queer fångkamp i kalifornien kondomlösa anstalter ... - RFSL

KOMPOTTPolyamorösstorfamiljbildadambomangift på riktigtbild tim claxtonÄntligen är diskrimineringen upphävd. Bögar,flator och bin som vill stadfästa sin samkönadegemenskap får gifta sig på lika villkor som olikkönadepar (om de nöjer sig med borgerlig vigsel,annars återstår att hitta en vigselförrättaresom kan tänka sig att genomföra ceremonin).Kanske tror folk nu att homosar och bin kommergå två och två i lämmeltåg till närmastevigselförrättare efter 1 maj. Kanske känner dusjälv att »det där med äktenskap, det verkar jupopulärt just nu, varför inte göra slag i saken!«Men äktenskap är inte normalt, det är bara vanligt.Om du tvekar på tröskeln kan det vara braatt komma ihåg att det finns andra civilståndsom går precis lika bra, t.ex:EremitSingelSlampaPolyamorös storfamiljSamboKomboQueerkollektivSärboCivilstånd som inte längre går bra:Registrerat partnerskapKom Ut väljer:AsylshoppingMissa inte denna fantastiska pjäs om trehandläggare på Migrationsverket. Roligt,tragiskt och nära om svensk asylpolitik.Manus och regi: Gertrud Larsson.Medverkande: Annalena Efverman, LindaKunze och Helena Sandström. Spelas aprilut på Teater Scenario i Stockholm.Ny ordförandetill PrideStockholm Pride har valt nyordförande. Claes Nyberg hartidigare varit 1:e vice ordförandeför föreningen och främst arbetatmed kommunikations- ochstrategiarbete. Läs Claes debattartikelom årets Pridetema påsidan 39.Kom Ut firar:Margaret Atwood, författarensom valt att dra tillbaka sittdeltagande i en litteraturfestival iDubai, sedan festivalens ledningavblåst lanseringen av en bokmed en homosexuell karaktär.Atwood är vice ordförande iinternationella PEN-klubben, sombl.a. arbetar mot censur av författarskap.Island fick den 2 februari världensförsta lesbiska statsminister:Johanna Sigurdardottir.Danmark där Folketinget på sjundeförsöket röstat ja till möjlighet församkönade par att adoptera.Sunil Babu Pant, hbt-aktivistoch öppen bög i Nepals parlamentsom fått ytterligare en utmärkelseför sitt engagemang: Monette-Horwitz Trust Award.6 KOM UT #1 2009

fängelsepå filmWomen inPrisonUppluckradecensurlagar tillätmer våld och mernaket i 1960-taletsfilmer, både iUSA och Europa.Detta banadeväg för filmersom skildrarvåld, tabunoch nakenhet– oklippt ochocensurerat. Ett av de mer populäraämnena inom så kallad exploitationfilmär kvinnor i fängelse.Women in Prison-filmer baserasofta på en enkel plott: oskyldigkvinna fängslas, tillvaron i fängelsetpräglas av korrupta och våldsammavakter, lesbiska relationeroch gängbråk. I slutet gör fångarnauppror och skurkarna får däng. Tillklassikerna hör: Caged Heat (1974),The Concrete Jungle (1982) och 99Women (1969).Fler fängslande tips:Karmen Gei(2001) Frankrike/Kanada/Senegal.Karmen gestaltar en omarbetadversion av Carmen (från operanmed samma namn) i dennamusikal innehållande den klassiskaingrediensen romans mellan fångeoch fångvaktare.Locked Up(2004) Tyskland.Romantik, drama och bögpassioni tysk fängelsemiljö.Cruel & Unusal(2005) USA.Filmfestivaler öste priser överdenna dokumentär som skildrarlivet för ett antal transpersoner ifängelse i USA.Spindelkvinnans kyss(1985) Brasilien/USA/Argentina.Oscarsbelönad filmatisering avden klassiska romanen med sammanamn om två fångars möte iett brasilianskt fängelse, den enepolitisk aktivist, den andre femininfjolla. Homoklassiker som ocksåsatts upp som pjäs och musikal.Fremde Haut(2005) Tyskland/Österrike.Fariba flyr från homofobisk förföljelsei Iran till Tyskland. Där blir honsatt i förvar i väntan på avvisning.Hon antar då en avliden manligmedfånges identitet för att kunnastanna i landet. Drama som riktarljuset mot inhuman europeiskflyktingpolitik.Stranger Inside (2001) USA.Flerfaldigt prisbelönat på gayfilmfestivalerär detta starka dramasom kretsar kring en mor-dotterrelationi fängelse.Sommarkurs påTeaterhögskolan iStockholm 22 juni - 31 juliTransToaletterOffentliga toaletter i Chennai,Indien, kan snart komma atterbjuda ett tredje alternativ jämtedam- och herrtoaletterna. Pengarhar avsatts för att bygga extra toaletter,i specifikt transtäta områden,för transpersoner. Fler toaletterkan komma att byggas beroendeNy somaliskgaysajtsomaligaycommunity.org är en nywebsajt för homosexuella somaliervärlden över. Med denna hoppasman kunna bygga en bro mellanhomocommunityt och konservativamuslimska grupper. Målet ärpå hur de mottas. Aasha Bharathi,ledare för transorganisationenTamil Nadu Aravanigal Association,menar dock att separata toaletterbidrar till diskriminering ochytterligare isolering för de drygt30 000 transpersoner som berörsav frågan.att skapa utrymme för somaliskahomosexuella där man kan fåinformation, dela erfarenheter ochnätverka. För tillfället är bara mänengagerade i websajten, men manhoppas att även somaliska kvinnorska bli involverade på sikt.För dig som är ung, intesärskilt straight och intresseradav teater ur ettnormkritiskt perspektiv.Mer information och ansökningsblankettwww.teaterhogskolan.se

KOMPOTTöver sjön utan könHur kommer en till Gotland om en varkenär man eller kvinna? Frågan ställs av KimBäckstrand som ska ner och träna införmotorcrosstävlingen Gotland Grand Nationalnästa höst. Kom ut har fått ta del av Kimsmejlväxling med två reseföretag som trafikerarsträckan Stockholm – Gotland.Thu, Jan 29, 2009 at 1:50 PMTo: support@destinationgotland.seHej!Jag skulle boka en biljett på er hemsida idagoch upptäckte ett fel som jag tänkte att niskulle tycka det var bra om jag upplyste erom. När jag skulle uppge kön gick det bara attange Man eller Kvinna. (Det gick alltså inte attlåta fältet vara blankt.) Det vore toppen om nikunde fixa det här så snart som möjligt så attjag kan boka en biljett – ska nämligen ner ochträna inför Gotland Grand National nästa höstoch vill inte missa det för allt i världen! :-)Soliga hälsningarKim Bäckstrand---------Thu, Jan 29, 2009 at 3:29 PMTo: Kim BäckstrandHej Kim. För att kunna genomföra en bokningmåste man kunna uppge fullständiga personuppgifterinklusive kön. Detta är ett krav sommåste finnas och kommer inte att ändras.Med vänliga hälsningarKundservice---------Thu, Jan 29, 2009 at 6:01 PMTo: callguide.kundservice@destinationgotland.seHej!Tack för ett snabbt svar även om jag måsteerkänna att det gjorde mig lite besviken :-( Jagidentifierar mig varken som man eller kvinna– betyder det att jag inte kan åka med? Finnsdet några andra rederier som trafikerarsträckan som du kan hänvisa mig till?Trots allt – soliga hälsningar med hopp omen snabb lösning på detta problem!Kim Bäckstrand---------Fri, Jan 30, 2009 at 4:11 PMTo: Kim BäckstrandHej Kim.Man måste vara folkbokförd som man ellerkvinna, så du får uppge det som du ärfolkbokförd som. Förövrigt så finns det ingetannat rederi utan bara flyg till Gotland.Med vänlig hälsningKundserviceFlygbolaget svarar på Kims fråga.Fri, Feb 13, 2009 at 8:29 AMTo: Kim BäckstrandHej. När man bokar biljett hos oss måste manange kön pga vikt och ballansberäkningen.Så vi kan tyvärr inte ändra detta… Vet intevad du vill vi skall ändra på? Kanske är jagtrög som inte förstår.Med vänlig hälsningKundservice---------Sun, Feb 15, 2009 at 3:51 PMTo: info@gotlandsflyg.seHej! Tack för ditt snabba svar. Nej då, du ärinte trög. Det är så att jag identifierar mig varkensom kvinna eller man, och det är svårt attboka biljett om man måste kryssa i något avdet. Hur gammal får man vara för att kryssa i»Barn«?, kanske kunde man lösa det så.Eller så kan jag uppge min vikt kanske närjag bokar. Det vore kanske smidigare eftersomdet är för vikten ni behöver veta.---------Sun, Feb 15, 2009 at 4:04 PMTo: Kim BäckstrandHej igen Kim. Barn är man tyvärr bara upptill tolv år hos oss, om vi säger så här om duväger runt 70kg så kryssar du i kvinna, är detsnarare runt 88kg så kryssar du i man. AntarMissa inte!I radioprogrammet Verkligheten i P3 har manunder våren kunnat följa A of Arabia som gettsig själv ett uppdrag: Han ska undersöka denunderjordiska gayvärlden i Syrien. Vi får följamed på hans resa genom cruisingparker ochhamam. Du som missat denna unika miniseriekan gå in på webben och lyssna.Verkligheten i P3, söndagar 20.03sr.se/p3/verkligheten.Danmark – Sverige 1-0Danmark luckrar nu upp sin namnlag och tarbort kravet på genomgången operation för attfå byta till ett namn »typiskt för det motsattakönet«. Istället ska Sexologisk Klinik kunna getillstånd till namnbyte för transsexuella ochandra som kan »likställas därmed«. En heltkönsneutral dansk namnlag lär dock dröja. Såäven i Sverige. Att få välja sitt eget namn, är detför mycket begärt?8 KOM UT #1 2009

att du är äldre än tolv så barn kan du intevälja för du måste ju visa leg när du reser…Hoppas det här duger som svar annars vetjag inte hur vi ska lösa detta : (Med vänlig hälsningKundservice---------Mon, Feb 16, 2009 at 11:24 AMTo: info@gotlandsflyg.seHej igen! Tack så mycket för ditt svar. Jättebraatt jag fick reda på era regler angåendevikt och kön. Själv är jag faktiskt lite osäkerpå vad jag väger, har inte ställt mig på vågensen jul... :) Var går gränsen mellan »kvinna«och »man« så jag vet när jag ska boka?RBHFFöreningen för dig som är gay ochsitter på kåken och dina anhöriga.Veta mer?Skriv till:Skriv till:foreningen.rbhf@gmail.comrbhf@gmail.comHoppas höra av er snart!Vänliga hälsningarKim---------Fri, Feb 20, 2009 at 10:26 AMTo: Kim BäckstrandHej Igen Kim. Viktdefinitionen är indelad itre kategorier från flygbolagets sida dessa ärman, kvinna och barn. Detta för att pilotenlätt ska kunna avgöra planets startvikt. Om duvill kan jag göra bokningen åt dig så slipperdu ställa dig på vågen och du slipper bestämmakön för jag gör det åt dig??? Ursäkta omjag låter hård men det skulle ju vara trist omdu missar ditt flyg pga detta. Hör av dig igenisåfall med telefonnummer, så ringer vi uppnär det är dags. Hoppas du inte tar illa upp.Varför detta tjat om kön? Det framstår somett trubbigt instrument för att beräkna passagerarnasvikt. Är det verkligen flygsäkert?Är det koldioxidsmart? Är jojobantare att likställamed könsöverskridare? Frågorna hoparsig. Kom Ut önskar sig ett slut på könsapartheidenså att även den som faller utanförtvåkönsnormen ska få njuta av hansastäder,raukar och crossbanor i världsklass.Tidningen Kåkbladet är ett forum för attföra fram fängslade personers åsikter isamhällsdebatten.Vår ambition är att upplysa allmänhetenom hur det fungerar inne på vårafängelser idag.Vi vill minska antalet fängelser i Sverige,inte bygga fler som kriminalvårdsstyrelsenvill.Murar och taggtråd är inte lösningen påproblemen i vårt samhälle.Ett annat system är möjligt!www.kakbladet.com

