Instruktion för läkemedelshantering (pdf) - Västerbottens läns landsting

ANSVAR1. Ansvar1.1 Egenvård – Hälso- och sjukvårdDen som förskriver läkemedel kan vid förskrivningstillfälletbehöva ta ställning till om patienten klararav att själv hantera sina läkemedel. Om förskrivarenbedömer att patienten inte klarar det, bör ställningstagandetdokumenteras i patientjournalen. (SOSFS2001:17)Grunden för läkemedelshanteringen är att den skallvara individuell och säker utifrån den enskildes sjukdomeller funktionshinder och personliga förutsättningar.Utgångsläget är att den enskilde själv svararför omhändertagande och förvaring av de läkemedelsom har ordinerats och för den egna medicineringen.Om en patient själv har ansvaret för att hantera sinaläkemedel, skall föreskrifterna i SOSFS 2001:17 intetillämpas. Det gäller även om patienten behöver visspraktisk hjälp.Vid samordnad vårdplanering mellan sluten vård, primärvårdoch kommun är det viktigt att avgöra, vad somför den enskilda patienten utgör egenvård respektivevad som ska räknas som sjukvård. Läkaren ska alltsåbedöma individens förmåga att ta eget ansvar. Närståendekan komplettera patientens egen förmåga.Om patienten och närstående inte kan ta eget ansvarför sin vård ska detta klart framgå i patientjournalen.(SOSFS 2005:27).Den läkare som är ansvarig för medicineringen ärockså den som fattar beslut om att fråntaa patientendet egna ansvaret. Det är en individuell bedömningoch anpassad till den enskilda patientens fysiska ochpsykiska status och sociala situation. Ansvaret för läkemedelshanteringenövergår då till en sjuksköterska.Beslutet skall dokumenteras i patientjournalen och skaåterfinnas på lätthittat ställe i patientens journal.Ansvarig sjuksköterskas uppgift är att finna en praktisklösning i samråd med den ansvariga läkaren och eventuellanärstående. Detta innebär att närstående intekan kräva tillgång till medicinskåp eller att få övertaviss del av läkemedelshanteringen. Ett delat ansvar påflera parter utgör en säkerhetsrisk och därför ska detregleras noggrant.Ny bedömning av förmågan att ta eget ansvar skall görasav ansvarig läkare vid behov och efter inrådan frånnärstående eller vårdteam, framför allt vid demensutveckling.Patienten kan behöva stöd med allt från enkel hjälpmed medicinering i hemmet, t.ex. inköp på apotek elleröppnande av burkar, till ett fullständigt omhändertagandeav läkemedelshanteringen.Exempel 1: En person med parkinsonsjukdomkan vara klar och redig och förstå sin egenmedicinering men pga. skakningar vara ur ståndatt inta läkemedlen själv (samt sakna hjälpandeanhörig) = egenvård. I detta fall är patienten berättigadtill insats enligt socialtjänstlagen för attfå hjälp att inta sina läkemedel.Exempel 2: En person med demenssjukdom(som saknar närstående) klarar inte sin medicineringpga. mental/psykisk oförmåga = sjukvård.Det kan innebära att sjuksköterskan administrerarläkemedlen eller att sjuksköterskandelegerar till kommunens hemtjänstpersonal/motsvarande.1.2 Vårdgivarens ansvarVårdgivaren skall ge skriftliga direktiv och säkerställaatt kvalitetssystemen innehåller rutiner för läkemedelshanteringen.(SOSFS 2001:17)Vårdgivaren skall1. fastställa övergripande mål för det systematiskakvalitetsarbetet samt kontinuerligt följaupp och utvärdera målen,2. ge direktiv och säkerställa att ledningssystemetför varje verksamhet är ändamålsenligtmed mål, organisation, rutiner, metoder ochvårdprocesser som säkerställer kvaliteten,och3. ge direktiv och säkerställa att ledningssystemetinom ansvarsområdet är så utformat attvårdprocesserna fungerar verksamhetsöverskridande.(SOSFS 2005:12)I hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) och tandvårdslagen(SFS 1985:125) framgår att kvaliteten iverksamheten inom hälso- och sjukvården respektivetandvården systematiskt och fortlöpande skall utvecklasoch säkras.7