Ladda ner - Centrum för Näringslivshistoria

Framtidsvisioner kan vara frestande! Bilden visar det spektakulära projektet Alweg, som initierades av Axel Wenner-Gren. Bilden är från1953, även om den mer påminner om ett modernt höghastighetståg. Men varför blev det inget av i slutändan? Fotograf okänd.Vad har ditt företags historiamed framtiden att göra?Vi på Centrum för Näringslivshistoria tar hand om svenskaföretags minnen, en grundläggande del av samhällets historia.Vi bevarar och berättar deras historier, till nytta för företagensjälva, forskare och andra intresserade. Historierna hjälpeross förstå vad som bygger tillväxt och välfärd i företaget och isamhället.Ditt och andra företags berättelser sätter aktuella skeendeni ett sammanhang. De hjälper dig stärka företagskulturen,bygga dina varumärken och stödja din marknadsföring.Vi förvaltar dina minnen i vårt arkiv och berättar din historia– i form av föredrag, böcker, utställningar eller på webbplatser.Bli medlem i föreningen Centrum för Näringslivshistoriaoch se hur andra företag använder sin historia. Sommedlem får du även denna tidskrift, en och annan bok samtinbjudningar till evenemang hos våra medlemsföretag.För mer information, besök www.naringslivshistoria.se ellerkontakta vd Alexander Husebye på 08-634 99 14 elleralexander.husebye@naringslivshistoria.se.CE N T RU M F ÖR NÄ R I NG SL I VSH I STOR I A4 CENTR E FOR BUSINESS HISTORY IN STOCK HOLM företagsminnen 2009;2

krönikan | krister ahlströmSå lika – så olikadetta år uppmärksammar vi att det gått 200 år sedanFinland och Sverige skildes åt. Efter ca 600 gemensammaår från medeltid (egentligen tidigare) till nutid mötte vi efter1809 helt olika öden. En utmärkt terräng för jämförandeforskning i olika framgångsmodeller, skulle man tro.Under våra formativa år utvecklade vi samma värderingaroch strukturer. Det talades troligen mera finskai Stockholm då än i dag. Åbo var i restid och mentaltnärmare Stockholm än, säg, Gävle. Drottning Christinagrundade Rikets tredje universitet i Åbo. (Nummer tvåfinns fortfarande i Tartu/Dorpat i Estland). Redan i börjanav 1600-talet såg Bergskollegiet i Stockholm till att detgrundades järnbruk i Finland – stormakten behövde järni mängder. (Min finska hederstitel bergsråd är ett direktarv från Bergskollegiets ämbetstitlar). Jordbruket, huvudnäringen,skiljde sig bara i grad av fattigdom – Finlandligger långt längre norröver. Trots det var det 1809 ändå tvåmycket lika samhällen som skildes åt.Finland blev en del av det ryska riket, men behöll sinasvenska lagar, byggde en egen förvaltning och drog sedanfull nytta av den frihandelspolitik som Storbritannien bedrevkring 1850. Finland hade tullfrihet gentemot Ryssland (menRyssland hade tullmurar utåt). En livskraftig metallindustriutvecklades med avnämare i Ryssland.För Finland var S:t Petersburg en lysande världsmetropolnära Helsingfors, en inspiration, en dörr till ett glittrande livvid Nevan, hovet och militären. Mannerheim var en av demånga finska officerarna i rysk tjänst. Den berömda juvelerarenFabergés guldsmeder kom till stor del från Finland.Och så vidare. Men skogsvarorna exporterades ändå i huvudsaktill de traditionella västmarknaderna, vilket blev Finlandsräddning när rysshandeln tvärt bröts 1917.Den svenska utvecklingen var helt olik. Sverige vände 1812stormaktspolitiken ryggen, och utvecklade den eftertänksammaneutralitet som så kraftigt gynnat landet och dessindustri ända till i dag. Sverige stod utanför världskrigen ochtjänade gott på det. När andra länders industrier var utslitnaav världskrigen, hade Sverige en oskadad, slagkraftig industrimed internationella kontaktnät.Efter sina krig 1939–44 låg däremot Finlands industritekniskt och kommersiellt långt efter Sveriges. I dag har vihunnit i kapp varandra. Hur gick det till?Så olika, ändå så lika. Likheterna finns kvar än i dag, klaraoch tydliga. Våra två länder erbjuder en god grund för komparativaindustrihistoriska studier. Konstigt nog har jag barahittat en enda djuplodande skrift och den gäller skogsindustrierna:Christer Petersons Finsk ingenjörskonst och svensktimperiebyggande (SNS 1996). En fascinerande jämförelseav hur olika våra skogsindustrier utvecklades genom olikahandlingsmönster trots samma konkurrensmiljö. Liknandejämförelser kunde tillämpas på andra industribranscher.Varför försvann svensk varvsindustri redan på 1970-talet,medan (designintensiv) finsk alltfort lever? Varför har Sverigekunnat skapa serviceindustrier som IKEA, H&M eller ClaesOhlson, medan Finland ingen motsvarighet har? Varförbyggde svensk teknik, i början, på tekniska snillens idéer,medan finsk byggde på anonyma ingenjörers arbete, oftatillsammans med gamla studiekamrater i kundbolagen? Menfinsk design, liksom svensk, byggde också den i början påframstående individer.Djuplodande komparativa studier av sådana fenomen kundeminsann vara lika lärorika som att studera japanska m. fl.modeläror. Vi är ju så lika, men ändå så olika.krister ahlström är äldre industrimani Finland, tekn. dr h.c., fil. drh.c., bergsråd och i Sverige medlem iKungl. Ingenjörsvetenskapsakademiensamt Peter Wallenbergs stiftelse förteknik och ekonomi. Han hartidigare varit ordförande i finskaarbetsgivareföreningen, vd ochordförande i Ahlströmbolagensamt vvd i Stora Enso, Fortumoch OY Wärtsilä.företagsminnen 2009;25

NoteratFilmhistoriaPå Stockholms stadsmuseum kan stockholmarna bekantasig med stadens filmhistoria. Den nya utställningen Ihuvudrollen: Stockholm visar upp stadens ansikte i spelfilm,dokumentärer, affischer, rekvisita och mycket annat.En och annan näringslivshistorisk vinkel finns äveni de många miljöerna som fångats av kameran sedan1896 – missa inte reklamfilmen för Marabou, där KarlXII kliver ner från sin sockel i Kungsträdgården ochuppsöker närmaste chokladbutik för att lite bryskt skaffasig påfyllning av blodsockret ...Mer info på www.stadsmuseum.stockholm.sePigga 90-åringarNittio år fyller Electrolux som bildades i augusti1919 genom en sammanslagning av AB Luxoch Elektromekaniska AB. Det sistnämndaföretaget var vid tiden för fusionen helägt avförsäljningsbolaget Svenska Elektron AB, somstyrdes av affärsmannen och dammsugarpionjären AxelWenner-Gren. Även Marabou kommer under året attnittioårsfira. Själva företaget bildades visserligen 1916,men 1919 startade den svenska produktionen i och medatt verksamheten i den nybyggda chokladfabriken iSundbyberg kom igång. Företagsminnen säger Grattis!Fråga doktornFrån och med nästa nummer kommer ett nytt ståendeinslag vid namn Fråga doktorn att ingå i Företagsminnen.Det rör sig dock inte om en läkarspalt, utan om en sida därläsarna kan fråga vad som helst som rör svensk näringslivshistoria.Centrum för Näringslivshistorias arkivarier,historiker och särskilt dess chef för forskningssekretariatet,Dr Per Dahl, kommer att göra sitt bästa att finna svar påde mest omöjliga frågor. Så tveka inte: ställ Er fråga redannu till info@naringslivshistoria.se! Glöm inte att skriva”Fråga doktorn” i ämnesfältet.6 företagsminnen 2009;2

Motstående sida: Mobilföretaget Nokia ägnade sig ursprungligen åt bl. a. gummitillverkningoch träförädling. Här syns företagets timmerflottare under en rast1938. Nokias arkiv hos ELKA, Centralarkivet för Finlands Näringsliv.Finlands makalösa upphämtningSvenskens syn på Finlands industri har ändrats i grunden. Från basindustri, lågalöner och legotillverkning har landet, sönderslitet av krig, nästan gått upp till topplägei OECD:s välståndsliga. Forskning inom it, design och konsumentkänsla är några avframgångsfaktorerna, med Nokia som ledande symbol. | ronald fagerfjällnågon gång under den stora finländskaekonomiska krisen, vid den tiden dåBerlinmuren föll och östhandeln packadeihop, publicerade tidningen Affärsvärldenett mörkt reportage om broderlandetsekonomiska våndor. Fram till 1993 varFinland ett land i djup ekonomisk kris, endepression då BNP krympte 10 procentoch då arbetslösheten steg till 20 procent.Som ansvarig för Affärsvärldenbeställde jag fram en bild på medeldistanslöparenLasse Virén för förstasidan,den där legendariska när han låg på kolstybbenpå Münchenolympiaden år 1972efter ett halvt 10 000-meterslopp.Mirakulös upphämtning”När Finland föll” blev rubriken. Poängenmed bilden var att de flesta läsare fortfarandekom ihåg att Virén hade rest sig,sprungit i kapp tätklungan och sedanvunnit loppet på ny världsrekordtid. Enmirakulös upphämtning. Få trodde välpå allvar att Finland skulle nöja sig medmindre efter den här krisen heller.Finland hade då redan gjort ett förstaekonomiskt ryck, bort från rollen somNordens låglöneland och legotillverkare.Finländska koncerner hade till exempelbörjat stöpa om svenska företag med en föross ny ledarstil, mer centraleuropeisk änanglosachsisk. Det var en stor förändring.Man kan diskutera för- och nackdelarmed Finlands långa period som ryskt storfurstendömeunder 1800-talet och börjanav 1900-talet. Bland de negativa följdernafinns att det dröjde så länge innan Finlandfick en diversifierad industri.Först trävarorPrecis som i Sverige började industrialiseringenmed trävaror – Finland varju naturligt Europas främsta skogsland,med vidsträckta skogar och vattendrag.Många hundra sågverk grundades överhela landet; Kotka, Björneborgsregionen,Kemi och Viborgska viken blev viktigast.Länge exporterades rundvirke tillde svenska sågverken på andra sidanÖstersjön, ända in i vår tid.Produktionen av trämassa, cellulosaoch papper koncentrerades till Kymmene,Vouksendalen och Tammerfors. Precissom i Sverige var tillgången till isfriahamnar avgörande; papper tål inte långlagring.Fanérindustri kom i början av 1900-talet och Finland blev också världens8 företagsminnen 2009;2

företagsminnen 2009;29

ledande leverantör av trådrullar. Så sentsom i början av 1900-talet etableradestekoindustrin. Koppargruvan Outokumpuoch relativt få och små verkstäder antyddeatt industrialiseringen hade börjat.Så sent som på 1920-talet var fortfarandenärmare hälften av Finlands fåtaliga130 000 arbetare anställda i skogsindustrin.Språkgränserna = klassgränserFrihetssträvandet från Ryssland kompliceradesav en ekonomisk dimension pådet sätt som vi sett i många andra ländermed flera etniska grupper. Språkgränserna,som inte alltid följde etnisktursprung, sågs också som klassgränser.Finlandssvenskar var ofta borgare i städerna,träpatroner och fabrikörer medanfinnar var småbrukare och i någon månarbetare.Genom historiens nyck blev ryskakvardröjande soldater verksammapå den ena framför allt finska ”rödasidan” och ditresta tyska och svenskamilitärer på den andra mer finlandssvenska”vita sidan”. Det oerhört blodigaoch grymma inbördeskrig somhette ”frihetskriget” i den svenska historiebokjag läste slutade med att denvita sidan besegrade den röda sidanoch bildade regering.Det säger sig självt att mellankrigstidenskrigssargade Finland blev ekonomisktefterblivet. Laga skiftet infördest. ex. först nu i jordbruket, ett sekel efterSverige. Det gällde att dämpa hatet ochmissnöjet efter kriget med nya jordbruksmetoder.Att skriva om det ekonomiska utbytetmellan länderna de följande decenniernaär inte så meningsfullt. Så sentsom 1967 hade ju inte Finland ett endaföretag bland Nordens 100 största,Sverige hade däremot 75.I Sverige var vid den tiden 18 finländskaföretag representerade med sammanlagt183 anställda, medan svenska företaghade 4 800 anställda i broderlandet.Finland blev intressant som etableringslandnär de svenska tekoföretagen ficklönekostnadsproblem. Stora skaror av finländskarbetskraft rekryterades till svenskverkstadsindustri. Varvsindustrin blev meroch mer beroende av ”grå arbetskraft”som ofta slussades dit av finländska förmedlare.I Västergötlands tekofabrikersatt finskspråkiga arbeterskor på rad.Politiskt schabbel i SverigeMen saker ändrar sig. De svenska politikernaschabblade bort tillväxten efter1976, samtidigt som Finlands näringslivväxte och omstrukturerades. När störresvenska koncerner drog ned arbetsstyrkani Sverige och köpte bolag i främstEuropa, kom finländska företag ochtog över verksamheter som passade in ideras strukturprocess.Låt mig friska upp ert minne. I densvenska skogsmaskinbranschen genomfördesen lång fusionsprocess som leddetill att två finländska företag domineradebilden. De var Valmet och Rauma Repolasom drev och strukturrationaliserade allade medelstora maskinverkstäder som tidigarehade funnits inom skogskoncernerna.Inom gruv- och metallindustriernagjorde finländarna en liknande räd.Outokumpu ägde snart inte bara Viscariagruvani Kiruna utan också gamlaMetallverken och delar av WirsboBruk. Rautaruukki bildade Fundia tillsammansmed norskt kapital och därfanns nu en stor del av de medelstorahandelsståltillverkarna. Ovako köptein sig till hälften i SKF:s dotterbolaginom ståltillverkning.Inom den tyngre kemin var det på ettliknande sätt när Neste tog över polyetenfabrikeni Stenungsundskombinatetoch Kemira förvärvade Bolidens svavelsyreanläggningi Helsingborg. Ganskastor inom den tyngre verkstadsindustrin10 företagsminnen 2009;2

