MÃ¥ngkulturellt centrum - Sveriges Museer

Samtid, invandring och kulturmöten– en museologisk resa__________________________________Leif MagnussonMångkulturellt centrum i BotkyrkasamdokNORDISKA MUSEETDelrapportSAMTIDEN SOM KULTURARVStockholm2001

SAMTIDEN SOM KULTURARVDe svenska museernas roll i konstruktionen av det industriella samhällets kulturarv 1975–2000Vilken kunskap har museisektorns professionella skapat om det sena 1900-talets industrisamhälle? Vilkagrupper, verksamheter och fenomen i samhället har de intresserat sig för? Vad har inneslutits eller marginaliserats?Vad ger en analys utifrån perspektiv som genus, etnisk tillhörighet, geografisk och nationellbakgrund, generation, klass, religion? Vad har valet av metod betytt för urval och resultat? Vilka har museernasamverkat med eller avgränsat sig mot – andra kulturarvsinstitutioner, organisationer, amatörer, forskare?Hur har museerna förhållit sig till det större intresset för kulturarvsfrågor under 1990-talet? Vad harsamtidsundersökningarna betytt för museernas plats i samhället – i skapandet av kulturella självbilder och ide demokratiska processerna?SyfteProjektet Samtiden som kulturarv (SKARV) drivs av Samdok med finansiering från Delegationen för industrisamhälletskulturarv och pågår från mars 2001–mars 2002. Målet är att åstadkomma en analys av desvenska museernas samtidsdokumentation under perioden 1975–2000, med avseende på ämnesval, frågeställningar,metoder, verksamhetsformer och resultat. Syftet med projektet är att synliggöra museernas ochderas tjänstemäns betydelse för konstruktionen av kulturarv och att återföra dessa kunskaper till de berörda,för att därmed öka den yrkesmässiga självinsikten, förbättra arbetsmetoderna och bredda museernastolkning av sitt samhällsuppdrag.Perioden 1975–2000 representerar det moderna Sveriges höjdpunkt och omstrukturering. Hurhar museerna uppmärksammat den ideologiska, politiska, ekonomiska och tekniska omvandlingen, arbetsochyrkeslivets förändringar, de nya livsstilarna och levnadsmönstren? Perioden representerar också dethögmoderna Sveriges kulturpolitik, med aktiva offentliga insatser på olika samhällsnivåer, uppbygget avspecialiserade kulturarvsinstitutioner, flera vågor av folkligt engagemang (på 1970-talet ”Gräv där du står”-rörelsen, på 1990-talet arbetslivsmuseerna) och den idag allestädes närvarande ”musealiseringen”. Undersamma period har Samdok spelat en viktig roll för museernas undersökningsverksamhet. Hur har Samdoksorganisation och riktlinjer påverkat urval och metoder?Projektledning och genomförandeProjektet kommer att realiseras genom ett antal delstudier, seminarier och en sammanfattande publikation.Projektledningen utgörs av Eva Silvén, projektansvarig, och Magnus Gudmundsson, projektsamordnare, vidSamdoksekretariatet samt en styrgrupp, bestående av representanter för Delegationen för industrisamhälletskulturarv och Samdok (sekretariatet, Samdokrådet och forskningsrådet). Projektledningen ska driva ochsamordna projektet, handleda utvärderarna, organisera seminarier och arbetsmöten, låta utföra vissa övergripandeanalyser samt ansvara för projektets slutrapportering.Huvuddelen av arbetet kommer att utgöras av sex delstudier som genomförs av interna utvärderare,museiintendenter som är aktiva inom Samdok. De representerar olika slags museer över hela landetmen också Samdoks pooler/arbetsgrupper, vilket gör att arbetet kan diskuteras vid dessas sammankomster.De interna utvärderarna kommer att genomföra sina studier i samarbete med externa forskare från universitet/högskolor,vilka kommer att engageras för seminarier och möten, bearbetning av undersökningsresultatoch manuskript.ÅterföringGenomförande och resultat kommer fortlöpande att redovisas i Samtid & museer samt via Samdoks poolmöten.Projektet kommer att avslutas med ett större seminarium där de erfarenheter som gjorts kan spridastill alla samdokmuseer. En avslutande publikation kommer att fungera som en sammanfattning avuppnådda resultat och analyser, men också som ett verktyg för metodutveckling inför museernas kommandesamtidsundersökningar.___________________________________________________________________Samtid, invandring och kulturmöten. En museologisk resa.Mångkulturellt centrum i BotkyrkaSamtiden som kulturarv, SAMDOK/Nordiska museet1

InnehållsförteckningBakgrund.......................................................................................................................................................................................................................................2Tiden före 1989..........................................................................................................................................................................................................................3Invandrar-Sverigeprojektet.................................................................................................................................................................................................6Projektets omfattning............................................................................................................................................................................................................7Några dokumentationsperspektiv ..................................................................................................................................................................................8Metoder och Perspektiv........................................................................................................................................................................................................9Fält.................................................................................................................................................................................................................................................12Utställningen 50 år i Sverige............................................................................................................................................................................................13Kulturmötesgruppen – svaret på fortsättningen.................................................................................................................................................14Kulturmötesperspektiv.......................................................................................................................................................................................................15Kritik mot kulturmöten.......................................................................................................................................................................................................16Tiden 1994 – 2000.................................................................................................................................................................................................................17Slutdiskussion..........................................................................................................................................................................................................................19Litteratur.....................................................................................................................................................................................................................................21Rapporter från projektet Invandrar–Sverige 1987–90 ......................................................................................................................................22Övriga tryckta källor.............................................................................................................................................................................................................23Kulturmötesgruppens sammankomster...................................................................................................................................................................23___________________________________________________________________Samtid, invandring och kulturmöten. En museologisk resa.Mångkulturellt centrum i BotkyrkaSamtiden som kulturarv, SAMDOK/Nordiska museet1

Samtid, invandring och kulturmöten. En museologisk resaEtnograferna är avskaffade. Utforskningen av Det främmande sker lättast i kvarteret, skriver PerWästberg i en, för etnologer lite provocerande kortdikt, med anledning av den mångkulturellasamhällsprocessens fortskridande i landet. Vad Wästberg tycks önska sig eller ana, är att vi alla skabli våra egna etnografer och upptäcka att samhället i grunden förändrats. Sverige har över 1 miljoninvånare som är födda utomlands. Dessa har fött cirka 700 000 barn i Sverige. Så kan situationenbeskrivas i siffror. Samdok och museer har reflekterat denna process på olika sätt under desenaste decennierna.Syftet med den här rapporten är att teckna en bild av hur museer i Sverige arbetat med dokumentationav invandring och kulturmöten under tiden 1975 – 2000. I fokus stor samdoksarbete men även en del initiativ som gjorts utanför denna struktur tas med i diskussionen. Materialettill studien består främst av texter i rapporter som framställts av kulturhistoriska museerunder perioden samt texter i samdoks egna bulletiner 1 . Sedan 1987 har jag följt arbetet mer ellermindre på insidan som chef för Mångkulturellt centrum i Botkyrka (tidigare Sveriges invandrarinstitutoch museum). Mitt intresse för ämnet koncentreras främst till val av de perspektiv, fältoch metoder som museer använt. Dessa frågor försöker jag att besvara genom att diskutera publiceraderapporter, policytexter och utredningar.BakgrundDe kulturella förändringar som Sverige som nation genomgår i riktning mot en ökad diversifieringav språk, kultur, etnicitet och religiös praktik bär på såväl hot som löften om en harmoniskintegration. Om riskerna stavas ökad förekomst av främlingsfientlighet och diskriminering så fårlöften om berikande mångfald och ökade möjligheter genom internationalisering, stå för en merpositiv sida av saken, när världen vävs samman av globaliseringens effekter (Castells 1997). Denökade rörligheten av människor, information och produktion som följer skapar en slags ”migrationskontext”där vi alla mer eller mindre befinner oss. Denna situation har beskrivits med olikanamn. En del kallar denna förändring att Sverige blivit ett mångkulturellt samhälle. Det är idagen högst levande realitet att en stor mängd människor har starka referenser till världen utanförden svenska nationsgränsen.Huruvida Sverige är ett mångkulturellt samhälle och vad detta består i har diskuteras sedanslutet av 1980-talet i statliga utredningar och i forskningsrapporter. Idéhistoriken Bernt Skovdahlskriver:1 Samdoks verksamhet publiceras i det egna organet Samtid & museer. Tidigare hade var namnet endast Samdok och senareäven Samdokbulletinen. I noterna benämner jag genomgående tidskriften som bulletin med nummer och år.___________________________________________________________________Samtid, invandring och kulturmöten. En museologisk resa.Mångkulturellt centrum i BotkyrkaSamtiden som kulturarv, SAMDOK/Nordiska museet2

