan kännas som<br />
en stor ö för det är svårt att hitta boende som<br />
har nära till både och. Avstånden är dock inget problem,<br />
bussar trafikerar regelbundet och det är billigt att hyra en<br />
skoter eller fyrhjuling. Själv hyrde jag en fyrhjuling för att<br />
smidigt kunna ta mig till den röda och <strong>vi</strong>ta stranden. Något<br />
häftigare än Perissa med sin svarta vulkansand.<br />
På dagarna solade och badade jag, på kvällarna promenerade<br />
jag i de trånga kvarteren i Thira eller staden Oia. I<br />
Oia kan du se den omtalade solnedgången och här hittar du<br />
även de välfotograferade <strong>vi</strong>ta husen med blå tak och väderkvarnarna<br />
som har kommit att bli en symbol för Greklands<br />
övärld. Santorini levde upp till alla mina förväntningar men<br />
kändes lite överexploaterat och efter fyra fantastiska dagar<br />
var minneskorten fyllda med foton. Det hade bli<strong>vi</strong>t dags för<br />
party…
ioS<br />
Erfaret klev jag iland på Ios och <strong>vi</strong>sste precis hur jag skulle<br />
tackla hotellägarna som fint ställt upp sig lagom till färjans<br />
ankomst. På Ios bor man antingen i hamnen nära stranden<br />
eller i staden. Återigen valde jag stranden och eftersom Ios<br />
är en mindre ö går det att promenera nästan överallt.<br />
Många anser att Ios är den ultimata partyön som får<br />
Avenyn att blekna. Jag håller med! Aldrig har jag sett så<br />
många överfyllda pubar eller så mycket folk i färd med att<br />
häva i sig något alkoholhaltigt. Men Ios är mycket mer än<br />
en dygnet-runt-fest. Jag badade på jättefina, <strong>vi</strong>ta sandstränder<br />
och åt på restauranger som ställt ut sina bord på trottoaren<br />
mittemot. Ja, det betyder att kyparna fick korsa gatan<br />
för att kunna servera gästerna. Efter två dagar av intensivt<br />
festande var det dags att dra <strong>vi</strong>dare.<br />
paroS<br />
Den här gången bosatte jag mig i huvudstaden Parikia, för<br />
jag <strong>vi</strong>sste att det ändå krävdes en liten båttur för att komma<br />
ut till de allra finaste stränderna. Paros var inte ett tänkt<br />
resemål <strong>från</strong> början så jag kommer alltid kommer vara tacksam<br />
mot den grekiska flygvärdinnan som tipsade mig.<br />
I mina ögon är ön en oupptäckt pärla, här finns också <strong>vi</strong>ta<br />
hus och väderkvarnar men framför allt är stränderna på<br />
Paros, med sitt klara vatten, oslagbara och de bästa jag såg<br />
under hela resan. Paros är perfekt om du ska justera vattenreserverna<br />
efter några dagar på Ios och i lugn och ro<br />
några tips för dig som <strong>vi</strong>ll<br />
öluffa<br />
- Visa upp ditt studentleg och du<br />
slipper betala inträde på många turistställen<br />
i Aten.<br />
- Ståplats på nattfärja är ingen hit,<br />
undersök om sittplats ingår i priset<br />
för din färjebiljett.<br />
- Paros har bra färjetrafik till Aten,<br />
spara den ön till sist.<br />
- Bagageförvaring är oftast billigast<br />
och bäst på tunnelbanestationen.<br />
grEkISkA öLuFF<br />
sola och bada, äta gott och ta romantiska promenader längs<br />
vattnet. Även om jag lätt hade kunnat stanna kvar på Paros<br />
fick upptäckaren inom mig övertaget och jag tog färjan till<br />
öluffens sista stopp.<br />
naxoS<br />
Det började inte bra på Naxos. Förhandlingarna med en<br />
hotellägare slutade med att jag inkvarterades hos hennes<br />
mamma. Inte enligt avtal och inte okej. Situationen gick till<br />
slut att lösa och jag flyttade istället in på ett riktigt hotell<br />
som ägdes av ett jättegulligt gammalt par.<br />
Naxos var som en blandning av Santorini och Ios, mycket<br />
folk, många sevärdigheter och party för den som <strong>vi</strong>lle. Been<br />
there, done that. Därför var det bra att det fanns andra spännande<br />
akti<strong>vi</strong>eter att ägna sig åt. Jag följde med på en dagssegeltur<br />
under <strong>vi</strong>lken det var stor chans att stöta på <strong>vi</strong>lda<br />
delfiner. Kaptenen tog med oss till hemliga, vackra <strong>vi</strong>kar, lät<br />
oss dyka i <strong>från</strong> båten och berättade kuriosa om platserna <strong>vi</strong><br />
passerade. Men inga delfiner. På vägen hem hade jag hunnit<br />
tappa hoppet men rätt som det var, innan jag ens hann<br />
tänka ”kamera”, fick <strong>vi</strong> sällskap av tre söta delfiner. Vilken<br />
avslutning på öluffen! Efter att ha haft mitt liv nerpackat i<br />
en ryggsäck i tre veckor såg jag fram emot att ta en färja<br />
tillbaka till Aten och flyget hem till verkligheten i regniga<br />
Göteborg.<br />
15
TEmAkrönIkA<br />
640 X<br />
<strong>vi</strong>ssa människor påstår att det inte<br />
går att vända tillbaka. att man bara<br />
blir bes<strong>vi</strong>ken om man försöker, att<br />
inget är så vackert som man <strong>minns</strong><br />
det. de kan ha rätt, men vad spelar<br />
det för roll?<br />
Vi låtsas att det är millennieskiftet,<br />
år 2000. Världen är ännu inte livrädd<br />
för mellanösternbor i turban,<br />
Al Gore har ännu inte fått flest<br />
röster i ett presidentval och Magnus<br />
Hedman är tydligen Sveriges<br />
bästa fotbollsspelare. Själv bryr<br />
jag mig inte ett dugg, för jag sitter<br />
i min brorsas rum och spelar<br />
ett spel om att driva nöjesfält.<br />
Förmodligen var det ett tecken<br />
på att man till sist skulle<br />
hamna på Sveriges bästa<br />
tekniska högskola när man<br />
som pojkspoling ägnade<br />
dagarna åt att konstruera<br />
diaboliska berg-<br />
och dalbanor och<br />
inte fullt så diaboliskakaruseller<br />
i Chris<br />
Sawyers<br />
480 PIXLARS<br />
kärLEk<br />
mästerverk, Rollercoaster Tycoon.<br />
Spelet är någonting som åtminstone<br />
jag tänker tillbaka på med glädje. Alla<br />
har nog minst en sak <strong>från</strong> sin barndom<br />
som de <strong>minns</strong> på samma sätt. Kanske<br />
en tecknad serie, kanske en låda Lego,<br />
kanske en anatomiskt tveksam Barbiedocka,<br />
vad vet jag?<br />
Om ni istället tillbringade denna tid i<br />
koma och därför inte vet vad det omtalade<br />
underverket i överdimensionerad<br />
förpackning är för något kan<br />
jag berätta att det är ett PC-spel som<br />
går ut på att bygga upp och driva ett<br />
nöjesfält. I regel var målet att ha ett<br />
<strong>vi</strong>sst antal besökare i din fina park <strong>vi</strong>d<br />
en <strong>vi</strong>ss tidpunkt. Konstigt nog <strong>vi</strong>lle<br />
besökarna, i form av små pixelkloner<br />
med olika tröjfärg, inte komma till ett<br />
tomt nöjesfält, varför man var tvungen<br />
att bygga attraktioner, matställen,<br />
toaletter och dylikt. Likt Gud kunde<br />
du bygga gångar och parkbänkar för<br />
att underlätta för dina gäster, eller så<br />
kunde du lyfta upp en av dem och placera<br />
denne där du tyckte att han/hon<br />
passade bättre. Förslags<strong>vi</strong>s i vattnet<br />
eller på en isolerad ö. I äkta Lisebergsanda<br />
gick dina attraktioner sönder ibland,<br />
därför var du tvungen att avlöna<br />
mekaniker som mestadels gick runt<br />
och gjorde ingenting.<br />
Mycket mer var det inte.<br />
Ändå fick Rollercoaster<br />
Tycoon de regnigaeftermiddagarna<br />
att<br />
förs<strong>vi</strong>nna<br />
som, öh, soliga eftermiddagar. Leksakerna<br />
glömdes bort, och vem behövde<br />
vänner när man kunde bygga ”Korkskruvberg-<br />
och dalbanan i stål” för 3<br />
360 kronor? Kort sagt fick det som utspelade<br />
sig på min sjutton tums TFTskärm<br />
allt annat att bli obetydligt och<br />
meningslöst<br />
Åren gick och uppföljare kom och<br />
glömdes bort. Själv blev jag äldre och<br />
Rollercoaster Tycoon fick, precis som<br />
Woody, spendera mer och mer tid på<br />
hyllan. Men för några månader sedan<br />
fick jag ett ryck av nostalgi och plockade<br />
ner den dammiga förpackningen<br />
<strong>från</strong> ovan nämnda hylla. Ett tryck på<br />
Eject, ett på Install och en e<strong>vi</strong>ghets<br />
holmgång med systeminställningar<br />
och en strejkande sparfunktion senare<br />
satt jag där igen. Diamond Heights, år<br />
1, och hög tid att bygga min första vattenrutschkana<br />
på länge.<br />
Men någonting var fel. Varför gick det<br />
så långsamt? Varför var jag tvungen<br />
att ”forska” fram alla attraktioner<br />
innan jag kunde bygga dem? Vad sjutton<br />
är det som behöver forskas fram<br />
för att bygga en korvkiosk? Hade det<br />
alltid varit så här? Med sorg i hjärtat<br />
t<strong>vi</strong>ngades jag inse att det nog hade<br />
varit det. Det är inte så lätt att vända<br />
tillbaka trots allt. Kanske kommer<br />
någon att påstå motsatsen, men de<br />
människorna har uppenbarligen inte<br />
spelat Rollercoaster Tycoon.<br />
Ärligt talat hade jag misstänkt det här,<br />
men inte velat inse det förrän jag såg<br />
sanningen ritas upp framför mig. Förmodligen<br />
är inte många av våra barndomsminnen<br />
så vackra som <strong>vi</strong> <strong>vi</strong>ll att<br />
de ska vara. Men det spelar ingen roll<br />
för mig. För så länge de bara existerar<br />
i mitt huvud är de vackra,<br />
och så länge jag låter dem<br />
stanna där vet jag att de<br />
kommer förbli det.
