Beskrivningens metodik. Om att sätta ord på det ... - Sveriges Museer

är kanske inte så konstigt att smak och känselintryck inte är så vanliga.Många gånger är det helt otänkbart att smaka och klämma på sakeroch ting, även om man skulle vilja. Underligare är då att beskrivningarnaär så gott som helt tysta, för ljuden behöver man ju inte söka upp,de finns ju där hela tiden.Hur kan denna sinnenas hierarki som upprättas i beskrivningarnaoch som placerar synen i första rummet relateras till den ”verklighet”som studenterna upplevt och uppfattat? Att synen är det dominerandesinnet är en vanlig, men felaktig uppfattning. Kanske är det dock såatt synen dominerar vårt medvetna uppfattande av världen, och att detär därför synintrycken får sådant utrymme när vi ska berätta om den.I vilket fall borde det vara ett problem för kulturforskare att smak,känsel, ljud och lukt spelar en så avgörande roll i människors liv, menså liten i våra texter om dessa liv. I all synnerhet borde det vara ett problemjust när det gäller beskrivningar av sådant som medvetet framställtssom ”etniskt annorlunda”. Som så många studier visat, är detju genom mat, musik, dans, kläder – expressiva former som aktiveraralla sinnen, och som inte alls sätter synen i första rummet – som ”detmångkulturella Sverige” eller ”invandrar-Sverige” gestaltas.Problemet är alltså återigen inte vad som finns i ”verkligheten”,eller hur vi erfar den, utan om hur vi berättar om den. Det sombeskrivs är det som kan och bör beskrivas. Det finns väletableradekonventioner att luta sig mot för den som vill beskriva hur något serut, men hur skriver man om hur något känns eller smakar? Beskrivningarav lukt, smak och känsel glider så lätt över gränsen till det alltförpersonliga och subjektiva och blir till ”tyckanden”, långt från devetenskapligt legitimerade skrivsätten. 13 När Charlotte Hyltén-Cavallius(1999) i sin studie av mat för gamla på servicehus i Stockholmändå vågar sig på något så ovanligt som en smakens etnografi, ger honsig ut på vägar som få före henne har beträtt. Det är uppenbart atthon har fruktbara analytiska vinster att hämta, genom att förankraresonemanget i hur maten smakar och inte bara i diskussioner av vemsom lagar och distribuerar maten, hur många som äter den osv. Detär också uppenbart att vinsterna lätt kan övergå i förluster, genom atttexten blir svårförståelig eller rentav ”ovetenskaplig.”68 Owe Ronström