Utifrån historiska erfarenheter är tanken att invandringen i ett land som Sverige skulleleda till ett permanent mångkulturellt tillstånd orealistisk, redan därför att de flesta kulturellaskillnader brukar utjämnas över ett par generationer (Skovdal:136).Denna pragmatiska inställning och hållning har gällt hittills vad gäller kulturella processer avseendenationell identitet i landet men det är osäkert om den kan hävdas framöver. Skovdahl diskuterardetta och pekar på globaliseringens inverkan på varje europeiskt samhälle med ökad rörlighetsom bestående inslag vilket gör att grupper etableras och fortsätter en rekrytering. Framväxtenav så kallade segregerade platser i urbana samhällsmiljöer påverkar integrationsprocessenför individer och grupper. Vidare utvecklas nya etniciteter och kulturmönster i de urbana förorternasom protester men också som potentialer för dialog över etniska gränser (Sernhede 1998).En annan tänkbar förändring i snar framtid är att länder som Sverige inte lika ensidigt som tidigarekan präglas av ”nationalhistorisk symbolik och etniskt specifika värderingar” (Skovdal:136).Det är mot denna kort skisserade bakgrund, som museer med ett kulturhistoriskt dokumentationsansvaroch förmedlingsperspektiv, har skäl att reflektera kring mål som uttryckts i den statligakulturpolitiken. Mål som vill att varje anslagsmottagare ska reflektera sin position utifrån desamhällsförändringar som äger rum och arbeta för att inkludera nya invånare och företeelser. Dekulturpolitiska målen som lyfter fram det mångkulturella samhällets behov är främst den demokratiskarollen som tilldelats varje statligt eller offentligt finansierad kulturinstitution och det måleller direktiv som tillkom under 1990-talet där det mångkulturella dimensionerna tydliggörs avregeringen i regleringsbrev.Tiden före 1989Jag vill börja denna genomgång av museiinitiativ med att återge tankarna bakom den första störresammankomsten på nationell nivå rörande ”dokumentation av invandrarnas kulturer”. Konferensenanordnades av Statens kulturråd i samarbete med Nordiska museet, Etnografiska museet ochRiksutställningar på Nordiska museet den 16 januari 1979.På konferensen samlades företrädare från museer, invandrarnas riksorganisationer och folkbildningsområdet.I tidens anda, skulle man kunna uttrycka saken, diskuterades samverkan, ett avinvandrarpolitikens nya honnörsord, mellan majoritetsinstitutioner och nya sociala och kulturellagrupper hur ”kulturmönster skulle kunna räddas innan det blir för sent”. Andra skäl som anfördesom värdet av dokumentation handlade om att minska fördomar i samhället, behov i framtiden attförstå och förklara hur invandringen skett. Därutöver skulle det även gå att koppla denna dokumentationtill det kulturpolitiska målet att motverka kommersialismens negativa verkningar ”ochdärtill få en motvikt till det angloamerikanska kulturtrycket”.___________________________________________________________________Samtid, invandring och kulturmöten. En museologisk resa.Mångkulturellt centrum i BotkyrkaSamtiden som kulturarv, SAMDOK/Nordiska museet3

Medlet var en samverkan mellan museet, invandrarföreningen och studieförbundet. Studiecirkelnlyftes fram som en konkret metod bland flera andra, där museet skulle kunna ingå relationmed olika organisationer. Inledaren Göran Rosander, museiman och vid denna tid knuten tillStatens kulturråd, svarade själv på sin retoriska fråga ”Varför skall man då dokumentera?”:Jag kan redan här ge er nyckelordet nämligen möjligheten att skapa en etnisk identitet.Både den enskilde och gruppen behöver ett dokumentärt material som kan tjäna somunderlag och som man kan identifiera sig med. Det museala materialet kommer också tillnytta för att informera andra om gruppens kultur. Ni vet alla att det behövs. Alltså identitet– information.Detta citat innehåller flera av de begrepp och aspekter som kommer att följa arbetet de kommandedecennierna. Begrepp som etnisk identitet och kultur kommer att problematiseras hårt under1990-talet (Åhlund & Schierup 1991, Eriksen 1993, 1994 m.fl.) liksom perspektiven på socialagrupper och museers roll som identitetsstödjande aktör (Bohman 1997). I det påföljande inläggetfrån Yngve Lithman, socialantropolog från Stockholms universitet, presenterades en mer problematiseradinriktning. Jag vill återge denna reflektion i ett längre citat eftersom det har betydelseför hur frågan kommer att hanteras framöver, både i min text och av museerna.Det vore synd om man lade upp en sån här tanke kring dokumentation kring någontingsom skulle vara hemlandsetnografi i första hand. Det är viktigt att man försöker fångaupp just det som har att göra med mötet med Sverige och svenskarna. Den bilden är vetvi då, om än ytligt och inte särskilt inträngande, inte alltid så smickrande för oss som ärfödda i det här landet och som ryggmärgsmässigt identifierar oss som svenskar. Det ärviktigt att hålla fast vid att vi skall skildra dynamiken i samspelet (min kursivering) mellandem som kommit invandrande till Sverige och svenskarna. Med utgångspunkt från denbiten tror jag att man lagt en hyggligare grund, än vad som annars skulle varit fallet, vaddet gäller att förstå invandrargruppernas vidare öden och äventyr i Sverige. De kommernaturligtvis i stor utsträckning att vara påverkade, influerade och i många fall styrda avhur vi som svenskar och hur det svenska samhället som helhet har förhållit sig i de härfrågorna.Den goda viljan att mötas kring de behov Rosander öppnade mötet med kritiserades inte av någonmedverkande eftersom konferensen pekade ut att ansvaret skulle läggas främst på invandrarnasegna organisationer. På detta sätt löstes representationsfrågan på ett smidigt sätt. De invandradegrupperna skulle själva ta initiativ, göra arbetsinsatser och välja områden som skulle dokumenteras.Museerna skulle främst stötta med kunskap och skulle inte detta räcka ställdes det kravpå Nordiska museet att agera eftersom de hade ansvar för dokumentationen av svenskt liv överhuvudtaget(rapport: s.30).Konferensen utgick ifrån ett bristperspektiv. Sverige hade haft en period av flyktinginvandringi direkt anslutning till andra världskriget. Därefter infann sig en period av arbetskraftsinvand-___________________________________________________________________Samtid, invandring och kulturmöten. En museologisk resa.Mångkulturellt centrum i BotkyrkaSamtiden som kulturarv, SAMDOK/Nordiska museet4

ing fram till 1972. Parallellt med denna fas kom nya flyktingar till Sverige. Vid tiden för konferensenfanns en medvetenhet att återvändandet till hemlandet inte skedde i någon större omfattning.Den sedan 1975 inledda invandrarpolitiken betonade integrativa inslag som tog fasta påindividers rätt att odla och behålla sitt modersmål, traditioner och sedvänjor under en valfrihetsparoll.Denna valfrihet var underordnad svensk lagstiftning och i övrigt formad i samverkan medandra sociala grupper och rådande ideal om jämställdhet. 1979 hade museer i mycket ringa graduppmärksammat denna invandring och invandrare som sociala företeelser i sitt arbete. Helt obemärkthade dock inte fenomenet glidit förbi. Nordiska museet hade uppmärksammat finländare iolika sammanhang, Torekällbergets museum hade gjort intervjuer och utställningen ”Möte mednya miljöer” 1975. Landskrona museum gjorde 1980 ett dokumentationsprojekt som fångadeupp livet i ett bostadsområde där flera invandrare bosatt sig samt projekt som skildrade etniskt livi kommunen. Jönköpings läns museum inledde ett projekt 1975 under namnet ”Invandrare informerarsvenskar” där flera grupper involverades i arbetet och där immateriella aspekter i innehålletreflekterades. Andra närliggande initiativ vid denna tid går att finna vid Riksarkivet, Immigrantinstituteti Borås och hos ABF. Det går att skönja att det är på nationell och lokal nivå (detkommunala museet) som initiativen tas och det mesta av konkret arbete utförs från mitten av1970-talet till slutet av 1980-talet.Konferensen vittnar tydligt om den ambivalens som det kulturhistoriskt inriktade museetkände inför sitt ställningstagande rörande perspektiv och metod. Den dynamiska syn somLithman lyfter fram genom fokusering på mötet, den svenska strukturen och dess inverkan påkonstruktionen av etnicitet är inte tiden mogen. Museerna lägger sig istället nära kartläggningenav grupper. Tydligt är också att museerna avvaktade de organiserade invandrarnas initiativ. Dettakritiserades indirekt av Ingmar Carlsson från Riksarkivet under konferensen utifrån Riksarkivetslängre erfarenhet av att samverka med olika organisationer kring arkivbildningar. ”Det är trögt förinvandrarorganisationerna att dokumentera sin verksamhet. Jag skulle vilja säga, att en enda behjärtadfinne, est eller italienare som är här idag och som är beredd att göra något är värd mer änstora styrelser.” Vidare framställdes uppdelningen mellan ett svenskt etniskt och andra etniskaformationer som tydligt separerade i tanken. Vare sig ackulturationsprocesser bland de som funnitsi landet under 10-20 år eller den så kallade andra generationens frågor hade ej ännu blivitupptäckta som ingångar.___________________________________________________________________Samtid, invandring och kulturmöten. En museologisk resa.Mångkulturellt centrum i BotkyrkaSamtiden som kulturarv, SAMDOK/Nordiska museet5

