HBT - RFSL

Hörahemma

upplevelsen av att höra hemma, att kännasamhörighet med andra och tillhörighet isamhället, det är livsviktigt för allamänniskor. Då man tillhör en liten gruppsom skiljer sig från det som är samhällsnormenblir det extra viktig.Det är nu mer än ett halvt sekel sedanRiksförbundet för sexuellt likaberättigandebildades. Den vardag som då rådde finnsinte mer och kan rent av vara svår att föreställasig idag. Sånt vi idag tar för givet ärresultatet av det arbete som pågått allt sedanden starten.Tiden vi lever i är spännande. Detheteronormativa synsätt som har präglat helasamhället ifrågasätts, lagar utformas så attdet inte längre spelar någon roll med vemvi väljer att leva våra liv. I delar av samhälletses det inte längre som något självklart attalla är heterosexuella och gruppen hbt äri allra högsta grad del av och en drivandefaktor i samhällsutvecklingen.i ett demokratiskt system grundat på allamänniskors lika rätt och värde borde inteden här skriften behövas. Men vi lever fortfarandei ett heteronormativt samhälle, därvi ännu inte värderas utifrån de vi faktiskt är.Lika rättigheter för alla samhälls medborgareär inget som sker av sig självt. Föratt uppnå jämlikhet i alla delar av samhälletmåste vi slåss för alla grupper samtidigt.Det kräver ett hårt arbete och engagemang,och de segrar vi en gång har vunnit måstehela tiden värnas.Så länge vi inte betraktar alla i samhällskroppensom fullvärdiga medborgare ärett verkligt demokratiskt samhälle en visionatt sträva efter.Sören AnderssonFörbundsordförande RFSL 2004Maria SjödinVice Förbundsorordförande RFSL 2004>Riksförbundet för sexuellt likaberättigande…är ett nationellt förbund uppbyggtav ett 30-tal fristående avdelningari Sverige. RFSL är en demokratisk,religiöst och partipolitiskt obundenorganisation.RFSL bildades 1950 och är enav världens äldsta organisationer förhomo-, bisexuella och transpersoner.Idag har organisationen drygt 6 000medlemmar över hela landet.Förbundets huvudkontor finnsi Stockholm där anställda arbetarmed förbunds- och hälsofrågor vilketinkluderar en stor del arbete medfrågor kring hiv. Förbundet arbetarockså med opinionsarbete för attförändra attityder i samhället,påverka politiker och opinionsbildareför att förbättra situationenför homo-, bisexuella och transpersoner.RFSL:s olika avdelningar driverockså ofta en social verksamhet somsyftar till att ge homo-, bisexuellaoch transpersoner en möjlighet attmötas. Avdelningarna arbetar medinformation till allmänheten,skolan, driver telefonjourer ochpåverkar politiker och myndigheterpå de lokala orterna. I Göteborg,Malmö och Stockholm har RFSLkuratorsmottagningar.RFSL ger också ut tidningenKom Ut, driver en internetsajt ochhar ett forskningsbibliotek.

Stephanie;Min bild av hur jag vill se ut och vara är präglad av hursamhället vill ha det förstås. Det finns en bild av vadkvinnlighet är och lever du upp till den och samtidigt ären självidentifierad kvinna får du det lätt. Jag vet mångasom haft en jobbigare transition än jag på det sättet.Om den gängse bilden av kvinnan är att man ärmadonna eller hora, då finns något att utmana för en sånsom mig. Jag vill aldrig fördöma stygga flickor som tarför sig av sexualiteten, men jag är nog mer mitt emellan.Min framtidsdröm är att bo i hus på landet,med karl och barn och hundar och katter. Jag hoppasmitt liv kan bli så en gång.Susanne, 27 > Stephanie, 24 > Facundo, 28 > Are, 25> Märta, 87 > Eli, 20

kön & sexualitetAsynja;Det har häntmycket under mina elva år som öppen flata. Närjag kom ut var det tjejkväll på Huset första fredagenvarje månad med slagsmål och desperat köttmarknad.Idag kan man driva en klubb som inte är gay menändå samlar en intressant blandning av människor.Om folk frågar »vem är du?«, säger jag inteförst att jag är flata längre. Inte för att jag inte stårför det utan för att det inte alltid känns lika viktigt.Jag är lesbisk. Det är viktigt för mig, som en identitet,del av ett arv. Men för mig är det också viktigtatt inte bara vara det, i nån bestämd form i alla fall.Det går inte att se vem som är flata idag. Det finnsså många sätt att slåss på för ökad jämlikhet änatt klä sig på ett visst sätt för att visa – eller bevisa– att man tillhör en grupp.utanförskap skapar sammanhållning.Genom tiderna har människor som delatupplevelsen av att inte få plats med sin längtan,kärlek och levnadssätt samlats i samhälletsutkanter. Här har ofta uppstått respekt förolikheter och en solidaritet som mångagånger överskridit könsliga, sexuella, etniskaoch kroppsliga, ålders- och klassgränser.Idag kräver vi lika rättigheter förmänniskor och respekt för olika sätt att varaoch leva. Vi och dom är inte detsamma idagsom för femtio år sedan. Men i vissasammanhang är det fortfarande meningsfulltatt tala om en »grupp«, en »värld«av människor som faller utanför heterosexualitetensnorm.hbt [homo-, bisexuella och transpersoner]är ett försök att synliggöra allagrupper som bryter mot den heterosexuellanormen. Det vi idag kallar hbt-rörelsenvar tidigare »homorörelsen«. I den utgickman från homosexualitet, även ombisexuella och transpersoner alltid varitnära knutna till gruppen och ofta berörsav samma frågor.hbt används som samlingsterm förmänniskor med annan sexualitet ellerkönsidentitet än den heterosexuellanormen och när man diskuterar frågorsom rör ickeheterosexuell sexualitet ochfrågor kring könsidentitet.hbt är ingen »identitet«. Människorsom berörs av begreppet har ibland mycketgemensamt, ibland inget alls. Precis sommänniskor i allmänhet.många tycker att det här med sexualitetinte är något att hålla på och göra väsen avi ett öppet demokratiskt samhälle. Att detär något privat som inte ska ta upp plats isamhällsdiskussionen när den inte ärkopplad till reproduktion.Då har man inte förstått hur starkt ochintimt sexualiteten och könsidentitetenär sammanvävda med våra värderingar,handlingar, med positioner och ställningstagandeni samhället.Idag börjar allt fler bli medvetna om attdet som finns mellan benen inte motsvaras07

08av det som finns mellan öronen. Attbeteckningar som man och kvinna är försnäva för att fånga de skilda upplevelserav könsidentitet som motsvarar våraverkligheter.Könsidentiteten är central i det hierarkiskasystem som reglerar och fördelaruppgifter och positioner i samhället. Det ärden som bestämmer hur våra kroppar ochbegär får lov att se ut och vilka som är mestvärda.Idag kan vi luckra upp gamla värderingaroch låta människor leva på sina villkor.Fast den lyxen är inte alla förunnad. Innanvi har råd att utmana måste vi ha fått respektoch erkännande som människor. Förstasteget i kampen för jämlikhet måste vara atterkänna människans okränkbara rätt till denegna personen, som sexuell och könsligvarelse utifrån sin egen definition.>hbt &vetenskapenforskningen har gått från att fråga varförvi blir de vi blir, till att ifrågasätta de normersom säger vilka vi är. Experiment medvärmestrålande bananflugor i jakt på»homo-genen« och förklaringsmodellerutifrån föräldrainflytande pågår fortfarandemen är hopplöst förlegade. När vi intelängre betraktar sexualiteten som ettproblem försvinner ju också behovet avlösningar.Det vi behöver idag är forskning som lyfterfram mänskliga erfarenheter och samhälletsproblem att anpassa sig tillverkligheten. Resultat av forskning kringhomo- och bisexuella i omsorgen, hur barnupplever att växa upp med samkönadeföräldrar och hur genusuttryck avgör statusi skolsystemet kan komma att ändra bådevåra attityder och lagar.Betraktandet av homosexualitet ochkönsöverskridande som sjukdom är förlegad.Indelningen i kategorier som homo, bi,hetero och könsöverskridare görs bara idagför att vi ska förstå olika sätt att vara ochuppleva, inte för att rättfärdiga identiteter.Men vissa diagnoser används fortfarandeför att vi ska erbjudas samhällets hjälp.Transsexualism är idag en medicinskdiagnos som i Sverige endast kan ställas avpsykiatrin för att en person ska erbjudasbehandling och ett nytt juridiskt kön. Förmånga innebär diagnosen ett erkännande.För andra är det ett underkännande avrätten att få definiera sig själv.>rörelsenhbt-rörelsens argument för jämlikhet harhistoriskt sett grundats på likhet som politiskstrategi. Att homosexuella är precis somheterosexuella, att transsexuella är föddai fel kroppar men egentligen är »riktiga«män och kvinnor, med precis sammaönskningar och behov som alla andra isamhället.I kampen för grundläggande lika rättigheterfanns lite utrymme för normkritik.Idag har samhället börjat acceptera attvi alla faktiskt inte tycker och känner lika.Vi anser att vi kan kräva grundläggandelika rättigheter ändå. Och att det inte är såheligt längre med det som vi förr kalladenormalt. Att det är en fråga om tycke ochsmak mer än något naturgivet hur vi väljeratt leva.Queer [udda, konstig] är ett gammaltengelskt skällsord för den som är sån där,från en tid när världen kunde skilja mellanoss vanliga och dom andra. Idag har rörelsentagit över ordet, precis som bög och flata,och det har förvandlats till ett begrepp förifrågasättande av etablerade sanningar.Idag måste vi ställa oss en del obekvämafrågor. Kan en transsexuell kvinna vara en»riktig« kvinna om det inte finns någon»riktig« kvinnlighet? Hur kan man varahomosexuell om ingen läggning ärmedfödd?En modern hbt-rörelses uppgift är attagera grindvakt mot odemokratiska ochreaktionära värderingar i ett samhälle iförändring.>HBT-begrepp>Heteronorm/heteronormativitetUtgångspunkten att det endarätta är att tända på, bli käri och leva med en person avmotsatt kön och att det finnssociala regler för vad som ärkvinnligt och manligt somman måste rätta sig efter.>IckeheterosexuellPerson som inte lever elleridentifierar sig i enlighet medheteronormen.>HBT[homo/bi/trans]Samlingsnamn för ickeheterosexuellaoch transpersoner.>TranspersonSamlingsbeteckning för demsom inte känner sig hemma iden könskategori de tilldelats,eller som inte erkänns avandra som det, till exempeltranssexuella och transvestiter.Har bara med könsidentitetoch inget med sexuellläggning att göra.>QueerPerspektiv som ifrågasätterföreställningar om att det finnssanningar om världen, omvilka vi är och hur vi bör leva.>SamkönadMellan personer av sammakön (ex.vis om relation).>Komma utAtt berätta för andra att maninte är heterosexuell eller påannat sätt identifierar sig somnågot annat än det omgivningenkanske tagit för givet.>HomofobiRädsla för dem som bryter motheteronormativiteteten.>HBT-kompetensKunskap om och respekt föratt alla inte är heterosexuella,lever eller förhåller sig till könoch könsroller på samma sätt.Och insikten om att jämlikhetkräver beaktande av fleraperspektiv i det gemensammasamhällslivet.

