(pdf). - Centrum för Näringslivshistoria

MAGASINET OM NÄRINGSLIVETS HISTORIAno 5 2011pris 45 krNobelfesten fick ny glansÅke Livstedt berättar om Nobelservisen ochhela omdaningen av festernas fest.bilen från AGAEn nästan bortglömd bil, tillverkadi Berlin av svenskar.BrödernaNobel iRysslandSvenskamerikanskaentreprenörerKlässbols linneväveriföretagsminnen 2011:5+Ersta diakonissorNatur & KulturFråga FöretagsminnenKorsord1

Ledare | edward blomBröderna Nobel ochfesternas festTill detta nummer har vi låtit ossinspireras av att Nobelpriset delas uti december. Ingen svensk företagarehar satt ett sådant avtryck som AlfredNobel. Via sin donation är han intebara den ende privatperson som harfått en egen flaggdag här hemma, utanhans namn är känt över hela världen.Mindre känd än Alfred själv, ochhans svenska”En enda gång fickjag in en ansökanoch då blev det nit.”industri, äratt en del avNobelprisetsgrundplåtuppkom genomaktier i Alfreds bröders bolag,Branobel, och att det en gång varRysslands största företag. Centrumför Näringslivshistoria har underflera år drivit ett projekt i samarbetemed de azeriska myndigheterna(senare även med Georgien ochRyssland) för att sprida kunskap omdetta gigantiska företag som hadesin ekonomiska bas i Bakus oljefyndigheter.I detta nummer utgörBranobel huvudtemat.Intressant är att Nobelfesten, somegentligen i första hand borde varaen angelägenhet för den akademiskavärlden, har kommit att ses som”festernas fest” i Sverige, den tillställningalla drömmer om att fåvara med på. Antagligenberor det på att vi intelängre har någonöverdådig kungabalpå slottet vilkeni gamlatiderfylldesammafunktion. Själv är jag både studentikosoch balfantast och ångrar bittert att jaginte som student årligen deltog i utlottandetav de platser som Stockholmsstudenter av tradition tilldelas på festen.En enda gång fick jag in en ansökanoch då blev det nit.Vid slutet av 1980-talet hade dockNobelfestens yttre börjat bli ensmula medtaget,och strålglansenriskerade att falna.Inför 90-årsjubileetbestämde sigNobelstyrelsenför en nydaning. De hade setthur Åke Livstedt i historisk andahade skapat en fantastisk bankettvid Gripsholmsjubileet 1987. Nufick han i uppdrag att omgestaltaNobelfesten, egentligen bara fördetta år, men nyordningen blev såpopulär att den gjordes permanent.En artikel berör denna gestaltning,där Nobelservisen kanske spelar denviktigaste rollen, en annan går inpå Klässbols historia, företaget varslinne sedan 1991 används till dukaroch servetter på festen.En idé som Livstedt inte fick igenom,var att gästerna under väntanpå middagen skulle trakteras medsill och snaps. Det hade ju varit enfantastisk anknytning till historien eftersomnästan varenda svensk måltidmellan 1500-talet och tidigt 1800-talinleddes just på detta sätt, med dets.k. brännvinsbordet. Så trots att aldrignågon snaps dricks på Nobelfesteningår ändå ett snapsglas i form aven liten djävul i servisen. Och det ärdet närmsta jag har lyckats kommaNobelfesten: att bli bjuden på ensup ur ett sådant glas. Jag tänkte påRobert Nobel i Baku när jag skålade.Edward Blom, chefredaktörEn oljeanläggning i lågor, Baku 1880-tal. Koloreratfoto av okänd konstnär. Brita Åsbrinksvykortssamling, samt Digitala arkivet hosCentrum för Näringslivshistoria.Ansvarig utgivare: Alexander Husebye,alexander.husebye@naringslivshistoria.se,08-634 99 14Chefredaktör: Edward Blom, edward.blom@naringslivshistoria.se, 08-634 99 29Bildredaktör: Margarita FeldmanProjektledare: Anna LinderothRedaktionsråd: Per-Ola Karlsson och EvaErsson ÅbomGrafisk form och produktion: Matts Hildénoch Elin Lagerlöf, www.silviamedia.seRepro & tryck: åtta.45, tel: 08-55 33 48 00Kontakt: Centrum för Näringslivs historiaGrindstuvägen 48–50, 167 33 Bromma,tel: 08-634 99 00, www.naringslivshistoria.seFöretagsminnen på Facebook:www.facebook.com/foretagsminnenISSN: 1101-7473CENTRUM FÖR NÄRINGSLIVSHISTORIACENTRE FOR BUSINESS HISTORY IN STOCKHOLMFöretagsminnen ges ut av Centrum förNäringslivshistoria, världens störstanäringslivsarkiv. Bli företagsmedlem påwww.naringslivshistoria.se!prenumerera!Företagsminnen utkommer med fem nummerper år. Prenumerations avgiften är 200kr inklusive moms. Beställ påwww.naringslivshistoria.sefoto: eva hildén smith2 företagsminnen 2011:5

16Ett brev till släktföreningen Nobeli Sverige blev början på en återupprättadkontakt med Baku.28Åke Livstedt blåste åter liv i nobelmiddagenoch dess status somfesternas fest 1991.8 Rysslands34Släkten Nobel spelade en mycketframträdande roll för utvecklingen avindustri.Natur & Kulturs tidigare vdLars Grahn berättar om företagetshundraåriga historia.UR INNEHÅLLET14 Robert Nobels första oljeraffinaderi19 Revolution inom oljeutvinning i Baku22 Ersta diakonissor 160 år26 Den bortglömda AGA-bilen31 Klässbols Linneväveri37 Svenskamerikanska enreprenöreralltid i företagsminnen4 Ögonblicket5 Krönikan6 Noterat24 Ur arkivet40 Recensioner42 Aktuell forskning44 Fråga Företagsminnen46 Gårdagens nyheter50 Korsordföretagsminnen 2011:53

ÖgonblicketAntalet bilar ökade snabbt under 1960-talet i takt medatt teknikutvecklingen sänkte produktionspriset ochmänniskor fick det bättre ekonomiskt. Bilismen blev enfolkrörelse, en kultur och en angelägenhet för hela familjen.Kooperativet OK var tidigt med att uppmärksammadenna trend. Man ville erbjuda sina medlemmar den totalabilismupplevelsen – vilket var mer än bara bensin ocholja. Bland de aktiviteter som ordnades var Skansendagenen av de mest populära. Där fanns något för alla! Dessabarn som får saft direkt ur en bensinpump under en OK/IC Skansendag, någon gång under det sena 1960-talet, serdock lite skeptiska ut. Kanske är de oroliga för att få petroleumi saftglasen. OK ekonomiska förenings historiskaarkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.4 företagsminnen 2011:5

Krönika | tove lifvendahlSorgetalöfver enfrämlingfoto: mikael röhrden 5 oktober dog en människa som jag aldrig har träffat,och inte nämnvärt intresserat mig för. Han hette Steve Jobsoch var en av två som grundade företaget Apple år 1976.Kanske kan vi aldrig riktigt förstå vilken enaståendepåverkan på sin samtid och framtid som Steve Jobs harhaft. Hur definierar man ett begripligt mått på utvecklingoch tillgången till nya möjligheter? När företeelser välfinns på plats, är det svårt att föreställa sig tillvaron utandem. En äldre släkting var oroad över en väninna somskulle köra bil norröver, och var förargad för att det intefanns mobiltäckning under långa sträckor av resvägen.Mitt påpekande att detta var en modern oro förstod honförst inte. Ty även om hon är gammal, lever hon också i entid där man för några år sedan skapade ett nytt system förbasstationer, med ambitionen att omfatta 99,98 procent avSveriges befolkning.Det går att sortera generationer utifrån om de var pre ellerpost då datorer och internet blev en allmän tillgång. Minäldste son, som ännu inte har fyllt tre, hanterar vant såväliPhone som ”paddan”. Själv har jag ett tydligt minne av närpappa, som var grundskollärare i matematik, fysik och teknik,tog med mig och min syster till jobbet en lördag.Vi stod och såg hur han, med inte så lite högtidlighet,startade den stora fyrkantiga lådan som kallades dator.Det brummade och susade. Pappa skrev ordet run, somför oss blev likställigt med abrakadabra, för sedan händedet. Ja, inte direkt. Men en liten blinkande markör på densvarta skärmen avslöjade att något var i görningen.Efter åtskilliga minuters surr och blink från datorn, ochhöggradig koncentration från pappa, fick vi se prov på vaddet här som hette dator kunde användas till: ett programsom erbjöd träning i multiplikation upp till tians tabell. Vivar förbluffade. Undrade hur datorn visste vad som var rättsvar. (Mer än tio år senare arbetade jag på ett företag därden ekonomiansvarige gjorde alla timrapporter och löneri ett program på datorn, men sedan ändå tog fram räknemaskinenoch räknade om alltsammans, summerade förhand i prydliga kolumner. Bara för att vara på den säkrasidan, liksom.)Det här var runt 1981–1982, och man fick själv programmerai dataspråket Basic. Det fanns en kassettbandspelarekopplad till datorn, och minnet uppgick till svindlande1–2 kB. Tidningen Popular Mechanics förkunnade1949 att datorer i framtiden inte skulle komma att vägamer än ett ton. De fick rätt. I dag blir man med dator tittsom tätt, och det är ett medvetet och önskat tillstånd.Man väljer med omsorg, och när beslutet är fattat inledsnärkontakten, och lojaliteten byggs upp.Det lilla äpplet som dyker upp på skärmen när jag startarmin iPhone eller iPad har samma magiska skimmerkring sig som det hade när det satt på, den i mitt tycke extremtnätta, Macintosh Classic II, på vilken jag har skrivituniversitetsuppsatser, och i oräkneligt antal timmar spelatTetris eller Risk.En BBC-lyssnare som ombads kommentera dödsbudetproklamerade: ”Tre äpplen har förändrat världen: Evas äpple,Newtons äpple och Jobs äpple.” Jag är beredd att backaupp den utsagan. På en samhällskulturell nivå förändrasvärlden när fler människor ges tillträde till kommunikationoch information, och det ger dem egenmakt och redskap attutvecklas, samt länkar samman dem med andra människor.Så tack, Steve Jobs. Du skrev verkligen historia.tove lifvendahl har föräldraledigt från arbetet somkommunikationschef vid Svenskt Näringsliv, men är ocksåsamhällsdebattör och författare, aktuell med boken "Frånsagoland till framtidsland: Om svensk identitet, utvecklingoch emigration".företagsminnen 2011:55

Berns nyalogotypNöjesetablissemangetBerns i Stockholmbyter logotyp. Bakomden nya grafiska profilenoch loggan stårföretaget Neumeister.Berns salongergrundades år 1863av den tyske konditornHeinrichRobert Berns.Etablissemanget fickomedelbart en centralroll i det stockholmskanöjeslivet.Lokaliteterna kännetecknadesav en oerhördelegans, signeradJohan Fredrik Åbom,men var å andra sidanså väl tilltagna att de inte bara riktade sig till de mer bemedlade, utanlikt en stor teater eller opera hade hela staden som målgrupp.Här syns en barnmatsedel från 1950-talet som bl.a. visar hur Bernsloggansåg ut då.... och Hobbex fyller 50Hobbex fyller 50. Genom åren har postorderföretaget försett storögdapojkar, och andra, med fascinerande prylar som röntgenglasögon ”somser rakt igenom kläderna”, radiostyrda bilar, walkie talkier och formari vilka man kunde göra ”ispinuppor” till drinken. Grattis!Nyskapande historiefilmVolvo Construction Equipments har fått eninternationell utmärkelse, en s.k. Dolphinvid 2011 års Corporate Media & TVAwards för sin nya historiska kortfilm TheMaster Builder.Filmen berättar på ett fängslande ochannorlunda sätt företagets historia, somär betydligt äldre än Volvo-varumärket.Bolinders mekaniska verkstad, som engång var Stockholms största arbetsplats,är med i historien liksom Munktells iEskilstuna. (Med tiden hamnade bådainom Volvo BM där initialerna just stodför Bolinder Munktell.)Det är inte ofta man kan säga omen företagshistorisk film att den är nyskapande,men det är verkligen denna.Företagsminnens läsare rekommenderasatt gå in på Youtube och söka på TheMaster Builder! Förhoppningsvis finnssnart även den svensktextade versionsom företaget har utlovat – berättaren,Hollywood-skådespelaren PhilipBarantini, har nämligen en snabb ochsvår engelska.VästsvenskaHandels kammaren350 år!Sveriges äldsta handelskammarefyller hela 350 år.Ursprungligen bildadsom ett köp- och handelsgillei Göteborg,utvecklade den sig medtiden till en betydandeindustri- och handelskammareför hela västraSverige. Firandet harpågått hela året, mennådde sin höjdpunktmed galamiddagden 14 oktober.Företags minnensäger grattis,och hoppasåterkommamed en artikelom kammarenshistorialängre fram.företagsminnen 2011:57

Familjen NobRysslands stöFamiljen Nobel intar en särskild plats i Rysslands näringslivshistoria.Tre generationer Nobel – från första hälftenav 1800-talet och ända fram till 1918 – hade sin verksamheti Ryssland. Fadern Immanuel, sönerna Ludvig, Alfred ochRobert samt Ludvigs söner Carl och Emanuel spelade enmycket framträdande roll inte bara för grundandet och utvecklingenav Rysslands industri i allmänhet utan också förRysslands försvarsindustri. | anatolij fjodorovitj sergejev8 företagsminnen 2011:5

el drevrsta företagJordlotterna med oljeborrtorn låg tätt vilket orsakademånga brandolyckor och dödsfall. Under oroligheterna1905 och 1917–1918 begicks dessutom flera attentat. Enoljebrand kunde vara förödande för verksamheten ekonomiskt.Kolorerat foto av okänd konstnär. Digitala arkivethos Centrum för Näringslivshistoria.företagsminnen 2011:59

amiljen nobel var en unikföreteelse,inte bara i Ryssland.Deras verksamhet påverkade imångt och mycket människorssyn på krig och fred, humanismoch införandet av innovationersom kom att ändra mångamänniskors tillvaro. TidskriftenForbes publicerade i ett specialnummeren lista över de 100rikaste entreprenörerna i det ryska imperiet, och först pådenna lista hamnade familjen Nobel, vars tillgångar uppgicktill mer än 60 miljoner rubel.Minor gav flytt till S:t PetersburgÅr 1837 började Immanuel Nobel att skriva till ryska militäramyndigheter och föreslå att man borde börja tillverkaland- och sjöminor. På inbjudan av den ryska regeringenreste Nobel till S:t Petersburg där han för furst MichailPavlovitj Romanov demonstrerade hur hans egenkonstruerademinor verkade. Furstens beslut blev positivt – Nobeltilldelades 25 000 rubel för att utveckla produktionen.Kort därefter tilläts han att skapa ett gjuteri för tillverkningav vapen i S:t Petersburg. Detta företag, som bildades1846 på den västra stranden av Neva, bredvid Samsonbron(nuvarande Frihetens bro) var beläget på Peterburgsidanav staden (som från 1914 kallades Petrogradsidan) ochfick namnet “Gjuteri och Mekanisk Verkstad. ImmanuelImmanuels uppgång och fallNobels fabrik fick stora militära beställningar, som geväroch kanoner. Då tsaren misstänkte att Englands flotta skulleanfalla ön Kronstadt fick Nobel uppdraget att konstruera,tillverka och utplacera undervattensminor i Finska viken.År 1853 fick han en utökad order av minor men också enbrådskande order på ett stort parti ångmaskiner till denryska flottan. Nobel lät bygga 11 ångmaskiner med effekt påmellan 200 och 500 hästkrafter på sin fabrik. Dessa kom attdriva krigsfartyg som Vol, Gangut och Retvizan.Men Ryssland förlorade kriget. Fred slöts och den nyaregeringen bröt alla tidigare ingångna avtal och kontrakt,med följden att Nobels fabrik blev helt utan orderstock.Företaget gick i konkurs och Immanuel Nobel blev utblottad.År 1859 återvände han med sin fru och yngsta sonEmil till Sverige.medarbetare som endast hadeett mål i sikte – att vara först iallt och överalltNobel och Söner”. Pengarna möjliggjorde för Nobel attflytta sin familj till ett eget hus i S:t Petersburg i oktober1842.Gjuteriet och verkstaden utvecklades snabbt till en storfabrik med flera gjuterilinjer, plåtslageri, pressar och ångdrivnapressar och valsverk. I fabriken tillverkades såvälverktygsmaskiner och ångmaskiner som diverse utrustning,t.ex. rör för central uppvärmning. Sådana hade tidigareinte tillverkats i Ryssland.Nobels barn fick en grundlig utbildning och kunskapsbasi kemi, fysik och matematik under ledning avutmärkta lärare. Två av deras lärare vet vi namnen på: ispråk och historia undervisades de av B. Lare Santesson,och i naturämnen av den kände kemisten professor N.N.Zinin, som sedermera blev ledamot av S:t Petersburgs vetenskapsakademi.Ny generation, nytt försökDe tre sönerna Robert, Ludvig och, för några år även,Alfred stannade dock i S:t Petersburg. År 1862 startadeLudvig Nobel en egen verkstad: Järn-, koppar- stål- ochångfabriken Ludvig Nobel. Under en period fortsatte hanäven driva faderns gamla och kom 1870 att köpa tillbaksdenna ur konkursboet. och grundade där maskintillverkningsföretagetLudvig Nobel (sedermera Russkij Diesel).Denna fabrik, som kallades ”Mekaniska Fabriken”, komatt utföra allehanda beställningar – såväl militära (tillverkningav gevär, granater, minor, hylsor och kanonlavetter)som civila (maskiner och utrustning). Tre år av idogtarbete krävdes för att bygga denna mekaniska fabrik, somvar kapabel att utföra de mest komplicerade order undermycket hård konkurrens med andra tillverkare.Det är värt att påpeka att man på den ”MekaniskaFabriken” inte bara tillverkade maskiner och utrustningutan även utarbetade teknologi, och utbildade personalsom sedan kom att utgöra grunden för såväl helt nyafabriker som utökade fabriksenheter. Till exempel tillverkadespå den mekaniska fabriken Ludvig Nobel enunik och skräddarsydd utrustning för Izjevskfabriken därman under 1870-talet hade börjat tillverka ett gevär enligtBerdanoks teknologi (Berdanok). Därefter skickades debästa ingenjörerna, mekanikerna och arbetsledarna frånNobels fabrik till Izjevsk där de sattes att utbilda lokalpersonal vid nyckelavdelningarna.10 företagsminnen 2011:5