Invandrar-SverigeprojektetEfter konferensen 1979 hände inte särskilt mycket 2 vilket föranledde Statens kulturråd att återkommaännu en gång med frågan. Denna gång resulterade initiativet i ett nationellt projekt somgenomfördes 1987-1990. Frågan vi kan ställa är varför museerna inte satsade hårdare på samtidsdokumentationvid en tid då ett nytt politikområde etablerats kan inte tillfredsställande besvarasinom ramen för denna uppsats. Frågan har som jag ser det minst två aspekter; en där museet generellthar en roll som dokumentationsaktör vad gäller föremål och annat material, och en andranivå som mer specifikt gäller dokumentation av invandringsrelaterade fenomen. Om museer inteser på sin roll att systematiskt studera och diskutera samtiden överhuvudtaget, faller förstås fråganom det senare (Silvén 2001). Om man är öppen för att arbeta med det senare gäller det att väljaperspektiv och metoder som museet känner sig trygg med. Denna trygghet fanns uppenbarligeninte. Att vänta på att invandrarnas riksorganisationer skulle höra av sig innebar i realiteten attinget blev gjort. Sektorsmyndigheten och museernas synsätt på de unga organisationerna var, meddagens perspektiv, överoptimistiskt. Riksförbunden hade inte förutsättningar och kanske ej hellerviljan att inleda en omfattande dokumentation som skulle fästa dem till en svensk historieskrivning.Inom migrationsforskningen är det ett känt faktum att migranters framtidsperspektiv skiljersig från majoritetsbefolkningen avseende hur man ser på var man ska leva och bo i ett längreframtidsperspektiv (Sowell 1996).Ett annat skäl var det ojämna maktförhållandet. Museer på nationell och regional nivå utgören del av en maktstruktur som har till uppgift att skapa, vårda och presentera det vi i dag kallarkulturarvet (Beckman 1999). Museet som struktur har ett tolkningsföreträde som kommunicerasgenom en tolkning av uppdraget, förvärvad profession och ekonomiskt ansvarstagande. Även ommuseerna vid tidpunkten anträtt en samtidsorienterad inriktning (Silvén 2001) återstod faktumetatt de nya sociala och kulturella grupperna som etablerats genom invandring ej blivit uppmärksammadei museernas dokumentation i någon märkbar omfattning. Museet som institution riskeraratt utgöra en del av en homogen offentlighet. En offentlighet som i sig blir förtryckande därföratt icke assimilerade personer och grupper riskerar att bli osynliggjorda alternativt utpekade somannorlunda, avvikande från en slags svensk-etnisk normalitet. Detta förhållande liknar det somIris Marion Young (2000) kallar ”kulturell imperialism”, d.v.s. att en social kategoris egna perspektivoch synsätt är underordnade de beskrivningar av dem som görs av dominerande grupper.Den grupp som skiljs ut som annorlunda, som De andra, riskerar att bli beskriven i stereotypabilder av de som har en starkare maktposition. Denna kritiska reflektion utgör en central aspekt2 1986-1987 genomförde Torekällbergets museum en dokumentation av så kallat ”invandrarhantverk i Södertälje” vilketockså var titeln på rapporten författad av Maria Flink. Denna rapport skiljer sig från redovisningarna i Invandrar – Sverigegenom att den fokuserar på föremål och hantverk. 1989 genomförde Torekällbergets museum en omfattande hemundersökningi ett syrianskt hem i Södertälje som märkligt nog inte inräknades i ”Invandrarsverige”. Undersökningen diskuterasmer ingående i SKARV-projektet.___________________________________________________________________Samtid, invandring och kulturmöten. En museologisk resa.Mångkulturellt centrum i BotkyrkaSamtiden som kulturarv, SAMDOK/Nordiska museet6

av dokumentationsarbetet, tillsammans med frågan om individer och gruppers representation iarkiv och museer. Ska frågan om representation ses som en medborgerlig rättighet eller som ettförsök hos en offentlig majoritetsstruktur att begränsa en grupps handlingsutrymme (Hyltén-Cavallius 2001), blir ett svårlösligt dilemma för varje museum och aktivitet som spelas in på ”fältet”.Ett sätt att hantera frågan är att följa James Cliffords idé om förhandling med grupper omvad som ska dokumenteras, hur det ska göras och presenteras (Clifford 1997). Ett slags partnerskapsom bygger på en nära dialog mellan museet och grupper.Resonemanget om kulturell imperialism och dominans, representation och makt är centralaför den fortsatta förståelsen av projektet ”Invandrarsverige” 3 och de insatser som genomfördes dåoch alltjämt genomförs i projekt vid museer.Projektets omfattningProjektet knöts till Nordiska museet och samdok. Den logiska kopplingen till Nordiska museetvar främst ansvarsrollen som museet axlat gentemot andra kulturhistoriskt inriktade museer ochaktörer. Projektet inrättades 1987 och planerades teoretiskt av etnologen Karl–Olov Arnstberg.Ur det kompendium som Arnstberg författade inför starten återgavs ett kapitel i Samdokbulletinen(nr 39). Både artikeln och kompendiet som helhet innehåller många teoretiska uppslagoch konstruktiva tankar men ger ingen klar idé hur arbetet ska bedrivas. Museet som en ickemyndighetpekas ut som den potential som har mer öppna förutsättningar att möta invandrare änmyndigheter och andra offentliga serviceinrättningar. Vidare lyfts klassaspekten fram i kulturmötetoch att det svenska allt som oftast representeras av institutioner som reglerar villkoren för mötet.Arnstberg önskar att museerna ska ge auktoritet åt initiativ som förväntas komma från invandrarnaoch deras organisationer. Arnstbergs förstudie blev i praktiken ett inspirationsmaterialför den blivande projektledaren och inte ett dokument som styrde upp projektet.De medel som lades in i projektet bekostade en projektledare under 1987–90. Till projektledareutsågs journalisten Arne Järtelius. Projektledaren kunde utifrån den fastställda ekonomiskaplattformen medverka till att ytterligare medel kunde knytas till olika lokala och regionala projekt.1988 redogjorde ansvarige tjänsteman vid Statens kulturråd, för bakgrunden till projektet(bulletin 45/1988). Centralt för Statens kulturråds inställning är att det uppstått ”en insikt ombristerna i samarbetet och verksamheten på detta område” samt att ansvaret att göra något liggerpå ”de samhällsorgan som redan finns och som har uppgifter att samla, vårda, visa” har ansvar att”invandrarnas kulturer och livsmönster i vårt land dokumenteras”. Detta var ett svar som hadeflera mottagare. Ett antal kommuner och organisationer hade vid denna tid tryckt på statsmak-3 I regeringens proposition om de centrala museernas uppgifter och ansvar 1986/87:97 redovisades bakgrunden till projektet.Propositionen slog fast att det är museernas ansvar att dokumentera invandrarnas kulturer. Riksdagen förväntade sig ensamlad aktion från museernas sida under en treårsperiod.___________________________________________________________________7Samtid, invandring och kulturmöten. En museologisk resa.Mångkulturellt centrum i BotkyrkaSamtiden som kulturarv, SAMDOK/Nordiska museet

terna med önskemål om satsningar inom området, däribland Sveriges invandrarinstitut och museum(i dag Mångkulturellt centrum i Botkyrka).Projektledaren beskrev intentionerna i projektet att ett femtontal platser i landet skulle involverasoch att dessa platser skulle kraftsamla så att olika samarbetspartners kunde ingå i arbetet.Järtelius önskade sig inte enbart ett aktivt museum på dessa orter utan även medverkan av universitet/högskolor,lokalpress, arkiv, bibliotek, invandrarbyråer, social- och kulturförvaltningar ochinvandrare i förening eller som intresserad allmänhet. Totalt kom projektet att innehålla 22 delprojektfördelat på 12 orter. Om detta var den yttre formen av projektet så fanns det en mer innehållsligtformulerad idé av projektledaren i inledningsskedet:Mellan invandrarna och Sverige ett bindestreck, ett bindemedel som fört samman invandrarna/../ och Sverige. Att det skapas något nytt därav har den tidigare svenska historienrikligt med exempel på. Vad vi i projektet Invandrar – Sverige på Nordiska museetvill försöka få ett antal bilder av är, vad som skapas i mötet mellan invandrarna och Sverigesedan andra världskriget. Vår hypotes är att bindestrecket rymmer ett nytt och mottidigare annorlunda Sverige (bulletin 45/1988).Hur dessa ambitioner landar i en konkret museivardag kommer att diskuteras i nedanståendegenomgång av publicerade dokumentationsrapporter. I fokus för min analys står författarnas valav metoder, perspektiv och fält.Några dokumentationsperspektivNedanstående analys baseras på läsning av tolv dokumentationsrapporter 4 som fortsätter att utgöraett offentligt material producerat och initierat av museer inom samdokprojektet ”Invandrarsverige”.De tryckta texter som museerna publicerat av genomförda dokumentationer riktas mot enoffentlighet. Detta innebär att själva produktionsvillkoret för skrivandet tar fasta på att texten skaingå i ett kommunikationsflöde och ”där textförfattarnas uppfattningar om vilka värden, normer,synsätt och tankebanor som är allmänt godtagbara formuleras (Öhlander 2001).Kategoribeteckningen ”invandrare” löper som röd tråd genom dokumentationerna. Förutomatt beteckningen avser att visa på förhållandet att människor som lever i landet, födds utanförSveriges gränser, har ”invandrare” kommit att utvecklas till en idé eller bild för något som kanbetraktas som ”Icke-svenskt” (Pripp 2001), (Vestin 1999). Detta förhållande ställde museerna iprojektet inför perspektivval i arbetet. Hur skulle invandrare och invandring relateras till inföddaoch föreställningar om en etnisk svenskhet?4 Rapporterna som ingår i analysen anges under särskild rubrik i litteraturförteckningen. Efter projektet har det varit svårtatt finna en exakt siffra över antalet genomförda delprojekt. Jag har sökt i samdokbulletinen för den aktuella perioden ochfunnit att 22 delprojekt ingick på 12 orter. Följande etniska grupper ingick i studierna: ester, estländare, estlandssvenskar,holländare, italienare, jugoslaver, chilenare, iranier, eritrianer, kurder, turkar, tyskar och sudettyskar samt syrianer. Därutöverhade tre projekt en mer plats- och individbaserad ingång i fältet. Orterna var Trelleborg, Kumla, Örebro, Eskilstuna,Göteborg, Halmstad, Uddevalla, Linköping, Botkyrka, Uppsala, Roslagen och Skellefteå.___________________________________________________________________Samtid, invandring och kulturmöten. En museologisk resa.Mångkulturellt centrum i BotkyrkaSamtiden som kulturarv, SAMDOK/Nordiska museet8

