Beskrivningens metodik. Om att sätta ord på det ... - Sveriges Museer
Beskrivningens metodik. Om att sätta ord på det ... - Sveriges Museer Beskrivningens metodik. Om att sätta ord på det ... - Sveriges Museer
många olika nivåer. De är spår utlagda av tidigare generationers texter,som gör det möjligt för såväl läsaren som skrivaren att snabbt färdastill ett gemensamt mål. Men de är också ett fängsel, därför att man sålätt får intrycket att ”det där visste jag redan”, därför att såväl frågorsom svar redan ligger där färdiga att packas upp. Från utgångspunktenförgrenar sig spåren snabbt åt olika håll. Det är viktigt att inse att ettvägval vid en korsning innebär att en mängd vägar inte längre är möjligaatt växla in på. Omfång, disposition, enhet för observation ochbeskrivning, målgrupp och form för publicering är viktiga huvudspår.När väl beslut om dem fattats kan skrivandet gå som på räls in på spårsom leder till nya spår, fram till en slutstation som kanske blev någotannat än vad författaren tänkt sig.Alla dessa vägval en författare måste göra får obönhörligen konsekvenserför helheten. Ingen författare är kapabel att överblicka följdernaoch förutse resultaten vid varje växelstation. Vissa spår ter signaturligare än andra, vissa är väl uppkörda, andra så sällan användaatt de hunnit bli överväxta och knappast ens syns. Helheten lever sitteget liv och resultatet kommer att överleva författaren och delta i arbetetmed att förstärka och reparera de utlagda spåren så att de kananvändas och kommer att användas av framtida författare (Ronström1989:103).Den viktiga frågan blir vad som finns kvar av verkligheten när denbeskrivits. Eller är det tvärtom så att det är genom att beskrivas ochberättas som verkligheten blir till? 12 Om beskrivning är en tolkandeakt, så måste det ju rimligen också betyda att den ordnade begripliggjordaverkligheten uppstår genom att beskrivas.Sinneshierarkier”I uppgiften att kartlägga hur människor ’lever och har levat’ är detögats och örats vittnesbörd som etnologer och folklorister ytterst hänvisartill” skriver Billy Ehn och Barbro Klein i inledningen till antologinEtnologiska beskrivningar (Ehn och Klein 1989:7) Den etnologiskakunskapen består till största delen av observationer, därnäst nedskrivet,sammanfattat tal. Hur är det i dessa beskrivningar? Hur tarde olika sinnena plats? Helt klart är att synintryck dominerar, därefterlukter, sedan ljud. Känsel och smak har liten plats, om ens någon. DetAtt beskriva det främmande. Refl ektioner över en studentuppgift 67
är kanske inte så konstigt att smak och känselintryck inte är så vanliga.Många gånger är det helt otänkbart att smaka och klämma på sakeroch ting, även om man skulle vilja. Underligare är då att beskrivningarnaär så gott som helt tysta, för ljuden behöver man ju inte söka upp,de finns ju där hela tiden.Hur kan denna sinnenas hierarki som upprättas i beskrivningarnaoch som placerar synen i första rummet relateras till den ”verklighet”som studenterna upplevt och uppfattat? Att synen är det dominerandesinnet är en vanlig, men felaktig uppfattning. Kanske är det dock såatt synen dominerar vårt medvetna uppfattande av världen, och att detär därför synintrycken får sådant utrymme när vi ska berätta om den.I vilket fall borde det vara ett problem för kulturforskare att smak,känsel, ljud och lukt spelar en så avgörande roll i människors liv, menså liten i våra texter om dessa liv. I all synnerhet borde det vara ett problemjust när det gäller beskrivningar av sådant som medvetet framställtssom ”etniskt annorlunda”. Som så många studier visat, är detju genom mat, musik, dans, kläder – expressiva former som aktiveraralla sinnen, och som inte alls sätter synen i första rummet – som ”detmångkulturella Sverige” eller ”invandrar-Sverige” gestaltas.Problemet är alltså återigen inte vad som finns i ”verkligheten”,eller hur vi erfar den, utan om hur vi berättar om den. Det sombeskrivs är det som kan och bör beskrivas. Det finns väletableradekonventioner att luta sig mot för den som vill beskriva hur något serut, men hur skriver man om hur något känns eller smakar? Beskrivningarav lukt, smak och känsel glider så lätt över gränsen till det alltförpersonliga och subjektiva och blir till ”tyckanden”, långt från devetenskapligt legitimerade skrivsätten. 13 När Charlotte Hyltén-Cavallius(1999) i sin studie av mat för gamla på servicehus i Stockholmändå vågar sig på något så ovanligt som en smakens etnografi, ger honsig ut på vägar som få före henne har beträtt. Det är uppenbart atthon har fruktbara analytiska vinster att hämta, genom att förankraresonemanget i hur maten smakar och inte bara i diskussioner av vemsom lagar och distribuerar maten, hur många som äter den osv. Detär också uppenbart att vinsterna lätt kan övergå i förluster, genom atttexten blir svårförståelig eller rentav ”ovetenskaplig.”68 Owe Ronström
- Page 18: sten är att få läsaren att fylla
- Page 21 and 22: pel inom film och radio talar om do
- Page 23 and 24: Numera tar jag ut svängarna allt m
- Page 25 and 26: handlingar, klädsel, gester, komme
- Page 27 and 28: att göra särskilt hänsynsfulla t
- Page 29 and 30: förmedlar karaktären på hemmet.