Emanuel Nobel i sitt kabinett i S:t Petersburg år 1898. Ur boken The Nobels and Baku Oil, 2009, samt Digitala arkivethos Centrum för Näringslivshistoria.Ludvig Nobels verksamhet inom artilleriområdet utgörett särskilt kapitel i den ryska mekaniska historien.Företaget blev mer och mer högteknologiskt. BrödernaNobel behängdes med ordnar och medaljer – men redanflera år tidigare vågade bröderna fatta ett viktigt beslutsom kom att få en avgörande betydelse för deras vidareöden ...Robert Nobel skickades år 1873 till Kaukasus för att utrönaom man kunde köpa virke av valnötsträ där. På plats,i närheten av den lilla byn Baku, såg han hur bäckar avmörk, fet olja trängde rakt upp ur jorden. Robert förstoddirekt vilken rikedom trakten förfogade över!Branobel grundasDen 31 augusti 1878 skickade Ludvig Nobel en förfrågantill finansministeriet om att upprätta ett aktiebolag mednamnet Tovarisjtjestvo neftianogo proizvodstva bratievNobel (på svenska och i förkortning: Branobel). Vid dennatid realiserades nästan allt som hade initierats av LudvigNobel: den första oljeledningen, den allra första oljetankernZoroastr (som för övrigt byggdes i Sverige enligtritningar av Ludvig Nobel själv) för transport av oljeproduktersamt ett stort antal oljeterminaler. Investeringarna iallt detta uppgick till en miljon rubel, men för att fullföljainvesteringsprogrammet och nå ut till världsmarknaden,och för att konkurrera med den amerikanska bensinen,krävdes ytterligare medel. Därför fick aktiebolaget ett aktiekapitalpå hela 3 miljoner rubel.Oljeimperiet som bildades av Nobel kom att få en monopolliknandeställning på de inhemska marknaderna iRyssland och Europa: lejonparten av alla oljeterminalerunder 1880- och 1890-talen tillhörde Nobel. Detta gavdem möjlighet att sätta ett förnuftigt pris på oljan.Branobels verksamhet visade vad man kan åstadkommamed uppfinningsrikedom, idogt arbete och ivrigt arbetandemedarbetare som endast hade ett mål i sikte – att vara först iallt och överallt. Branobel kontrollerade fabriker för tillverkningav kärror och cisterner för transport av oljeprodukter,reparationsverkstäder och depåer, skapade ett stort distributionsnäti alla större ryska städer, i synnerhet kring Volga.Sönerna tar överEfter att Ludvig Nobel hade dött lyckades hans sönerCarl och Emanuel, som i sin praktiska verksamhet helaföretagsminnen 2011:511

tiden hade vägletts av sin far, att fortsatt framgångsriktomvandla allt nytt inom vetenskap och teknik till demest effektiva, praktiska tillämpningar inom produktion.Carl Nobel (1862–1893), föddes i S:t Petersburg ochfick där en ypperlig utbildningi hemmet, varefterhan studerade maskinbyggnadi England, Amerikaoch Tyskland. Han varingenjör till yrket och enav de första i Ryssland sombörjade uppmärksammainte bara fotogendrivnamotorer, utan även densvenske ingenjören Gustafde Lavals (1845–1913) separatorersom snart börjadetillverkas på Nobels fabrik.För att effektivt kunnadistribuera separatorernatill ryska jordbruk bildadesbolaget “Alfred Nobel”.Detta ledde till att AlfaLaval-separatorerna bara ivästra Sibirien uppnådde enmarknadsandel på 90 %.Carl Nobel dog den 28november 1893. Efter hansalltför tidiga bortgång övergickkontrollen av Ludvig Nobel och Branobel till brodernEmanuel Ludvigovitj. Denne föddes i S:t Petersburg ochfick sin första utbildning i den lokala Heliga Anna-skolanoch därefter i en polyteknisk skola i Berlin, varefter hanavslutade med en teknisk högskoleutbildning i Stockholm.År 1889 antog han ryskt medborgarskap. EmanuelLudvigovitj Nobel kom att bli en av de mest betydandepersonerna i Rysslands finans- och industrivärld.Vid denna tid hade Branobel utvecklats till ett mycketstort, och betydande vertikalt integrerat oljebolag med verksamhetinte bara i Ryssland utan även i Eurasien. Tack vareEmanuel organisatoriska talanger var bolaget år 1901 världensstörsta oljeproducent. Man började bygga bensinstationer vidvilka bensin för första gången såldes till ett fast pris.Emblem med elddyrkartemplet, skapat tillBranobels jubileumsbok 1904.Dieselmotorer och skeppsbyggenDå Emanuel på sin fars fabrik hade tillgång till ett storttekniskt kunnande för att realisera sina idéer, insåg hansnart potentialen för dieselmotorn i Ryssland, landet somhade så stora oljereserver, raffinaderier samt transportmöjlighetersom han dessutom själv förfogade över. År1897 inledde Emanuel förhandlingar med Diesel själv.Kort därefter fattade han ett ovanligt beslut – att bildaett gemensamt bolag med säte i Tyskland för distributionav dieselmotorerna i Ryssland. Den 14 februari 1898 möttesEmanuel Nobel och Rudolf Diesel på hotell Pallas iBerlin och kom överens om att bilda ett sådant bolag.Den motor som blev resultatet kom att bli en prototypför alla dieselmotorer i Ryssland. Den allra första producerades1899 på fabriken LudvigNobel i S:t Petersburg.År 1903 fick maskinbyggnadsfabrikeni Kolomenskrätten att tillverka dieselmotoreri Ryssland, därefter ettgjuteri i Riga, sedan fartygsvarveti Nikolaevsk (dagensMykolajiv i Ukraina) och 1911stålverket Sormovo utanförNizjnij Novgorod vid Volga.Fabriken Ludvig Nobelblev först i Ryssland medatt förse fartyg med dieselmotorer.Pråmarna Vandaloch Sarmat var först med attutrustas med dieselmotorer.Det första motorfartygetblev snart byggt och kom attbli en katalysator för en heltny fartygsindustri. År 1907byggdes den första reversibladieselmotorn, och 1913 var14 fartyg utrustade med sådanadieselmotorer. År 1908utfördes försök vid Nobelfabriken med den allra förstareversibla fyrtaktsdieseln. Denna motor kom att drivakanonbåtarna Kare och Ardagan.Emanuel Nobels förtjänster inom skeppsbyggnadsområdetkom att uppmärksammas inte bara under tsartidenutan även under de första åren av den nya makten,Sovjetunionen. Härvid underströks att Nobelfabriken”förfogade över en teknologi som inte var sämre än utländskutan i många fall bättre”. Därför kom Nobelatt bilda grunden för produktion av dieselmotorer iSovjetunionen.Minnet vårdasI Ryssland minns och vördar man dynastin Nobel. Det anordnasinternationella konferenser i Moskva, Jaroslavl ochS:t Petersburg. Ett antal gator i flera städer bär namn efterNobel. Grundstenen till ett minnesmärke över Nobel ärlagd i staden Rybinsk. Ludvig Nobel-priset är sedan 2004återinstiftat och ett flertal böcker har getts ut och ges utom historien om Nobeldynastin i Ryssland.anatolij fjodorovitj sergejev är ek.lic., professor ochförfattare till två ryska böcker och ett flertal artiklar omfamiljen Nobel och dess verksamhet i Ryssland..översättning: per lundberg.12 företagsminnen 2011:5

Karta över Rysslands europeiska del med bröderna Nobels oljedepåer utmärkta år 1910. Jubileumsboken 25 år med Bröderna Nobel ochDigitala arkivet från Bröderna Nobel hos Centrum för Näringslivshistoria.DELFINANSIERING AV NOBELPRISETIngen annan svensk släkt hade sådan betydelseför det ryska näringslivet som familjenNobel. Immanuel Nobel var en av de innovatörersom efter konkurs i Stockholm prövadelyckan i S:t Petersburg kring 1800-talets mitt.Sönerna Ludvig, Robert, Alfred och Emilföljde i hans fotspår och blev framgångsrikainnovatörer och företagare. Av dessa är välAlfred Nobels historia i Sverige mest känd,men det var hans bror Robert som börjademed oljeverksamheten. Han fick snart framen bättre produkt än Standard Oil, som dåvar marknadsledande, och 1878 bildadesNaftaproduktionsaktiebolaget BrödernaNobel – förkortat till Branobel, även kallatNaftabolaget. (Ordet nafta kommer frånpersiskan och är en synonym till olja.)Nivån på oljeindustrin i Baku var före Nobelsankomst mycket låg. Genom att anställa teknisktkunnigt folk och genom industrispionagei USA, byggde Robert och Ludvig Nobelpå kort tid upp ett avancerat distributionssystemmed pipeliner, tåg- och båttransporter.Världens första tankfartyg (i svensktbessemerstål) Zoroaster, konstruerades avLudvig. Hans etablerade maskinfirma i S:tPetersburg var också en förutsättning förhela projektet då det svarade för produktionoch leveranser av material.Ludvig lät även bygga villastaden Petrolea iBaku där de anställda, många av dem svenskaroch deras familjer, fick goda bostäder ochsocial omvårdnad. Livet i Baku var hårt,klimatets variationer var stora, och branschenen av världens mest konkurrensutsatta mednationella intressen.Branobel konkurrerade snabbt ut Standard Oilpå den europeiska marknaden och kom medtiden att bli det största företaget i Ryssland, menunder 30 år kom kampen om oljemarknadernaatt likna ren krigföring, där konkurrenten tog tillsabotage och ryktesspridning för att skada densvensk-ryska konkurrenten.Robert Nobel lämnade verksamheten redan1882 och Ludvig Nobel dog 1888 efter att bokstavligenha arbetat ihjäl sig och det blev hansson Emanuel som 28 år gammal tog över huvudansvaretför företaget. Projektet hade inneburithårda stridigheter mellan bröderna Nobel, mende försonades och Emanuel betalade igen depengar farbrodern Alfred Nobel hade satsat iprojektet. Dessa gick sedan in i den stiftelse AlfredNobel hade grundat. Pengarna från Branobeloch oljefälten i Tsarryssland kom därmedatt utgöra drygt 12 procent av Nobelstiftelsensgrundkapital på mer än 31 miljoner kronor.Den ryska revolutionen 1917 gjorde att dentredje generationen Nobel tvingades flyfrån Ryssland genom skogarna till Finland.Familjen förlorade industriimperiet, inte baraoljebolaget och maskinverkstaden, utan ocksåtillgångar i en rad företag som de var delägarei, företag inom oljeutvinning och produktion,depåer, tankvagnar, rederier och oljefält.Standard Oil hade dock kvar verksamhet ilandet, och genom att sälja hälften av aktiernai Branobel till Standard Oil, trots att störredelen av dem var oåtkomliga i Petrograd, fickfamiljen ut en del av förmögenheten.anette karls fors är projektledarevid Centrum för Näringslivshistoria.företagsminnen 2011:5 13

Det zoroastriska elddyrkartemplet Ardhur-Ghur i Baku på ett kolorerat vykort. Branobel använde templet som en sortslogotyp och döpte även sin oljetanker till Zoroaster. Okänd konstnär. Digitala arkivet hos Centrum för NäringslivshistoriaRobert Nobels förstaoljeraffinaderiRobert Nobel hade haft svårt att nå samma framgångar som sinabröder. Men rykten om den flödande oljan i Baku intresserade honom.När en affärsresa för broderns räkning förde honom till Kaukasusföddes idéerna som kom att bli Branobel. | brita åsbrinkbröderna robert, ludvig och Alfred Nobel var välinformeradeom utvecklingen inom tekniska och kemiskaområden. Ludvig hade hört talas om att ryssen Kokeroffår 1857 hade anlagt en liten fabrik i Baku i södra Kaukasusdär han gjorde kerosin, fotogen, och det första raffinaderietvar i gång 1863. Ludvig ansåg i brev till Robert år 1864att ”priset ännu är för högt. Troligtvis kommer dock dennaolja att snart nog göra concurrence med den amerikanska.Tillgångarna är fullt ut lika rika som de i Amerika. I allmänhethar Petroleum en i allo lysande framtid”.På jakt efter träRyska regeringen upphävde arrendeformen på jord i januari1873. Staten sålde nu genom offentliga auktionerjordlotter (parceller) till högstbjudande. Det lönade sig attinvestera. Robert hade länge velat resa till Baku, han hadeerfarenheter av kerosin från Lamp- och lysoljemagasinetAurora i Finland. Men Ludvig erbjöd Robert att på kommissiontillverka 500 000 stockar till de ryska armégevären,de s.k. berdankorna, i Izjevsk. Robert visste att valnötsträvar bäst och att trädet växte i södra Kaukasus. Men förstskulle Robert studera tillverkning av gevär i Schweiz ochÖsterrike och därefter söka trä till stockarna i Kaukasus.Robert besökte brodern Alfred (som hade grundlagten förmögenhet genom tillverkning och försäljning avnitroglycerin) i Paris. Bröderna diskuterade de modernatillverkningsmetoderna för gevär som Robert hade iakttagit.Därefter gjorde Robert en grundlig genomgång av skogarna14 företagsminnen 2011:5

i bergen väster om Baku, vid Kaspiska havet. Rapporten tillLudvig i september 1873 var negativ, skogarna var endera förgamla eller för vanskötta för att räcka till gevärsproduktion.Men Robert hade sett hur ”Baku blivit en livlig ort”.BrödrahjälpMot slutet av 1873 återkom Robert till S:t Petersburg. Hanfick 25 000 rubel av Ludvig som ersättning för nedlagt arbetei sökandet efter stockvirke och begärda upplysningarom vapentillverkning. Robert återvände i början av 1874till Baku med ångtåg till Tsaritsyn (dagens Volgograd) ochmed båt på Volga via Astrakan till Baku. Skepparen påflodbåten var en holländare Debour, vars raffinaderi och enjordlott i Baku Robert köpte.Ludvig kunde den 31 oktober 1875 meddela Alfred attRobert hade funnit utmärkt nafta (råolja) på 10 famnars djuppå ön Cheleken. Frågan var hur han skulle klara att driva tillverkningenoch försäljningen. Ludvig och Alfred hade erfarenhetav Roberts misslyckanden tidigare. Nu ville de hjälpahonom och hade gett både pengar och goda råd av teknisknatur. Ludvig hade dock svårt att bedöma Roberts nya uppfinningari destilleringen och reningen av oljan.”Huvudsaken är och blir dock att förstå att driva saken istort på förnuftigt sätt. Jag tänker alltid på, att vi, d v s duoch jag, borde tillsammans resa dit för att se, om vi kundehjälpa honom på något sätt. För oss har det ju lyckats att blioberoende, och vi borde därför söka hjälpa Robert att ocksåkomma i samma ställning. Tänk därför på resan till Baku.”Första inmutningenRobert gjorde en inmutning på ön Cheleken på östra sidanav Kaspiska havet, men lämnade den och koncentrerade sigpå Baku-området. Där, i Svarta staden var 120 små raffinaderieri gång. På oljefälten i Baku användes primitiva metoder,men nu började en teknisk utveckling. Robert gav svenskenMartin Westwall, som redan drev en mekanisk verkstad iBaku med svenska yrkesmän, i uppdrag att tillverka apparaturentill raffinaderiet och gjorde honom senare ansvarig fördriften. Två unga svenska civilingenjörer, Erland Theel ochAugust Avelin, anställdes som kemist och produktionschef.På hösten 1875 drogs tillverkningen i gång. Robert fann sigtillrätta i ett Baku med oljefeber. Den enklaste bondson somsatte spaden på rätt ställe kunde bli oljebaron. Rikedomenflödade ur Absherons brungula halvöken.På hösten 1876, när Ludvig var på väg till Baku, skrevhan ett långt brev till Alfred. Ludvig behövde utarbeta”en communicationslinje för att transportera oljorna i storskala från Baku”. Hans beräkningar hade visat sig bättre änhan hade trott: ”Företaget är ej svårt att utföra, men denvinst det kommer att kunna ge är oerhörd”. I Baku hadeLudvig och Robert arbetat med att göra klart fabriken. Dehade lagt ner 300 000 rubel själva och generalmajor C.A.Standertskjöld hade bidragit med 150 000 rubel, vilket gavett grundkapital på 450 000 rubel för oljeberedningen ensamt.Därutöver behövdes 2 000 000 rubel till rörledningaroch stora reservoarer av järn.Glad för Roberts skullLudvig skrev till Alfred att man med säkerhet och utanöverdrift kunde räkna med 50 procent årlig vinst underflera år i rad:Jag är glad att kunna berätta Dig detta, emedandet skall glädja dig för Roberts skull, vilken haft bramånga svårigheter att bekämpa därnere i det fögabehagliga hålet – Baku kallat.I början av 1877 kunde bröderna Ludvig och RobertNobel så lägga fram en plan för brodern Alfred där deutförligt beskrev hur oljeföretagets hela system för raffinering,transporter med båt och tåg, lagring och försäljningskulle arrangeras. Den verksamhet som skullekomma att bli Rysslands största privata företag hadepåbörjats.brita åsbrink är frilansande skribent som har skrivitboken ”Ludvig Nobel: ’Petroleum har en lysande framtid’”samt texterna på www.branobelhistory.com. Hon har självtjänstgjort i Baku och väckt idén både till en tv-dokumentärom Branobel och CfN:s stora Branobel-projekt.www.branobel.com - en prisad sajtCentrum för Näringslivshistoriahar inventerat historiska arkiv iSverige och i Azerbajdzjan ochfunnit ett rikt material om brödernaNobels pionjärinsatserinom oljeindustrin i det dåvarandeTsarryssland. I samarbete med HistoriskaRiksarkivet i Azerbajdzjangenomförs nu ett projekt för atttillgängliggöra källmaterialet förforskning. Projektet förväntas inteminst ge kunskaper om Kaukasienssamhällsekonomiska utveckling,men också leda till att flerberättelser om den svenskryskanäringslivshistorien återupptäcks.Projektet har även kommit attomfatta Georgien och Ryssland.På ett unikt sätt kan delar avkällmaterialet nås via www.branobelhistory.comDär finns en mängdfascinerande och detaljrika artiklarom hur Rysslands största, privataföretag byggdes upp: NaftaproduktionsaktiebolagetBröderna Nobel,eller i förkortad form Branobel.Webbplatsen har nyligen tilldelatsVerbala priset i tävlingenSvenska Webb-priset 2011. En enhälligjury önskade premiera den förutomordentligt bra textinnehåll ochför ett överraskande initiativ som påett välformulerat och pedagogisktsätt fängslar, lockar och lotsar besökarengenom ett stycke väl bevaradhistoria.Tävlingen grundades 2011 ocharrangeras av tidskriften PopulärKommunikation.företagsminnen 2011:515

