Ladda ner - Centrum för Näringslivshistoria

Motstående sida: Böök fascinerades av hur de lysande vita Konsumfasaderna dök upp var gång man korsat en djup skog.Denna låg vid ett öde vägskäl i djupaste Värmland, intill den norska gränsen i Skillingsfors, ca 1939. Ur KF:s bildarkiv.Kära gamla konsumgöran willisdet var inte så länge sedan som varjeby eller samhälle med självaktninghade minst två livsmedelsaffärer. Alltiden Konsum och nästan alltid desskonsumentpolitiska motpol ICA.Idag har ICA vunnit den matchenmen frågan är om inte den mest konservativaanhängaren av privathandeländå kan hålla med om att Konsumidag saknas i landskapsbilden. När jagkom till Fårö första gången i mittenav sjuttitalet, fanns på denna lilla ö tvåKonsumbutiker. Kanske inte så roligamen de fanns där när man behövdedem. Konsums mjölk eller smör ellerfalukorv var inte sämre än ICAs. Konsumbutikernapå den här tiden kändessom en del av samhällsservicen, någotman tog för givet, precis som Postkontor,Telefonkiosker och Systembolag.Nu är båda Konsumbutikerna nedlagdaoch Fåröborna och vi sommarturisterfår tränga ihop oss inne i NyströmsICA. Bor man en bit ifrån och inte harbil har det definitivt blivit sämre.”Civilisatorisk faktor”När Fredrik Böök åkte norrut i sinCadillac på trettiotalet på jakt efterden svenska folksjälen ansåg han attKonsumbutikerna var ett tecken påden nya tiden;Har det inrättats en konsumbutik ien by som man är förtrogen med, såföranleder det inga närmare reflektioner,även om man finner det förenligtatt gå dit; men när man, var gångman korsat en djup skog eller en ödemyr, ser de gula eller vita fasadernalysa mot sig ur bebyggelsen och kastaren blick in genom de klara fönstrenpå den blanka, obelamrade disken,så går det upp för en, vilken mäktiginsats denna organisation gjortruntomkring på hela den svenskalandsbygden. Jag bekänner det medblödande hjärta, ty jag har självstått bakom disken i en gammaldagslanthandel, jag minns hur trivsamtdet kunde vara med den gemytligaoordningen och de blandade dofterna,jag är fortfarande inte okänslig fördet nu försvinnande systemets behag.Men det nya är bättre, det vore oärligromantik att bestrida det. Manbehöver bara ha ögon att se med föratt begripa, att kooperationen utgören civilisatorisk faktor ute på landsbygden,framförallt i de fjärran trakternaoch ödemarkerna.Så kunde det låta när den kulturkonservativeFredrik Böök prisade etableringenav moderna Konsumbutiker påvischan. Föga anade han att sammakooperation, som han prisade som civilisatorisk,femtio år senare skulle medverkatill det svenska samhällets centralisering.Ett första steg togs när man påsextitalet anammade det amerikanskabilsamhällets shoppingkoncept – stormarknaden– och startade OBS! Stormarknadi våra större städers utkanter.Sakta men säkert, en efter en blev desmå singelbutikerna marginaliserade.Konsumenternas felOch återigen måste man fråga sig omdet faktiskt inte är vi konsumenter somär de stora bovarna i dramat. Åker mantill en stormarknad på lördagen ochveckohandlar, har man ingen rätt attbeklaga att de trevliga småbutikernaläggs ner. Så går det naturligtvis. Detfinns en amerikansk bildekal som pånågot sätt summerar problematiken:”SUPPORT YOUR LOCAL DEN-TIST – EAT CANDY!” Något atttänka på eftersom det fortfarande finnsen och annan tapper handlare, somhåller de stora drakarna stången medhjälp av service, kunnande och kundersom uppskattar en närbelägen butik.Det finns de som tycker att denna lillamötesplats är så viktig att priset påvarorna spelar mindre roll. Som tyckeratt den dagliga shoppingen hemmavidär guld värd – oavsett om det står ICA,Konsum eller Närlivs på skylten.Kostcirkelns födelseFörst 1963 lades en motåtgärd mot dedåliga kostvanorna fram. Då introduceradeFolkhälsoinstitutet kostcirkeln,ett kostprogram framtaget av professorArvid Wretlind och kostkonsulentS.I. Westin. Kostcirkeln fick till enbörjan ett svalt mottagande men eftermaximal samhällelig mobilisering tillförmån för kost och folkhälsa blev genomslagetenormt.Idén var enkel: den dagliga kostenskulle innehålla en tillräcklig mängdkalorier och oumbärliga näringsämnen.För att uppnå detta måste kostenvara så välbalanserad och allsidigsom möjligt. Därför borde man ätanågot ur var och en av kostcirkelnssju grupper varje dag. Det var alltsåinte fråga om bristande tillgång pålivsmedel utan om felaktig fördelning.För att göra budskapet lätt att förståpresenterades också respektive grupplivsmedel i bild.I den samtida debatten påpekadesatt fördelen med kostcirkeln var attden kunde användas av alla friskamänniskor och att den upptog alla livsmedelsgrupper.Emellertid undanhöllsmedvetet de två farligaste: gruppenmed socker (honung, sylt, marmelad,konfektyr, choklad m.m.) samt gruppenmed drycker, d.v.s. läskedrycker,öl och vin. Detta för att undvika att detvå mest destruktiva livsmedelsgrupgöranwillis har, tillsammans medStaffan Bengtsson, producerat över 150kulturhistoriska tv-dokumentärer och fleraböcker under namnet K-märkt.Optimal näringstillförselför alla? | per-ola karlssonden moderna människans kost- ochlevnadsvanor genomgick under förraårhundradet en aldrig tidigare skådadförändring. Övergången från kroppsarbetetill kontorsarbete och från gröttill frukostflingor bidrog till framväxtenav så kallade välfärdssjukdomar.Redan i samband med att byggandetav folkhemmet på allvar tog fart under1930-talet blev kosten föremål för diskussionoch vetenskaplig bedömning,inte minst eftersom välfärdssjukdomardrog resurser från den gemensamtfinansierade sjukvården. Det var nubegreppet folkhälsa tillkom.företagsminnen 2006;17