Rapport Norafjärden 2008 slut.pdf - Sälar & fiske

Områdesförsök med sälskrämmor i Norafjärden 2008. PM 2009-02-04.BakgrundFisket i Norafjärden är inriktat mot strömming om våren, abborre under sensommaren ochsiklöja (löjrom) under en period från slutet av september t.o.m. början av november. Det sistnämnda fisket är det mest betydelsefulla och har kunnat ge en god del av årsinkomsten föruppskattningsvis 4 - 5 yrksfiskande båtar (7 - 8 personer). Det finns också ett binäringsfiskeoch ett husbehovsfiske i fjärden.Utanför Norafjärden, i Ångermanälvens nedre delar, bedrevs tidigare ett mycket lönsamt fiskeefter lax, öring och sik med fällor under sommaren och med skötar efter siklöja undersenhösten. Fisket utanför Norafjärden har idag nästan upphört på grund av allvarligasälstörningar. Ett mycket stort antal sälar uppehåller sig i området där. En stor del av det fiskesom bedrivs i området sker därför idag i Norafjärden som tjänar som en (sista?) refug föryrkesfisket i området.Fisket efter siklöja i området började i mitten av 1980-talet. Man trodde då att siklöjan baralekte i Norafjärden och fisket där blev snabbt intensivt med många deltagande båtar. Ingasälstörningar förekom då. Småningom fann man att det fanns gott om siklöja också i ett stortområde mellan Sandöbron och Hemsön utanför Norafjärden. Fiskeflottan spred sig därför ditut vid början av 1990-talet. Sälproblemen började omkring 2000 och ökade sedan mycketsnabbt, både i Norafjärden och utanför. I Norafjärden observerades vid ett tillfälle 20-25 sälarsamtidigt runt en fiskebåt (Lerkulan 2002).Försök med ”sälskrämmor” (Acoustic Harassment Device) i inloppet till Norafjärden inleddes2006. Avsikten var att hindra sälar från tillträde till fjärden. En effekt av skrämmorna har varitatt sälbesöken varit fåtaliga under sommaren. Under hösten de senaste åren, särskilt undersiklöjefisket, har dock ett antal sälar (uppskattat antal 3 - 8 ) gått in i fjärden och stört fisketallvarligt. Detta har inte varit helt oväntat eftersom sälskrämmor visserligen kan förhindranyrekrytering av naiva sälar till ett visst område, men inte avskräcka sälar med starkmotivation. I årets försök i Norafjärden var inriktningen därför att försöka eliminera de sälarsom gått in i fjärden trots skrämmorna och effekten på fisket, samt att utprova stödmetodervid fångst och hantering av sälar.Material och metoderSälskrämmor.Den modell av sälskrämma som använts har levererats av LofiTech A/S. Den utgör en vidareutvecklingav grundmodellen ”Fishguard” och har anpassats för användning med en långbottenförlagd kabel ut till svängaren (”högtalaren”). En sådan enhet har placerats vid varderabrofästet av Svartnorabron (Fjälling och Börjesson 2007). Kostnaden för inköp avskrämmorna är sammanlagt omkring 150 000:-, årsförbrukningen av el är omkring 200:-.LokalFörsöken utfördes i olika delar av Norafjärden vid Ångermanälvens utlopp norr Härnösand(Figur 1). Sälskrämmor var placerade i inloppet till fjärden.

AHDFigur 1. Plats för försök med (a) sälfälla, (b) sälnät (med betat nät, uppfångande) (c) sälnät, (skrämsel), (d) sälnät(äldre inlånat), (e) videokamera med betat nät. ”AHD” betecknar positionen för sälskrämmorna ifjärdens inlopp.SälredskapSälfällaEtt sälfångande fiskhus av typgodkänt utförande hyrdes in av en yrkesfiskare i närområdet(Figur 2). Den ordinarie stängningsanordningen i en sådan fälla aktiveras först när gallret iöppningen in till fiskhuset påverkas av en säl som försöker tränga sig in till den där instängdafisken. Vid utlösningen stängs ingången till vatthuset (närmast föregående sektion avredskapet). Detta system kompletterades med ett giller. Gillret bestod av en fjäderanordning(gummistropp), en vertikal upphängningslina med plats för ett bete (siklöja) och enutlösningsanordning (sprint) med en förregling i form av ett kort vertikalt plaströr. Arrangemangetfungerar sålunda: När något påverkar betet så uppstår ett drag både i upphängningslinan(nedåt i bild) och därmed i plaströret där linan är fäst. Därvid frigörs sprinten och denspända gummistroppen kan slå om kontrollventilen på stängningsanordningen. Till gillretfinns kopplat ett förprogrammerat trådlöst GSM larm (Swedish Radio Technology) som vidaktivering sänder ut ett söms till förvalda mobiltelefoner. Framför ingången till fällan ochledande fram till denna lades ett siklöjenät (30*3 m, 13 mm stolpe, 0,17 mm heldragennylon). Nätet betades om vid behov när sälen plockat av fisken, eller annars var annan dag. Enlina (flätad Dynema) med 10 upphängningar för lockbeten drogs i en ändlös slinga ned genomfällans nät nära gillret, därefter ut genom entrén till fällan, upp ovanpå fällan och till slut återtill platsen nära gillret. På detta sätt blev det möjligt att beta linans upphängare och stegvis drafram linan så att en obruten kedja av beten kom att räcka från fällans entré och fram till gillret.Figur 2. (a) Fiskhus till pushupfälla i utförande godkänt för sälfångst, (b) modifiering i form av giller medutlösningsanordning och GSM larm, (c) detalj av gillret med låssprint.