identiteter10det är ofta viktigt att känna tillhörighetoch gemenskap med andra. Därför kanidentitet och kategori ibland vara viktiga atthålla fast vid. Den som lever i ett nytt landupplever kanske den hemländska identitetenmed en ny slags styrka. Ett funktionshinderkan uppfattas som en så dominerandeegenskap att en människa skyms bakom detinför omgivningen, utan att hon själv uppleversig som ett med det. En kvinna i mansdomineradmiljö kan erfara hur »kvinnligheten«blir hennes starkaste attribut införomgivningen, och kanske för henne själv.På samma sätt blir sexualiteten och könsidentitetenolika viktig för olika människori olika sammanhang.Innan identiteter som homosexuell ochheterosexuell formulerades för drygt hundra årsedan levde man förstås ut sin sexualitet påalla möjliga sätt, fast utan etikett.Våra kategorier är inte naturgivna.Inga egna verkligheter är oföränderliga medmindre än att vi gör dem till det. För att viska kunna anta en identitet måste den haformulerats och presenterats som möjligkategori. Hur vi beter oss och identifieraross idag är kopplat till sånt vi lagt in i termersom lesbisk och bög. Vi inte bara söker namnpå det vi är, utan anpassar oss också efter detförväntade.Olika människor menar olika sakernär man talar om sexuell läggning. Vi måstedärför skilja mellan sexuella handlingar,identitet och vad vi attraheras av. Snarastkan vi säga att det finns flera olika homosexualiteter,bisexualiteter och heterosexualiteter.Begreppen är bra för att de förklararoch ger informationsvägar. De kan aldriganvändas som etiketter på människor.Det är en annan sak hur vi identifierar osssjälva, vilka begrepp vi känner oss hemma ioch som vi tycker förklarar vilka vi är.En framtidsvision är att sexuell läggningska ha så liten betydelse för hur vi blirbemötta, att vi inte behöver identifiera osssom hetero, bi eller homo.Eli;Det är roligt att klä upp sig, dethar jag tyckt sen jag var liten! Jag väljer att användamig av feminina uttryck för att jag trivs mer så.Det behövs ändå inte fler maskulina män på denhär jorden liksom. Det finns så litet spelrum för hurman får uppträda om man är född biologisk mansom jag. Det är mycket lättare att överskridagränserna och göra folk provocerade.Mitt namn har jag valt själv. Jag ville skapa ettrum där det är lättare att röra sig som man känner fördagen, mitt gamla gav så tydliga associationer. Jag villskapa mig en egen person som jag har gjort själv genomegna erfarenheter. Jag vill välja själv vem jag är nu.

Rolando;Jag är uppvuxen i en kvinnodominerad men katolskmachokultur. Jag tror att min bakgrund och periodav att inte kunna vara öppen har präglat mitt sätt,hur jag lärde mig att uppvakta och bli uppvaktad ochmin relation till sex. Det svåraste har varit att jobbamig bort från det jag lärt mig om hur man ska varasom man, att man ska ha barn… Men den känslomässigakampen har givit mig förståelse för mitt arvoch hur det präglat mig. Det är en erfarenhet jag påsätt och vis unnar fler människor att gå igenom.Det jag alltid gillat mest med bögkulturen ärblandningen. Att folk möts som annars inte skulle hamed varandra att göra. Det har väl blivit »lättare«att vara bög på ett sätt. Men det förekommer mycketvåld idag, det måste vara svårt att vara ung på detsättet. Jag bor i en storstad, hur det är i småstädervågar jag knappt tänka på…>lesbiskahomosexuella kvinnor, lesbiska eller flator,förälskar sig i och/eller attraheras av kvinnor.Många lesbiska känner sig aldrig attraheradeav människor av manligt kön, andragör det men upplever ett annat slagskänslomässigt band till kvinnor.Lesbiska har på grund av kvinnors lågastatus alltid varit en osynlig grupp i samhället.I alla tider har kvinnor haft sexuellaoch kärleksrelationer utanför »normala«liv, inom äktenskap och familj, oftast utanatt någon förstått, då kvinnor inte förväntatsha någon självständig sexualitet. Lesbiska haralltid varit drivande i kampen för kvinnorsrättigheter. Eftersom lesbiska inte varitberoende av män för attraktion och kärlekeller för att bilda familj, har man kunnatvisa kvinnors möjligheter utanför detraditionella mönstrens.Samhället kopplar av tradition sammankvinna och femininitet på ett sätt som saknar allrelevans utanför det heterosexuella könsspelet.Bilden av den lesbiska kvinnan sommanhaftig och »okvinnlig« speglar samhälletsrädsla och förakt för de kvinnor sominte underordnar sig traditionella mönster.Föreställningar om att det finns ennaturgiven kvinnlig sexualitet och naturligt sättatt leva och ha relationer, har idag kommitatt kännas gammalmodiga. Lesbiska kvinnorsliv är precis som andras konstrueradeav de bilder och mönster som samhälletskapar. Lesbiska kvinnor har lika lite engemensam nämnare för hur man väljer attleva, klä och uttrycka sig som heterosexuellakvinnor har. I takt med att kvinnor tillmätsmer inflytande, frihet, styrka och egenvärdeökar möjligheterna för lesbiska att förhållasig på alla möjliga sätt till sexualitet ochlivsstil.>bögarhomosexuella män, bögar, förälskar sig ioch/eller attraheras av män. Det kan ändåinnebära att man förhåller sig sexuellt ellerkänslomässigt till kvinnor, men att mankänner ett särskilt band till män.I alla tider har män haft sexuella relationermed andra män. Ofta samtidigt som manlevt i traditionella heterosexuella familjer.Homosexualitet hos män har oftabetraktats som ett utmanande av manskulturenoch som en »brist« i maskulinitet.Men för många blir istället kampen för attleva upp till idealen för manligt utseendeoch beteende snarare starkare när manbryter mot den sexuella normen.En gemensam nämnare för bögkulturenär den starka sexualiseringen. Manligsexualitet har nästan alltid betraktats somöverordnad och starkare och bögar hartraditionellt setts som översexuella ochoförmögna att skapa nära relationer.Eftersom det sexuella alltid hamnat utanförramarna för den traditionella manliga13