En vacker vårdag har damer och herrar boende i stadsdelen Villa Petrolea slagit sig ner i gröngräset nedanför disponentbostaden.Längst ner sitter Henning Bäärnhielm. Han hade 16 år gammal börjat som kontorist hos sin morfarsfirma i Moskva och senare blivit ingenjör hos Naftabolaget i Baku, en betrodd man i den nobelska kolonin. Foto tillhörfamiljen Bäärnhielm.Nobelfamiljen tillbaka i BakuVid ryska revolutionen konfiskerades hela familjen Nobels väldigaföretagskoncern och alla västerlänningar flydde hals överhuvud. Men i Baku mindes man sin historia. Efter kommunismensfall och Azerbajdzjans frigörelse återupptogs kontakter med brödernaNobels ättlingar. | brita åsbrinkdet kom ett brev från Baku till släktföreningen Nobeli Sverige. Försändelsen kom från evangelisk–lutherskaförsamlingens ordförande Tamara Gumbatova.Församlingens kyrka, Die Kirche, planerade att fira 100år i mars 1999 och nu hoppades man att släkten Nobelskulle hedra den med sin närvaro. Det blev inledningen16 företagsminnen 2011:5

på närmare kontakter med Baku och en återupprättelseav en förlorad värld. Bröderna Nobels oljebolag ochMaskinfabriken Ludvig Nobel hade nationaliserats avbolsjevikerna 1918. En stor svensk-rysk industri var förloradför alltid. Om detta visste den tvåårige Carl Tydén ingenting.Han levde med sin mamma Andri, pappa Ebbe, systerBirgit och lillebror i Stockholm. Carls mor Andri var dottertill Carl Nobel, som hade avlidit i sviterna av diabetes1893. Kontakterna med släkten i S:t Petersburg var livaktiga.På sin bröllopsresa passerade Andri och Ebbe staden. Avfarbror Emanuel Nobel fick de vid ett besök på juvelerarfirmanFabergé en liten björn som minne. Hos Carl finnsett ryskt lexikon som visar att Ebbe Tydén 1911 försökte lärasig ryska, kanske som ett försök att bli medlem i staben i S:tPetersburg.– Visst nämndes bolaget i Ryssland under min uppväxt,men det var aldrig långvariga diskussioner, ingetstörre engagemang. Det var långt bort – och borta vardet. Andri behöll genom åren kunskapen om riktigt saftigaryska svärord, men glömde resten av språket, minnsCarl med ett leende.Marta Nobel-Oleinikoff, Ludvig Nobels dotter,tog initiativ till ett första släktmöte 1948 i Stockholm.olöst, men vapenstillestånd råder sedan 1994. Avväpningav befolkningen liksom ny statsförvaltning beredde vägenför en tryggare tillvaro för ett prövat folk. Och manmindes Bröderna Nobels oljebolag, att det hade varit enära att vara anställd där. Sjuttio års offentligt anbefalldförnekelse vek undan för minnen, samtidigt som den tidigareförhatliga kapitalismen fick fritt spelrum för demsom förstod möjligheterna.Sparade medlemslistor gav vägledningDen evangelisk–lutherska kyrkan byggdes i slutet av1890-talet med medel från de nordiska församlingsmedlemmarna.Familjen Nobel bidrog till finansieringen.Vid invigningen i mars 1899 regnade det. Kyrkan i centralaBaku överlevde Stalins rivningar under 1930-taletoch användes till musikaliska framträdanden för 250åhörare.Hundra år hade gått. Det blev alltstå en liten återuppståndenkristen församling i Baku som kom att väckaTörnrosa, vara prinsen som tog sig igenom den nu blommandetörnehäcken fram till både kyrkan och oljebolaget.Församlingen fick tillåtelse att verka igen och användakyrkan kostnadsfritt några timmar i veckan. EntusiasmenI källaren låg rester av hammarenoch skäran i papperSläktföreningen Nobel bildades 1975 med syftet att hålladen stolta historien levande för kommande generationer.Historien återuppstårLångt bort var det – och till synes borta, men historientog en ny vändning med Sovjetunionens kollaps i slutetav 1980-talet. Azerbajdzjan förklarade sig självständigt1991. Svåra år följde med konflikten kring NagornoKarabach, med avbrutna handelsförbindelser och totalebb i statskassan som försatte befolkningen i svåraekonomiska trångmål. Familjernas husdjur släpptesut för att klara sig själva då matkontot behövdes tillannat. Liksom andra före detta sovjetrepubliker varAzerbajdzjan tvingat att söka nya vägar, att ”återuppstå”ur askan. Med internationella oljebolags entré runt1992 och humanitära insatser från väst, lindrades nödenbland fattiga äldre, föräldralösa barn och hundratusentalsflyktingar. Konflikten kring Nagorno Karabach ärpå högre nivå i den sekulära, men traditionellt muslimska,nationen var måttlig.Församlingens ordförande Tamara Gumbatova hade isparade medlemslistor hittat att Gösta och Genia Nobelhade döpt dottern Nina i kyrkan 1917. Fru Gumbatovaskrev till svenska ambassaden i Moskva för att få kontaktmed Nina, som dock hade avlidit i Paris 1934. Brevetkom så fram till nutida Nina som hette Dahlbeck och varmedlem i släktföreningen Nobel, och med tiden inleddeCarl Tydén korrespondens med Tamara Gumbatova.Den 18 mars 1998 skrev hon att församlingen skullefira sitt 100-årsminne och bjöd in medlemmar ursläktföreningen att närvara. Dåvarande ordförandenMikael Nobel visade vid detta tillfälle inget intresseför ett besök, vilket formellt hade varit mest naturligt.Carl Tydén hade 1997 i ett sammanhang haft kontaktmed direktör Arne Wennerstål, dåvarande platschef förElectrolux i Baku. Genom Wennerstål etablerades kon­företagsminnen 2011:517

Strax ovanför fabriksområdet ligger resten av detbostadsområde Ludvig Nobel lät bygga i början av1880-talet. Det visade sig att disponenthuset hade blivitplundrat 1920, då bolsjevikerna tagit makten efter tvåsjälvständiga år för Azerbajdzjan. I källaren låg resterav hammaren och skäran i papper, det var hål i golv ochinnertak. Vi klev försiktigt i det förr så ståtliga huset,som efter maktövertagandet hade blivit hem för barnvars föräldrar fängslats som fiender till den nya statenRyssland. Senare öden var okända. Med tiden hadeförfallet satt in på allvar.Carl doppade ett finger i olja,och de blev hyllade, intervjuadeoch filmade.takt med artikelförfattaren, som bodde i Baku detta åroch kunde ge lugnande besked om tillståndet i staden,vars rykte inte var det bästa.– Riktigt vad som tände gnistan minns jag inte i dag,säger Carl, men min brorson Anders och hans finländskekollega läkaren Pertti Savonen följde gärna med.Pertti hade som barn haft en samling frimärken frånBaku och blev entusiastisk inför möjligheten att besökadetta hemlighetsfulla ställe. Troligen var Carl den som varbäst insatt i oljebolagets historia – som släktföreningensarkivarie hanterade han av bland annat en omfattande korrespondensmellan bröderna Alfred, Robert och Ludvig.Carl försökte intressera Svenska kyrkan i Stockholmför den lilla församlingen i Baku utan nämnvärt resultat.Släktföreningen samlade en summa pengar, och med kappsäckarnafulla av begagnade kläder anlände de tre herrarnatill Baku med Lufthansa. Det blev tre intensiva och roligadagar när Carl, Anders och Pertti Savonen besåg gamla oljefältdär Carl doppade ett finger i olja, och de blev hyllade,intervjuade och filmade. Återinvigningen av den enkeltutsmyckade kyrkan efter 100 år var högtidlig. Carl höll etttal där han förklarade ”att det var en heder för oss som deförsta Nobelarna att på över 80 år få besöka kyrkan”.Disponenthuset i Villa PetroleaViktigt blev besöket i Svarta staden, något norr omBaku. Här hade Bröderna Nobel haft sin huvudsakligaproduktionsplats med fabriker som omvandlade råoljanfrån källor på oljefält i närheten till en mångfald av petroleumprodukter.Bolaget kom snart att dominerarysk oljemarknad, bli viktigt i Europaoch söka nya källor och marknader långtutanför Ryssland.Carl Tydén vid lansering av en ny historiskhemsida (www.branobelhistory.com)på Centrum för Näringslivshistoriai Bromma, med ett fyrtiotalutländska diplomatersom gäster, 16/6 2011. Foto:Michael Folmer.Kyrkans 100-årsjubileum och återuppståndelse bevisadeför släktföreningen Nobel att historien fanns kvar där”långt bort”, vid Kaspiska havets rand. Efter Carls ochAnders besök 1999 följde ett fyra dagars besök i oktober2002 för en större grupp släktingar. Två gruppresor under2006 och 2007 företogs med släktingar till de nordborsom hade arbetat för bolaget i perioder under 1875–1920,även här var släktföreningen representerad.Disponenthuset i det förra bostadsområdet har sedan2002 renoverats med insats av Baku Nobel Heritage Fundoch kan ses på dess hemsida, www.bakunobel.org. Kvari området finns ett bostadshus som skadats svårt vid enjordbävning och ett hus avsett som sjukhus. Ursprungligenlåg här 12 hus för familjer, för ungkarlar, klubbhus medrestaurang, iskällare, stall samt disponentvillan i engrönskande park. Utanför muren finns en stor grop därråolja förvarades för länge sedan. En annan granne är ettnöjesfält. Vägen som leder till Villa Petrolea heter numeraNobel Prospekt, tidigare Arbetargatan. På dennagata låg 1999 en modern bensinstation med blåoch gul fris runt taket, med det frimodigt antagnanamnet Nobel.brita åsbrink är frilansande skribent som harskrivit boken ”Ludvig Nobel: ’Petroleum har enlysande framtid’” samt texterna på www.branobelhistory.com. Hon har själv tjänstgjorti Baku och väckt idén både till entv-dokumentär om Branobel och CfN:sstora Branobel-projekt.18 företagsminnen 2011:5

Robert Nobels första raffinaderi, ”Fotogenfabriken” på 1870-talet när verksamheten nyligen kommit igång. Leveransav råolja sker ännu på fat med hjälp av hästdragna kärror eftersom pipelinen ännu inte tillkommit. Digitala arkivet hosCentrum för Näringslivshistoria.Nobel revolutioneradeoljeutvinningenOljeindustrin i Ryssland var outvecklad,oreglerad och okänd. Oljeutvinningeni Baku dominerades avkortsiktiga intressen, och den ryskamarknaden var helt beroende avfotogen från USA. Inom loppet avett decennium förändrades scenentotalt, till stor del genom ett par svenska industrimän. | per dahlnär bröderna nobel gav sig in i oljeindustrin, hade deredan lång erfarenhet av att organisera och driva storaindustriföretag. De tillämpade den på 1870-talet nya organisationsmodelldär företag delades in i avdelningar medförhållandevis stor självständighet. Modellen gav en starkkoncernledning stora möjligheter att skapa synergier inomföretaget. Man kunde också möta nya utmaningar medstor flexibilitet.Den tekniska utvecklingen var en förutsättning för attföretaget skulle kunna expandera och förverkliga den oer­företagsminnen 2011:519

hörda potentialen hos oljefyndigheterna i Kaukasus ochUral. Oljeindustrin är en processindustri som fungerar bästmed ett kontrollerat flöde i alla delar. Det ger både tekniskeffektivitet och en förutsägbar avkastning.Det är klart att det är enklare att driva den tekniska utvecklingenom man har tillgång till en av imperiets störstamekaniska verkstadsindustrier, Maskinfabriken LudvigNobel i S:t Petersburg. De flesta av de innovationer föroljeindustrin som gjordes av Ludvig Nobel och hans efterträdare,utvecklades och tillverkades där.att Branobel i jämförelse med oljebolag i väst är tämligenoutforskat. Vi kommer dock att gå närmare in på tre exempelpå olika komponenter i detta system.Från källa till raffinaderiSom utgångspunkt tar vi det första raffinaderiet som RobertNobel köpte 1873 (Exakt datum är okänt). Det finns envacker bild av detta raffinaderi i dess första form (Färgbildenpå s. 9), när Robert hade renoverat och fått igång det. Det ären mycket bra bild på det sättet att man inte kan undgå att seÄn värre var dock om man fick enfontän, ett okontrollerat utflöde avdet slag Joakim von Anka brukarfå från sina oljekällor.Upstream och downstreamDärav kommer huvudlinjen i denna artikel; den handlar omhur industriledarna i familjen Nobel målmedvetet integreradesina företag och sina uppfinningar med varandra. Detvar vad som kallas vertikal integration, eller med oljebranschensmoderna begrepp, upstream respektive downstream.Integrationen drevs mycket långt. Det kan inte ha funnitsmånga företag i näringslivets historia som hade inneslutitså många delar i värdekedjan som Nobelföretagen iRyssland gjorde. Universitetsutbildade (svenska) geologervid bolagets prospekteringsavdelning letade nya fyndigheteri Ural, i Mexico och offshore i Kaspiska havet.Brunnarna borrades och oljan pumpades med utrustningfrån Maskinfabriken Ludvig Nobel i S:t Petersburg. Därtillverkades också järnvägsvagnar, fotogenlampor och oljebrännareliksom de dieselmotorer som drev både elverk påoljefälten och bolagets egna tankfartyg.Transport och distribution av produkterna på denväldiga ryska hemmamarknaden var helt under Branobels(som brödernas oljebolag kom att heta) kontroll.Transporterna gick med bolagets egna tankfartyg frånBaku över Kaspiska havet till en terminal i Astrachan/Volgograd. Därifrån gick de vidare på bolagets järnvägsvagnareller med flodtankfartyg som kunde segla genomkanalsystemet ända till S:t Petersburg. Bolaget hade etthundratal depåer från Warszawa till Vladivostok.Allt sedan den första organisationsfasen på 1870-talettalade man om Ludvig Nobels system. Här kan bara gesen schematisk översikt av den väldiga koncernens utvecklingoch struktur. Själva omfattningen är ett skäl, i börjanav 1900-talet var Nobelkoncernen Rysslands största privataföretag, med cirka 50 000 anställda. Ett annat skäl ärverksamhetens omedelbara problem, upstream. Förgrundenär uppfylld av de åsnekärror som levererade råoljan till raffinaderiet.Avståndet till oljekällorna var bara något tiotal kilometer,men åsnekärrorna hade givetvis en alldeles för litenkapacitet för att produktionen skulle kunna öka nämnvärt.Transportkostnaden var dessutom utom företagets kontroll.Priserna varierade kraftigt beroende på efterfrågan, ochtransporten kostade inte sällan mer än råoljan.Orsaken till att efterfrågan på oljetransporter varieradekraftigt finner vi i nästa steg uppströms. Under 1870-taletvar oljeborrning en i hög grad chansartad verksamhet. Omman inte hittade någon olja var det illa nog. Än värre vardock om man fick en fontän, ett okontrollerat utflöde avdet slag Joakim von Anka brukar få från sina oljekällor. Dåkunde borrhålet, all utrustning och den omgivande markenförstöras helt och hållet. Det stora flödet från en endastor fontän kunde medföra att marknaden bokstavligenmättades. Det åsnekärrebaserade transportsystemet hadeingen möjlighet att möta behovet att transportera så mycketolja till raffinaderierna. Överbliven olja fick rinna bortoch ägaren till borrhålet kunde bli ruinerad på kuppen.Lösningen var att skaffa sig en buffert i form av lagringsmöjlighetervid oljefälten samt en egen transportväg iform av en rörledning. Teknikerna var inte nya, men för attkunna tillämpa dem i Baku krävdes kapital, teknisk kompetensoch organisation. Bröderna Nobel hade dessa resurseroch kunde skaffa sig ett helhetsgrepp på hela processenupstream från borrhål till raffinaderi.Återvinning av restprodukterNär den nya tekniken med kontinuerlig raffinering hadekommit igång omkring 1880, blev en av processens rest­20 företagsminnen 2011:5