SälnätTvå typer av sälnät sattes ut (Figur 3). Det första, ”Uppfångande sälnät”, var i första handavsett att fånga upp sälar som avfångas vid vattenytan om de söker sig till det betade nät somsätts ovanpå sälnätet. Sälnätet kan även fungerar som garnande ifall sälen kommer underifrån.Nätet utgörs av en 20*20 m stor panel i terylengarn (nr 11036) med 200 mm maskstolpe.Nätet är runt om försett med en 10 mm PP lina. som teln. Nätet har rikligt med flytkraftgenom bojar i alla hörn och mitt på långsidorna. Nätet har ingen sänkteln utan är svagtsjunkande genom nätmaterialets egen densitet. Nätet sattes ut på 3 m djup i ett plan parallelltmed vattenytan och hölls utspänt av fyra mindre draggar. Genom att det finns mycket slack inätet kan en säl som fastnar i maskorna lätt komma upp till ytan för att andas. Det betade nätetsom sattes ovanpå var ett litet siklöjenät (30m*1,5m, 12 mm stolpe, heldragen 0,17 mm tråd)där färska siklöjor trängts fast i maskorna före utsättningen.Den andra typen av sälnät var ett egentillverkat trelagers nät (grimgarn) som var avsett attfånga sälar genom att trassla in dem. Nätet består av ett traditionellt sälnät med 250 mm stolpei 0,70 mm heldragen nylon, omgivet på vardera sidan av ett stormaskigt nät (stolpe 400 mm) i3 mm polyetengarn (Fjälling 2008). Nätet arrangerades i kilform och med ett betat siklöjenät imitten av V-et. Dessutom monterades anordningar för att skrämma de sälar som gick in inätets kil för att få dem att fastna lättare.Bägge sälnäten var försedda med rikligt med flytkraft och hade ett minimum av sjunkkraft föratt så långt möjligt säkerställa att fångade sälar skulle kunna nå ytan och andas obehindrat.Detta var också en förutsättning för Naturvårdsverkets tillstånd för försöket att fånga säl mednät (Dnr 412 2301-07 Nv).adbcFigur 3. (a) Uppfångande sälnät med bojar, (b) Fångande sälnät (grimgarn) visande de tre lagren, (c) Fångandesälnät visande V-form med skrämanordningarFiskedataJournaldata har insamlats från kontrakterade yrkesfiskare i området sedan 2006. Intervjuer harockså genomförts med yrkesfiskare och andra fiskande under samma period. Intervjuerna haromfattat både det nuvarande fisket och fisket i äldre tid.