Tema: kommunikénär det inte gåratt komma utKom Ut upp märksammarfängelseroch frihets berövandeni Sverige ochandra länder.Text Karin LenkeBild Mathilda PiehlI många länder hamnar hbt-personer ifängelse just för att de har sex och relationermed personer av samma kön. Över 80 ländervärlden över kriminaliserar idag samkönadesexuella handlingar. Bland dem återfinnst.ex. Indien, som är Sveriges femte störstahandelspartner utanför EU-länderna.I Sverige blir vi lyckligtvis inte insydda för attvi är h, b eller t. Men vi kan bli det om vi bärpå hiv och inte informerat en sexpartner omdetta i förväg.Hbt-personer som sitter fängslade vittnartyvärr inte sällan om att livet på anstaltenpräglas av otrygghet. I fängelset förstärksnormerna som gäller utanför. Hbt-personerlöper mycket högre risk att drabbas av våld,hot och kränkningar än andra intagna.För hbt-personer kan isoleringen bli dubbel.Många gör allt för att inte avslöjas ochdärmed riskera att bli utsatta för våld ochhot. Att vara öppen i fängelset är långt ifrånen självklarhet. Ändå räcker det inte att barastanna i garderoben. Det finns beteenden ochutseenden som väsentligt ökar risken för attbli utsatt för våld i fängelse. Till dem hör attsom man vara feminin, fjollig, tala med ljusröst, ha långt hår, vara blyg eller kort i rocken.En känd fångaktivist är Angela Davis, enamerikansk medborgarrättskämpe och sedermeraprofessor som i början av 1970-taletsatt häktad i 16 månader på tvivelaktigagrunder för sitt politiska engagemang.Angela Davis förespråkar avskaffandet avfängelser helt och hållet. Det finns en starkfängelsekritisk rörelse i USA som menar attsystemet med inlåsning av dömda brottslingarinte gör något åt själva roten tillproblemet med kriminalitet – fattigdom.Istället har det vuxit fram en fängelseindustridär privata vinstdrivande företag tjänarpengar på att bygga, underhålla och drivafängelser. Den fängelsekritiska rörelsensframtidsvision är ett samhälle som inte sättersina medborgare bakom lås och bom ochden verkar i en extrem kontext: I USA sitteröver två miljoner människor i fängelse. Landethar 5% av jordens befolkning, men 20%av alla som sitter i fängelse runt om i världenär inlåsta bakom amerikanska murar.Angela Davis påpekar att det är större riskför många afroamerikaner och latinamerikaneratt hamna i fängelse än attlyckas skaffa sig en utbildning.I Sverige finns inte samma kamp motsvarandeden amerikanska för hbt-personers rättigheteri fängelse och heller ingen särskiltlevande diskussion om fängelse systemet somsådant. När svallvågorna går höga i debattenhandlar det nästan uteslutande om skärptastraff och fler fängelser. Både nuvarande ochföregående regering har gjort satsningarpå att bygga »superfängelser« och att höjastraffskalor.En intressant koppling att göra är denmellan debatten för skärpta straff i allmänhetoch argumenten för informationsplikten förhivpositiva. I båda fallen används en argumentationsom bygger på kortast möjliga orsakssamband:Om vi höjer straffen och byggerfler fängelser, så blir vi av med brotten! Om vihotar med inlåsning för hivpositiva som haroskyddat sex, håller vi nere hivsmittan! Kedjanbrister redan i första länken. Det finns ingabelägg för att brottsligheten minskar när manskärper straff och burar in folk. Det saknasockså bevis för att informationsplikten verkardämpande på hivtalen. Snarare invaggar informationspliktenfolk i en falsk trygghet somgör att det känns okej att ha oskyddat sex.Kriminalvården, Åklagarmyndigheten,Domstolsverket och Brottsförebygganderådet spår i en prognos att det inom tre årkommer att sitta 8 000 personer i svenskafängelser och häkten. Det är en ökning med20% från idag. Fler människor kommer attvara fängslade längre tid. Bland annat som enkonsekvens av att straffpåföljder skärps, menockså för att utvecklingen går mot att alltfler döms till fängelse istället för rättspsykiatriskvård. Om prognosen stämmer, kommernästan 40% fler personer sitta intagna 2012än i slutet av 1990-talet. Är vi på väg mot ettsamhälle mer likt det amerikanska? Kriminologervarnar för just detta och manar tillen mer nyanserad debatt, där hårdare taginte är lösningen på alla problem. Medierapporteringenom ökad våldsbrottslighet gårockså stick i stäv med forskningen som intekan visa att det verkligen skett en ökningav brottsligheten de senaste decennierna,snarare att vissa typer av brott har minskat.Risken finns att rädslan för brott får värrekonsekvenser än brottsligheten i sig.I Sverige lever hbt-personer jämförelsevisväl. Samtidigt som vi skördar frukterna av vårmångåriga kamp för rättvisa, hårdnar klimatetför andra grupper. Utbyggnad av fängelsesystemetoch utökad övervakning i det offentligarummet sker parallellt med att gränskontrollerskärps i hela västvärlden. Fria hbt-personerpå rätt sida om muren eller gränsen kanfira nya landvinningar, medan klyftorna ökarför dem som inte har tillgång till de rättighetersom alltfler tar för självklara.10 KOM UT #1 2009

Nelson Mandela tillbringadesammanlagt29 år i fängelse för sittpolitiska engagemang.Bland annat här påRobben Island.KOM UT #1 2009 11

TEMA: FÅNGENSKAPInsyddoch bögKriminalvården brister i ansvar för hbtpersonerssäkerhet i svenska fängelser.Text Olle ErikssonBild Zaira Perdigon & Eveline JohnssonJoakim levde öppet som bög innan han blevdömd till ett långt fängelsestraff. Han ser allvarligabrister i Kriminalvårdens hanteringav homofobin inne på anstalterna.Redan i häktet varnas du av personalenför att vara öppen med din läggning. Om dumisshandlats eller hotats av andra fångarär det du som sätts på isoleringen. Vakternakallar såna som du för bögjävel, drar homofobiskaskämt och outar dig inför de övrigafångarna. Livet i svenska fängelser är tufftoch det blir inte enklare om du är bög.Enligt Kriminalvårdens policy ska allafångar ha lika rättigheter och möjligheteroavsett sexuell läggning. Personalen skaha kännedom om homofobiska brott ochkunskap som rör frågor om diskrimineringpå grund av sexuell läggning. När jag läserdetta för Joakim suckar han och skakar påhuvudet. Han har precis muckat från ettlångt fängelsestraff för ett grovt våldsbrott.Under åren har han levt på landets tyngstafängelser; Kumla, Hall och Tidaholm.Joakim var tidigare ostraffad då han 22år gammal dömdes till tio år i fängelse. Hanhade varit öppen med sin homosexualitetbland vänner, familj, klasskamrater ocharbetskollegor, men tiden i fängelse komtidvis att präglas av svårigheter relateradetill homofobi. Problemet, som han ser det, ärinte i första hand de intagnas attityder utanKriminalvårdens och dess anställda.Innan Joakim placerades på anstalt satthan ett par månader i häkte och därefter påriksmottagningen dit man skickas om manhar ett straff som är längre än fyra år.– Häktespersonalen hintade till mig att jagborde hålla tyst om min läggning när jag komut på anstalterna. Där pratar man tyst omsånt om man inte vill råka illa ut. På riksmottagningenpå Kumla blev jag placerad i ettkalt väntrum medan de gick igenom mina12 KOM UT #1 2009