En dAg På<br />
90<br />
Året är 1993. Det är lördag förmiddag och klockan är 10.<br />
–<br />
TALET<br />
Väckarklockan går igång med Ace of Base-låten, ”All that<br />
she wants”. Halvsömnig öppnar jag långsamt mina tunga<br />
ögonlock. Efter fem minuters kamp finner jag styrkan för<br />
att resa mig upp <strong>från</strong> sängen. Jag tar på mig en pyjamas och<br />
tofflor, öppnar min sovrumsdörr och inser att dagen redan<br />
börjat när jag glor in i solskenet som reflekteras i vardagsrumsbordet.<br />
Min mor uppmanar mig att äta min frukost,<br />
som varit klar ända sedan klockan åtta och som nu uppenbarligen<br />
är kall. En klassisk lördag, fast idag börjar den med<br />
tjat.<br />
“Varför stör du mig så tidigt en lördagmorgon” tänker jag.<br />
Hon påminner mig om att det är min bästis födelsedagkalas<br />
ikväll. Jag har fått ett meddelande om det på personsökaren<br />
<strong>vi</strong>a Minicallsystemet. Denna hypa pryl hjälper mig att hålla<br />
kontakt med mitt gäng utan att våra familjer har en aning<br />
om vad <strong>vi</strong> egentligen gör ute. De flesta av mina klasskamrater<br />
är tvungna att använda familjens telefon. Stackars dem.<br />
TEmAnOVELL<br />
TexT: Guillaume jourdain<br />
illuSTraTion: Sarah johanSSon<br />
Jag erkänner självklart för mamma att natten var tuff igår.<br />
Jag behöver några minuter för att samla mina tankar och för<br />
att säga till min mor att jag faktiskt kommer ihåg att Niklas<br />
fyller 16 idag. Bestämd att förpesta min dag, säger hon till<br />
mig att jag har femton minuter på mig för att ta på mig kläder<br />
och vara ren. En halvtimme senare stiger <strong>vi</strong> in i bilen, en<br />
Volvo 945, och åker till Göteborgs köpcentrum, Nordstan.<br />
Vårt uppdrag är att köpa en present till min polare. Mamma<br />
sätter på radion och lyssnar på Nationalteatern, men<br />
jag vägrar lyssna på sådan musik. Det passar för käringar<br />
liksom. Jag har alltid med min personsökare och en bärbar<br />
CD-spelare, då kan jag lyssnar på <strong>vi</strong>lken CD-skiva jag <strong>vi</strong>ll.<br />
Jag har till och med förhandlat med mina föräldrar för att<br />
kunna att ha en liten låda i bilen där jag förvarar en del av<br />
mina skivor. Nuförtiden tycker jag mycket om att lyssna på<br />
Enter Sandman på Metallicas senaste liveskiva Live Shit:<br />
Binge & Purge, även om jag inte kan headbanga i bilen eftersom<br />
min CD-spelare skulle hoppa och avbryta mitt i låten.<br />
Alla som har en bärbar CD-spelare vet hur <strong>vi</strong>ktigt det är<br />
att lyssna på musik i en stabil ställning. Vi kommer äntligen<br />
fram till Nordstans pakering, tar hissen och börjar<br />
att vandra runt för att leta efter en present. Efter en<br />
timme av irrande hit och dit kommer jag på att han<br />
säkert skulle <strong>vi</strong>lja ha ett <strong>vi</strong>deoband eftersom han<br />
fick en <strong>vi</strong>deobandspelare i julas. De flesta av<br />
polarna i gänget var avundsjuka på honom.<br />
Men spänningarna släppte när han bjöd<br />
in oss för att titta på en film i sitt sovrum.<br />
Det är faktiskt grymt att kunna<br />
titta på vad man <strong>vi</strong>ll utan att komma<br />
överens med föräldrarna. En film<br />
verkar vara det perfekta valet av<br />
present, och kanske skulle det<br />
leda till en ny filmkväll?<br />
På en hylla ser jag filmen<br />
”Alien 3”. Kollar <strong>vi</strong> på den<br />
kommer <strong>vi</strong> få reda på vem<br />
som är mest lättskrämd i<br />
gänget. Niklas diggar sci-fifilmer<br />
och kan prata om framtidens<br />
samhälle i timmar. Min<br />
mor och jag går till kassan och<br />
betalar. Hon frågar om expediten<br />
kan slå in filmen eftersom<br />
det är en present, men presentpappret<br />
är tyvärr slut. Min mor<br />
tackar expediten och vänder sig<br />
mot mig och säger med ett brett<br />
leende: ”Jag har betalt filmen och<br />
kommer att stå för presentpappret.<br />
Gissa vem som ska slå in paketet?”<br />
Jag suckar. Tack mamma, tack. Festen<br />
kommer i alla fall att bli cool i natt. Min<br />
polare förtjänar nog att jag jobbar lite.<br />
17
18<br />
ALumnInTErVju<br />
En CHALmErIST<br />
TexT: Simon krona<br />
foTo: roberT SvenSSon, SvenS mellquiSTS privaTa bilder<br />
när Sven mellquist gick på chalmers<br />
hade kårhuset precis in<strong>vi</strong>gts. på tentorna<br />
räknade man med räknesticka<br />
istället för miniräknare. föreläsningarna<br />
var obligatoriska, men det gjorde inte så<br />
mycket. man kunde ju alltid be kompisarna<br />
att skriva namnet på närvarolistan.<br />
men de starkaste minnena <strong>från</strong> chalmers<br />
kommer ändå <strong>från</strong> festandet.<br />
Sven Mellquist, 80 år, sitter <strong>vi</strong>d borden<br />
bred<strong>vi</strong>d kårhusets stora entré och<br />
dricker kaffe. Ingen mjölk, inget socker.<br />
På bordet framför honom ligger ett<br />
USB-minne, senaste numret av <strong>Tofsen</strong><br />
och en bok som ser mycket gammal ut.<br />
Han presenterar den som Chalma Mater,<br />
en bok om Chalmers historia, och<br />
<strong>vi</strong>sar en svart<strong>vi</strong>t bild på kårhuset <strong>från</strong><br />
1952 då det in<strong>vi</strong>gdes.<br />
Redan under sin uppväxt i Mölndal<br />
drömde Sven Mellquist om att bli ci<strong>vi</strong>lingenjör.<br />
Han klarade skolarbetet utan<br />
Sven och Evy efter att ha förlovat sig på en RASP-fest 1955<br />
några större bekymmer, så när väl<br />
chansen fanns där kändes det naturligt<br />
att förverkliga drömmen på Chalmers.<br />
Från början <strong>vi</strong>lle han bli flygingenjör<br />
precis som sin farbror, men efter att<br />
densamme hade dött i en flygolycka<br />
kändes det inte lika lockande längre.<br />
Valet föll istället på maskinteknik. Då<br />
kunde han bli vad som helst efteråt.<br />
Sven Mellquist är en lugn man. Han tar<br />
in frågorna, bearbetar dem i några sekunder<br />
och svarar sedan i ett fast tempo<br />
utan att stanna upp, utan att tappa bort<br />
sig.<br />
Han berättar om hur Chalmers hjälpte<br />
honom att hitta kärleken. Allting började<br />
med en tenta.<br />
– Jag hade det ganska lätt med studierna,<br />
men <strong>vi</strong>sst var det lite tufft i början.<br />
Jag <strong>minns</strong> min första mattetenta. Det<br />
var så svårt att jag trodde jag att jag<br />
hade fått in fel papper.<br />
Det dåliga tentaresultatet<br />
t<strong>vi</strong>ngade honom<br />
att göra någonting<br />
han aldrig hade<br />
gjort tidigare: räkna<br />
matte på lördagar.<br />
Under en av dessa<br />
lördagar blev han<br />
hungrig av allt pluggande<br />
och bestämde<br />
sig för att gå ut och<br />
köpa korv. På andra<br />
sidan Karl Johansgatan,<br />
i förskoleseminariet,<br />
pågick en skoldans.<br />
Han övervägde<br />
sina alternativ: matte<br />
eller skoldans? Det<br />
blev dansen.<br />
Där träffade han Evy,<br />
k<strong>vi</strong>nnan som han senare<br />
skulle vara gift<br />
med i 50 år.<br />
1956 fick Stockholm<br />
sin första k<strong>vi</strong>nnliga<br />
taxichaufför och IBM<br />
uppfann hårddisken.<br />
Samma år började<br />
Sven Mellquist söka<br />
jobb i närheten av<br />
Sven Mellquist<br />
Vadstena, dit Evy hade flyttat. Han fick<br />
napp på Husqvarna Vapenfabrik, som<br />
det hette på den tiden, där han stannade<br />
i ”alldeles för många år”.<br />
– Jag <strong>vi</strong>lle gå <strong>vi</strong>dare, men varje gång<br />
jag var nära på att hitta någonting<br />
annat satte de mig på en annan roll<br />
inom företaget.<br />
I 20 år hoppade han omkring bland de<br />
