(pdf). - Centrum för Näringslivshistoria

Krönika | tove lifvendahlSorgetalöfver enfrämlingfoto: mikael röhrden 5 oktober dog en människa som jag aldrig har träffat,och inte nämnvärt intresserat mig för. Han hette Steve Jobsoch var en av två som grundade företaget Apple år 1976.Kanske kan vi aldrig riktigt förstå vilken enaståendepåverkan på sin samtid och framtid som Steve Jobs harhaft. Hur definierar man ett begripligt mått på utvecklingoch tillgången till nya möjligheter? När företeelser välfinns på plats, är det svårt att föreställa sig tillvaron utandem. En äldre släkting var oroad över en väninna somskulle köra bil norröver, och var förargad för att det intefanns mobiltäckning under långa sträckor av resvägen.Mitt påpekande att detta var en modern oro förstod honförst inte. Ty även om hon är gammal, lever hon också i entid där man för några år sedan skapade ett nytt system förbasstationer, med ambitionen att omfatta 99,98 procent avSveriges befolkning.Det går att sortera generationer utifrån om de var pre ellerpost då datorer och internet blev en allmän tillgång. Minäldste son, som ännu inte har fyllt tre, hanterar vant såväliPhone som ”paddan”. Själv har jag ett tydligt minne av närpappa, som var grundskollärare i matematik, fysik och teknik,tog med mig och min syster till jobbet en lördag.Vi stod och såg hur han, med inte så lite högtidlighet,startade den stora fyrkantiga lådan som kallades dator.Det brummade och susade. Pappa skrev ordet run, somför oss blev likställigt med abrakadabra, för sedan händedet. Ja, inte direkt. Men en liten blinkande markör på densvarta skärmen avslöjade att något var i görningen.Efter åtskilliga minuters surr och blink från datorn, ochhöggradig koncentration från pappa, fick vi se prov på vaddet här som hette dator kunde användas till: ett programsom erbjöd träning i multiplikation upp till tians tabell. Vivar förbluffade. Undrade hur datorn visste vad som var rättsvar. (Mer än tio år senare arbetade jag på ett företag därden ekonomiansvarige gjorde alla timrapporter och löneri ett program på datorn, men sedan ändå tog fram räknemaskinenoch räknade om alltsammans, summerade förhand i prydliga kolumner. Bara för att vara på den säkrasidan, liksom.)Det här var runt 1981–1982, och man fick själv programmerai dataspråket Basic. Det fanns en kassettbandspelarekopplad till datorn, och minnet uppgick till svindlande1–2 kB. Tidningen Popular Mechanics förkunnade1949 att datorer i framtiden inte skulle komma att vägamer än ett ton. De fick rätt. I dag blir man med dator tittsom tätt, och det är ett medvetet och önskat tillstånd.Man väljer med omsorg, och när beslutet är fattat inledsnärkontakten, och lojaliteten byggs upp.Det lilla äpplet som dyker upp på skärmen när jag startarmin iPhone eller iPad har samma magiska skimmerkring sig som det hade när det satt på, den i mitt tycke extremtnätta, Macintosh Classic II, på vilken jag har skrivituniversitetsuppsatser, och i oräkneligt antal timmar spelatTetris eller Risk.En BBC-lyssnare som ombads kommentera dödsbudetproklamerade: ”Tre äpplen har förändrat världen: Evas äpple,Newtons äpple och Jobs äpple.” Jag är beredd att backaupp den utsagan. På en samhällskulturell nivå förändrasvärlden när fler människor ges tillträde till kommunikationoch information, och det ger dem egenmakt och redskap attutvecklas, samt länkar samman dem med andra människor.Så tack, Steve Jobs. Du skrev verkligen historia.tove lifvendahl har föräldraledigt från arbetet somkommunikationschef vid Svenskt Näringsliv, men är ocksåsamhällsdebattör och författare, aktuell med boken "Frånsagoland till framtidsland: Om svensk identitet, utvecklingoch emigration".företagsminnen 2011:55