KOM UT #1 2009 13

TEMA: FÅNGENSKAPsaker. På bordet hade någon ristat »all gaysmust die« och det var ju en liten tankeställare.På sin första anstalt valde Joakim att hålla tystom sin läggning av rädsla för att råka illa ut.– Problemet med att inte säga nåt är juatt alla utgår från att du är hetero. När manblivit tagen som hetero under en längre periodhamnar man i en knepig situation. Man haranpassat sig till en roll man blivit tilldelad ochkänner sig lite halvfalsk, inte helt ärlig. Så här iefterhand inser jag hur man tappar sin identitetav det, man blir långsamt lite vilsen.Precis som i övriga samhället finns det påfängelserna informella makthierarkier. Joakimmenar att problemen med homofobi ochrasism blir mer konkreta på fängelserna därman lever tätt inpå varandra i slutna grupper.– Ute i samhället kan du ju välja dittumgänge på ett annat sätt. Men homosexuellahamnar inte per automatik längst ner istatusordningen på kåken, det kan jag intepåstå.Joakim tycker överhuvudtaget att det ärproblematiskt att prata om en allmän inställningtill homosexualitet bland fångarna.– Fångkollektivet är ingen homogengrupp, det är personer från olika kulturer ochmed olika sociala bakgrunder och så vidare.Hur öppen man kan vara beror på vilka mansitter med för tillfället. På en avdelning därjag satt i tre år var det t.ex. inget problem.Det är föga överraskande att det är personermed högerextrema sympatier samt vissaextrema islamister som tydligast ger uttryckför homofobiska värderingar på fängelserna.Joakim inflikar att han känner muslimer somär homosexuella och att muslimer som gruppinte utgör något hot.– Problemen för mig har egentligen intevarit de intagna. Kriminalvårdens attityd ärdet största problemet. Man vill inte erkännaatt homofobin är ett problem. Man har ingenmedvetenhet om att det finns hbt-personerpå anstalterna och man har ingen koll på vadde grupperna har för behov. Det ingår inte ipersonalens utbildning eller så, utan man utgårifrån att alla intagna är hetero. Kriminalvårdenär också en mansdominerad arbetsplatsmed grabbig och hård attityd. Man hörpersonalen fälla kommentarer, kanske intespecifikt mot mig, men man hör jargongenkring fjolleri, »bögjävlar«och »kärringar«. Ja,du vet hur den sortens samtal brukar låta.Joakim var under ett par år förlovad meden kille på utsidan. Förutsättningarna förrelationen var tuffa, eftersom de inte kundeses eller ens ringa till varandra särskilt ofta.Han berättar om hur han vid ett tillfälle ansökteom att få träffa pojkvännen i anstaltensbesökslägenhet, men fick svaret att den inteär till för att träffa »vänner« i.– Det fanns inte i deras värld att dethär kunde vara en pojkvän. Det krävdesofta långa diskussioner för att jag skulle fåtillgång till besökslägenheten och sånt ska juinte behövas.Han hade under åren även en sexuellrelation med en annan fånge. Eftersom detinte fanns några dörrar att låsa om sig blevdet mycket smygande.– Man fick passa på tidigt på morgonennär de andra låg och sov och hoppas att dörreninte helt plötsligt slets upp av någon. Enannan uppenbar hake var att det inte fannstillgång till kondomer. Han känner till ettpar andra killar som haft relationer inne påfängelserna, det är vanligare än de flesta tror,menar han.Joakim berättar att Kriminalvården,under de första åren han satt inne, inte hadenågon policy om diskriminering av hbtpersoner.Det fanns ingen diskussion ellermedvetenhet alls, säger han.– Först efter påtryckningar, anmälningaroch så vidare, skapades ett policydokumentkring detta.Vad var det för påtryckningar?– Jag gjorde en anmälan efter att en avplitarna på min avdelning läckte att jag varhomosexuell till några medfångar som haderötter inom högerextrema organisationer.För att göra en lång historia kort så slutadedet med att jag blev misshandlad av dem.Anstalten ansåg att de inte kunde garanteramin säkerhet så jag placerades i hårdisoleringenunder en månad (vanlig isoleringhar tv och säng, hårdisolering är en cell medbara en galonmadrass på golvet, författarensanm). Så löste man det problemet. Signalernaman sände ut var ju att det var jag som varproblemet, inte förövarna.Joakim anmälde anstalten till HomO pågrund av hanteringen av ärendet, dels brottetmot tystnadsplikten och dels isoleringen.– I sitt remissvar benämnde anstaltschefenhomosexuella som avvikande. Mellanraderna sa han i princip att om man är öppenfår man skylla sig själv, men för det förstahade jag inte valt öppenheten själv och fördet andra så ska jag väl kunna vara öppenom jag vill. Det ledde hur som helst till attKriminalvården fick hård kritik av HomOoch därefter utarbetades en policy.I Riktlinjer för Kriminalvårdens klientinriktadearbete mot diskriminering, tas blandannat homofobi och sexuell läggning upp.Där framgår att personalen ska motverkadiskriminering av fångar och diskrimineringfrån fångar mot personal. Där står attman måste rikta särskild uppmärksamhetmot personal som diskriminerar och mot defångar som är dömda för brott med kränkandeeller diskriminerande motiv.Joakim menar dock att dokumentet är en»pappersprodukt« och att det inte omsatts ipraktiken.– Det märks ingen som helst skillnad mellanföre och efter att den kom.Han berättar om andra fall där homosexuellafångar utsatts för hot från andra intagna.Personalen har även då löst problemet genomatt sätta de homosexuella fångarna i isolering.Han säger också att det finns bögar som hellresitter inlåsta på isoleringen i flera månader änlever ute bland de andra fångarna på avdelningenav rädsla för att råka illa ut.Kriminalvårdens informationschef, AnneMarie Dahlgren, säger att det finns en handlingsplanmot hatbrott och diskrimineringdär bland annat sexuell läggning tas upp.Alla anställda har också tagit del av ettvisions- och värdegrundsdokument.– Där står bland annat att vi ska behandlade intagna korrekt och vara personliga meninte privata. Dahlgren menar att det inte gåratt garantera att det inte finns människorinom Kriminalvården som kränker på grundav sexuell läggning.– Men där det upptäcks ska det bekämpas.Homosexuella fångar som jag har pratatmed säger att det främsta problemet medhomofobin är fängelsepersonalens attityder14 KOM UT #1 2009

»Man fick passa påtidigt på morgonen närde andra låg och sovoch hoppas att dörreninte helt plötsligt sletsupp av någon.«och ageranden. Att man till exempel använderbög som skällsord och att homosexuellafångar som fått stryk av medfångar ses somproblem snarare än förövarna. Vad säger duom detta?– Om något sådant händer är det naturligtvisinte bra, det är fel. Den som är utsattska inte särbehandlas. Men om du har enavdelning på ett fängelse där en hel gruppgår emot en person då är det svårt att lösaproblemet. Ibland kan den enda lösningenvara att flytta på den personen.Hur ska personal som själva är homofobiskakunna upptäcka och åtgärda homofobibland interner?– Det innebär en svårighet om det ärså. Jag utgår från att de flesta inte har deninställningen och att man hjälps åt att hållaen bra attityd.Dahlgren menar att den slutna fängelsemiljöngör att problem som homofobi blirmer påtagliga.– Vi har ett stort ansvar för att arbeta meddetta både hos de intagna och personalen.Katri Linna, som är chef för den nyadiskrimineringsmyndigheten Diskrimineringsombudsmannen(DO), känner till att detförekommer homofobi både bland personaloch fångar. Hon säger att den tidigare Ombudsmannenmot diskriminering på grundav sexuell läggning (HomO) fick mångaanmälningar som rörde hbt-personers situationinom Kriminalvården. Linna menar attproblemet framförallt är de intagna.– Kriminalvården har på ett ambitiöst sättpåbörjat bearbetningen av sådana värderingarbland personalen, men av förståeligaskäl haft mycket svårare att genomföra och fågenomslag för motsvarande processer blandde intagna.Linna menar vidare, att homosexuellafångar ofta »för sin egen säkerhets skull« diskriminerasgenom en placering som skyddardem från övriga intagnas hot och våld, vilketger dem sämre villkor.– Detta kan förstås vara försvarbart i ettakut skede, men är inte acceptabelt i längden,säger hon.Jag återger Dahlgrens och Linnas kommentarertill Joakim.– Jag blir rätt trött på att höra Kriminal­KOM UT #1 2009 15

TEMA: FÅNGENSKAPvårdens patetiska ursäkter och det är tråkigtatt DO inte ser igenom dem. Det är totalt ointressantatt man utbildar personalen så längedensamma inte har rätt värderingar frånbörjan eller inte tar till sig av det den lär sig.Han påpekar att utbildningen inte gett någotsom helst resultat och att det inte går att hittanågon skillnad alls i vare sig personalensattityd och arbetssätt eller Kriminalvårdensövergripande strategier att hantera sådanahär frågor.– Om man sedan vill förändra fångarnasattityder är det väl önskvärt att man åtminstonegör ett försök och inte bara passivt serpå och hoppas att det ska lösa sig av sig självt.Tror du att din fängelsevistelse hade settannorlunda ut om du varit heterosexuell?– Det tror jag. Jag hade sluppit diversedispyter och konflikter, misshandeln som jagnämnde tidigare och de effekter som den gavupphov till. Ungefär ett år efter misshandelnuppdagades det att jag led av posttraumatiskstress och fick gå i terapi. Fängelsesystemetöverlag är anpassat för vita, heterosexuellamän.Joakim menar att överklagan, ansökningaroch anmälningar kräver ett visst språk, ettslags myndighetssvenska, vilket gör det svårtför personer som inte har »rätt« modersmål.Det blir även svårt att kommunicera medpersonal och övriga intagna. Människorsom inte kan svenska eller engelska riskerardärför att bli väldigt isolerade.– Tittar man på lagtexten benämns fångenkonsekvent som en »han«, det syns inte attdet även finns kvinnor inom systemet. I denkvinnliga fångpopulationen har det inte förekommitnågra allvarliga rymningar, slagsmåleller upplopp under de senaste åren, mennär lagen ändras och blir hårdare på grundav vad vissa manliga fångar gör drabbas dekvinnliga fångarna hårt, menar han.Joakim har svårt att svara på huruvida situationenför flator på fängelserna skiljer sigfrån bögarnas. Men han säger sig känna tillåtminstone ett exempel från kvinnofängelsetHinseberg där två flator levde öppet med sinrelation.Har du några idéer eller förslag på hurfängelset skulle kunna bli en säkrare och tryggareplats för homosexuella?– Ett första steg vore att medge att homofobiär ett problem och börja prata – bådepå personal-, chefs- och styrelsenivå. Ettpolicydokument gör ingen skillnad så längeman inte gör upp med personalkulturen. Görman det så kommer man också att bli mermedveten om homofobiska attityder ochövertramp bland fångarna och då kan manlättare agera utifrån det. Sedan önskar jag atten organisation som RFSL kunde engagerasig i frågan, det ligger ju faktiskt på derasbord så att säga.Joakim heter egentligen något annat.Källa: Riktlinjer för Kriminalvårdens klientinriktadearbete mot diskriminering 2008:14Nystartat förbundtar upp kampen förhbt-fångarRiksförbundet för bi- och homosexuellafångar, RBHF, vänder sig också till transpersoneri fängelse, även om det inte framgår avnamnet.Till förbundet kan den vända sig som vill hastöd, råd och hjälp eller komma i kontakt medandra fångar i samma situation. Oavsett omman sitter i fängelse, har suttit eller är anhörigtill en hbt-fånge är man välkommen att höraav sig om det uppstår problem eller om manvill engagera sig i förbundets arbete.Kontakt: foreningen.rbhf@gmail.com»På bordet hade någonristat ›all gays must die‹och det var ju en litentankeställare«16 KOM UT #1 2009