14rollen har en separat raggningskultur uppståttmed mötesplatser där män möts för sex.Sex som avskild del av identiteten/livet harskapat en livsstil.I takt med att bilden av mannen förändrasser vi att bögar lever på alla tänkbara sätti alla tänkbara formationer och med olikalivsstilar. Maskulinitet och femininitet iolika grad omfamnas av bögar, bisexuellaoch heteromän. I takt med att sexualitetenskiljs från könsidentiteten blir det omöjligtatt identifiera människor i sexuellakategorier.>bisexuellabisexuella förälskar sig i och/eller attraherasav personer av olika kön. Många harsex med personer av olika kön, men väljereller blir bara kära i personer av ett kön,eller också kan det vara tvärtom.Ibland är det lätt att tro att det bara finnsheterosexuella och homosexuella, eftersomman mestadels utgår från människor i samkönadeeller olikkönade par. Många tror attden som går från ett samkönat parförhållandetill ett olikkönat, eller tvärtom, gårmellan en homo- respektive heterorelation.Så upplever sällan bisexuella det. Man kanuppleva sig som bisexuell hela tiden, oavsettvem man lever eller har sex med.De allra flesta människor har någon gångeller under någon period i livet haft känslorför eller sexuella fantasier om någon ellerpersoner av ett kön man vanligen interelaterar sexuellt till. En del har sex medpersoner av olika kön men upplever inte attdet påverkar deras identitet som homoellerheterosexuella.En del upplever termen bisexuell sommissvisande eftersom man inte attraheras avmänniskor med utgångspunkt från kön.Eftersom vi i hög grad definierar kön genomuppdelningen av människor i vilka virelaterar sexuellt till och vilka vi identifieraross med, kan upplevelsen av att sakna detperspektivet göra att vår egen könsidentitetkänns mer flytande.Det finns en föreställning bland mångahomosexuella att bisexuella har fördelar avatt vara del av en heterosexuell värld. Menmånga bisexuella upplever det snarare sommer komplicerat eftersom man riskerar attaldrig riktigt få erkännande inom någon»värld«, eller att uteslutas när man väljer»fel« partner.Våra känslor är komplicerade och våraönskningar och behov konstruerade påskilda sätt och skiftar med tiden och situationen.Vem som är bisexuell kan egentligenbara den som själv identifierar sig så svarapå, men klart är att bisexualiteten är mervanlig eller självklar än vi många gångerföreställer oss.>transpersonerTranspersoner (efter engelska transgender) ärparaplytermen för människor med skildaupplevelser av att bryta mot eller inte kännaBitte;När jag var på lesbiskmanifestation i Göteborg var det tydligt att maninte hörde till riktigt, men jag stannade ändå.För även om jag blir kär i killar ibland tycker jagatt vi alla måste göra en gemensam politisk sak.Tyvärr måste man nog alltid gömma undan en delav en personlighet för att få vara med i en rörelse.Jag känner flator som ibland har sex med killar,och såna som inte har det för att det skulle kompliceraallt för mycket. När jag först var ihop med en tjej saalla att jag var lesbisk och det var som om allt bakåtliksom raderades. Sen när jag blev kär i en kille vardet som att jag lurats. Jag umgås mycket med flatoridag och nån gång kan jag säga »åh kolla där vilkensnygg kille«, för att slippa förrädarstämpeln sen omjag skulle bli ihop med en kille igen, ha-ha.

Niklas;Det är väldigtmycket lättare att leva som man än som nåt mittemellan.Folk brukade ropa till mig genom lägenhetsfönsteri förorten där jag bor; »öh eru tjej eller killeeller?« Nu har jag varit under utredning i två år,hormonerna har börjat verka. Jag är på väg någonstans.Men vem vet egentligen var det slutar?Jag lägger in egna betydelser i ordet »man« förstås,andra har sina definitioner. Jag ser tydligare nu hur mänssjälvförtroenden byggts upp under hela liv. Män uteslutsinte som kvinnor gör,den här manliga gemenskapenjag känner är otroligt skön. Till viss del kommer jag jualltid titta på det här med att vara man utifrån. Jagidentifierar mig som FTM (female to male), då har mankvar F:et, det känns viktigt. Jag identifierar mig fortfarandemed kvinnorörelsen, det släpper jag inte. Och jagkommer nog aldrig identifiera mig som heterosexuell.sig hemma i rådande roller i vårt tvåkönssystem.Transvestiter går ibland in i en annankönsroll genom kläder och attribut. Fören del är det för den kittlande upplevelsen,men för de flesta handlar det snarare omupplevelsen av könsrollen som begränsande.Transsexuella upplever sin kropp som »fel«och vill korrigera den och sin juridiskaidentitet. Intersexuella personer föds medkönsorgan som inte helt överensstämmermed hur en »vanlig« pojkes eller flickas skase ut. Eller också kan de födas med andrakromosomuppsättningar och falla genetisktmellan två kön. Drag kings och drag queens kallasde som iklär sig en annan könsroll för attroa och leka med könsrollerna, för att tänjapå sina egna och andras gränser ochföreställningar. Transpersoner är ocksåmänniskor som inte känner sig hemma iett specifikt kön, eller som avviker utseendeellerbeteendemässigt från könsnormernaoch därför inte alltid blir accepterade försin könsidentitet.Många av de människor man räknar inomkategorin transpersoner vill själva inte hanågot med den att göra. Många transsexuellakan lätt identifiera sig inom ett specifiktkön, bara man får höra hemma inom detsom känns rätt. Andra upplever det somomöjligt att identifiera sig inom bestämdakönsramar, fysiskt eller psykiskt, och vägrar»välja sida«.Samhället har idag rätten att juridisktbestämma en människas kön från födseln.Men ingen ska ha rätt att tala om vad detbetyder för en annan person. Eller hurnågon annan ska uppträda eller uppleva denegna könsidentiteten. Könsidentitetär inget som måste överensstämma medkroppens utseende, eller med vad som stårpå id-kortet.Än så länge lever vi i en värld där fixaroller är knutna till biologiskt kön och detkan vara svårt att leva som sig själv. Förmånga handlar det om något livsnödvändigtsom man medvetet måste kämpa hela livetför. För andra räcker lek med och vändandepå rollerna för att man ska komma ihåg attman är fri och könsidentiteten är ens egen,bortom könets fängelse.>queeribland används queer som ett alternativtidentitetsbegrepp som överbygger de merfyrkantiga och missvisande termer somsamhället använder för att beskrivamänniskorna. Att kalla sig queer innebär attidentifiera sig utanför normen, gällandekönsidentitet, sexualitet och/eller livsstil.För många handlar det lika mycket om ettförhållningssätt till livet och världen somom hur man faktiskt lever, där man förkastarförutbestämda regler och roller, i kärlek,sex och relationer.En del tycker att man ska utöka hbt medett q, till erkännande av komplexiteten imänniskors sätt att leva och vara på utanfören heteronormativ värld.17

1950> RFSL bildas som Sverigesförsta organisation för homosexuella.1951> Allan Hellman kommerut som Sveriges första öppet homosexuellei påsknumret av tidningenSe och utnämns till »Sverigesmodigaste man«. RFSL hade vidårets slut cirka 500 medlemmar.>historienMinneshögtid under Frigörelseveckan 1984. Under 90-talet kom veckan att fokuseramer på stolthet än krav på tolerans och den årliga demonstrationen blev till parad.1864> I svenska nya strafflagentydliggörs att »otukt mot naturen«(bl a sex mellan två personer avsamma kön) ska straffas med böteroch/eller straffarbete. Lagen gälldebåde för kvinnor och för män.1869> Ungerske journalistenKarl M Benkerty lanserar begreppen»homosexualitet« och »heterosexualitet«,i pamflett mot Preussenslagar. Av grekisk »homo« [samma],och latinska »sexus« [kön].1897> »Vetenskapligahumanitära kommittén«, förstapolitiska organisationen för homosexuellamän, grundas i Tyskland.1907> Begreppet homosexualitetanvänds för första gången i Sverige ien recension av tysken von Kraft-Ebings bok Psycopathica Sexualis .1910> Tyske forskarenMagnus Hirschfeld skapar begreppettransvestit av latinska orden »trans«[från–till] och »vestis« [kläder].1918> Magnus Hirschfeldskapar begreppet transsexuell avde latinska orden »trans«[från–till] och »sexus« [kön].1930> Första kända könsbytetgenomförs i Tyskland.1944> I Sverige avkriminaliserasömsesidiga sexuella relationermellan personer av samma kön.Homo- och bisexuella betraktassom sjuka kvarhålls i mentalsjukhustills de är »friska«.1949> Amerikanske läkarenHarry Benjamin behandlar transsexuellapatienter med hormonterapi.1952> Christine Jørgensengenomgår vad som ofta kallats denförsta lyckade könskorrigerandeoperationen.1955> Svenska högsta domstolenfastslår att en lesbisk mor inte ärolämplig vårdnadshavare enbart pågrund av sin homosexuella läggning.RFSL ger ut medlemsbladetFöljeslagaren.1957> RFSL:s avdelningar ärDiana för kvinnor, Kretsen för män[Stockholm], mixade Friends Club[Göteborg] och brevklubben Albatross.1962> Klubben Transvestiabildas i Sverige, för transpersoneroch olika sexuella minoriteter.1964> Första RFSL-lokalen,Timmy, invigs i Stockholm.1968> Författaren Bengt Martinmed sambo kom ut i tv-programmetStorforum och kontaktades av tusentaletpersoner efteråt.Första privata klubben för homosexuella,CityClub, öppnar i Sverige.genom tiderna har människor attraheratsav, haft sex och valt att leva med människorav samma kön.Normerna för vad som betraktas som»normalt« och »onormalt«, tabu ellertillåtet, har växlat genom tiderna.Det är svårt att säga när den »homosexuellahistorien« börjar i modern tid.Klassificering och indelning i kategorierlåg starkt i tiden under 1800-talet och vibörjade försöka urskilja »typer« för attförhålla oss till olikheter.1944 blev homosexualitet en medicinskdiagnos i Sverige och lyftes ur straffregistret.Från att ha betraktats som en medvetenbrist och ett personlighetsmässigt tillkortakommande,ansågs homosexualitet nu varamedfött, något man inte kunde rå för.I Sverige hängde sjukdomsbegreppet kvarända fram till 1979.Kategoriseringen gjorde det möjligt förhomosexuella att börja identifiera sig somgrupp med gemensamma intressen i samhället.Det uppstod underjordiska kulturerdär människor kunde finna en fristad.Industrialiseringen innebar att kvinnor ficken friare ställning och i städerna skapadesutrymmen för andra levnadssätt förmänniskor av alla sexualiteter. Kulmen avden nya tillåtande stadskulturen uppnåddesi 1920- och 30-talets Berlin där ett myllerav caféer och festlokaler för hbt-personeruppstod trots förbudet mot sex mellan män.Hitlers maktövertagande innebar ett hastigtslut för denna kultur. Homosexuella ochkönsöverskridare hörde till nazismensoönskade element och placerades ikoncentrationsläger. Mellan 10 000 och100 000 män internerades från 1939 till1945, samt ett okänt antal kvinnor ochtranspersoner.det sk stonewallupproret, när gästerna påen känd New York-bar – transpersoner ochsexuella »avvikare« – slog tillbaka vid enpolisrazzia 1969, markerar födelsen av denmoderna hbt-rörelsen i västvärlden.Ironiskt nog har upproret gått till historiensom symbol för homosexuellas rättigheter19