olika avdelningarna och klättrade i företagshierarkin.<br />
Till slut var han chef<br />
för motordi<strong>vi</strong>sionen, positionen precis<br />
under VD. Då bröt han sig äntligen loss<br />
och ägnade resten av sin karriär åt att<br />
vara VD på flera olika mindre företag,<br />
t.ex. Forss-Parator, Sinjet System, Sörlings<br />
och Svenska Småbuss.<br />
En bit bort sitter fyra studenter med<br />
ett berg av böcker och papper framför<br />
sig. En tjej plockar upp en påse tugggummin<br />
<strong>från</strong> sin väska och bjuder laget<br />
runt. Egentligen borde de väl plugga,<br />
men de sitter mest och pratar. Just då<br />
berättar Sven Mellquist om hur <strong>vi</strong>ktig<br />
gemenskapen på Chalmers var för<br />
honom. Hans föräldrar hade inte råd<br />
att ha alla sina sex barn i realskola och<br />
gymnasium, så han fick gå en korrespondensutbildning.<br />
Han fick hem frågor<br />
på posten som han sedan svarade<br />
på och skickade tillbaka. Att komma till<br />
Chalmers var som att gå <strong>från</strong> den ena<br />
ytterligheten till den andra, <strong>från</strong> stillhet<br />
till fest.<br />
När han får frågan om <strong>vi</strong>lka som är<br />
hans tydligaste minnen <strong>från</strong> Chalmerstiden<br />
är det just festerna och det sociala<br />
som står i centrum.<br />
En av de minnesvärda tillställningarna<br />
utspelade sig på Svenska Mässan. Där
AkT IgEnOm<br />
bjöds det på fördrink i form av festisar<br />
på tetra pak. Vändningen kom då<br />
ett rykte började sprida sig i lokalen:<br />
det är alkohol i förpackningarna. Det<br />
<strong>vi</strong>sade sig att arrangörerna hade injicerat<br />
sprit i de flesta av festisarna, men<br />
inte alla. En aning för<strong>vi</strong>rrad stämning<br />
uppstod då ingen kunde vara säker på<br />
om man borde känna sig påverkad eller<br />
inte. Senare serverades ärtsoppa på ett<br />
lite annorlunda sätt; maten kördes in i<br />
lokalen med gaffeltruck, och måltiden<br />
avslutades med svart tårta.<br />
Sven Mellquist kan först inte komma<br />
på någonting som var dåligt med Chalmers,<br />
men till slut släpper det.<br />
– Man älskade ju inte alla professorerna,<br />
säger han. Jag kan tänka mig att det<br />
är mer demokratiskt idag mellan lärare<br />
och studenter. Det är lättare för studenterna<br />
att själva ge synpunkter och<br />
påverka sin utbildning.<br />
Han tar också upp de tekniska begränsningarna.<br />
Det delades inte ut särskilt<br />
många kompendier. Istället köpte och<br />
sålde man kopior av föreläsningsanteckningar<br />
sinsemellan.<br />
Om man <strong>vi</strong>lle göra avancerade beräkningar<br />
var man tvungen att använda<br />
det linjalliknande verktyget räknestickan.<br />
Med rätt teknik gick det rent av att<br />
räkna med decimaler.<br />
Sven Mellquist har aldrig riktigt släppt<br />
taget om Chalmers. Efter examen gick<br />
han med i Chalmerska Ingenjörsföreningen<br />
som är ett nätverk för färdigutbildade<br />
ci<strong>vi</strong>lingenjörer. Idag är han<br />
också aktiv i Senior Emil, en gruppering<br />
för de lite äldre chalmeristerna.<br />
Även under sin studietid var han en flitig<br />
föreningsmänniska. Exempel<strong>vi</strong>s var<br />
han med i styrelsen för C.S., förening-<br />
Det var lite för hög musik,<br />
man kunde ju knappt prata.<br />
Men ölen var god i alla fall.<br />
en som tog initiativ till i princip allt <strong>vi</strong><br />
idag betecknar som delar av Chalmerskulturen.<br />
Ett tag var han medlem i kören, men<br />
det var mest för middagarna och punschens<br />
skull.<br />
– Jag är inte <strong>vi</strong>dare musikalisk, säger<br />
han. De sa till mig att jag fick vara med<br />
så länge jag mimade på konserterna.<br />
Lussefest 1954 i ritsalen, där det mesta av det sociala livet utspelade sig.”<br />
På hans finger sitter ingenjörsringen<br />
som ett tecken på hans ci<strong>vi</strong>lingenjörstitel.<br />
Han tar den mellan tummen och<br />
pekfingret och granskar den noga.<br />
Chalmers motto ”Avancez” ska finnas<br />
ingraverat där någonstans, men nu har<br />
den slitits ut så mycket att det knappt<br />
syns längre.<br />
Nyligen besökte han Chalmers pubrunda.<br />
Självklart blev Maskins sektionslokal<br />
Winden det första stoppet. Problemet<br />
var att han inte hade något<br />
studentkort. Han försökte med att <strong>vi</strong>sa<br />
upp ingenjörsringen, men det räckte<br />
inte.<br />
Det var först efter att Sven Mellquist<br />
hade lyckats övertyga portvakterna om<br />
att han en gång i tiden hade varit ordförande<br />
för deras sektion som han till slut<br />
blev insläppt.<br />
Omdömet?<br />
– Det var lite för hög musik, man kunde<br />
ju knappt prata. Men ölen var god i alla<br />
fall.<br />
19
20<br />
böCkErFILmmuSIk<br />
TexT: Guillaume jourdain, emma olofSSon och fredrik lövhall<br />
hanteringen av odöda<br />
john aj<strong>vi</strong>de lindq<strong>vi</strong>st<br />
Föreställ er att en dag vaknar de döda<br />
upp i Sverige. Vad skulle hända i landet?<br />
Det beror ju på hur de döda beter<br />
sig. John Aj<strong>vi</strong>de Lindq<strong>vi</strong>st presenterar<br />
ett samhälle där de flesta döda, som<br />
egentligen kallas de odöda, inte kan<br />
prata och låter sig hanteras utan att<br />
<strong>vi</strong>sa något motstånd. Kan man ändå<br />
säga att de odöda är mänskliga eller<br />
levande? Vilka rättigheter ska de ha?<br />
Och på en mer känslomässig nivå, hur<br />
skulle du bete dig om du träffade din<br />
“odöda” gamla mormor? Boken studerar<br />
den mänskliga naturen på djupet<br />
när den kommer i närkontakt med döden,<br />
som faktiskt är svår att definiera.<br />
Tron<br />
1982<br />
År 1982 kom disneyfilmen ”Tron”<br />
på bio. Berättelsen handlar om Ke<strong>vi</strong>n<br />
Flynn, en mjukvaruutvecklare, som<br />
blev lurad av en av sina kollegor - Ed<br />
Dillinger. Ed tog en del av Ke<strong>vi</strong>ns program<br />
för att bygga upp ett system kontrollerat<br />
av “The Master Control Program”<br />
huvudprogrammet i systemet.<br />
Ke<strong>vi</strong>n väljer att gå in i systemet för att<br />
återta sina program efter att han bli<strong>vi</strong>t<br />
avskedad. Uppföljaren, ”Tron Legacy”,<br />
där man får träffa Ke<strong>vi</strong>ns son, kommer<br />
på bio den 19 december.<br />
bland Tomtar och Troll<br />
Sagosamling<br />
Noveller präglade av mystik kombinerat<br />
med illustrationer av bland<br />
annat John Bauer och Einar Norelius<br />
är huvudingredienserna i denna sagosamling<br />
som i år fyller 103 år. Årligen<br />
kommer en ny utgåva och under min<br />
uppväxt älskade jag varenda en. Min<br />
personliga favoritnovell finns i 2000<br />
års upplaga och är skriven av Astrid<br />
Lindgren. I berättelsen ”I skymningslandet”<br />
berättas det om Göran som har<br />
svårt för att gå, men som varje kväll<br />
under skymningstimman får besök av<br />
Herr Liljonkvast som tar med honom<br />
på äventyr i Stockholm. För trots skador<br />
eller smärta, är ingenting omöjligt<br />
i skymningslandet.<br />
Tjenare kungen<br />
2005<br />
Berättelsen handlar om en tjej, Abra,<br />
som bor på landet och flyttar till<br />
Göteborg för att bli musiker. Under resan<br />
till Göteborg träffar hon Malin. De<br />
bestämmer sig för att skapa ett punkband<br />
tillsammans. De upptäcker snart<br />
hur svårt det är att bli framgångsrika<br />
inom branchen. De måste försöka hitta<br />
fler personer som kan vara med i bandet<br />
med risk för att förstöra bandets<br />
identitet, de måste spela på ålderdomshem<br />