Motstående sida: Koppargruvan Outokumpu inledde Finlands industrialisering och gav namn åtföretaget Outokumpu Oy, idag en världskoncern. Här syns praktikanter i bergsteknik på väg till Liperiför malmsökning år 1936. Outokumpus arkiv hos ELKA, Centralarkivet för Finlands Näringsliv.var förstås också hisstillverkaren Konemed 1 400 anställda i Sverige.Svenskarna visade inte samma intresseför de finska företagen vid den härtiden. Tung industri var ur mode efterkrisen i slutet av 1970-talet och fokusvar riktat mot den gemensamma marknadsom tagit fart på kontinenten. MenAseas köp av elteknikföretaget Strömbergvar ett lysande undantag. Sedan tidigarefanns också Valmets bilfabrik i Nystadsom nu tillverkade Saabbilar.Misstro mot NokiaDet är kanske inte att undra på att visvenska finansjournalister reagerademed viss misstro när Nokia dök upp påden internationella scenen. Från skogsproduktertill gummistövlar till gummikläddtelekabel till teleteknik till tvoch till datorer. Nu pekades mobiltelefonerut som framtiden, en produkt somvar populär bland hantverkare.Det var ju Nokia som hade tagit överbåde Luxors och Ericssons katastrofaladatorindustri mot slutet av 1980-talet. Attden typen av vandring mellan teknikeroch marknader inte fungerar, det visste juvi företagsbedömare med självaktning.Visst var det spännande att Nokiafolketfick en stor utvecklingsorderfrån Jan Stenbecks Comvik, men detberodde ju mest på att hela svenska etablissemangetmotarbetade honom. Ochvisst var det fantasieggande att ett litetfinländskt företag vågade gå in i konsumentelektronikeni getingboet Västtyskland.Men alla finländare är intevinnare, hur tappert de än kämpar.Ernroth byggde broarTill en början såg vi skeptiker ut att fårätt. Nokia drabbades av den ena motgångenefter den andra. Om inte CasimirErnroth, Finlands motsvarighet till gamleDodde Wallenberg, hade hållit i klubbanär det osäkert hur det hade gått. Casimirtycktes ha förmågan att bygga broar mellande finlandssvenska och finska intressesfärerna.Han kunde mobilisera hela detstora finländska nätverket.Det var han som bildade skogsjättenUPM Kymmene av ett skogsbolagfrån vardera sidan, och som senareskulle snickra ihop banken Merita avFöreningsbanken och Kansalis-Osake-Panki. Det hörs på namnen från vilkasfärer de kom. Det tekniskt avanceradeMerita skulle senare bilda en av hörnpelarnai den nordiska banken Nordea.Att Finland så småningom blev världenskanske mest avancerade it-landrelativt sett berodde på detta Nokia.Men länge hade tele- och elektronikkoncernenstora problem. KoncernchefenKari Kairamo valde att ta sitt livunder trycket från jobbet och problemi familjen. Alldeles innan hade hanskronprins dött i en hjärtinfarkt. CasimirErnroth satsade i krisläget som uppståttpå junioren Jorma Ollila som såsmåningom skulle bli Finlands störstanäringslivshjälte någonsin.Men så sent som 1992 var Nokia fortfarandeett krisföretag, en problemhärd somsvenska Ericsson avstod att ta itu mednär erbjudande kom. Ericsson hade någraformidabla år då man tryckte tillbakamobiltelefonins pionjär Motorola på allaområden. Nokias tekniker behövdes inte.Nokia förstod designÅr 1997 kunde koncernchefen i Ericsson,Lars Ramqvist, stolt meddela att mannu var ledare på världsmarknaden bådeför mobiltelefonsystem och för mobiltelefoner.Men det var Nokiafolket,med sin erfarenhet från konsumentelektronik,som först begrep vad designenskulle betyda på den nya konsumentmarknaden.Ericssons utvecklingscheffnös åt de finländska ”tvålarna” somsaknade antenner. På några år förloradedet svenska företaget sin ledarpositionoch tvingades bilda samriskbolagetSony Ericsson med japanska Sony.Nokia däremot etablerade sig som världensledande märke när mobiler börjadeköpas av miljarder konsumenter.Ungefär då inträffade Finlands jätteryck.När Världsbankens Atlas över tillväxteni världens länder publicerades år2000 visade den ett Finland som undersex år klarat medeltillväxt på 3,8 procentoch en halvering av arbetslösheten.Den nya EU-medlemmen var näst bäst itillväxt i hela Europa efter Irland. MenIrland var ju ett specialfall med sittspråk och geografiska läge som brobyggaremellan EU och USA.Nokia, som hade Europas störstabörsvärde vid det här tillfället, symboliseradeett land som gick från basindustrioch råvaror till it och forskning.Ny syn på FinlandI relationerna med grannlandet Sverigegår det knappast att överskatta Nokiasbetydelse. Svenskens syn på finsk industrihar förändrats i grunden.En annan sida av Finland väger ocksåtyngre än tidigare, den som handlarom konsumenter och marknadsföring.Visst fanns varumärken som Marimekko(mode), Fazer (konfektyr) och Swan(lyxbåtar) tidigare men nu kompletterasde med Fiskars (designade verktyg ochhushållsprylar), Fortum (el) och Valio(hälsosamma mjölkprodukter). Att modekedjanLindex hamnat i finländskaStockmanns ägo känns inte märkvärdigt.Och vi finansjournalister förknipparFinland med konsultföretaget Tieto-Enator samt finansföretagen OMX,Mandatum och Sampo snarare än medStora Enso. Den finländske finansmansom vi skriver oftast om är BjörnWahlroos, son till den frispråkigeämbetsmannen och handelsrådet BrorWahlroos, som förr brukade pigga uppalla paneldebatter om finländsk tungindustri med sin öppenhjärtighet. Attfinansmatadoren Björn Wahlroos haren egen son som är berömd pokerspelaresäger kanske något om Finlandsnästa steg mot information och media.Själv noterar jag att tidningen Affärsvärlden,som för länge sedan hadeLasse Virén på en profetisk förstasida,numera ägs av ett finländskt förlag.Och med Finlands upphämtning är detså att finsk ekonomi ligger och tampas iandraklungan bredvid Sverige i OECD:svälståndsliga. Om någon av dem i framtidenska orka ta rygg på Schweiz och USAså tror jag nog att det blir Finland.ronald fagerfjäll är ekonomijournalist,bl. a. ledarskribent på Dagens Industrioch tidigare chefredaktör på Affärsvärlden.Han har skrivit flera böcker om näringslivoch näringslivshistoria, t. ex. ”Företagsledarnasårhundrade” i tre delar.företagsminnen 2009;211

Motstående sida: Sveaborgs fästnings fall har ofta symboliserat Sveriges förlustav Finland – men även om länderna delades fortsatte näringsutbytet. Här synsSveaborgs kyrktorn i vilket svenska AGA installerat en fyr för flyg- och sjöfart,1930-tal. AGA:s historiska bildarkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.Två grannarsekonomiska relationerFinlands och Sveriges ekonomier har haft mycket gemensamtbåde före och efter uppdelningen 1809. Här följer enmakroekonomisk jämförelse från 1700-talet fram till i dag.riitta hjerppefinlands och sveriges ekonomierhar alltid haft mycket gemensamt.Grannskapet, en gemensam kulturellbakgrund och liknande naturförhållandenhar fört med sig en hel del likheter.Det är inte ovanligt att det finnsekonomiska band mellan grannstater– så länge de inte minskas av politiskaförhållanden.Det speciella med det finska näringsochsamhällslivet är att man använtSverige som förebild. Då Finland separeradesfrån Sverige år 1809 lovade denryska tsaren på Borgå lantdag att densvenska lagstiftning som varit i krafti landet skulle vara så även i fortsättningen.Detta innebar att den rådandelagstiftningen inte skulle ersättas meden rysk, vilket på många plan har garanteratatt Finland kulturellt sett alltidhar räknats till ett land tillhörandeVästeuropa.I Sveriges fotspårFör utvecklingen av näringslivet iFinland var det viktigt att man följdeden svenska modellen. De viktigastelagarna och förordningarna som befriadenäringslivet under 1800-taletstiftades relativt lika i Finland några åreller decennier efter att de trätt i kraft iSverige. Några exempel på sådana lagarär aktiebolagslagstiftningen, tillåtandetav ångsågar samt avskaffandet av yrkeskåreroch sågningsbegränsningar.Samma linje fortsatte under självständighetenpå 1900-talet då Finland,om än med några års fördröjning, blandannat tagit efter den svenska sociallagstiftningen.Under de senaste 50 årenhar lagstiftningen utvecklats som en delav det nordiska samarbetet, vilket innebäratt man på det planet kan hitta storalikheter länderna emellan.Två mycket fattiga länderUnder början av 1800-talet var Sverigeoch Finland, som en del av det svenskariket, två mycket fattiga länder. Mankunde inte ens kalla Finland för ett riktigtintegrerat ekonomiskt område:västra och sydvästra Finlands ekonomiskakontakter med den svenska kustenoch Stockholm var mycket starkareän med andra delar i Finland.Ekonomin i de sydöstra delarna hademycket att göra med S:t Petersburg,12 företagsminnen 2009;2

företagsminnen 2009;213

medan södra Finland hade en del kontakterpå andra sidan Finska viken iEstland. Inre Finland, å sin sida, hadesina egna glesa nätverk med kuststädernai stället för att fungera som kontaktmellan olika områden i landet.Den nyligen utkomna Svenskahistoriska nationalräkenskaper av OlleKrantz och Lennart Schön sträcker sigbakåt till år 1800. Tack vare forskningenvet vi att levnadsstandarden då varmycket låg och att Sverige huvudsakligenvar ett agrarland.Motsvarande information om Finlandfinns först från år 1860. Mättmed bruttonationalprodukt per capitavar den finska levnadsstandarden1860 – 1913 enbart 60 – 70 procent avden svenska, men den steg relativt forti båda länderna. Man kan inte göra enmotsvarande jämförelse från tiderna ibörjan av 1800-talet med den informationvi har i dag, men man kan däremotdra vissa slutsatser om finska ochsvenska reallöner: Genom att jämförafinska och svenska skattepriser kan mankonstatera att en finsk lantarbetares lönlåg långt under en svensks, samt att deti båda länderna fanns stora lokala skillnaderi levnadsstandard. I båda ländernahade reallönerna snarare sjunkit änstigit under 1700-talets sista decennier.1970-talet vändpunktUnder 1900-talet låg Finland efter inordiska jämförelser gällande levnadsstandardenända fram till 1980-talet,medan Sverige, Norge och Danmark utvecklatsi en relativt jämn takt. Under ochefter de två världskrigen var skillnadeni levnadsstandarden mellan Finlandoch Sverige upp till 50 procent, medanFinland efter krigen tog in på Sverigesförsprång så att skillnaden blev 30 – 40procent, vilket motsvarar samma nivåsom den hade i slutet av 1800-talet.1970-talet var en vändpunkt ochså småningom började skillnaderna ilevnadsstandard minsak för att slutligenförsvinna nästan helt på slutet av1980-talet. Depressionen på 1990-taletvar djupare i Finland än i Sverige, menefter 1995 har levnadsstandarden i ländernaåter varit nära varandra.Även Finlands näringslivsstrukturhar, om än litet försenad, följt Sverigesexempel. Båda har gått igenom utvecklingenfrån agrarsamhällen till industri-och slutligen servicesamhällen. Ivåra dagar är såväl näringslivs- som ochindustristrukturen mycket lika.Tullar efterhandVad gäller ländernas handelsförbindelserså stoppade finska kriget (1808 – 1809års krig) såväl den finska handeln somproduktionen. Efter kriget fick handelnmellan Sverige och det ryska storfurstendömetFinland fortsätta enligt sammabestämmelser som förut, vilket huvudsakligeninnebar att handeln var tullfri.Under den svenska tiden såldes främstbrännved, livsmedel och vissa hantverksprodukterfrån Finland till Sverige.Från Sverige importerade man däremotmångsidigare varor, bland annat metallprodukter,socker, tobak och papper.Dessa produkter dominerade handelnockså efter finska kriget.Från och med 1820-talet började manreglera Finlands och Sveriges handelsförbindelserpå många sätt. Från Finlandssida försökte man slippa sitt beroendeav de svenska marknaderna, vilket manäven lyckades med genom att höja tulllarna.På 1840-talet hade Finlands importfrån Sverige minskat till 15 procentoch exporten till 10 procent.Från och med årsskiftet 1844 – 45fick Sverige – Norge betala samma tullsom alla andra länder i den finska handeln.Det var också vanligt att svenskvaluta cirkulerade som betalningsmedel,speciellt på västkusten, tills det blev förbjudetatt använda den på 1840-talet.Småskaligt handelsutbyteEfter detta höll sig handeln mellanländerna relativt småskalig fram till1960-talet, med undantag för någrakorta perioder under och efter världskrigen.Den svenska handelns andel iden finska exporten var i medeltal5 procent och motsvarande tal för importenvar 10 procent. De låga andelarnaförklaras av den omständigheten attde två länderna var konkurrenter på deninternationella marknaden då de bådaexporterade virke, cellulosa och papper.Sverige exporterade även produkter frånlandets metallindustri.Handelssituationen började förändraspå 1960-talet efter grundandet avEuropean Free Trade Area (EFTA).Sverige blev medlem i EFTA ochFinland anslöt sig med specialavtaletFinEFTA. Då började man sänka denationella tullarna för industrivaror,och handeln medlemsländerna emellanbåde ökade och blev mer mångsidig.Handelns struktur var också någotnytt. Man började tala om så kallad inombranschhandeldå liknande produkterrör sig mellan länderna. Sveriges ochFinlands medlemskap i det EuropeiskaEkonomiska Samarbetsområdet 1994och i EU 1995 undanröjde de resterandehindren för handel.Under de senaste decennierna har Sverige,Tyskland och Sovjetunionen/Rysslandvarit Finlands tre största handelspartermed en andel på ca 10 procentvardera. Tidvis har Sverige legat i topp.Både Finland och Sverige säljer mestadelsmetallindustriprodukter, två tredjedelarav all handel, till grannlandet.Metall, textil, träEtt industriellt samarbete länderna emellanföreligger sedan 400 år. I och medatt man började ha brist på trä i svenskajärngruvsområden grundades ett ochannat järnbruk för att förädla svenskttackjärn på Finlands sydvästra kust frånoch med 1600-talet. I början av 1800-talet fanns ett tjugotal järnbruk i Finland,men deras andel av hela Sverige – Finlandsproduktion låg på bara 3 procent. Dennalåga andel av rikets helhetsproduktionav järn visar hur obetydlig Finlands industriellaproduktion var. Men trots sinlitenhet markerar den begynnelsen förmetallindustrin i Finland.Metallindustrin och den andra budbärarenför industrialiseringen, textilindustrin,kom att vara de viktigaste industribranschernaför Finland från början av1800-talet fram till 1860-talet, då träindustrintog över för en lång tid framöver.Under den svenska tiden hade endel svenska handelsmän och hantverkarebosatt sig i finska städer. Ioch med finska kriget hade mångasvenskar lämnat Finland, men en delav dem återvände då omständigheternalugnat sig. Trots detta var andelenutländska företagare mycket låg underautonomins tid och de första 75 årenav självständighet, detta eftersom lagstiftningenkraftigt inskränkte dessamöjligheter.14 företagsminnen 2009;2