1969> Den 28 juni slårtranspersoner och ickeheterosexuellatillbaka vid polistrakasserier på barenStonewall i New York. Upproretmarkerar födelsen av den modernaHBT-kampen.Viking, senare Revolt, är förstasexualpolitiska livsstilstidskriften förhomosexuella.1970> Första skolinformationensker i Stockholm.1971> Första gaydemonstrationensker i Örebro. RFSL blirmer politiskt och utåtriktat ochbisexuella inkluderas i målgruppen.1972> Som första land i världenerbjuder Sverige formell medicinsk ochjuridisk möjlighet för trans- och intersexuellaatt efter prövning få ny juridiskkönstillhörighet. Behandling medhormonterapi och operationer startar.1973> Riksdagen uttalar atthomosexuell samlevnad »är en ursamhällets synpunkt fullt acceptabelsamlevnadsform«. RFSL har cirka1000 medlemmar.I USA avskaffas sjukdomsklassificeringenav homosexualitet.1974> Grekiska bokstavenLambda blir internationell symbolför gayrörelsen.1977> Första frigörelsedagen,som senare blev Frigörelseveckan,arrangeras av RFSL Stockholm.1978> Åldersgränsen församkönade och olikkönade sexuellarelationer likställs, till 15 år.Regnbågsflaggan föds, designadi San Fransisco av Gilbert Baker.1978–84> Statliga»Homosexutredningen« arbetarmed att finna »eventuell kvarvarandediskriminering« i lagstiftningen.Föreslår bland annat någon form aväktenskapslag, diskrimineringsskyddoch skydd enligt hetslagen.1979> Efter ockupation avSocialstyrelsens trappa och uppmaningartill homosexuella attsjukskriva sig »pga homosexualitet«avlägsnades homosexualitet urdiagnosregistret i Sverige.Nya föreningen Benjamin förtranssexuella ansluter sig till RFSL.1981> RFSL har ca 2500medlemmar.1982> Första dödsfallet iAIDS i Sverige.1985> Sveriges ärkebiskopuppmanar kristna homosexuellaatt leva i vänskap och celibat.Föreningen Benjaminför transsexuella lämnar RFSL.1986> RFSL-Rådgivningeni Stockholm och RFSLs hivkanslistartar sin hiv-preventiva verksamhet.Tidningen Reporter startas.1987> Den svenska sk bastuklubbslagenträder i kraft till följd avaidspaniken och gaysaunor förbjuds.Förbud mot diskriminering avhomosexuella för näringsidkare ochmyndighetspersoner.I New York grundas ACT UP,Aids Coalition to Unleash Power,som genomför militanta aktioner.1988> Sambolag för samkönadepar införs, dock ej likställd den förolikkönade.1989> Danmark blir första landi världen med partnerskapslag, somger nästintill samma rättigheter ochskyldigheter som äktenskapet förheterosexuella.1990> I New York sprideraktivistgruppen Queer Nation sittradikala manifest om rätten att varaoffentlig mot det liberala samhälletsoch en assimilationspolitisk gayrörelsesfokus på rätten till privatliv.Motsvarande OutRage formas iLondon. Början på en queerrörelse.1994> RFSL har ca 4000medlemmar.1995> Partnerskapslagenträder i kraft i Sverige.1996> Första gaysajten startas.1998> EuroPride firas i Stockholmmed ett uppbåd av HBT-kändisar,riktar medialt fokus på HBT-frågor.1999> Svensk lag motdiskriminering i arbetslivet på grundav sexuell läggning införs.Ombudsmannen mot diskrimineringpå grund av sexuell läggning,HomO, inrättas.2000> RFSL utses till»Årets lobbyist« av tidningenResumé.Topp i HBT-media med nyanätportaler och tidningarna KomUt,QX, Sylvester, Corky och ZON.2001> Transpersoner inkluderassom en del av RFSLs målgrupp.2002> Svensk lag motdiskriminering inom högskolan pågrund av sexuell läggning införs.2003> I grundlagen införsförbud mot hets mot folkgrupp pågrund av sexuell läggning. Lagen omrätt till adoptionsprövning för parsom ingått partnerskap träder i kraft,liksom likställd sambolag församkönade och olikkönade par.Utvidgad diskrimineringsförbudslagsom omfattar tillhandahållandeav varor, tjänster och bostäder.RFSL:s Ungdomsförbund bildas.Vid årets början har RFSL ca 6700medlemmar, 39% är kvinnor.2004> RFSL antar ettfeministiskt handlingsprogram.alltmedan transpersoner hamnat i skymundan.Aidsepidemin bröt ut i början av 1980-taletoch myndigheternas intresse när bögarinsjuknade och dog världen över var svalt.Katastrofen gav ny kraft åt en internationellkamprörelse som samlade hbt-personer imilitanta krav på tillgång till de samhälleligainstitutionerna.I den nya radikala vågen kom begreppetqueer att omfamnas som ett perspektiv där manförkastade normer för manligt och kvinnligt,för sexuella praktiker och livsstilar medutgångspunkt från allas lika värde. Queerterorinhar sedan utvecklats som en akademiskdisciplin som idag står grindvakt motsamhällets ovilja att lösa upp förlegade normeri utvecklandet av det demokratiska samhället.Europride 1998 i Stockholm innebar ettsynliggörande av framförallt homosexuella iSverige. Den stora mediala uppmärksamhetenliksom det politiska etablissemangets ökadeintresse under denna tid förde in hbtfrågornai samhälls-diskussionen.På senare år har ett pärlband av lagar stiftatstill skydd för och jämställande av hbtpersoneri Sverige. Transpersoner fallerfortfarande mellan i glappet mellan diskrimineringsgrundernasexuell läggning och kön. ISverige är det heller inte lagligt att ha en identitetannan än man eller kvinna eller ens att haett namn som inte överensstämmer med detbiologiska könet. För transpersoner somgenomgår könsbyte krävs sterilisering ochskilsmässa.21

Asynja, 32 > Finn, 29 > Petra, 36 > Stig-Åke, 54 > Magdalena, 30 > Rolando, 41Petra;Jag är mardrömsbiet; som transofil,poly och intresserad av s/m befinner jag mig i en evig komma utprocess.Jag är allt man inte ska vara och förväntas förnekaom man nu ändå ska vara det. Med min senaste flickvän fick jagkomma ut och träffar jag en kille sen måste jag förklara allt omigen. Idag har jag någon form av kärleksrelation med tre personer.Provokationen är min livsluft på ett sätt. Men den värld jagrör mig i idag är tillåtande, folk blir sällan förvånade över mig,jag chockar mest mig själv. Tänk förut då fanns bara bögar ochflator i hbt-världen. Idag får jag finnas. Det är klart det finns ettpatriarkat och ett homoförtryck, men hallå nu kan ju nästan allasäga homo-, bi eller trans och det är bäst för dom. Gränserna ärpå ett sätt hårdare mellan kategorierna inom hbt-världen idag.Samtidigt är toleransen och kunskapen om hur sexualitet och könsidentitethänger samman mycket större här än i resten av världen.