”...det finns kolleger, här i kammaren, som bidrar tillatt förvärra situationen för HBT-personer genom sinatydligt homofobiska uttalanden... När den homofobiskatonen piskas upp får det också som konsekvensatt HBT-personer riskerar att utsättas för såväl fysisktsom psykiskt våld, så som skett vid flera Pride-paraderrunt om i Europa förra sommaren. Än värre är det närtro och religion används som ursäkt för att diskrimineraEU-medborgare... Detta är medeltida värderingarsom inte hör hemma i vårt moderna samhälle... Låt ossbekämpa homofobin överallt där den förekommer; i”politiken, i media och i de miljöer vi alla rör oss i!Utdrag ut ett tal framfört av Hélène Goudin i EUparlamentetden 25 april 2007.Hélène Goudin är en av Junilistans EU-parlamentariker.Hon har varit drivande i parlamentets intergrupp för HBTfrågor.Hélène har också uppmärksammat frågan internationellt,genom att ha arrangerat flera seminarier, blandannat i Slovenien och i Sverige under Stockholm Pride,samt deltagit i flera Prideparader i Central- och Östeuropai egenskap av EU-parlamentariker.Junilistan är ett tvärpolitiskt parti som vill minska överföringenav makt till EU. Vi samlar alla de medborgaresom är positiva till internationellt samarbete men somsäger nej till en centralstyrd EU-stat.Vår politik bygger på alla människors lika värde och vimotsätter oss alla former av diskriminering.Foto: Europaparlamentetwww.goudin.seKOM UT #1 2009 17

tema: fångenskapmer än vänskap»Den 3 dennes morgonen anmäldeStraffången No 121 Johansdotter… att straffången No 156Hökenström … förevisat henne ettföremål föreställande en manligkönslem, med förfrågan: tål du ensådan?« Intimitetens villkor, s 38Text Christina KjellstrandBild Zaira PerdigonI »Intimitetens villkor« beskriver historikernPia Lundahl fenomenet fångvänskap– intima relationer mellan kvinnor i svenskafängelser kring förra sekelskiftet.– De sista decennierna i slutet på 1800-taletbetraktas rent allmänt som en brytningstidoch är därför också intressanta, säger hon.Att det blev just intimitet mellan fångarsom hamnade i fokus var delvis en följd av atthon tyckte att samkönad intimitet i borgerlighetenredan undersökts.– Underklassens kvinnor skrev inte så mycketsjälva, utan det är andra som skrivit om dem.Man får på något vis arbeta med fragmenten avderas röster och erfarenheter i olika material.Just kring fångar och fångvänskapsamlades mycket sådant material. Delsfinns fängelseprästernas årsberättelser, därpredikanterna bland annat ondgör sig överdet moraliska förfallet på anstalterna; dettaförfärliga att kvinnor inledde relationer medvarandra. Dels finns de förhörsprotokoll somupprättades i samband med att fångar brutitmot fängelsernas ordningsregler.– Fångvänskaperna bestraffades påsamma sätt som andra förseelser, säger PiaLundahl. Det kunde vara att man var uppkäftigmot befälen, hade varit i slagsmål, stuliteller på olika sätt brutit mot den ordningsstadgasom fanns. Fångarna straffades dåmed ett antal dagar i cell. Ibland sägs att cellenska vara ljus eller mörk och ibland ocksåatt fången inte ska få ha sängkläder.En av de fysiska förutsättningarna förfångvänskaperna var gemensamhetsfängelset.Till skillnad från dagens fängelser,där fångarna har varsin cell och framför alltbefinner sig i gemensamma utrymmen underdagtid, sov fångarna i stora sovsalar och tillbringadestörre delen av sin tid tillsammans.– I debatten kring fängelserna menar man attjust det här kollektiva livet gjorde att fångarnablev moraliskt fördärvade. En stor del avlösningen ansåg man då låg i införandet avcellfängelser.Hur väl speglar bestraffningen av fångvänskapernasynen på kvinnlig homosexualitet i samhälleti stort och fanns det klassmässiga skillnader ihur samkönade relationer betraktades?– Att kvinnor kunde vara osedliga medvarandra, det tror jag visst att det var mångasom var klara över. Men om man pratar om attdet fanns kvinnor som exklusivt var intresseradeav det egna könet, på ett erotiskt plan,så menar jag att det här är ingenting, vare sigi vetenskapen eller på någon annan nivå, somär vedertaget vid den här tiden, utan det är någontingsom kommer senare. Heteronormativitetenvar så självklar att det inte ens fannsen föreställning om att det skulle kunna varapå ett annat sätt, mer än som ett slags förvillelseeller avvikelse som är rent temporär. Minuppfattning är att det var så, oavsett klass.Hur gick det då med straffången No 156Hökenström? Tja, No 121 Johansdotter komvid ett flertal tillfällen på Hökenström och dennesvän No 84 Hall när de »utöfva otukt medhvarandra« och anmälde dem.I förhören framkommer att Johansdottersett »Hökenström ligga öfver Hall«. Vid denhär tiden ansåg man att den naturliga ordningenvar att endast en man kunde känna lustatt penetrera en kvinna. Eftersom läkaren somundersökte Hökenström och Hall inte hittadenågra kroppsliga avvikelser som kunde tolkassom att någon av dem var hermafrodit, ansågsdet bevisat att Johansdotter ljugit ihop sinhistoria. Hökenström och Hall friades helt ochJohansdotter sattes i enskild cell.18 KOM UT #1 2009

Kvinnofängelset är tv-kult frånAustralien som bröt ny mark i singestaltning av brutala kvinnor.Text Lars JonssonJoan Ferguson a.k.a.»The Freak«.Fängslandekvinnor på tvNär »Prisoner: Cellblock H«, som serien oftastkallas på engelska, började spelas in av produktionsbolagetGrundy i Australien 1979 var16 timslånga avsnitt planerade. Det kom att bli692 avsnitt fram till 1986. Likt Dallas fick seriensnart ett helt eget liv. Såpan om kvinnorna bakomgaller och deras fångvaktare, i WentworthDetention Center utanför Melbourne, bjöd pålevande karaktärer som blev tv-tittarnas vänner.Bea Smith (Val Lehman), Lizzie Birdsworth(Sheila Florance) och de andra etsadesig fast som bara starka såpakaraktärer kan.Utgångspunkten för Kvinnofängelset varunderhållande realism. Samtidens samhällsproblemskulle gestaltas. Vinkeln, att göradet utifrån ett antal missanpassade kvinnor ifängelse, var nyskapande. Att göra kvinnligamördare och förskingrare till vingklipptahjältar gjorde serien så queer en mainstreamtv-serie kan bli. Bea Smith slog an tonengenom att i första avsnittet mörda sin otrognemake. Missförhållanden inom kriminalvården,hustrumisshandel, PMS, dödshjälp ochbarnpornografi var ämnen som vävdes in iintrigerna – kryddat med droger, utpressning,mord, självmord och ständiga flyktförsök.Kvinnofängelset utmärks av flera starkaskådespelarinsatser utifrån ofta torftigtmanus och bland simpla kulisser. De kvinnorsom gestaltas excellerar ibland i ondska, menockså i självuppoffrande godhet.Den goda fångvaktaren Meg Morris (ElspethBallantyne) var den enda i serien somhängde med i alla avsnitt. Meg fick utstå detmesta. Hennes förste make blev knivmördadredan i avsnitt tre. Hon blev sedan bl. a.skjuten av en prickskytt inne på fängelseområdetoch tillfångatagen av en psykopat isitt eget hem. En våldtäktsman gjorde hennemed barn och när hon strax därpå drabbadesav livmodercancer blev en abort oundviklig.Allt detta till trots förlorade aldrig Meg sinhelgonlika tro på det goda i varje människaoch slutade aldrig le sitt käcka småleende.Redan från början hade serien ledandelesbiska karaktärer. I första säsongen vannFranky Doyle (Carol Burns), tomboy och ungdomsbrottsling,många tittares hjärtan. Näravsnittet, då Franky på rymmen blev mördadav en polis, sändes i USA körde Dykes onBikes i Los Angeles till den sändande kanalenskontor och lade ner en krans. Den inte sällansadistiska butchflatan Joan Ferguson (MaggieKirkpatrick) trädde in i serien som fångvaktarei avsnitt 287. Karaktären utvecklades till attbli seriens motor. Joan blev KvinnofängelsetsJR. Vid några enstaka tillfällen livades Joansensamhet upp – en gång när hon skaffadesig flickvän och mest hjärtskärande när honförvägrades adoptera en föräldralös pojke. Enannan ledande lesbisk karaktär var, alltigenomhjälpsamma, fången Judy Bryant (BettyBobbitt) som under en lång följd av avsnittdrev ett genomgångsboende för f.d. fångar.När Kvinnofängelset gick i graven 1986blev det med hypade avslutningsavsnitt somframför allt rundade av historien om JoanFerguson. För alla inbitna fans blev slutetnågot av det mest gripande som skapatsi såpagenren. En så lång serie sätter sinabestående spår. Det går fortfarande att återkallagamla Lizzies hesa stämma väsa fram»ripper!« eller »bugger off!« från någonstansi Wentworthanstaltens fängelsekorridorer.Fakta KvinnofängelsetTV4 har visat seriens alla 692 avsnitt itvå omgångar.Alla avsnitt finns numera släppta på dvdi en jättelik box. Även en mindre box medseriens höjdpunkter har släppts.Remakes på serien har gjorts i USA,Storbritannien och Tyskland.Signaturmelodin On the Inside medLynne Hamilton blev en hit tio år efter denspelades in. Anna-Lena Brundin har spelatin en svensk version av låten med namnetJag brukade få blommor.Officiell fansajt:www.prisoner-cellblockh.co.uk.KOM UT #1 2009 19

TEMa: FångenskapQueerfångkampi KalifornienSan Fransisco är känt som ett meckaför hbt-personer. Men även här tillhörtrans personer en av sam hällets mestutsatta grupper.Text Lisa BartfaiBild Catherine FeeneyUnder guldrushen i mitten av 1800-talet komstora mängder med människor från hela världentill Kalifornien för att söka guld, arbeteoch lycka. Den plötsliga befolkningsökningenoch de många invandrarna gjorde att detidigare amerikanska invånarnas livsstil fickkonkurrens. Arbetskraftsinvandrare från Kinaklädde sig inte sällan i byxor och hade långthår, oavsett kön. Vita amerikaner upprördes– det gick ju inte att se skillnad på män ochkvinnor! Samtidigt sköljde den första vågen avfeminism över landet och krävde traditionelltmanliga privilegier som rösträtt och utbildningför kvinnor. Men det var inte bara gruppersom invandrare och kvinnor som utmanadegamla könsmönster. Bland guldgrävarnasjälva, som till 98% bestod av män förenade ijakten på den glimmande metallen, frodadesnormbrytande klädslar och beteenden. Alltdetta bidrog till en växande oro över att skillnadernamellan könen helt skulle utplånasoch reaktionerna lät inte vänta på sig.1863 instiftade San Fransisco en lag motcrossdressing som förbjöd »att i det offentligabära klädsel tillhörande det andra könet«.Olagligt eller inte fortsatte kvinnor och mänmed crossdressing.Hundra år efter att guldgrävarna komtill Kalifornien, växte en ny generationcrossdressers fram. En grupp förmögnatranskvinnor bildade sina första organisationerpå 1950-talet i Los Angeles. Kvinnornaupprättade sociala mötesplatser för transkvinnordär de kunde ses i hemlighet ochtrygghet, då den gamla crossdressinglagenfortfarande användes flitigt för att trakasseratranspersoner. Samtidigt präglades detamerikanska samhället av McCarthyismen.Miljontals amerikaner var övervakade avpolis och myndigheter i jakt på kommunister.Under förevändningen att man letade eftersocialister och kommunister förföljdes äventranspersoner och polisen avlyssnade personligatelefonsamtal och läste folks privatabrev. Detta innebar att älskare och vännerinte ens i brev kunde skriva till varandra omsin kärlek utan att vara rädda för åtal och trakasserier.Genom att berätta om sex som inteföll inom ramen för konventionellt heterosexriskerade man att bli anklagad för spridningav obscen propaganda, som då var ett brott.Stigmat var starkt och motståndet gjordeatt aktivismen inte riktigt kunde ta fart. Detdröjde fram till 1966, och upploppet vidCompton’s Cafeteria, innan transpersoneri Kalifornien för första gången slog tillbakamot polisförtrycket.Förtryck och diskriminering mot transpersoneri Kalifornien engagerar Alex Lee nästan etthalvsekel senare. Alex är, som han beskriverdet själv, »a transgender person on the female-to-malespectrum«, en transperson varskönsidentitet gått från kvinna till man. Hanvar den första transpersonen att vara öppenmed sin identitet på juristlinjen på sitt uni-20 KOM UT #1 2009