Sveriges Försäkringsbolags Riksförbunds studiedelegation till Finland i februari 1940 under finsk-ryska vinterkriget. Fr.v. herrarna Nylén(Städernas), Appelgren (Skandia), Laurin (Folket), Richert (Thule). Skandias historiska bildarkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.Viktig underleverantörSenare, under EFTA-perioden, djupnadesamarbetet mellan de båda länderna.Finlands industri blev en viktig underleverantörför den svenska industrin. Uttrycketfrån 1970-talet ”Volvo är världensfinskaste bil” belyser det faktum att ingenannan bil hade lika många finsktillverkadedelar – eller har gjorts med hjälp av såmånga finska arbetare. Numera har titelntagits över av lastbilen Scania. Finländarnavar mycket stolta över Saab – Valmetssammansättningsfabrik som upprättades iNystad i slutet av 1960-talet.Svenska textilföretagare å sin sidaupptäckte de finlandssvenska lågavlönadekvinnorna i Österbotten, vilka fickproducera textiler åt de högre avlönadesvenskarna på 1960-talet.Begränsningarna för utländskt ägandeslopades under 1990-talet i och med detEuropeiska Ekonomiska Samarbetsområdetoch EU, och i dag har Finlandfler utländskt ägda företag än någonsinförr. Samtidigt kan man hitta allt flerfinska företag utomlands. Så vitt vivet har svenskarna alltid utgjort denstörsta enskilda gruppen bland de utländskaägarna.Vid sidan om dessa beskrivningarpå makronivå skall man givetvisinte glömma effekten på ekonominav enskilda människors resande. Dehandmålade tygtapeterna på Frugårdsherrgård i Jorois, som byggdes i slutet av1700-talet, hämtades från Stockholm.Resan till Sverige har för flera finskagenerationer varit den första väntadeutlandsresan, då man så klart inhandlaten hel del presenter.Bilfärjetrafiken som startades i slutet av1950-talet har gjort resandet till en lätt ochmunter semesterupplevelse. Varor har rörtsig åt båda hållen tack vare de små prisskillnaderna.På motsvarande sätt har manhandlat över gränsen mellan norra Finlandoch norra Sverige – än för att köpa smöroch än för att köpa innerfilé eller bensin.riitta hjerppe är professor em. iekonomisk historia vid Institutionen församhällshistoria, Helsingfors universitet.Hennes forskningsområden är bl. a. ekonomisktillväxt, finsk ekonomi i internationellasammanhang samt ekonomisk ochsocial historia.Översättning från finskan: Isabella Holm.företagsminnen 2009;215

Finska tobakstillverkaren Ph. U. Strengberg & Co hade med sin fabrik i Härnösand nästan monopol på cigarrettmarknaden i Norrland. Härsyns firmans piptobak från fabriken i Jakobstad, där också huvudkontoret låg, 1930-tal. Uusi Aura Oys arkiv hos ELKA, Centralarkivet förFinlands Näringsliv.Finsk-svensktföretagssamarbete 1870 – 1930Decennierna kring sekelskiftet 1900 var företagsutbytetmellan Sverige och Finland så stort att de två ländernanärmast utgjorde en gemensam hemmamarknad. Sverigehade större utlandshandel och sågs som en förebild politiskt,men det var finnarna som dominerade den svenska tobaksproduktionen.| susanna fellmandet finska och svenska näringslivetintegrerades snabbt under slutet av1990-talet som en följd av företagsköpoch fusioner mellan storbolag i de bådaländer. Då handeln mellan ländernaockså var omfattande, framhölls det oftaatt Finland och Sverige borde ses som ettgemensamt affärsområde, eller åtminstonesom en utvidgad hemmamarknad.Dessa tankar var emellertid inte nya.Det finsk-svenska företagssamarbetetoch den ekonomiska växelverkan mellanländerna har alltid varit betydande.Under decennierna kring sekelskiftet1900 förekom t. ex. också en omfattandeväxelverkan mellan ländernas näringslivoch då framlades liknande argumentsom vid millenniumskiftet. Direktinvesteringaroch företagsfusioner hardessutom bara varit en samarbetsform.Direkta ägarrelationer har kompletteratsav kompanjonskap, kartellsamarbete ochutbyte av kunskap via informella nätverk.Dessa två perioder är intressantaeftersom både likheter och skillnaderkan observeras. Samtidigt är de utmärktaexempel på det regionala samarbetetsbetydelse under tider av snabbglobalisering. Det finsk-svenska samarbetetsågs som en vettig strategi i dennautveckling.Den stora ekonomiska växelverkanmellan Finland och Sverige beror naturligtvisfrämst på ekonomiska och strukturellafaktorer. Båda länderna har haftbetydande företag inom skogs-, metallochverkstadsindustri. Andra orsakerär en likartad institutionell omgivning,samt en kulturell och språklig närhet.Kontakterna mellan företagsledare ochbeslutsfattare i de båda länderna harvarit intima.Asymmetrisk relationÄven om det andra landet har varit betydelsefulltför både Finland ochSverige, har det dock funnits en asymmetrii relationerna. För finska företag16 företagsminnen 2009;2

Fastsättning av dekor på porslin vid Arabiafabriken i Helsingfors, 1950-tal. Arabia hade grundats av svenska Rörstrand, men senare blev detombytta roller när istället Arabia tog över den svenska porslinstillverkaren. Idag är de systerföretag under finska Iittala. Teollisuuslehtis arkivhos ELKA, Centralarkivet för Finlands Näringsliv.har den svenska markanden varit detklart viktigaste målet för direktinvesteringaroch även ofta setts som ensprångbräda till större internationellamarknader. De svenska företagen hardessutom utgjort den största gruppen avalla direktinvesteringar i Finland.I Sverige har de finska företagensandel av alla direktinvesteringar emellertidutgjort en mindre andel och denfinska marknaden har för det svenskanäringslivet endast varit en blandmånga och sällan utgjort en språngbrädapå vägen vidare ut i världen. Detsvenska näringslivet var tidigt internationelltorienterat.Det finsk-svenska samarbetet harinte heller alltid varit friktionsfritt:relationerna har tidvis påmint om ettinte fullt harmoniskt äktenskap, därperioder av konfliktfri samlevnadavlösts av bittra gräl och splittring.I slutet av 1990-talet smågnabbadesman om vem som egentligen hademakten i de fusionerade bolagen, och ibåda länderna höjdes röster om att mansålt ut ”nationalegendomen” – för billigt– till grannlandet. Man väsnades omskillnader i företags- och ledarskapskultur.I finsk media hävdades att svenskarnaalltid skulle diskutera, med den påföljdatt man aldrig kom till resultat, medansvenskarna tyckte att finnarna var klumpigaoch odemokratiska i sin raka stil.Sneglade beundrandeÅ andra sidan sneglade man också beundrandepå varandra. I Sverige ansågmånga att den finska ekonomin, ochrelationerna mellan företagsledare ochden politiska eliten, hade skötts bättrei grannlandet, medan man i Finlandpåpekade att det fanns mycket att läraav svenskarna om internationalisering,speciellt inom handels- och tjänstesektorn.Oberoende av vad som är sanningoch vad som är myt, berättar argumentenen hel del om hur man uppfattatgrannlandet och dess företagskultur.Om vi vänder blickarna mot börjanav 1900-talet, kan man konstatera attdet förekom en livlig växelverkan mellanländernas näringsliv just då. Ävenom de bevarade källorna är långt ifrånheltäckande, har Riitta Hjerppe kunnatidentifiera ca 160 svenskägda företagi Finland under mellankrigstiden, avvilka många hade etablerat sig i börjanav seklet.Även det finska näringslivet börjadesöka sig till Sverige. De finska bolagsom investerade i Sverige var dock fåi jämförelse med de svenska i Finland– ett tjugotal dotterbolag har kunnatuppdagas – och de flesta blev kortvarigaoch av liten betydelse. Denna våg avföretagsminnen 2009;217

direktinvesteringar pekar dock på ettspirande intresse bland finska företagatt söka sig utanför landets gränser.Denna utveckling stannade emellertidupp under mellankrigstiden.Finskt cigarettmonopolNågra finska direktinvesteringar blevdock både långvariga och ekonomisktlönsamma. T. ex. etablerade sig någrafinska cigarrettfabrikanter i Sverige underdenna tid, av vilka Ph. U. Strengbergsfabrik i Härnösand var den viktigaste.Bolaget hade i det närmaste monopol påcigarrettillverkningen i Norrland. Sommest stod fabriken för ca hälften av dentotala cigarettproduktionen i Sverige.Fabriken var också en lönsam affär förmoderbolaget i Jakobstad.De finska producenterna var emellertidtvungna att dra sig tillbaka dåSvenska Tobaksmonopolet etablerades1915. Att speciellt Strengberg, menockså exempelvis det finska Tollander& Klärich, lyckades i Sverige beroddepå att de var teknologiskt avancerade.Exempelvis blev Tollander & Klärichsfabrik sedermera en modellfabrik inomTobaksmonopolet. Cigaretter var endelvis ny produkt i Sverige som spredsig från Finland.Riitta Hjerppes resultat pekar på attde svenska företag som verkade i Finlandvanligen inte förlade produktiontill Finland, utan främst strävade efteratt öka sin försäljning där. Vissa bolagköpte eller etablerade dock även produktionsenheter.Kreuger & Toll försöktefå kontroll över den finska tändsticksfabrikationenpå 1930-talet. DenWallenbergska sfären hade också en delaktivitet i Finland, bl.a. etablerade manen bank i Helsingfors på 1920-talet,men det engagemanget blev kortvarigt.Före den finska självständighetenförsökte vissa företag, bl. a. porslinsfabrikenRörstrand och korkfabrikenWicander & Larsen, att komma in påde ryska marknaderna via Finland, menmed ringa framgång.Rörstrand–Arabia–IittalaNågra intressanta exempel på finsksvenskaföretagsrelationer som prägladesav både samarbete och konkurrensoch som fortgick över en mycket långtidsperiod, kan också hittas. Ett sådantvar kontakterna mellan finska Arabiaoch svenska Rörstrand, där alla elementsom förkommit i de finsk-svenska relationernakan observeras: dotterbolag,delägarskap och kartellsamarbete medinbördes avtal om att inte konkurrera påvarandras hemmamarknader.Rörstrand hade ursprungligen grundatArabia med sikte på de ryska marknaderna,men då detta misslyckadeströttnade de svenska ägarna och bolagetövergick i finsk ägo i början på 1900-talet. Det expanderade snabbt efter dettaoch i början på 1930-talet kom iställetRörstrand i dotterbolagsförhållande tillArabia. Arabia var då det ledande hushållsporslinsföretageti Norden. Efter attArabia sålde aktierna i Rörstrand följdeårtionden med olika samarbetsavtal, vilketledde till många slitningar och konflikter.I dag är Rörstrand en del av detfinska Iittala, i vilket också Arabia ingår.Också relationerna mellan det svenskaASEA och det finska elektrotekniskaföretaget AB Gottfried Strömberg pågickunder hela 1900-talet. ASEAs återkommandeintresse för Strömberg leddetidvis till bittra strider, vilka inte sällanhade nationalistiska övertoner i Finland.Ett försök att överta Strömberg ägderum 1929, då ASEA i hemlighet köpteupp aktier i bolaget. Detta gillade varkenBrown Boveri, som samarbetademed ASEA, eller den finska staten,som köpte centrala produkter från dessabolag. Affären slutade med att ASEAöverlät hälften av de aktier man kommitöver till Brown Boveri. Dessutomdelade man upp marknaderna mellande tre bolagen utifrån deras marknadsandelarår 1930. ASEA försökte igenpå 1960-talet att överta Strömberg helt,men det hindrades med hjälp av en opinionsstormi Finland. Slutligen övertogABB Strömberg på 1980-talet.Gemensamt affärsområdeIntressant ur ett större perspektiv är samarbetetinom sågindustrin i Tornedalen.Det finska sågbolaget Kemi anskaffadei början av 1900-talet sågen Sandvik påSeskarön i Bottenviken, medan ArthurLagerlöf genom sitt bolag RaahenPuutavara köpte den intilliggande sågenGranvik på samma ö. Dessa bolag varviktiga för de finska moderbolagen bl. a.under första världskriget då den finskaexporten stod stilla. Det svenska bolagetYtterstfors-Munksund ägde å sinsida ett finskt dotterbolag, AB Torneå,under samma tid. Ägandet möjliggjordetillgång till virke från norra Finlandsskogar och har bedömts som centralt förmoderbolaget.Sågindustrin i norr är ett mycketkonkret exempel på Finland ochSverige som ett gemensamt affärsområde.Tornedalen var sedan gammaltett enhetligt marknadsområde inomvirkeshushållningen där nationsgränsenhade ringa betydelse: man köptetimmer, skaffade avverkningskoncessioneroch sågade i grannlandet. Inompappersindustrin förekom emellertidinte företagsköp, eftersom det skandinaviskakartellsamarbetet hindradedetta. Man hade avtal att inte konkurrerapå varandras marknader. Samarbetetinom kartellerna fungerade docksom en källa för överföring av kunskapoch teknologi.Globalisering ärregionaliseringUtvecklingen i det finsk-svenska företagssamarbeteti början av 1900-taletpåminde om det vid millenniumskiftet,även om skillnader också kan observeras.Företagens verksamhet var naturligtvisanspråkslösare vid sekelskiftet 1900 äni slutet på 1990-talet, och t. ex. hade definska företagen inte för hundra år sedannågra avsikter att expandera längrebort. De svenska företagen var emellertidinternationellt orienterade redan dåoch de svenska företagens verksamhet iFinland var en del av deras internationellaexpansion.Växelverkan mellan det finska ochsvenska näringslivet bör dessutom sesmot bakgrund av globaliseringen. Globaliseringär nämligen också regionalisering,d.v.s. den avspeglar sig främst ien växande regional aktivitet. Här är definsk-svenska relationerna både i börjanav 1900-talet och vid millenniumskiftetett bra exempel.susanna fellman är docent i ekonomiskoch social historia vid Helsingfors universitet,Institutionen för samhällshistoria.Hennes forskningsområden är framför alltföretagens och företagsledningens historiai Finland samt finsk-svenskt ekonomisktsamarbete.18 företagsminnen 2009;2