24>hbt-världenför den som inte upplevt vad det innebär attskilja sig på ett grundläggande sätt från sinomgivning kan det vara svårt att sätta sig in ivikten av hbt-kultur. Att inte finnas, att intekunna spegla sig själv och sina intressen ochkänslor i den kultur man lever i kan varaouthärdligt. Därför behövs en gemenskapsom stöttar och bejakar levnadssätt ochattityder som skiljer sig från majoritetens.Den gemenskapen tar sig i uttryck i nätverkoch kompisgäng, särskilda barer, krogar ochkaféer för bögar och lesbiska, klubbar förbisexuella, eller föreningar för transpersoner.Oftast betyder det inte att andra inteär välkomna, bara att heterosexualiteten somnorm är upphävd just här. Andra gånger rördet sig kanske om slutna sammanhang därman får chans att mötas utan att en omvärld,där man sällan känner sig hemma, trängersig på och hämmar.Internet har och har haft stor betydelseför att föra samman, förmedla och skildraliv och vardag på andra sätt, långt utanförstorstädernas utbud. Det finns otaligaspecialföreningar som driver särskildafrågor och skapar mötesplatser; för religiösagrupper, unga med invandrarbakgrund, döva,operaälskare, drag kings, homoseniorer…Mångfalden av grupper görs möjliggenom gemenskapen.Pride är manifestationen som årligensamlar hbt-världen. I västerländska storstädersamlar paraderna ofta hundratusentalsdeltagare och enorma åskådarmassor.I länder där hbt-personer fortfarandedirekt förtrycks och motarbetas av myndigheternablir Pride till en än mer viktigpolitisk demonstration.I Sverige har Stockholm haft liknandemanifestationer sedan 1970-talets HomosexuellaFrigörelseveckan, med demonstrationer,seminarier och kulturyttringar. Även ortersom Malmö och Göteborg har numerastörre arrangemang. Manifestationen är etttillfälle att visa omvärlden att vi är många ochatt räkna med. Men för många lika mycketett tillfälle att hitta gemenskap och kännasamhörighet. Inte minst är Pride forum förgemensamma och skiljande frågor, för engrupp förenad i ett förflutet av kamp ochlidande men idag så stor och rik på olikheter.>social statusidag vet vi att de viktigaste skiljelinjernamellan människor inte beror på vilka vi harsex med, älskar, eller vilket kön vi har. Detär lika omöjligt att säga hur en homosexuellmänniska är som som hur en heterosexuellär. I högre grad är det vår inställning tilllivet och våra värderingar som säger vilka viär och som avgör våra livsstilar. Kanske harbögparet i småstaden mer gemensamt i livetmed sina heterosexuella radhusgrannfamiljerän med de bögar som levermitt i en storstad?I takt med att grupper och individererövrar rättigheter och social status avtrubbaskänslan av gemenskap och identifikationmed andras utanförskap och grupper splittras.Där skiljelinjen en gång gick mellanatt vara öppen med sin läggning eller inte,handlar det idag många gånger om i vilkenmån avvikandet hänger ihop med andrautanförskap. Att ha en kropp som passerar,en utbildning och ett självförtroende somgör det lättare att leva i en medelklasskultur,är att ha privilegier utöver den storamajoriteten.Hur gärna vi än vill förkasta heteronormenoch samhällets stereotypa värderingarreproduceras de förstås i hbt-världen. Densom en gång varit utsatt vill ibland ogärnaassocieras med det som faller utanförramarna. Vår sexualitet och våra drömmarom att räknas är lika formade av samhälletsvärderingar som alla andras.Många gånger är kampen mot socialaorättvisor, mot främlingsfientlighet, sexism,ålders- och kroppsfascism viktigare förhbt-personers villkor på det stora hela änkampen mot diskriminering i enskilda fall.I takt med samhällets förändrade syn på könoch sexualitet är det viktigt för hbt-rörelsenatt hitta nya vägar och vässa sina instrument.>kön gör skillnadmedan andra sexuella läggningar än heterosexualitetenmöter allt större acceptans äroviljan inför andra könsöverskridandenfortsatt stark. Detta tar sig också uttryck i enhbt-värld, där maskulina män och femininakvinnor får högre ställning än könsöverskridaresom utmanar den heteronormativaordningen. Det kan vara maskulina kvinnoreller feminina män. Dessa hierarkier ärmånga gånger osynliggjorda i hbt-världenpå samma sätt som i övriga samhället.I kvinnorörelsen har bisexuella ochlesbiska kvinnor alltid spelat en framträdanderoll. Men när det kommit till uppnåddarättigheter har man många gångerglömt dem som lever bortom heteronormoch kollapsande kärnfamiljsideal. Transpersonersupplevelser betraktas ofta som etthot och lesbiska kvinnors rätt till inseminationhar betraktats som problematisk attassocieras med.I en värld där den heterosexuella tvåköns-25

Are; Jag och en straight killkompistatuerade oss samtidigt. Alla säger att »du kommerinte ha den när du är 70«. Men jag kommer alltidvara feminist och tatueringen väcker reaktioner,öppnar för diskussioner.Jag fann en ingång i feminismen genom attse olika förtryck. I bögvärlden ser man det tydligt;hur fjollighet ses ner på och hetero-look hyllas,man rangordnar aktiv över passiv.Jag har levat på andra platser och upplevt vaddet innebär att inte ha samma rättighetersom bög, till exempel, och hur kvinnordrabbas av våld. Jag fattade varförsyrran är rädd att gå ut på kvällen,precis som vänner som är fjolligaeller butchiga i sina uttryck.Man har mycket gratis sombög och man. Men det finnssammanhang där jag inteär normen.problematiken inte föreligger är intressetför kvinnors rättigheter bland män mångagånger ännu mindre än i samhället i övrigt.I hbt-rörelsen har kvinnors och transpersonerssärskilda intressen hamnat iskymundan för rättigheter som kommerhomosexuella som samlad grupp till del.Medan de stora politiska partierna redanunder nittiotalet lade fram feministiskamanifest dröjde det till 2004 innan rfslofficiellt antog ett feministiskt handlingsprogram.hbt-rörelsens viktigaste uppgift är attarbeta för förändring av samhälleligamaktstrukturer och att samtidigt ägna sigåt normkritik och lyfta fram komplexiteteni människors liv. Det kräver lyhördhet förmänniskors olikheter och att fler människordeltar aktivt i en hbt-rörelse.>etnicitetgruppen »invandrare« har förstås intemycket mer gemensamt än att de kommerutomlands ifrån. Hur svårt det är att anpassasitt liv till och förena svenska normer,attityder och traditioner med sina egnaberor på skillnaderna mellan kulturer.hbt-personer som härstammar frånkulturer med stor skillnad i syn på kön ochsexualitet och andra attityder till hbt kanuppleva sig särskilt trängda mellanvärderingar och lojaliteter. Många hbtpersoneri invandrargruppen lever dubbellivför att inte stötas ut ur familjens ochandra landsmäns gemenskap. Inom ensvensk hbt-värld kan det vara svårt att finnaförståelse för sådana upplevelser. Här finnsett förväntat öppenhetsideal som kan upplevassom tvingande, normer för utseendeoch beteende och många gånger sammarasism och rädsla för det främmande som iresten av samhället. Det leder till ett dubbeltutanförskap och känsla av hemlöshet.Svenska myndigheter har hittills visatliten förståelse för den press många hbtpersonerupplevt och den risk många löperi hemlandet som avvikande och har endasti undantagsfall uppfattat detta utanförskapsom tillräcklig grund för att få uppehållstillståndeller stöd. Det här speglar enkvarlevande ovilja att betrakta sexualitetensom något nödvändigt och visar att manfortfarande betraktar basala känslor ochkänslouttryck som något man borde kunna»lägga band på«. Att förorda sexuellavhållsamhet och förnekande av kärlek förhbt-personer borde vara lika otänkbartsom att uppmana heterosexuella att avståfrån familjeliv och sex.>funktionshinderden skam som hindrar hbt-personer frånatt komma ut är samma skam som hindrarmänniskor med till exempel osynliga funktionshinderfrån att vara öppna om sinahandikapp. Det är inte länge sedan homosexuellabetraktades som psykiskt sjuka.Medan hbt-rörelsen exempelvis vunnit27

28framgång i adoptionsfrågan betraktas funktionshindradealltjämt som mindre lämpligaföräldrar. Otillgänglig information ochutestängande byggnader är en realitet oavsettom man lever upp till den heterosexuellanormen eller ej. För hbt-personer medfunktionshinder leder det dubbla utanförskapettill dubbel utsatthet.Många funktionshindrade är beroende avsärskild hjälp från samhället i sitt vardagligaliv. Men detta gör inte att funktionshindradeska betraktas som »offer« eller sommänniskor som fungerar på »annorlunda«sätt när det kommer till andra saker.Omvärldens intresse för funktionshindradesmöjligheter till och behov av sex och kärlekslivär ofta obefintligt och fördomsfullt.Att vara funktionshindrad hbt-personinnebär inte bara att många gånger betraktassom mindre »lyckad« och »attraktiv«, utanockså att vara beroende av och utelämnad tillanhörigas och vårdpersonals attityder.I hbt-samhället finns omedvetenhetoch rädsla för avvikande kroppar på sammasätt som i resten av samhället. Det finnsingen »naturlighet« i att ha en viss sortskropp, utöver vad samhällsnormen säger.Kampen för funktionshindrades rättigheterär därför viktig i en hbt-rörelse.>generationsskillnaderprecis som samhället i stort är hbt-världeni hög grad präglad av ungdomskultur.Men där finns också mönster som skiljer.Generationsskillnader är inte lika påtagligai en värld där kravet på traditionellt familjebildandeoch barnafödande inte existerar.Där heterosexuella kvinnor ofta betraktassom »uttjänta«, är äldre lesbiska ochbisexuella kvinnor i en hbt-värld ofta merbekräftade och sedda som aktiva ochattraktiva. Bland bögar hyllas i högre gradden unge mannen medan respekten föråldrandet generellt är lägre.Samtidigt uppstår klyftor mellanmänniskor som präglats av skilda samhällsvärderingar.De senaste tio årens förändringarhar möjliggjort ett liv för dagenshbt-ungdomar som en generation tidigareinte kunnat föreställa sig. De unga byggervidare på tidigare generationers arbete ochkan ställa nya krav, bortom det kompromissandesom tidigare generationer tvingatstill.Trots den här utvecklingen visar dystrasiffror att självmordsfrekvensen är långthögre bland just hbt-ungdomar, utelämnadetill en vuxenvärld som inte förmått tain eller förmedla en ny människosyn.Finn; Det spelar ingen roll hur smartman är, eller att man är privilegierad vit medelklassmansom jag – är man blind står man inte direkt högt i kurs.Idag har jag tio års erfarenhet av HBT-världen och vi harfått partnerskap och adoptionsmöjligheter. Bin och transpersonerhar fått en helt annan plats. Men hierarkierna ärfortfarande så väldigt kopplade till sexualitet. I den heterosexuellabegärshierarkin sker det finaste sexet i äktenskapsbäddenoch sen är det en fallande skala. I HBT-världenupplever jag ofta samma rangordning. Överskridandenmisstänkliggörs; när en svensk och en invandrare blir ihopså ses det av en del som någon typ av fetischering. Mångatycker bara allt blir jobbigt när man försöker förena frågorkring sexualitet med andra annorlundaskap. Folk suckarbara och säger att vi måste fokusera på en fråga i taget.