ÖvrigtUppskattat antal sälar i NorafjärdenDet största antal sälar som observerats i fjärden samtidigt sedan skrämförsöket inleddes varunder 2006 två st och under 2007 fem st. En bedömning gjordes innan försöket inleddes att 3– 8 sälar antagligen skulle vara närvarande i fjärden under siklöjefisket och att en reduktionmed minst tre sälar borde ge en mätbar positiv effekt i fångster och skadebild.Hantering av sälarDet är svårt att få grepp på en skjuten säl, särskilt när den ligger i vattnet. Man behöver etttillförlitligt fäste, exempelvis för bogsering till land. En knop runt en labb eller annankroppsdel som ibland används är inte säker. Det är därför vanligt att man skär ett hål genomlabben och fäster en lina där. Detta ger ett bra fäste men är besvärligt att ordna hängande överrelingen, särskilt i sjögång. Späck och blod kan också göra att knoparna glider. Ett försökplanerades därför att använda en s.k. trynbrems för ändamålet (Figur 4). En sådan utgörs aven stabil stång med en åtdragbar och låsbar wireögla i ena änden. Den används normalt förhantering av djur i djurhållning. Det är också svårt att dra till sig en avlivad säl i en sälfällaeftersom sälen ligger på fällans botten. För detta ändamål monterades en trekrok på bremsen.Den trekrok som används var kemiskt skärpt, en vanlig trekrok tränger inte in genom den segasälhuden. Hullingen klämdes in med en tång för att kroken ska gå att lossa.Figur 4. Brems med trekrok för hantering och bogsering av säl i vattnet.Resultat och DiskussionSkrämmorDe två skrämmorna i inloppet till Norafjärden sattes i drift den 6:e mars när isen visade teckenpå att gå upp. Tidpunkten valdes för att utesluta att sälar inne i fjärden skulle bli instängda.Detta både av djurskyddsskäl och för att en instängning skulle kunna öka risken för tillvänjningtill ljudet. Bägge enheterna har under året gått utan driftstörningar. Tillsyn harutförts av en lokal kontrakterad person. Skrämmorna funktionskontrollerades 2008-10-24 utananmärkning. Den ena svängaren har dock antagligen haft en reducerad effekt under försöketeftersom den boj den var upphängd i seglades ned av fartygstrafik. Därvid har svängaren fåttett ogynnsamt läge i vattnet (djup, vertikal orientering). Eftersom svängarna (”högtalarna”) nuvarit i drift under tre fulla säsonger så är de antagligen nära slutet av sin tekniska livslängdoch har tappat uteffekt.Eliminering av problemsälarTotalt eliminerades 5 sälar under försöksperioden (Tabell 1). Av dessa togs tre inomförsöksverksamheten medan två bifångades i nät av en yrkesfiskare.

Tabell 1. Fångade och avlivade gråsälar i Norafjärden 2008Datum Plats2008-10-07 bifångad Bergqvistviken2008-10-10 nätfångad S. Nordviksnäset2008-10-14 fällfångad S. Nordviksnäset2008-10-16 bifångad Skarvstenarna2008-10-21 fällfångad S. NordviksnäsetSälfångande fiskhusTvå sälar fångades i fällan (Figur 5). I bägge fallen hade stängningen aktiverats av att sälentagit betet och utlöst gillret, gallret i öppningen till fiskhuset hade inte rörts. Sälarna avlivadesmed vardera ett skott (9,3*57) i huvudet och togs därefter ut genom det därför avseddablixtlåset i adaptern.Figur 5. Säl fångad i sälfälla i Norafjärden.Vid flera tillfällen (på varann följande ombetningar) försvann först några av de yttre betena ifällans ingång och senare även de inre. Detta skedde till exempel just innan den första sälenfångades i fällan. Det tolkades som att besökande sälar blir allt mindre försiktiga under enserie av besök. Det betade nätet som fungerade som ledarm var avbetat i stort sett dagligen.Enligt konstruktören av redskapet har sälfångst inte lyckats tidigare när redskapet varit utsattutan ledarm (eller giller). De betade näten som fungerade som ledarm besöktes ofta av säl ochbetena försvann, eller så fanns rester kvar (Figur 6). En slutsats är att det för effektivastesälfångst i fällan är nödvändigt med ett betat nät som leder fram till fällan, en rad beten somleder in i fällan och ett betat giller. Insats 20 dygn.Figur 6. (a) och (b) Rester av siklöja i skötar satta som landarm fram till sälfälla.SälnätUppfångande nätDet betade siklöjenätet ovanpå det uppfångande nätet blev regelmässigt avbetat. Jakt skeddebara vid två tillfällen och under totalt 4 timmar. Ingen säl sköts vid dessa tillfällen. En sälfångades i nätet genom att trassla in sig (Figur 7). En bidragande orsak till fångsten bedömsvara att garnet är tunt och svart, dvs. är svårt att se under vattenytan i mörker Sälen avlivades