och bröllop – vägen mot kändisskap<br />
är inte lätt. Filmen ger dig tillfälle<br />
att upptäcka eller återupptäcka Göteborg<br />
som det var för ett antal år sen.<br />
”Tjenare Kungen” finns på DVD.<br />
ChEfREdAktöREnS<br />
10 I TOPP!<br />
#1 Creedence Clearwater<br />
Re<strong>vi</strong>val - Up Around the Bend<br />
#2 Dolly Parton - 9 To 5<br />
Min Far spelade mycket CCR och Dolly<br />
under min första år.<br />
#3 Abba - S.O.S.<br />
#4 Hot Butter - Popcorn<br />
#5 Vangelis - Chariots of Fire<br />
Samlad insats av båda min föräldrar och<br />
Chariots var signaturmelodi för ”Mitt i Naturen”<br />
som var ett återkommande inslag i<br />
min barndom..<br />
#6 Meta Roos<br />
- En Värld Full Av Liv<br />
(Lejonkungen)<br />
#7 Heléne Lundström<br />
- Färger I En Vind<br />
(Pocahontas)<br />
#8 Dan Ekborg - Prins Ali<br />
Från den tiden då både Disney och Sverige<br />
producerade högkvalikativ kultur.<br />
#9 R.Kelly<br />
- I Believe I Can Fly<br />
#10 Bomfunk MC’s<br />
- Freestyler<br />
Inte direkt några favoriter men ändå hörde<br />
man dem överallt under slutet på 90-talet,<br />
på knattediscon och raster.
22<br />
resereportage<br />
bildkollage<br />
nostaLgi<br />
KlÄttra i trÄD...<br />
Änglar, finns DoM? (...Än?)<br />
EMMa SUnDH<br />
SaraH joHanSSon<br />
Det känns som<br />
igår.<br />
snart pensionÄr<br />
– still going strong!<br />
MariE PoDloUCKy<br />
Minns du den<br />
gången när...
Matlagning och unDerhÅllning<br />
fixaD!<br />
robErT SvEnSSon<br />
lycKliga gatan Du finns inte Mer...<br />
EMMa SUnDH<br />
Åh, jag kommer<br />
så väl ihåg...<br />
pÄrlor frÅn förr<br />
iSabElla STEnMarK<br />
Den hade jag nästan<br />
glömt!<br />
23
24<br />
teknikhistoria<br />
teMperaturregLering<br />
på hög nivå<br />
TEXT oCH foTo: robErT SvEnSSon<br />
Året är 1947. Korridorerna i forskarhus ii, kemi, är tomma,<br />
mörka och tysta. Det finns bara ett labb där det är akti<strong>vi</strong>tet<br />
denna sena timme. En doktorand <strong>från</strong> ohio State University,<br />
john Maybury, förbereder ett experiment som går ut på att<br />
destillera fram ett ämne ur en lösning <strong>vi</strong>d en temperatur av<br />
351,5 K. En enormt lång k<strong>vi</strong>cksilvertermometer dominerar<br />
hans labbuppställning.<br />
John är gästforskare i organisk kemi <strong>vi</strong>d Chalmers. Han <strong>vi</strong>sste<br />
sedan tidigare att Chalmers är en teknisk högskola med<br />
mycket gott rykte om hög kvalitet.<br />
På en konferens om organiska kolföreningar<br />
<strong>vi</strong>d Technische Universiteit<br />
Eindhoven, Holland, fick han reda på<br />
att det fanns en ledig tjänst att söka<br />
på Chalmers. Vid Ohio State arbetar<br />
han med kol-syre-väteföreningars<br />
kemi och förväntningarna är stora<br />
inför experimentet han strax skall<br />
starta upp.<br />
Hans uppställning består bland annat av en elektrisk k<strong>vi</strong>cksilvertermometer,<br />
en värmeplatta och en elektronisk kontrollbox.<br />
Boxens huvudkomponenter är ett elektronrör av<br />
typen EC50, en strömförsörjningstransformator och ett<br />
Äntligen kan han slutföra sitt<br />
experiment efter lång väntan på<br />
att hans blandning ska mogna i sin<br />
damejeanne som han haft stående<br />
i labbets förråd i flera veckor.<br />
k<strong>vi</strong>cksilverrelä. Termometern är konstruerad så att k<strong>vi</strong>cksilverpelaren,<br />
som på vanligt sätt stiger uppåt i termometerns<br />
kapillärrör när temperaturen ökar, träffar en liten<br />
metallelektrod som kan höjas och sänkas i rörets övre del<br />
med hjälp av en manuellt vridbar magnet. När man vrider<br />
magneten, som är placerad i termometerns topp, rör sig en<br />
liten ”mutter” inne i termometerns glashölje. Denna mutter<br />
påverkar elektrodens position i höjdled inne i kapillärröret<br />
där k<strong>vi</strong>cksilverpelaren finns. Fördelen med magnetisk<br />
överföring av manöverrörelsen är att hela termometern kan<br />
göras hermetiskt kapslad, och därmed<br />
avskild <strong>från</strong> atmosfären.<br />
När en <strong>vi</strong>ss temperatur uppnåtts träffar<br />
k<strong>vi</strong>cksilverpelaren elektrodens<br />
spets och en strömkrets sluts. Man<br />
kan säga att k<strong>vi</strong>cksilverpelaren och<br />
trådens spets utgör kontaktpunkterna<br />
i en strömställare. Termometern<br />
fungerar som en termostat med hög<br />
precision. Termostatens kontakter är kopplade till kontrollboxen.<br />
Röret, en triod (tre-elektrodrör), är kopplat som en<br />
enkel förstärkare där termostaten styr anodströmmen <strong>vi</strong>a<br />
rörets styrgaller. Styrgallret drar i praktiken knappt ett<br />
par mikroampere. I serie med rörets anod, i den så kall-<br />
Styrboxen öppnad, där man kan se röret EC50, k<strong>vi</strong>cksilverreläet uppe till vänster och transformatorn i mitten
K<strong>vi</strong>cksilvertermostaten. Observera längden<br />
lade anodkretsen, ligger k<strong>vi</strong>cksilverreläets magnetspole.<br />
När anodströmmen i röret släpps fram, beroende på gallerspänningen,<br />
så slår reläet till. Det fungerar på så sätt<br />
att en ”vagga <strong>vi</strong>ckar över” med hjälp av en arm som styrs<br />
av reläets dragmagnet. K<strong>vi</strong>cksilvret rinner då över i vaggan<br />
på ett sådant sätt att strömkretsen till värmaren sluts.<br />
Den kretsen är kopplad direkt till nätspänningen, <strong>vi</strong>lken<br />
kan vara 110 eller 220 volt. K<strong>vi</strong>cksilverkretsen klarar av<br />
6 ampere. Sett ända <strong>från</strong> termostat till värmare har detta<br />
styrsystem en total strömförstärkning av flera miljoner<br />
gånger. Genom att termostatens k<strong>vi</strong>cksilverpelare och lilla<br />
tunna tråd bara behöver bära en ström av ett par mikroampere,<br />
belastas termostaten i praktiken inte alls, <strong>vi</strong>lket är<br />
fördelaktigt med avseende på såväl precision som hållbarhet.<br />
Hela anordningen kallas ”ON-OFF”-regulator emedan<br />
värmaren slås till eller <strong>från</strong>, och inga effektlägen däremellan<br />
existerar. John kopplar ihop kontrollboxen, värmeplat-<br />
tan och termometern (termostaten),<br />
och startar upp hela<br />
anordningen.<br />
Detta är anordningens händelseförlopp:<br />
Blandningen<br />
som skall värmas är initialt<br />
kall. Då är termostaten i läge<br />
”OFF” genom att k<strong>vi</strong>cksilverpelaren<br />
inte nått elektroden<br />
längre upp i röret. Då leder<br />
elektronröret anodström,<br />
som i sin tur går genom<br />
magnetspolen som därmed<br />
”drar” reläet. Reläet är då<br />
i det läget att k<strong>vi</strong>cksilvret<br />
leder ström till värmeplattan.<br />
(Det kan verka för<strong>vi</strong>rrande<br />
att strömmen till värmaren är<br />
tillslagen då termostaten är<br />
i ”OFF”-läge, men på grund<br />
av termostatens konstruktion<br />
har man kopplat elektroniken<br />
så att värmaren får ström då<br />
termostaten är i ”OFF”-läge.).<br />
Värmeplattan värmer blandningen<br />
och temperaturen stiger<br />
i den. När blandningen<br />
uppnått önskad temperatur<br />
får k<strong>vi</strong>cksilverpelaren kontakt<br />
med elektrodens spets. Den<br />
signalen spärrar strömmen i<br />
EC50 och man kan höra ett<br />
litet ”klick” i kontrollboxen<br />
när reläet ”faller” och strömmen<br />
bryts. K<strong>vi</strong>cksilverpelaren<br />
börjar inte krypa ner direkt,<br />
för det finns alltid en tröghet<br />
i ett termiskt system. Temperaturen<br />
stiger ytterligare lite,<br />
men strax börjar den falla,<br />