Böcker om 1809Två regelbundna medarbetare i ”Företagsminnen” har bådajust utkommit med böcker som berör 1809 och förlusten avFinland. Mats Wickman om kung Gustav IV Adolfs helaliv och Börje Isakson om de två dagarna när samme kungstörtades.gustav iv adolf är framför allt kändsom kungen som förlorade Finland tillRyssland och kort därefter blev avsatt.Hans kungagärning är intimt förknippadmed händelserna 1808 – 09 ochhans rykte har förblivit dåligt under de200 år som gått sedan avsättningen.Men även om han aldrig kommeratt ses som någon stor fältherre gjordeGustav IV Adolf en hel del bra saker förSverige, särskilt inom det näringslivspolitiskaområdet. Han såg till att deförsta ångmaskinerna importerades frånStorbritannien, han initierade bildandetav det första hushållningssällskapet iSverige på 1790-talet – för övrigt i denfinländska delen av riket. Han introduceradeenskiftet inom jordbruket sominnebar att jorden kunde brukas merrationellt, och han såg till att skolanreformerades med inriktning på atteleverna skulle ha mer nytta av kunskapernai yrkeslivet.Detta och mycket annat står att läsa iden nyutkomna boken En kunglig tragedi– en biografi om Gustav IV Adolf.Författare är Mats Wickman, som ävenskrivit många texter om näringslivshistoria,bl.a. artiklar till Företagsminnen, därhan också engagerats som medredaktörtill flera nummer.Två dygn somförändrade SverigeFör 200 år sedan var Sverige drabbatav en kris som får dagens att verkasom en barnlek. Ryssland hade erövratFinland, ryska armén förberedde enmarsch över isen från Finland motStockholm, i väster stod en norskdanskarmé beredd att invadera och isöder väntade en dansk invasionsarmépå att isen i Öresund skulle bli tillräckligtstark för att tillåta en marschmot Skåne. Samtidigt cirkuleraderykten om att Napoleon och tsarAlexander bestämt att Sverige skullestyckas: Danmark skulle få södradelen, Ryssland den norra. Sverige varinringat och barskrapat. Då börjadeen upprorsarmé tåga från Värmlandmot Stockholm för att tvinga kungentill fred. Men innan den hann framträngde en liten grupp officerare in påStockholms slott och grep monarken,Gustav IV Adolf.Dessa dramatiska händelser och detsom därefter följde – bl. a. Fersenskamordet och valet av Jean BaptisteBernadotte till svensk kronprins –skildras i Två dygn som förändradeSverige. Revolutionen 1809. Bokensom är baserad på de inblandades brev,dagböcker och memoarer är skrivenav Börje Isakson, som även är ständigmedarbetare i Företagsminnen medsina recensioner av näringslivshistorisklitteratur.företagsminnen 2009;219

Motstående sida: Så här kan det ha sett ut när svenska bönder ochdrängar ryckte ut för att hjälpa sina finska kollegor. LRF:s historiskabildarkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.Bönders hjälp till bönderNär de finska männen gick ut i kriget fanns ingen som sköttejordbruket och bärgade skördarna. Svenska lantbrukarebegav sig därför till Finland som volontärer, något som fickstor betydelse för att lindra nöden i Finland. | kent zetterbergfinland drabbades hårt underandra världskriget av tre krig: Förstvinterkriget 1939/40, sedan fortsättningskrigetjuni 1941 till hösten1944 med Sovjetunionen, och till sist”Lapplandskriget” med Tyskland tillmaj 1945. Av en befolkning i Finlandpå knappt fyra miljoner stupade 80 000under krigen och mängder blev såradeoch krigsinvalider. Av Nordens folkdrabbades Finland ojämförligt hårdastav andra världskriget.Vinterkriget varade under ”de heroiska100 dagarna” (”ärans dagar”) tillfreden den 13 mars 1940, då Finlandförlorade en del av Karelen med Viborgtill Sovjetunionen. Finlands kamp fickvärldens sympatier – vapenhjälp ochfrivilliga kom från de nordiska ländernaoch andra stater.”Finlands sak”Den svenska humanitära hjälpen tillFinland blev mycket stor: Finlands sakär vår fick ett starkt stöd av regeringoch riksdag, näringsliv och organisationer.LO och SAF bildade nu Kommitténför arbetshjälp till Finland i syfte attrekrytera civil arbetskraft för Finland.Detta föll väl ut och bl. a. byggdes Salpalinjen.Hösten 1941 började en ny våg avsvensk arbetshjälp till Finland för återuppbyggnadenav Karelen och till jordochskogsbruket, där bristen på folkvar stor och skördarna hotade bli små.företagsminnen 2009;221

Det svenska lantbrukets organisationerträdde nu in i stor skala med Jordbruketsarbetshjälp till Finland. Detvar en solidarisk hjälp till Finlandsjord- och skogsbruk som det svenskajordbrukets organisationer lämnadeunder Finlands krigsår 1941 – 45. Detvar ”en hjälp från bönder till bönder”till broderlandet Finland. Den är idagnästan okänd.Jordbrukets Arbetshjälp organiseradesav Sveriges Lantbruksförbund medstöd av jordbrukets ekonomiska organisationer.De främsta bidragsgivarnavar enligt räkenskaperna SverigesLantbruksförbund, RLF, SMR ochKF. Hjälpen gick främst till Karelen,som den finska armén hade återtagitunder sommaren 1941. Arbetshjälpensände snabbt ut 51 man cirkelsågareoch 27 man traktormontörer med reparationssmedjortill Karelen.Fungerade välDirektör Enok Bjelle och jägmästareR. Kjellberg reste sedan ner på inspektionsresatill Karelen 2 – 11 december1941. De två ansåg att Arbetshjälpen istort fungerade väl, även om man oftaarbetade under svåra förhållanden. Desvenska arbetslagen hade funnit sig vältill rätta. Bristen på fett och potatis varstor i Finland, skörden i det krigshärjadeKarelen var usel. Sverige borde därför,trots två år av missväxt och dåligaskördar, ge Finland tillskott av främsthavre, ärtor och vete:Det måste konstateras att Finlandsfolk lider nöd ifråga om livsmedel,främst på hemmafronten. Mångaföräldrar, som vi mötte, voro bekymradeför sina barn då de voro undernärdaoch visade tendens tillbristsjukdomar. Man var orolig förhur utvecklingen skulle komma attgestalta sig under eftervintern ochvåren där man befarade hungersnöd.Man var ytterst angelägen om ochhoppades på största möjliga hjälp frånSverige. En stark offervilja och fosterlandskärlekfanns överallt.Hjälp till vår- och höstbruketFrån Jordbrukets Arbetshjälp finnsbevarat ett stort källmaterial i LRF:sarkivdeposition hos Centrum för Näringslivshistoria.Det visar hur våg efter våg avfrivilliga svenskar reste till Finland för atthjälpa till med jord- och skogbruk, traktorer,jordbruksmaskiner, fordon och andrasysslor. Enligt kortregistren skedde denförsta avresan den 7 juni 1941 med 17 deltagare,vilka kom till ett Röda Kors-lägeri Helsingfors för vidare insats. Kontingent2 var större och räknade 63 deltagare, mestmetall- och jordbruksarbetare. Den leddesav värnpliktige fänriken Bo Isaksson,avreste den 14 juni till Åbo, och stannadeöver sommaren.Till hösten 1941 hade 20 arbetskontingenterutgått från JordbruketsArbetshjälp till Finland med 255 deltagare,varav många jordbrukare. En radhantverkare fanns med, t. ex. montörer,mekaniker, snickare, sågare, chaufföreroch timmermän. Åldersmässigt varde spridda mellan 20 och 63. Finlandbehövde Arbetshjälpen till vår- ochhöstbruket. Den organiserades varje åroch kom att löpa från sommaren 1941till sommaren – hösten 1945.Att denna hjälp var av stort värde förFinland står utom tvivel.Under tiden 10 maj till 18 juni 1942for 790 man över till Finland somfrivilliga i Jordbrukets arbetshjälp. Destora kontingenterna for med båt frånStockholm till Åbo eller Helsingforsoch sedan vidare till Karelen, menäven till andra bygder, bl. a. Hangöområdet,som hade härjats svårt.Efterfrågan på jordbrukare och skogsarbetare,sågare och förmän (basar) varhela tiden stor då bristen på manligarbetskraft var stor.Från hela SverigeDeltagarna kom från hela Sverige, frånNorrland till Skåne. Ett axplock ur enlista visar hemorter från Lund i södertill Långsele och Umeå i norr. Det storaflertalet var jord- och skogsbruksarbetare.Efterfrågan på hantverkare ochmekaniker var stor.Från våren och sommaren 1944 finnsen ”Journal över Arbetshjälpen tillFinland” bevarad, förd av en arbetsledare(sannolikt Harry Broman) videxpeditionen och mottagningen påKlostergatan 15 i Åbo. Den ger levandeinblickar i verksamheten.Den 7 maj 1944 kom till Åbo ett80-tal frivilliga, ”Bra mannar, allasvenska jordbrukare”, för att hjälpa tillmed vårbruket. De kom från Skåne tillNorrland och for vidare till Helsingforstrakten,Åboland och Karelen. I tidningenÅbo Underrättelser den 9 majstod en notis:Det är bra gjort av de svenska pojkarnaatt tänka på sitt grannland.Flere av dem har just sluppit urberedskapstjänsten och så är de villigaatt börja harva och så åt oss. Vi önskadem lycka till! Hoppas de får bådeglädje och nytta av sin vistelse här.Man behöver sällan ångra sig då mangjort grannen en väntjänst.Svenskarna gjorde goda insatser i Finlandsjord- och skogsbruk. Färdledarna varsärskilt utsedda och ansågs vara ”prima”.Någon enstaka person försvann helt ursikte. En notering om Nr 1118 Sven ErikEricsson visade att han hade blivit soldatoch till sist hade stupat för Finland vid densovjetiska storoffensiven 1944:E. lär ska varit en god soldat, samtomtyckt av sina kamrater. Jag lyserfrid över hans minne.Nästan okänd insatsDen allmänna svenska humanitäraoch materiella hjälpen till Finland ochdet finska folket var stor under åren1939 – 1945. Sverige arbetade för att fåFinland ur kriget och målet nåddes medvapenstilleståndet i september 1944 dåMannerheim valdes till president.Finland klarade sig nu undan ensovjetisk ockupation och hade räddatsin frihet och självständighet.Jordbrukets arbetshjälp fortsatteunder skörden 1944 och hela fredsåret1945. Sammantaget kan man konstateraatt det var en förnämlig insats från desvenska bondeorganisationerna ochav stor betydelse för att bärga skördar,lindra nöd och klara folkförsörjningeni Finland. I dag är denna speciellaFinlandshjälp nästan okänd i Sverige.I Finland har man dock aldrig glömtdenna svenska bondehjälp under långaoch svåra krigsår.kent zetterberg är professor em imodern historia vid FörsvarshögskolansMilitärhistoriska avdelning, Stockholm.Hans specialområde är tiden kring andravärldskriget.22 företagsminnen 2009;2

ÖgonblicketÅr 1965 är byggandet igång av denmäktiga Assuandammen i Egypten.De mer än 3 000 år gamla klipptemplenvid Abu Simbel skall flyttas undanNilens vatten till en plats belägen 63meter högre upp över vattenytan.Tempelflytten var en unik operationsom kom att utföras av ett konsortiumdär Skånska Cementgjuterietoch Svenska Entreprenadaktiebolagetingick. Stenar sågades, statyer flyttadesoch ett nytt konstgjort berg göts, alltmed konsultråd från det svenska företagetVattenbyggnadsbyrån.Ur Skanskas bildarkiv hos Centrumför Näringslivshistoria.företagsminnen 2009;223