Anton Carlsund vid den första fartygsmotorn byggd vid AB Nobel-Diesel i Nynäshamn 1921. En reversibel tvåtaktsdieselpå 1600 hkr vid 105 rpm. Foto i Anton Carlsunds samling hos Centrum för Näringslivshistoria.produkter ett verkligt problem. Den enda kommersiellaprodukten av betydelse var fotogen. När det var utvunnetåterstod ofta så mycket som två tredjedelar av råvaran i formav en tung olja kallad mazut. Ludvig Nobel konstruerade enmazutbrännare för ångpannor och värmepannor i fastigheter.(Se skissen på s. 19!) Olja har betydligt större energiinnehållän alternativen kol, ved eller torv, så tekniken fick stor spridning.Den var också möjlig att transportera och sälja medsamma teknik och rutiner som huvudprodukten fotogen. Dettidigare problemet blev på så sätt en viktig intäktskälla.Spred dieselmotorn till RysslandEn viktig del av Nobelsystemet var dieseltekniken. Dentyske ingenjören Rudolf Diesel fick 1893 patent på denmotor som för all framtid skulle bära hans namn. Hansålde tillverkningslicenser till företag i flera länder, blandandra Maskinfabriken Ludvig Nobel. Förhandlingarnainför affären sköttes av Emanuel Nobel själv, ”den kallesvensken” som Rudolf Diesel kallade honom.Dieselmotorn drevs med bränsle från Branobels egnaraffinaderier. Motorerna drev bolagets tankfartyg ochkraftstationer. Dieselmotorerna var en viktig produkt förMaskinfabriken, som under 1890-talet var världens störstadieselmotortillverkare. Man utvecklade även avanceradetillämpningar som portabla dieseldrivna elverk för denryska armén och dieselmotorer för marinens ubåtar.Tillverkningen av dieselmotorer hamnade efter revolutionen1917 i Sverige. Det var den enda delen av Nobelssystem som kunde räddas undan konfiskationen av all privategendom i Ryssland. År 1919 bildade några av brödernaAB Nobel-Diesel i Nynäshamn. Det var något av ettförsök att återupprätta det som bara tre år tidigare hadevarit Maskinfabriken Ludvig Nobels motoravdelning i S:tPetersburg. Ett av skälen till att starta företaget var att ta varapå den kompetens som fanns hos de många svenskar somhade arbetat där men som tvingats fly undan revolutionen.En av tidens främsta dieselmotorkonstruktörer varAnton Carlsund. Han hade varit anställd hos Nobelverkeni S:t Petersburg och var personligen bekant med EmanuelNobel. Carlsund bodde 1919 i Sverige och anställdes somdirektör i Nobel-Diesel. Det är han som står bredvid denförsta färdiga motorn i Nobel-Dielses verkstad, (Se bildovan!) en 1600-hästars reversibel tvåtaktsdiesel. Motorn varen av världens största dieselmotorer 1921, men den är ändåbara en spillra av Nobels väldiga system.Företaget AB Nobel-Diesel klarade sig inte på egenhand, utan avvecklades 1926.per dahl är fil.dr i idé- och lärdomshistoria med inriktningpå teknikhistoria, och arkivchef vid Nordiska Museet. Hanhar ett förflutet som forskningschef vid Centrum för Näringslivshistoriadär han bl.a. varit engagerad i Branobel-projektet.företagsminnen 2011:521

Ersta diakoni, envital 160-åringBegreppet ”diakoni” kommer från grekiskan, betyder tjänst och ärfortfarande termen för kristet inspirerade insatser inom omvårdnadoch socialt arbete. Här berättar diakonissan och studierektornGudrun Persson om Ersta diakonianstalt och dess historia.gudrun perssondet är söndag mitt i augusti och jag sitter ute på Värmdöi skön sommarmiljö. Här, i Boda by, har Ersta diakoni sedan1892 ett sommarhem. Min uppgift just nu är att skrivaen artikel om Ersta diakoni, och då känns det både riktigtoch viktigt att även berätta om sommarhemmets tillkomsthistoria.Den är både sagolik och verklighetsanknuten.Här utbildades Sveriges förstasjuksköterskor och diakonissor.En av diakonissorna vid Ersta, syster Eva Beurling(1830–1914) använde sitt fadersarv till att skaffa tomtmarki Boda by. Här lät hon bygga ett hus där hennes medsystrarunder somrarna skulle få några dagars behövlig vila.Huset fick snart det bibliska namnet Betania med tankepå berättelsen om hur Jesus i ett hem i Betania hade entillflykt med möjlighet till vila.Vid den här tiden hade diakonissor ingen lön, utan genomsin tillhörighet till ”diakonisshemmet” var de försörjdaunder sina aktiva tjänsteår, vid sjukdomstider och under denmindre aktiva ålderdomen. Ledningen myntade tidigt begreppet”rätten till vila” och såg till att denna möjliggjordes.Det var då sommarhemmet Betania kom till.Nu mer än hundra år senare ser vi detta som tidiga, insiktsfullainsatser inom den ideella sektorn, i det samhällesom kom att bli välfärdslandet Sverige – med pension,sjukförsäkring, semester m.m. för alla.Redan när Svenska Diakonisällskapet bildades 1849fanns på flera håll i Europa föregångare till diakonalverksamhet inom omvårdnad, socialt arbete och utbildning.Särskilt arbetsformerna i den tyska stadenKaiserswerth blev förebilder för den svenska diakonin.I Diakonisällskapets första stadgar anges förutomovannämnda arbetsområden, bl.a. att antalet ledamöter istyrelsen ska vara 12–16 personer ”till ungefärligt lika antalaf hvartdera könet” – intressant utifrån dagens förhållandenoch jämställdhetsdebatt.Sveriges första sjuksköterske- ochdiakoniutbildningEfter två års insamling (ca 3 000 riksdaler) vågadeDiakonisällskapet 1851 öppna ett sjukhus med 8–12 vårdplatseri en 2-rumslägenhet med adress Pilgatan 8 påKungsholmen i Stockholm. Här utbildades Sveriges förstasjuksköterskor och diakonissor. Undervisningen leddes tillstor del av läkare vid sjukbäddarna och blev därmed bådeteoretisk och praktisk.Först i slutet av 1880-talet inrättades fler sjuksköterskeskolori Stockholm och då på många sätt med diakoninsom förebild.I Kaiserswerth hade Marie Cederschiöld, Erstas förstaföreståndarinna, vistats ett helt år som praktikant,och hon medförde därifrån mycken erfarenhet både avomvårdnad och undervisning. Likartade kunskaper kom22 företagsminnen 2011:5

På Betaniahemmet, donerat av Eva Beurling till sina medsystrar, kunde diakonissorna få en välbehövlig avkoppling fråndet intensiva sociala arbetet. Här pågår kaffepaus under en eftermiddag med handarbete, 1920-tal. Ersta diakoni historiskaarkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.också den engelska sjukvården till del genom den praktiktidsom Florence Nightingale – delvis samtidig medMarie Cederschiöld – fick i Kaiserswerth.Sjukvårdsutbildningen kompletterades redan efter ettpar år av lärarinneutbildning, vilket innebar att en del avdiakonissorna blev skolsystrar och gjorde betydande insatseri landets första småskolor.Utbildningarna riktade sig till ogifta, kristna kvinnorsom vid denna tid utgjorde en outnyttjad potential i samhället.Genom sjuksköterske-, lärarinne- och diakonissutbildningenfick många kvinnor chans till en framtid medmöjlighet att försörja sig själva. Utbildningen som erbjödsvar gedigen, vilket krävdes i det som blev diakoninsuppgifter: arbete med prostituerade kvinnor, sjukvård påsjukhus och i hemmamiljöer, barnhems- och skolarbete,m.fl. insatser för medmänniskor i nöd.Ersta i dagSå har år lagts till år. Mycket har hänt. Ersta diakoni harvarit initiativtagare och igångsättare av många nya arbetsinsatseri takt med att utvecklingen både inom samhälleoch kyrka har förändrats och därmed hjälpbehovenoch insatserna.Sedan 1864 finns Ersta diakoni på Södermalm medStockholms kanske vackraste utsikt – med kyrka, sjukhus,bostäder, hotell- och konferensanläggning samt centrumför administration, fastighetsförvaltning och socialt arbete.Ersta har också sedan länge två specialverksamheter:Frimärksavdelningen där volontärer tar emot, sorterar ochförsäljer begagnade frimärken till betydande belopp, ochOblatbageriet som sysselsätter både anställda och volontärer.Över 3 miljoner oblater bakas och försäljs årligen föratt användas i nattvarden i församlingar runt om i Sverige.Till Ersta diakonisällskap är en ”diakonkår” knutenmed ca 400 medlemmar, de flesta med tjänster i Svenskakyrkans församlingar.För att kunna skildra Erstas långa och intressantahistoria inrättades 1983 Ersta museum, där enskildabesökare och föranmälda grupper välkomnas. Erstashistoriska arkiv är nyligen deponerat på Centrum förNäringslivshistoria. Där kan man bl.a. forska om tidigsjukhushistoria, sjuksköterskeutbildning, kvinnohistoriasamt om Stockholms sociala situation från 1850-talet.gudrun persson är diakonissa, f.d. folkskollärare ochstudierektor vid Ersta.företagsminnen 2011:523

UR ARKIVETDior klär SASNär SAS 25-årsdag stod fördörren sa flygvärdinnornafarväl till den mörkblå militäriskauniform de tidigarehade burit och god dag tillDiors turkosa kreation. Detvar 1971 och Christian Diorsmodehus bjöds in att designade nya yrkeskläderna.Resultatet blev en turkosmixi-look som leker medlängderna, helt i ull, pryddmed gulddetaljer. Till dettaskulle handskar och handväskai kakaobrunt bäras.Uniformens färg skulleframhäva flygvärdinnornasvackra utseende, och ävenmatcha Boeing 747B superjetsinteriör som var flygplanetdu jour. Diors designerMarc Bohan valde, eftermycket om och men, att låtaden klassiska SAS-hattensutseende vara. Varför ändrapå ett vinnande koncept?Hatten kom från SommensMössfabrik i de Småländskaskogarna och hade sett likadanut sedan 1948.Ur SAS historiska arkivhos Centrum förNäringslivshistoria.24företagsminnen 2011:5

Tillverkning av AGA-bilen år 1924 i Werk Lichtenberg (i den än idag kvarvarande byggnaden på Herzbergstrassse 84/85)i Berlin. Det var när man försökte ställa om produktionen till löpandebandprincip som företaget fick problem. AGA GasAB:s historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.AGA-bilen i BerlinEn sökning på farfar vid ett arkivbesök blev för Kai-Uwe Merz börjanpå en forskningsresa som slutade i en tjock bok. Temat är AGAbilen,tillverkad i Berlin under mellankrigstiden av ett företag tillstor del ägt av svenskar. | kai-uwe merzförmodligen är det fler svenskar än tyskar som kännertill att det en gång fanns ett bilmärke med namnet AGA.AGA-bilen tillverkades mellan 1919 och 1929 i stadsdelenLichtenberg i Berlin. För er i Sverige vill jag berätta hur detkom sig att jag började forska om AGA-bilen och dess historiaoch näringslivspartner. Ett arbete som sedan ledde framtill en bok i ämnet. Fyra kilometer från min bostad i Berlinstår fortfarande fabriksbyggnaden på Herzbergstrasse 84/85.AGA-bilen är berlinare, liksom jag. Men den är också svensk!Själv föddes jag 1960. Som student mot slutet av 1970-taletoch början av 1980-talet hann jag arbeta ett tag på ett gammaltföretag i Västberlin som hette ”AGA” innan det ladesner. Jag var lastbilschaufför och lagerarbetare. Företagets fullständiganamn löd: ”AGA” Automobil-Ersatzteilverkauf KonradMerz, Inhaber Wolfgang Merz. Citattecknen runt AGA varviktiga för att undvika förväxlingsrisk med ett annat likalydandeföretagsnamn. Det här ”AGA” var ett grossistföretagsom framför allt sysslade med att sälja reservdelar för motorer.Det var min far som ägde företaget. Han hade övertagitdet av sin far, Konrad Merz, som 1945 hade omregistrerat firman.Konrad var alltså leverantör av reservdelar. Det var hansom levererade alla reservdelar till de tusentals AGA-bilarnasom fortfarande trafikerade vägarna efter att produktionen iLichtenberg hade lagts ned redan 1929. I mitten av 1920-talethade han varit styrelseordförande för försäljningsaktiebolagetAGA, en direktör bland många i den väldiga Stinneskoncernenmed verksamhet över hela världen. Konrad hadeutbildat sig till köpman i Berlin redan före första världskriget.Så ser min personliga koppling till AGA-bilen ut.I början av 2010 var jag på öppet hus på regionarkivet iBerlin. Den minnesvärda dagen frågade mig en anställdpå arkivet om jag var intresserad av att titta på några historiskahandlingar, jag var ju ändå historiker. Utan att tänkahävde jag ur mig ”AGA” samt namnet på min farfar. Närhans namn efter en liten stund dök upp på datorskärmenblev jag starkt berörd och förbluffad. Det ledde till att jag26 företagsminnen 2011:5

några dagar senare satt i arkivets läsesal och studeradehandelsregistret för AGA i Berlin. Där stötte jag helatiden på svenska namn och svenska aktieinnehav.Så började jag forska och skriva om billtillverkaren AGA,Aktiengesellschaft für Automobilbau. Regionarkivet i Berlin vardet första av ett stort antal arkiv och museeri Tyskland men också i flera grannländerdär jag letade fakta om AGA.Det finns åtskilliga källor av olikaslag och utspridda på många ställensom innehåller upplysningar om ettglömt bilmärke som AGA. Särskiltviktigt för arbetet har det varit att fåträffa män som med stor entusiasmunder decennier har byggt upp samlingarav AGA-oldtimers. Bland demkan nämnas Falk Gottwald och hanstyp A i Lübeck, Erich Vietze med sintyp C i Wittenberge, men också ErnstSchaffer, innehavaren till AGA-bilen iDalén-muséet, samt Göran Flank, somnyligen auktionerade bort sin AGA-bil.”Pengarna borde vara så värdefullaför Er att Ni köper en AGAbilför dem”. Reklamaffisch förAGA-bilen, 1924. AGA Gas AB:shistoriska arkiv hos Centrum förNäringslivshistoria.Europas rikaste man delägareBilföretaget AGA:s historia rymmeröverraskande många spännandehändelser och är intimt sammanflätadmed staden Berlin på 1920-talet. Ett viktigt steg ibörjan var att den geniale, blinde nobelpristagaren i fysik,svensken Gustaf Dalén gav sin välsignelse åt projektet.(Svenska AGA, Aktiebolaget Gasaccumulator, hadenämligen kopplingar till grundandet av, och intressen i,tyska AGA, Aktiengesellschaft für Automobilbau, och desvenska aktieägarna var vid starten i majoritet – men biltillverkarenutgjorde aldrig ett regelrätt dotterbolag till ABGasaccumulator, utan var ett fristående tyskt aktiebolag.)Vid slutet av första världskriget producerade den tyskastaten en första försöksserie. I samband med uppdrag frånAGA gjorde den kända karossbyggaren Karmann flera tekniskainnovationer. En annan leverantör till AGA var kontinentensstörsta karossbyggare, Lindner i Ammersdorf.Med Hugo Stinnes seniors inträde i bolaget 1922 fannsEuropas rikaste man bland aktieägarna, och det svenskaintresset i företaget minskade. Hans dotter Clärenore var1920-talets framgångsrikaste kvinnliga racerförare; honkörde AGA-bilar. Tanken på att bli den första i världen attköra jorden runt med bil fick hon under en rallytävling iSovjetunionen när hon satt i en AGA.regeringen och Preussens regering. En bakgrund till konkursenvar att AGA hade försökt att ställa om produktionen tilllöpandebandsprincipen, vilket hade krävt stora investeringar.AGA-bilen från Berlin hade en överraskande internationellprofil. Tillverkad av ett ursprungligen svenskägtföretag efter belgisk förebild i den tyskahuvudstaden av berlinska arbetare. Denfanns med i startfältet vid racertävlingar iBerlin, på Sicilien, i Schweiz, på Östersjönsisar och även i Japan och Sovjetunionen.Den sålde bra överallt i Tyskland,Nederländerna, Danmark, Finland, Åland,Serbien och andra ställen i utlandet.AGA:s återförsäljare i Stockholm, AlbertHolmer, sålde personligen 90 tysktillverkadeAGA-bilar till den svenska marknaden.I Sverige fanns även ett svenskt systermärke,Thulin, en lätt modifierad modellsom licenstillverkades på Thulinverken iLandskrona. Av de mellan 8 000 och 12000 bilar som totalt producerades av företagetexisterar i dag inte ens 25.Folkvagnens föregångareAGA-bilen var typisk för ett visst skedei bilens utveckling: övergången tillmassbilism. Den var ett försök att tafram en tysk allemansbil inspirerad av den amerikanskaT-Forden. AGA-bilen var en föregångsbil som bereddevägen för den kommande bilutvecklingen. Företaget somsådant var ett misslyckande både ekonomiskt, produktionsteknisktoch åktekniskt. Men AGA-bilen kan sägasrepresentera en etapp i utvecklingen som ledde fram till”Volks-Wagen” och massbilismen. Emellertid hade denen bra bit kvar till att bli en verklig ”folk-bil”. När manså här i efterhand analyserar den blir det tydligt vilkafaktorer som gjorde att vissa bilar lyckades och andramisslyckades.Boken Der AGA-Wagen är ingen traditionell bilbok somi första hand inriktar sig på det tekniska. I stället ville jagberätta AGA-bilens historia under beaktande av den historiskautvecklingen inom ekonomi, näringsliv, kultur ochgenusproblematik. Jag menar att en bilhistoria bäst berättasmot bakgrund av den ”stora” historien.Redan i ett tidigt skede av min forskning blev jag klaröver att jag skrev ett stycke av den glömda historien omBerlin som bilstad. Men boken är också ett viktigt kapitelav svensk bil- och näringslivshistoria.Bertolt Brecht drömde om en AGABertolt Brecht, 1900-talets mest betydande tyska författareoch längre fram exilerad i Sverige, var en av många somdrömde om en AGA. En AGA fanns också vid Wilhelm denII:s exilhov i Nederländerna. AGA:s konkurs under Stinnesson Edmund 1925 blev till och med en fråga för den tyskadr kai-uwe merz är historiker och författare,anställdvid informationsavdelningen för Berlins borgmästare. Hanär aktuell med boken ”Der AGA-Wagen. Eine Automobil-Geschichte aus Berlin” som nyligen erhållit prestigefylldaADAC Motorwelt Autobuch Preis – den går bl.a. att köpaöver www.amazon.co.uk.företagsminnen 2011:527