och k<strong>vi</strong>cksilverpelaren kryper<br />
då neråt i kapillärröret. Efter<br />
en liten stund kryper den ner<br />
under positionen där elektrodspetsen<br />
sitter. Då bryts<br />
strömkretsen i termostaten<br />
(termometern), reläet slår till,<br />
och värmaren börjar värma igen. K<strong>vi</strong>cksilverpelaren börjar<br />
långsamt krypa uppåt igen. Cirkeln är sluten, och processen<br />
börjar om på nytt. På detta sätt kommer temperaturen<br />
i processen att långsamt pendla något runt den inställda<br />
temperaturen.<br />
John tittar på k<strong>vi</strong>cksilverpelaren som långsamt stiger i<br />
röret. Den närmar sig den tunna elektroden. Elektrodens<br />
spets sitter precis där termometern <strong>vi</strong>sar 78.3 grader<br />
Celsius. Äntligen kan han slutföra sitt experiment efter lång<br />
väntan på att hans blandning ska mogna i sin damejeanne<br />
som han haft stående i labbets förråd i flera veckor. Han<br />
tittar på de klara vattenlika dropparna som kommer ut ur<br />
destillationskolonnens övre del. John smakar på vätskan och<br />
ser nöjd ut. Han känner sig tämligen säker på att länsman<br />
inte kommer att patrullera i forskarhus II på Chalmers denna<br />
vackra lördagskväll.<br />
25
26<br />
teknikprylar<br />
rätt<strong>vi</strong>semärkt<br />
Trött på milimeterrätt<strong>vi</strong>sa?<br />
Nu kan<br />
du och din partner<br />
sluta bråka om vem<br />
som skall få te först.<br />
Kom bara ihåg att<br />
hålla kannan helt<br />
rakt, så inte vätsketrycket<br />
varierar i<br />
vardera pip.<br />
www.delight.com<br />
byggnadsteknik i graven<br />
Innan du får för dig att<br />
skrapa ihop ett skapligt<br />
antal stenblock à tio talet<br />
ton och bygga något häftigt,<br />
kom ihåg att detta<br />
redan har gjorts. Stonehedge<br />
och månpyramiden<br />
i Teotihuacán var tusentals<br />
år före dig.<br />
Till vänster, ett exempel på<br />
megalitkulturen i Egypten.<br />
Fotografi taget <strong>från</strong> en<br />
luftballong för länge sedan.<br />
Shake it like a polaroid picture<br />
Återskapa den antika effekten och känslan<br />
<strong>från</strong> en äkta Polaroidkamera. Likt<br />
orginalet kan du inte med programmet<br />
framkalla hur många bilder som helst<br />
samtidigt. www.poladroid.net<br />
på rätt sida av den<br />
neolitiska revolutionen<br />
TEXT & illUSTraTion: frEDriK ElofSSon<br />
U-båtste<br />
Blir du nostalgisk <strong>vi</strong>d<br />
blotta tanken av små<br />
och gamla u-båtar?<br />
Din längtan kan vara<br />
över. Att finna en<br />
i riktig storlek att trängas i kan bli svårt, men<br />
att kunna göra sitt te med en undervattensfarkost<br />
är alltid något. Tillverkad av silikon.<br />
www.giftlab.co.uk<br />
Snöbollskanon<br />
Tag revansch <strong>från</strong> de tidiga skolårens<br />
ständiga nederlag, låt ingen<br />
klå dig i årets snöbollskrig.<br />
Förbered dig väl, ät och<br />
sov ordentligt. När<br />
domedagen nalkas,<br />
tag fram “Snowball<br />
Xistera” och dominera<br />
på slagfältet.<br />
www.hammacher.<br />
com
teknikexperiment<br />
reaktionskraFten<br />
i en Läskburk<br />
TEXT, foTo oCH illUSTraTioin: PEr-olof nilSSon<br />
Bild 1<br />
Med detta experiment kan du hemma lätt demonstrera<br />
fenomenet reaktionskraft.<br />
Skaffa en läskburk (33 cl) och gör ett litet hål i den strax<br />
ovanför botten. Du behöver också en ”båt”, en liten platta<br />
som kan flyta på vattnet i handfatet. Jag hittade en flytbräda<br />
för barn och skar ut en liten ”båt” ur den, se bild 1. Fyll<br />
burken med vatten och placera den så att vattenstrålen träffar<br />
vattenytan. Båten åker sakta framåt. Detta beror på att<br />
en reaktionskraft F1 uppstår på grund av att det inte finns<br />
någon motkraft i hålet, se bild 2. Vrid nu burken helt om så<br />
att vattenstrålen istället träffar plattan. Båten står nu stilla.<br />
Detta kan tolkas med att den totala rörelsemängden p = mv<br />
bevaras. Om båtens hastighet är noll innan vattnet släpps<br />
ut genom hålet, kommer den fortfarande att vara noll efter<br />
det att strålen släppts ut. Reaktions-kraften F1 balanseras<br />
CEnSUr<br />
Bild 2<br />
av den horisontella kraft F2 som uppstår när strålen slår i<br />
däcket, F1 = F2, se bild 2.<br />
För den intresserade kommer nu ett problem. Med användning<br />
av gymnasiefysik kan de två<br />
krafterna F1 och F2 lätt beräknas. Reaktionskraften F1 fås<br />
som F1 = PA, där A är hålets area och P är trycket <strong>vi</strong>d hålet,<br />
alltså på djupet h under vattenytan i burken. Vattenstrålens<br />
horisontella stötkraft F2 mot ”däcket” fås <strong>från</strong> Newtons andra<br />
lag F2 = dp/dt, där rörelsemängden p fås <strong>från</strong> vattnets<br />
utströmningshastighet. Om du räknar kommer du finna det<br />
överraskande (och felaktiga) svaret F2 = 2F1. Om du hittar<br />
felet i resonemanget kan du hämta ut ett pris hos mig. Det<br />
är inte så svårt som det låter. Lycka till!<br />
27
28<br />
the best equipped agent<br />
in fiLM history?<br />
Since the first film, Dr No, was released in 1962, the Bond<br />
films have been setting standards for the ultimate spy, at<br />
least on screen. Each film has entertained the audience with<br />
the beautiful women, exotic locations, and incredible stunts.<br />
There is one more thing, though, that one almost always<br />
associates with a James Bond film – the state-of-the-art tech<br />
gear.<br />
You could say there is a Bond for each generation and time.<br />
I grew up with Roger Moore and one of the first Bond films<br />
I saw, and which I still remember is The Spy Who Loved<br />
Me (1977) for one of the coolest and perhaps famous scenes<br />
ever. In a long car chase Bond drives a white<br />
Lotus Esprit into the ocean and disappears,<br />
then you can actually see the car transforming<br />
into a small submarine under water! Some scenes<br />
later the car emerges and drives out of the<br />
water on a sandy beach, much to the surprise<br />
and horror of the people sunning and bathing.<br />
This was probably each tech buff ’s wet dream!<br />
Actually, the car being in the film was pure<br />
chance. It became known to the founder of<br />
Lotus Cars, Colin Chapman that the upcoming<br />
Bond film was to be filmed at Pinewood<br />
Studios. So in 1975 he took a pre-production<br />
Esprit to the studios, bribed the doorman and<br />
left the car, where anyone trying to get in or out of the studios,<br />
would see it. Soon Cubby Broccoli, the producer, and<br />
the production staff saw it and were so impressed that they<br />
decided Esprit would be the James Bond’s car in the film.<br />
To transform the Esprit from car to submarine, Lotus<br />
lent the film company two Lotus Esprit’s, five Esprit body<br />
shells, and two Lotus personnel. The body shells were used<br />
to make a 1:1 scale replica of the underwater Esprit, built<br />
by the firm Perry Oceanographics, and it cost the film company<br />
100,000,000 dollars to convert the Esprit body shell<br />
into a submarine. It featured fins, front-mounted rocket<br />
launchers, mines, a periscope, a smoke screen, a surface<br />
aUTHor: KaTErina SCHwETz<br />
PHoTograPHEr: jörg bEHrEnS<br />
PHonE PiCTUrES: EriCSon<br />
The Lotus, that was featured in the car chases PPW 306R, can be seen at the ”Car of the Stars” Museum in Cumbria. The underwater<br />
Esprit is at the Beaulieu National Motor Museum.<br />
to air missile, and a cement sprayer concealed behind the<br />
registration plates. The other body shell was used in various<br />
