Lars - den lille vandraren
Vinden viskar hälsningar från främmande länder i Lars’ öra. Full av förväntan ger sig den lille vandraren ut på en lång vandring under vilken han möter livets stora och små under. Lars träffar varmhjärtade människor som tar hand också om en obekant vandrare. Alltid behövs inte ens ett gemensamt språk. Människornas sinne fylls av samma glädjeämnen och sorger. Den gamle författaren lär Lars vikten av att lyssna på livet och till det budskap som finns mellan orden. Då resan är slut finner vandraren det tryggt att sätta sig vid hemmets trappa och beundra den välbekanta dalen som kvällssolen förgyllt. Det är dags att reflektera över minnena som finns bevarade i hans hjärta.
Vinden viskar hälsningar från främmande länder i Lars’ öra. Full av förväntan ger sig den lille vandraren ut på en lång vandring under vilken han möter livets stora och små under.
Lars träffar varmhjärtade människor som tar hand också om en obekant vandrare. Alltid behövs inte ens ett gemensamt språk. Människornas sinne fylls av samma glädjeämnen och sorger. Den gamle författaren lär Lars vikten av att lyssna på livet och till det budskap som finns mellan orden.
Då resan är slut finner vandraren det tryggt att sätta sig vid hemmets trappa och beundra den välbekanta dalen som kvällssolen förgyllt. Det är dags att reflektera över minnena som finns bevarade i hans hjärta.
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Lars</strong> förundrade sig över vad han såg. Solens strålar lyste på <strong>den</strong> halvfärdiga<br />
kyrkans tornfönster och fick det att glimma. <strong>Lars</strong> förstod att byggna<strong>den</strong> är som<br />
livet – en stor dröm som är fylld med detaljer och aldrig blir färdig. Och det var så<br />
det skulle vara.<br />
<strong>Lars</strong> betraktade en byggarbetare som slog spikar i en gjutform.<br />
– Får jag också slå i en spik, bad <strong>Lars</strong> försiktigt.<br />
– Naturligtvis, svarade byggarbetaren med ett leende och räckte hammaren till<br />
pojken.<br />
<strong>Lars</strong> koncentrerade sig så mycket han kunde. Hammaren var tung och spiken vass.<br />
Ett par hårda slag och så hade spiken sjunkit in i hörnet på gjutformen.<br />
– Nu har också jag byggt <strong>den</strong>här kyrkan, suckade <strong>Lars</strong> belåtet. – Nu är det dags att<br />
återvända hem.<br />
33
Change language