Övriga insatser inom ”Invandrarsverige” har jag medvetet valt bort eftersom de i huvudsakredovisats som lokala utställningar och arkivmaterial.Metoder och Perspektiv”Att skriva etnisk historia kan liknas vid ett jättestort pussel där minsta bit, hur oviktig den än måsynas, bidrar till en helhet. För att utan att hamna alldeles fel våga aktivera en slags ”retrospektivfantasi”, så räcker det inte att förlita sig på en typ av material. Man får istället använda en kombinationav källor, muntliga och skriftliga” (Lundberg 1991). Detta pusslande blev av naturliga skälolika stort vid de medverkande museerna. Men innebörden av citatet – att skriva etnisk historia –tog museerna fasta på. I arbetet kom etnisk historia och invandrargrupps historia/kultur att fungerasom synonymer.Det framstår med stor tydlighet att flertalet dokumentationer som gjorts för projektet i rapportformhar tillkommit i samverkan mellan museet och forskare eller filosofie studerande viduniversitet och högskola. Etnologi (sju personer) som ämne dominerar, följt av historia (två personer),språkvetenskap (en person) och turkologig (en person). Därutöver har en arkivarie, enjournalist och en författare medverkat i arbetet med att dokumentera och skildra ett stycke invandringshistoria.Det är således mer regel än undantag att projektanställda arbetat med dokumentationsarbetetän museets egen fasta personal.Valet av externa projektarbetare i ”Invandrarsverige” innebar även möjligheter för museernaatt knyta viss specialkunskap i t. ex. språk och historia till projekten, något som också i hög gradrealiserats av flera museer för att praktiskt slippa tolkning och underlätta materialsökning på detaktuella språket i arkiv. Tolk användes i Bohusläns museums studie av chilenska och iranska flyktingari Uddevalla.Om folkbildningens organisationer ansågs utgöra en viktig samarbetspartner 1979 så hadeförväntningarna skruvats ned till en nivå där alla möjliga samarbetspartners för museerna välkomnades1987. Endast två projekt hänvisar till ett samarbete med ett studieförbund. Det sker iKumla genom en dokumentationscirkel kring estländskt liv och leverne (Raag 1992) och blandEstlandssvenskarna som kom till Roslagen (Rosen 1992). Båda cirklarna anordnades av studieförbundetVuxenskolan.I de etnologiska studierna varierar självfallet förutsättningarna stort rörande tidsomfattningvilket påverkade valet av metoder. Intervjuer återfinns i samtliga etnologiska studier samt i denmer historiskt orienterade ”Varken fisk eller kött – Italienare på Saab 1951–1991” (Östergötlandslänsmuseum) av Mats Granberg och i ”Slutet på en resa – Början på en resa” av författaren StaffanEkegren och fotografen Mats Holmstrand i samverkan med Örebro länsmuseum.___________________________________________________________________Samtid, invandring och kulturmöten. En museologisk resa.Mångkulturellt centrum i BotkyrkaSamtiden som kulturarv, SAMDOK/Nordiska museet9

I studien om arbetskraftsinvandrare från forna Jugoslavien vid Mångkulturellt centrum arbetadeetnologen Gun Källström uteslutande med intervjuer vilka redovisades i utställningskatalogen”Adress Botkyrka” (1991).Intervjuerna har inordnats i en etnisk förståelseram presenterad för en majoritet samtidigtsom intervjuerna ger röst åt människor som inte fötts i landet men väl lever här och i flera falläven kommer att sluta sina liv i Sverige.Den etniska förståelseramen bygger, som jag ser det, på historiska iakttagelser som i de flestafall utmynnar i ett processuellt beskrivande, typ ”därför lämnade vi landet – så här gick det till –hit kom vi – första tiden – integrationsfasen – framtidsplaner/tankar”. Även om projektet ”Invandrarsverige”signalerade ett intresse för att skildra förändringar i Sverige, t. ex. utforskandet av”bindestrecksidentiteter” (bulletin 45/1988) så kom huvuddelen av studierna att fokusera på dokumentationav invandrarnas kulturer och livsmönster. Denna inriktning fördes fram i starkaordalag för hela satsningen av riksdagen (bulletin 45/1988).För varje museum utgör analys och insamling av föremål en central kunskapskälla om människansom kulturvarelse. I de rapporter som publicerats finns ingen diskussion som utgår från föremål.I en uppsats författad av Ingrid Lundberg och Ingvar Svanberg inom ramen för Mångkulturelltcentrums dokumentation av Kulubor i Stockholm diskuterades föremålsinsamling (Lundberg& Svanberg 1992) . De föremål som insamlades till utställningen i Botkyrka hämtades uteslutandefrån Kulu i Turkiet med syftet att visa ett ”förr”, en bakgrundsrelief som även för deflesta kulubor kändes historiskt. Föremålen gav möjligheter för den äldre generationen kuluboratt berätta om bygdens villkor och historia. Vad som går att säga i övrigt vad gäller föremålsinsamlingeni hela projektet är att insamlingen var ytterst blygsam. Det finns flera orsaker till detta.Etnologen Billy Ehn diskuterar föremål och etnicitetsforskning (Ehn 1990) där han lyfter framvärdet av att knyta frågor kring de föremål som man lämnat, föremål man tagit med sig och desom nyanskaffats i Sverige. Genom att betona föremålens potentialer till gränsmarkering kan kunskapenom dess värde och betydelse för människan som mötes– och utbytesobjekt tappas bort ominte dokumentationen tar fasta på den kommunikativa aspekten varje ting utgör. Han skriver:När ting betraktas isolerat från mänsklig verksamhet, ger de en illusion av att vara stillaoch välavgränsade helheter. Men så fort man ser dem i förhållande till människor befinnersig föremål i semiotisk rörelse. De flyttas mellan sociala zoner och kulturella meningssammanhang.De anspråk som Ehn lyfter fram rörande föremålens plats i dokumentationen hade få om ensnågra museer möjligheter att klara eftersom museernas egen tränade personal i ringa omfattningdeltog i dokumentationsarbetet.___________________________________________________________________Samtid, invandring och kulturmöten. En museologisk resa.Mångkulturellt centrum i BotkyrkaSamtiden som kulturarv, SAMDOK/Nordiska museet10