Miss MajorRekommendationer till kriminalvårdenDignity and Justice For All – en koalition bestående av fem hbt-organisationer verksammai fängelser i Kalifornien – rekommenderar bland annat följande åtgärder för att minskaotrygghet, våld och kränkningar av hbt-personer i fängelser. Rekommendationerna ladesfram i Kaliforniens senat i december 2008.I fängelse:Vid villkorlig frigivning:Att celltilldelning ska ske med hänsyn till Att transpersoner under övervakningden intagnas säkerhet, utifrån bedömning företrädesvis placeras i områden däri varje enskilt fall.det relativt sett förekommer färre fall avAtt intagnas invändningar mot att bli diskriminering på arbetsplatser och påplacerade tillsammans med en specifik bostadsmarknaden.cellkamrat på grund av rädsla för våld Att transpersoner lättare kan ansöka omrespekteras.namn- och könstillhörighetsförändringarAtt transpersoner tillåts använda duscharnavid andra tider än övriga intagna. derlätta integreringen i samhället.under sin villkorliga frigivning för att un-Att transkvinnor inte visiteras av manligavakter annat än i nödfall.Att lämpliga underkläder tillhandahålls,till exempel behå för transkvinnor.Att transpersoner tillåts bära kläder somspeglar deras könsidentitet.versitet. När han var färdig med sin examen2004 startade han en organisation inriktad påtranspersoner i fängelsesystemet, Transgender,Gender Variant, Intersex Justice Project(TGIJP). Ett par år senare fick han med sigtranskampsveteranen Miss Major. Hon harmånga kontakter i transkretsar och är någotav en legend inom hbt-rörelsen i USA.Statistiken om transpersoners livsvillkortalar sitt tydliga språk. På grund av diskrimineringhar bara en fjärdedel av alla transpersoneri USA ett heltidsjobb och majoritetenlever under fattigdomsgränsen. Det gör attde flesta tvingas att tjäna pengar på andra,många gånger olagliga sätt. I samband meddet kommer transpersoner också i kontaktmed polis och myndigheter oftare än de sompassar in i heteronormen. Det blir en ondcirkel där små brott leder till tyngre kriminalitet,arrestering och fängelse.– Proportionellt sett, alltså i jämförelsemellan människor i frihet och människor ifängelse, är queera personer enormt överrepresenteradei fängelser. Vi vet inte heltsäkert, men våra beräkningar är att varannantransperson varit i fängelse någon gångunder sin livstid. Med den höga risken föratt bli fängslad ökar sannolikheten för attbli utsatt för misshandel, våldtäkt och ävenmord. Det säger Alex Lee när jag träffarhonom och Miss Major på TGIJP:s kontorovanpå en verkstad i San Fransisco. Organisationengrundar sitt arbete utifrån en såkallad abolitionistisk syn. Även om varkenAlex eller Major använder just den termennär vi pratar, förklarar de med andra ord vadabolitionism betyder och hur det påverkarTGIJP:s verksamhet. Det innebär att de harsom mål att avskaffa hela Kaliforniens fängelsesystemsom det ser ut idag. KonceptetPrison Industrial Complex, fängelseindustrin,används i USA för att beskriva hur fängelsesystemetblivit en lukrativ affär för mångainblandade. Där säkerhets- och övervakningsföretag,byggindustrin och många andrakan antas vara mer intresserade av att tjänapengar än av att rehabilitera fångar ellerarbeta mot kriminalitet.– Vi försöker få staten att sluta användafängelser som ett sätt att bekämpa fattigdomoch istället använda pengarna som går tillfängelse- och polissystemet för att finansieratjänster som förebygger våld, säger Alex Leeom TGIJP:s övergripande mål.Miss Major berättar om hur hon redan på60-talet i New York började se efter sina»girls«, som hon kärleksfullt kallar transkvinnor.Då brukade hon skriva ner registreringsnumrenpå de bilar som hennesprostituerade girls klev in i. Om de inte komKOM UT #1 2009 21

TEMa: Fångenskap»Vi försöker få staten att slutaanvända fängelser som ett sättatt bekämpa fattigdom.«tillbaka igen hade hon i alla fall ett sätt att tareda på vem som sist träffade kvinnorna.Miss Major beskriver den utsatta situationsom många transpersoner befinner sig i idag:– Om girls, transkvinnor, skulle tillåtas hajobb, eller få utbildning och gå i skola för attlära sig det som andra lär sig för att kunnafå jobb, skulle den kriminalisering som skernu upphöra. Vad gäller hälsoproblem är vårgrupp verkligen i farozonen. De riskerar attbli smittade med hiv eftersom de går på gatan.Om en torsk erbjuder dem 100 dollar föratt ha sex utan kondom och 20 dollar med,måste de välja 100 dollar. Det är mat i ett pardagar eller hyra för ett rum någonstans därde kan få vara i trygghet.Det finns en historia som TGIJP ser upprepasig gång på gång. Unga transpersoner hopparav skolan för att de blir mobbade, hamnar pågatan efter att ha blivit utsparkade hemifrånoch försätts från början i en utsatt situation.– Oavsett om de är gay, straighta, queera,bisexuella eller gillar att knulla träd måstevi ta hand om ungdomarna. Vi kommer inteatt kunna driva det här i evighet. Hur skaungdomarna veta vad som gäller om vi inteinformerar dem eller ger dem redskapen somkrävs för att överleva och känna sig okej?Det är det här vi kämpar för, Alex och jag. Viförsöker göra skillnad, säger Miss Major.Därför arbetar TGIJP med att skapanätverk av transpersoner. Där hjälper ochskyddar man varandra från förtryck bådeinnanför och utanför fängelserna, i närarelationer och i samhället i stort.I samarbetet mellan TGIJP och andrafängelsekampsorganisationer blir det tydligtatt transpersoners frågor och perspektiv lätthamnar i skymundan. Bland annat råder detdelade meningar kring det som kallas GenderResponsive Prisons, som ungefär kan översättasmed genuskänsliga fängelser – kvinnofängelserhelt utan manliga vakter. Fångkampsorganisationernasom har föreslagitoch förespråkar denna fängelsetyp, menarAlex LeeSkrämmande siffror75% av transpersonerna i San Fransiscosaknar heltidsjobb.58% av transpersonerna i San Fransiscotjänar mindre än 15 300 dollarper år, vilket placerar dem i den fattigastefemtedelen av USA:s befolkning.65% av MtF-transpersoner i San Fransiscohar suttit fängslade.Varje år sitter mellan 200 och 2000transpersoner och andra könsöver skridareinlåsta i Kaliforniens fängelser.Källa: www.tgijp.orgAmerikanska fängelser2007 satt över 2 miljoner amerikaner ifängelse. Samtidigt som brottslighetenhar minskat med 25 % mellan 1988 och2008, har antalet intagna fyrdubblatssedan 1980. 70% av alla intagna är ickevita.10,4 % av alla afroamerikanska mäni ålder 25–29 satt intagna under 2002,samma siffra för män ur den latinamerikanskabefolkningen var 2,4% ochför vita män 1,3%. USA har det högstadokumenterade antalet fångar per capitai hela världen.att det skulle minska övergrepp och våld ochleda till tryggare fängelsevistelser för kvinnor,som är den grupp intagna som ökar mestoch anses vara särskilt utsatta för manligavakters våld och trakasserier.För TGIJP och transpersoner är det merkomplicerat än så. För dem är inte våldkopplat till biologiskt kön. Många transmänoch post-op transkvinnor, de som genomgåttkönsbyte, blir utsatta för övergrepp avkvinnliga vakter och fångar i kvinnofängelser.Gender Responsive Prisons bygger på förutfattademeningar om hur kvinnor och mänär. Biologiska män antas vara mer våldsammaän biologiska kvinnor, något transpersoner ifängelser kan vittna om inte stämmer. Mångatranspersoner har lidit av andras förväntningarpå deras kroppar och hur de ska betesig och vill därför inte förespråka ett sådanttänkande.TGIJP motsätter sig också Gender ResponsivePrisons med anledning av deras abolitionistiskaståndpunkt. De ser förslaget somen ursäkt för att bygga fler fängelser medkapacitet att fängsla ännu fler människor.Alex Lee är orolig för att nästa steg efterkvinnofängelser skulle bli att skapa transfängelser.Vad TGIJP vill se är minskaddiskriminering av transpersoner i fängelser,men även i samhället i stort. Större förståelseför transpersoner skulle framförallt innebäraatt färre transmän och -kvinnor tvingas göraolagliga saker för att överleva och därmed attfärre transpersoner hamnar i fängelse.– Alla gynnas av att situationen för människorpå botten förbättras och vi behöverha en diskussion om genus och könsförtrycköverallt. Bara det att få riktigt konservativamänniskor att säga: »Okej, transpersoner existerar«betyder att de måste ta del av den härkonversationen. Det är en ansträngning somförbättrar situationen för alla som upplevtkönsförtryck, säger Alex som en förklaringtill varför vi alla borde engagera oss för transpersonersrättigheter.22 KOM UT #1 2009