Nobelservisen i all sin glans 1991: vinglas, soppkoppar, bestick i silver och guld – allt dukat på den 64 meter långa kungadukeni oblekt linne från Klässbols Linneväveri. Fotograf okänd, Klässbols Linneväveris bildsamling.När Nobelfesten fick ny glansFesternas fest hade på 1980-talet fastnat i gamla mönster ochsaknade den glamour som kändes nödvändig till 90-årsjubileet.Åke Livstedt blev den som fick nydana den gamla traditionen.Med Nobelservisen, Klässbollinne, marskalkar och allt vi kännerigen från dagens Nobelfest. | åke livstedti augusti 1988, året efter den stora festen på Gripsholmsslott vid 450-årsjubileet, ringde oväntat Stig Ramel frånNobelstiftelsen. Jag hade aldrig träffat honom. Han påstod sigha hört om min förmåga att nydana fester, och bjöd på lunch.Vårt möte ägde rum på Hotel Anglais. Under en flödandekonversation fick jag tillfälle att berätta om mina tankarkring moderna fester, Gripsholms i synnerhet. När han frågadehur jag såg på Nobelfesten var mitt svar ärligt: “Som en28 företagsminnen 2011:5

uppförstorad middag på 50-talets Trosa stadshotell, inklusivetre röda nejlikor på varje bord”. Ramel kunde inte dölja sinförvåning.”Hade jag funderat på Nobelfesten någon gång”?Jag sade att jag alltid hade förvånats över att man inte hadevisat något specifikt svenskt denna dag då “hela världen”tittar på oss, och berättade vad det skulle betyda för den krisandekonstindustrin att få visa upp vad vi kunde.År 1991 skulle Nobelpriset bli 90 år. Stiftelsen planeradeatt fira jubileet under högtidliga former, en jubileumsveckamed seminarier och föreläsningar med prisutdelningen ochbanketten som kulmen. Man räknade med mellan fem- ochsjutusen gäster. Den enda plats som kunde härbärgera såmånga var Globen. Men hur skulle man lösa bankettfrågan?Flera lokaler? Stig Ramel undrade om jag villefundera på saken och återkomma omkring första oktober.Viktigt var att få ned tiden på middagen som brukade tafyra timmar, främst genom att minska på talen. Serveringenmåste effektiviseras. Jag har alltid fascinerats av barockensgrandiosa middagar med deras skådebröd och stora parader,där maten stod i centrum och serveringen utgjorde en delav skådespelet. Detta kunde man göra i modern form.Tanken svindladeFörst tog jag kontakt med Magnus Silfverhjelm, arkitekt vidSvenska Arkitekters Riksförbund (SAR), Olle Lindberg,den erfarne källarmästaren och Ove Thorsén, konstnär ochrektor för Högskolan för design och konsthantverk (HDK) iGöteborg, vilka alla hade varit med när jag hade ansvarat förden kungliga banketten vid Gripsholmsjubileet. Vi bildadeen idégrupp och ventilerade tankar.Jag såg dukningen i Blå hallen som en hyllning tillden nordiska vintern och hur vi betvingar den med vårljuskultur. Isaac Grünewalds ursprungliga stjärnhimmeli Blå hallens tak, som kunde dras ut vid festliga tillfällen,var ur funktion och bortglömd. Jag såg denna stjärnepällgnistrande spegla sig i dukningen. Kanske kunde KarinBjörquists finservis Stockholm för Gustavsberg förses medny dekor i stjärnhimlens tecken? Var Gunnar Cyrén intresseradav att ta fram en ny glasservis? Kunde de vitadukarna, som alltid hade varit ett problem för tv, ersättasmed oblekta linnedukar från Klässbol? Karin Björquistsvarade omedelbart att skulle Gustavsberg, som hade såltstill finska Wärtsilä-koncernen, överleva måste man göraen helt ny servis av yppersta kvalitet. Tanken svindladeoch stjärnhimlen bleknade i min fantasi.En lek med fyrtaletI början av oktober lade jag fram ett förslag med etthelhetsgrepp om hela festen. Temat var enkelt, en lekmed fyrtalet: de fyra ursprungliga svenska priserna,de fyra gamla världsdelarna, årstiderna och grundfärgerna.De skulle presenteras av “figuranter” som påGripsholmsfesten. Blommorna var en del i symboliken ochspelet och skulle bäras in under festen. När gästerna träddein i Blå hallen fick de en vit julros i handen att lägga påbordet. Så kom de första blommorna till festen.Första entrén var den nya världen – Amerika samt priseti fysik, årstiden våren och färgen grön. På bordet stod denya soppkopparna med gröna undertallrikar. Locken doldeett rede av nässlor med vaktelägg. Figuranterna bar påhöga stänger in grönmålade båtformer fyllda av vita amaryllisknoppar,som hängdes upp i arkadernas svicklar ochklädde hallens väggar. Soppans spad serverades ur kannor.Detta krävde precision och en genomtänkt kostym. Jagbad den vänlige Ivo Cramér och hans dansare om hjälp. BörjeEdh, som också hade hjälpt till med Gripsholmsjubileet, skapadeen enkel lösning med svarta kläder och en bård, schaleller ett skärp som färginslag. Behärskat och vackert. OveThorsén var konstnärlig samordnare.Andra intåget var Afrika och kemi. Färgen var intensivtröd i mat, musik och uppträdande. Klot av röd gerbera ladesunder dans på balustradernas plintar. Fisken serverades medröd sås på vit tallrik med guldrand. Tredje intåget var Asien,medicin och höstens gula färg. Köttet kom med gul havtornssås,och på den långa balkongen uppenbarade sig obeliskerklädda med krysantemer i lysande gult. Till sist var detdags för det vördade gamla Europa med vinter och blå färg.För första gången i historien fick gästerna skåda bärbar neoni form av lysande stänger med vinterstämning i en mörk hall.Vaniljparfait fylld med blåbärssorbet flammade med sinatomtebloss. Man anade vinterhimlens stjärnor i taket.Nobelstyrelsen mycket reserveradHela dukningen var ny med undantag av den stora brännförgylldabronsuppsatsen på honnörsbordet. Den hadeköpts in av Ragnar Östberg, och Husgerådskammaren haderestaurerat den till dess forna glans. Varje del användesför sitt ursprungliga ändamål, frukt i korgarna, konfekt påetagärerna och ljus i kandelabrarna. På Stig Ramels önskanhade Karin Björquist format sex ståtliga glasobelisker påförgyllda porslinssocklar där varje pjäs bar prisets namningraverat: FYSIK, KEMI, MEDICIN, LITTERATUR,FRED, och riksbankens EKONOMI. Obelisken är liksomkristallen en gammal symbol för tankens klarhet.Sedan vi hade lagt fram vårt förslag bad Stig Ramel ossatt mycket grovt skissa det för Nobelstyrelsen. Herrarnavar mycket reserverade men efter stor tvekan fick StigRamel mandat att gå vidare.Bankettens krav på utrymme var svårlöst. Min idé attanvända Stadshuset för reception och Riddarfjärdensfrysta vattenyta för middagen avfärdades som för vidlyftigt.Resultatet blev status quo: Honnörens 1 300 personer iStadshuset, Grand Hotells spegelsal för Nobelfamiljens ochdiplomatiska kårens 800 personer och för resten buffémiddagi Globen. Men tusen marschaller tändes runt Stadshuset avStockholms sjöscouter, som paraderade med facklor när gästernaanlände, och så ett stort fyrverkeri, sponsrat av Valenciasom hade vunnit Vattenfestivalens tävling.Tillbaka till middagen och servisen. Karin Björquist,Gunnar Cyrén och Ingrid Dessau kom redan från börjanmed genomtänkta skisser. Dukningen växte långsamtfram. Dukarna skulle vävas i oblekt lin för att smälta in iföretagsminnen 2011:529

Blå hallens mjuka färgskala. Ett fragment av en drälldukfrån Dylta Bruk blev utgångspunkten. Servetterna måsteockså dämpas i tonen till milt gulvitt.Blå hallen kräver stora och tydliga gester och, KarinBjörquist föreslog kraftiga guldinslag i servisen och klarafärger, ivrigt påhejad av Gunnar Cyrén som svarade uppmed det rika guldet i glasen. Varje del av servisen blev enindivid med soppskålens granatäpple och dessertskålensblomma som framträdande storheter.Saltkar inspirerat av snäckaEn detalj var saltkaret. Jag älskar saltkar. Saltet står inte iförsta hand på bordet som krydda, utan för att visa gästfrihetoch generositet med det en gång så dyrbara saltet, somkom ur havet likt Venus. Därför är saltkaret ofta formatsom en snäcka. Det inspirerade Karin till en liten nautiluspokalmed förgylld fot. I glasservisen med förgyllda benavvek vitvinsglaset och avecglaset med ett grönt respektiveblått “storkben” som hommage à Simon Gate, Orreforsberömde formgivare under början av 1900-talet.Att få fram ett nytt bestick var en stor svårighet, dåingen längre kunde göra nysilverbestick i Sverige av såhög kvalitet som fordrades. Äkta silver var inte att tänkapå – tyvärr! Även besticket skulle begränsas till så fådelar som möjligt. Med förebild i Karl Johans magnifikauppsättning på slottet fick nobelbesticket 7 delar:sked, kniv och gaffel för mat, detsamma men förgyllt fördesserten för syrans skull, samt en fiskkniv. Det tillverkadesi Japan i rostfritt försilvrat, respektive förgyllt, stål.Fiskkniven fick bli en lustighet, en bordsskulptur i formav en förgylld fisk med ett grönt öga, inspirerad av enfiskspade från 1700-talet.För att kunna presentera det ovanliga förslaget krävdesexakt utförda provexemplar, ett mödosamt och kostsamtarbete. I början av juni kunde vi duka upp fyra kuvert påduktyget, nervösare än inför en tentamen. Styrelsen med LarsGyllensten i spetsen uppenbarade sig och började lyfta etteller annat föremål litet planlöst. Stämningen var avmätt ochtyst. Då gjorde den försenade Peter Wallenberg stor entré ochutropade “Vad härligt det ser ut”.Stämningen lättade och ett konstruktivtsamtal kom i gång.Kuverten såldes slutEtt sommaruppehåll stodför dörren. Klässbol ochjapanska Yamasaki hadegett klartecken för tillverkningenmedan Orrefors ochGustafsbergs finska ägare vartveksamma. För att förstärka finansieringenhade jag föreslagit attman efter middagen skulle sälja dukningen.Trots ett från början ljumtintresse blev det så. Dagen efter festen såldes 1 200 kuvertmed alla delar av porslin, glas och bestick för 10 000 kronorstyck slut på ett par timmar. Honnörsbordets hundra kuvertbehöll Nobelstiftelsen.Tillverkningen kom i gång i rasande fart. Första veckani december började leveranserna komma. Mängden varegentligen ofattbar: 6 500 glas och 13 000 porslinsdelarmed reserver. Därtill askfat, soppkannor och vattenkannorsamt alla dukar och 1 300 servietter. De stora lådornafick ställas i arkaderna, och trädgården vaktades avSecuritas. Allt måste diskas, vilket ingen hade tänkt på.Stadshusets husmor gjorde en hjälteinsats med en i hastinkallad extra personal.Ätbar NobelmedaljEn lustig sak att nämna är konfekten – Nobelmedaljen.Etagärerna i den brännförgyllda bronsuppsatsen skulle juanvändas till konfekt, självklart chokladpengar i form avmedaljen. Dessa ströddes också ut över borden för att någotbryta stelheten. Något för gästerna att ta med hem till barnoch barnbarn. Succén blev pyramidal och har sedan dessblivit konvention.Banketten 1991 blev en stor framgång. Stig Ramel strålade,och vid middagens slut reste han sig och gick framtill mig där jag stod i arkadernas skugga och gav mig enstor kram. Kritiken blev över lag mycket positiv. Vissainvändningar kom dock mot «överdådet». Allvarligast varkritiken att vi inte hade använt unga konstnärer från våregen tid. Det fanns dock ingen möjlighet till det. Det varen förutsättning att likt Karin Björquist, Ingrid Dessauoch Gunnar Cyrén ha stor erfarenhet av den gamla konstindustrinpå femtiotalet.Framgången underströks av Föreningen Svensk Formsstora designpris till projektet, och året därpå inbjödsNobelprojektet till Frankfurtmässsan på «Ehrenplatz»,något av det förnämsta inom designvärlden.Från början var meningen att Nobelstiftelsen endastskulle ställa Nobelbanketten till förfogande för att lanseraen ny servis och dukning. Året därpå skulle man återgåtill det vanliga konceptet. Men succén blev så stor atttanken på en återgång blev omöjlig. Hundra kuvert hadeNobelstiftelsen köpt in till honnörsbordet men allt det övrigavar utsålt. Det blev om möjligt ännusvårare att få fram de 1 200 kuvert sombehövdes till Nobelfesten 1992. Detlyckades dock, och då hade vi tänktpå både uppackning och diskning.åke livstedt är konst-, kultur- ochmåltidshistoriker. Han undervisarvid de flesta svenska högskolor medinriktning på konst och design, skriverregelbundet artiklar och har haft en storbetydelse för svenskt konsthantverk.30 företagsminnen 2011:5

En saga av realiteterKlässbols Linneväveri är numera riksbekant. Nobelmiddagar ochkungataffel borgar för det. Det har förstås inte alltid varit så.Länge var väveriet några Johanssöners kneg i en undanskymd bylängs med en bäck i västra Värmland. | sven smedbergdet är försommar 1979. Det ringer. Det är frånStockholm. Man vill komma på besök. Tre personer. Detgår bra. Bara tre. Inget besvär alls. Välkomna.På Klässbols Linneväveri är man van vid besökare. Sedan50-talet har man tagit emot ett ökande antal busslaster. Tillen början ofta syföreningar. Redan långt före besöksnäringenstid. Då när folk ännu reste eller kanske turistade utanatt bli registrerade som övernattningar eller portioner.Celebert besökDet här besöket blir speciellt. Bara det att man har ringt iförväg och anmält sin ankomst. Sven-Olof finner anledningatt möta med bil vid stationen i Arvika, och Dickguidar de tre på stan. En vördnadsbjudande dam i svartoch två herrar. Befälsordningen är något osäker, men herrarnaförefaller vara damens adjutanter. En av dem köperen träspade i en av stadens antikvitetsbutiker och tågarmed den på axeln. Dick bjuder sällskapet på lokal pizza.Herrn med spaden visar sig senare vara krögare och sannoliktvan vid exklusivare spis.Ute på väveriet i det lilla samhället Klässbol, ett par milsöder om Arvika, vandrar de tre länge omkring i maskinhallens110 decibel. Något förundrade. Imponerade. Finnsdetta? Som om man har upptäckt något man trodde varförlorat. Inte bara väl vävda linnetyger. Rentav ett systemav värden. Något som handlar om kvalitet och respekt fören tradition. Och så doften av lin. Och en glänsande färg.De tre som förundras är Märta Österdahl med konstgallerii Gamla stan och hennes entourage, den unge krögarenCarl-Jan Granquist och konstskribenten på SvenskaDagbladet Åke Livstedt. Innan de anträder återfärden harKlässbols Linneväveri fått en inbjudan att ställa ut sinaalster på Märta Österdahls galleri. Det ska ske i adventstidom två år.En milstolpe i Gamla stanUtställningen LIN öppnar den första advent 1981 somutlovats, och dagen efter vernissagen, då ”alla” har varitdär och nypt i det oblekta hellinnet, rubricerar ÅkeLivstedt sin artikel i SvD ”Väverikultur”. Och KlässbolsLinneväveri går från en lantlig tillvaro i kulissen ut irampljuset. Man börjar klättringen från en jumboplats isvensk textilindustri upp mot tätklungan.Man talar på Klässbols Linneväveri om tiden före ochefter Märta Österdahl. Om utställningen som en milstolpe.Och sträckan fram till den hade varit lång ochinte sällan mycket mödosam. Det börjar 1920 då HjalmarJohansson ställer upp en första vävstol i köket i Nystugaovan Sörtjärn i Klässbol, inte långt från älven där småindustrierav allehanda slag har avlöst varandra ända sedan1600-talet, kvarnar, snickerier, smedjor, vadmalsstampar,väverier ... Där börjar han väva några traditionella s.k.drällmönster med lingarn som traktens husmödrar förserhonom med. Mönstrade dukar, men även lakan ochörngott och handdukar. Vävstolen får snart sällskap av enstörre i järn och en jacquard som är så hög att hål måstesågas i taket, varför barnen däruppe var kväll söves avrassel och dunk. Från 1924 driver han verksamheten medflera vävstolar på närbelägna Bostället, ett före detta soldattorp,lågt och litet.En sjuttonåring tar vidÅr 1928 går Hjalmar hastigt och oförmodat bort och efterlämnarhustru Augusta och åtta barn. Augusta och sonenVitalis, den gången blott sjutton år, beslutar att fortsätta vävandet.De mönster han har ärvt efter fadern, Schackrutan,Stafnäsrutan, Citron, Vinrankan, Fiskmåsen och några till,fortsätter Vitalis att väva under de närmaste årtiondenamed avbrott för kriget då Försvaret lade beslag på linet.Vintern 1950–51 uppför Vitalis Johansson en ny fabriksbyggnadvid Gärdet några stenkast från Nystuga.Vävstolarna blir fler, ofta begagnade som inhandlas hosnedlagda textilfabriker, på skrotupplag eller hos fabrikersom har lagt om sin produktion – vi passerar nu den tid dåkonstfibern hissar nylonskjortan och drar härjande framgenom tekobranschen. Till de traditionella mönstren – deär fortfarande desamma – läggs en stor produktion avhanddukar med beställarens firmanamn i bården: SvenskaRayon, Billeruds bruk, Lövbergs, Scania-Vabis, Bolidenoch Gunnebo. Snart vaknar intresset även hos statligaföretagsminnen 2011:531