Sverige efter 1809Anders Johnsons besöker denna gång inte bara en speciellplats utan sammanfattar hur förlusten av den östra rikshalvan1809 påverkade näringslivet på olika orter i ”Restsverige”.| anders johnsonfinland var i århundraden en integreraddel av det svenska riket. Människor,varor och information rörde sigständigt mellan de bägge rikshalvorna.De i dag mest kända invandrarna frånFinland till det som i dag är Sverige varde svedjefinnar som kom till bland annatDalarna och Värmland.Ett exempel på en framstående entreprenörär Abraham Niclas Edelcrantz(1754–1821), född och verksam i Åboinnan han flyttade till Stockholm 1783.Där utvecklade han en optisk telegraf,introducerade Watts ångmaskiner iSverige och byggde Eldkvarn.Förlusten av Finland ritade omSveriges ekonomiska karta. Innan desshade Stockholm legat centralt i riketmed möjligheter att kontrollera sjöfartoch handel i stora delar av Östersjön.Nu fick staden ett sämre läge. En viktignäring som drabbades var exporten avbeck och tjära eftersom råvaran huvudsakligenkom från norra Finland.Uppsving för norrlandskustenNorrlands kuststäder kom, å andra sidan,i ett bättre läge. År 1765 hade förbudetför städerna norr om Gävle och Åbo attdriva utrikeshandel mildrats. Genomförlusten av Finland kom dessa städer attligga nära den nya nationsgränsen, varförflera norrländska kuststäder nu fick fullständigahandelsrättigheter.Men för Söderhamn gick det sämre.Där låg sedan 1620 ett statligt gevärsfaktori.Nu hade det hamnat alltförnära ryssen, varför det flyttades tillEskilstuna 1813. Eftersom gevärsfaktorieti Eskilstuna i sin tur gav upphovtill Theofron Munktells och CarlEdvard Johanssons (”Mått-Johansson”)företagsetableringar i den staden, kanbetydelsen för Eskilstuna av 1809 årshändelser inte överskattas.Efter förlusten av Finland uppstodoro för hur tidigare leveranser av skogsråvarafrån Finland skulle kompenseras.Den statliga Strömrensningskommitténtillsattes med uppdrag att öka möjligheternatill flottning. Den valde att börjamed Ljungan. Både avregleringen avutrikeshandeln och strömrensningarnaär viktiga för den sågverksrevolutionsom inleddes i Norrland några decenniersenare.Kända entreprenörerÄven efter 1809 har invandringen frånFinland varit viktig. Mest omfattandevar den stora arbetskraftsinvandringenunder efterkrigstiden. Den kanske mestkände entreprenören som invandradefrån Finland under 1800-talet varBerndt August Hjort (1862 – 1937). Hanstartade en maskinaffär i Stockholm,B.A. Hjort & Co, 1889. Därefter köptehan rättigheterna till två svenska uppfinningar,Johan Petter Johanssonsskiftnyckel och Frans Lindqvists fotogenkökPrimus.Hjort var en skicklig organisatör ochmarknadsförare som bidrog till attJohanssons och Lindqvists uppfinningarblev stora internationella framgångar.Företaget B.A. Hjort & Co bytte 1954namn till Bahco.anders johnson är skriftställare ochhar skrivit ett antal böcker om näringslivsochsamhällsfrågor, ofta ur ett historisktperspektiv. Under 2009 presenterar han ivarje nummer av ”Företagsminnen” någonav sina favoritplatser.anders johnsons Fånga platsen– Guide till Sveriges företagsammahistoria är på hela 550 sidor med400 illustrationer. Utgivare ärSNS Förlag under medverkan avCentrum för Näringslivshistoria,Riksantikvarieämbetet och TekniskaMuseet i Stockholm. Beställpå www.naringslivshistoria.se24 företagsminnen 2009;2

Gevärsfaktoriet flyttades till Eskilstuna eftersom läget vid Söderhamn ansågs för utsatt, efter förlusten av östra rikshalvan. Detta gavupphov till Eskilstuna som smedstad och indirekt till Munktells Mekaniska Verkstad. Bilden är från boken Sveriges industri, dess stormänoch befrämjare, 1897.företagsminnen 2009;225

Biggles av kapten W.E. Johns var Wahlströms verkliga storsäljare.Johns skrev även om en kvinnlig flyghjälte vid namnWorrals. Egentligen var han inte alls kapten utan bara löjtnantmen hävdade att tillägget av ordet kapten förvandlade hansnamn till en pseudonym.Citat ur Biblioteksbladet 1937: ”Ingrids föräldrar äro danskamen ha sin verksamhet i Shanghai. De ha emellertid upptäcktatt Ingrid har fenomenala anlag för dans och skicka henne tillKöpenhamn, där hon utbildas i balettskola. Om hennes upplevelserdär handlar denna ointressanta och ganska tråkiga bok.”Det stora äventyret– röda och gröna ryggar edwardblomb. wahlströms ungdomsböcker medde röda ryggarna (flickböcker) och degröna (pojkböcker) började ges ut redanunder 1910-talet. Här har storheter somBiggles, Tvillingdeckarna, Lotta, Kittyoch många andra lärt barn och ungdomaratt läsa – och gett dem en förstauppfattning om begreppen spänning,humor och romantik.Redan från första början förstodförlaget att rafflande framsidor var ettmåste för att sälja böcker till barn ochungdomar. Det fick inte råda någontvekan om att just den här boken berättadeden mest fantastiska historia somen pojke eller flicka någonsin kundeföreställa sig. Således uppdrogs en radskickliga illustratörer och konstnärer attskapa bilder som tog ut svängarna rejält.Exotisk, dramatisk, romantisk skullegenren kunna sammanfattas.Wahlströms ungdomsböcker är likapopulära i dag som i början av 1900-talet, men numera delar man inte uppdem i pojk- och flickböcker utanalla är röda. Den tredje generationenWahlström, Bertil Wahlström, såldehäromåret sitt förlag till ICA-förlagetdär det nu ingår som en egen enhet.Originalen till framsidesbilderna finnsdeponerade hos Centrum för Näringslivshistoria.För några år sedan genomfördesett skanningsprojekt med medelfrån Stiftelsen Konung Gustav VIAdolfs fond för Svensk Kultur.På följande uppslag bjuder vi på någrafavoriter.edward blom är Företagsminnensredaktör.26 företagsminnen 2009;2

En typisk Wahlströmframsida: vem kunde se detta omslag utan att genast skriva upp boken på önskelistan?företagsminnen 2009;227

Jaquetteklädda gossar med eget ordenssällskap,kan det bli bättre? Amerikanskaoriginalets framsida är dock inte tillnärmelsevis lika spännande.Vet inte om titeln eller bilden är mest bisarr ...Det fanns även gott om självständiga ochstarka hjältinnor i flickböckerna.Stockholm kunde vara nog så exotisktoch av någon anledning kryllar det avkusiner i flickböckerna.Edgar Paul Andersson inledde sin karriärsom främlingslegionär men blev senareförfattare till äventyrsböcker för pojkar.Valet verkar föga svårt, men naturligtvisvill den moderlösa huvudpersonensfar gifta om sig med den vänstra ...28 företagsminnen 2009;2

Flera ungdomsböcker handlade om flyktingarunder andra världskriget.Böcker om krig och militärliv utgjorde ensärskild genre bland pojkböckerna.”Oj, oj, så många guldslantar!” Omslagetsignalerar även målgruppens ålder.Vad kunde vara mer romantiskt än enstudent i huvudstaden?Såväl pojk- som flickböcker kryddadesgärna med exotism, särskilt inom upptäcktsresargenren.Ingeborg Vollquartz var en av de första danskorna som kunde leva på sitt författarskap.Frågan är varför mannen på omslaget är så lik en ung Nathan Söderblom, den tidigaresvenske ärkebiskopen?företagsminnen 2009;229

En näringsgren med stjärnglansRestaurangbranschen var länge hårt hållen. Ingen näringsfrihet där inte. I dagär den uppskattad och drivs av ett växande matintresse och många stjärnor iWretmans efterföljd. | lennart jarnhammargrunden till den moderna hotellochrestaurangnäringen i Sverige ladesunder 1870-talet, i samband med denexpanderande industrialismen. Denväxande turismen och de ekonomisktgoda åren i Europa influerade ävenSverige till en stark utveckling förbranschen. Den kanske viktigaste förutsättningenvar de nya kommunikationernai form av tåg- och ångbåtslinjermed fasta tidtabeller. En rad storhotellsom Göta Källare, Rydberg, Grand,Kramer, Grand Hôtel Haglund, Gillet,Mollberg, Knaust och flera av landetsstadshotell fick en avgörande historiskbetydelse för både hotell- och restaurangnäringen.Det var nämligen urhotellens matsalar som den modernafristående restaurangen utvecklades.Redan 1846 och 1864, då de svenskanäringsfrihetsförordningarna infördesoch det gamla medeltida skråväsendetavvecklades, var det endast restaurationsnäringensom uttryckligen undantogsfrån den allmänna näringsfriheten.Denna bransch underställdes och lyddeunder kommunernas och brännvinsbolagensmer eller mindre godtyckligaoch enskilda lagstiftning. Det var därförinte underligt att den stora tvistefråganunder lång tid framöver kom att handlaom alkohollagstiftningen.Lamslagen branschDe allt strängare bestämmelser somrörde utskänkningsrättigheter och serveringstillståndgjorde lönsamheten inombranschen allt sämre och mer osäker,medan nykterhetsorganisationerna ökadesitt politiska inflytande. Denna lagstiftningmer eller mindre lamslog, och iflera fall monopoliserade, branschenunder en lång period innan den slutligenskrotades och försvann 1955, då Brattsystemetoch motboken gick i graven.De första branschorganisationernauppstod under 1880-talet som ett slagskamratklubbar, som ofta delvis stöddesav arbetsgivarna. I takt med att fackföreningsrörelsenväxte sig starkare undersenare delen av 1890-talet kom liknandefrågor och krav också att spilla över påhotell- och restaurangbranschen. Avmånga anledningar fanns också fog fördetta, eftersom anställnings- och arbetsförhållandenaofta var under all kritik.Grundandet av Sveriges Restauratörföreningpå Berns 1894 kan betraktassom embryot till vad som 1909 utvecklatstill Sveriges Centrala Hotell- ochRestaurantförening. Redan åren innanhade många av restauratörerna i övrigalandet organiserat sig efter det stockholmskamönstret. Dessa mindre ochlokala intresseföreningar inom helaSverige utgjorde stommen till den centralabranschförening som bildades 1909.Totalförbud hotande näraÄnnu i början av 1900-talet hade branscheninte drabbats av några större arbetsmarknadsproblem,varför man inomCentralföreningen lade den största kraftenpå att så långt det var möjligt påverkamyndigheternas allt strängare bestämmelserför servering och försäljning avalkohol. Direkt efter första världskriget,1918, organiserades Brattsystemet medsina förhatliga motböcker, som starktbegränsade medborgarnas möjligheteratt köpa alkohol. Hotet om ett totalförbudvilade tungt i början av 1920-talet.Med en stor kraftansträngninglyckades Centralföreningen med minstamöjliga marginal stoppa ett totalförbudför spritförsäljning i samband med enmycket uppmärksammad folkomröst-30 företagsminnen 2009;2

Kockar och annan personal på anrika restaurang Rosenbad i Stockholm ställer upp för avbildning, antagligen någon gång under 1910-talet.De har fått en ny spis från Bolinders Mekaniska installerad och det är med anledning av detta som händelsen förevigas. J & C G BolindersMekaniska Verkstads historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.ning 1922. Det stod däremot klart attden socialdemokratiska regeringenhade för avsikt att på sikt helt stoppa deprivata hotell- och restaurangföretagensmöjlighet att tjäna pengar på spritförsäljning.Det förde i sin tur med sig attbranschen stagnerade och gick på sparlågai brist på investeringskapital.I mitten av 1930-talet, då Europaoch övriga västvärldens ekonomier hadeåterhämtat sig efter krigsåren och börskraschenpå Wall Street 1929, växteturistnäringen till en storindustri. ÄvenSverige började rusta sig för att ta emotden tilltagande turistströmmen, trots attman hade svårt att förklara de svenskaalkoholrestriktionerna för utländska turister.Trots det höll Sverige under 1930-talet, med hjälp av en effektiv turistreklami utlandet, på att bli ett turistland av rang.Under dessa år kom också de inhemskapolitiska strömningarna att ställakrav på bättre löne- och anställningsvillkor.Dessa motsättningar resulteradei flera uppmärksammade konflikter,varför också en systerförening tillCentralföreningen grundades i formav Sveriges Arbetsgivare Förening förHotell och Restauranter. Föreningenfick ansvar för förhandlingarna medden fackliga motparten. De årliga förhandlingarnaom kollektivavtalen komdärför att spela en stor roll i organisationensarbete.Krogbesök dyrt för mångaVid krigsslutet våren 1945 kunde detsvenska näringslivet dra igång en exempellösindustriell produktion. Eftersom störredelen av Europa låg i ruiner hade Sverigeett enastående utgångsläge, med föga elleringen konkurrens från det krigshärjadeEuropa. Det var ytterst den amerikanskaekonomin som bestämde takten för återuppbyggnadsarbeteti de krigsdrabbadeländerna. Med den friska amerikanskavalutan och med militärpersonalen strömmadeockså den amerikanska kulturen in imed full kraft över hela Europa.Det är viktigt att förstå att det ännu varen förhållandevis liten del av den svenskabefolkningen som hade ekonomiska ochpraktiska möjligheter att bo på hotell ochäta på bättre restauranger. Ännu handladedet mer om en social tillhörighet, ochdetta skulle inte förändras förrän in på1960-talet då landets ekonomi blomstradeoch allt fler kunde ”gå på krogen”.Denna utveckling gagnade naturligtvislandets hotell- och restaurangbransch,som spåddes en gyllenetidsålder. Det skulle dock dröja framtill 1955 innan man från myndigheternassida insåg det orimliga i svenskalkohollagstiftning. Spriten släpptesförhållandevis fri, även om en hel delrestriktioner släpade med inom restaurangbranschen.Den stora lättnaden för gemene manvar att kontrollsystemen och den förhatligamotboken försvann för alltid. Dettainnebar också att det gamla varietéförbudetfrån 1896 upphörde, något somtidigare hade gjort det omöjligt att serveraalkohol i samband med musik ochunderhållning. För till exempel BernsSalonger kom detta att innebära en storhetstid,och många liknande restaurangochnöjesrörelser följde snabbt efter.Wretman höjde ribbanTore Wretman är otvivelaktigt den sombetytt mest för Sveriges hotell- och restaurangnäringunder slutet av 1900-talet.I och med att den nya Operakällareninvigdes 1961 höjdes ribban till en sällanskådad nivå. Det var också under denföretagsminnen 2009;231

