Beskrivningens metodik. Om att sätta ord på det ... - Sveriges Museer

Fotograferandet i samband med de stora ceremonierna är möjligt därföratt – och endast därför att – det fi xerar sätt att uppträda som redan ärsocialt godtagna och socialt reglerade, det vill säga som redan är högtidliga.Inget kan fotograferas utom det som bör fotograferas. Ceremonin kanfotograferas för att den avviker från vardagsrutinen och bör fotograferasför att den förverkligar den bild som gruppen vill ge av sig själv som grupp.Det som fotograferas och det som uppfattas av den som avläser fotografiet är noga taget inte enskilda individer utan sociala roller, brudgummen,konfi rmanden, soldaten, eller sociala relationer, morbrodern i Amerika ellerfastern i Sauvignon. (Bourdieu 1986:68f)Resonemanget kan med lätthet appliceras på beskrivningar. Det sombeskrivs fixerar sätt att bete sig som redan är socialt godtagna och reglerade.Det som beskrivs är det som kan och bör beskrivas. Det sombeskrivs och det som uppfattas av läsaren är strängt taget inte enskildaindivider, händelser, platser, utan sociala roller, typer av arenor ochbeteenden.Varifrån kommer då denna genre? Ett vanligt men inte särskilt tillfredsställandesvar är att den är naturlig. Vi beskriver det vi ser, och viser det vi ser för att våra sinnen är så konstruerade och för att världenär så konstruerad. En annan möjlighet är att det är filmer som liggerbakom, filmer som arbetar med bl a zoomningar och svep. En tredjemöjlighet är att såväl studenterna som filmskapare utnyttjar mycketspridda genrekonventioner som går tillbaks på muntligt berättande.Själv är jag böjd att tro på det senare alternativet, utan att egentligenha något särskilt starkt stöd för det. Att det rör sig om mycketutbredda konventioner finns det dock stöd för. I en studie av en heltannan typ av texter, folklivsforskares beskrivningar av bondbröllop på1800-talet, fann jag en likartad uppbyggnad: också de är rumsligt disponeradeoch går från yttre till inre. Först behandlas naturen, sedanbyggnader, därefter kläder, människans yttre för att sen krypa in påbara skinnet och till sist ta steget in i hennes tankevärld (Ronström1989:103).Den intressantaste frågan är kanske ändå inte varifrån genrerkommer, utan vad de gör. Inom varje genre finns konventioner på66 Owe Ronström