underwater scenes and was powered by compressed air and<br />
equipped with a space-frame and a locked steering wheel.<br />
The remaining three body shells went back into production<br />
of new cars. After the film was released in 1977 Lotus<br />
Esprit became so popular, that there was a three year waiting<br />
list.<br />
A custom made smartphone<br />
A new Bond era with Pierce Brosnan started in 1995 featuring<br />
new state of the art technological gadgets that reflected<br />
the development in technology at the end of<br />
the millenium. One of those was a concept<br />
mobile phone designed by Ericson and used in<br />
Tomorrow Never Dies (1997). The phone had<br />
several different features as a stun gun with<br />
20,000 volt shock to any unauthorised user<br />
and could also disable a high tech door lock;<br />
a fingerprint scanner/analyser/transmitter<br />
that also could open high-tech fingerprintidentification<br />
locks; and a ”flip-open” remote<br />
control for operating 007’s BMW 750iL (Directional<br />
steering pad, LCD monitor for the<br />
front and rear <strong>vi</strong>ew, controls to fire rocket<br />
launcher and operate the car’s other defense<br />
mechanisms).<br />
Ericson R380 was launched in 2000, and much of its style,<br />
as for instance the ”flip-open” design, was incorporated.<br />
With its touchscreen and partially covered by a flip it can be<br />
seen as a predecessor to the P800/P900 series of smartphones<br />
and it was the first phone to use the new Symbian OS<br />
version 5, unicode. It is said that the phone was the world’s<br />
first smartphone, though users could not install their own<br />
software on it.<br />
You could say what you like about one of the world’s longest<br />
franchise, but one thing is for sure – if you are watching<br />
a Bond film – everything in it is first rate quality!
alumnusinter<strong>vi</strong>ew<br />
sound and <strong>vi</strong>bration<br />
– ChaLMers and beyond<br />
aUTHor: gUillaUME joUrDain<br />
PHoTograPHEr: EriKo Koga<br />
After studying and working abroad for quite a few years, Yo<br />
Fujiso, is back in France where he has just started his PhD on<br />
human voice mechanism. <strong>Tofsen</strong> has met him to talk about<br />
his international experiences, particularly the years spent at<br />
Chalmers.<br />
Can you describe your studies before you came to<br />
Chalmers, did you have any international experience?<br />
-I started my studies back in 2002 in my hometown Paris,<br />
France, preparing for competitive<br />
entrance examinations to selective<br />
French engineering schools. In 2004 I<br />
was admitted to one of these schools,<br />
the ENSIAME, which is located in<br />
Valenciennes (Northern France). At this<br />
school, I took various courses related to<br />
mechanical engineering and fluid mechanics.<br />
In 2006, I did a 5-month internship<br />
in a very small German town called Wiehl (near Cologne)<br />
at a German company manufacturing axles for trucks. This<br />
was my first international study experience. In the spring<br />
of 2007, still at the ENSIAME, I took a basic course in<br />
acoustics. Being a musician (I play the piano, drums and<br />
guitar), I found the things I learnt in this course very interesting.<br />
Acoustics was completely new to me and I decided<br />
to improve my knowledge of it.<br />
why did you choose to come to Chalmers?<br />
-The first time I <strong>vi</strong>sited Gothenburg was during a week in<br />
April 2007 and I instantly enjoyed the city. Shortly afterwards,<br />
I applied to come to Chalmers as an exchange student<br />
on the International Master’s Program in Sound and<br />
Vibration for the 2007 fall semester. Although I was supposed<br />
to stay for only one semester at Chalmers, I ended<br />
up completing the entire curriculum (including 3 academic<br />
semesters, with one semester to complete my Master’s<br />
thesis) in order to obtain two Master’s degrees (one French<br />
and one Swedish) instead of one.<br />
what are your most prominent memories from your<br />
time at Chalmers?<br />
-I have so many good memories! The strongest ones,<br />
however, would include the gigs I participated in as a drummer<br />
during some the Chalmers events (e.g. Nollrock 2007<br />
and pub crawls in Gasquen). Off-campus, I enjoyed ha<strong>vi</strong>ng a<br />
3-month summer job in 2008, at Volvo Car’s Aerodynamics<br />
Department, at the Torslanda factory. One of my colleagues<br />
there, who had a pilot’s license, offered me a trip in his<br />
small plane and we flew across Gothenburg! That was really<br />
awesome. Finally, I loved the Swedish celebration of spring,<br />
known as Valborg, with barbecue parties in Slottskogen and<br />
at Saltholmen.<br />
what did you do after graduation?<br />
-First I would like to mention my Master’s thesis, which<br />
I completed in 2009, at a laboratory in Paris called<br />
My dream is to conduct<br />
underwater acoustics<br />
research focused on<br />
marine animals<br />
Lutherie Acoustique Musique (Instrument making- Acoustics-Music).<br />
At the laboratory I conducted research in specialized<br />
musical acoustics and the <strong>vi</strong>brotactile acoustics of<br />
an electric guitar. After graduation from Chalmers in September<br />
2009, I moved to Tokyo, Japan, in order to work for<br />
8 months at a Japanese acoustic consultancy company called<br />
Nagata Acoustics. The company is specialized in the acoustical<br />
design of concert halls for orchestral music and other<br />
venues. Tokyo is an extraordinary city, with so many things<br />
to do and see, yet life can sometimes be<br />
tiring there, due to the gigantic size of<br />
the city. It is an overcrowded place and<br />
there is an almost constant noise. I came<br />
back to France this summer and started<br />
writing my PhD thesis in aero acoustical<br />
modeling of the human upper airways in<br />
October this year.<br />
what skills from your Chalmers experience have been<br />
the most useful to you in your career?<br />
I developed skills in team work and learnt how to use laboratory<br />
equipment.<br />
Do you have any <strong>vi</strong>sions for the future?<br />
My dream is to conduct underwater acoustics research<br />
focused on marine animals like whales and sharks since these<br />
animals fascinate me. Otherwise I would like to work in<br />
the music industry.<br />
Name: Yo Fujiso<br />
BackgrouNd: French/Japanese<br />
master Program: Sound and Vibration<br />
time of graduatioN: September 2009<br />
curreNt acti<strong>vi</strong>ties: PhD student in aero-acoustics at<br />
Gipsa-lab, Grenoble, France. Conducts research on human<br />
voice mechanism.<br />
29
30<br />
themeinter<strong>vi</strong>ew<br />
aUTHor :jEnny-yUE zHEng<br />
PHoTograPHEr: EMil joHanSSon<br />
illUSTraTionS: SaraH joHanSSon<br />
Rut Warborg grew up on Resö, an island off the Swedish<br />
West Coast. When Rut was seventeen, she moved to Gothenburg<br />
where she first worked as a housekeeper before she<br />
started her training to become a nurse. last year she received<br />
a telegram from the King of Sweden, who congratulated<br />
her on her 100th birthday. Today 101-year-old rut still has<br />
<strong>vi</strong><strong>vi</strong>d childhood memories and remembers Christmas as a<br />
very special holiday.<br />
– I grew up on Resö with three siblings, and our family’s<br />
main source of nut rition<br />
was boiled fish. Very few<br />
people thought about frying<br />
fish back then, but oil<br />
and butter was so scarce<br />