Nordiska Kompaniet har ett evenemang på Berns franska avdelning 1953. NK-orkestern spelar, folk njuter av matoch dryck på nymanglade dukar. Foto: Erik Holmén, NK:s historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.Wretmanska eran som en rad nya stjärnortändes på den svenska kroghimlen.Under de sista åren av seklet var detdags för ”Wretmans gossar” att inta hotell-och restaurangscenen. Werner Vögelivar den givne kronprinsen, men bakomhonom fanns även begåvningar som Nils-Emil Ahlin, Björn Halling, Örjan Klein,Gunnar Forssell, Leif Mannerström,Thomas Trägårdh, Erik Lallerstedt ochmånga andra. Alla dessa ”lärjungar” tillWretman skulle bilda en ny och mycketviktig generation av entreprenörer.Under mitten av 1970-talet och hela1980-talet introducerades också det nyafranska köket, vilket innebar en markantkvalitetshöjning och inspiration för istort sett varje seriös krögare i landet.Under 1980-talet fick också mat ochmatkultur stor massmedial uppmärksamhet,och ett ständigt ökande antal kocktävlingarskapade stjärnglans kring yrket.Flera av 1980-talets finkrogar fickemellertid stora svårigheter och försvannunder de besvärliga åren efter 1990.Men några har trots allt överlevt, ochflera andra har tagit de försvunnas plats.Under denna period fram till dags datohar framför allt snabbmatsbranschenformligen exploderat och tagit storamarknadsandelar. Detta har varit möjligtgenom en stenhård marknadsföring, därtv-reklam spelat den största rollen.Växande matintresseI dag har den yngre generationen tillgångtill pengar som aldrig tidigare. Densvenska matkulturen får en alltmer kontinentalprägel, och ännu har marknadeninte sett slutet på en rekordartad ökning.Intresset för mat växer oavbrutet och fåren allt större mediebevakning. Människorsresvanor vidgas och de stora invandrargruppernasolika matkulturer röner enständigt ökande uppskattning.Den ursprungliga Centralföreningenhar med åren utvecklats tillbranschorganisationen SHR, som idag står för Sveriges Hotell- & Restaurangföretagare.Även SHR växerför varje år och är kanske mer ännågon annan bransch en spegel avdet moderna svenska samhället. Enbransch som också uppnått en stjärnglansav tidigare aldrig skådat slag.lennart jarnhammar är kulturhistoriskskribent med inriktning på företagshistoriaoch särskilt svensk hotell- ochrestauranghistoria.Lennart Jarnhammar är aktuellmed boken Reserverat & Serverat– Historien om Sveriges hotell& resturang företagare.32 företagsminnen 2009;2

”Kom an! Gossar!”Omkring 1920 hölls en fotbollsmatchi Malmö mellanlag från två konkurrerandebanker i staden. En utmaningoch ett svar hadeutväxlats i form av ett parhandgjorda affischer medteckningar och vidhängandeband. | jonas dahlbergsydsvenska kreditaktiebolaget varen föregångare till den med tiden avHandelsbanken uppköpta Skånska Banken.Bankens spelare hade undertecknatsin affisch ”Å Sydsvenska KreditaktiebolagetsOldboyskommittés vägnar”.Deras utmaning förstärktes med följandesentens: ”I förhoppning att den kastade’Handsken’ upptages”. Affischenvar långt ifrån ett hafsverk. Förutomtext och ett fastklistrat fotografi av enbankbyggnad hade den vidhängandeblågula band och kokarder.Föregångaren till det som idag ärSEB, Skandinaviska Kreditaktiebolaget,fick svara på utmaningen och ställa uppett lag. Deras svar utformades ocksåsom en affisch. Den bär stridsropet:”Kom an! Gossar!”. Sedan följer lagetsnamn: Skandinaviska KreditaktiebolagetsOldboys samt alla tolv spelarnasnamnunderskrifter och ett par teckningarmed fotbollsspelare i aktion.Vi kan identifiera åtta av de spelaresom skrev sitt namn på affischen. (Dettamed hjälp av den gedigna kontors- ochpersonalöversikten från bankvärldenSveriges Bankmatrikel, utarbetad 1920av Hugo Sjöstedt.) De var män i åldersspannet30 − 45 år och en handfull avdem blev anställda i banken 1919.Fotbollensgenombrott i SverigeFotbollsmatchen bör ha ägt rum någongång under 1919 till 1922. För mångalåter det säkert tidigt med fotboll iSverige vid denna tid, men faktum äratt redan 1886 skrevs det första längrereferatet av en svensk fotbollsmatch.Den hölls mellan läroverkseleverna påNorra Latin i Stockholm.Sportens genombrott inom densvenska borgerligheten dröjde dock tillsekelskiftet 1900, varefter en hastigklassbreddning följde under 1900-talets första två decennier. (Läs mer omfotbollens historia i Kung Fotboll: densvenska fotbollens kulturhistoria från1800-talets slut till 1950 av TorbjörnAndersson, Lund 2002!)Handelsbankensskånska föregångare1922 var det år som Sydsvenska Kreditaktiebolagetsrörelse blev övertagenav AB Sydsvenska Banken, som senarebytte namn till AB Skånska Bankenoch ännu mycket senare uppköptesoch fusionerades med Handelsbanken(1990 – 1991). Än i dag finns det anställdasom minns Skånska Banken-eran.Sydsvenska Kreditaktiebolagets huvudkontorpå Södergatan 10 i Malmööppnade sina portar för första gången den1 oktober 1896. På samma adress ligger äni dag ett Handelsbankskontor.De båda kämpande lagen i Malmöår 1920 kom från de då i särklass tvåstörsta bankrörelserna i staden. SydsvenskaKreditaktiebolaget hade sitthuvudkontor med 96 anställda, samtSödra Förstadsgatan med 4 personer,medan Skandinaviska Kreditaktiebolagethade två kontor i staden med totalt 92anställda.AB Svenska Handelsbanken hamnadevid den här tiden först på fjärde plats iMalmö, efter AB Industribanken (60anställda), med mer beskedliga 26 personerfördelade på två kontor. Visserligenhade Handelsbanken året innan förvärvatdet med 67 kontor vittförgrenadeBankaktiebolaget Södra Sverige, ochdärigenom mer än fördubblat sin personali Malmö – men Södra Sverige hadesitt huvudkontor i Helsingborg. Dennastads betydelse inom Handelsbankenåterspeglades länge genom att man ändafram till 1972 hade en egen utlandsavdelningdär.Matchresultatet okäntOm fotbollsmatchens resultat har ännuingenting kunnat återfinnas bland dekvarlämnade historiska handlingarnaefter de sydsvenska bankerna. Vi lär fåleva med ovissheten.Affischerna har hittats i Handelsbankensarkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.jonas dahlberg är fil.kand. i etnologi ocharkivarie vid Centrum för Näringslivshistoriadär han bl.a. ansvarar för Handelsbankenshistoriska arkiv. Det var en medarbetaretill honom, Anna Zeuthen, som hittadeaffischerna.34 företagsminnen 2009;2

Så här såg svaret från Skandinaviska Kreditaktiebolagets Oldboys ut. Originalen är rejält tilltagna, både utmaningen och svaret mäter ca35x60 cm. Handelsbankens historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.företagsminnen 2009;235

Motstående sida: AB Wilh. Beckers färgfabrik på Lövholmen (delav Liljeholmen) söder om Stockholm medan verksamheten ännupågick. Idag är färgfabriken en elegant utställningslokal. ABWilh. Beckers arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.Den industrialiseradekänsloproduktionenGamla fabriker förvandlas till ateljéer och museer. Nya fabriker visar upp sig som scener,där arbetarna är aktörer, och upplevelser produceras industriellt. Men vi saknar kunskapom hur intäkter genereras i upplevelseekonomin. Dags för en sentida Taylor? Kanske enetnolog? | lars strannegårdi volkswagens fabrik i Dresdentillverkas prestigemodellen Phaeton.Fabriken kallas Die Gläserne Manufaktur,och karakteriseras av idén omgenomskinlighet. Anläggningen äröppen för besökare, och det enda somskiljer dem och fabriksarbetarna åt ären glasruta. Produktionen sker medtysta, batteridrivna verktyg och devitklädda arbetarna rör sig med värdighetoch i makligt tempo. Ett besöki anläggningen upplevs lite som ettbesök på en mässa eller till och med enkonstutställning. Hela fabriken andasprofessionalism och noggrannhet.De anställda är således under ständigövervakning, fast en mer träffande beskrivningär nog att de är både fabriks-arbetare och skådespelare. Deras skådespelarrollbestår i att, genom sittbeteende och utseende, gestaltaPhaetons och Volkswagens varumärke.I Essen finns en annan produktionsanläggning.Det är ett koksverkmed anslutande kolgruva. Men maskinernahar tystnat. Ingen kol kommerlängre upp och ingen koks blirtill. I stället har nya verksamhetertagit plats i anläggningen. Gourmetrestauranger,konstnärsateljéer, presentbutikeroch ett designmuseumhuserar nu i anläggningen i stället förde slamrande maskinerna. Kvällstidär anläggningen dramatiskt ljussatt,vilket skapar suggestiva känslor hosbesökaren.Postindustriella fabrikerFabrikerna i Dresden och Essen är tvåav de platser som lundaetnologen RobertWillim tar med oss till i sin bok IndustrialCool – om postindustriella fabriker.Den fråga som boken cirklar kring är: Vadär en fabrik i det postindustriella samhället?Willim är ute efter att peka på dekulturella processer som karakteriserar densamtida europeiska tillverkningsindustrin.Ofta hör man i den offentliga debattenatt stora delar av den europeiska industriproduktionenhar flyttat till andra sidanjorden. Men sällan hör man resonemangkring hur man kan förstå denna förflyttningur ett europeiskt industriperspektiv.Vad händer med de produktionsanläggningarsom finns kvar i Europa?36 företagsminnen 2009;2

Det är för sådana frågor som den etnologiskabeskrivningen blir så belysande.En gammal tumregel för att skilja mellanantropologi och etnologi i Sverige är attantropologer gör det främmande hemtamtmedan etnologer gör det motsatta.Antropologer har historiskt sett intresseratsig för icke-europeiska kulturer, medanetnologerna ”grävt där de står”, alltsågenomfört sina kulturanalyser på hemmaplan,i Europa. Såtillvida är Willimsstudie en klassisk etnologisk kulturanalys,mycket skickligt genomförd dessutom.UpplevelseekonomiBoken väcker tankar om att västerländskproduktion i alla dess former i ökandegrad har estetiserats. Med estetiseradproduktion menar jag inte att den harblivit vackrare, utan att den i ökandeutsträckning talar till våra sinnen. NärGilmore och Pine år 1999 publiceradeThe Experience Economy: Work is Theatre& Everyday Business is a Stage spred sighastigt en ny syn på vad västerländska,mogna, ekonomier kunde syssla med.I Sverige blev KK-stiftelsen fanbärareför begreppet ”upplevelseekonomin”och startade allehanda projekt för attfästa omgivningens uppmärksamhet påatt skapandet av känslor var framtidensintäktsgenerator. Systematiskt skapandeav upplevelser, det vill säga industrialiseradkänsloproduktion, är vad framtidens västerländskafabriker främst skall syssla med.Såtillvida omdefinieras själva begreppet”fabrik”. Om det som skall fabriceras är enupplevelse så är ett museum, en restaurangeller en berg- och dalbana en fabrik. Outputi en sådan fabrik är en individ som fåttsina sinnen stimulerade. Det intressanta äratt industriell produktion i den klassiskameningen är ordentligt genomlyst och teoretiseradkring. Fredrick Winslow Tayloroch hans efterföljare har bidragit med enomfattande kunskap om hur den klassiskaindustriella produktionen skall organiseras.Standardisering,återanvändning?Men om det är en upplevelse som talar tillmänniskors sinnen som skall produceras,är den systematiska kunskapen ytterligtbegränsad. Forskningen inom så kalladservice management börjar närma sig frågeställningarna,men än så länge finns detinga riktigt bra vetenskapliga svar på frågorsom dessa: Hur skapas en upplevelsegång efter annan? Vilka delar av upplevelseproduktionenkan standardiseras? Hursegmenterar man upplevelsekonsumenter?När, som Gilmore & Pine skriver,arbete blir teater och affärsverksamhet ettscenarbete hopar sig frågorna.För att driva metaforen vidare: Kanman standardisera regi- och producentarbetet?Kan publiken se samma uppsättningflera gånger? Kan samma pjäsanvändas i olika uppsättningar? Hurblir publiken lojal mot teatern?KulturanalyserakänsloproduktionI Robert Willims bok ligger dessa frågorsvävande i bakgrunden. Hans kulturanalystecknar metodologiska konturerför hur en mer systematisk kunskapkring estetisk produktion kan skapas.företagsminnen 2009;237