1991 skriver Mátyás Szabó en kritisk betraktelse i samdokbulletinen (bulletin 3/91) över detre år som projektet varade. Han betonar där bristen på teori i dokumentationerna och att den såkallade monografiska modellen dominerar. Denna modell tar fasta på att försöka beskriva en etniskgrupp i tvärsnitt på en plats inom ramen för en given tidsrymd och plats. Jag har berört någotom detta ovan. Detta huvudperspektiv dominerar mycket riktigt insatserna i Invandrarsverige.Jag skulle även vilja lägga till två ytterligare perspektiv som går igen i flera dokumentationer; betoningpå svensk historia och integration. Det är uppenbart att museerna som deltagit tvingats attbearbeta frågan vilken ställning människor som invandrat ska ha i det kulturhistoriska kontinuumsom museerna upprättat.Den svenska historiekopplingen blir uppenbar när dokumentationen fokuseras till en platssom Kumla eller Saabfabriken i Linköping. Titlar som ”Svensk, född i Hamburg” (Bohuslänsmuseum), Hemort Uddevalla (Bohusläns museum) och Kulubor i Stockholm – en svensk historia(Mångkulturellt centrum/Invandrarinstitutet) vittnar om denna förankring av studiens fokus. Iden senare skriften ägnas halva presentationen åt ett resonemang om gruppens integrationsprocessoch vilka uttryck den tar sig hos vissa individer. I stort sett samtliga studier diskuterar integrationsaspekteroch det är värdefullt att lägga dessa studier bredvid varandra och läsa vad de säger ifrågan.Här är inte platsen att fullt ut göra en sådan analys men det går att skönja en grovt mönstersom visar att de äldre vita grupper av flyktingar och arbetskraftsinvandrare från Europa under1940–60-talet blivit vad migrationsforskningen brukar kalla ”invisible minorities” i vår tid.Mindre osynliga brukar nya grupper som kommer långväga ifrån beskrivas. Dessa blir då ”visibleminorities” och påtar sig majoritetssamhällets uppmärksamhet på gott och ont. I den här typen avkategorisering blandas hudfärg, kulturell distans och klass. Ett annat sätt att definiera immigranterär att inordna dem i ett klassperspektiv i laterala respektive hierarkiskt inordnade grupper(Pripp 2001) De ovan nämnda lateralt ställda grupperna har vunnit inträde på arbetsmarknadenoch etablerat sig i samhället på ungefär samma nivå som majoritetsbefolkningen. Studierna avtyska varvsarbetare i Uddevalla, italienska bilarbetare, ester i Kumla och estlandssvenskar i Roslagenbär olika vittnesmål som pekar i samma riktning; försvenskningsprocessen har kommit långt,betydelsen av etniska organisationsstrukturer som föreningar har minskat eller t.o.m. upphört.De etniska grupper som definieras som ekonomiskt och socialt underordnade tillhör ett samhälleshierarkiskt inordnade kategorier. Varje flyktinggrupp eller arbetskraftsinvandrare från länderutanför Europa riskerar att bli inordnade i en sådan kategorisering.Deras livsvillkor brukar förstås som problematiska och som något från det normala avvikande.Ju längre ner i hierarkin en grupp befinner sig desto mer brukar den uttolkas somhomogent sammansatt och desto mer ses dess medlemmars beteenden såsom kulturbundna(Pripp 2001).___________________________________________________________________Samtid, invandring och kulturmöten. En museologisk resa.Mångkulturellt centrum i BotkyrkaSamtiden som kulturarv, SAMDOK/Nordiska museet11

I Sylvia Dürmeiers (1991) rapport om chilenska och iranska flyktingfamiljer i Uddevalla återfinnsflera beskrivningar som ger empiri till den kulturella maktomslutning som dessa grupper tvingasbearbeta och förhålla sig till i staden.I en annan studie av Sylvia Dürmeier om tyska invandrare till Uddevalla (1990) inriktas fokusfrämst på tyska arbetskraftsinvandrare till varvsindustrin. Dessa var företrädesvis män men iprojektet upptäcktes att flertalet tyska män var gifta med tyska kvinnor som arbetade som sömmerskorpå Tiger i Uddevalla. Denna iakttagelse vidgade studien såtillvida att även kvinnligasömmerskor lyftes in i materialet men någon diskussion om manligt och kvinnligt i integrationsprocessenutvecklades aldrig utan könen underordnades den nationella kulturella identiteten tyskar.I Lundbergs studie av kulubor i Stockholm förs däremot en diskussion om förändrade könsroller:..om vi vill söka den punkt där öppenheten för individuella val sätts på prov, syns gränsentydligast i kvinnornas värld. Männen från Kulu har alltid kunnat röra sig fritt mellanfamiljesfären och den offentliga, i Turkiet och i Sverige. För kvinnorna är steget till Sverigelängre, till en kvinnoroll som inte har sin förankring enbart i familjen (Lundberg1991:175).Citatet pekar på två viktiga inslag i kulturmötesstudier; dels värdet av att kombinera genus, etnicitetoch makt, dels att integrationsprocesser är komplicerade fenomen att studera och kräver enmångsidig belysning för att undvika förenklade kulturella förklaringar.FältFältarbetets betydelse är centralt för varje etnolog i skapandet av ett material som ska analyseras.Som tidigare nämnts dominerade etnologer arbetet inom projektet. Trots det ofta framhållnavärdet av fältarbete fanns det tecken på en förskjutning i betydelsen i början av 1990-talet i enannan riktning. Allt fler undersökningar släppte intresset för observationen av andras liv och beteenden(Ehn/Löfgren 1996), (Arnstberg 1997) och fokuserade mer på intervjuer och berättelser.Denna trend slår igenom även här. Vad utgör fältet för undersökningarna? Det fält somframträder ligger i Sverige utom i ett av projekten. I Ingrid Lundbergs studie av immigranter frånKulu i Turkiet bedrevs även en del av studien i Turkiet. Detta utmynnade i en ytterligare boksom helt fokuserade på lokalhistoria i Kulu – Kulu – utvandrarbygd (Lundberg & Svanberg1992) I Örebro länsmuseums studie av syrianer i Örebro hade fotografen och författaren tidigareföljt gruppen i ursprungsländerna. Ett kortare fältarbete bedrevs även av Gun Källström i fornaJugoslavien i Mångkulturellt centrums projekt om arbetskraftsinvandrare till Alfa-Laval i Tumba.___________________________________________________________________Samtid, invandring och kulturmöten. En museologisk resa.Mångkulturellt centrum i BotkyrkaSamtiden som kulturarv, SAMDOK/Nordiska museet12

Varje fältarbete påverkas ytterst av vad som ska studeras och vilka frågor som ska besvaras ellerbelysas. Eftersom flertalet studier fick prägel av att skapa en berättelse om en invandrad etniskgrupps svenska historia kom detta att avgöra dokumentationsarbetet. Förutom intervjuer, harsamtliga studier använt äldre och nytaget fotografiskt material, litteratur, tidningsartiklar, brevoch arkivmaterial. En mindre enkätundersökning genomfördes med syfte att fånga in berättelseroch erfarenheter från tyska immigranter i Uddevalla (Dürmeier 1990) som återvänt till Tysklandalternativt flyttat från orten men stannat i Sverige.Flera forskare hade språkkunskaper som underlättade fältarbetet med de undersökta grupperna.Så här beskriver en forskare denna kompetens:Eftersom jag själv är tyska var det lätt att prata med informanterna även om ganska svåraämnen som t. ex. skillnaden mellan svenskar och tyskar. Ofta är det saker man inte kangripa, som man känner tydligt men har svårt att beskriva.I Virve Raag och Raimo Raags arbete om estländskt liv och leverne i Kumla 1944–91 (1992)används uteslutande arkivmaterial skrivet på estniska. Boken är den enda i projektet som presenterarresultatet av arbetet i en tvåspråkig form.I Invandrarsverige ingick flera dokumentationer än vad som redovisas ovan. Dessa dokumentationerresulterade i arkivmaterial och lokala utställningsprojekt. Det fanns både en geografiskoch etnisk spridning bland projekten i Invandrarsverige som, sammantaget utgör den mestomfattande insatsen under perioden 1975–2000 avseende museernas engagemang i belysningenav Sverige som ett mångkulturellt samhälle. För flera av museerna utgjorde en gemensam utställningpå Nordiska museet en viktig station.Utställningen 50 år i SverigeDet finns skäl att nämna utställningen 50 år i Sverige – vägen till det mångkulturella samhället(1993) på Nordiska museet i detta sammanhang. Utställningen var i många stycken en redovisningöver projekt som pågått under åren 1987–1990. Mindre men viktiga kompletteringar gjordeseftersom flera viktiga grupper och händelser ej kunnat fångas upp inom projektets ursprungligaram.Denna komplettering genomfördes av Mångkulturellt centrum och dess projektledare IngridLundberg 5 . I arbetet deltog museer, privatpersoner och organisationer vilket gjorde att teckningenav grupper och fenomen relevanta för efterkrigstidens migrationshistoria erhöll en mer representativtäckning. Vad tillkom? Finska krigsbarn, Röda korsbussarna i slutet av kriget, Judiska flyktingar,finnar, ungrare, Stockholm, adoption, gömma flyktingar samt enstaka livsöden. I katalog-5 Ingrid Lundberg heter numera Ramberg i efternamn.___________________________________________________________________Samtid, invandring och kulturmöten. En museologisk resa.Mångkulturellt centrum i BotkyrkaSamtiden som kulturarv, SAMDOK/Nordiska museet13