that we would not have had<br />
enough grease for frying<br />
anyway. We didn’t have<br />
everything, but at least we<br />
never starved. We had meat<br />
on Sundays, and sometimes<br />
there were leftovers<br />
to be<br />
had on Mondays<br />
as well.<br />
Rut remembers<br />
Christmas as a<br />
very important<br />
holiday for her<br />
family. Her mother<br />
always decorated<br />
their<br />
house in preparation<br />
for the cele brations.<br />
On Christmas Eve they<br />
would eat porridge and the<br />
children received Christmas<br />
gifts.<br />
– Usually my father or older<br />
sister would dress up as<br />
Father Christmas, and the<br />
rest of us laughed so hard<br />
when our father turned up, because he was never able to<br />
conceal his accent.<br />
Resö had its own church and a school<br />
building, but the priest only came over<br />
from the mainland every fortnight.<br />
– Of course, he always came during<br />
Christmas but not necessarily<br />
on Christmas Eve.<br />
Sometimes he came on Christmas<br />
day instead. We didn’t have<br />
a doctor on the island either.<br />
Whenever someone needed medical<br />
attention, they would send for<br />
a doctor from the mainland. When<br />
he came, he would always ask everyone<br />
else if they were feeling unwell and urge<br />
them to take the opportunity to have a check-up.<br />
Back in the days when<br />
there was no electricity on<br />
Resö, people used kerosene<br />
lamps, but kerosene was<br />
rationed and Rut recalls<br />
that her mother damaged<br />
her eye-sight from sewing<br />
in dim light. Rut also remembers<br />
the two World<br />
Wars. Even though the war<br />
never came to Sweden, she<br />
remembers hearing cannons,<br />
which reminded the<br />
islanders that a war was<br />
being fought not far from<br />
their doorstep.<br />
– My mother always took<br />
the celebration of Christmas<br />
very seriously. She<br />
was always concerned<br />
about ha<strong>vi</strong>ng<br />
a ceremonious<br />
Christmas.<br />
Somehow she<br />
always managed<br />
to get hold of<br />
a piece of ham,<br />
even in wartime.<br />
She did a lot of<br />
sewing, so maybe<br />
that was how she<br />
managed to trade<br />
for it.
tHEENGINEER<br />
The fuTure of<br />
ENGINEERING EducatIoN<br />
Author: MikAEl EnElund<br />
photogrAphEr: EMil johAnsson<br />
The mission of an engineer is to create and develop products<br />
and systems that improve safety and quality of life for<br />
a growing population. This mission must be achieved using<br />
a minimum amount of resources in order to ensure that<br />
we do not compromise quality of life and safety for future<br />
generations. The challenges that we will face during the next<br />
decades are huge. For example, we will need new technologies,<br />
systems and solutions for energy supply and transportation.<br />
Furthermore, due to the growing global population,<br />
utilization of materials, land and other resources must<br />
be more efficient. Engineers need to take active and leading<br />
roles in sol<strong>vi</strong>ng these challenges such that we achieve a sustainable<br />
society. This needs to be achieved during the careers<br />
of today's students!<br />
One major concern is that young people today are less interested<br />
in engineering education and an engineering career.<br />
In Sweden, the demographic situation is such that the number<br />
of twenty year olds will decrease during the next ten<br />
years. At the same time, many people will be retiring from<br />
the workforce. In order to meet the need for new engineers<br />
during these adverse conditions, engineering education<br />
must create exciting and attractive opportunities for a diverse<br />
pool of talented<br />
young people<br />
If you get “killed,” you just<br />
try something else until<br />
you get to the next level.<br />
from all areas of<br />
our society.<br />
The rapid development<br />
of computers<br />
and the<br />
internet has given new opportunities for engineering work.<br />
Most problem solutions and developments incorporate high<br />
precision digital models. Engineers are able to solve very<br />
complex problems using modern computer tools. However,<br />
this has not been fully implemented into current engineering<br />
education programs. Students spend too much time sol<strong>vi</strong>ng<br />
oversimplified problems that can be expressed analytically<br />
and with solutions that are already known in advance. Instead,<br />
we should be using computers to solve more general,<br />
real-world problems. The ability to effectively use such tools<br />
during one's engineering career is also a key component of<br />
the globalization of engineering. It is easy to transfer digital<br />
models and global companies are employing engineers in<br />
low cost countries for such tasks as design, development and<br />
research. Our engineering education must prepare students<br />
for working in a global market. Engineers educated at Chalmers<br />
must be able to compete and pro<strong>vi</strong>de added value that<br />
can't easily be sourced from low-wage markets.<br />
Furthermore, young people learn much differently than<br />
they used to just a few decades ago. Researchers in the area<br />
of pedagogy refer to this as the “Nintendo Syndrome”. The<br />
<strong>vi</strong>deo-games generation does not read manuals. Instead,<br />
they jump right in and give it a try. If you get “killed,” you<br />
just try something else until you get to the next level. If<br />
that doesn’t work, just go to the internet to get a hint. From<br />
my observations of children, I have noticed that this way of<br />
learning is very efficient. I have also noticed that this attitude<br />
seems to prevail when it comes to studying. Con<strong>vi</strong>ncing<br />
students to read a book has become increasingly difficult.<br />
But, students do find it educationally rewarding to actually<br />
try something before reading about it. Furthermore, the<br />
vast majority of students own a laptop and a smart-phone<br />
equipped with processors, accelerometers and gyroscopes.<br />
So, they are easily able to conduct both simulations and testing.<br />
We need to develop teaching and the infrastructure to<br />
take advantage of this.<br />
The engineering education must prepare students for the<br />
challenges mentioned above and it must be continuously<br />
developed in order to meet these needs. For the Chalmers<br />
Mechanical Engineering program, we have a long-term<br />
project underway for just this purpose, which is called<br />
Shaping the Future of Mechanical Engineering. Students,<br />
professors, industry and administration are involved in<br />
the project. The aim is to fully develop all the skills of our<br />
students and their full potential such that they become the<br />
new renaissance engineers who are well prepared to take on<br />
these challenges!<br />
31
32<br />
LaNGuaGEcoLumN<br />
I tHINk tHat Gay maRRIaGE<br />
sHouLd bE bEtwEEN<br />
a maN aNd a womaN *<br />
Author: EMMA sundh<br />
illustrAtion: FridA WErME<br />
the first time school introduced me to another language<br />
than my mother tongue was when I attended 4th grade. It<br />
was time to start learning English, the world language. i can<br />
now pursue studies on the master’s level at Chalmers thanks<br />
to this. nowadays many children start taking English classes<br />
as early as in 1st grade. Good or bad? I won’t judge.<br />
I remember that my English teacher was a woman named<br />
