21.07.2015 Views

Beskrivningens metodik. Om att sätta ord på det ... - Sveriges Museer

Beskrivningens metodik. Om att sätta ord på det ... - Sveriges Museer

Beskrivningens metodik. Om att sätta ord på det ... - Sveriges Museer

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

AvslutningHermes kommunikationsteoretiska dilemma är hur han på ett trovärdigtsätt ska lösa paradoxen <strong>att</strong> förvandla <strong>det</strong> främmande till någotbekant, samtidigt som han bevarar och kommunicerar just <strong>det</strong>ta främmande.Det är genom beskrivningar, etnografi, som etnologer ochandra kulturforskare vanligen försöker klara uppgiften. Beskrivningarfyller därför många funktioner i dagens etnologi. De ska skapa närvarokänslaför läsaren, ge legitimitet åt förf<strong>att</strong>aren, i kondenserad formrepresentera <strong>det</strong> vetenskapliga objekt som ska analyseras och samtidigtvara en del av själva analysen.De beskrivningar som jag resonerat om här är resultat av en litenoch begränsad uppgift inom en etnologisk grundutbildning. Inte destomindre finns <strong>det</strong> mycket <strong>att</strong> lära av granskningen av dem, t ex om vad<strong>det</strong> annorlunda eller främmande egentligen är. I synnerhet för beskrivningarav sådant som medvetet framställts för <strong>att</strong> vara just ”annorlunda”,eller ”främmande” får Hermes dilemma en alldeles särskildrelevans.En allmän iakttagelse är <strong>att</strong> <strong>det</strong> främmande, de andra, på logiskgrund bara kan existera i relation till <strong>det</strong> bekanta, eftersom ”främmande-bekant”är en äkta dikotomi. Av <strong>det</strong> följer <strong>att</strong> ”<strong>det</strong> främmande”,vad <strong>det</strong> nu än vara må, alltid uppstår ur och därför redanär en del av den normalitet som <strong>det</strong> hjälper till <strong>att</strong> upprätta och synliggöra.Vad genomgången av de femhundra och fler beskrivningarnadessutom visar är <strong>att</strong> när människor ska gestalta sina etniska ”främmande”ursprung så tycks de lita till mycket begränsade repertoarer,som följer välkända konventioner om ”<strong>det</strong> etniska”. Vilka expressivaformer de i själva verket har tillgång till och hur de själva ser på dem,tycks spela mindre roll. Själva gestaltningen blir alltså något tämligenbekant. När andra sedan ska beskriva dessa konventionellt gestaltade”etniska” uttryck, så tillgriper de konventionella framställningssättoch en mycket begränsad repertoar av verkningsmedel. Trots <strong>att</strong> <strong>det</strong> ärolikheter som ska beskrivas, sker <strong>det</strong> på mycket likartat sätt. Resultatetkan bara bli ett: <strong>det</strong> ”främmande” är inte särskilt främmande, utanfaktiskt rätt bekant.En numer tämligen spridd insikt är <strong>att</strong> <strong>det</strong> blott i Sverige finnssvenska invandrare. Invandrargrupper bygger upp identiteter som ärAtt beskriva <strong>det</strong> främmande. Refl ektioner över en studentuppgift 69

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!