- Page 31 and 32: marna reagerade, agerade och såg u
- Page 33 and 34: om byn Billinge, Inte som förr - t
- Page 35 and 36: Sundelin, Anders 1999: Precis så h
- Page 37 and 38: ningarnas plats och betydelse för
- Page 39 and 40: komma tillbaka med insamlat och kat
- Page 41 and 42: tioner som enbart förför oss. Bå
- Page 43 and 44: det förstås också flera fältarb
- Page 45 and 46: exempel på hur svårt det är att
- Page 47 and 48: det som att vi ställer oss bakom n
- Page 49 and 50: 11. Intressant är att det faktiskt
- Page 52 and 53: Att beskrivadet främmandeRefl ekti
- Page 54 and 55: och kulturell mångfald gestaltas.
- Page 56 and 57: orgarzonen”) (Ronström 1992, jfr
- Page 58 and 59: etnisk grupp, är alltså inte någ
- Page 60 and 61: stås också etnografi. Det vi är
- Page 62 and 63: nat. I sin både hyllade och kritis
- Page 64 and 65: långt fler positioner att växla m
- Page 66 and 67: ljud. I samband med att lokalen bef
- Page 70 and 71: AvslutningHermes kommunikationsteor
- Page 72 and 73: vår kulturella särprägel, i syft
- Page 74 and 75: Clifford, James and Marcus, George
- Page 76 and 77: FörfattarpresentationerMaria Eriks
- Page 78 and 79: The Methodologyof DescriptionEnglis
- Page 80 and 81: should also be able to bring our ti
många olika nivåer. De är spår utlagda av tidigare generationers texter,som gör <strong>det</strong> möjligt för såväl läsaren som skrivaren <strong>att</strong> snabbt färdastill ett gemensamt mål. Men de är också ett fängsel, därför <strong>att</strong> man sålätt får intrycket <strong>att</strong> ”<strong>det</strong> där visste jag redan”, därför <strong>att</strong> såväl frågorsom svar redan ligger där färdiga <strong>att</strong> packas upp. Från utgångspunktenförgrenar sig spåren snabbt åt olika håll. Det är viktigt <strong>att</strong> inse <strong>att</strong> ettvägval vid en korsning innebär <strong>att</strong> en mängd vägar inte längre är möjliga<strong>att</strong> växla in på. <strong>Om</strong>fång, disposition, enhet för observation ochbeskrivning, målgrupp och form för publicering är viktiga huvudspår.När väl beslut om dem f<strong>att</strong>ats kan skrivan<strong>det</strong> gå som på räls in på spårsom leder till nya spår, fram till en slutstation som kanske blev någotannat än vad förf<strong>att</strong>aren tänkt sig.Alla dessa vägval en förf<strong>att</strong>are måste göra får obönhörligen konsekvenserför helheten. Ingen förf<strong>att</strong>are är kapabel <strong>att</strong> överblicka följdernaoch förutse resultaten vid varje växelstation. Vissa spår ter signaturligare än andra, vissa är väl uppkörda, andra så sällan använda<strong>att</strong> de hunnit bli överväxta och knappast ens syns. Helheten lever sitteget liv och resultatet kommer <strong>att</strong> överleva förf<strong>att</strong>aren och delta i arbetetmed <strong>att</strong> förstärka och reparera de utlagda spåren så <strong>att</strong> de kananvändas och kommer <strong>att</strong> användas av framtida förf<strong>att</strong>are (Ronström1989:103).Den viktiga frågan blir vad som finns kvar av verkligheten när denbeskrivits. Eller är <strong>det</strong> tvärtom så <strong>att</strong> <strong>det</strong> är genom <strong>att</strong> beskrivas ochberättas som verkligheten blir till? 12 <strong>Om</strong> beskrivning är en tolkandeakt, så måste <strong>det</strong> ju rimligen också betyda <strong>att</strong> den <strong>ord</strong>nade begripliggj<strong>ord</strong>averkligheten uppstår genom <strong>att</strong> beskrivas.Sinneshierarkier”I uppgiften <strong>att</strong> kartlägga hur människor ’lever och har levat’ är <strong>det</strong>ögats och örats vittnesbörd som etnologer och folklorister ytterst hänvisartill” skriver Billy Ehn och Barbro Klein i inledningen till antologinEtnologiska beskrivningar (Ehn och Klein 1989:7) Den etnologiskakunskapen består till största delen av observationer, därnäst nedskrivet,sammanf<strong>att</strong>at tal. Hur är <strong>det</strong> i dessa beskrivningar? Hur tarde olika sinnena plats? Helt klart är <strong>att</strong> synintryck dominerar, därefterlukter, sedan ljud. Känsel och smak har liten plats, om ens någon. DetAtt beskriva <strong>det</strong> främmande. Refl ektioner över en studentuppgift 67
Change language