Natur & Kultur levererar böcker i sin bokbil, 1930-1940-tal. Natur & Kulturs historiska arkiv hos Centrum förNäringslivshistoria.Ideologi och affärer– 100 år med Natur & KulturNatur & Kulturs tidigare vd Lars Grahn berättar om den uddafågeln i Förlagssverige: en koncern som ägs av en stiftelse ochvars mål skall vara att motverka totalitära idéer och främjavärldsfreden. | lars grahnbokförlaget natur & kultur (fram till 2006 skrivetNatur och Kultur) grundades tre gånger av den skånskesmåbrukarsonen Johan Hansson (1879–1973). Det började1912 då han med sin första hustru, Jenny Bergqvist, startadeSvenska Andelsförlaget för att sprida sina politiska idéer.Andra gången skedde det 1922 när han och hustrun brötsig ur Andelsförlaget och fick med sig namnet ”Natur ochKultur”. Tredje gången var 1947 då förlaget omvandladestill stiftelse med allmänt frihetliga ändamål. Utgivningenskulle ”motverka totalitära idéer och statsskick” samt främja”världsmoral”, ”världsfred” och ”frihet från statlig inblandningi näringslivet eller den enskildes ekonomi”.Inför Natur & Kulturs snart 100-åriga historia är detnaturligt att fråga hur ett verktyg för ideologisk agitationhar kunnat förvandlas till ett i stort sett vanligt kommersielltförlag – med bevarade ändamål. Är idéerna fortfarandeverksamma eller har de i praktiken övergivits? Har de omtolkatsoch i så fall hur?34 företagsminnen 2011:5

Johan Hanssons idéer går tillbaka på hans ungdomsväckelsearbete för georgismen, läran om den enda skattensom skulle drabba värdestegring på marken men interiskkapital och arbete. Produktionsmedlens inordnandeunder samhället skulle ske utan revolution eller konfiskation,endast genom avgift till den gemenskap som yttersthade skapat värdena. Härifrån kan steget tyckas långt tillstriden mot regeringens anpassningspolitik under andravärldskriget. Men det fanns konsekvens.Böckerna beslagtogsPer Albin Hanssons samlingsregering bedrev 1939–43repressiv presspolitik som eftergift för tyska krav. Medhjälp av en paragraf i tryckfrihetsförordningen som intehade tillämpats på hundra år ingrep man mot kritik avden nazityska politiken. Paragrafen gav regeringen möjlighetatt utan åtal och rättegång beslagta en skrift, om”genom densamma missförstånd med utländsk makt sigyppat”.ett uppdrag i yttrandefrihetenstjänst som gick utöver vad deflesta andra förlag vågade sig påNatur & kultur drabbades av nio beslag. De flesta gälldeHermann Rauschnings bok Samtal med Hitler som gavsut i fem upplagor första halvåret 1940. Alla konfiskerades.Detta publicistiska trots har präglat bilden av Natur &Kultur. Man gav sig ett uppdrag i yttrandefrihetens tjänstsom gick utöver vad de flesta andra förlag vågade sig på.Det är ingen överdrift när Johan Svedjedal karakteriserarförlaget som ovanligt konsekvent styrt av sin grundaresidéer, från hans ungdoms georgism över antinazism ochantisocialism till ett slags vänsterliberalism. Georgismenkan sägas ha varit en fredligare variant av socialismenmed inslag av naturrättsfilosofi och gammaltestamentligaföreställningar om ”det rätta vederlaget”. Läran var en skapelseav den amerikanske samhällsfilosofen Henry George(1839–1897). Den fördes vidare på nordisk botten av blandandra Severin Christensen, som Johan Hansson mötte undersina tidiga år i Danmark och tog djupt intryck av.Han fann här ståndpunkter – motstånd mot statsmakt ochmajoritetsvälde, ursinnigt försvar för den enskilda individensrätt – som blev utgångspunkt också för antinazism och motviljamot socialism och kommunism. Sammanhanget angesi ett manusfragment från 40-talet där han hävdar att socialismenär en maktlära, inte en rättslära, och att den uttryckeren mentalitet som går igen ”i de vildvuxna grenar på socialismenstjocka stam som kallats nazism och fascism”.Företagsledning per korrespondensStiftelsen Bokförlaget Natur & Kultur tillkom för attgarantera förlagets framtida inriktning. Stiftelseformen,menade Johan Hansson vid 25-årsjubileet den 1 april 1947,skulle lösa ”de med enskild företagsamhet förenade problemen.En stiftelse ägs av ingen, det vill säga den äger sigsjälv”. De första åren drevs verksamheten vidare som omingenting hade hänt men efterhand tog styrelsen alltmerledningen. Detta blev nödvändigt inte minst därför att denåldrande förläggaren vistades utomlands halvårsvis ochförsökte dirigera förlaget genom långa korrespondenser tillmedarbetarna. Metoden var inte effektiv.Uppslitande kontroverser i mitten av 1960-talet hadesamband med Johan Hanssons ovilliga avgång som verkställandedirektör. Hans tankevärld framstod alltmer somen gammal mans halsstarriga motvilja mot skatter ochvälfärdspolitik. Carin Österberg, sekreterare i förlagetpå 40-talet och skolboksförläggare i Svenska Bokförlaget1952–67, utsågs till vd 1967 och lade verksamhetens tyngdpunkti en framgångsrik läromedelsutgivning. Idéerna förenkladehon till beteckningen ”kunskapsförlaget”.Omställningen förde i dagen skillnader mellan grundarensoch efterträdarens hållning. De blev tydliga i enintressant utgivningsfråga. Johan Hansson, ännu ”konsult”i förlaget, ville 1968 ge ut en starkt sovjetkritisk bok. CarinÖsterberg och styrelsen ansåg att framställningen inte vartillräckligt objektiv och vägrade. Johan invände: ”De somhar skrivit om Hitlerismen förväntades inte visa någon l[u]ftig objektivitet inför allt det avskyvärda. De som skriverom kommunismen kan inte undgå samma slags moraliskaengagemang.” Bittert klagar han över att förlaget intelängre intar den oberoende hållning som gällde när mankämpade mot samlingsregeringens konfiskationspolitik.Koncernbildning och tillväxt1980-talet var koncernbildningens tid. Lars Almgren,tidigare vd för Norstedts förlag, kom 1979 och inledde enexpansion med hjälp av de resurser som hade skapats underdet föregående decenniet. Biblioteksförlaget (läromedel)och Askild & Kärnekull (allmän, till stor del lättare, litteratur)förvärvades 1980–81. Förlagsverksamheten skildesklart från finans- och fastighetsrörelserna och kom att beståav fyra enheter. Stort ansvar gavs åt oss som ledde förlagsgrenarna:Lars Källquist (läromedel), Lennart Wolffföretagsminnen 2011:535

Andelsbevis från 1912 i Svenska Andelsförlagetu. p. a., ett företag grundat av Johan Hanssonoch ur vilket han senare bröt loss det som blevNatur & Kultur. Natur & Kulturs historiska arkivhos Centrum för Näringslivshistoria.(allmänlitteratur), Stefan Östergren (Biblioteksförlaget)och jag själv (Askild & Kärnekull, från 1984 Legenda).Ilsnabba fighter med StenbeckExpansionen begränsades inte till bokutgivning. Förlagetdeltog tillsammans med Wallenberggruppen ochbondekooperationen i finansieringen av Nordisk Television(TV4). Under ilsnabba fighter med Jan Stenbeck om detpolitiska etablissemangets bevågenhet lyckades företaget1990 få koncession för marksändning av reklamfinansieradtelevision. Priset för detta var att Stenbecksfären för baratio miljoner erhöll ett trettioprocentigt ägande.Mitt i denna utbyggnad hölls föreställningen om Natur& Kulturs särskilda karaktär levande av ledning och styrelse.Frågor restes därför i samband med engagemanget iTV4. Den ideella innebörden ifrågasattes. I styrelsen blevoviljan allt starkare mot vad man såg som kanalens okultiveradefolklighet och aktierna såldes vid jultid 2004 medgod förtjänst till Bonniers.En brokig affärsmiljöMin egen tid som vd (1989–2005) präglades av arvet frånLars Almgren. Vi hade en stark finansrörelse, en förlagskoncernmed fyra idogt arbetande grenar, där läromedlenvar störst och lönsammast, och vi var delägare i enframgångsrik tv-kanal. Vi kunde växa ytterligare. Underett drygt decennium övertog vi mindre och medelstorabokförlag (LT, Fripress, Spektra, Scandinavian UniversityPress), startade en egen bokklubb (NoK Direkt), gick insom delägare i en annan (Böckernas Klubb), engagerade ossi försäljning av Encyclopaedia Britannica (Interknowledge),blev delägare i e-boksutgivning (Elib), i ”elektronisk utbildning”(Theducation) och nätbokhandel (Adlibris). Vi köpteen stor fastighet i ädelfunkis vid Humlegården.I denna brokiga affärsmiljö levde medvetandet om ändamålenvidare. Men var de gamla sociala utopierna fortfarandegiltiga? Vi kände förväntningarna och försökte därför göraidéerna mer allmänna genom att foga in de politiskt konstrueradeändamålen i en sorts dialogisk idealism: ”Vi ser utvecklandetav kunskap, medkänsla och fantasi”, skrev vi 1990 och2000, ”som grunden för individuell frihet och social samverkan.Vår verksamhet skall därför främja politisk och ekonomiskfrihet och motverka totalitära idéer och statsskick.”I linje med stiftelseurkundens intentionerMed Eva Swartz som vd har förlagets inriktning i stortsett behållits. Nya inslag i koncernbilden är att man harblivit delägare i bokhandelskedjan Bokia – men avvecklatengagemanget i nätbokhandeln Adlibris – och låtit denegna distributionscentralen uppgå i Förlagssystem.På hemsidan framhäver man kombinationen av idealismoch kommersialism och vill uppmuntra initiativ ”i linjemed stiftelseurkundens intentioner”. Bland åtgärderna idenna anda – kulturpris, lärarpris, postdoktorala stipendier– finns två nya inslag: samarbete med stiftelsen Expo,som värnar yttrandefrihet och motverkar rasism, och ettpris för dem som diskuterar ”samtidens viktiga frågor”.Tendensen fortsätter således att avproblematisera skiftetfrån idéagitation till affärsverksamhet genom att lägga signära tidens konsensus. Försvar av yttrandefrihet och motståndmot främlingsfientlighet befinner sig i dag avsevärtnärmare ett allmänt samförstånd än vad de bålda stridernaför jordbeskattning, mot samlingsregeringens presspolitikoch mot socialismen gjorde på sin tid.Natur & kultur är alltjämt en från enskilt kapital friståendepublicistisk resurs i vår offentlighet. Genom dettaoberoende känner man i förlaget en förpliktelse att verkaför att obekväma sanningar blir framförda. Styrkan ligger iatt ägas av ingen.Utmaningen är att fortsätta använda oberoendet på ettmeningsfullt sätt.lars grahn har varit vd för Natur & Kultur 1989–2005.Innan dess arbetade han som litteraturkritiker och journalistlärare,BLM-redaktör och förläggare på Bonniers, samtchef för bokförlaget Legenda.36 företagsminnen 2011:5

John Ericssons kanonbåt Monitor skrev in honom i den amerikanska historien, man även i det amerikanska näringslivethar svensk-amerikaner haft stor betydelse. U.S. Naval Historical Center Photograph.Oljeborraren, borgmästarenoch verktygsmakarensvenskamerikanska entreprenörer, del 1: Många svenskar och svenskättlingarhar haft betydelse för det amerikanska näringslivet. En del t.o.m.som skapare av stora företag och koncerner. Under hela 2012 kommerFöretagsminnen i en artikelserie behandla några av de viktigasteav dessa. | anders edwardssonsverige förblev länge fattigt och underutvecklat. I mittenpå 1800-talet inträffade emellertid en liberal ekonomiskrevolution som fick fart på utvecklingen, som då blevnärmast explosionsartad. Sverige skulle från omkring 1870på drygt 50 år utvecklas från ett u-land till ett av världensrikare länder. Men, den sena industrialiseringen ledde ändåtill att många svenskar under 1800-talets andra hälft utvandradetill Amerika.Stor svensk utvandringTotalt flyttade omkring 1,2 miljoner svenskar over there, varavde flesta slog sig ner som bönder i Mellanvästern eller ar­företagsminnen 2011:537

En grupp anställda på Texas Instrument i Louisiana på 1930-talet arbetar med att göra seismologiska mätningar vidsprängningar för att kunna avgöra vad som finns i marken långt under dem. Med tillstånd av Texas Instruments.betare i städerna. USA var vid denna tid fortfarande ett glestbefolkat nybyggarland där det rådde stor brist på arbetskraft,och ekonomin blomstrade. Många svenskar, sprungna ur denpraktiska svenska bondekulturen, valde därför att starta eget,inte minst inom den snabbt växande industrisektorn.Ett fåtal av dessa svenskättade entreprenörer blevmycket berömda, som John Ericsson från Långbanshyttani Värmland. Han flyttade till USA redan 1839 och skrevin sig i historieböckerna genom byggandet av pansarslagskeppetUSS Monitor, som bidrog till Nordstaternas segeri inbördeskriget 1861–65. Men de flesta är mer okända,trots att deras insatser och företag än i dag delvis sätter sinprägel på det amerikanska samhället.Oljemagnat i TexasEn sådan svenskättad entreprenör var Carl G. Cromwell.Han föddes 1889 i Saybrook, Pennsylvania, som äldstabarnet av sex till det svenska utvandrarparet John Nels –troligen Nils, amerikanska immigrationstjänstemän stavadeofta fel på skandinaviska namn – och Hanna Cromwell.Han skulle på många sätt personifiera ”den amerikanskadrömmen” om att på egen hand jobba sig upp och blikänd, förmögen och inflytelserik.Carl började som grovarbetare på oljefälten iPennsylvania som sextonåring och blev snabbt känd somen mycket duglig oljeborrare. Han kunde därför flytta vidaretill andra oljefält i Illinois och Oklahoma, för att efterförsta världskriget ta steget fullt ut och bege till Texas, däroljeindustrin då befann sig i en intensiv utvecklingsfas.Han blev 1921 kontrakterad av företaget Texas Oil andLand Company, som hade köpt rätten att leta efter olja påUniversity of Texas marker. Och när företaget efter ett parår stötte på en stor oljefyndighet blev Cromwell överintendentför bolagets verksamhet i hela området.Det innebar att han blev rik. Så rik, att han under1920-talet bland annat kunde engagera sig i den då nyaoch snabbt expanderande flygindustrin. År 1929 startadehan ett eget flygbolag, Cromwell Airlines, som flög mellanSan Angelo, San Antonio och Dallas-Fort Worth.Carl G. Cromwell blev alltså en närmast arketypisk selfmade man, och som sådan var han ständigt på väg mot nyamål. Detta ledde dock till att hans liv bokstavligen slutadei tragedi. Under en affärsresa till sin hemstat Pennsylvaniadog han redan 1931 i en bilolycka, bara 42 år gammal.Borgmästare JonssonEn annan svenskättling som hamnade i Texas var John ErikJonsson. Hans föräldrar John Peter och Ellen hade var försig emigrerat från Sverige på 1890-talet, träffats i USA ochsedan gift och bosatt sig i New York, där de 1901 fick ettbarn. År 1912 flyttade familjen till närbelägna New Jersey, därsonen visade sig äga stora talanger. Tio år senare utexamineradeshan, bara 21 år gammal, som mekanisk ingenjör vid detvälkända Rensselaer Polytechnic Institute i New York.38 företagsminnen 2011:5