med ett skott från land (7 mm 08-Remington) och transporterades till SVA, Uppsala förobduktion. Nätet var kraftigt tilltrasslat men reddes ut och lagades efter att sälen tagits loss.Obduktionen visade inte på att några skador uppstått vid fångsttillfället. Insats totalt 9 dygn.Figur 7. (a) Landning av nätfångad säl och (b) utredning av nätet.Sälfångande nät, egentillverkatIngen säl fångades i redskapet. Säl besökte redskapet och gick ända in i den trånga kilen vidflera tillfällen utan att fastna. En bidragande orsak till att fångsten uteblev bedöms vara attnätet har tydliga kontraster med grön färg i nylonet, mörkgrön färg i grimman, grova ochskarpt ljusgröna telnar. Detta är det våglängdsområde av ljus där sälen har allra bäst syn. Enannan bidragande orsak bedöms vara att nätet var grovt och styvt. Det hade antagligen varitbättre att tillverka ett nytt nät med andra specifikationer än att återanvända ett som köpts inunder tidigare försök. Skrämanordningarna och GSM-larmet fungerade tekniskt som avsettoch utlöstes vid några tillfällen. Skrämanordningarna var onödigt komplicerade och trassladelätt in sig när vind och ström flyttade på nätet. Insats totalt 20 dygn.Hantering av sälarBremsBremsen visade sig fungera väl vid hantering och landning av säl. När wireröglan lades runtsälens nos sjönk den vid åtdragning in något i huden och fick samtidigt ett gott fäste runttänderna i käken, bäst fäste blev det runt överkäken (Figur 7). Det gick sedan enkelt att dra utsälen ur fällan och bogsera den till land vid sidan av båten. Mindre sälar på upp tillbedömningsvis 100 kg kan eventuellt lyftas ombord med hjälp av två bremsar. Trekroken varanvändbar för att dra fram sälen. Möjligen hade hanteringen fungerat ännu bättre medtrekroken fäst på ett separat skaft. En brems kostar i handeln omkring 100:-.Figur 7. (a) Bogsering av fångad och avlivad gråsäl, (b) användning av bremsen.

Antal sälar i NorafjärdenDet största antal sälar som observerades samtidigt i fjärden under 2008 var 4 st. Fiskarenasjälva bedömde vid ett tillfälle i början av fisket då problemen var stora antalet till ”minst 8”.Efter försökets avslutande kom rapporter in om att ytterligare sälar gått in i fjärden och störtnågra fritidsfiskare (nätfiskare) som fiskat längre inpå siklöjans lek.Resultat i fisketInverkan på fångst och sälstörningar i Norafjärden av elimineringen av sälar i kombinationmed sälskrämmor blev positiv. En jämförelse av journalförda provfisken mellan 2007, utansälreducering, och 2008, med reducering visar på en fördubbling av landad fångst (från 2,4 till5,2 kg / 100m nät) och en halvering av andelen sälstörda nätmeter (från 70% till 33%; Figur8). Fiskeinsatsen under de bägge åren var jämförbar. Enligt uppgift från lokala yrkesfiskarebörjade fiskesäsongen under 2008 någon vecka senare än normalt på grund av varmt väder(hög vattentemperatur) vilket kan förklara förskjutningen i tid för fisket mellan åren.1210,9100%109,580%F/a kg / 100m nät8644,36,160%40%F/a 2007 (jämförelse)F/a 2008 (försök)% sälstörda nätmeter 2007% sälstörda nätmeter 2008201,8 1,90,7 0,80,139 40 41 42 43 44 4520%0%VeckaAvlivade sälar (2008)Figur 8. Fångst av siklöja i Norafjärden (kg per 100 m nät) och andel sälstörda nätmeter (%) för år 2007 (utansälreducering) och 2008 (med sälreducering). Totalt fem sälar eliminerades under 2008. Fångsterna varhögre och skadorna lägre under 2008.Under en enskild vecka (V42 år 2008) skedde fiske både inne i och utanför Norafjärden.Fångsterna var då lika (1,9 kg/100 m nät), de var inte lägre utanför fjärden som kunde väntas.Det är väl känt att den/de första dagarnas fiske på en ny plats ofta ger ett bra resultat men attsälstörningarna därefter ökar snabbt. Antagandet att detta är skälet i det här fallet stöds av attfångsten under den aktuella veckans dagar minskade, samtidigt som andelen sälstördanätmeter ökade (Figur 9b). Denna effekt kan också ha bidragit till att den genomsnittligafångsten utanför Norafjärden blev högre under 2008 än under 2007 (1,9 respektive 1,0 kg/100m nät), det är inte säkert att mängden siklöja i området skiljde sig mellan åren.Fångsterna under 2007 i Norafjärden (2,4 kg/100 m nät) var högre än i Ångermanälvens nedredel (1,0 kg/100 m nät). Skillnaden mellan områdena avspeglar antagligen aversionseffektenav sälskrämmorna i Norafjärdens inlopp då en del sälar avskräcks från att gå in. I äldre tiduppges fisket i fjärden och utanför ha varit likvärdigt.

