(pdf). - Centrum för Näringslivshistoria

En saga av realiteterKlässbols Linneväveri är numera riksbekant. Nobelmiddagar ochkungataffel borgar för det. Det har förstås inte alltid varit så.Länge var väveriet några Johanssöners kneg i en undanskymd bylängs med en bäck i västra Värmland. | sven smedbergdet är försommar 1979. Det ringer. Det är frånStockholm. Man vill komma på besök. Tre personer. Detgår bra. Bara tre. Inget besvär alls. Välkomna.På Klässbols Linneväveri är man van vid besökare. Sedan50-talet har man tagit emot ett ökande antal busslaster. Tillen början ofta syföreningar. Redan långt före besöksnäringenstid. Då när folk ännu reste eller kanske turistade utanatt bli registrerade som övernattningar eller portioner.Celebert besökDet här besöket blir speciellt. Bara det att man har ringt iförväg och anmält sin ankomst. Sven-Olof finner anledningatt möta med bil vid stationen i Arvika, och Dickguidar de tre på stan. En vördnadsbjudande dam i svartoch två herrar. Befälsordningen är något osäker, men herrarnaförefaller vara damens adjutanter. En av dem köperen träspade i en av stadens antikvitetsbutiker och tågarmed den på axeln. Dick bjuder sällskapet på lokal pizza.Herrn med spaden visar sig senare vara krögare och sannoliktvan vid exklusivare spis.Ute på väveriet i det lilla samhället Klässbol, ett par milsöder om Arvika, vandrar de tre länge omkring i maskinhallens110 decibel. Något förundrade. Imponerade. Finnsdetta? Som om man har upptäckt något man trodde varförlorat. Inte bara väl vävda linnetyger. Rentav ett systemav värden. Något som handlar om kvalitet och respekt fören tradition. Och så doften av lin. Och en glänsande färg.De tre som förundras är Märta Österdahl med konstgallerii Gamla stan och hennes entourage, den unge krögarenCarl-Jan Granquist och konstskribenten på SvenskaDagbladet Åke Livstedt. Innan de anträder återfärden harKlässbols Linneväveri fått en inbjudan att ställa ut sinaalster på Märta Österdahls galleri. Det ska ske i adventstidom två år.En milstolpe i Gamla stanUtställningen LIN öppnar den första advent 1981 somutlovats, och dagen efter vernissagen, då ”alla” har varitdär och nypt i det oblekta hellinnet, rubricerar ÅkeLivstedt sin artikel i SvD ”Väverikultur”. Och KlässbolsLinneväveri går från en lantlig tillvaro i kulissen ut irampljuset. Man börjar klättringen från en jumboplats isvensk textilindustri upp mot tätklungan.Man talar på Klässbols Linneväveri om tiden före ochefter Märta Österdahl. Om utställningen som en milstolpe.Och sträckan fram till den hade varit lång ochinte sällan mycket mödosam. Det börjar 1920 då HjalmarJohansson ställer upp en första vävstol i köket i Nystugaovan Sörtjärn i Klässbol, inte långt från älven där småindustrierav allehanda slag har avlöst varandra ända sedan1600-talet, kvarnar, snickerier, smedjor, vadmalsstampar,väverier ... Där börjar han väva några traditionella s.k.drällmönster med lingarn som traktens husmödrar förserhonom med. Mönstrade dukar, men även lakan ochörngott och handdukar. Vävstolen får snart sällskap av enstörre i järn och en jacquard som är så hög att hål måstesågas i taket, varför barnen däruppe var kväll söves avrassel och dunk. Från 1924 driver han verksamheten medflera vävstolar på närbelägna Bostället, ett före detta soldattorp,lågt och litet.En sjuttonåring tar vidÅr 1928 går Hjalmar hastigt och oförmodat bort och efterlämnarhustru Augusta och åtta barn. Augusta och sonenVitalis, den gången blott sjutton år, beslutar att fortsätta vävandet.De mönster han har ärvt efter fadern, Schackrutan,Stafnäsrutan, Citron, Vinrankan, Fiskmåsen och några till,fortsätter Vitalis att väva under de närmaste årtiondenamed avbrott för kriget då Försvaret lade beslag på linet.Vintern 1950–51 uppför Vitalis Johansson en ny fabriksbyggnadvid Gärdet några stenkast från Nystuga.Vävstolarna blir fler, ofta begagnade som inhandlas hosnedlagda textilfabriker, på skrotupplag eller hos fabrikersom har lagt om sin produktion – vi passerar nu den tid dåkonstfibern hissar nylonskjortan och drar härjande framgenom tekobranschen. Till de traditionella mönstren – deär fortfarande desamma – läggs en stor produktion avhanddukar med beställarens firmanamn i bården: SvenskaRayon, Billeruds bruk, Lövbergs, Scania-Vabis, Bolidenoch Gunnebo. Snart vaknar intresset även hos statligaföretagsminnen 2011:531