projektet ingick även LO och ABF med ekonomiskt stöd eftersom katalogen kunde användas somstudiematerial.Utställning – eller ej, diskuterades livligt både under Invandrar – Sverigeprojektet och de följandeåren efter 1990. I samdokbulletinen 3/91 skriver Barbro Bursell, då ansvarig tjänsteman påNordiska museet, att ”Utställningens syfte ska vara att bana väg för ett framtida samarbete mellaninvandrare och museer, att visa vad museerna kan göra och vara början på ett nytt skede i museernasdokumentationsarbete”. I utställningskatalogen följs denna tanke upp. Utmärkande förutställningen är att perspektivet pekar i riktning mot en utvidgning av angreppssätt i synen pådokumentationsarbete kring invandring.Utställningen gjorde tidsfaktorn synlig som central komponent för integrationsprocesser, processersom påverkar var och en, direkt eller indirekt. Med undertiteln ”vägen till det mångkulturellasamhället” blev det uppenbart att den kulturella mångfald som rådde 1993 ej hade skapatsöver en natt utan varit oupplösligt kopplad till den historiska process som modernitet och sedermerasenmodernitet gjort möjlig. Formgivarna band samman allt material i en jättelik skruv somsymboliserade en tidsaxel (bulletin 3/96) I katalogens slutord ställs frågan: ”Är det Sverige, är dettiden, är det livet som förändrar oss? Mals vi ner till likformiga kuber allihop, eller är vi med ochskapar nya former och möjligheter?”. Detta är i princip samma fråga som Arne Järtelius ställdeom ”Bindestrecksidentiteten”. Dokumentationerna hade inte givit något entydigt svar på fråganvilket ej heller var att vänta på ett så brett anslag. Det viktiga är att frågorna ställdes och allvarligaförsök gjorts att söka svaren.Utställningen turnerade 1995–96 med Riksutställningar under namnet ”Landet utan fattigdom”.Utställningen finns i en nätversion på Mångkulturellt centrums hemsida(www.mkc.botkyrka.se).Kulturmötesgruppen – svaret på fortsättningenNär samdok efter Invandrarsverige projektet diskuterade om och hur arbetet skulle kunna fortsättafanns det två huvudvägar att utgå ifrån. Den ena vägen skulle jag vilja kalla ”särskiljandetsvägval”, dvs. utpekandet av en grupp eller social kategori som är allmänt underrepresenterad påmuseerna och som får ökat intresse under en tidsbegränsad period medan den andra vägen är”integration”, dvs. fenomen som relateras till migration uppmärksammats brett i arbetet med attdokumentera det samtida Sverige. Idén om att inrätta en särskild ”invandrarpool” efter Invandrar- Sverigeprojektet avvisades med följande motivering signerad Agne Furingsten (bulletin 4/92):Min uppfattning är att detta är en felaktig strategi. Motiven är följande: Invandrarna är istor utsträckning en integrerad del av svenskt samhällsliv, både i arbete och fritid. Därförär det fel att särskilja invandrardokumentationen i en separat pool. Självklart ska invandrarnassituation belysas inom ramen för befintliga poolers verksamhet. Den invandrade___________________________________________________________________Samtid, invandring och kulturmöten. En museologisk resa.Mångkulturellt centrum i BotkyrkaSamtiden som kulturarv, SAMDOK/Nordiska museet14

metallarbetaren ska naturligtvis analyseras i Metallpoolen, liksom den invandrade tandläkarenbehandlas inom Offentliga poolen osv.Agne Furingsten såg detta som en utmaning för varje museum inom samdok och hoppas ocksåatt arbetet skulle leda till att museerna blev mer mångkulturella. Samdolkrådet beslutade att tillsättaen arbetsgrupp 1992 bestående av representanter från Nordiska museet och Invandrarinstituteti Botkyrka (i dag Mångkulturellt centrum) som fick till uppgift att diskutera integrering avinvandrardokumentation i samdok. (bulletin 4/92). Undertecknad har sedan 1993 varit ordförandei kulturmötesgruppen.Det är intressant att museerna valde integrationsvägen vid denna tidpunkt. Tidsandan hadebörjat signalera kritik mot den sedan 1975 inslagna invandrarpolitiska vägen. Samdok gjorde ettval 1993, flera år innan den nya politiken med fokus på integration, urbana frågor och inrättandeav integrationsverk, trädde i kraft. En orsak till denna tidiga kursändring var kontakterna mellanNordiska museet och Mångkulturellt centrum i Botkyrka, som dagligen arbetar i en fältmiljösöder om Stockholm där mångfalden av uttryck, språk, religion och livsformer är påtaglig ochutgör grunden för arbetet.KulturmötesperspektivDen diskussion som kulturmötesgruppen inom samdok bedrivit under perioden 1994–2000 harkretsat kring begreppet kulturmötesperspektiv och vad man kan göra med detta i dokumentationenav social och kulturell mångfald. Kulturmötesperspektiv är ett poröst begrepp och saknar ett distinktinnehåll.”Om alla begrepp vore precisa skulle vi troligen inte kunna resonera kreativt. Vi behöver deoprecisa begreppens större spelrum för att närma oss det som vi inte riktigt begriper, det ännuouppklarade” skriver filosofen och författaren Lars Gustafsson (2000). Kulturmötesperspektivet ären kombination av ett sådant oprecist begrepp med avsikt att göra uppslagsrika dokumentationersamtidigt som det signalerar en kulturpolitisk uppmaning till museer att ägna sig åt migrationsaspekterinom den kulturhistoriska verksamheten.När det första programmet lades fram som ett upprop i samdokbulletinen 1/96 formuleradesgrundtanken att söka förändringarna genom ”kulturmötet”.”Programmet utgår från ett perspektiv på det ´mångkulturella` som något mer än bara människorfrån många kulturer. Var och hur man än lever i landet, så har idag möten mellan individer,erfarenhetsvärldar och livsstilar blivit en realitet. Fenomenet invandring berör samhällets allamedlemmar”, skrev Ingrid Ramberg i samdokbulletinen 1/96. Med denna inledning ställdes sedannågra konkreta frågor till poolerna. Frågorna handlade om två saker, kunskapsproduktionoch opinionsbildande arbete. Innehållet kretsade kring poolernas möjligheter att bidra med per-___________________________________________________________________Samtid, invandring och kulturmöten. En museologisk resa.Mångkulturellt centrum i BotkyrkaSamtiden som kulturarv, SAMDOK/Nordiska museet15

spektiv, idéer kring opinionsbildande arbete och beskrivningar om hur det mångkulturella såg ututifrån poolernas specifika perspektiv. Svaren låt dröja, om det alls kom några svar. En omfattandereorganisering av poolverksamheten genomfördes inom samdok och nya program skulle skrivas.Varje pool har därefter tagit in etnicitet och kulturmötesfrågan som en integrerad del i dessaprogram. Detta är grundläggande men det intressanta börjar först när undersökningar och insamlingarsker i praktiken med användandet av kulturmötesperspektiv.För kulturmötesstudier och insamlingar är invandrare, svenskar, individer, grupper, institutioneroch myndigheter lika intressanta, skriver Kulturmötesgruppen i sitt dokumentationsprogram.Det är kunskapsmålet och de frågor som ställs som är det centrala. Denna anslag ligger i linjemed de tankar som Yngve Lithman drog fram 1979 på den första dokumentationskonferensen.Programmet har diskuterats fortlöpande och 1998 utvärderade en arbetsgrupp perspektivet.Problemen kan sammanfattas med att etnocentriska beskrivningar, medvetna eller ej, förekommeroch att museerna agerar omedvetna om kraften i sin maktposition samtidigt som de ägnar alltmindre tid åt samtidsdokumentation. Möjligheterna för museerna att ändra på detta är att de haren stark position i möjligheten att teckna en sammansatt bild av svensk kulturhistoria genomsamlingar, arkiv och kompetens i personalen. Behoven i samhället för museer som bearbetar samtidenssociala och kulturella förändringar kommer att öka enligt flera bedömare vid ICOMkonferensen2001 i Barcelona. Givetvis krävs även ekonomiska resurser för detta arbete. Genomfokusering på plats, rum, verksamheter och frågor går det att fånga olika sorters människor iställetför att börja med själva invandraren eller en i förväg bestämd idé om ett kulturmöte. Det är merintressant att museerna skildrar Sverige istället för svenskarna. Arbetsgruppen framhöll vidare attvarje dokumentation måste relateras till andra företeelser som boende, arbete, konsumtion ochmaktfaktorer som genus, klass och generation.Kritik mot kulturmötenAtt fokusera på kulturmöten innebär nästan alltid en fokusering på skillnader. När blir skillnaderbetydelsefulla och problematiska och när är de inte det, blir en viktig fråga för varje utforskare avsamtiden att ställa.En annan kritisk inlaga mot ett alltför aningslöst förhållningssätt i studiet av kulturmöten haretnologen Oscar Pripp bidragit med i samdokbulletinen 1/95:Dagligen behandlas ämnen som invandring, etnicitet, flyktingpolitik och kulturskillnaderi media, debatter, vid konferenser, seminarier och liknande fora. Lite tillspetsat kan mansäga att ju mer intensivt och omfattande det offentliga samtalet/diskursen är, desto merär vi etnologer skyldiga att reflektera över våra intentioner, perspektiv och inte minst vadvi förmedlar till våra uppdragsgivare och övrig publik.___________________________________________________________________Samtid, invandring och kulturmöten. En museologisk resa.Mångkulturellt centrum i BotkyrkaSamtiden som kulturarv, SAMDOK/Nordiska museet16

