L M-staden – Folkhem i förortBoken L M-staden – Folkhem i förort är en berättelse omhur det var att leva i L M-staden under beredskapstidenoch rekordåren. Den bygger bland annat på intervjuer medarbetare och tjänstemän på L M, liksom med daghemspersonal,butiksinnehavare och andra som har bott och arbetathär – några av dem har varit med ända sedan L M-stadenbyggdes. | anders johnsonden 10 mars 1938 hördes förstasprängskottet från det stora nybyggeti Midsommarkransen. Här började nuden nya anläggningen för TelefonaktiebolagetL M Ericsson att uppföras.Även bostäder och serviceinrättningarför personalen skulle byggas i dettaområde som låg i den växande storstadensytterkant.Den ljusa mönsterfabrikenUnder 1940 flyttade LM Ericsson tillde nya lokalerna. Verkstäderna, kontoren,bostäderna och övriga delar av LMstadenrepresenterade det mest modernasom tiden hade att bjuda – taylorism ochfunktionalism i skön förening.L M Ericssons anläggning i Midsommarkransen,Huvudfabriken (HF)som den hette på L M-språket, är ettav de internationellt mest uppmärksammadeexemplen på framståendesvensk funktionalistisk arkitekturoch på en genomarbetad tayloristiskfabriksorganisation. ”En mönsteranläggningsom saknar motstycke”, ansågtidningen Social-Demokraten. SvenskaDagbladets konstkritiker GotthardJohansson, som var en ledande förespråkareför funktionalismen, skrev:En fabrik betydde förr i världen någotsvart, sotigt och beklämmande, ensocial skräckmiljö för naturalistiskaromanförfattare och en vildvuxenbyggnadstyp, som ingen människaskulle fallit på idén att räkna tillarkitekturen. En fullständigare dementipå denna föreställning om enfabriksbyggnad – som nog ännu leverkvar hos mången, som icke följt medden moderna industriarkitekturensutveckling – kan man icke få änunder en rundvandring genom L MEricssons nya jätteanläggning vidMidsommarkransen.Huvudfabriken ritades av arkitektenTure Wen<strong>ner</strong>holm (1892–1957) ochdetta är utan tvekan hans magnumopus. Med vita putsfasader, storafönsterytor och enkla geometriskaformer, gav anläggningen ett öppetoch ljust intryck. Fabriken låg på tresidor omgiven av skogsklädda höjderoch naturen omkring hade i störstamöjliga utsträckning bevarats för att geintryck av ”fabrik i det gröna”. Wen<strong>ner</strong>holmhade även bemödat sig omen funktionell skönhet i olika detaljersom armaturer, räcken och cykelställ.In<strong>ner</strong>väggarna i verkstäder och kontorhade ofta stora glasade partier, bådeför att skapa ljus och rymd och för attunderlätta kontrollen.Vård för allt utom fyllesjukaLM Ericsson hade sedan länge enstark tradition av välfärdsinstitutio<strong>ner</strong>för de anställda – en tradition somlevde vidare i LM-staden. Redan 1889hade det bildats en sjuk- och begravningskassapå LM. Lars Magnus Ericssontillsköt personligen 1 000 kronortill kassans grundplåt. Ingen ersättningfick dock utbetalas med anledning avfyllerigalenskap eller ve<strong>ner</strong>isk sjukdom.I mitten av 1930-talet omformadessjukkassan till en erkänd sjukkassavarvid begravningskassan avskiljdestill en särskild understödsförening.När den allmänna sjukförsäkringen infördes1955 upphörde Telefonfabrikenserkända sjukkassa.Fri sjukvård för L M-anställda infördes1891. Även familjemedlemmaroch pensio<strong>ner</strong>ade medarbetare kom attfå fri sjukvård. När barnen till enLM:are var sjuka, kunde företagsläkarengöra hembesök. Den fria sjukvårdenför familjemedlemmar avskaffadesnär skattemyndigheterna ville förmånsbeskattaden. Den fria sjukvårdenför medarbetarna försvann när landstingetinte längre ville låta företagshälsovårdeningå i husläkarsystemet.Mellan 1940 och 1995 hade L MEricsson egna daghem i området.Företaget ägde och skötte fastighetenmen personalen var kommunal. L Mdispo<strong>ner</strong>ade 75 procent av platsernasom fördelades av företaget.LM drev också en barnträdgårdunder förmiddagarna för barn i åldrarnafyra till sju år och ett eftermiddagshemdär över 20 skolbarn kunde fåmat, tillsyn och läxhjälp. För att klaraden sista uppgiften hade eftermiddagshemmetspersonal en nära kontaktmed de olika skolornas lärare. Framtill 1960-talet hade L M en egen barnkolonipå Resarö.Som L M-anställd fanns storamöjligheter till studier. Man kunde fåren yrkesutbildning och andra formerav kompetenshöjning eller vidareutvecklingför arbetet. Det fanns ävenmånga typer av hobbykurser. Och mankunde få hjälp att läsa till realen, tillstudenten eller gå på universitet ochhögskola.Idrott och kulturFör de L M-anställda fanns ett stortutbud av fritidsaktiviteter att tillgå.Man hade en rad olika fritidsföreningaroch flera idrottsanläggningar.Till fritidsföreningarna räknades blandannat LM-orkestern, L M-kören,LM-teatern och L M:s folkdanslag.Företaget stödde ekonomiskt Midsommargården,ett kultur- och fritidscenteri fabrikens omedelbara närhet.Företaget försökte på olika sätthjälpa de anställda att lösa sin bostadsfråga.Man gav lån och borgen18 företagsminnen 2006;1
Den ljusa funkisfabriken gav eko över världen. Här syns östra fasaden med ritkontorstrappan,1941. Ur Ericssons bildarkiv hos <strong>Centrum</strong> för Näringslivshistoria.till de anställda att köpa bostadsrättereller småhus. Man inrättade och gavstöd till flick- och pojkhem för ungaanställda. Man förmedlade bostäderåt anställda som flyttade till eller frånStockholm.Från 1918 till 1993 fanns ett intressekontorpå L M som kunde ta handom de anställdas regelbundet återkommandeutgifter och hjälpa till medatt lägga upp en betalningsplan. Deanställda kunde öppna sparkasseräkningmed bättre ränta än vad bankernaerbjöd. Intressekontoret förmedladeockså lån och gjorde att de anställdakunde komma i åtnjutande av diverseförmånliga inköpsmöjligheter. Dessutombistod man med rådgivning i ekonomiskaoch sociala frågor. Företagetstod för kostnaderna att driva kontoret.10 000-tals stockholmare har somanställda, anhöriga eller boende i L M-staden en personlig relation till L MEricssons folkhem i Midsommarkransen.Nu finns den historien för förstagången skildrad i bokform.anders johnson, skriftställare ochförfattare till ”L M-staden – Folkhem iförort”. Boken ges ut av Stockholmia förlag.Den innehåller över hundra bilder, deallra flesta från Ericssons historiska arkivvid <strong>Centrum</strong> för Näringslivshistoria.företagsminnen 2006;119
Change language