Märta; Förr var detju så hemligt, ja brottsligt rent utav. Man var»sån«, »hörde till familjen« eller »avdelningen«.Jag var snygg som Greta Garbo på den tiden och ficksnygga partier. Men så fort man skulle i säng så vardet som en mur mellan mig och mannen. Men hem ochbarn var det som gällde så jag gifte mig och han varsnygg och kunde spela luta. Tack och lov träffade hanen annan. Jag hade varit olyckligt kär en hundrafemtiogånger när jag äntligen blev ihop med en kvinna.Nästan alla kvinnor jag träffat delar min bakgrund,man hade inte så många möjligheter. Ingen misstänktenåt; man trodde det var en anatomisk omöjlighet förkvinnor att ha sex med varandra. Nu är det väl knappastnån som tycker det här är konstigt, mer än några kristdemokratermöjligtvis. Jag har däremot aldrig varit räddför att jag känt så här. Jag är inte rädd för något.>hbt-ungdomarbarn har rätt till respekt för sin person.På motsvarande sätt har barn i takt medstigande mognad rätt till respekt för sinsexualitet och sexuella läggning.Vi lever i ett samhälle där nästan alltfortfarande utgår från att bli en vuxen ochnormal »riktig« man eller kvinna är likamed att vara heterosexuell. Den som ärminderårig är helt beroende av sitt socialasammanhang för stöd och accepterande.Vuxenvärldens brist på förberedelse införatt våra barn kan växa upp som ickeheterosexuellaär det största hotet mot hbtpersoner.Skolan är en unik och utsatt plats. Förden som gör avsteg från normen under deår när den sexuella och könsliga identitetenformas blir den strömlinjeformade skolvardagenlätt outhärdlig.Den som inte vill eller förmår foga sigi systemet trakasseras till anpassning. Bögeller fjolla kallas han som inte har de intressen,utseende eller umgänge som förväntas.Han blir ett hot mot »manligheten« ochmåste tryckas ner för att inte underminerakillarnas makt. Flata eller hora kallas honsom envisas med att bestämma över sinegen kropp och inte underkastar sig andrasviljor och förväntningar. Det är ett hotmot idén om »kvinnligheten« som någotpassivt och underlägset och stör ordningen.Vuxenvärlden har sällan kunskap omhur unga verkligen mår. Enligt olika undersökningarär det runt sju gånger högre riskatt hbt-ungdomar försöker ta sitt livjämfört med heterosexuella ungdomar imotsvarande ålder.Både lärare och föräldrar tar ogärnaupp ämnen som sex och relationer. Det ärobekvämt och tvingar oss att granska våraegna värderingar. Läroböcker såväl somundervisningen skiftar i kvalitet när detkommer till frågor om kön och sexualitet.På en del skolor lever man upp till grundläggandekrav att sträva efter att varje elevska ta avstånd från förtryck. På andra fortsätternegativa föreställningar att spridas,genom okunskap eller mer eller mindreomedveten oförståelse. Det bidrar tillytterligare fördomar kring frågor omsexualitet och kön och ökar pressen somickeheterosexuella ungdomar utsätts för.>äldrehbt-personerde som var unga under 40- och 50-talenminns när samkönade relationer varförbjudna och kunde straffas med fängelse.Även sedan lagen avskaffades 1944 fortsatteattityderna under många år framöver attvara mycket negativa. Att avvika sexuellt elleri könsuttryck fortsatte att betraktas somnågot sjukligt och något man inte talade om.31

32Kvinnor som levde ihop kunde betraktassom väninnor av en oseende omgivninghela livet. Män som träffade andra män fickvara ytterst försiktiga. Den som överskredkönsgränserna kom ofta att helt stötas ut ursamhällsgemenskapen. Det är ett faktum attsituationen för hbt-seniorer inte ändratssärskilt mycket på den här punkten, hurmycket vi än vill tänka att våra fördomarminskat i samhället.Äldre personer har ofta varit tvungnaatt anpassa sig till en heterovärld, på premisserväldigt olika de vi lever på idag, ochhar därmed ofta andra värderingar än yngrehbt-personer. På grund av sina erfarenhetertalar många äldre hbt-personerogärna om sin läggning med utomståendeoch hamnar därmed utan möjlighet att ställakrav på vård och omsorg.Liksom alla åldrande ställs hbt-seniorerinför sjukdom, minskad inkomst, förlust avfamilj och vänner och ökad isolering pågrund av åldersdiskrimineringen isamhället. Sexualitet och kärlek förknippasfortfarande nästan uteslutande medungdom och skönhet, och vi har ofta svårtatt föreställa oss att äldre har en levandesexualitet och samma rika känsloliv. Mänsom blir till åren förvandlas plötsligt till»fula gubbar« och äldre kvinnor förväntasvara asexuella.Vår skräck för att tangera den sexuelladimensionen i människors liv tar sig särskiltkraftiga uttryck när det gäller hbt-seniorer ivårdsituation. Medan heterosexuell kärlekgenom sin »naturlighet« inte självklartframkallar sexuella associationer hosomvärlden, signalerar samkönad kärlek förmånga enbart sex och den känslomässigaaspekten och behoven skyms eller glömsbort. Att vara utelämnad till ovilligaanhöriga och okunnig vårdpersonals idéerom vilken kärlek och partner som räknas ochvilka aktiviteter som är relevanta i en äldremänniskas liv är idag en realitet för mångaäldre hbt-människor.Projekt pågår idag för att skapa kategoriboendenför äldre hbt-personer, liksomför ökade krav på äldreomsorgen att se tillmer komplexa behov och egenskaper hosvårdtagare.>att komma utatt »komma ut« innebär att erkänna försig själv och omvärlden att man inte ärheterosexuell eller identifierar sig som detsamhället förväntat sig. En del gör det tidigt,av bara farten, medan andra gör det senarei livet. En hel del lever ett helt liv utan attnågon ifrågasätter att man är något annat änheterosexuell eller en »vanlig« man ellerkvinna, för att det anses så självklart.I garderoben säger man ofta om den som inteär öppen inför omvärlden.Det är särskilt svårt att berätta att mankänner annorlunda när det inte förväntas,när det är något omvärlden inte tänkt på.Numera är det ofta betydligt lättare äntidigare. Fler upptäcker nu redan i ungatonåren saker om sig själva som många urtidigare generationer konfronterades medförst i tjugoårsåldern, eller långt senare ilivet. När något benämns och berättas om såfinns det också, det är en del av verklighetenoch något att identifiera sig med.En del betraktar eller presenterar sig självasom »bisexuella« som ett steg innan manaccepterar sig själv som homosexuell. Mankänner att det är lättare att inte ta hela stegetut och stänga dörren till heterosexualiteten,inför sig själv eller en oroad omgivning.Andra upplever krav från omgivningen attkomma ut som antingen homo eller hetero,att »bestämma sig« en gång för alla,som största pressen.En del tycker att det här med att »kommaut« är överreklamerat, att hbt-personerenvisas med att pracka på omgivningen sinaprivatliv. En sådan inställning gör att hbtpersoneraldrig kan tala fritt om sin vardag,referera till sin partner eller berätta om sittförflutna, på det sätt som andra tar för givet.Oavsett hur man kommer ut kan detfortfarande vara en svår och ganska jobbigprocess. Men också en process som tvingaren människa att tänka över sitt liv, sinakänslor och livsval. Något som mångaupplever som en enorm styrka att ha gåttigenom. I ett samhälle där vi inte förutsätterhur människor är, skulle inte komma utprocessenförsvinna. Snarare skulle allabehöva »komma ut«. Behöva berätta om sigsjälva innan andra vet hur det står till, vemman är, hur man resonerar och lever. Såntsom vi anser vara helt självklart när det kommertill andra delar av livet.33

Bitte, 23 > Annika, 42 & Calle, 5 > Micael, 37 > Niklas, 27 > Jun, 24Annika; Generellt blir maninte ifrågasatt som annorlunda familj om man är tydlig.För egentligen handlar allt om vem som tar hand om,som uppfostrar och faktiskt finns där, som ger kärlek.Barn behöver stabilitet, kärlek och bekräftelse. Ett äktabarnperspektiv är att se vad barnen behöver och inte vaddom borde behöva. Kanske är många icke-heterosexuellaföräldrar bättre på att ge det eftersom vi inte begränsarsaker till biologin, det är i alla fall min erfarenhet.Vår son har många runt sig som finns till hands när hanbehöver. Barn mår bra av en större krets vuxna som dekänner sig trygga med. Det svenska heterosamhället är såfokuserat på kärnfamilj, biologi och frånvarande pappor.Istället för att se barnet och bekräfta de andra viktiga mänoch kvinnor som faktiskt finns omkring de här barnen.