I mitten på 1920-talet jobbade sig sedan John Erik upptill posten som överintendent inom den amerikanska aluminiumjättenAlcoa, innan han 1927 beslutade sig för attpröva lyckan som försäljare av Pontiacbilar. När den storadepressionen utbröt två år senare återvände han emellertidtill Alcoa som försäljningsingenjör.Men John Eriks liv skulle strax därefter ta en ny, dramatiskvändning. Han blev nämligen tillfrågad av en ingiftsläkting, J. Clarence Karcher, om att hjälpa till att startaföretaget Geophysical Service, som skulle specialinriktasig på seismologiska instrument till oljeindustrin. Hanskulle i praktiken bli en av dess medgrundare.John Erik Jonsson fick redan året efter först ansvara förföretagets laboratorium i Newark i New Jersey. Varpå han1934 fick i uppdrag att flytta till Dallas i Texas för att tahand om, bland annat, företagets bokföring, tillverkning, inköpoch lager. År 1942 blev han sedan vice vd för det snabbtväxande företaget, som då också hade börjat sälja elektroniktill den amerikanska armén under andra världskriget.Företagets lycka var med detta gjord, och det omstruktureradesefter kriget för att verka även internationellt. Detändrade 1951 därför namn till Texas Instruments, samtidigtsom John Erik blev vd (och senare även styrelseordförande)för hela verksamheten. I dag har företaget blivit världsledandeinom tillverkning av halvledare och miniräknare.Parallellt med chefskapet engagerade sig John ErikJonsson som många andra amerikanska företagsledandei en rad andra verksamheter. Han jobbade speciellt medutbildningsfrågor och grundade bland annat den direktaföregångaren till dagens University of Texas at Dallas(UTD). Någon månad efter mordet på John F. Kennedy iDallas 1963 valdes han också till Dallas borgmästare ochblev så populär (bland annat beroende på lyckade satsningarsom utbyggnaden av Dallas-Fort Worth InternationalAirport) att han omvaldes hela tre gånger.Den öländske verktygsmästarenYtterligare en svensk som lyckades som både innovatör ochindustriföretagare i USA var Ernst Otto Johansson. Han föddes1884 på Öland och emigrerade 1901 genom att gå till sjöss.Så småningom slog han sig ner i Connecticut, där han byttenamn till det mer amerikanskklingande Ernest O. Estwing,och 1917 gifte han sig med svenskan Hulda Olivia ”Olive”Emerentia Swenson, med vilken han fick minst fyra barn.Omkring 1920 flyttade familjen Estwing västerut till”svenskstaden” Rockford i Illinois nordväst om Chicago, därErnest 1923 startade The Estwing Manufacturing Company.Han hade noterat att verktyg som bestod av olika delar, somhammare och yxor, ofta gick sönder och därför fått idén attgjuta skaft och huvud i ett stycke i högkvalitativt stål.Ernest startade därför på klassiskt manér tillverkningi sin egen källare, men lanseringen gick trögt då hansprodukter kostade dubbelt så mycket som vanliga verktyg.Men efter att 1925 ha satt in en annons i en av den just dåboomande amerikanska byggnadsindustrins branschtidningar,steg efterfrågan så snabbt att det inte dröjde längeA tribute toERIK JONSSONA FOUNDER OF TEXAS INSTRUMENTS1901–1995A man of vision and accomplishments 2——————————————–––––––––––––––––––––——————–A global look at his contributions 3——————————————–––––––––––––––––––––——————–A wise man ahead of his time 3——————————————–––––––––––––––––––––——————–Parting words from Erik 6——————————————–––––––––––––––––––––——————–På Texas Instruments vårdar man ännu minnet av ErikJonsson, en av företagets grundare. Med tillstånd avTexas Instruments.innan han kunde köpa sig en egen fabrik.Även om depressionen på 1930-talet sedan dämpadeefterfrågan skulle verksamheten fortsätta expandera. Ochefter andra världskriget kom det riktiga genombrottet, närföretaget började tillverka en rad nya helgjutna verktyg.Estwings blev då ett ledande företag inom den amerikanskaverktygsbranschen och började även exportera sina produktertill andra länder.Det kanske mest spännande belägget för den höga standardoch det goda rykte som Ernest O. Estwings företag hade lyckatsbygga upp, är nog annars att deras produkter till och medhar använts i rymden. Rymdstyrelsen NASA utrustade nämligeni slutet på 1960-talet sina astronauter med Estwingverktyg,för att knacka loss stenar på månen som sedan fördes tillbakatill jorden för vetenskapliga undersökningar.Stort svenskt inflytandeDessa exempel på svenskamerikanska industrigrundarebelyser en sällan uppmärksammad sida av den svenska utvandringentill Amerika. Eftersom kulturen i USA prägladesav stor öppenhet för nya idéer, och arbetsbesparande uppfinningarvälkomnades med öppna armar – samtidigt somskatterna var låga och regleringarna få – kunde personer somCarl G. Cromwell, John Erik Jonsson och Ernest O. Estwingjobba sig upp och etablera verksamheter som i många fall fickbestående effekter på det amerikanska samhället. Och de varinte ensamma. I nästa artikel kommer fler exempel.anders edwardsson är historiker och författare. Han harskrivit två böcker om Sveriges modernare historia och är idag doktorand i Politics vid CUA i Washington DC.företagsminnen 2011:539

Recensioner i urvalbörje isakson är journalist och författare och har bl.a. medverkat itidningar som Teknikens Värld, Månadsjournalen och Dagens Industri.Han har skrivit flera böcker om historia, den senast utgivna heter ”Tvådygn som förändrade Sverige. 1809 års revolution.”Penicillin för industrihistorikerleif andersson (utgivare) och bertil larsson (red): Från Kabi till DSM 1952–2009 – episoder från 58 årsläkemedelsproduktion, eget förlagår 1952 byggde Kabi en anläggningför tillverkning av antibiotikamedletStreptomycin i Strängnäs. Den komunder de följande 57 åren att bytaägare ett antal gånger och användastill andra, liknande verksamheter.År 2009 lades anläggningen neroch i boken Från Kabi till DSM berättarett antal personer minnen frånarbetet där.Det börjar med Einar Wiströmsanteckningar från byggnadstidenoch avslutas med Kristina NordinGustafssons berättelse om hur hon2009 som vd ansvarade för nedläggningenav det som då var DSM(Dutch State Mines) Anti-InfectivesSweden AB.Under tiden däremellan hadeAstra, Fermenta och holländskaGist-brocades bland annat tillverkatpenicillin, Cykloserin (antibiotika),Streptokinas (protein), 6-APA (penicillin)och Klavulansyra (samverkarmed penicillin) i anläggningen.Bortsett från de turbulentaFermentaåren – då många anställdablev miljonärer – är boken främst intressantför dem som tidigare har arbetati anläggningen och för industrihistoriker.Den är tryckt i en begränsad,numrerad upplaga på 500 exemplar.Slussen genom tidernathor richter: Slussen. Då nu … och sedan?, trafik-nostalgiska förlagetatt nu publicera en bok om Slusseni Stockholm är naturligtvis vältajmat.Debatten om den planerade ombyggnadenär hetsig och tycks evig.Thor Richter tar inte ställning,men bara att visa bilder av förfallet idagens Slussen innebär bister kritikav dem som har haft ansvar förunderhållet.Slussen … är bildrik; de flestatexterna är korta. Här presenterasde tidigare slussarna, från 1642 ochframåt, med teckningar och foton.Och dagens Slussen – ”den modernatidens första stora verk”, enligt arkitektenLe Corbusier – från byggandetoch invigningen 1935.Och så förfallet.Det hela avslutas med redogörelseri ord och bild för Stockholmsstads förslag till ombyggnad ochtvå alternativa förslag. Det avsnittetinleds med Kungliga akademienför de fria konsternas omdöme från2009. De avslutande orden lyder:”Värre kan det inte bli. Skam ochförbannelse över de nidingar somgör detta.”Debatten fortsätter och den somvill skapa sig en uppfattning omvad det handlar om har god hjälp avThor Richters bok.40 företagsminnen 2011:5

Bokbandsforskning med allmänintressekristina lundblad: Om betydelsen av böckers utseende – det svenska förlagsbandets framväxt och etablering underperioden 1840–1914 med särskild hänsyn till dekorerade klotband: en studie av bokbandens formgivning, teknik ochrelation till frågor om modernitet och materiell kultur, rámusböcker bedöms nästan alltid eftersitt innehåll. Men de har också en intehelt oväsentlig utsida: Omslaget ellerbandet.Om det handlar bokhistorikernKristina Lundblads avhandling medunderrubriken: ”Det svenska förlagsbandetsframväxt och etablering underperioden 1840–1914 med särskildhänsyn till dekorerade klotband. Enstudie av bokbandens formgivning,teknik och relation till frågor om modernitetoch materiell kultur”.Kristina Lundblad redogör för bokförlagensoch bokhandelns utveckling,de tekniska framstegen inom bokbinderiverksamhetenoch möjligheternaatt illustrera bokbanden.Mycket av detta är specialkunskaper– det som gör avhandlingen merallmänt intressant är författarinnansresonemang om hur bokbandens utvecklingsamfaller med och påverkasav industrialismens genombrott ochframväxten av massproduktion.Möjligheten att tillverka illustreradeklotband gjorde att boken, vid sidan avandra värden, också – liksom tändstickor,parfym, tobak, kaffe m.m. – blev envara i en illustrerad förpackning.Samtidigt blev den en del av hemmetsinredning.”Bokens utseende […] skulle utföraett arbete som kommunikations- ochmarknadsföringsmedel, som spridareav dekormoden och visuelladiskurser […] fungera som materialför den enskilda individens utvecklingoch den egna identiteten”.Kristina Lundblad sätter fokus på ensällan diskuterad egenskap hos våraböcker och fogar (med många illustrationer)in den i ett samhälls- ochindustrihistoriskt sammanhang. Detär intressant även för den icke specialintresserade.Ett framstående par i Göteborganna brunius van der vliet, sigrid hedén och karin stark: Ernst August och Tullan Hedén:Götaverken, konsten, omvärlden och familjen: berättat för Karin Stark, kabermed hjälp av brev, tidningsklipp, fotonoch andra dokument berättar tvåbarnbarn till Ernst August och TullanHedrén om sina farföräldrar. Och devar inte vilka som helst i Göteborgunder 1900-talets första hälft.Tullan (Ingrid) Hedén hade konstnärsdrömmar,som hon tvingades läggaåt sidan för att ta hand om hem, barnoch representation. Efter Ernst Augustsdöd 1944 blev hon en skicklig skulptris.Ernst August drev, tillsammans medHugo Hammar, från 1906 Götaverkenfram till sin död 1944. Han börjadesom fartygskonstruktör (med erfarenheterfrån USA) och var vd från 1938.Götaverken hade en något skakigstart, men överlevde och fick 1912uppdraget att bygga pansarbåtenSverige, som var en av orsakerna tillden s.k. borggårdskrisen 1914.I början av 1930-talet varGötaverken ett av världens ledandeskeppsvarv. Det byggde såväl örlogsfartyg,som malmfartyg, tankers,isbrytare och passagerarfartyg.På Ernst Augusts initiativ börjadedet under 1930-talet också att byggaflygplan, men blev undanträngt av”några inflytelserika personer i svenskindustri”, d.v.s. männen bakom SAAB(Svenska Aeroplan Aktiebolaget).Men boken skildrar i första handmänniskan Ernst August Hedén, endriftig och populär göteborgare – gogubbe och exponent för göteborgsandan– som vid sidan av sin verksamhetinom Götaverken bl.a. var liberal/folkpartistisk ledamot av stadsfullmäktige(1927–1942), ingick i stadskollegietoch Hamnstyrelsen och varledamot i ytterligare ett antal styrelser.Ernst August & Tullan Hedén ären anspråkslös men trivsam berättelseom ett framstående par i sintids Göteborg och om en av Sverigesmest betydelsefulla industrier under1900-talets första hälft.företagsminnen 2011:541

Aktuell forskningoskar broberg är forskare och studierektorpå Handelshögskolan vid Göteborgsuniversitet. Han arbetar för närvarandemed ett forskningsprojekt om entreprenörskapinom svensk digital reklam.Pensioner i näringslivets tjänstmats larsson: FPG – 50 år i näringslivets tjänst, informationsförlagetfrågan hur vi individuellt och kollektivttryggar vår ålderdom har variten viktig samhällsekonomisk fråga desenaste 150 åren. Från diskussionen omarbetsplatsförsäkringar på 1880-talet,via folkpensionens införande och ATP,till 1990-talets stora pensionsreform. IMats Larssons nyutkomna bok FPG– 50 år i näringslivets tjänst tecknasen fallstudie av ett företag som kan geoss en fördjupad förståelse av dennasvenska pensionshistoria.Försäkringsbolaget PensionsgarantiÖmsesidigt (FPG) är inte allmäntkänt, trots att det har spelat en betydanderoll i det svenska pensionssystemet.NäringslivshistorikernMats Larssons studie spänner överföretagets femtioåriga historia, frånbildandet 1960 till samgåendet medPensionsregistreringsinstitutet 2010.Dispositionen är kronologisk ochförfattaren väver samman de politiskaprocesser som formade företagetsvillkor med FPG:s ekonomiska utveckling.Fram träder en historia sompå avgörande punkter illustrerar densvenska modell som vi nu på 2010-taletofrånkomligen har lämnat bakomoss: hårt reglerade nationella finansmarknader,stillsamma aktiemarknaderdär placeringstips gjordes per brev, ochstorföretag som förändrades så långsamtatt de per definition betraktadessom säkra placeringar. Med MatsLarssons akademiskt sakliga prosa blirkontrasten ännu större mot de senasteårens globala finanskriser och därpåföljande politiska oroligheter.Försäkringsbolaget Pensionsgarantistartade sin verksamhet 1960, i sambandmed att ett nytt pensionsavtalför industrins tjänstemän sjösattes,det så kallade ITP (IndustrinsTilläggsPension). Grundidén var attde företag som anslöt sig till FPGskulle kunna behålla de inbetaldapensionspremierna i sitt eget företagoch bokföra dem som en skuld i sinbalansräkning. För att pengarna skullevara säkra även vid en konkurs tillhandahöllFPG även en kreditförsäkring.På bara några få år var 1 800 stora ochmedelstora företag anslutna, varav 80procent av de börsnoterade bolagen.Att denna konstruktion var så tilltalandemåste förstås mot bakgrund aven reglerad finansmarknad, där ävenbörsnoterade företag hade en problematiskfinansieringssituation.I kapitel ett beskriver Mats Larssonden politiska process som ledde framtill de nya pensionsavtalen för industrinstjänstemän. I kapitel två beskrivsFPG:s expansiva 1960-tal. Det ärtänkvärt att FPG under åren 1965–1970tillförde det svenska näringslivet 3,6miljarder kronor, medan de aktuella företagensnyemissioner under samma årvar 4 miljarder. FPG spelade med andraord en väsentlig roll för företagenskapitalbehov. Kapitel tre behandlarsedan två turbulenta årtionden, medmakroekonomisk oro och finansiellavreglering. Under dessa år förändradesFPG:s placeringsstrategi. Inslaget avatt passivt tillhandahålla kapital övergickalltmer till en aktiv portföljförvaltning.I det avslutande kronologiskakapitlet beskriver författaren förändringarnaunder de senaste tjugo åren.Fokus här ligger på den stora finanskrisenunder tidigt 90-tal och de nya förutsättningarsom avregleringar och nyariskhanteringssystem har medfört.Boken bidrar till att öka vår förståelseav den svenska modellen. Avtalinom en rad områden mellan arbetsmarknadensparter spelade här enviktig roll för att överbrygga klyftan42 företagsminnen 2011:5

mellan privata och kollektiva lösningar.Framför allt visar Mats Larsson konkretpå kopplingarna mellan den politiskasfärens diskussioner, de svenskastorföretagens strategier och den regleradefinansmarknadens realiteter.Min största invändning mot MatsLarssons historiska skildring är atthan inte problematiserar sin egenundertitel. Boken är en jubileumsskriftoch som sådan är den synnerligenvederhäftig och väl underbyggdgenom författarens eget arkivarbete.Men undertiteln – i näringslivetstjänst – rymmer en central konfliktsom knappt berörs i texten:Den stora fördelen med FPG-systemethar för kundföretagen varitatt man på ett enkelt och billigtsätt kunnat utnyttja kapital iverksamheten som annars skulleha betalats i försäkringspremier.(s. 288).Detta är givetvis riktigt. Men historienom FPG:s kundföretag och deras kapitalsituationär förstås bara ena sidan avmyntet. Den andra sidan handlar omde framtida pensionärernas sparkapital,som FPG blev satta att förvalta. Dettavar industritjänstemännens kapital,men detta ägarperspektiv skymtarbara undantagsvis fram i texten. Detär synd, eftersom det är ägarperspektivetsframflyttade positioner som hardrivit de finansiella marknadernasexpansion under de senaste årtiondena.Berättelsen om FPG hade därför ytterligarefördjupat vår historiska förståelseom konflikten mellan ägarnas avkastningskravoch företagens kapitalbehovhade blivit mera synlig, till exempel idiskussionerna kring hur man bedömdekundföretagens risker.Därmed inte sagt att ett renodlatägarperspektiv är saliggörande.Samtiden förskräcker på mångapunkter därvidlag. Snarare tror jagatt historiska fallstudier är som allrabäst när man kan kontrastera de sättatt tänka som dominerar i dag. MatsLarsson visar i sin studie av FPG attdet har varit möjligt att på avtalsmässiggrund både skapa en kapitalbas fördet svenska näringslivet och långsiktigvärdetillväxt för blivande pensionärer.En aning större distans från det egnastudieobjektet hade understundom bidragittill att hjälpa läsaren att se detta.företagsminnen 2011:543