TEMA: krönikamedvetandetsfängelseText Bernadette MuthienMin familj, liksom många av demsom härstammar från den sydafrikanskaursprungsbefolkningenkhoisan, har en relativt flytande syn på könoch sexualitet. Under det tidiga 1980-taletblev cross-dressers som Boy George ochHeather Mac, liksom Joan Armatradingssång om att kyssa en tjej, kända i Sydafrika.Under samma tid stod gatorna i lågor.Ungdomar och polisen stred dagligen ochvi studenter bedrev egen undervisningunder månader av synnerligen organiseradeskolbojkotter. När jag var 14 år valdes jag tillstudentledare.Vid 17 års ålder besökte jag Namibia medavsikten att, som tusentals andra, gå med iAfrican National Congress (ANC). Tillsammansmed nio andra ungdomar greps jagnära gränsen av en grupp från de föraktade(och fruktade) apartheidagenterna Koevoet.»Jag blev förd tillfängelser, dömdoch fängslad trotsatt jag enligt lagenvar minderårig«Jag blev förd till fängelser över hela Namibia,dömd trots att jag enligt lagen varminderårig. Slutligen blev jag förd till dencentrala polisstationen i Kapstaden.Jag klarade mig vid ett flertal tillfällenfrån att bli våldtagen och fick utstå mångakränkningar under tiden jag satt fängslad.Det enda som höll mig vid liv och gjorde attjag kunde behålla mitt förnuft var att minasinnen var fria och (den framtida) frigörelsenför mitt folk.Jag visste att apartheid var orättfärdigt. Jagvisste att rasism, sexism och homofobi varorättfärdigt och att alla olika förtryck och allkamp för rättvisa samverkar. Dessa kamper varständigt närvarande i min familj, då min äldrebror kom ut som homosexuell och genom attmin egen kropp ständigt vägrade mentala burar.På väggarna i mitt sovrum, som jag delademed mina sju syskon och många kusiner, fannsaffischer från Sowetoupploppet 1976. Min bestämdatro på rättvisan och dess ofrånkomlighet,gjorde att jag kunde behålla mitt förnuftmedan jag satt fängslad.I det namibiska fängelset, där jag avtjänademitt straff, satt ett par »traditionella« khoisankvinnor.Deras brott: att de regelbundet korsadegränsen mellan Namibia och Botswana för attbesöka släktingar. Ibland åkte de fast, avtjänandesina straff, släpptes och fortsatte sin nomadiskabild mathilda piehltillvaro, utan att ta hänsyn till de koloniala påhittsom gränserna utgjorde. Jag underhöll dekvinnliga fångarna genom att berätta »kamphistorier«om Steve Bikos och Nelson Mandelasliv. Jag bevarade mitt förstånd genom att skrivadikter på insidan av omslagen till de biblar somfångvaktarna gav oss.Jag fortsatte att leva mitt liv i enlighet medmitt arv (lockigt hår som jag vägrade att platta)och med mina val (en aktivist som inte kanleva på annat sätt än att kämpa för rättvisa).Khoisan, liksom många ursprungsbefolkningarrunt om i världen, t.ex. samerna i Skandinavien,accepterar alltings rörlighet, däribland ocksåkönet och sexualitetens rörlighet. Vi tror attalla ting är sammanlänkade och att de inte kansärskiljas. Därför är jag flytande både i principoch i praktik, diskriminerar inte kvinnor, mäneller intersexuella som älskare, vänner eller allierade.Samtidigt är jag rotad och överskriderdå och då mina egna biologiskt och politisktkonstruerade femininiteter.Organisationen vi sedermera grundade,Engender, anser att mönster av våld, konflikteroch repression baseras på felaktiga sociala koder,där vissa människor anses bättre än andra.För att förändra dessa mönster krävs det att allaundersöker och inser hur de själva, även omedvetet,köper dessa färdiga idéer och hur dessavärderingar skadar andra, men också demsjälva. För att kunna bryta ett skadligt beteende,krävs det att man lär sig tänka och handla på ettsätt som istället är baserat på respekt.Medan fängelse, förtryck och andra våldsyttringarofta är fysiska och kroppsliga, tillhörsinnet det som aldrig ska fängslas – sinnet skaalltid vara fritt och ingen annan än man självkan frigöra sitt sinne. »None but ourselves canfree our minds« (Bob Marley). Så länge jag ärflytande, är jag – i sinnet – fri…För mer information www.engender.org.za.Översättning: Klara NygrenKOM UT #1 2009 23

24 KOM UT #1 2009LinaÅlder: 28 årPå institution: från 11 till 21 års ålderAntal olika socialsekreterare: 13Antal institutioner: 8Framtid: ljus

TEMa: Fångenskapatt finnastyrkanUnder 2007 var 21 500 barn ochungdomar placerade på olika typer avinstitutioner. Kom Ut har träffat Lina somfrihets berövades som mycket ung.Text Mathilda PiehlBild Zaira PerdigonLina är idag vuxen, men tillbringade i principhela tonåren på institution. För Kom Utberättar hon sin version av en historia somär djupt tragisk ur ett personligt och politisktperspektiv, men som också handlar om framtiden,attityd och glädje.Kvällen innan hon träffar Kom Ut har honsuttit uppe hela natten med sin flickvän Annieoch försökt hitta en struktur i sin berättelse.Många bitar fattas, det finns fosterhem hon inteminns och tidsramarna är ofta luddiga i kanterna.Men Annie har skrivit ner allt i punktform.– Jag är adopterad från Sri Lanka, min mammaoch pappa bodde på landet. Min uppväxtdär var på ytan ganska bra, jag lekte mycket utei naturen och byggde kojor, men hemma fannsdet alltid en oro över att pappa skulle vara fulloch aggressiv. Det var någon gång mellan sjuoch åtta års ålder som pappa började utnyttjamig sexuellt. När jag var elva år berättade jagdet för min gymnastiklärare, berättar Lina.Under 2007 var cirka 21 500 barn ochunga placerade i Sverige enligt vård enligtsocialtjänstlagen eller lagen med särskildabestämmelser om vård av unga (LVU). Dessabarn och unga är bland annat placerade påhem för heldygnsvård (HVB) och paragraf12-hem, en institution avsedd för ungdomarsom omhändertagits med tvång eller dömtstill sluten ungdomsvård.Barn och ungdomar som är placeradepå dessa hem eller institutioner har ettbegränsat inflytande över sin livssituation.De tillhör en grupp som börjat livet med enorättvis startplacering och fortsätter intesällan att utsättas för övergrepp. I början avåret uppmärksammade Socialstyrelsen attvart tredje HVB-hem brister i säkerhet. Detsaknas bland annat rutiner för att förebyggaoch förhindra att barnen under placeringenutsätts för övergrepp av andra placeradebarn, personal eller utomstående. Det saknasförutsättningar för delaktighet för barnenvad gäller utformningen av deras behandling,vidare saknar personalen utbildning och detsaknas också uppföljning och dokumentationkring barnens vård.Resultatet blir att gruppen som omhändertashamnar i en situation där rättssäkerhetenbrister på många väsentliga punkter.På pappret handlar det om vård, i verklighetenhandlar det om förvaring av barnsom samhället inte har någonstans att göraKOM UT #1 2009 25

TEMa: Fångenskap– Lina är bra påatt uppskattasmåsaker i livet,säger Annie.av. De historier som formar dessa barn ochungdomars liv är berättelser som avviker såmarkant från den svenska barnutopin att deofta inte berättas alls.Linas pappa dömdes till fängelse och för Linabörjade en period med ett antal olika placeringar,som i sin tur ledde till många vändor in ochut på barnpsyk. Hon var utåtagerande, drack iskolan och blev till slut avstängd. Lina skickadestill ett HVB-hem långt ifrån sin hemstad.I HVB-hemmet bodde redan fem fosterbarn.Det drevs av en familj, med flera egnabarn, samt vårdaren Olle.– Vi fosterbarn fick inte gå in den vanligaingången, vi fick ta källarvägen genom detillaluktande hundrummet. Vi fick smör ur enegen burk, så att det inte skulle blandas medfamiljens. Vi var slöddret och mamman i familjenvar noga med att vi skulle veta om det.– Alla fosterbarn hade ett schema: vattnablommorna, dammsuga, skura, tvätta familjenskläder och vika tvätten.Lina upplevde åren på HVB-hemmet somår av psykisk misshandel. En tid som bordeha handlat om vård och omsorg, om att läkasår, kom istället att präglas av ytterligarelager av rädsla och utsatthet.Relationerna barnen emellan var ocksåkomplicerade.– Det handlade om att överleva och detgjorde att så fort vi fick tillfälle satte vi ditvarandra för att, för en stund, få känna osssom en del i familjen.Olle var den som var snäll.– Han var snäll mot alla fosterbarnen somvar där. När fostermamman inte var hemmavar man avslappnad, annars hade man alltiden klump i magen. Olle var skitfin, han fickmig att överleva. En kväll gav jag honomen kram och sa att jag tyckte om honom.Han var 33 och jag 14. Dagen efter sa han atthan var kär i mig och vi inledde en sexuellrelation med varandra i smyg. Jag visste attdet var fel, men han var den enda jag fickkärlek och bekräftelse av. Han gav mig ävensaker. Till exempel fick jag 100 kronor extra iveckopeng av honom.Lina berättar att relationen till Olle upptäcktesoch resulterade i en polisanmälan. Han blevaldrig dömd, men Lina blev kallad jävla hora avfostermamman under rättegången.Efter flera år på hemmet bestämde socialtjänstenatt Lina skulle flytta hem till sin26 KOM UT #1 2009