Oscar Pripp föreslår att skildrandet av konkreta händelser, vardagliga möten samt hur människorkategoriserar och tolkar sin omgivning ska ske så öppet och förutsättningslöst som möjligt. I kulturmötesgruppensprogram diskuteras vikten av att förhålla sig dynamiskt och processinriktat isynen på kultur. Den processinriktade kultursynen betonar en performativ aspekt, där görandeoch handlande mer än varande måste stå i fokus. Eller som etnologen Owe Ronström beskriversaken: ”Kulturmöten blir därmed inte bara möten mellan kulturer, utan i ännu högre grad mötenvari kultur skapas” (Ronström 1995).Alla renodlingar av perspektiv innebär att våldföra sig på verkligheten, skriver Åke Daun, etnolog,i boken Det allmänmänskliga och det kulturbundna (1999). Det är självklart att varje studiemåste ha sina avgränsningar för att kunna utföras. Daun diskuterar den analys som betonarkulturen som förklaring av mänskligt beteende. Han menar att den utgår från en modell som”konstruerats utifrån en position som betonar inlärda värderingar och kunskaper”. Det finns flerasätt att förklara människan men eftersom kulturhistoriska studier står i fokus för det kulturhistoriskamuseet utgör kulturmötet en central funktion.Begrepp som etnicitet och kultur kan lätt skymma betydelsen av sociala och ekonomiska omständigheteroch villkor. Ej heller kan dessa begrepp ses som något slags storheter som en gruppmänniskor automatiskt delar med varandra och som på förhand bestämmer individers handlingaroch sätt att erfara. En slutsats jag drar av den kritik som framkommit i såväl kulturmötesgruppensom i forskarsamhället om ”kulturmötet” är att det går att arbeta vidare med ett dynamiskt kulturmötesperspektivmen att det kräver förtrogenhet med de grundläggande maktaspekterna somständigt finns närvarande i all social interaktion människor emellan; etnicitet, genus, generation,klass och makt. Det är en grannlaga uppgift att balansera dessa aspekter in i en studie.Tiden 1994 – 2000Under den här tiden bedrivs färre stora projekt men fler mindre vid museerna. Dokumentationsprojektsom fokuserar på etnicitet är ytterst sällsynta. Det skulle dock vara möjligt att analyserasvensk etnicitet på museer i det material som framställs under perioden. Dokumentationsarbetet ärrelativt blygsamt medan föredrag och utställningar blir mer frekventa (Bydén 1998). I början avperioden finns flera studier som fortsätter en fokusering på invandrare och invandring medan enbreddning sker mot slutet av tidsperioden.Perioden inleds med en metodkurs i Växjö anordnad av samdok och rapporterad i samdokbulletinen1/1995 6 . Anna Andrén rapporterade från kursen med att konstatera att ”frågor kringreflexivitet och representation blev viktiga och genomgående för hela kursen liksom att kulturmötesperspektivetger verktyg att se inte bara det som är annorlunda utan även det vardagliga6 Inför denna samdokkurs hade handboken ”Etniskt liv och kulturell mångfald” framtagits av Nordiska museet med finansielltstöd från Statens kulturråd. Boken summerade flera erfarenheter från projektet Invandrarsverige.___________________________________________________________________17Samtid, invandring och kulturmöten. En museologisk resa.Mångkulturellt centrum i BotkyrkaSamtiden som kulturarv, SAMDOK/Nordiska museet

Sveriges ibland obegripliga och osynliga strukturer”. (bulletin 4/94). Flera nya initiativ sätts igång.Västerbottens museum dokumenterar katolskt liv i Umeå som en del av projektet Kulturmöten iVästerbotten. I Skåne går fem museer ihop i ett gemensamt paraplyprojekt kallat Det mångkulturellasamhället. Att det sker flera aktiviteter på museerna vid denna tid har delvis samröre med detnationellt instiftade Migrationsåret 1996. Tankarna bakom migrationsåret var att uppmärksammaden första utvandringen till USA från Sverige och invandringen till Sverige under samma tid. I enredovisning av aktiviteterna under detta år framkom det att intresset för utvandring domineradekraftigt i presentationerna (1997). Nordiska museet balanserade bägge aspekterna i utställningen”Nytt land – nytt liv” (1996). Samma år insamlar Mångkulturellt centrum konstverket ”Rinkebyhästarna”av Ylva Ekman samt genomför tre studier på tema religioner i Stockholm, möten påfotbollsplan och en studie av unga tjejers syn på sexualitet och sex. 1995 gör Stockholms Stadsmuseumen bok och utställning på en jämförande studie av två klasser i olika delar av staden underrubriken Elva tusen timmar – två skolor, två världar. Länsmuseet i Kristianstad genomförde endokumentation med fokus på bröllop – Lycka för två – kärlek och lycka i ett mångkulturellt samhälle(1995). År 1996 utkommer rapporten Kunskap som kraft. Handlingsprogram för hur museernamed sitt arbete kan motverka rasism och främlingsfientlighet. Uppdraget gavs till Statenshistoriska museum och kom senare att samla ansvarsmuseerna bakom en treårig satsning undernamnet ”Kulturarv för alla”. 1997 genomförde Nordiska museet och Mångkulturellt centrum ettsamarbetsprojekt kring en dagboksinsamling i Fittja 1997 som publicerades 1998 på förlaget Enbok för alla. Mångkulturellt centrum har under perioden 1987 – 2000 genomfört ca.100 aktiviteteri projektstudier, utställningar och seminarier med internationellt deltagande. Nordiska museetgenomförde under åren 1994–98 projektet ”Judiska minnen” med överlevare från Förintelsen.Inom ramen för poolen för Tjänster genomförde Sjöhistoriska museet en dokumentation däretnicitet och kulturell bakgrund utgjorde centrala ingångar i studiet av besättningen på fraktfartygetIsolde (bulletin 2/2000).Kulturmötesgruppen har på olika sätt kombinerat sitt arbete med att försöka inspirera museeroch poolmedlemmar att rikta frågor och söka fält som kan berätta om de förändringar som Sverigegenomgår och som har kopplingar till internationell migration. I Kajsa Ravins studie av Nordiskamuseets arbete med kulturell mångfald noteras detta arbete:The most important contribution to this field might be the creation of Kulturmötesgruppenin 1993 within Samdok, a network of culture history museums in Sweden focusingon field research and collection management of contemporary culture. /../ The Kulturmötesgruppenhas been the strongest ´lobbyist` for the integration of this perspective in allmuseum work, especially in contempory field research. I want to stress the importance ofthis initiative because I think it has had a great impact in making museums aware of theperspective of cultural meetings (2000).___________________________________________________________________Samtid, invandring och kulturmöten. En museologisk resa.Mångkulturellt centrum i BotkyrkaSamtiden som kulturarv, SAMDOK/Nordiska museet18

Även om Kulturmötesgruppen genomfört flera insatser under perioden har arbetet främst handlatom en kritisk museologi. Vad är ett museum i mötet med nya etniska grupper? Hur ska etnicitethanteras i de sociala och kulturella processer som äger rum i möten mellan människor? Vad kanett kreativt kulturmötesperspektiv vara som inkluderar alla viktiga maktaspekter i skildrandet avmänskligt liv i slutet av det tjugonde århundradet. Diskussionen har fortlöpande rapporterats isamdoks egna fora och under 2000 initierade gruppen ett eget projekt kring ”Dödens riter ochplatser i mångfaldens Sverige” där samarbete över gränser är honnörsord. Det är det första gemensammaprojekt som ska utvecklas och som kan innebära att fler pooler ingår tillsammans medforskare vid universitet och högskolor.Slutdiskussion- Museers samverkan med invandrarnas egna organisationer är en strategi som givit lite iutbyte för båda partner. Museerna väntade på initiativ från invandrargrupper vilket mycketsällan kom. Detta hade stor effekt på museernas låga aktivitetsgrad under perioden1979–87. På några mindre orter knöts studieförbund till samarbetet 1987–90.- Samverkan mellan Nordiska museet och medverkande museer i Invandrar - Sverigeprojektetblev komplicerat. Anledningen till detta var flera. Det var lösa tyglar i projektetsledning eftersom medlen därifrån var små och krävde stora lokala och regionala insatserför att få projekten att fungera. Vidare saknades det ett teoretiskt ramverk för projektetvilket försvårade kopplingarna till universitet och högskolor liksom till det önskade utställningsprojektet– själva finalen! Tonen i uppropen var ofta väl tendensiösa typ att Invandrarsverigevar fantastiskt. De kritiska och mer komplicerade aspekterna av detta Sverigenedtonades vilket gav slagsida åt arbetet att utveckla dokumentationsperspektiv meden längre hållbarhet.- Det råder generellt ett svagt samarbete med universitet och högskolor, även om Invandrar-Sverigehade flera projektanställda som var knutna till universitet. Däremot hade projektetframgång i mobiliseringen av icke-museer på vissa orter där grupper fanns som hadepotentialer att ingå i den nationella dokumentationen av efterkrigstidens invandring. Dessaknöts dock ej naturligt till museerna. Här fanns chanser till metodutveckling som ej utvecklades.Ett exempel på partnerskap är Nordiska museets avtal med Mångkulturelltcentrum och Arbetets museum.- När museerna genom kulturmötesgruppen vidgade perspektivet blev det svårt för museisamhälletatt lämna det gamla invandrarperspektivet eller tecknandet av etniska monografier.Museerna hängde med när det gäller att fånga invandraren, men brast stort när processensvängde över till ett mer komplext betraktelsesätt. Kulturmötesperspektivet går attfylla med relevant innehåll och har öppningar som breddar dokumentationen av samti-___________________________________________________________________Samtid, invandring och kulturmöten. En museologisk resa.Mångkulturellt centrum i BotkyrkaSamtiden som kulturarv, SAMDOK/Nordiska museet19

dens migrationsrelaterade förändringar i Sverige men en tillämpning av perspektivet ställerstora krav på kunskap och projektplanering.- Medvetenhet om förändringarna finns men samtidsdokumentation lider brist på resurserinom museisektorn. Kunskap och engagemang är två andra viktiga ingredienser som ärojämnt fördelat när det gäller att dokumentera det mångkulturella samhället. Universitetoch högskolor har under 90-talet flyttat fram sina positioner vad gäller studier av denmångkulturella samhällsprocessen. Nya högskolor i Malmö och på Södertörn samt temaEtnicitet i Norrköping har inneburit en kraftigt ökad kunskap på området och därmednya möjligheter till samarbete.- Avslutningsvis är det relevant att reflektera över samdok som ett museipolitiskt instrument.Ska museer arbeta med samtiden utgör de vardagliga förhandlingarna om innehålloch villkor i det vi kallar det mångkulturella en central del i dokumentationen av samtiden.Denna förändring återfinns överallt i olika grader och samdok har genom sitt nätverkav kontakter tidigt identifierat behov och vägar för museidokumentation. Samdoks ställningär inte lika starkt överallt i museisamhället och det finns flera museer som valt attinte engagera sig i samdok och samtidsdokumentation. Mot den bakgrunden haltar bildenav vad museer gör och gjort. Det finns museer som tagit in kulturmötesfrågorna somen naturlig del i arbetet och de finns de som knappt gjort något för att penetrera mångfalden.___________________________________________________________________Samtid, invandring och kulturmöten. En museologisk resa.Mångkulturellt centrum i BotkyrkaSamtiden som kulturarv, SAMDOK/Nordiska museet20