familjenCalle;Man kan bo på olika ställenoch ändå vara en familj. Fast nu bor båda mina mammorpå samma ställe och det är bra för det är nära till dagis.En familj kan vara hundra stycken fast ofta är mannog två eller tre eller fem. Det är nog jättebra med tremammor för om två jobbar och inte den tredje då kan manstanna hemma och ha roligt. Jag tycker det roligaste attleka med är tevespel. Man får fler kramar med flermammor. Jag får fem eller sex eller 40 kramar varje dag.Jag ska bli storebror snart till en bebis som inte ärfödd än. Mamman heter Maria men hon är inte min.Jag kanske ska skaffa ett barn sen. Jag kanske ska adopteradå. Det finns personer som inte kan krama sina barnoch därför blir barnen adopterade. Dom kramar domnästan ingenting.de flesta hbt-personer lever »vanliga«slags liv. Som singlar, med en fast partner,en del med barn.Många hbt-personer har upplevt avståndfrån sina biologiska familjer och iställetskapat andra starka band. Vänner, människorman delar något med och kännerlojalitet till har istället kommit att bli denverkliga familjen.Den som kommer ut som något annat ändet förväntade, redan brutit mot normernaför hur vi bör leva, kan komma att ifrågasättaockså andra regler för hur vi ska leva ihop.En av de kanske mest laddade är tvåsamheten.I ett samhälle grundat i kärnfamiljen,på ömsesidigt beroende och strikt fördeladeuppgifter, har tvåsamheten varit omöjlig attifrågasätta. Vad händer då när samhälletförändras och vi får lov att byta roller ochställer krav på att vara mer jämlika ochmångfacetterade?Att bryta tvåsamhetsnormen kan vara ettsätt att komma förbi många av de klassiskafällorna. En del väljer idag att leva i»öppna« relationer, där man tydligt skiljermellan kärlek och sex. Andra tycker att det ärlika okej att man har olika men lika viktigarelationer till flera människor samtidigt.oavsett hur samhället velat definiera den»godkända« familjen är det ett faktum attickeheterosexuella och könsöverskridarehaft och uppfostrat barn i alla tider. Debiologiska funktionerna försvinner förståsinte av att man tänder på någon annan änden man förväntas reproducera sig med.Det gör inte heller längtan efter barn.Fortplantning är nu ingen magisk processutan ofta – och i bästa fall – föremål föröverläggning och planering. Att få barn äringen mänsklig rättighet. Däremot ska ingenfråntas rätten att prövas som förälder.Idag växer barn upp i alla tänkbarafamiljekonstellationer. En »god« familj ärden där de vuxna ingår frivilligt och på likavillkor och där barnets behov står i centrum.Det finns inget som säger att föräldrar blirbättre av att de kommer i en viss könskonstellation.Heterosexuella föräldrar har37

38»Himmelriket«, ur Ecce Homo av Elisabeth Ohlson 1998.Fotoutställning där HBT-personer gestaltade bibliska scenerväckte starka reaktioner inom kyrkan och startade en viktigsamhällsdiskussion om rätten till religiösa upplevelser ochkyrkorummet.Det gör inte att behoven av att uppleva vissasaker försvinner. Det kan vara ett sätt attuppleva närhet och värme, att leva utfrustrationer, kanalisera starka känslor ochrädslor, att »väcka« kroppen och hjärnan urkänslan av stumhet, ensamhet ellerslentrian. Sex omfattar allt detta och ingenanledning att ha det är viktigare eller mindrevärd. Det enda kravet är att vi ömsesidigtkommunicerar våra förväntningar när vi harsex med andra människor än oss själva.Heterosex är något vi alla växer upp med ochmåste förhålla oss till långt före puberteten.Men för den som känner sig attraherad avpersoner av samma kön finns det intemycket som berättar hur det »går till«.Det kan skapa känslan av att sådant sex »intefinns« eller räknas. Samtidigt kan fråvaronav förutbestämda mönster och pekpinnarvara befriande och ge större utrymme.Det finns få studier som visar hur kvinnorhar sex med kvinnor och hur män har sexmed män. Men det är knappast någotmystiskt för det. Många kvinnor kysser,smeker, gnider sig mot varandra och stimuattlära av dem som skaffar barn idag påandra gemensamma grunder än sexuellkärlek.En ny syn på föräldraskap, där vi skiljermellan sex och reproduktion och sätterkärlek och barnets trygghet i centrum, skullegöra det lättare för fler att vara bra föräldrar,och ge fler barn en trygg uppväxt.>religionenidén om heterosexualiteten som det enda»normala« är djupt förankrad i de flestareligioner. I Sverige är det särskilt kristendomensom färgar våra attityder. I bådegamla och nya testamentet förekommerfördömanden av sexuella handlingar mellanpersoner av samma kön. Fast å andra sidanfördöms också annat som idag är självklartaccepterat i vår kultur. Idag anser mångakristna att kyrkan måste följa med sin tidoch att bibeltexterna ska läsas i sinahistoriska och kulturella sammanhang.Att den djupare innebörden framkommernär man tolkar de religiösa texterna utifrånvår verklighet. Precis som man gjort idiskussionen kring kvinnliga präster.Samtidigt är de som motsätter sig homosexuellapräster eller att kyrkan ska välsignasamkönade relationer ännu så pass mångaatt motståndet gör sig gällande. Likadantär det inom muslimska och judiska grupperi Sverige. Men det finns också många öppnahbt-personer verksamma som präster iSverige och som tillsammans med denkristna hbt-rörelsen verkar för diskussionoch fortsatta förändringar.För samhället är det viktigt att skiljamellan moderna demokratiska värderingaroch de religiösa normer som vi av traditionbär med oss. rfsl tar inte ställning elleruttalar sig i religiösa frågor. Däremot motsätterman sig förminskande eller kränkandebehandling av grupper från kyrkans ochandra religiösa gruppers sida. Det grundlagsenligaförbudet mot att fördöma ochhetsa mot någon på grund av sexuellläggning gäller lika självklart i alla delar avsamhället.>sex & samhälletSexualitet är en integrerad del av varje människaspersonlighet. Det gäller såväl kvinna och man som barn.Den är ett grundbehov och en aspekt av att varamänsklig, som inte kan särskiljas från andra livsaspekter.Sexualiteten är inte synonymt med samlag,det handlar inte om huruvida vi kan ha orgasm eller inteoch är heller inte lika med summan av våra erotiska liv.[…] Sexualiteten är mycket mer: den finns i energin somdriver oss att söka kärlek, kontakt, värme och närhet;den uttrycks i vårt sätt att känna och väcka känslor samthur vi rör vid andra och själva tar emot beröring.Sexualiteten påverkar tankar, känslor, handlingar ochgensvar och därigenom vår psykiska och fysiska hälsa.who:s definition av sexualitet, 1986den som tror att sex är detsamma som dettraditionella samlaget vet väldigt lite om vadfolk i verkligheten faktiskt gör och tyckerom. Sex kan innebära skilda saker för olikaindivider vid skilda tillfällen, under olikaperioder i livet och med olika människor.Många tror att det finns sexuella praktikersom är mer »riktiga« och vuxna än andra.39

40lerar varandras kön med händer, mun ochtunga. En del använder dildo eller andrasexleksaker; somliga gillar att bli påsatta,andra också/eller att bli påsatt av någonannan. Eller så stimulerar man sig själv ochvarandra på andra sätt.Män som har sex med män kan kyssa,smeka och krama varandra, stimuleravarandras kön med händerna och munnen.Många har anala samlag och gillar att blipåsatta och/eller att sätta på någon annan.Ungefär en fjärdedel av män som har sexmed män föredrar att inte ha anala samlagoch har sex på många andra sätt.Den egna sexualiteten kan ta sig i olikauttryck. Vara aktiv eller passiv, dominanteller underordnad, oavsett sexuell läggningoch oavsett kön. Hur vi beter oss i detsexuella mötet är inte bundet av om vi ärkvinnor eller män, även om samhälletsstereotyper försöker intala oss det.>hiv & andrakönssjukdomardet finns många myter om hiv. Mångatror fortfarande att det är en sjukdom somendast drabbar eller sprids av bögar. Hivsmittar genom sperma och blod. Oskyddadeanala samlag med många sexuella kontakterledde till att hiv fick fäste bland just homoochbisexuella män innan sjukdomen varkänd och man visste hur man kunde skyddasig. Det finns mycket få fall av hiv därkvinnor smittats vid sex med andra kvinnor.Det beror på att kvinnors sextekniker vid sexmed andra kvinnor innebär liten risk föröverföring av smitta.Könssjukdomarna ökar i Skandinavien,bland människor av alla sexuella läggningar.Detta beror på att många struntar i att tänkapå säkrare sex. En förklaring kan vara attunga som inte upplevt de första aidsårensskräck inte inser faran eller struntar iriskerna. De effektiva bromsmediciner somfinns idag och som gör att många som bärpå hiv kan leva bra liv, har lett till att sjukdomenblivit mindre synlig.De flesta könssjukdomar går att botaenkelt om de behandlas i tid. Den som haren sexuellt överförbar sjukdom löper störrerisk att bli smittad med hiv, eller om manhar hiv att smitta andra. Hiv kan inte botasmed de behandlingar som finns idag.I Sverige har hiv inte blivit en epidemisom på andra ställen i världen. Vid årsskiftetår 2004 hade drygt 6000 personerdiagnostiserats med hiv, varav cirka 2400var män som smittats vid sex med andramän. I Sverige rapporteras cirka 70 fallvarje år där män smittats genom sex medandra män.det svenska samhället har intagit en mycketstrikt position i hiv-frågan, där man fråntarden icke smittade allt ansvar och lägger helaansvaret för att smitta inte ska spridas på denhiv-positive, den smittade. Den här inställningenfördöms som inhuman av andraländer och har också visat sig ineffektiv.Micael; Jag har ingenlust egentligen att prata om min personliga situation.Men samtidigt verkar det vara enda sättet att nå fram tillfolk, dom verkar inte ha en tanke på att det faktiskt kanhända dom. Jag hade precis samma inställning innan jagblev smittad för fyra år sedan. Min pojkvän hade haftoskyddad sex med andra. Jag lärde mig att man inte kanlita på andras agerande utan måste ta ansvar för sitt eget.Att berätta att man är hiv-positiv är som att kommaut igen. Samma avståndstaganden från människor manmöter. Hiv går aldrig att backa tillbaka, det är ett hårtoch konkret faktum och det är väl det som skrämmer.Kunskapen om hiv och aids finns hos många, menkanske ligger det i människans natur att inte ta det till sigförrän det blir personligt.