Så här ser Beckers färgfabrik ut i dag, omgjord till utställningssal. Foto: Stefan Frank-Jensen, konsthallen Färgfabriken.Han visar i detalj hur företag, i detta fallVolkswagen, skapar upplevelser i verksamhetersom omgärdar produkterna.Han exemplifierar upplevelsemaskinerietmed en bilsimulator, en fotoautomatdär besökare kan ta en bild av sig självamed Phaeton-bilen, hur besökare exkluderasfrån vissa av bilens produktionsmomentoch hur glas används för attskapa spektakulära effekter.Kulturanalyser förefaller således varaett fruktbart sätt att skapa förståelse förhur upplevelser skapas. Taylor studeradeindustriell produktion med stoppklocka,och omvandlade observationerna till rådom arbetsspecialisering och mekanisering.Studier av upplevelseekonomin harkanske föga nytta av en stoppklocka, menprecis som Taylor använde närstudier sågör kulturanalytiker detsamma. Fast nuär det inte fysisk tillverkning som studerasutan social känsloproduktion.Att använda kulturanalyser sombas för att bygga en normativ teori ompostmodern känsloproduktion ger nogen skavande känsla hos många etnologer.Men likväl är det så studier somWillims kan användas. Om skickligakulturanalytiker fortsätter sina studierav känsloproduktion så bidrar de, varesig de vill eller inte, till skapandet aven bas för en framtida teori om känsloproduktion.Vår Taylor – en etnolog?Fältet ligger öppet för den 2000-taletsFrederick Taylor som kanske snart träderfram. Efterfrågan på en vetenskapligtgrundad teori om känsloproduktion ärenorm. Så länge det saknas systematiseradekunskaper om hur intäkter genererasi upplevelseekonomin kommerefterfrågan att växa sig starkare för varjedag. 1900-talets managementguru förindustriell produktion var en ingenjör.Blir det månne en etnolog som formulerar2000-talets postindustriella managementteori?lars strannegård är professor i organisationvid Företagsekonomiska institutionen,Uppsala universitet. Han forskar omledarskap och organisering, intresserar sigför skärningspunkten mellan ekonomi ochdesign, och har nyss utkommit med “Ledarskapsboken”(Liber).Willim, Robert: Industrial Cool– om postindustriella fabriker,Lund, 2008.Gilmore, James och Pine, Joseph:The Experience Economy: Workis Theatre & Everyday Businessis a Stage, Harvard, 1999.38 företagsminnen 2009;2

Ur arkiveti arla foods historiska arkiv hos Centrumför Näringslivshistoria finns blandövriga internationella handlingar ävendenna tyska mejeritidskrift, Molkerei-Zeitung. Det är ett specialnummerutgivet den 20 augusti 1937 med anledningav den elfte mjölkvetenskapligavärldskongressen, som hölls i Berlin –även om tidningen gavs ut i Hildesheim.När man läser detta specialnummerav Molkerei-Zeitung som gavs ut fyraår efter nationalsocialisternas övertagandei Tyskland, men två år innanandra världskrigets utbrott, finns detmycket man kan fundera över – trots attden till övervägande del bara behandlarden senaste internationella mejeritekniken.Framsidan får en naturligtvis attkremlologiskt börja spekulera i flaggornasolika storlekar och synbart hierarkiskaplacering. Att värdnationensflagga är störst är förvisso inget konstigt,även om det för oss, efter andravärldskrigets fasor, känns mycket bisarrtnär denna symbol för ondskan uppträderi ett vanligt, fredligt sammanhang.Att USA:s är näst störst torde bero påatt det gav prestige att denna uppseglandestormakt deltog i kongressen,men varför Danmarks?Måhända upplevde det rasfixeradeNazityskland de tre skandinaviskaländerna som mest närstående, ochdet var därför de placerades (tillsammansmed det vid denna tid redankvartsallierade Japan) närmast denegna hakkorsflaggan. Danska flaggansstörre format kanske hade enmer branschspecifik förklaring: dåsom nu var Danmark en av de ledandemejerinationerna. Att slutligen franskaflaggan återfinns allra längst ned, harman svårt att se som bara en tillfällighet.Men man skall vara försiktigmed historiska spekulationer. Kanskeavbildas bara flaggorna i den ordningsom länderna bidragit med pengar tillkongressen ...Värt att notera är för övrigt attStorbritannien inte representeras medUnion Jack utan med Red Ensign. Idag känner vi den bara som britternascivila sjöflagga, men tidigare var denäven allmän handelsflagga.Inuti tidningen kan man hitta mångapolitiskt och historiskt intressanta efterlämningar.Kongressen var en internationellangelägenhet; förhoppningen iförordet är att den inte bara skall ledatill förbättrad mejeriteknik i hela världenutan till ”att väcka och förstärkaförståelsen mellan världens folk för att iframtiden nå ännu närmare samarbete”.I ytterligare ett företal, av ingenannan än den ansvarige för Tysklands”fyraårsplan”, Herman Göring, talasom hur näringslivet nu blivit så internationellt,att inget land kan klara sigför sig självt. Och att Tyskland harsom mål att under ”ömsesidigt förtroende[---] säkra en politisk och socialfred i hela världen” ...företagsminnen 2009;239

Recensioner i urvalEn cykelfabrik och Alla dessa monarkareav gunnar carlsson och ture isaksson, abf halland m.fl.börje isakson är journalist och författaremed förflutet på Teknikens Värld,Månadsjournalen och Dagens Industri.Han har bl. a. recenserat litteratur ochskrivit böcker om historia – hans senasteheter ”Två dygn som förändrade Sverige.Revolutionen 1809”.cykelfabriken monark föddes 1901i Varberg som Svenska Cykeldepoten.Ägaren hette Birger Svensson. Till attbörja med sålde han cyklar, men så småningombörjade han också tillverka dem.Verksamheten gick lysande: tillverkningenoch antalet anställda växte liksomantalet produkter. Under 1920-taletbyggde Birger Svensson en ny och störrefabriksanläggning.Namnbytet till Monark skedde 1934.Då hade företaget också börjat tillverkaradioapparater, en verksamhet som pågickfram till mitten av 1960-talet.Monarks storhetstid inföll under1950-talet då man hade över 4 300anställda och dotterföretag i Brasilienoch Colombia. Efter ett antal företagsköpomfattade tillverkningen då ocksåmotorcyklar, mopeder, olika gummiprodukter,idrottskläder, tv-apparater,kälkar, sparkstöttingar och skidor.1960 gick Monark samman med konkurrentenNymanbolagen, som tillverkadeflera olika cykelmodeller, bland annatCrescent. Under 1960-talet började manockså tillverka plastbåtar och vidgade produktsortimentetmed motionscyklar, snöskotraroch hem- och trädgårdsmaskiner.I början av 1970-talet fick företagetnya ägare i form av två finansmän. Detblev starten på en omskakande tid. Islutet av 1970-talet kom Polar MusicInvest (Stikkan Andersson och ABBA)in som huvudägare, och företagen iSydamerika såldes.1982 blev det ägarbyte igen, investmentbolagetKuben tog över ochMonark köpte Stiga i Tranås. Året därpåblev AB Aritmos ny huvudägare. Cykelförsäljningenminskade men företagetMonark gick bra.1992 skakades emellertid Varberg avnyheten om att Monark tänkte lägga nercykeltillverkningen där. Den överlevdemed bantad bemanning och 1995 köptesMonark Stiga av Salvatore Grimaldi, somförvandlade den till en del av Cycleuropemed 60 kollektivanställda i Varberg.Gunnar Carlsson och Ture Isakssonskildrar utvecklingen i detalj. Härfinns många och långa intervjuer medanställda från 1910 och framåt, ingåendebeskrivningar av de flesta momenten iproduktionen, redogörelser från fackligthåll och en utförlig redogörelse för företagsköpoch -försäljningar samt för denekonomiska utvecklingen.Det är mycket ambitiöst och blirsäkert till glädje både för tidigaremonarkanställda – inte minst de mångabilderna – och framtida forskare. Menresultatet är svåröverskådligt. Personligenhade jag föredragit en hårdaregallring och en disposition som gjortdet lättare att hitta de olika avsnitt somintresserar olika läsare.Här har man roat sig. Nöjen och förlustelseställen i Malmö 1860–1960av bengt liljenberg, carlssons1862 anlade david Lenander utvärdshusetDavidshall i Eneströmskaträdgården vid Södra Förstadskanaleni Malmö. Detta etablissemang inlederBengt Liljenbergs genomgång avnöjeslivets utveckling i Malmö, vilkenavslutas med 1960-talets ungdomligainneställen som West End och Bongo.Historien kompletteras med en alfabetiskgenomgång av de ”Förlustelseställenoch mötesplatser” där malmöbor ochbesökare i staden kunnat roa sig underde hundra år redovisningen omfattar.Här inleder kaféet och konditorietAggerborgs (startat 1913 eller 1914)medan restaurang Översten (som öppnade1964) får avsluta.På vägen mellan 1860 och 1960 kanman bland annat läsa att den socialistiskeagitatorn August Palm talade frånen altan i ett päronträd vid värdshusetAlmbacken 1882, att Sarah Bernhardtframträdde på Malmö teater 1883, attArbetets söner sjöngs för första gångeni Sverige 1885 i Casino-Trädgården, attSveriges första Folkets hus, liksom denäldsta folkparken, invigdes 1893, attHippodromen (Hipp) öppnade 1899som världens modernaste cirkus, attRagnar Johansson, senare känd somErnst Rolf, framträdde på Henrietto1908, att Sven Jerring direktsände fredsjubletfrån Hotell Tunneln 1945, samtatt Ingmar Bergmans debutpjäs Rakeloch biografvaktmästaren hade urpremiärpå Intima teatern 1946.40 företagsminnen 2009;2

När folket tog semester. Studier av Reso 1937–77 av carina gråbacke, sekeldet är gedigna studier som CarinaGråbacke har genomfört. Och de rörinte bara ”folkets resebyrå”, Reso – påköpet får läsaren också en skiss av densvenska fritidsindustrins framväxt ochbesvär under den tid studierna omfattar.Reso startades 1937 på initiativ entreprenörenIvan Ohlson, som också leddeföretaget till sin död 1961. Men Resoblev aldrig den framgång som han hadehoppats på.Det berodde delvis på världskriget somsatte stopp för de utlandsresor som manville erbjuda, delvis på den ideologiskaklämma som företaget satt i. Reso ägdesav arbetarrörelsen vilket innebar krav påatt erbjuda resor och logi till priser somfackföreningsrörelsens medlemmar kundeklara. Samtidigt måste emellertid standardenvara om inte hög så i alla fall god.Det var två svårförenliga krav som innebaratt Reso aldrig lyckades få ekonomi isina satsningar på semesteranläggningar.När det senare blev aktuellt medcharterresor tvekade företaget först avideologiska skäl. Det ville i första handerbjuda utvecklande resor, inte resorsom bara innebar bad och nöjesliv.Och när man senare satsade på charterresornahamnade man i dilemmat attnågra av de stora resmålen var fascistiskaländer: Grekland (1967–1974) och Spanienunder Franco. Det ledde till protester frånägarkretsen inom fackföreningsrörelsen.Under 1950- och 1960-talen byggdeReso upp en kedja hotell i städer, blandandra Malmen i Stockholm, Arkadenoch S:t Jörgen i Malmö, och Opalenoch Rubinen i Göteborg. Tanken var attkunna erbjuda bra, centralt boende tillacceptabla priser, och samtidigt skapaett överskott som kunde användas för attbygga semesteranläggningar.Men inte heller stadshotellen blevnågon framgång. Konkurrensen varhård, inte minst från de billigare motellsom under samma tid växte upp i städernasutkanter.Under sin tid som folkrörelseföretagtillhörde Reso branschens dominanter,men när det 1977 övertogs av KF varskulderna större än tillgångarna.”När marknadstillväxten avstannadesamtidigt som andra aktörer växt sigstarka klarade inte Reso omställningen iden företagsform verksamheten drevs i”,konstaterar Carina Gråbacke.Bilden av modet av lotta och tonie lewenhaupt, bokförlaget arenabåde titeln och en första genombläddringfick mig att tro att dettafrämst var en samling av några av Sverigesbästa modebilder. Och det är det –också. Men det är lika mycket en skildringav den svenska modeindustrinsutveckling från 1940- till 2000-talet.Med utgångspunkt i bilderna ochpersonliga texter om de olika fotograferna– bland dem namn som HansHammarskiöld, Rune Hassner ochGeorg Oddner – skissar svägerskornaLewenhaupt utvecklingen från Märtaskolanoch NK:s Franska (och ”hattkungen”Rune Holmgren) – via detförsta tonårsmodet, Gul & Blå, svenskamodedesigner som Rohdi Heinz,Sighsten Herrgård, Katja of Sweden ochGunilla Pontén – till dagsaktuella namnsom Filippa K och Nygårds Anna.Resultatet är en vacker, underhållandeoch informativ bok som innehållerbetydligt mer än bara högklassigamodebilder.Våga! av signhild arnegård hansen, ekerlids förlagsignhild arnegård hansen harmycket att berätta om entreprenörskapoch företagande. Efter att ha arbetatsom lärare och administratör hoppadehon av, lämnade Stockholm och startade1992 tillsammans med sin man företagetSvenska LantChips i Dalsland.Företaget var framgångsrikt frånstarten, har i dag fabriker i Sverige, USAoch Belgien, och är på väg att öppna iJapan. Författarinnan själv är sedan 2007ordförande i Svenskt Näringsliv.Men hennes bok handlar bara undantagsvisom uppbyggnaden av detegna företaget. Största delen av denganska tunna volymen består i ställetav engagerade och välskrivna inläggom behovet av enklare regler och merentreprenörskap och småföretagande iSverige.De är säkert välmotiverade och behövliga,men jag hade velat läsa mycketmer om hur Signhild Arnegård Hansenbyggde upp sitt eget företag.företagsminnen 2009;241