mamma igen. Hon blev glad över beslutetoch såg framför sig en lycklig familj. Tyvärrblev inte mor- och dotterrelationen så somLina hoppats på.När Lina lämnade HVB-hemmet förväntadesdet att hon utan problem skulle återanpassastill livet med sin mamma – en mammahon inte levt med på flera år och som ocksåhade behövt stöd i att hantera den nya livssituationen.Meningen är att kommunen skahjälpa till i denna återanpassning, men dettabrast på många fronter.För Lina och hennes mamma fick inte historiendet avslut som den hade kunnat få med rätt stöd.Istället började en ny jobbig period för Lina.Hon rymde hemifrån flera gånger, blev erbjudendroger och hamnade slutligen på sjukhus isamband med att hon slutat andas. På sjukhusetblev hon hämtad av polisen och återigen slussadtill olika institutioner. Efter en längre vistelse påett tillfälligt paragraf 12-hem, beslutades det attLina skulle placeras på Gräskärr, numera Ljungbacken,ett paragraf 12-hem i Uddevalla.– Egentligen skulle inte en sån som jaghamna där, jag hade inte begått nåt brott, mende hittade väl inget annat ställe att placera migpå. Behandlingstiden var tre-fyra år. Det kändessom ett långt fängelsestraff. Det var så himlajobbigt – den paniken och skräcken glömmerjag aldrig.– Det var en institution. Pansarglas. Närde låste in oss på kvällen satte de på rörelsedetektorlarm,så att varje gång man skullekissa var man tvungen att ringa på en klocka.Det känns som om jag inte kommer ihåg såmycket men jag gick klart årskurs 8 och 9 där.Efter ett och ett halvt år fick jag börja gymnasietutanför Gräskärr. Det var helt fantastiskt.De vännerna jag har idag är de vänner som jagskaffade på gymnasiet – de blev min familj pånåt sätt. En del var Svensson, en del var liteöver Svensson, väldigt blandat. De var ganskatrygga, men ändå rebelliska.På Gräskärr träffade Lina sin första tjej.Vad hon minns blev det ingen stor grej avdet. Det fanns så mycket större problem somöverskuggade. Frågan om könet på den manlåg med var inte intressant i det för övrigtdestruktiva sammanhanget.I en situation där institutionerna släppersitt kontrollerande – men också trygga –grepp, och där den ursprungliga familjen inteförmår tillhandahålla tillräckligt beskydd,»Offerkoftan måsteman ta av sig ochdet har jag gjort«blir de egna relationer och nätverk som byggsextremt viktiga. De vänskaps- och kärleksrelationersom skapas kan komma att bli,bokstavligt talat, livsviktiga. De utgör trygghets-och bekräftelsefundamentet, men blirockså viktiga för vägledning och ekonomipå ett sätt som många med en släktbackupaldrig behöver fundera över.För Lina har relationen till flickvännenAnnie betytt oerhört mycket.Lägenheten de hyr tillsammans är ett årsandrahandskontrakt, men den är inredd somett permanent hem – varje vägg och golvytasignalerar värme och kärlek.Lina kryper ihop i soffan med huvudet vilandemot Annie, hon blundar lätt och ler när Anniebörjar berätta. Det här är Linas favoritsaga.– Allt började när jag bodde i ett kvinnokollektiv.Jag vaknade en morgon och detsatt en fantastisk skönhet ute i min trädgård.En rakad mörk liten tjej och jag bara tänkte:Herregud vad snygg. Henne ska jag ha! Vibörjade flörta med varandra på två sekunderoch sedan hängde vi hela dagen, drackfolköl, åt jordgubbar och bara pratade. Påkvällen gick vi ut och det slutade med att vihånglade. Men sen blev det inte så mycketmer. Vi pratade i telefon flera timmar varjedag fast bara som vänner. Julen 2007 firadevi på Stadsmissionen tillsammans och då varkänslan mer än vänskap mellan oss. Jag vissteatt Lina var väldigt rädd för att binda sig,så jag var tvungen att vänta ut och manipulerahenne, vilket jag är väldigt bra på, haha.Sedan dess har vi varit tillsammans.– Det bästa med mitt liv idag är Annie, ochmina vänner som jag har runt omkring mig,fyller Lina i och stryker Annie över armen.Lina är ofta rädd att misslyckas, det finnsvissa mönster som fortfarande lever kvarefter livet på institution. Hon måste vänja sigvid att straffet som utdelas vid felaktiga valinte kommer ovanifrån utan snarare handlarom de konsekvenser som hon själv måstehantera. En annan viktig del i att gå vidarehandlar om att släppa sin historia och attsluta se sig själv som ett offer.– Offerkoftan måste man ta av sig och dethar jag gjort. Man kommer ingenstans omman går och ältar sitt förflutna. Många människorsom haft ett tufft liv finner en slagstrygghet i det dåliga måendet. Det blir en identitetatt misslyckas. Så har jag också levt tidigare,men för att må bra på riktigt måste manbörja ta ansvar för sin kropp, sitt väl måendeoch sina handlingar. Ingen gör det åt dig!– Jag trivs väldigt bra med mitt liv nu och jagreflekterar nästan varje dag över min tillvarooch uppskattar den massor. Ibland är jagväldigt snabb med att kritisera mig själv, precissom många andra. Men nu jobbar jag med attberömma mig själv när jag gör framsteg.Lina är inte bortskämd och har en förmågaatt uppskatta saker och ting. Att verkligenkänna lycka över privilegier som andra tarför självklara.KOM UT #1 2009 27

TEMa: Fångenskap»Folk måste engagerasig lite mer föratt inte bara se svarteller vitt«Hon har också ett självförtroende som honsjälv byggt upp och kämpat för. Det handlarinte om att våga ta plats i offentliga sammanhangeller att tala inför publik, snarare om attvåga tänka att någon faktiskt älskar en.– När man släpper in någon nära sätterman sig själv i världens mest sårbara situation.Någon som har växt upp i en Svenssonfamiljhar kanske lättare för det… det blir enmycket större grej för mig och andra sominte haft den trygga uppväxten. De som harfått kärlek, de vet hur det är att bli älskadeoch vågar lita på det.Det som är fantastiskt med Linas berättelseär att hon faktiskt vänt på utvecklingen ochskapat sig det liv som hon drömt om. Hon hartagit av sig sin offerkofta. En offerkofta sombland annat gör att man slipper ta ansvar försina egna handlingar, men som också ger entrygg identitet. Idag har Lina ett vanligt liv, mendet finns personer och rester kvar från det förflutna.Element som inte alltid är så lätta att tamed sig in i en ny tillvaro – och som inte enkeltlåter sig analyseras.– Till exempel pappa. Alla människor, oavsettvad de har gjort, är värda en andra chans. Det ärsamhället dåligt på att ge. Folk frågar »men duhar väl ingen kontakt med din pappa?« och närjag säger att jag har det så tycker många att jag ärkonstig. Folk måste engagera sig lite mer för attinte bara se svart eller vitt.Det Lina berättar om känslorna inför sinpappa idag kan teoretiseras på många olikasätt och det finns argument som talar för eninternaliserad lojalitet mot dem som har ellerhar haft makt över oss i barndomen. Ingenav teorierna täcker riktigt det som Linaupplever. För Lina är känslorna inför pappandubbla, men en sak är säker och det är atthon önskat att samhället tagit sitt ansvar förpappans rehabilitering. Ett ansvar som detdelvis verkar som om Lina själv åtar sig idag.Det är såklart också väldigt viktigt att poängteraatt Lina inte bara har ett negativt bagage.Förutom att hon utstrålar både självförtroendeoch glädje, en värme som många vill ta del av,är både hon och Annie också medvetna om attLina begåvats med förmågan att uppskatta livet.– Hon är bra på att uppskatta småsaker ilivet, saker som jag och andra tar för givet. Detär väldigt fint, avslutar Annie.HBV-hemHem inom socialtjänsten som tar emot enskildaför vård eller behandling i föreningmed boende.LVULag med särskilda bestämmelser omvård av unga, ofta förkortad LVU, reglerartvångsomhändertagande av unga människori Sverige under 18 år och i vissa fallav unga under 20.Lagen täcker både unga människor somfar illa på grund av bristande hemförhållandeneller eget beteende. Om vården kangenomföras frivilligt tillämpas inte LVU.När man skriver eller läser Linas historiaär det lätt att utifrån sina egna snäva tolkningsramarautomatiskt göra henne till ettoffer. Men Lina har också en styrka som få.För många innehåller barndomen både svekoch trauman, men barndomen och tonårenär också den tid som rustar oss för resten avlivet. Många vuxna som knäcks av mindremotgångar har inte fått lära sig att hanterasorger i barndomen och står därför handfallnainför den utmaning livet innebär. Lina haridag alla de redskap och den kunskap honbehöver för att övervinna vardagsbekymmer.Hon har också förmågan att vakna ommorgonen och känna lycka över det hon har,en förmåga hon tillskansat sig genom att vetahur det är att inte ha någonting. Hon står välrustad för framtiden.Paragraf 12-hemParagraf 12-hem är en institution avseddför ungdomar som omhändertagits medtvång enligt LVU eller av domstol dömtstill sluten ungdomsvård.Paragraf 12-hem, eller särskilda behandlingshemsom det officiella namnet lyder,är tillfälliga boenden för ungdomar medpsykiska missbruk och/eller kriminalitet,som behöver stå under särskild uppsyn.28 KOM UT #1 2009

vad ryms i ettcommunity?Många hbt-personer har erfarenheterav institutionalisering. Finns det platsför dem i hbt-communityt?Text Mathilda PiehlAnneli Svensson har jobbat inom socialtjänstenoch kriminalvården ocharbetar nu på RFSL:s brottsofferjour.– Det här är en klassfråga, vi jobbar ingentingmed klass inom hbt-communityt. Detfinns vissa feministiska kretsar som gör det,men där är det så intellektuellt att man intekänner sig hemma där heller. De som pratarom detta är akademiker, det blir lite knas där.Vi ska alla prata om klass, säger Anneli.Forskning visar att ungdomar som varitHVB-placerade generellt har en låg utbildningsnivå,löper större risk för självmordoch tidigt föräldraskap än andra ungdomar.Detta är tecken på att samhället misslyckatsi utslussningsprocessen. Från och med denförsta april 2008 står det i socialtjänstlagen attsocialnämnden ska tillgodose särskilda behovav stöd och hjälp efter en placering. Ävenandra delar av samhället måste engageras.Hur bra är hbt-communityt på att se och taemot personer med livshistorier som avvikerfrån andra normer än heteronormen? Vi är inte bra på att hantera utsatthetöverhuvudet taget i hbt-gänget, trots att vivet att vi är mer utsatta än andra. En minoritetblir lätt stigmatiserad som grupp och dåundviker man gärna att se problem inom denegna gruppen, av rädsla för att bli ännu merstigmatiserade utifrån. Vi, som hbt-grupp,har så mycket annat förtryck att hålla kollpå, så vi orkar inte säga att vi super och tarvåra liv också. Vi kämpar för att klara oss i ettheteronormativt samhälle och då sopas andraproblem under mattan.Vad krävs för att bryta detta osynliggörande? Medvetandegörande. Vi måste vågaprata om det här i communityt. Att maninte dramatiserar det, utan ser att det finns ivardagen. Det skulle också vara toppen omfler vågade berätta.– Vi i hbt-gemenskapen skulle kunna skapaen bank av mentorskap och det behövs alltidjourhem. RFSL skulle också kunna ha ett forumför stöd på nätet. När man är akademikerär det kul att gå på gaygalor och Pride, menutanför Pride sitter det 500 ungdomar sominte har råd att komma in. Fråga dem om devill ha en Pridebiljett, fortsätter Anneli.Barn och ungdomar tvingas i många fallstanna kvar i dysfunktionella familjer pågrund av att det finns en familjefundamentalismi Sverige där biologi går före andraalternativ. I de fall då barn ändå omhändertasoch placeras på institution är det ofta föratt skydda dem från vuxna i dess närhet somsaknar förmåga att ge dem den omsorg debehöver. Problemet är inte omhändertagandeti sig, utan vad som händer under tidenoch efter att omhändertagandet upphör.I hbt-samhället innebär strävan efter attbli accepterad av majoritetssamhället enrisk att anpassningen slår över till assimilering.Historiskt har hbt-communityt alltidvarit en samlingspunkt för människor somhamnat utanför samhällets ramar. För attvåra gemenskaper ska fortsätta vara precisså queera att alla ryms, kåkfarare såväl somsexarbetare och missbrukare, måste vi varauppmärksamma på osynliga ramar. Dethandlar om att våga bryta och låta andrabryta mot lika kraftfulla normer som desom råder i fikarummet på arbetsplatsen,där hbt-personen inte deltar på lika villkor ivardagstugget om familj och privatliv.KOM UT #1 2009 29