Fråga FöretagsminnenSom byggnadsarbetare undrarjag vilken som var den förstaarmerade betongkonstruktioneni Sverige och vilket företagsom låg bakom?Franko Berggrensson, MalmöEn armerad betongtrappa skapad av Skånska Cementgjuteriethörde till en av alla sevärdheter på Stockholmsutställningenår 1897. Skanskas historiska arkiv hosCentrum för Näringslivshistoria.idén att förstärka betongen i husväggar med järnrealiserades första gången av tysken Rabitz så tidigt somår 1822. En rad fransmän blev föregångsmän inom denarmerade betongens område, och de utverkade ett flertalanmärkningsvärda patent. Den första patenttagaren ilandet, Lambot, byggde lustigt nog en roddbåt i armeradbetong (1850) som visades upp på Parisutställningen 1855.Den allra främste patenttagaren blev J. Monier (trädgårdsmästare),som utvecklade en rad patent som han överlättill entreprenörer både i Frankrike och utomlands.Att han aldrig sökte patent i Sverige fick betydelseför den svenska utvecklingen, och armerad betongkunde användas av vem som helst utan förbehåll framtill 1898 då fransmannen F. Hennebique tog ett svensktpatent på sin metod (franskt patent 1892). Fram tilldess var det mest detaljer i husbyggnader som var avarmerad betong, samverkande med järnbalkar och muradepelare. Enligt Fastighetsverket ska golvet i GamlaRiksarkivet på Riddarholmen i Stockholm, skapat avSkånska Cementgjuteriet 1887−1890, vara av armeradbetong. Skånska Cementgjuteriets historik fram till 1922(maskinskrivet manus) beskriver att det även utfördevattenledningar med rörnät i arbeten åt Östersunds stad1892−1893, vilket kan ha varit armerade betongrör.Hennebiques system var en betydande förbättring avarmerad betong som tillät en sammanhängande konstruktiondär olika delar sombjälklag och pelare blev en samarbetande helhet.Norrköping begåvades 1897−98 med det första huseti Sverige enligt detta system, en fabriksbyggnad uppfördför ylleindustrin Bergsbro AB. Arkitekt var Karl Flodinmen byggföretaget är tyvärr okänt. Byggnaden, i hörnetLuntgatan−Sandgatan, har i dag omgjord interiör menutsidan är intakt. En armerad betongtrappa hade ocksåvisats upp på Stockholmsutställningen år 1897 (SkånskaCementgjuteriet).Det första huset i Stockholm med renodlad skelettkonstruktionav armerad betong var Myrstedt och Sternsaffärs- och kontorshus (1908−1909) på Kungsgatan 5 Ci Stockholm, och huset framhålls som ett genombrottför den tekniken. Det uppfördes av Kreuger & TollByggnads AB, som hade tillägnat sig tekniken frånUSA, där den hade patenterats av en J. Kahn.jonas dahlberg, arkivarie vid Centrum förNäringslivshistoriaSTÄLL EN FRÅGA: Har du en fråga om näringslivets historia, om personer,företag eller produkter. Mejla den till foretagsminnen@naringslivshistoria.seså får du svar från Centrum för Näringslivshistorias team av arkivarier ochhistoriker.44företagsminnen 2011:5

VARJE FÖRETAGSHISTORIAÄR UNIKså drarduNYTTAAV DINCENTR E FOR BUSINESS HISTORY IN STOCK HOLMCE N T RU M F ÖR NÄ R I NG SLIVSH I STOR I AVarje företags historia är unik och en viktig del ivarumärket. Historien hjälper dig också att tolkasamtiden och bättre förstå framtiden. Ofta är detbåde värdefull och underhållande kunskap om såvälnäringsliv som samhällsutveckling.Centrum för Näringslivshistoria har i snart40 år hjälpt svenska och internationella företagatt använda sin historia till nytta för sig själva,journalister, forskare och alla andra som är nyfiknapå det som varit. Vi ger aktuella skeendenett historiskt sammanhang i allt från föredragoch seminarier till böcker, utställningar och interaktivawebbplatser.Vi har världens största näringslivsarkiv. Härfinns material från fler än 7 000 företag – dokumentoch böcker, fyra miljoner fotografier, filmer,hundratusentals ritningar och tiotusentals föremål,reklamprodukter och designmaterial. Ävenstora mängder arkiverat digitalt material.Låt våra experter ta hand om ditt företags historia.Bli medlem redan i dag i den ideella föreningenCentrum för Näringslivshistoria och stödbevarande och berättande av den svenska näringslivshistorien.Kontakta vd Alexander Husebye påalexander.husebye@naringslivshistoria.se eller08-634 99 14 för mer information.BESÖK GÄRNA WWW.NARINGSLIVSHISTORIA.SE

GÅRDAGENS NYHETERtext: per wickströmLagermans stickorAtt Ivar Kreuger byggde sitt finansimperium på tändsticksmonopolär ingen hemlighet. Men färre kännertill Alexander Lagerman, som skapade möjligheternaför den svenska tändsticksindustrin. Hans bedrift varatt konstruera komplettmaskinen, som tillverkadebåde askar och stickor, samt packade ned dem i askarnaoch tryckte på både plån och etikett. Maskinenvar klar 1892 och var en stor sensation för sin tid.Produktionen per anställd femdubblades, och säkerhetständstickankunde konkurrera ut de brandfarligaoch giftiga fosfortändstickorna.Koka maten i lådaKoklådan är en form av köksutrustning som man inte hittar på stormarknadernasvitvaruavdelningar. Icke desto mindre är det en uppfinning som har haftsin roll i det svenska köket. Hösten 1915 började exempelvis StockholmsfirmanJulius Slöör att saluföra en koklåda av inhemsk tillverkning, tidigare hade deimporterats från Tyskland.Koklådan är helt enkelt en isolerad trälåda med lock. Maten kokades upp ien gryta, som sedan sattes ner i koklådan där rätten fick bli färdig, alltför att spara på det dyra bränslet. Det var ont om ved och kol 1915,och inte oväntat hade koklådan sin nästa storhetstid under andravärldskriget.Helt praktisk var den kanske inte, i Bonniers månadshäftepåpekar skribenten att Julius Slöörs koklåda är tung, och manmåste stå på knä för att lyfta i och ur maten. Till fördelarnahörde dock ett asbestlock som höll kvar värmen i grytan, liksomen platta av täljsten som kunde värmas i kakelugnen och förstärkakoklådans effekt.I dag torde det vara få som har en riktigt bra koklåda i sin ägo.Bilden visar en liknande koklåda från det millitära. Armémuseum.46 företagsminnen 2011:5

Solariebruna barnAtt sätta ett spädbarn i solariet är nog inget som man skulle få för sig att göra i dag. Annatvar det förr – under 1940-talet marknadsförde man kvartslampan som rena hälsokuren för babyn.Annons för kvartslampor från AB Elema, gjord av Allmänna Annonsbyrån AB.Citatet:Man säljeringa julgranarpåannandagen.hans werthén, f.d. vd electroluxföretagsminnen 2011:547

medlemmar i centrum för nAdvokat ASW ABAdvokat Christenson ABAdvokatfirman Thomas TendorfAdvokatfirman Lindberg & SaxonAdvokatfirman Cederquist KBAdvokatfirman DelphiAdvokatfirman Nova ABAdvokatfirman Sackemark BrantheimBjörck KBAdvokatfirman Södermark HBAdvokatfirman W&ÖAGA Gas ABAGRIA DjurförsäkringAhlbins Zacco ABAhlsellAjasto Almanacksförlaget ABAkzo NobelAlectaAlfa LavalALMI Företagspartners StockholmAnders Otto Swärds StiftelseAPL ABApotekarsocietetenApoteket ABArbio ABArla Foods ABArvid Nordquist H.A.B.Astra ZenecaAtlas CopcoAxfoodBEEPBelysab, BelysningsbranschensService ABBilprovningenBjörk & BerriesBlomsterfondenBokbinderimästareföreningen i StockholmBonnier ABBrandkontoretBruzaholms BrukB. Wahlströms BokförlagBygdegårdarnas RiksförbundByggnadsämnesförbundetBåstads GymnasiumCarlsberg SverigeCederroth InternationalCentralarkivet i Markaryds kommunChefsekreterarna StockholmChristenson & Roth AdvokaterClas OhlsonCorpNordic Sweden ABD. Carnegie & CoDaar Strandberg AdvokatfirmaDanowsky & Partners AdvokatbyråDeutsche Gesellschaft zu StockholmDometic HoldingEkhagastiftelsenElectroluxElektaEntreprenörföretagen f d PlåtslageriernasRiksförbundEricssonErsta DiakoniEsselteEstrella ABFABEGEFalu GruvaFamiljebostäderFAR SRSFAR SRS Förlag ABFastighetsarbetsgivarnaFlood AdvokatbyråFlygtekniska FöreningenForma Publishing GroupFritidsbranschernas Service ABFärg- och Lacktekniska FöreningenFöreningsarkiven i Stockholms länFörsäkringsbranschens ArbetsgivareorganisationFörsäkringsförbundets service ABGarpco ABGekås UllaredGrafiska FöretagenGrand Hotel Holdings ABGrant Thornton SwedenGröna Lunds TivoliGylling & CoH & M Hennes & MauritzHakon Invest ABHald & Tesch BrandHamilton Advokatbyrå KBHandelns UtredningsinstitutHandelshögskolan i StockholmHeidelberg SverigeHenkel NordenHornmark KKHufvudstaden ABHushållningssällskapens FörbundHusqvarnaHökerberg & Söderqvist AdvokatbyråICA ABICA-handlarnas Förbundnya medlemmar december 2011IFL vid Handelshögskolan i StockholmIfuIKEAIndustriarbetsgivarnaInformationsförlaget HeimdahlsInstitutet för NäringslivsforskningInstitutet för värdering av fastigheterInvestment AB KinnevikIR BolagetIvar Lundh & CoJ A Lindblads Förlag ABJCDecaux Sverige ABJehander Sand o Grus ABJernhusen ABJohn Mattson Fastighets ABJuridiska BiblioteketJuristfirman Wieståhl ABJärnhandelns IntresseföreningKAK - Kungliga Automobil KlubbenKeolis Nordic ABKomm! Sveriges KommunikationsbyråerKonstnärernas RiksorganisationKooperativa FörbundetKraft Foods Sverige ABKreab Gavin AndersonKris- och Traumacentrum ABKTH Executive School ABKöttbranschens RiksförbundLandahl Öhman Advokatbyrå KBLandshypotekLantbrukarnas Riksförbund LRFLantmännenLernia ABLind & CoLind & Co TidskrifterLivsmedelsföretagen (Li)Lokaltidningen Mitt i StockholmLänsförsäkringar ABLänsförsäkringar StockholmMagnusson AdvokatbyråMAQS Law Firm Advokatbyrå ABMariebergs ArkivbyråMartin Olsson HABMats Dahlström Revision ABMicasaMQ/Jaller Klädcenter ABNasdaq OMXNatur & KulturNCCNordeaNordia Law AdvokatfirmaArvid NordquistSedan 1884 har Arvid Nordquist försettkonsumenter med mat och dryck av högstakvalitet. Blev 1910 Kunglig Hovleverantör förförsta gången. Idag är det tredje generationenNordquist som driver familjeföretaget.Autoliv ABÅr 1956 kom tvåpunktsbältet och ett decenniumsenare lanserades rullbältet. Autoliv harsedan dess utvecklat och tillverkat integreradesäkerhetssystem med bland annat krockkuddar,säkerhetsbälten, säkerhetselektronik.Daar Strandberg AdvokatbyråDaar Strandbergs Advokatbyrå är ett ungtföretag men med lång erfarenhet. De arbetarmed affärsjuridisk expertishjälp.48 företagsminnen 2011:5

äringslivshistoriaCENTRE FOR BUSINESS HISTORY IN STOCKHOLMCENTRUM FÖR NÄRINGSLIVSHISTORIANordiska KompanietNordstjernanNorma Sweden ABNorstedts FörlagsgruppNorstedts JuridikOdhner & Co BelysningOK, ekonomisk föreningOriflame Cosmetics ABOsramPackhuslagetPangea designPensionsstiftelsen MervärdePensionsstiftelsen OptimalPernod Ricard SwedenPeter Roth AdvokatbyråPetrus och Augusta Hedlunds stiftelsePri PensionsgarantiPricewaterhouseCoopers ABPrimusProcordias PensionsstiftelseProcordias Pensionsstiftelse IIRicoh AB (fd Carl Lamm AB)Rottneros ABRöda Korsets Sjuksköterskekårs IntresseföreningSAAB, Bofors Support ABSalus AnsvarSandrew Metronome ABSapa ProfilerSBABSCA Hygiene ProductsSCA Svenska Cellulosa AktiebolagetScandinavian Airlines System (SAS)ScaniaSEBSefina Svensk Pantbelåning ABSemperSetterwalls AdvokatbyråSHR, Sveriges Hotell & RestaurangföretagareSIS, Swedish Standards InstituteSIAR, ForskningsstiftelsenSievert ABSinf Konsult ABSirius International Insurance Corp.SkandiaSkanska ABSkogsindustriernaSkolfastigheter i Stockholm ABSnickers Workwear, Hultafors Group ABSollentuna KommunSophiahemmetSparinstitutens PensionskassaSpendrups Bryggeri ABSpårvägens IdrottsföreningSSABStampenStiftelsen Bokbranschens Understöds- ochUtbildningsfondStiftelsen Borgerskapets Enkehus ochGubbhusStiftelsen BranschorganisationernaskansliStiftelsen Olle Engkvist ByggmästareStiftelsen Telefondirektören H.T. CedergrensUppfostringsfondStiftelsen TornspiranStockholm Business Region ABStockholm SaltsjönStockholms Bleck & PlåtslagarmästareföreningStockholms borgerskapStockholms HamnarStockholms HandelskammareStockholms HantverksföreningStockholms JernkramhandlareföreningStockholms Läns HemslöjdsföreningStockholms Stads Bostads ­förmedling ABStockholms StadsmissionStockholmshemStockholmsmässanStokabSträngbetongStrömma Turism & Sjöfart ABSvensk EnergiSvensk FastighetsförmedlingSvensk FilmindustriSvensk FjärrvärmeSvensk FormSvensk förening för informationsspecialisterSvensk HandelSvensk Handelstidning Justitia ABSvensk KärnbränslehanteringSvensk MjölkSvenska BankföreningenSvenska BokhandlareföreningenSvenska Bussbranschens RiksförbundSvenska FotbollförbundetSvenska FörsäkringsföreningenSvenska HandelsbankenSvenska HundskyddsföreningenSvenska kyrkans FörsamlingsförbundSvenska McDonald’sSvenska Pappers- och CellulosaingenjörsföreningenSvenska Shell ABSvenska SpelSvenska UppfinnareföreningenSvenskt NäringslivSvensk-Thailändska FöreningenSveriges Advokatsamfund, Stockholmsavd.Sveriges Aktiesparares RiksförbundSveriges Bagare & KonditorerSveriges BryggerierSveriges Bygg & JärnhandlareförbundSveriges Kommuner och LandstingSveriges MarknadsUndersökningsköparesFörening (SMUF)Svetsteknik ABSwedbankSystembolagetSällskapet för FolkundervisningensBefrämjandeSällskapet Järn, Maskin, MetallTaxi StockholmTeknikföretagenTeko Sveriges textil och modeföretagTeliaSoneraThe Linde GroupThure och Karin Forsbergs StiftelseTibnorTimbroTore Ulff Chartering ABTrafikförsäkringsföreningenTransportgruppenTrygg-HansaTrygghetsfondenTrygghetsrådetUng FöretagsamhetUnilever SverigeUppfinnarkollegietVasaterminalenVeteranklubben AlfaVin & Sprithistoriska MuseetWilhelm Becker ABÅF ABÅhlénsGenom medlemskapet visar företag ochorganisationer sitt stöd för näringslivetshistoria. Många är både medlemmar ochanvänder våra tjänster.SträngbetongÅr 1938 introducerades förspänd betong avBetongindustrin. Utifrån den verksamhetenbildades Strängbetong. Idag är de ett ledandeföretag i Sverige att leverera industriellt tillverkadebyggsystem.SapaStartades i liten skala av två entreprenörer iVetlanda år 1963. De hade lärt sig att produceraaluminiumprofiler på ett kostnadseffektivtoch konkurrenskraftigt sätt. Idag är företagetglobalt och världens största tillverkare avkundanpassade aluminiumprofiler.Bli medlem!Vi hjälper företag att dra nyttaav sin historia. Ta reda på mer påwww.naringslivshistoria.se ellerkontakta vår vd AlexanderHusebye på 08-634 99 14!företagsminnen 2011:549

Lös korsordet och vinn böcker!Skicka in korsordet till: info@naringslivshistoria.se eller Företagsminnenkorsord, Centrum för Näringslivshistoria, Grindstuvägen 48–50, 167 33Bromma. Glöm inte att bifoga ditt namn och din adress.Dragning bland de rätta svaren sker 26 januari 20121:a pris: Statens Spel, en bok om Penninglotteriet,Tipstjänst och Svenska spel av Hans De Geer(Atlantis förlag)2:a-3:e pris: Ett bokpaket bestående av Patent och pirater- Patentstrategier och varumärken under 100 år, red.Mats Wickman och Innovativa stockholmare av AndersJohnson. Förra numrets vinnare och rätta svar hittar dupå www.naringslivshistoria.se/korsord Alla böcker finnsäven till salu på www.naringslivshistoria.seBaksidan: Annons för Liljeholmensljus, 1940–1950-tal.Liljeholmens historiska arkiv hosCentrum för Näringslivshistoria.Av Hans G. Svensson50 företagsminnen 2011:4

i nästa nummer av företagsminnenLekfarbrorn somuppfann mobiltelefonenEn personlig berättelse om Sture Lauhrén, mannen somuppfann den första riktiga mobiltelefonen – den fyllde enhalv baklucka.Stina Svanberg drev antikaffärinne på Dramaten.När Sverige fick näringsfrihet– Ronald Fagerfjäll skriverom Gripenstedt, Bismarckoch deras tid.försäkra dig om ditt eget spännande magasin.För 200 kr inklusive moms får du 5 nummer av Företagsminnen.Beställ företagsminnen på www.naringslivshistoria.se.2011:551