Beskrivningens metodik. Om att sätta ord på det ... - Sveriges Museer

starkt präglad av relationen till det svenska samhället. En generell slutsatssom kan dras ur ett stort antal studier av förhållandet mellansvenskar och invandrare, med särskild bäring för de migranter ochandra minoriteter som envist hävdar sin rätt att gestalta sina liv påannorlunda sätt, är att ett avgörande villkor för att minoriteter skakunna skapa och upprätthålla egna alternativ, är att de anpassar sinaalternativ och olikheter till de existerande samhälleliga strukturerna,och det på samma sätt som alla andra. Men därav blir också den oundvikligaföljden att alternativen och olikheterna inte längre är lika alternativaoch olika (Ronström 1996).I en studie av kulturmöten i barnomsorgen i norra Botkyrka somjag genomförde i början av 1990-talet tillsammans med etnologen AnnRunfors och socialantropologen Karin Wahlström fann vi att förhållandetmellan ”det svenska” som dagispersonalen så starkt framhölloch ”det främmande” som invandrarbarnen och deras föräldrar fickstå för var än mer komplicerat:I den svenska mångkulturella mosaiken var det tidigare i huvudsak invandrarnasom stod för innehållet. Deras färgrika och exotiska traditioner harbistått med ett råmaterial som i mötet med det svenska samhället slipatstill vackra stenar, olika till form och färg, men ungefär lika stora och förhelheten lika viktiga. Som majoritetsbefolkning har svenskarna självklartkunnat agera som formgivande och sammanfogande kraft. Lika självklarthar de kunnat framställa sig och sina kulturella traditioner som ”normala”,därför också utan behov av plats i den mångkulturella mosaiken. Detsvenska samhället har istället fungerat som fundament, som det cementsom håller mosaiken samman. Men vad daghemmen i norra Botkyrka gerett tydligt exempel på, är att Sverige och ”det svenska” nu allt oftare ochi fl er sammanhang införs som en bland alla de andra stenarna i mosaiken.Genom ”traditionalisering” förvandlas vissa ”normala” och orefl ekteradebeteenden (”så har vi alltid gjort”) till medvetandegjorda ”traditioner” (”sågör vi för att vi är svenskar”). Man kan säga att det svenska samhälletmed piska och morot har fått ”de främmande” att framträda med vissabestämda former och gestalter, i vissa bestämda sammanhang och påvissa bestämda arenor. När vi svenskar nu börjar arbeta på att synliggöra70 Owe Ronström