Facundo; Förnynazisterna som slog ner mig i Pridetåget 2003blev det jackpot eftersom jag är både blatte och bög.Idag känner jag att det är ännu viktigare än någonsinatt gå i paraden under Pride. Det finns så mångabögar, flator och transpersoner som inte vågar gå.Ut med er på gatorna, visa upp er! Det är livsviktigtatt vara öppen med den man är för att inte låtareligiösa eller fascistiska grupper diktera våra liv.Och råkar man ut för skit ska man aldrig vara räddatt anmäla det. Samhället finns till för oss.När jag var yngre så såg jag mig som svensk ändatills nån sa att jag var blatte. Numera säger jag det ommig själv. Det är viktigt att ta tillbaka orden domförsöker använda mot oss. Därför är jag rakad, går iskinnskallekängor och bär torshammaren till exempel.Jag är inget offer.Fördomarna har skapat föreställningen atthiv-smittade skulle vara likgiltiga införandras hälsa, och att bögars sexdrift skullevara ansvarslös och destruktiv. Genom atthiv-positiva stämplas som »freaks« vågarmånga inte erkänna sin sjukdom och en delundviker att testa sig eftersom man inteorkar leva med att veta. Efter mer än tjugo årmed hiv borde vi lägga ansvaret för att skyddaoss från och undvika spridande av hiv på alla.Föreställningen att vi »vet« vem som bär påsmitta och vem som är frisk gör oss merutsatta. Om alla tog sitt ansvar skulle ingenbehöva smittas.rfsl som grundar all sin verksamhet imänniskors erfarenheter och kunskaper vetatt ett effektivt preventivt arbete måste byggapå ett positivt och verklighetsanpassatbudskap. Att sexualiteten måste bejakas i rådsom är möjliga att följa utan moraliserandeoch att hiv-positiva och deras erfarenheterinkluderas i arbetet.>våld &diskrimineringhatbrott blir man utsatt för av någon somkänner avsky. För hur man ser ut, vad manrepresenterar. Både vålds- och diskrimineringsbrottdrabbar hbt-personer oftareän andra människor. Medan vi kämpar motdiskriminering i samhället kan vi konstateraatt det sker en kraftig ökning av våldsbrotten.Mellan 2002 och 2003 ökade antalet brottmed homofobisk karaktär med 38 procentenligt Säpo. 1999 uppgav 25 procent avhbt-personerna i en undersökning att deutsatts för hatbrott, i form av allt ifrånkränkande tillmälen till grov misshandel.År 2004 hade siffran ökat till 50 procent.I en demokrati måste ibland minoriteterha ett särskilt skydd gentemot majoriteten.I svensk lagstiftning finns lagar där samhälletsärskilt markerar att en straffskärpning skagälla när en människa begår ett hatbrott.Brottsbalken innefattar till exempel lagarom ärekränkning, hets mot folkgrupp ocholaga diskriminering. Den här lagstiftningenomfattar idag bara sexuell läggning och intekönsidentitet vilket gör att transpersonerendast indirekt är inkluderade. Mer faktaom lagstitning finns på Homoombudsmannenshemsida; www.homo.se.Våld från någon närstående, från kvinnorsom slår kvinnor och män som slår män,är lika allvarligt som mäns våld mot kvinnor.Men det syns inte, precis som relationerna oftaär dolda för eller osynliggjorda av omvärlden.våra arbetsplatser är, precis som skolorna,särskilt utsatta platser för människor sominte passar in i eller lever upp till detförväntade. Sedan 1999 finns en särskildmyndighet, HomO, som har den särskildauppgiften att motverka diskrimineringpå grund av sexuell läggning i arbetslivet.Transpersoner som diskrimineras fallerunder myndigheten JämO, som arbetarmed diskrimineringsfall kopplat till kön.Inom det här området krävs utbildning,43

44information och samhällsinsatser för atthöja medvetenheten kring hur normativttänkande påverkar arbetsplatser och osynliggörmänniskors olikheter på ett destruktivtsätt. Två projekt tittar särskilt på hur diskrimineringmot hbt-personer ser ut inombarn- och äldreomsorg samt inom kyrkan,polisen och försvarsmakten. Homo- ochbisexuella i omsorgen och Normgivande mångfald ärdelar av eu-projektet Equal och syftar till attinformera och undersöka hur diskrimineringinom just dessa yrkeskategorier kanmotarbetas.>hbt i världenhbt-personers situation i världen skiljersig starkt mellan länder och kulturer.eu-länderna, Nordamerika, Australien,Nya Zeeland och Sydafrika har idag samtligaett mer eller mindre utbyggt lagligt skyddmot diskriminering av hbt-personer.I Sydamerika är förtrycket ännu påtagligtäven om flera länder idag visar tendenseratt öppna upp sin lagstiftning och erkännahbt-personers rättigheter.På många håll i världen är vägen fram tillde mest grundläggande rättigheter lång.Sexuella handlingar mellan personer avsamma kön och könsöverskridande beteendeär förbjudet i drygt 70 av världens länder,med verkställanden av kroppsbestraffningoch i ett antal länder med döden.Religionen och dess förankringsgrad ikultur och statskick är fortfarande avgörandefaktor för hur progressivt eller bakåtsträvandeett land är när det kommer till hbt-frågor.Olika länder har dock skilda förhållningssätttill sexualitet och könsidentitet.I Iran, där samkönat sex kan leda tillpiskstraff eller döden, betraktas transsexualismsom en hormonell obalans och dethögsta prästerskapet kan ge tillåtelse tillkirurgiskt könsbyte. Men villkoret är attpatienten anpassar sig till ett heterosexuelltliv och alla övriga former av könsöverskridandenär förbjudna. Situationen är liknandei andra muslimska länder och från exempelvisKuwait och Jordanien har det rapporterasom enstaka accepterade könsbyten.I Sydamerika och Asien är man på mångaställen mycket mer accepterande av könsbytenoch operationstekniken är en integreradoch ständigt utvecklad del inomläkarvetenskapen. På många av dessa platserär dock samkönade sexuella handlingarförbjudet eller till och med straffbart.I delar av världen börjar en mer progressivrörelse för mänskliga rättigheter inkluderaockså hbt-frågor i sitt arbete och runt om ivärlden driver hbt-organisationer på ikampen för att synliggöra kränkningar avdemokratiska rättigheter. Kraven på internationellaavtal som sätter press på ländersom kriminaliserar eller diskriminerar hbtpersonerökar långsamt. Det kommer dröjaåtskilliga år innan människor världen överåtnjuter de grundläggande rättigheterna attfå älska, leva med den man älskar och levasom den man är.Susanne; Jag ärju egentligen ointresserad av vilken läggning mina gästerhar. Men jag vill att här ska vara en viss stämning ochatt man ska känna en viss attityd.När dom försökte bränna ner kaféet och sprejadehakkors och slagord kändes det först som att någon försökteta stället ifrån mig. Men sen kände jag att själva platsenbara är något materiellt. Det andra, det vi gör där ochpratar om, det kan ingen ta ifrån oss. Runt omkring fannsmänniskor som tog ställning och slöt upp. Som självaupplevt vad det innebär att vara i riskzonen och somkan relatera. Människor kan känna solidaritet över allamöjliga gränser i såna här lägen. Man önskar att det varså oftare i vanliga fall. Det är svårt att hitta en gemensamplats för människor där man inte definierar annorlundaskapetgentemot andras.

Stig-Åke; Jag harjobbat i drygt 30 år med HBT-frågor och de senaste tioåren mer direkt med internationella frågor. På 70-taletfanns inga diskrimineringslagar. Fokus låg på att lanseraRFSL som organisation och påbörja det sexualpolitiskaarbetet. Idag är många länder där vi var på 50-talet.Vi som har kommit längre har ett ansvar för att hjälpatill. Det är stort att få vara med om den utvecklingsom skett i till exempel Moldavien under de senastetre–fyra åren. När deras organisationer växer framoch de gör sig hörda i samhället, när strafflagstiftningenförändras och man accepterar mänskliga rättigheter.Jag ser mycket positivt på gång i Östeuropa, en delländer i Asien och i Sydamerika. Jag är betydligt merpessimistisk angående de områden där religionen ärväldigt stark, framförallt i Mellanöstern.