Kristina. She was also my Swedish teacher. When it was time<br />
for our English class she left the classroom, changed a scarf<br />
or her hairdo and came back as Chris. Chris didn’t know<br />
Swedish, so we all had to speak English with her. However,<br />
what I remember most from those classes isn’t the teacher;<br />
it’s the TV series about<br />
All those things that I<br />
will never ever need to<br />
use in a conversation<br />
are stuck in my head<br />
a large, green and loveable<br />
beast named Muzzy.<br />
While Muzzy ate clocks<br />
I was stunned, completely<br />
dazzled by his English-speaking<br />
world.<br />
Two years later, in 6th grade, I started taking German classes.<br />
All 6th graders in my school had to take either German<br />
or French all through junior high. I knew my limits and<br />
realized that I would probably embarrass myself for life if<br />
I ever tried to say anything in French. Brilliant language -<br />
not so brilliant me. Up till this day I know three sentences<br />
in French. The most usable is: Je suis une baguette. According<br />
to a friend’s older brother that sentence would make<br />
any French-speaking person believe that I was insane, so I<br />
would earn a spot in a mental facility with a bed and food to<br />
eat – li<strong>vi</strong>ng the good life!<br />
About my German knowledge it can be mentioned that I<br />
mostly remember the music. I know that German many<br />
times is considered by Swedes to be rather structured and<br />
rule based language. That has never been my experience of<br />
it. I still remember the preposition songs that my teacher<br />
taught me: “aus, außer, bei, gegenüber…”, and I still remember<br />
the Rolli und Rita TV series and its lead theme. In reality<br />
the show is named Hallo aus Berlin, but the memory<br />
is selective and I remember the main characters more than<br />
what actually happened in the series. That won’t, however,<br />
stop me from singing along when watching it, even though<br />
I now find it hopelessly outdated.<br />
The last language class I took was Spanish. For two years,<br />
in the beginning of this century, I learnt how to say rabbit<br />
(el conejo) and cockroach (la cucaracha). All those things<br />
that I will never ever need to use in a conversation are<br />
stuck in my head, while the important stuff has vanished<br />
somewhere down the road throughout the last eight years.<br />
What I do remember is that our sweet, sweet teacher would<br />
drive me insane with that specific Las Ketchup song – yes,<br />
you know which one I mean.<br />
Nowadays, the sober version of me and, I presume, many<br />
other Swedes will not show off with our language skills<br />
in front of people who know the languages in question by<br />
heart. I will go out on a limb here and guess that that’s also<br />
an issue for those of you who don’t know Swedish very well,<br />
but are trying to learn and speak the language in everyday<br />
life. I will speak for myself yet again and say that I find<br />
it extremely cool when someone who isn’t Swedish all of<br />
a sudden can understand what I’m saying and maybe even<br />
reply in my own language. I’m still stunned when I hear<br />
someone repeat a word I just said with the same pronunciation<br />
as I had. It has been said that Swedish is a difficult<br />
language to learn. I don’t know if it’s true, since I don’t<br />
remember the learning process myself, but nevertheless:<br />
you all make it seem easy!<br />
*Malapropism by Californian governor Arnold schwarzenegger, whose mother tongue is german.
cHRIstmasdIy<br />
makE youR owN<br />
cHRIstmas caRds!<br />
instruCtions And photos: isAbEllA stEnMArk<br />
have you always wanted to make your own Christmas cards without knowing how to get started? here are some simple<br />
instructions that will get you finished in no-time.<br />
For this card you will need:<br />
•Thick white paper<br />
•Yellow paper<br />
•Green highlighter pen<br />
•Red fineliner pen<br />
•Star shaped hole puncher<br />
•Glue<br />
Use the green pen to draw a Christmas<br />
tree. Cut out a star from the yellow paper<br />
with the puncher and stick it on top of the<br />
Christmas tree. If you do not have a star shaped<br />
hole puncher, use a sticker instead. Draw<br />
some dots on the Christmas tree to resemble<br />
Christmas baubles. Finally write your<br />
Christmas greetings.<br />
For those who are not afraid of trying a more advanced design, here are some further suggestions.<br />
For this card you will need:<br />
•thick red paper<br />
•White paper<br />
•silver paper ( i cut mine out from a magazine)<br />
•A piece of lace-like fabric (i got mine from a<br />
flower arrangement)<br />
•A silver pen<br />
•A pair of scissors<br />
•A ruler<br />
•heart shaped hole puncher<br />
•A regular hole puncher (not depicted)<br />
1<br />
2<br />
3<br />
Use the silver<br />
pen and ruler to<br />
draw three vertical<br />
lines, about<br />
1 cm apart, on<br />
the left side of<br />
the card.<br />
Cut out some<br />
white and silver<br />
hearts with the<br />
heart shaped<br />
puncher and<br />
stick them to<br />
the silver lines,<br />
in an optional<br />
pattern.<br />
Cut out a square<br />
from the white<br />
paper and stick<br />
it to the middle<br />
of the card. Cut<br />
out a slightly<br />
smaller square<br />
from the lacelike<br />
fabric and<br />
stick it on top<br />
of the white<br />
square. Finally, cut out an triangle from the<br />
white paper (it is supposed to look like a<br />
Christmas tree) and stick it to the fabric.<br />
Now you can surprise your grandparents<br />
with homemade Christmas<br />
cards. There are lots of ways to vary<br />
the design according to your own<br />
taste. Piece of cake!<br />
4<br />
Use the regular<br />
hole puncher to<br />
make “dots” and<br />
stick them to the<br />
tree to resemble<br />
Christmas baubles.<br />
Finally, write your<br />
Christmas greetings.<br />
Now you can surprise your boyfriend/girlfriend<br />
with a personal Christmas card, I can<br />
assure you that it will be much appreciated.<br />
Also, if you use materials you already have at<br />
home, like coloured pages from a magazine,<br />
it will keep the costs down.<br />
33
34<br />
puzzLELouNGE<br />
boREd?<br />
CrEAtEd by: FrEdrik EloFsson, sArAh johAnsson<br />
LaroLLo<br />
Siffrorna 1-6 ska placeras i de <strong>vi</strong>ta rutorna så att varje svart ruta omges av<br />
alla siffror. Det finns bara en möjlig lösning.<br />
The numbers 1-6 should be placed in the white boxes so that every black<br />
box is surrounded by all the numbers. There is only one possible solution.<br />
5<br />
1<br />
2 3<br />
1 6 1<br />
5 5<br />
2<br />
3<br />
find differenceS<br />
finn13feL<br />
3<br />
4<br />
3<br />
2<br />
2<br />
6<br />
1<br />
6<br />
here you go!<br />
4<br />
5<br />
1<br />
4<br />
5<br />
Sudoku<br />
7<br />
1<br />
5<br />
9<br />
6<br />
7<br />
4<br />
4<br />
9<br />
9<br />
6<br />
3<br />
1<br />
5<br />
8<br />
4<br />
9<br />
1<br />
7<br />
1<br />
7<br />
4<br />
6<br />
2<br />
5<br />
1<br />
3<br />
6<br />
Varje rad och kolumn ska innehålla siffrorna<br />
1-9. varje 3x3-ruta ska också innehålla siffrorna<br />
1-9. Varje siffra får bara förekomma en<br />
gång i varje rad, kolumn och 3x3-ruta<br />
Every row and column should contain the<br />
numbers 1-9. Every 3x3 square should also<br />
contain the numbers 1-9. Every number must<br />
only occur once in every row, column and 3x3<br />
square.<br />
2<br />
8
Change language