12100%12100%1080%1080%F/a kg / 100m nät8643,960%40%F/a 2007F/a 2008% sälstört 2007% sälstört 2008F/a kg/100m nät86460%40%F/a V 42 2008% sälstört V42 2008201,61,90,7 0,70,039 40 41 42 43 44 4520%0%Vecka201 2 3 4 520%0%DagFigur 9. Fångst av siklöja i Ångermanälvens nedre del (kg per 100 m nät) och andel sälstörda nätmeter (%), (a)per vecka under 2007 och 2008, samt (b) per dag under V 42 2008.SlutsatserDet genomförda försöket tyder på att det i områden med fördelaktiga geografiska förhållandenär möjligt att reducera sälstörningarna i yrkesfisket till en hanterbar nivå. Det kan varamöjligt att uppnå en varaktig effekt. Detta förutsätter att sälskrämmor placeras i ett trångt ochhelst grunt inlopp till en större fjärd för att reducera antalet sälar som går in där, samt att antaletsälar som ändå tränger in reduceras kraftigt genom jakt/fångst. Verksamheten förutsättergod planering och en hel del praktiskt arbete av lokala yrkesfiskare och andra intressenter.Nästa årEn uppföljning av årets försök under nästa säsong behövs för att bekräfta resultaten och för attfinslipa metodiken. Ett ökat antal sälar bör då elimineras, dels genom att fler fällor användsoch dels genom riktad jakt med skjutvapen på lämpliga platser. Sälfångsten bör då inledastidigare och fortgå längre än under årets försök. Av ekonomiska, praktiska och resursskälavslutades årets försök när siklöjans lek var så nära förestående att yrkesfiskarena avslutadesitt fiske. Fortsatta försök med sälnät kan också med fördel göras under nästa år.Skrämmorna i Norafjärdens inlopp ska under våren 2009 bytas ut mot en ny modell som ärunder utveckling och tillverkning. En noggrann uppmätning av ljudtrycket hos både de nyaoch de gamla skrämmorna görs då. Likaså mäts ljudtrycket i området upp, både för de gamlaoch de nya skrämmorna, görs då. Det kan sedan vara lämpligt är att lämna de gamlaskrämmorna kvar på plats tills vidare och redo att sättas i drift igen vid behov, till exempel vidfunktionsstörningar i det nya systemet.Inför nästa år görs förberedelser för en permanentning av verksamheten, så att fisket i fjärdenäven framgent kan ske med så små störningar som möjligt. Yrkesfiskare i området engagerasså att tillgängliga fiskhus i trakten förses med godkänd tillsats för sälfångst. Sälfångsten iNorafjärden, eventuellt också även utanför, bör inledas i god tid innan fisket börjar. Undersiklöjefiskets mest intensiva period kommer fiskarena själva antagligen att få svårt att hinnamed att sköta avlivning och omhändertagande av sälar. Det kan dock i det här fallet lösasgenom att Nordviksskolan (naturbruksgymnasium) som ligger vid Norafjärden engagerat sig.Den ämnesansvarige för området jakt har förklarat sig villig att hjälpa till. Verksamheten ärtänkt att ingå som ett moment i utbildningen vid skolan.ErkännandenDen hjälp och det stöd som lokala yrkesfiskare och andra lämnat har varit en förutsättning förförsökets genomförande. Fiskarena har bidragit med noggrant journalförda provfisken förflera år, utlåning av utrustning, fångst av betesfisk, bakgrundsuppgifter om fisket förr, samtpraktisk hjälp av många slag. Personal från Naturbruksgymnasiet Nordviksskolan har hjälpt

till med avlivning och provtagning av fångade sälar. De som hjälpt till är Eva-Lotta ochKrister Källman, Lars-Erik Åslund, Per Nelin, Björn Stark och Åke Bergman. Försöket hargenomförts av gruppen Säl, Skarv och Fiskeredskap vid Fiskeriverkets kustlaboratorium somarbetar inom Program Sälar&Fiske med huvudsaklig finansiering från Naturvårdsverket.ReferenserFjälling, A. 2008. Utrustning till försök med AHD och sälnät i Norafjärden 2008. PM 2008-09-12. 2 s.Fjälling, A. och D. Börjesson. 2007. 2006 års områdesförsök med sälskrämmor (AHD). PM2007-02-25. 4 s.