Ladda ner - Centrum för Näringslivshistoria

När butiken på Kungsgatan invigdes 1952 fylldes trottoarerna av intresserade kunder. Ur H&M:s bildarkiv.Under den här tiden hade du ocksåberättat för din pappa att du inteskulle komma tillbaka till Västerås?– Ja, det förstod han. Han följdemina affärer och jag var ofta i Västeråsoch vi hade väldigt fin kontaktmed varandra. Pappa var ju som sagten väldigt skicklig yrkesman och hanskötte sina affärer och la sig inte imina.Efter 1943 kom det flera pennbutikersom skulle bli Ur&Penn ...– Pennspecialisten hette butikernadå. Kulpennan kom till Sverige 1944.Den första pennan hette Biro. Sen komolika märken. Det behövdes ju intenån specialaffär för att sälja kulpennor.Dom såldes ju i alla affärer, så småbutikernamåste ju ha något annat ocksåoch då kom klockorna in i bilden. Kvarfanns också idén med kulpennskedja.Jag kompletterade den med att säljaklockor och utvidgade när vi fick ensamförsäljningenför Seiko. Men sedanhann vi med också, innan 1946, attstarta en bokhandel på Kungsgatan [iStockholm]. Det blev Kungsbokhandeln.Då fick vi bokhandelsrättigheter,vilket var mycket fint och min kompanjonBjörn Wennberg blev bokhandlare.Vem gav rättigheterna?– Det var bokförläggarna med TorBonnier i spetsen som delade ut rättigheterna.Jag var bokhandlare någradar. Sen kom vi underfund med attintressena gick isär. Han var fångadav sin bokhandel och jag tog mig ande andra affärerna. Så åkte jag tillAmerika och var där i tre månader.Jag köpte en bil, en begagnad en, ochåkte runt hela kontinenten. Från NewYork över till Klippiga Bergen ner tillSan Francisco och ända ner till NewOrleans och upp igen till Philadelfiaoch Washington och New York. Detvar en tripp som man fick lära sigmycket på. Vi var två stycken. En killesom jobbade i firman då. Tyvärr är handöd nu. Men han var också ung och vikörde som kompisar.– Jag fick se vilka möjligheter somfanns och det var det som gav idéer.företagsminnen 2006;125