TEMa: FångenskapI Sverige leder informationspliktenför hivpositiva tillfalsk trygghet.Text Anna-Maria SörbergBild Jimmy ErikssonDetotänkbara»Så väldigt bra sex behöver det inte varajämt, jakten eller spelet har också sin poäng.«Min tillfällige barkompis skrattar självsäkertöver drinken när han snackar om sina vildanätter. Han har varit med ett tag, jag konstateraratt vi tillhör samma generation, den»realistiska generationen«, den som växteupp med säkrare sex-budskap som frontmot sexualmoralismen medan hiv sågs som»bögpesten« under åttio- och nittiotalen.Den generation som »vet« att sex utan riskeroch osäkerhet inte existerar. »Kondomerkan alltid spricka, man kan bara göra sittbästa«, säger han. Det är inte rysk roulett dethandlar om, men man lever i verkligheten.Annat verkar det vara med de yngre, konstaterarhan. Betydligt yngre expojkvännen ochvännen som hänger en bit bort i baren fick»beskedet« för några veckor sedan, efter envanlig engångsgrej, schysst på alla sätt, menmed ett bakslag. »Det är hårt för honom nu,kanske är han för ung för att haja allvaret.«Han suckar. »Men jag har tipsat honom omatt det går att anmäla snubben som smittathonom.Några veckor senare är det gaygala ochsångaren Andreas Lundstedt håller tacktalfrån scenen som årets homopristagare.Faktum är att inget liknande har hänt sedanSighsten Herrgård kom ut under 80-taletsom döende i aids. Det var en chock förmänskligheten att konfronteras med att ocksåde framgångsrika, beundrade och kändakunde drabbas. Men nu är det inte dödensom tvingar Andreas att berätta. Från scenenpåbörjar han tacktalet till dem som tvingadehonom att ta steget och berätta, under hotetav »outande«, det maktmedel som har blivitnormaliserat också i den tidigare fredade och»upplysta« bögsexkulturen med självansvar.Idag har var och en rätt att inte bli smittad,oavsett praktik, rätt att inte ta reda på, rätt attinte veta, rätt att vara frisk och säker, att aldrigkänna oro. Kanske skulle han kunna säganågot om allt det här där uppe på scenen.Kanske skulle han kunna berätta precis hurskruvat det är, att vara mitt i spelet men alltidpå de andras regler, alltid potentiellt ett offeroavsett försiktighet. Att det inte går att levaöppet, men inte heller att vara tyst idag. Menhjältens röst dränks i de välvilliga applådernafrån gayvärlden. Vi vill älska honom för dethan gör men vi vill inte problematisera. Vivill behålla rätten att se honom som offer,precis som vi är potentiella offer och vi villalltid kunna fortsätta se förövarna som »deandra«. Vi vill behålla rätten att kunna anmäladen dag olyckan är framme.För dagens svenska hivaktivister är informationsplikten,raderna i Smittskyddslagen somsäger att den hivpositiva måste skydda sigoch alltid berätta om sin sjukdom före sex,30 KOM UT #1 2009

KOM UT #1 2009 31

32 KOM UT #1 2009

TEMa: Fångenskap»Bilden av ›hivmannen‹ finnsständigt närvarande, den där medvetnaförövaren mitt ibland oss.«den enkla formel som sätter fingret på helaproblematiken. Den som inte berättar villskada den andre, att ta bort denna regel ledertill »fritt fram« för människors destruktivabeteenden. Oavsett hur »tolerant« och»sexpositivt« samhället är kan majoriteteninte föreställa sig att tumma på en sådanregel: vilka odjur är det som har sex utan attprata med varandra, vem har rätt till sex utanvarudeklaration?Varje försök till problematiserande i detoffentliga leder till läsarstormar eller indigneradeledare och bilden av »hivmannen«finns ständigt närvarande, den där medvetnaförövaren mitt ibland oss. Den som vi hållerfast vid alltsedan aids barndom och tidernaav hivpanik. Faktum är att idén om »detlevande viruset«, personen som medvetetvill sprida smitta, fått allt större medialtutrymme under senare år i takt med ökadbenägenhet att anmäla och döma.Resultatet blir också en ökad tendens attskilja ut »avvikande« från det »normala«också inom en gayvärld som tidigare var mersammanhållen av ett gemensamt stigma.Men kanske handlar det framförallt omatt understryka »vi:et« över sexualitetensgränser mot »dom« som allt oftare kommerutifrån: »invandrare«, människor utanförden upplysta medelklassnormen. Och Sverigeär alltid »rent«. Våra låga siffror är detständiga beviset för vår lyckade politik ochde håller effektivt all diskussion på avstånd.När siffrorna ökar dras snaran åt än hårdare.Nu är det repressiva ännu viktigare att hållasig i – det kunde ju varit ännu värre annars.När det handlar om sjukdom och friskhetfinns ingen hänsyn till mänskliga rättigheteratt ta, det finns ingen plats för att se allamänniskors sida av rätts- och normsystemet.Inte heller finns någon allmän kännedom omeller intresse för hur hivpositiva lever idag iverkligheten. Trots att de lever mitt iblandoss, hela tiden.För de »hivmän« (och den »hivkvinna«) jagmött på häkten eller fängelser runtom ilandet under arbetet med min bok, Det sjuka,var allt redan »för sent«. Samhället utmättestraffet för deras oaktsamhet eller omedvetenhetoch nu väntar bara tystnaden. Entystnad vars konsekvenser vi alla delar oavsettom vi utsetts till offer, förövare, sjuk ellerfrisk eller om vi någonsin tänkt tanken påatt hiv existerar eller helt förträngt. För närhiv alltid anses vara något abnormt, ett brott,förbehåller vi oss rätten att fortsätta varabrottsoffer, att »drabbas«. Om hiv inte fårvara just en sjukdom utifrån sin vardaglighetkommer den att fortsätta beskrivas genomövertoner, metaforer och andra skräckfylldauttalanden och konsekvenserna blir övermobilisering,överdrifter och stigmatisering.Så löd Susan Sontags självklara vision i Aidsand its metaphors från hivpanikens början.Kanske är det dags för Sverige, 20 år senare,att lyssna på den varningen och till sist vågabörja granska verkligheten bakom historiernaom de »hivmän« och »hivkvinnor« sompresenteras på löpen.Frågan är vad som är värst idag. Att drabbasav det otänkbara, det man saknar allberedskap att hantera eller att hamna »påden andra sidan« – att från denna stund aldrigmer tillhöra gruppen av offer, utan varamisstänkliggjord, lastbar, möjligen ett villebrådom man fortsätter insistera på att haett sexuellt liv. Bestraffning och hot om straffoch normalisering av kopplingarna mellanjust dessa fortsätter att fostra omedvetna hivnegativaoch tystnande hivpositiva och taross allt längre bort från möjligheten att levamed sjukdomen. Det hivfria samhället finnsinte runt hörnet. Men en verklighetsbaseradpolitik och ett samhälle där hiv existerar skaparbättre förutsättningar för oss alla att levamed sjukdomen. Det skulle vara en verkligskam om ett sådant erkännande och processinte tar sin början eller har sin drivkraft ihbt-världen.KOM UT #1 2009 33

TEMa: FångenskapEn värld där människor intestraffas och fänglas för att deär hbt-personer? Är det möjligt?Text Lars Jonssonfn visar vägenI Frankrike avkriminaliserades homosexuellahandlingar, som en följd av denfranska revolutionen, redan 1791. Kanskedenna historia kändes förpliktigande närFrankrike, som EU-ordförande andrahalvåret 2008, beslöt sig för att driva avkriminaliseringav homosexuella handlingari FN. Resultatet blev en deklaration i FN:sgeneralförsamling som 66 av 192 FN-länderden 18 december ställde sig bakom.– Att FN-uttalanden ger tyngd det vet vi.En deklaration är första steget mot att få enbindande lagstiftning och rättigheter somländer inte kan ignorera, säger Maja Åberg,lobbyansvarig på svenska Amnesty.I deklarationen bekräftas att alla människor,oavsett sexuell läggning eller könsidentitet,har rätt att bli bemötta med sammavärdighet och respekt. Ingen ska behöva bliutsatt för våld, trakasserier, diskrimineringeller övergrepp på grund av sin sexuellaläggning eller könsidentitet. Deklarationenfördömer dödande, tortyr och godtyckligaarresteringar och alla länder uppmanas attavskaffa alla straff som kan utdömas motmänniskor enbart på grund av deras sexuellaläggning eller könsidentitet.– Detta är en historisk dag för alla hbtpersoner,för de män och kvinnor som kämparför sin mänskliga värdighet, förklaradeFrankrikes minister för mänskliga rättigheter,Rama Yade, i FN.Deklarationen utarbetades av en gruppländer där, förutom Frankrike, Argentina,Brasilien, Gabon, Kroatien, Japan, Nederländernaoch Norge ingick.Som motangrepp ställde sig 57 bakomen alternativ text. I den framfördes atthbt-rättigheter »hotar att underminera detinternationella ramverket för mänskligarättigheter genom att försöka normaliserapedofili, bland andra handlingar«.Spänningarna i synen på homosexualitetär således fortsatt stora mellan länder i olikadelar av världen. Av det 80-tal länder somkriminaliserar homosexuella handlingaråterfinns de flesta i Afrika och Mellanöstern.I flera länder, som exempelvis Indien, ärkriminaliseringen en kvarvarande rest avbrittiskt kolonialstyre. Även om förbudeninte tillämpas i alla länder där de finns, ellertillämpas sparsamt, utövar de ett hårt tryckmot hbt-personer. I nio länder, däriblandIran och Saudiarabien, kan homosexuellahandlingar leda till dödsstraff.Runtom i världen finns alltså människorsom sitter i fängelse, ofta under svåra omständigheter,enbart på grund av sin sexuellaläggning eller könsidentitet. Hur kan vi nuverka för att deklarationen så småningom kanomvandlas till en bindande FN-resolution?bild zaira perdigon– Det krävs en mix av morot och piska.Påtryckningar kan ske via biståndsmedelför att uppmuntra länder att liberaliserasina lagar samtidigt som stödet till lokalahbt-organisationer stärks. Men framföralltmåste frågan in i politikens finrum, där dendessvärre ej är ännu, säger Folkpartietstalesperson i utrikesfrågor, riksdagsledamotenBirgitta Ohlsson.– Det finns en rad saker som Sverigekan göra. Vi kan under EU-ordförandeskapeti höst ta initiativ för att lyfta hbtfrågornagenom att föreslå rådsslutsatser omhbt-frågor och den nya deklarationen när EU:sutrikesministrar träffas, säger Hans Linde (V),riksdagsledamot med plats i Utrikesutskottet.Han menar att Sverige idag, alltför sällanlyfter hbt-frågorna i dialogen med de c:a 30samarbetsländer som mottar svenskt bistånd.Utrikesminister Carl Bildt (M) välkomnadeFN-deklarationen i ett uttalande där hanförklarade att »Sverige kommer fortsätta attpåtala övergrepp mot och diskriminering avhbt-personers rättigheter varhelst det förekommer«.Mer än allmänna försäkringar omatt man fortsätter driva hbt-frågor internationelltär det dock svårt att få från regeringen.Maja Åberg påpekar, att det kan vara lättareatt nå resultat med påtryckningar mot ettland om man kan visa att närstående länderantagit den ståndpunkt man lobbar för:– Det var bra att det fanns många medförslagsställarefrån andra kontinenter änEuropa. Afrikanska ledare får nu svårareatt säga att det här är något vi inte behöverbefatta oss med, eftersom det finns andraafrikanska länder som ställt sig bakom.34 KOM UT #1 2009