Aktuell forskningtom petersson är fil.dr och docent vid Ekonomiskhistoriskainstitutionen vid Uppsala universitet.Ett av hans huvudintressen är utvecklingen av detsvenska finansiella systemet från början av 1800-talet.Ett annat är betydelsen av nätverk inom svensktnäringsliv.Bolagsstyrningens historiaoch nationella karakteristikaA History of Corporate Governance around the World:Family Business Groups to Professional Managersav randall k. morck (red), national bureau of economic research,the university of chicago press, chicagoett av de främsta kännetecknen förden moderna kapitalistiska ekonominär särskiljandet mellan företagensägare å ena sidan och företagens operativaledning å den andra. Eller som detuttrycks betydligt mer signifikativt påengelska: ”the separation of ownershipand control”.Framväxten av en hel kader av anställda,professionella företagsledareutan eget ägande i de företag som manvar verksamma i, har varit en avgörandekomponent i förklaringar av blandannat de amerikanska storföretagensframgångar sedan sekelskiftet 1900.Många klassiska företagshistoriskaverk, till exempel Adolf Berle &Gardiner Means The Modern Corporationand Private Property från 1932och Alfred Chandlers arbeten från1970-talet och framåt, har fokuserat påhur de professionella företagsledarnai allt högre utsträckning tagit maktenöver de företag de blivit satta att leda.Forskningen kring bolagsstyrning –corporate governance – har också varitinriktad på den komplexa relationenmellan ägarna och de professionellaföretagsledarna, där ägarnas och företagsledarnaslångsiktiga intressen oftaskiljt sig åt.Två nya böcker behandlar bolagsstyrningenur ett historiskt och komparativtperspektiv. I A History of CorporateGovernance around the World: FamilyBusiness Groups to Professional Managers,får vi följa hur bolagsstyrningensolika aspekter utvecklats i ett dussintalländer sedan 1800-talet. Nationellakarakteristika förklaras bland annatutifrån skillnader i rättssystem och densom roll banker och andra finansiellaintermediärer spelat för storföretagensutveckling.Betydelsen av under lång tid skapadenormer och traditioner är mycketpåtaglig för hur bolagsstyrningen tolkasoch förändras, eller snarare inte förändras,i olika länder. Med andra ord harhistorien en avgörande roll i förståelsenav bolagsstyrning.42 företagsminnen 2009;2

Historical Perspectives on Corporate Governance: Reflections onOwnership, Participation and Different Modes of Organizingav susanna fellman, antti kuusterä & eero vaara (red), the finnish society of science andletters, helsingforsI boken Historical Perspectives on CorporateGovernance: Reflections on Ownership,Participation and Different Modes ofOrganizing, grupperas de olika kapitlentematiskt, till exempel kring ”ägande ochmanagement” och ”familjeföretag och bolagsstyrning”.I denna bok går författarnapå djupet genom att följa ett mindre antal,eller ibland bara ett företag, för att belysaolika aspekter av bolagsstyrning.Den svenska modellen för bolagsstyrningsom växt fram sedan den industriellarevolutionen i slutet av 1800-taletväcker som vanligt stort intresse blandinternationella forskare, inte minsteftersom många av de svenska storföretagenfortsätter att vara mycket framgångsrikapå de globala marknaderna.Peter Högfeldt från Handelshögskolani Stockholm beskriver i kapitletA History of Corporate Governancearound the World hur en historiskkompromiss mellan politik och storföretagandevuxit fram i Sverige ochskapat en konsensuskultur som varitinriktad på förhandling och långsiktighet.Inte konflikt och kortsiktighet somvarit fallet i många andra ekonomier.Ett annat särdrag för det svenska falletär hur ett mindre antal ägarfamiljer harkunnat behålla sina maktpositioner ochsitt inflytande över stora delar av detsvenska näringslivet över mycket långtid. Det har alltså inte varit en fråga omseparation mellan ägande och kontroll.Naturligtvis är familjen Wallenbergdet yttersta exemplet på en sådan framgångsriksvensk ägarfamilj, och den gesockså ett stort utrymme i Högfeldtsstudie.Mats Larsson och Daniel Nybergbeskriver i sitt kapitel en annan långsiktigoch framgångsrik ägarfamilj.Familjen Bonnier har inte bara behållit,utan snarast stärkt sitt, grepp över densvenska mediebranschen sedan mittenav 1900-talet.Slutsatsen från de två kapitel somfokuserar på Sverige är att familjekapitalismen,eller den personliga kapitalismenom man så vill, är i hög grad levande iSverige än i dag. Högfeldt är dock kritisktill att det skapats så få nya storföretagi Sverige under de senaste decennierna(men IKEA och H&M är två exempelsom visar på motsatsen), och lägger enstor del av skulden på skattesystemet sominte gett tillräckliga incitament och möjligheterför enskilda personer att byggaupp egna förmögenheter.företagsminnen 2009;243

GavWahlströmsutKortFrökenLössläpptGruv-BolagDetagerarlokaltResultatavhandarbeteNär detvärkerÅskgudDet innehållerkLIpuLverÄr BohusklipporStenLågtlägeDen ärFinSkänktROMAN-FLICKABör ansasDe ärHögstVÄRLDENSändeRomanerVattenväxtSkrikerStår Cför i CFNI hästsvansFårsilverPå hanshandKastasLämnarFödelsemärkeHär utförsäljningTarreda påFrånPostenKan tröjavaraKeligFårljudVackraSkurkFöreSiffraBetydern i CFNGrovtgrusÄrEnögdPron.ValutakortHållerOratorBlir nr 1iriketmed EleonoraNationelltävlingLungtvattenViolAdelsnamnTeg menej tystGemycketmatHadeSteNmarkDelstatRiktningDataordLyxåkFöreLuciaSkyndaHumoristFondtypAlternativmetodSolgudSnedellerStormISFORMKaka ellersömnminneInnehavGuStave,Illutratörm.m.Bolags-FormTidningi NorrDrivert-bananTarhand omfarligtavfallJessicasomsjungerFörsammanUtankurvorKortadressNeonSkråberättelseLokalkontorMåneBlirpatiensLorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Morbi commodo, ipsum sed pharetra gravida, orci magna rhoncus neque, id pulvinarNågotodio Studie lorem non turpis. Nullam sit amet enim. Suspendisse id velit vitae ligula volutpat condimentum. Aliquam erat volutpat. Sed quis velit.KärlekföravNulla facilisi. i romNulla libero. Vivamus pharetra posuere sapien. novisen Nam consectetuer.artistAv Hans G. Svensssonvid spisen44 företagsminnen 2009;2

Korsordstävling!Lös det näringslivshistoriska korsordet!Vinn bokpaket!Skicka in en kopia av hela korsordet tillTidskriften FöretagsminnenCentrum för NäringslivshistoriaGrindstuvägen 48 – 50167 33 Bromma1.a pris: Ett bokpaket bestående av:Anders Johnsons Fånga platsen,Edward Bloms Handelsbilder ochJan-Bertil Schnells Industriminne.2 – 3:e pris Anders Gidlöfs Bankfolk,blåställ och butiksbiträden."Hur Jäktman slutade jäkta" ingick i"Jäktkampanjen" skapad av Försäkringsbolagensupplysningstjänst. UrSveas (Skandias) historiska arkiv hosCentrum för Näringslivshistoria.företagsminnen 2009;245

Medlemmar iAGA Gas ABAgria DjurförsäkringAhlbins PatentbyråAhlsellAkzo NobelAlectaAlfa LavalALMI Företagspartners StockholmApotekarsocietetenApoteket ABArbio ABArla Foods ABAstra ZenecaAtlas CopcoAxfoodBarnens BokklubbBecker, Wilhelm ABBEEPBokbinderimästareföreningen i StockholmBokbranschens Understöds- ochUtbildningsfond, StiftelsenBonnier ABBostadsförmedlingenBrandkontoretBranschorganisationernas kansli, StiftelsenBruzaholms Bruk, ABBusslink Sverige ABBåstads GymnasiumCarl Lamm ABCarlsberg SverigeCederquist, Advokatfirman KBCederroth InternationalChefsekreterarna StockholmChristenson AB, AdvokatChristenson Roth AdvokaterDeutsche Gesellschaft zu StockholmDometicEdita Norstedts TryckeriEkhagastiftelsenElectroluxElektaEngkvist Byggmästare, Stiftelsen OlleEricsson, Telefon AB L MEsselteFABEGEFamiljebostäderFAR SRSFAR SRS Förlag ABFERA LjuskulturFlood AdvokatbyråFlygtekniska FöreningenFR i Stockholms län ABFritidsbranschernas Service ABFärg- och Lacktekniska FöreningenFöreningsarkiven i Stockholms länFörsäkringsbranschensArbetsgivareorganisationFörsäkringsförbundetFörsäkringsföreningenGrafiska FöretagenGrand Hotel Holdings ABGröna Lunds TivoliGrönköpings VeckobladH & M Hennes & Mauritz ABHakon Invest ABHald & Tesch BrandHamilton & Co AdvokatbyråHandelsbankenHandelshögskolan i StockholmHedlunds, Petrus och Augusta stiftelseHeidelberg SverigeHenkel Norden ABHufvudstaden ABHushållningssällskapens FörbundHökerberg & Söderqvist AdvokatbyråICA ABICA-handlarnas FörbundIFL vid Handelshögskolan i StockholmIKEAIndustri- och KemigruppenInformationsförlaget Heimdahlscentrum för näringslivshistoria, april 2009Institutet för NäringslivsforskningInstitutet för värdering av fastigheterInvestment AB KinnevikJCDecaux Sverige ABJehander Sand o Grus ABJernhusen ABJohn Mattson Fastighets ABJuridiska BiblioteketJuristfirman Wieståhl ABJärnhandelns IntresseföreningKonstnärernas RiksorganisationKooperativa InstitutetKraft Foods Sverige ABKöttbranschens RiksförbundLandahl Öhman Advokatbyrå ABLandshypotekLantbrukarnas Riksförbund LRFLantmännenLernia ABLindberg & Saxon HB, AdvokatfirmaLindblads Bokförlags AB. J.A.Linde Gas DivisionLokaltidningen Mitt i Stockholm A BLundh, Ivar & CoLänsförsäkringar ABLänsförsäkringar StockholmLänsförsäkringsbolagens ABMagnusson AdvokatbyråMAQS Lawfirm ABMariebergs ArkivbyråMarkaryds kommunMartin Olsson HABMetallgruppen MEGABMicasaMr Trend Writing Unlimited ABNatur & KulturNCCNordeaNordia KB, AdvokatfirmaNordiska KompanietNordstjernanNorstedt, P A & SönerNorstedts JuridikNova AB, AdvokatfirmanNynäshamns Ångbryggeri, IntresseföreningOdhner & Co BelysningOK, ekonomisk föreningOsramP Wikström J:r, ABPackhuslagetPensionsstiftelsen MervärdePensionsstiftelsen OptimalPlåtslageriernas RiksförbundPrimusProcordias PensionsstiftelseProcordias Pensionsstiftelse IIPropellerRoth, Advokatbyrå PeterRöda Korsets SjuksköterskekårsIntresseföreningSackemark AB, AdvokatfirmaSalus AnsvarSandrew Metronome ABSCAScandinavian Airlines System (SAS)Scandinavian Institutes for AdministrativeResearch (SIAR) Sievert ABSchering-PloughSEBSetterwalls AdvokatbyråSHR, Sveriges Hotell & Restaurang företagareSIAR, ForskningsstiftelsenSilversmeden Giertta ABSinf Konsult ABSirius International Insurance Corp.SkandiaSkanska ABSkolfastigheter i Stockholm ABSnickers WorkwearSollentuna KommunSparinstitutens PensionskassaSpendrups Bryggeri ABSpårvägens IdrottsföreningStiftelsen TornspiranStockholm Business Region ABStockholm Globe ArenaStockholm SaltsjönStockholms Bleck &PlåtslagarmästareföreningStockholms HandelskammareStockholms HantverksföreningStockholms JernkramhandlareföreningStockholms Läns HemslöjdsföreningStockholms StadsmissionStockholmshemStockholmsmässanStokabStrömma Turism & Sjöfart ABSwedbankSvensk EnergiSvensk FastighetsförmedlingSvensk FilmindustriSvensk FjärrvärmeSvensk FormSvensk förening för informationsspecialisterSvensk HandelSvensk Handelstidning Justitia ABSvensk MjölkSvensk PantbelåningSvenska BankföreningenSvenska BokhandlareföreningenSvenska BostäderSvenska BryggareföreningenSvenska FilmklubbenSvenska FotbollförbundetSvenska FörsäkringsföreningenSvenska HundskyddsföreningenSvenska kyrkans FörsamlingsförbundSvenska Pappers- ochCellulosaingenjörs-föreningenSvenska Shell, ABSvenska SpelSvenska TrävaruproducenterSvenska UppfinnareföreningenSvenskt NäringslivSvensk-Thailändska FöreningenSveriges Advokatsamfund, Stockholmsavd.Sveriges Aktiesparares RiksförbundSveriges Kommuner och LandstingSveriges TrähusfabrikanterSwärds Stiftelse, Anders OttoSystembolagetSYVAB, Sydvästra StockholmsregionensVa-Verks ABSällskapet för FolkundervisningensBefrämjandeSällskapet Järn, Maskin, MetallTekn. Dr. Marcus Wallenbergs StiftelseTeknikföretagenTelefondirektören H.T. CedergrensUppfostringsfond, StiftelsenTendorf, Advokatfirma ThomasThure och Karin Forsbergs StiftelseTibnorTimbroTore Ulff Chartering ABTrafikförsäkringsföreningenTransportgruppenTrygghetsfondenUng FöretagsamhetUnilever SverigeUppfinnarkollegietV&S GroupW&Ö, AdvokatfirmanVeteranklubben AlfaWidell AB, Advokat Anna StinaVin & Sprithistoriska MuséetVolvoÅF ABÅhlénsNya medlemmar är rödmarkerade.46 företagsminnen 2009;2

ICAs historiapå webbenNu finns ICAs spännande historia på webben i ny, uppfräschadform. Läs artiklar om företagets uppkomst,personligheterna, varorna, reklamen och mycket mer.Sök bland 3 000 högupplösta bilder om mängder avvideoklipp! Välkommen att träffa Hakon, ICAnder,ICA-Stig och alla de andra!www.ica-historien.seföretagsminnen 2009;247

48 företagsminnen 2009;2