LitteraturArnstberg, Karl-Olov. StencilArnstberg, Karl-Olov 1997: Fältetnologi. Stockholm. Carlsson bokförlag.Beckman, Svante 1999: Vad vill statens med kulturarvet? I: Kulturarvet, museerna och forskningen.Södertälje: Riksbankens jubileumsfond.Bohman, Stefan 1997: Historia, museer och nationalism. Stockholm: Carlsson bokförlag.Bydén, Ylva 1998: Arbetet mot främlingsfientlighet och rasism vid landets kulturarvsinstitutioner.Rapport. Stockholm. Kulturarv för alla.Castells, Manuel 1997: The Information Age. Economy, Society and Culture. Volume II: The Powerof Identity. Blackwell Publishers Ltd.: Oxford.Clifford, James 1997: Routes: Travel and Translation in the Late Twentieth Century. Cambridgeand London: Harvard University Press.Daun, Åke 1999: Det allmänmänskliga och det kulturbundna. Smedjebacken: Prisma.Ehn, Billy 1990: Bönemattor och empanadas. Om föremålens etnifiering. I: Människor och föremål.Etnologer om materiell kultur. Stockholm: Carlsson bokförlag.Ehn, Billy och Orvar Löfgren 1996: Vardagslivets etnologi. Reflektioner kring en kulturvetenskap.Stockholm: Natur och Kultur.Eriksen, Thomas Hylland 1993: Kulturterrorismen. Oslo: Spartaus Forlag.Eriksen, Thomas Hylland 1994: Ethnicity and Nationalism. London: Pluto Press.Flink, Maria 1987: Invandrarhantverk i Södertälje. Södertälje: Torekällbergets museum.Hyltén–Cavallius, Charlotte 2001: Centrum och periferi i museers verksamhet. En studie av framtidstroutställningarna.Göteborg: Kulturarv för alla.Gustafsson, Lars 2000: Meditationer. En filosofisk bilderbok. Stockholm: Natur och Kultur.Lundberg, Ingrid & Ingvar Svanberg 1992: Vad ska vi med sländorna till? Om föremålsinsamlingtill ett invandringsutställning. I: Föremål som vittnesbörd. Stockholm: Nordiska museet.Lundberg, Ingrid (red.) 1993: 50 år i Sverige. Vägen till det mångkulturella samhället. KatalogNordiska museet/Sveriges invandrarinstitut: Stockholm.Rapport från konferens. Dokumentation av invandrarnas kulturer. 1979. Nordiska museet och Statenskulturråd (stencil).Pripp, Oscar 2001. Företagande i minoritet. Stockholm: Mångkulturellt centrum.Ravin, Karin S 2000: Cultural Diversity att the Nordiska museet. Retoric and practice 1994–1998.Rapport. Göteborg: Kulturarv för alla.Ronström, Owe, Ann Runfors och Karin Wahlström 1995: Det här är ett svenskt dagis. Stockholm:Mångkulturellt centrum.Sernhede, Ove 1998: Ungdom och svart identifikation. I: Nader Ahmadi (red): Ungdom, kulturmöten,identitet. Stockholm: Statens institutionsstyrelse/Liber.___________________________________________________________________Samtid, invandring och kulturmöten. En museologisk resa.Mångkulturellt centrum i BotkyrkaSamtiden som kulturarv, SAMDOK/Nordiska museet21

Skovdal, Bernt 1996. Skeletten i garderoben. Om rasismens idéhistoriska rötter. Stockholm: Mångkulturelltcentrum.Silvén, Eva 2000: I samtiden eller för framtiden. Kunskapssyn och kunskapsbygge i det senmodernaNordiska museet. Under publicering.SOU 2000:118. Ja jag vill leva Jag vill dö i Norden. Forum för världskulturs slutbetänkande Stockholm.Sowell, Thomas 1996. Migrations and Cultures. New York: Basic Books.Svanberg, Ingvar och Mátyás Szabó 1993: Etniskt liv och kulturell mångfald. En handbok i invandrardokumentation.Stockholm: Nordiska museet.Westin, Charles m.fl. 1999: Mångfald, integration, rasism och andra ord. Stockholm: Socialstyrelsen.Wästberg, Per 1998. Tre rader. Stockholm: Wahlström & Widstrand.Young, Iris Marion 2000: Att kasta tjejkast. Texter om feminism och rättvisa. Stockholm: BokförlagetAtlas.Ålund, Aleksandra och Carl-Ulrik Schierup 1991: Paradoxes of Muliculturalism: Aldershot: Avebury.Öhlander, Magnus 2001: Det problematiska patienskapet. Paper till konferensen ”Samhällets diskurser”.Stockholm 18–21 oktober 2001. Stencil.Rapporter från projektet Invandrar–Sverige 1987–90Conradsson, Birgitta 1990 (red): Adress Botkyrka. Utställningskatalog. Sveriges invandrarinstitutoch museum. Botkyrka.Dürmeier, Silvia 1990: Svensk, född i Hamburg. Tyska invandrare till Uddevalla 1946–1968. BohuslänsMuseum. Stencil.Dürmeier, Silvia 1992: Hemort Uddevalla. Chilenska och iranska flyktingfamiljer i Uddevalla 1991.Bohusläns Museum. Stencil.Ekegren, Staffan (text) och Mats Holmstrand (foto) 1986: Slutet på en resa, början på en resa. Fyraförläggare. Örebro.Hübner, Rudolf 1988: Sudettyskar i Skandinavien 1938–1988. Kortfattad presentation om en bortglömdminoritetsgrupp. Eskilstuna.Granberg, Mats 1991: Varken fisk eller kött. Italienare på SAAB 1951–1991. Östergötlands länsmuseum.Linköping.Lundberg, Ingrid 1991: Kulubor i Stockholm. En svensk historia. Sveriges invandrarinstitut ochmuseum. Botkyrka.Lundberg, Ingrid och Ingvar Svanberg 1992: Kulu. Utvandrarbygd i Turkiet. Uppsala Multiethnicpapers.___________________________________________________________________Samtid, invandring och kulturmöten. En museologisk resa.Mångkulturellt centrum i BotkyrkaSamtiden som kulturarv, SAMDOK/Nordiska museet22

Ohlsson, Bror-Erik och Ingrid Kuldvere Ungerson 1991: Nybyggare i folkhemmet. Invandrarminnenfrån norra Södermanland. Lokalhistoriska sällskapet i norra Södermanland. Eskilstuna.Raag, Virve och Raimo Raag 1992: Över stormande hav. Estländskt liv och leverne i Kumla1944–1991. Örebro Läns Museum.Rosen, Kristina 1992: Estlandssvenskarna som kom till Roslagen. Roslagsmuseet. Norrtälje.Övriga tryckta källorSamdok, Samdokbulletinen och Samtid & Museer 1975–2000.Kulturmötesgruppens sammankomster1993: 7–8 juni Nordiska museet och Fittja – Kulturmötesgruppen som en arbetsgrupp inomsamdok, 8 september Lund.1994: 30 januari, 3 maj Lund, 21–23 september kurs i Växjö, 9 november Musikmuseet.1995: 25 januari, 4–5 november Kristianstads länsmuseum.1996: 4 juni Nordiska museet.1997: maj Skansen, 14 oktober Stockholm.1998: 2–3 april Lund, Malmö och Köpenhamn, 26–27 augusti Marstrand.1999: 4–5 februari Norrköping, 14–15 oktober Borås.2000: 3–4 februari Kulturen i Lund, 4–5 oktober Göteborg, 4 november Skogskyrkogården.2001: 2–4 februari Jokkmokk, 20 april seminarium Lund, 19–20 september Visby, 15 novemberseminarium Fittja.___________________________________________________________________Samtid, invandring och kulturmöten. En museologisk resa.Mångkulturellt centrum i BotkyrkaSamtiden som kulturarv, SAMDOK/Nordiska museet23